Lennart Regebro

Skaffa konto om du vill kommentera

2007-12-29T10:37:00.000+01:00

Eftersom dom flesta korkade, okunniga och otrevliga kommentarer jag får här är anonyma så hoppas jag att folk skall vara för lata, korkade eller fega för att skaffa ett konto enbart för att säga korkade, okunniga eller otrevliga saker. Så nu måste man ha ett konto för att kunna kommentera här. Konto som du kan använda för att kommentera här är Google-konto, AOL/AIM-konto, Livejournal, Typekey, wordpress.com eller nåt OpenID-konto.

Har du inget av dessa ovan rekommenderar jag att du skaffar konto på wordpress.com, eftersom det krävs för att kommentera på min nya blogg.

Ny post på nya bloggen.

2007-11-20T11:46:00.000+01:00

Finns det ett alternativ till kapitalism?

Om du läser det här är det dags att byta feed-address! :)

Bytt, bytt, kommer aldrig igen.

2007-11-18T10:26:00.000+01:00

Nu har jag börjat blogga hos Wordpress istället, för Blogspot suger.

Ny URL är http://lennartregebro.wordpress.com/

Ny feed är http://lennartregebro.wordpress.com/feed/

Första inlägget handlar om Putin vs Chavez.

Antalet vänsterdemokrater ökar med 20% i ett slag.

2007-11-14T12:27:00.000+01:00

Jag har innan frågat om det finns en demokratisk vänster och lyckats hitta fem personer inom vänstern som har ansträngt sig för att argumentera mot diktatur och för demokrati även när det är vänsterdiktatur. Och med tanke på att jag har fem antidemokratiska vänsterpersoner som kommenterar bara det blogginlägget så inser ni ju ungefär hur läget är inom vänstern. Kort sagt, större delen av vänstern skiter i om det är demokrati eller inte, bara det är vänster.

Men jag har idag glädjen att utöka den lilla skaran från fem till sex med Zaida Catalán, efter hennes artikel i Expressen idag. Det innebär att den totala listan är:

Annika Hjelm efter artikeln Tacka högern för hjälpen i Arbetaren.

Zaida Catalán efter artikeln Blunda inte för Chávez fasoner! i Expressen.

Jonas Morian efter ett antal artiklar som denna i frågan på sin blogg Promemorian.

Mattias Axelsson efter Varför går vänstern vilse i världen? på sin blogg Utsikt från Höjden.

Per Madsen efter att ha kritiserat Kubas diktatur i kommentarerna till min blogg.

Ulf B Andersson, efter artikeln Förnekandets Anatomi i Ordfront. Det är dock oklart var hans politiska sympatier ligger. Han kan mycket väl vara nyliberal, jag har ingen susning. Men han antas tills vidare vara vänster eftersom han skrev i Ordfront.

Summa summarum: Jag har hittat sex personer som kallar sig vänster och som har kritiserat vänsterdiktaturer. Bland dessa finns en socialdemokrat som ofta "anklagas" för att vara liberal av andra inom vänstern, och en som vi inte är säkra på att han är vänster.

Det är ingen imponerande samling av demokrater inom vänstern, direkt.

Andra bloggar om: politik, vänstern, demokrati

Finn fem fel med Åsa Linderborg. Igen.

2007-11-06T20:57:00.000+01:00

Åsa Linderborg har återigen skrivit en drapa full av så dumma felaktigheter att det är svårt att tro att hon verkligen tror på det hon skriver. Så vi får väl tävla igen om vem som kan hitta flest fel. ;)

Jag börjar:

Så försöker ju till exempel borgerligheten övertyga sig själv och alla andra att man alltid har stöttat ANC:s befrielsekamp och dess ledare Nelson Mandela.

Nej, det försöker inte borgerligheten alls göra. Liberaler stödde inte ANC och Nelson Mandela under många år, eftersom ANC hade bestämt sig för att våld var den vägen som gällde. Ja, ANC var terrorister, och Nelson Mandela var terrorist, och den som grundade MK, ANCs militära avdelning. 1985 erbjöds han att bli frigiven mot att ANC avsade sig våld. Mandela sa nej. ANC gav upp den beväpnade kampen och blev demokratiska efter Nelson Mandelas frigivning 1990. Från den dagen stödde liberalerna ANCs kamp igen.

Så nej, borgerligheten försöker inte alls övertyga sig och alla andra om att vi stödde terrorister under 70-och 80-talet. Jag gjorde det definitivt inte. Men sossarna gjorde det. Och Sovjet också för den delen. Fina kompisar Åsa Linderborg har.

OK, över till er andra. Nog kan vi väl hitta fem fel här?

Andra bloggar om: politik, åsa linderborg, anc, historierevisionism, finn fem fel

Mer absurditeter med negativ frihet.

2007-11-03T18:38:00.000+01:00

I respons på min förra post har nån som går under namnet "Neoliberal agenda" svarat. Bland annat menar han att det intressanta är inte vilken grad av handlingsfrihet man har, utan enbart vad som har hänt innan. Och har man en negativ frihetssyn så tycker man kanske så. Dessutom pratade han om "negativa friheter" som tryckfrihet. Men låt oss se vad som händer omm vi tar den negativa frihetssynen och applicerar den på frågor som tryckfrihet.

Om det intressanta inte är vilken frihetsgrad man har, utan bara vad som har hänt innan, så är det ju så att så länge du inte har blivit straffad eller hotad för något du har publicerat så är ju kravet på negativ frihet uppfyllt. Du har inte blivit utsatt för våld eller hot, och det är ju bara vad som HAR HÄNT som är relevant. Att du inte VILL publicera nåt misshagligt för regeringen har ju inte med saken att göra med en rent negativ frihetssyn. Med den här synen på frihet har du alltså full negativ tryckfrihet så länge du inte har kritiserat eller tänker kritisera regeringen, detta helt oavsett om du kan kritisera regeringen eller inte. Den negativa tryckfriheten betyder alltså bara att du slipper hamna i fängelse så länge du inte tänker skriva "fel" saker. Det är ju inte din frihetsgrad som är relevant med negativ frihetssyn, och om du kan skriva saker eller inte spelar ingen roll. Bara att du inte har hamnat i fängelse.

Och det här är ju en meningslös syn på tryckfrihet. Du har full frihet att trycka vad du vill så länge det du vill trycka är godkänt. Nej, tryckfrihet är en positiv frihet. Det är en fråga om handlingsfrihet. Det handlar om ifall du har handlingsfriheten att kritisera regeringen utan att bli slängd i fängelse. Vilket enligt Neoliberal Agenda och säkert många andra libertarianer är att räkna som en positiv frihet.

Men nu kommer libertarianer och säger "vadå, skall staten betala en tryckpress för dig bara för att du skall ha tryckfrihet?" Nej, för nu pratar vi om nåt annat, nämligen rättigheter. En negativ rättighet är en rättighet som du kan utnyttja utan att någon annan behöver göra nånting. Dom behöver bara avstå från att hindra dig att utnyttja den. Tryckfrihet är alltså en negativ rättighet. Medan rättigheten till sjukvård är en positiv rättighet. Det är en rättighet till något, och nån annan måste betala den.

Notera alltså här hur negativa rättigheter är positiva friheter med den här synen, alltså friheter baserade på handlingsfrihet. Men att positiva rättigheter inte är friheter alls. Däremot kan ett positivt frihetsbegrepp leda till positiva rättigheter, medans ett negativt frihetsbegrepp inte kan göra det. Och det är ju därför libertarianer klamrar fast vid ett negativt frihetsbegrepp. För det innebär att dom kan hävda att skatt är stöld.

(ps. Det går att kritisera det här genom att säga att negativ frihet är en fråga om handlingsfrihet, men inte handlingsmöjlighet, och sätta gränsen där. Men då måste man erkänna att exemplet med källarna i mitt förra inlägg innebär att man är ofri i båda fallen, eftersom man har precislika mycket handlingsfrihet i båda falen, och då faller definitionen av negativ frihet som avsaknad av våld eller hot om våld. Så hur liberatarianerna än vrider sin negativa frihetsrumpa så är den bar.)

Andra bloggar om: politik, ideologi, libertarianism, frihet, nyliberalism, liberalism

Mattias Svenssons har inte förstått vad frihet är.

2007-11-02T14:07:00.000+01:00

I senaste Liberal Debatt kommer Mattias Svensson med ett utfall mot liberalismen (hittat via Norberg), det han kallar "socialliberalism". Ja, ett utfall. Det är ingen kritik, för det grundar sig på rena missförstånd och påhitt.

Socialliberalismens bidrag till frihetsdebatten är teorin om positiv frihet, ett luddigt och vitt begrepp som handlar om att staten aktivt ska gripa in och korrigera människors frivilliga sociala och ekonomiska interaktioner.

Nej, det handlar det inte alls om. Rena fantasier från Mattias håll. Positiv frihet handlar om att ha en möjlig frihet, inte en teoretiskt frihet utan verklighetskontakt. Paradexemplet är exemplet med två män instängda i två källare. Båda har exakt samma situation, nämligen att dom är fast i en källare och kan inte komma ut. Där finns varken mat eller vatten, så snart kommer dom dö, om ingen räddar dom. Den ena mannen blev instängd i källaren av en annan person. Den andra mannen blev instängd för att dörren gick i baklås.

Med libertarianernas negativa frihet är mannen vars dörr gick i baklås fri, medans mannen som blev instängd i källaren är ofri. Att dom båda männen har exakt samma möjligheter och frihetsgrad är irrelevant enligt detta sett att se det. Detta visar hur fullständigt absurd en frihetssyn som enbart tar hänsyn till negativ frihet är. En man kan vara instängd i en källare och ändå befinna sig i frihet, enligt Mattias Svensson.

Med detta i åtanke måste man avfärda en rent negativ frihetssyn som absurd. Det är en abstrakt, meningslös teoretisk frihet, som inte har något med mänsklig erfarenhet att göra. Det är därför äkta liberaler har tagit till sig en positiv frihetssyn, och tar avstånd från libertarianernas absurda moraliska universum.

Istället för att se en konflikt i detta anser sig socialliberalen vara (d)en person som är skickad att balansera den negativa och positiva frihetens motsatta principer.

Dubbelfel. Liberaler ser visst en konflikt i detta. Nej, positiv frihet är inte konfliktfri. Verkligheten är inte konfliktfri. Jag tror en anledning till libertarianernas närmast religiösa fastklamrande vid en rent negativ frihetssyn till stor del handlar om att man kan uppföra ett teoretiskt konfliktfritt universum där alla lever i harmoni. Det är en utopisk syn där en perfekt konfliktfri värld skall framskapas på politisk väg. Det bästa man kan säga om denna utopi är att den till skillnad från kommunistiska och fascistiska utopier inte skall genomföras med våld. Det innebär att libertarianismen aldrig kommer leda till de massmord andra utopiska ideologier har lett till, och det är ju skönt att veta. Men den är lika felaktig och lika grundad i någon slags absurd önskan om renhet och perfektion som alla andra utopier. Verkligheten i allmänhet, och mänskligheten i synnerhet, är inte perfekt, och vi kan inte skapa en perfekt konfliktfri värld. Det är omöjligt.

Det andra felet är att påstå att äkta liberaler anser sig vara den som är skickad att balansera konflikterna. Det gör man inte alls. Dom allra flesta konflikterna vill man föra ner på en så individuell nivå som möjligt. Och när det gäller den specifika konflikten mellan hur mycket socialt skydd man skall ha och hur mycket det skall kosta, så skall det bestämmas demokratiskt. Det är alltså inte alls så som Mattias fantiserar ihop att liberalen anser sig bättre skickad att balansera detta. Snarare är det libertarianen som anser sig bättre skickad att bestämma detta, eftersom han har bestämt att i konflikten mellan låg skatt och bra socialt skyddnät så är det det låga skatten som skall vinna, helt och hållet.

Socialliberalens själva utgångspunkt är att i polemik med liberalen se frihet som något som aldrig kan tillåtas - eller vara önskvärd - fullt ut.

Nej, äkta liberaler inser att något sådant som "frihet fullt ut" inte kan existera. Folk har inte full frihet att alltid göra vad dom vill, därför att man kommer alltid i situationer där en persons frihet krockar med en annan persons frihet. Libertarianer försök lösa den konflikten genom att skapa en definition av frihet som är så begränsad att den är meningslös. Det är som att hävda att alla kan ha bra väder, och sedan definiera "bra väder" så att allt väder är "bra". Man har då gjort hela frågan meningslös.

Ett samhälle där folk har att välja mellan att begå brott eller svälta men ändå betraktas som fria -"fullt ut", är ett samhälle där definitionen på frihet är meningslös. Det är ett samhälle där bara dom framgångsrika har en frihet värd namnet.

Överprövningen av friheten som rättighet urartar lätt till en mer eller mindre akademisk tankelek enligt avancerade modeller.

Medan libertarianens rent akademiska tankelekar aldrig ens utsätts för "avancerade modeller" eller någon slags kritisk granskning, utan bara är en ren utopisk rosa tankelek. "Om vi bara sänker skatten jättemycket kommer allt bli bra". Längre än så går inte resonemanget.

Men socialliberalen kan också vara förmyndarmässig som en kristdemokrat, teknokratisk som en socialdemokrat, fördömande av liberal frihet som en marxist-leninist och med samma vurm för makt och överhet som någon konservativ, låt vara med andra argument och bevekelsegrunder. Då finns ändå gott om socialliberaler som är än mer antiliberala än Niklas Ekdal.

Men alla libertarianer är förstås perfekta och helt likartade kloner som har samma åsikt i allt. I själva verket kan man ju inte ens se skillnad på dom. Eller? Jo, det är klart man kan. I själva verket är libertarianer uppdelade i massvis med smågrupper. Jag har diskuterat med folk som kallar sig "nyliberaler" (jag försöker undvika beteckningen då den betyder för mycket olika saker) som liksom Svensson hatar socialliberaler, och kallar dom kvasi-socialister. Och jag har diskuterat med som som kallar sig "libertarianer" som kallar nyliberaler för kvasi-socialister. Och jag har diskuterat med varianter som snarast betecknar sig som Randianer, som är folk till och med dom andra libertarianerna brukar beteckna som en fanatisk sekt. Och jag har pratat med anarko-kapitalister, som betraktar alla andra former av libertarianister som kvasi-socialister. Och dessutom går det grupperingar på tvärs av detta, med folk som är utilitaristiska libertarianer, och viftar undan rättigheterteoretikerna (som verkar vara i majoritet) med, ja, att dom är nån slags märkliga kvasi-socialister.

Splittringen inom dom grupper som klamrar sig fast vid den negativa frihetens perfektionism är stor. Det brukar bli så i utopistiska grupperingar när verkligheten knackar på.

Jag ser fram emot att den knackar på hemma hos Mattias Svensson.

Andra bloggar om: politik, liberalism, ideologi, nyliberalism, libertarianism

Varför är politisk våld så himla bra då?

2007-10-24T21:50:00.000+02:00

Syrran klagar på att att liberaler tycker att det är fel att vissa "antifascister" inom vänstern använder våld för att främja sin ståndpunkt. Det är tydligen "hyckleri" att tycka att det är fel. Hur det är hyckleri är oklart.

Kan nån förklara vad det är som är bra med att använda våld för att främföra eller genomföra politiska ståndpunkter? För det inser faktiskt varken jag eller andra "pissliberaler".

Andra bloggar om: våld, politik, vänstern, fascism, liberalism, ideologi, demokrati, pissliberaler

Skit i resultatet, bara retoriken är rätt!

2007-10-08T16:43:00.000+02:00

Bo Malmberg gör en liten retorisk krumelur på SvD idag. Han lyckas med konststycket att få en lägre arbetslöshet än på länge att vara en "kalldush för arbetslösa". Det hade möjligen varit en rimlig rubrik om man antar att arbetslösa inte vill jobba, men det tror nog varken jag eller Bo Malmberg på.

Nej, istället klagar Bo Malmberg på att alliansen inte kommer med floskler, tom retorik eller löften man inte vill eller tror sig kunna infria. Alliansen nöjer sig med att prognoserna säger att att sysslesättningen inte kommer sjunka, utan ligga kvar på samma höga nivå. Detta tolkar Mamberg, helt utan grund, som att regeringen nu har övergett arbetslinjen. Det är en rätt radikal tolkning av en mening, och med den tolkningen lyckas han klaga på alliansen därför att dom har uppfyllt ett mål som sossarna aldrig uppfyllde. Att klaga på alliansen för att dom gör nåt som man tycker är bra verkar vara populärt nuförtiden.

Och även om han hade haft rätt, om regeringen har övergett valretoriken, vad spelar det egentligen för roll? Menar Malmberg verkligen att en sysselsättning *under* 80% och ett mål på 80% är bättre än en sysselsättning *över* 80%? Menar Bo Malmberg verkligen att det viktiga är att man har ett mål att förbättra, inte hur bra det är? Är det viktiga för Bo Malmberg vem som regerar, och vilken retorik dom har, mer än vilken politik som faktiskt förs, och hur vilka effekter den politiken?

Det verkar som om Bo Malmberg faktiskt tycker så. Och det är ärligt talat en ganska vriden inställning.

Andra bloggar om: politik, bo malmsten, arbetsmarknad, retorik

Din empatilöse borgare!

2007-09-20T13:58:00.000+02:00

"Regeringen är konsekvent i sin orättvisa politik. Det är något robotliknande och kallt över Anders Borgs budget, sa Pär Nuder"

Som vanligt ser sossarna till att hellre klaga på att alliansen är onda eller empatilösa än att faktiskt bemöta sakfrågor. Ingen har ännu lyckats förklara för mig vad som är empatilöst med att minska arbetslösheten. Men det är det tydligen.

Och jag börjar misstänka att detta är en medveten strategi från sosseledningen att inte yttra sig för pressen om man inte också samtidigt slänger ur sig nåt påstående av den typen, för det här uttalandet är så märkligt i det sammanhanget. Det låter så krystat. Men det kan vara DNs rapportering också.

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, per nuder

Vår makt: Rikedom är våld!

2007-09-19T20:10:00.000+02:00

Via Gudmundsons ledare om gårdagens demonstration blev jag upplyst om existensen av en ny vänsterorganisation. "Vår makt" heter dom, och dom är ganska roliga, för dom försöker faktiskt argumentera för sina våldsförhärligande ståndpunkter med mer än bara avgrundsbröl om fascister.

Bäst är deras text om varför liberalism är våld. Den innehåller en hel del intressanta vändningar och förvridningar.

Om våld definieras som att en människa på något vis försöker tvinga någon annan att ingå i en viss relation

Varför skulle det definieras så? Våld är ett ganska grundläggande begrepp, jag vet inte om det behöver definieras alls, för det första. För det andra använder man begreppet "tvång" i definitionen, vilket är betydligt svårare att definiera. I synnerhet är det svårt att definiera tvång utan att hänvisa till våld, och då skulle man ju få en cirkeldefinition. Men det tredje och mest intressanta är begränsningen att det bara är våld om man försöker tvinga fram en viss relation. Så om jag slår sönder dina knän för att det är kul så är det alltså inte våld? Man undrar varför dom har bestämt sig för en sådan märklig definition. Men det blir nog klart senare...

Men bara det våld som lyckas uppnå legitimitet kan undgå att kallas för våld. Det våld som är institutionaliserat erkänns inte och är därmed osynligt

Jaså? Vanligtvis brukar man erkänna att om en person slår en annan så är det våld, även om våldet är institutionaliserat. Poliser använder institutionaliserat våld, till exempel. Ingen förnekar att det är våld.

det är de tvingande relationer som ses som en utgångspunkt och mot vilka varje form av ingripande kommer att ses som en våldshandling.

Vänta här nu... Innan var våld att tvinga in nån i en relation. Nu har man omdefinierat det som att tvingande relationer är våld. Nu kan man alltså definiera en relation som våld, om man bara klarar av att hävda att relationen är "tvingande". Vilket man fortfarande inte har definierat. Intressant. Vad kan detta tänkas leda till, tror ni?

Således är privategendomen eller ägandet av produktionsmedel, även om vi tar ett extremt (men högst realistiskt) exempel där någon lever i enormt överflöd bredvid någon som svälter ihjäl, inte att ses som en våldsrelation. Det är, i liberal diskurs, mindre våldsamt att låta den en person svälta ihjäl i enlighet med rådande egendomsförhållanden än att ifrågasätta dem genom att ta av överflödet och fördela det till de svältande. Stöld är således mer våldsamt än döden genom svält. Strejk är mer våldsamt än invaliditet genom arbetsskada. Klasskamp är mer våldsamt än imperialistiska krig osv.

Japp, ingen större förvåning där. Det ledde till att man definierar ägande som våld. När jag äger en dator, och du inte gör det så slår jag dig. Bara så du vet, alltså.

Nej, stöld är inte våld i "liberal diskurs" (ordet diskurs framstår dom lite av ett modeord inom vänstern just nu. "Liberal diskurs" betyder "verklighetskontakt", så vitt jag kan bedöma). Att låta nån svälta ihjäl är inte heller våld. Våld är när man använder, ja...våld. Du vet, att man slår nån eller skjuter nån. Tvång är när man använder våld eller hot om våld för att tvinga någon att göra nåt. Det här gör det inte moraliskt rätt att låta folk svälta ihjäl utom hos en del nyreligiösa libertarianer.

Det var nu en gång för alla inte vi som uppfann våldet, vi kom till världen utsatta för det.

Vi? Vilka vi menar du? Människor?

Eftersom vårt våld erkänns som våld finns det dock ett hopp för att det ska tas på allvar och en gång försvinna.

Nähä. Du menar "vi" som i "dom som anses använda våld". Här försöker dela upp mänskligheten i goda människor som använder våld, och demonisera alla andra som människor som har "uppfunnit våld" och använder det men på ett hemligt sätt som inte erkänns som våld.

Vi som utövar det revolutionära våldet har det gemensamt att vi alla är berövade möjligheterna till försörjning annat än genom att sälja våra liv till kapitalet, och i detta känner vi igen varandra och organiserar oss för att få ett slut på exploatering, utsugning och våld.

Jaja, ni använder våld för att få slut på våld. Ja, det har ju funkat bra innan. Inte. Och dessutom är det ju inte ert fel att ni använder våld, för det var ju inte ni som uppfann det, det var ju dom ni använder våld MOT som uppfann våldet. Jojo, så är det.

Det stora problemet när vårt våld ifrågasätts är helt enkelt att det våld på vilket det liberala samhället bygger varit så effektivt i sitt osynliggörande av sig självt.

"Det liberala våldet är ett magiskt osynligt våld. Du är faktiskt utsatt för våld hela tiden, du bara inte märker det!" Här försöker man definiera upp en parallell verklighet som är mer verklig än verkligheten. En egentlig verklighet. Folk är egentligen utsatta för våld, fast dom inte ens märker det. Folk är egentligen tvingade att göra saker som dom gör frivilligt.

Därför är det svårt att övertyga människor om att status quo är ett våldsamt tillstånd.

Jaha. Det har inget att göra med att om du försöker tala om för människor att dom egentligen är utsatta för våld fast dom inte märker det så kommer dom flesta tro att du är helt sinnesförvirrad?

I tider där progressiva rörelser är starkare finns det en större acceptans för våldsamma metoder som en effekt av att en progressiv rörelse ifrågasätter den borgerliga hegemonin och därmed effektivare påvisar de våldsamma grunder på vilken den vilar.

Så ju mer våld ni använder, desto mer bevisar det att det inte är ni som använder våldet? Jahaaa... Logiken är fin där.

Vi vet alla att liberalismen påstår sig stå för individens friheter och möjligheter, en jämlik demokrati och den bästa av alla världar. Vi vet också, likt realsocialismens försök, att dess verkliga resultat är något helt annat.

Så att liberalism har skapat de mest individuellt fria, jämlika och demokratiska samhällena i mänsklighetens historia är bevis på att det inte är så? Intressant. Javisst ja, det var ju det där med "egentligen". Visst, visserligen är liberala samhällen demokratiska och jämlika, men egentligen så är det tvärtom.

Jag föreslår därför att vi konstaterar att vi, likt alla andra människor, vill slippa våld i den utsträckning vi kan. Men vi hoppas på ett samhälle vars själva grund inte är ett våldsförhållande, och därför måste vi försöka etablera nya mänskliga relationer.

Kommer detta att vara våldsamt? Tveklöst.

Jaja, ni skall avskaffa våldet och förtrycket genom att införa mer våld och förtryck. För det funkar ju. Egentligen. Att realsocialismen just är försök att göra precis exakt det som ni föreslår, och att den har misslyckats om och om igen spelar ingen roll. För egentligen är det ju inte så. Egentligen. Gud vad lätt allt blir när man kan ignorera verkligheten.

Men för vår rörelse finns egentligen ingen distinktion mellan medel och mål

Men medlet är ju våld, och målet är icke-våld sa du ju. Är våld och avsaknad av våld samma sak? Egentligen?

Det osynliga partiet är lika kritiskt till våld som alla andra partier, men medan vi är ett osynligt parti med synligt våld så är de synliga partier med osynligt våld.

Ja, icke-våld är tydligen våld. Och krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka.

Andra bloggar om: vår makt, politik, kommunism, våld, ideologi

Den svenska ekonomin: Först så går det upp så går det ner så går det upp.

2007-09-18T11:54:00.000+02:00

Först så går det upp så går det ner så går det upp. Sen så går det ner så går det ännu mera ner. Sen så går det upp så går det ner så går det upp och sen så blir det inget mer sjöng Tage Danielsson en gång i tiden, vilket roligt nog passar bra på denna lilla graf:

Vad är det här då? Jo, det är skillnaden mellan den svenska tillväxten och OECD-genomsnittet. Kort sagt, den visar ungefär om Sverige går bättre eller sämre än världskonjunkturen. Är det minus går Sverige sämre, är det plus går Sverige bättre. Jag har markerat borgerliga regeringar med blått.

Början av 70-talet är intressant. 1971 hade vi en tillväxt på 0,6% medans OECD i allmänhet hade en tillväxt på 3,8%. Jag har ingen aning om skillnaden. 1972 har vi en bättre tillväxt, och 1973 riktigt bra 4,2%. Men vi ligger under OECD ändå, för OECD hade 6,3%. Men sedan slår oljekrisen till 1973. Och den drabbar inte Sverige lika hårt som omvärlden, och ett tag där ser det ut som det går jättebra för Sverige. Men Sverige går bara OK, med en tillväxt på 3,3% och 2,7% under 1973 och 1974. Det är bara att OECD går dåligt, med bara 0,7% tillväxt 1974.

Av någon anledning, jag vet inte vilken, blir det inte kris i Sverige förrän 1976. Samtidigt som resten av världen går bra och växer så det knakar, så stannar Sverige. Svenska befolkningen bestämmer sig för att skylla problemen på sossarna, och kallar in Borgerligheten, som yrvaket och chockat försöker lära sig hur man styr Sverige. Det går sådär, men under 1979 har vi kommit upp till OECDs nivå på tillväxten. Sedan slår en internationell lågkonjunktur till, men Sverige håller ungefär ämna steg med OECD. Det går sämre 1981, men bättre 1982. Den borgerliga regeringen har avvärjt den Svenska krisen, och sossarna tar över i slutet av 1982.

OECD hämtar sig och 1984 är man tillbaka i full fart, med 4,8% tillväxt. Sverige hänger fortfarande med, men 4,3%. Men sedan slackar Sverige under sossarna av. Sveriges tillväxt lägger sig mellan 2 och 3% och OECDs ligger mellan 3 och 4%.

Sedan kommer 1990, och Sverige får en kris. En alldeles egen kris tydligen för OECD fortsätter växa med 3,1%. Men 1991 kommer även en internationell lågkonjunktur, och Sveriges tillväxt hamnar på minus för första gången sedan 1976. Svenska folket kallar in borgerligheten. Och tyvärr gör borgerligheten ett stort fel i kronförsvaret, och förlänger krisen. Men 1994 lyfter både den internationella lågkonjunkturen, och den svenska. Sverige växer med 3,8% och OECD med 3,3%, och året efter är skillanden ännu större. Krisen är över.

Så 1994 får sossarna komma tillbaka. Och 1996, när deras ekonomi börjar få effekt, så vänder den svenska ekonomin huvudstupa neråt igen, och sjunker från 4,1 till 1,4%, samtidigt som resten av världen är inne i en av världens stora uppåtgångar.

Vad kan vi dra för slutsatser av detta? Den första och uppenbara är ju att sossarna två gånger har skapat ekonomiska kriser som inte enbart kan skyllas på omvärlden. Och det andra är att dom borgerliga regeringarna båda gångerna har suttit kvar till kriserna tagit slut. Man kan diskutera om den borgerliga regeringens politik verkligen fixade problemen. Jag är inte övertygad om att så var fallet 1976-1982, till exempel, även om den här grafen har fått mig att fundera på om den regeringen verligen var så inkompetent som jag trodde. Men att skylla kriserna på borgerligheten, som sossarna försöker göra i nån slags historierevisionism, är helt klart totalt omöjligt. Kriserna började innan borgerligheten tillträdde, och slutade innan sossarna kom tillbaka. Och båda gångerna har den svenska ekonomin jämfört med världskonjunkturen tydligt blivit sämre med sossarna, fram till 1997.

Men, som ni ser, 1997 är det slut på det, och Sverige ligger sedan och puttrar på lite över OECD. Vad är det som gör det? Tja, min gissning att det är Göran Perssons tillträde 1996 som är orsaken. Perssons politik var hyperkonservativ, och hans styre karakteriseras av att regeringen i stort sett inte gör nånting. Göran Persson hyllade ju som bekant "stabilitet", och när det gäller ekonomi verkar han ju ha haft en poäng.

Så, bäst för ekonomin är borgare, näst bäst är Göran Persson och sämst är Palme och Carlsson. Inte mycket nytt, egentligen.

Andra bloggar om: politik, ekonomi, kriser, alliansen, borgerligheten, Göran Persson, socialdemokraterna

Inkomstskatt är könsdiskriminering!

2007-09-07T13:27:00.000+02:00

En av sossarnas allra mest rabiata förnedringspolitruker, Peter Hultqvist, hävdar att jobbavdraget är åldersdiskriminerande. Detta eftersom pensionärer oftast inte arbetar och därför oftast inte får nåt jobbavdrag. Utfallet blir alltså enligt Peter Hultqvist (jag har inte bekräftat att det verkligen är så) att större delen av dom utan jobbavdrag är över 65. Detta är då alltså åldersdiskriminering, menar Peter. Att pensionärer som inte jobbar inte får jobbavdrag, alltså.

Resonemanget är rätt roligt. En av effekterna av det här resomenget är att eftersom utfallet är så att män i genomsnittbetalar mer inkomstskatt än kvinnor, så måste ju rimligen inkomstskatten vara könsdiskriminerande, då.

Jag ser fram emot att Peter Hultqvist börjar argumenterar för att vi skall avskaffa inkomsskatten, utgående från denna jämställdhetssynpunkt. Eller kanske vi skall börja straffbeskatta kvinnor så att dom betalar lika mycket? Allt annat är ju konsdiskriminering, eller hur Peter? :-)

Andra bloggar om: politik, peter hultqvist, socialdemokraterna, jobbavdrag

Esbati finns inte.

2007-09-06T20:55:00.000+02:00

Ali Esbati, Kalle Larsson, Eva Björklund och dom andra kommunisterna i vänsterpartiet existerar inte, enligt socialdemokraten Bengt Silfverstrand. Bengt hävdade på sin blogg att

det var som bekant också det socialdemokratiska partiet som utgjorde bålverket mot kommunismen

Jag påpekade då att sossarna faktiskt samarbetade med VPK, och fortfarande samarbetar med vänsterpartiet, där det finns gott om kommunister, (som dom tre ovan nämnda, till exempel). detta blev kallat

grundlösa beskyllningar för att socialdemokratin skulle ha något gemensamt med kommunismen

När jag då återigen påminde honom om samarbetet med Vänsterpartiet, så fick jag till svar att

Den kommunism vi alltid bekämpat är ett minne blott.

Det är oklart om han menar att kommunister inte längre existerar generellt, eller bara inom vänsterpartiet, men i vilket fall torde det komma som en smärre chock för Vänsterpartiets kommunister att få reda på att dom inte finns.

Hur gör Ali när han bloggar om han inte existerar? :-)

Andra bloggar om: politik, humor, kommunism

Förnedringspolitik.

2007-09-06T09:26:00.000+02:00

Det är rätt fascinerande egentligen, det socialdemokratiska språkbruket. Dom verkar vara sado-masochister hela bunten, för dom är helt fixerade vi att slå och piska och jaga och trampa på folk.

Notera att alliansen inte "lägger förslag" som "drabbar" eller ens "slår mot" nånting. Nej, alliansen är enligt socialdemokratisk retorik ute och slår, piskar och jagar folk, tydligen rent personligen.

Nu senast är anledningen till att Odenberg avgick inte alls oenighet om den förda politiken. Nej, enligt Mona Sahlin avgick Odenberg för att Reinfeldt hade förnedrat honom. Den typen av språkbruk går naturligtvis hand i hand med att alla känner sig kränkta åt höger och vänster, vilket säkert är en del av det här.

För att använda modernt socialdemokratiskt språkbruk så är det socialdemokratiska språkbruket en vidrig avart som piskar på det svenska språkets ryggrad och sparkar och slår på vår historia. Dom stackars svenskspråkiga kränks djupt varenda gång en socialdemokrat trampar på dom stackare som bär upp landet under den här mandatperioden genom att kräkas ut denna typ av förnedrande språkbruk.

Eller för att vara lite mer seriös: Socialdemokraterna har inga argument. Dom kan helt enkelt inte komma fram med nån vettig, saklig kritik mot alliansregeringen. Så istället så säger man helt enkelt att dom är onda. Om och om igen. Utan någon saklig grund. Ledande socialdemokrater idag verkar knappt öppna munnen utan att använda negativt laddade känslomässiga ord i samband med allliansen. Det är så konsekvent gjort att jag funderar på om det är medvetet. Att nån sitter och påminner Mona Sahlin och dom andra i sossarnas ledning att alltid slänga in ord som sparka, slå och förnedra när dom pratar om alliansen. Man vet att man inte kan vinna i sak, och därför försöker socialdemokraterna göra politiken till en ren fråga om vem som klarar av att sprida mest skit om andra. För det är dom bra på.

I vilket fall är det tydligt att sossarna försöker vinna nästa val inte på politik eller sakfrågor, utan man försöker vinna det helt och hållet på ren smutskastning och rena lögner. Och sedan klagar dom på den låga valdeltagandet? Ja, vafan tror ni?

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, smutskastning

Diskussionen om Stefan.

2007-09-05T13:21:00.001+02:00

Stefan Sanneskär är en mycket narcisstisk person som gärna hoppar in i debatter enbart för att skriva om hur taskiga folk är mot honom och hiva personangrepp mot folk åt höger och vänster. Eftersom han gärna vill göra alla debatter till att handla om honom så får han här ett eget inlägg där han kan skriva om sig själv i kommentarerna så mycket han vill. Så slipper han förstöra andra debatter.

Som början så klipper jag in hela debatten som startar saken här:

Stefan said...

Välkommen i klubben, Lennart. Din käre "minister"-kollega Björn på Bloggen Bent gör precis likadant mot dem som han inte kan bemöta.

Och eftersom bedömningen om ett argument är rätt eller fel, giltigt eller ogiltigt är subjektiv så kanske det är något vi får leva med?

Eller vad säger du, kompis? ;-)

22:20

Lennart Regebro said...

Stefan: Du måste förstå att varje person är själv ansvarig för sina egna handlingar. Jag är inte ansvarig för vad Björn gör. Jag vet att det är obegripligt för dig, men så är det.

Men hur som helst är det helt begripligt att Björn blockerar dig. Du kommer aldrig med sakliga argument, utan dina kommentarer går alltid på person. Det är oroligt ovanligt att du skriver en enda kommentar utan ett fult personangrepp.

Det går naturligtvis att säga att Björn inte kan bemöta det du säger, och att det är därför han blockerade dig. För det går inte att bemöta personangrepp, såklart. Men när du nu implicerar at du skulle ha blivit blockerad för att du har sakliga argument så påvisar du en monumental avsaknad av självinsikt.

23:09

Stefan said...

Tack Lennart. Du inskärpte det som jag redan påpekade.
Du och Björn (och alla andra liberaler) har alltid rätt per definition.

För mig är det lika begripligt att Palm blockerar dig. Det stora problemet är just att du aldrig kan ha fel.

Jag har skrivit tusentals kommentarer utan personangrepp. Visst kan du välja att bortse ifrån dem. Din världsbild blir ju mer "sann" på det viset.

Ta nu och sov på saken, Oh, du store mästare i självinsikt.

23:15

Lennart Regebro said...

Undrar var du skrev dom kommentarerna. Jag har då inte sett dom. Hur vore det om du började här, med att inte i fortsättningen skriva en enda kommentar på min blogg om du inte kan vara saklig, och låta bli att gå på person? Tror du du klarar det, Stefan?

23:38

Stefan said...

Men Lennart. Inlägget handlar om person. Skulle jag då inte kunna kommentera det?

Vi hamnar alltid i dilemmat att du tolkar mina kommentarer som personliga och diskvalificerar därmed all saklighet.

Som du på ett påtagligt sätt har upptäckt så har även andra människor upptäckt din Übermentalitet.

Eftersom jag återigen har utmanat dig så kommer du naturligtvis att skriva en massa dynga om mig här men glöm inte att även påvisa vad som är personangrepp i min första kommentar i det här inlägget.

Sedan kan du jämföra det med ditt eget svar.

Tack för att du personifierar liberalismen. Ingen gör det bättre än du.

23:51

Lennart Regebro said...

Det klarade du alltså inte. Det var väntat.

00:00

Björn said...

Så är vi där igen. Stefan tar upp sina problem med mig på en blogg som inte har det minsta att göra med mig.

I över ett års tid har Stefan varit blockerad på min blogg. Det är sant. Långt innan valet blev han blockerad. Skälet var ett jättegräl med en annan kommentator på min blogg som hotade att sumpa hela stämningen där. Sen blev han arg på mig. Ja, och så är han homofob också.

Då och då försöker han snärja sig förbi min blockering, och aldrig handlar det om ämnet utan alltid denna fixering vid mig som person.

Jag har nog kommit fram till att Stefan är hemligt förälskad i mig. Det måste vara skälet till att han efter så lång tid ägnar alla sina kommentarer på andra människors bloggar åt lilla mig.

Så fort han dyker upp någonstans, så dras jag in i det hela, istället för att han rycker på axlarna, avfärda mig och går vidare med sitt liv och sitt bloggande.

00:46

Stefan said...

Oj, nu krossar ni mina illussioner, grabbar. Eller ska vi kalla era svar för "Finn fem fel"?

Vi börjar med Lennart: Tycker du själv att du är saklig och att du avstår från personangrepp?
(Påminner igen om min begäran av redovisning från din sida vad jag gjorde fel i min första kommentar.)

Med andra ord var det du som inte klarade av något denna gång.

Och så Björn... Var tycker du att jag ska ta upp mina problem med dig om inte här, hos din låtsas-kollega-minister Regebro?

Ni har ju så mycket gemensamt och jag gissar att ni dagligen dryftar världens problem via telefon eller mail.

Dessutom handlade Lennarts inlägg om hur dumma herr Palm kunde ha fräckheten att blockera honom från sin blogg. Sådant kan man ju bara göra mot sådana som mig. Inte mot Lennart och inte mot Björn. Nej, som liberalernas främste vapendragare bör ni inneha en särskild ställning i bloggosfären.

Kul att du äntligen berättar vad min avstängning berodde på. Fast i vanlig ordning missar du det faktum att den "andre" ingalunda blev blockerad trots att vi gick på lika hårt båda två.

Detta kan väl inte ha att göra med att denne andre person råkar vara centerpartist? Ohhh nej, eller hur?

Det där med att jag är hemligt kär i dig är något du har snöat in i. Tyvärr motsäger du dig själv rejält eftersom du samtidigt deklarerar att jag är homofob. Hur får du ihop det?

Till din stora lycka kan jag meddela att jag inte är och har aldrig varit homofob. Fast då reses två nya stora hinder mellan oss.

1. Att du redan är lyckligt partnerregistrerad.

2. Att jag har sett dig på TV och måste meddela att du inte är min typ.

Hoppas att du inte blir alltför otröstlig nu. Lennart kanske kan låna ut en famn att gråta ut i.

Lennart och Björn:

Jag har ett förslag: Björn handlade rätt som blockerade mig och Palm gjorde rätt som blockerade Lennart. Vidare minns jag inte vem det var som blockerade Lennart förra gången men det måste också ha varit rätt handlat.

Är vi överens? ;-)

02:57

Lennart Regebro said...

Det du gjorde fel, Stefan, var att du skrev en kommentar som inte hade med saken att göra. En osakligt kommentar, alltså. Som dessutom drar in Björn i frågan, trots att han inte har med frågan att göra.

Kommer du begripa att du gjorde fel? Nej, aldrig. För, som jag har påpekat innan, Stefan, så förstår du inte skillnaden mellan personangrepp och saklig debatt. Det beror på att du tar sakliga argument personligen. Om man lägger fram ett argument som visar att du har fel, så tror du att det är en förolämpning. Det innebär att för dig så finns det bara två sorters argument: Medhåll och förolämpningar.

Det är klart att du inte kan debattera med en sådan världssyn.

08:10

Stefan said...

Lennart, du påstår väl ändå inte att du själv är saklig?

Min kommentar hade verkligen med saken att göra men ditt stora problem blev att jag gjorde en relevant jämförelse med vad din kollega pysslar med på sin blogg.

Hur kommer det sig att du alltid tror att du har rätt när du själv blir drabbad?

Inte ens när jag senare blir mycket saklig och ställer konkreta frågor, mäktar du med att svara.
Det är så otroligt typiskt dig, Lennart.

Jag är inte det minsta förolämpad av någon men det är tydligt att du känner dig pressad och skiten på näsan.

Ps. Jag upprepar stycket där du valde att blunda:
"Jag har ett förslag: Björn handlade rätt som blockerade mig och Palm gjorde rätt som blockerade Lennart. Vidare minns jag inte vem det var som blockerade Lennart förra gången men det måste också ha varit rätt handlat.

Är vi överens? ;-)"

10:55

Lennart Regebro said...

Jo, Stefan, jag är oftast saklig. Du är nästan aldrig saklig. Jag förklarade ovan varför du aldrig kommer kunna förstå skillnaden.

11:05

Stefan said...

Låt mig påminna om vad du skrev i ditt inlägg: "Dom jag debatterar med blir förbannade för att jag har argument, och dom inte har det, börjar spy ur sig riktigt rejäla personangrepp för att sedan hota med blockering.

Stackars dig, Lennart. Är alla debattörer dumma emot dig?

Jag håller med dig om att jag aldrig kommer att förstå vad du menar är skillnaden. Å andra sidan är det troligen bara du själv som förstår det.

Men det är trist att du ska vara så feg. Är det en egenskap som alla liberaler har?

11:09

Lennart Regebro said...

"Är alla debattörer dumma emot dig?"

Långt ifrån. Det finns många som klarar av att debattera sakligt, även om dom inte håller med mig. Ett väldgt tydligt exempel är det här:

http://www.avgrunden.org/20070527/liberalempiri/

Här finns det tre skribenter. Oskar, Daniel och Anna. Daniel och Anna gör inget annat än häver ur sig personangrepp (fast Daniel blir lite bättre på slutet, men ite mycket). Oskar däremot strävar stenhårt för att vara saklig (även om han blir arg och låter undslippa sig lite otrevligheter ibland). Oskar klarar alltså utmärkt av att hålla en saklig debatt. Läs igenom dom 120+ inläggen där, och notera hur Anna och Daniel bara skriver om mig, medans Oskar skriver om sakfrågan. Det är den tydligaste huvudskillnaden. Notera också hur varkn Oskar eller jag tar sakargument som förolämpningar. Dte är skillnaden mellan oss och dig.

"Å andra sidan är det troligen bara du själv som förstår det."

Inte alls. Problemet är som sagt att du tar sakliga argument som förolämpningar, eftersom ett sakligt argument innebär att man anser att du har fel, och du tar det som en förolämpning när man säger att du har fel. Jag har ingen aning om hur vanlig den inställningen är, men jag tippar att dom flesta som är som du inte debatterar speciellt mycket på internet.

Känn dig unik, Stefan.

11:34

Stefan said...

Men Lennart, nu blandar ju du in andra i frågan. Betyder det att även på den punkten är det skillnad när du gör något jämfört med när andra gör något?

Ok, Oskar, Daniel och Anna säger du. En av dessa klarar av de "Regebroska" reglerna i ämnet saklighet. Om vi nu låter dem stå som ett bra exempel så är det bara 33,3% av alla debattörer som uppfyller dina kriterier.

Då vill jag nog påstå att de övriga 66% är dumma emot dig. (Fast de kanske egentligen bara är socialistiska mobbare, vem vet?)

Återigen, jag känner mig inte förolämpad. Varför skulle jag det?

Självklart är jag unik, Lennart. Det är du också.

12:01

Lennart Regebro said...

"Återigen, jag känner mig inte förolämpad."

Allt du gör nuförtiden är ju att lägga kommentarer på folks bloggar om hur tarvliga folk är, i synnerhet mot dig. Du är välkommen att komma med en alternativ förklaring till detta, men jag tror nog att du känner dig förolmpad, tills bättre förklaring har producerats.

"Då vill jag nog påstå att de övriga 66% är dumma emot dig."

Stryk "emot mig" i den meningen så är du nog sanningen närmare.

"Fast de kanske egentligen bara är socialistiska mobbare, vem vet?"

Skulle det vara nån skillnad?

12:18

Stefan said...

En liten rättelse:
Jag lämnar tarvliga kommentarer på tarvliga bloggar i tarvligt skrivna inlägg. Så långt stämmer det.

Du har ingen aning om alla de diskussioner och debatter där jag har varit långt ifrån överens i sakfrågan med debattörer men där man ändå kan enas om att man är oense.

Du däremot, har enligt egen definition, alltid rätt och alla andra har fel.

Kom också ihåg att det är du som två gånger har gråtit ut i inlägg om hur dumma andra bloggare är mot dig. Inte jag.

Det är också du som har bevisbördan när du hävdar i din rubrik: "Blockerad för att jag har rätt. Återigen"

Det verkar ju faktiskt som om ingen annan delar din uppfattning. Kan det vara ett tecken på att du har fel?

Ditt resonemang om varför jag ändå ska ses som förolämpad är skrattretande. Låt mig få avgöra den saken själv.

"Fast de kanske egentligen bara är socialistiska mobbare, vem vet?" (skrev jag)Skulle det vara nån skillnad?"(svarade Lennart)

Snälla, kan du inte peka ut någon sådan? Du verkar ju ha två tredjedelar av alla debattörer att välja ifrån.

12:36

Lennart Regebro said...

"Jag lämnar tarvliga kommentarer på tarvliga bloggar i tarvligt skrivna inlägg. Så långt stämmer det."

Som sagt, du tror att det är tarvligt att komma med sakliga argument.

"Du har ingen aning om alla de diskussioner och debatter där jag har varit långt ifrån överens i sakfrågan med debattörer men där man ändå kan enas om att man är oense."

Nej, dom har jag ingen aning om, som sagt. Tänk om du kunde uppföra dig så även i bloggosfären, och inte bara på vad det nu är för hemligt debattforum där du uppför dig så bra. Hade inte det varit trevligt?

"Kom också ihåg att det är du som två gånger har gråtit ut i inlägg om hur dumma andra bloggare är mot dig. Inte jag."

Jag har aldrig någonsin gråtit ut hur dumma andra är mot mig. Det här inlägget är inte en klagan. Jag har påpekat många gånger att det är helt och hållet upp till andra vilka dom blockerar på sina bloggar. Jag bara förklarar varför jag inte kan delta i diskussionen längre: Jag har blivit blockerad. Det är inte en klagan, det är en upplysning. Jag anser inte att H Palm har gjort fel eller uppfört sig dumt mot mig.

Men när du, om och om, en lång tid efter att et hela skedde, drar upp hur ndra har uppfört sig mot dig, vad är det om inte en klagan om hur dumma dom är? Alla vet att du är blockerad och utkastad lite varstans ifrån. Varför tjatar du om det?

"Det är också du som har bevisbördan när du hävdar i din rubrik: "Blockerad för att jag har rätt. Återigen"

Sant. Och jag hade tänkt att återskapa dom argument som har blivit raderade från bloggen och skriva dom här. Men se det gick inte, för du kom in och förpestade debatten och såg till att den handlar om dig istället.

"Ditt resonemang om varför jag ändå ska ses som förolämpad är skrattretande."

Jag har aldrig sagt att du skall ses som förolämpad. Jag har sagt att jag tror att DU känner dig förolämpad. Och det kommer jag fortsätta tro tills du kommer med en bättre förklaring till varför du inte gör annat än öser ur dig otrevligheter.

"Snälla, kan du inte peka ut någon sådan?"

Det behövs nog inte. Jag tror att folk klarar av att själva se vilka det är som inte kan skriva ett inlägg utan personangrepp.

Du hävdar att du kan vara trevlig och saklig, Stefan. Bevisa det. Skriv inget om du inte kan vara trevlig och saklig.

13:13

Stefan said...

Jag är inte blockerad någonstans, Lennart. Däremot kan jag inte kommentera på Bloggen Bent eftersom han har valt att syssla med censur.

Och du, du är varken bättre eller sämre än mig i något som helst avseende.
Du har inte alltid rätt. Världen kretsar inte kring dig. Är det så svårt att förstå?

Du kanske ska tacka mig för att jag kom hit och "förpestade". På det viset blir det ju ännu mer synd om dig.

Jag är gärna trevlig mot dig och alla som är trevliga tillbaks.
Men ta återigen och läs min första kommentar i det här inlägget och sedan ditt svar.
Man kan kalla min kommentar för ironisk och möjligen lite vass. Ditt svar däremot är rent otrevligt och därmed lade du ribban.

Kommer poletten någonsin att trilla ned hos dig?

13:36.

Diskussionen om mig.

2007-09-05T13:16:00.000+02:00

Eftersom Stefan inbillar sig att det är sakligt att diskutera mig i andra inlägg, så skapar jag här ett inlägg som handlar bara om mig. Me myself and I. På detta inlägg kan man skriva kommentarer om mig om man så vill. Så slipper man vräka ur sig osakligheter på andra inlägg och därmed förpesta debatten.

Ny regel på denna blogg: Skriver man inlägg om mig eller min debattstil någon annanstans på den här bloggen blir inlägget raderat. Om man har nåt att säga gör man det här. Man får skriva att man har skrivit nåt här för att göra andra debattörer uppmärksam på saken.

Anonyma kommentarer (dvs kommentarer som inte kan kopplas till en person eller en blogg) som bara är personpåhopp (mot mig eller andra) kommer raderas.

Socialismen misslyckas. Igen.

2007-09-04T23:45:00.000+02:00

Venezuelas ekonomi lider av 16%-ig inflation, en praktisk devaluering av valutan på 30%, och brist på många grundläggande matvaror. Detta mitt under värsta oljeboomen. (Via Björn)

Så, socialismen misslyckades igen. När skall socialisterna koppla slutsaten?

Nåja, det intressanta blir att se vad som händer i Venezuela, nu när verkligheten och kartan som vanligt inte stämmer överens. Att Chavez väljer kartan framför verkligheten är det ingen tvekan om. I en demokrati hade det inte nödvändigtvis varit ett stort problem, eftersom folket snart skulle rösta bort honom. Men Chavez har inte direkt uppvisat några större demokratiska tendenser, så förmodligen kommer vi nu få se Chavez att ta ett allt starkare tag om makten, och slutligen göra Venezuela till en full diktatur. Det är min gissning, iaf.

Andra bloggar om: politik, socialism, venezuela, chavez

Blockerad för att jag har rätt. Återigen.

2007-09-04T17:31:00.000+02:00

Story of my life: Dom jag debatterar med blir förbannade för att jag har argument, och dom inte har det, börjar spy ur sig riktigt rejäla personangrepp för att sedan hota med blockering. Och ibland faktiskt blockera mig. Det har hänt igen, såklart.

Jag är nu blockerad på "Kulturjord" , efter mängder med grova personangrepp. Han har raderader två av mina inlägg, och det av sina egna som innehöll dom värsta påhoppen, men dom personangrepp som finns kvar i hans andra inlägg räcker för att ni skall förstå tonen. Tyvärr sparade jag det inte, för jag trodde inte han skulle radera sina egna inlägg, men där fanns en riktig höjdar-argumentation. Han menade att han hade ställt böcker mot varandra för att provicera in mig i fällan att ställa böcker mot varandra, vilket av någon oklar andledning var hemskt fult att göra. Den argumentationen heter minsann duga. Kan man använda den i nåt annat fall? Kanske skulle Saddam Hussein använt den 1991? "Eh, jag anföll oprovicerat Kuwait bara för att provocera er till att anfalla mig, och därmed bevisa att västlandet är omoraliska svin som anfaller folk oprovocerat!" Funkar alltid. "Jag nitade dig för att provocera dig till att nita mig och därmed bevisa att du är ett arschle som slåss". Världens bästa argumentation. Kan förklara vad som helst, det där. :-)

Nåja. Kulturjords H Palm censurerar alltså mig, i en debatt där han anklagar mig för att vilja inskränka åsikts och yttrandefriheten. Lite ironiskt, kanske? Men, men, som vi vet är socialism bara en mobbarideologi, så det är ju bara att vänta sig.

Andra bloggar om: politik, replik, kulturjord

Finn fem fel med Åsa Linderborg.

2007-08-26T21:48:00.001+02:00

Nu är det dags för en ny tävling där med Åsa Linderborgs debatt-artiklar. Nu är det dags för hennes artikel om finska skolor. Den här artikeln är så kort att det inte finns nåt hopp om att hitta fem rätt, men fem fel borde gå bra.

Grupparbeten - i Sverige symbolen för den urartade skolan

Sedan när då? Jag har följt skoldebatten i tio år nu och har ALDRIG hört någon klaga på grupparbeten.

Anmärkningsvärt är också att ”ett stort prestationstryck” anses ha en negativ effekt. Kunskapsinhämtning befrämjas inte med ”hårdare tag” och betygshets, utan med stor pedagogisk frihet och lustfylld studiemiljö.

Här framställs det som om pedagogisk frihet, lustfylld studiemiljö och betyg är motsatser. Det är inte sant.

När de nu - utan anledning - inför friskolesystem,

Det finns massor med anledningar, och i Sverige har införandet av friskolor haft positiva effekter. Att hävda att det då inte finns någon anledning att göra det i Finland är ju bara löjligt.

På bara några år har den så kallade skolpengen ökat klassklyftorna och raserat den demokratiska idén om en likvärdig skola för alla.

Ren lögn.

Som vanligt ljuger Åsa Linderborg rakt ut om det mesta. Fascinerande med en människa som så totalt saknar etik. Fyra fel hittade jag vid en snabb genomläsning. Hitta det femte och vinn evig ära och berömmelse. Eller nåt. :-)

Andra bloggar om: politik, åsa linderborg, skolan

Blockerad för att jag har rätt. Igen.

2007-08-18T20:02:00.001+02:00

Jag har blivit blockerad igen. Fascinerande eftersom Daniel som har blockerat mig inte ens bryr sig om att försöka hävda att jag är oseriös, osaklig eller liknande, utan helt enkelt blockerar mig (igen, säger han, fast jag har inte märkt att jag var blockerad tidigare) därför att han inte har några argument. Extra intressant är det eftersom Daniel också precis har skrivit ett utmärkt inlägg med massa argument mot kommunism. Framförallt påpekandet att individen är helt oväsentlig i kommunismen är ju ett mycket bra argument.

Hur som helst kommer här svaret till Daniels senaste kommentar på det här inlägget. Läsarna får ursäkta om det blir internt, debatten har dragit ut till 95 kommentarer, och är formodligen extremt tråkig läsning.

Daniel: "Och jag håller fortfarande inte med om din verklighet"

Det är inte min verklighet. Det är inte din verklighet heller. Det finns bara EN verklighet och den är vår. Allt annat är fantasier. När ni sätter era idéer före fakta så ignorerar ni verklighetEN. Inte MIN verklighet. VerklighetEN.

Daniel: "Du må tro att du har mest rätt i din verklighet men jag är inte alls övertygad om 1) objektivismen eller 2) att din argumentationsförmåga är så bra att du sprang i “logiska varv” runt oss."

Vad kom objektivism in i saken att göra? Jag är inte objektivist i nåt av ordens alla normala betydelser. Du kanske har nån egen definition? Inte heller springer jag i några logiska varv runt er. Jag har bara presenterat verkligheten som den ser ut. Du har mest varit otrevlig, och Oskar har misstolkat massa saker. Så mycket logik har inte förekommit.

Daniel: "När du började med att bomba redundanss brevlåda"

Jag har aldrig bombat någons brevlåda, allra minst Redundans. Försök vara ärlig. Eller det kanske helt enkelt är du som fantiserar ihop ett verklighetsalternativ? :-)

Daniel: "Du beter dig som en tv-pastor som skriker sig hes… om inte för Guds lov så för Verklighetens."

Det har alltså gått så långt att du hävdar att fakta är religion i dina försök att slippa lyssna på vad jag säger. Det är rätt intressant. Att diskutera med dig är rätt fascinerande, för du är den första vänstertomte jag har stött på som inte bara mobbar folk, och sätter kartan före verkligheten, utan också erkänner att du gör detta, och inte heller kommer med ursäkter för varför du gör så. Det har jag inte stött på innan. Du har i stort sett erkänt att du skiter i vem som har rätt eller fel, och att du är mer intresserad av personangrepp än debatt. Hur kan du då inbilla dig att någon bryr sig om vad du säger?

Andra bloggar om: politik, replik, ideologi, globalisering

Moderat politiker vill stoppa ”negerkompisar”

2007-08-18T11:27:00.000+02:00

”Jag tycker att det blivit för slapp attityd till afrika”

Kommunpolitikern Marie-Louise Ekholm (m) vill stoppa ungdomars ”negerkompisar”.

– Jag tycker att det blivit för slapp attityd till afrika, nu finns de till exempel så kallade ”negerkompisar”, säger hon.

I måndags lämnade Marie-Louise Ekholm, som är ledamot i både kommunfullmäktige i Nässjö och landstinget i Jönköpings län, in en motion till kommunfullmäktige med förslag om insatser för att minska malaria bland unga människor.

– Den går ut på att det ska ske ett ökat samarbete mellan ungdomsmottagningen och skolan för att minska malaria bland unga människor, säger hon.

I motionen skriver hon:

”Mer antimalariatabletter är inte lösningen vid ohejdat många afrikaresor”, och fortsätter:

”Samhällets attityd till afrika har säkert påverkar ungdomar till tidig afrikadebut samt afrikaresor med olika partners utan infektionsskydd. Det är inte ovanligt med så kallade negerkompisar där man har afrikaresor med varandra utan kärlek.”

”Slapp attityd”

Hon tycker att siffrorna som visar ökningen av malaria bland ungdomar är alarmerande.

– Jag tycker att man som ung själv ska känna att man bär det största ansvaret för sitt eget beteende, säger Marie-Louise Ekholm.

– Jag tycker att det blivit för slapp attityd till afrikaresor, nu finns de till exempel så kallade ”negerkompisar”, som blivit ett begrepp i dag, att unga umgås med folk från många kulturer, säger hon.

– Det är inte min term, det är ett begrepp för att man känner folk från afrika, inte för att man har en kärleksrelation utan bara för kulturutbytet, säger Marie-Louise Ekholm.

Hon är själv läkare och säger att hon pratat med läkare på ungdomsmottagningen och med annan sjukvårdspersonal om saken. Men attityden till afrika märks även på andra håll, säger hon.

– Det kan man bara se på kvällstidningar och såpor som ”Big Brother”. Det är svårt att stå emot som ung, säger Marie-Louise Ekholm.

Andra bloggar om: politik, ironi, sex, korkade politiker

Inte hårdare tag. Men en del rätt korkade tag.

2007-08-13T13:19:00.000+02:00

Socialstyrelsens nya förslag är inte hårdare tag, sägs det. Och det är väl inte.

Diskussionen i media verkar ha mest varit om utbrändhet, och jag misstänker att problemet där är att man har fel jobb eller att man inte kan säga nej och går in i väggen. Och ärligt talat, inget av det kommer bli bättre av att man är sjukskriven. Samma sak med depression. Inbillar sig nån att man blir BÄTTRE av att gå hemma om man är deprimerad? Ja, jo, om det är jobbet man blir deppad av såklart, men inte annars.

Annars är det mycket frågan om att riktlinjerna är flexiblare. Och det är väl inget fel. Men nog fan är rekommendationerna rätt konstiga i en del fall. Blindtarmsinflammation skall man inte sjukskrivas för alls, utom om man har ett fysiskt krävande arbete. Men hallå!? EN dag kan man väl få vara hemma och vila sig efter operationen iaf? Eller?

Andra bloggar om: politik, sjukvård

Bolånekrisen och Paradigms förfall.

2007-08-13T09:26:00.000+02:00

Paradigm argumenterar för att den amerikanska bolånekrisen på nåt vis visar att liberalism inte fungerar.

I grunden är bolånekrisen en kris för liberalismen. Idén att alla vuxna människor ska vara fritt ska kunna välja vad de vill göra men samtidigt vara ansvariga för sitt beteende håller inte. Impulsivitet är till 80 procent ärftligt och är mycket motståndskraftigt mot yttre påverkan. Samma sorts problem som bolånen gett upphov till finns inom snabbmatsindustrin. Där är 70 procent av kunderna impulskunder.

Här argumenteras det emot att människor skall vara fria att göra val och samtidigt ansvariga för dom val som görs. Alternativen (vilket mycket riktigt är oliberalt) är att människor antingen INTE är fria att göra val, eller att dom INTE är ansvariga för dom val som görs. Det kan man göra på tre sätt:

Något annat än människor gör valen.
Något annat än människor tar ansvaret.
Vissa människor gör valen, och andra människor tar ansvaret.

Att nåt annat än människor gör valen är bara möjligt om detta andra har möjlighet att tvinga människor att göra som dom säger. Vad detta andra skall vara vet jag inte, med varken Gud eller Marx historiematerialism har några sådana möjligheter, så det återstår väl bara att vi låter datorer ta besluten och ger dom möjlighet att skjuta folk som inte gör som datorerna säger. Observera att det inte går att låta människor tolka resultaten eller att låta människor tvinga andra människor att göra som datorerna säger, för då är det ju fortfarande människor som tar beslutet att datorernas rekommendationer skall följas. Nej, datorerna måste ha möjlighet, via nån slags robocops eller så, att tvinga folk att göra som dom säger direkt.

Det där verkar inte vara nån bra lösning.

Inte heller kan vi låta nåt annat än människor ta ansvaret. För om människor nu tar dåliga beslut, så är de ju människorna som drabbas i slutet. Visst kan man drömma ihop att vi låter nån slags Gud drabbas av våra dåliga beslut, men det verkar inte speciellt realistiskt. Och inte kan vi låta datorer ta ansvaret heller. Vad skall vi göra? Slå sönder dom? Det löser ju inte problemen. Vi kan kortsiktigt låta naturen ta smällen av vissa dåliga beslut, men i längden biter det ju mänskligheten i foten också.

Återstår bara det tredje alternativet: Att låta vissa ta besluten och andra ta ansvaret. Det kan man göra på två sätt. Ett sätt är att fördela ansvaret på alla genom beskattning. Dvs, att om någon köper ett hus, och huset sedan förlorar i värde, så låter vi staten ta den smällen och alla betalar via skattsedlen. Så gör man inte i dag, i någon nämvärd utsträckning. Lustigt nog vänder sig Paradigm mot detta:

Och de gigantiska kostnaderna som uppstår i båda fallen får till stor del skattebetalarna stå för. Vem annars?

Jo, Paradigm, det är faktiskt så att idag så får den som gör kassa husaffärer stå för kostnaden själv, såvida han inte går i personlig konkurs, då det är bankerna som lånade pengar till honom som får stå för smällen. Så fungerar det idag, dvs att den som tar beslutet om att ta en risk står för kostnaden av den risken när det går åt pipan.

Men tydligen är iaf Paradigm mot att låta skattebetalarna stå för den smällen. Det hade ju varit bra, om det inte vore så att det finns ett sista alternativ: Att en elit bestämer, och att resten av folket får ta ansvaret. Det är så det fungerar i länder med totalitära ekonomier. Det verkar vara åt det hållet Paradigm vill gå. Det vet vi redan hur väl det fungerar: Inte alls.

Kanske intressanta bloggar om: politik, ekonomi, liberalism

Hans Rosling är bäst (igen)

2007-06-27T11:46:00.000+02:00

Det har kommit en uppföljare till Hans Roslings fantastiska video från förra året. (Se den från förra året först om ni inte redan har sett den).

Hans Roslings storhet ligger inte i att han har rätt. Den ligger i hur extremt pedagogiskt han förklarar VARFÖR han har rätt. Det här årets presentation bidrar framförallt med hans ytterst pedagogiska lista över mål och medel. Han har listat utvecklingens mål och medel, och talat om vilka han tycker är viktigast som mål och som medel. Och resultatet är det här:

Och jag tror han här pekar på en anledning till att vänstern motarbetar förbättringar i tredje världen. Man ser (helt riktigt) inte rikedom som ett mål. Men man fattar inte att det är det bästa medlet att nå dom mål man faktiskt har. Jag tror det grundar sig i vänsterns vanliga sammanblandning av mål och medel. Vänstern måste förstå att man inte kan förbättra världen genom att bra tycka att det skall bli bättre. Nåt måste göras. Man måste också förstå att det bästa sättet att förbättra världen är att göra fattiga länder rikare och därmed ge dom en praktisk frihet att göra det som är bäst för dom själva.

Men hur man skall få vänstern att fatta det vet jag inte.

Kanske intressanta bloggar om: politik, inbördeskrig, fattigdom, hans rosling

Ayn Rand? Nej, Adam Smith!

2007-06-21T07:03:00.000+02:00

Johan Norberg tycker att Argentinas korkade energipolitik är bevis på att Ayn Rand hade rätt. Jag tycker att cred bör gå till rätt person: Adam Smith. Det var trots allt från honom som Aynd Rand och alla andra marknadsliberaler sedan slutet på 1700-talet har fått sin marknadsliberalism, direkt eller indirekt.

När man pratar om Ayn Rands idéer skall man väl ändå prata om det HON bidrog med. Vilket är sådana fantastiska idéer som att det finns objektivt god och objektivt dålig konst, och andra totala dumheter.

Och det är sånt som får mig att ruttna på Ayn Rand: Hennes försvarare är fanatiska, blinda och har en tendens till att beskriva Ayn Rand som Godhetens Ursprung, när hon i själva verket bidrog med extremt lite vettigt filosofiskt eller ideologiskt. Det bästa man kan säga om Ayn Rand är väl att hon gör fanatiska nyliberaler av människor som annars hade blivit fanatiska marxister, om dom bara hade råkat läsa Marx först. Och Marx är värre, eftersom han förklarar att man skall använda våld för att genomföra hans idéer.

Kan ni inte bli fanatiska över nån som har RÄTT? Nejvisstnej, en skribent som har rätt BEHÖVER man inte vara fanatisk om. Fanatismen behövs ju bara när dom har fel.

Kanske intressanta bloggar om: politik, ekonomi, liberalism, ayn rand, ideologi

Vad orsakar fattigdom? Del 2: Inbördeskrig

2007-06-19T22:15:00.000+02:00

För att komma upp med en teori om vad som orsakar fattigdom kan man titta på dom fattigaste länderna. För att få ett mer användbart mått har jag inte använt mig av det rent ekonomiska måttet BNI, utan tittat på FN's Human Development Index. Det är ett mått på levnadsstandard, mer än bara inkomst, och är därför intressantare. Låt oss titta lite snabbt på den moderna historien för dom länder som kommer längst ner på listan:

Plats 168: Mozambique
Mozambique var Marxist-Leninistiskt fram till 1989. Inbördeskrig fram till 1992. Har numera en stark ekonomisk tillväxt efter att man har så smått börjat liberalisera ekonomin efter 1994 (man tillhör dock fortfarande den ofriaste tredjedelen i världen, så det är ingen nyliberalism det är frågan om direkt).

Plats 169: Burundi
Från självständigheten fram till 2002 drabbat av inbördeskrig och etniska konflikter mellan Hutuer och Tutsis. Hundratusentals (kanske totalt så många som en halv miljon) har dött av dessa konflikter och etniska rensningar sedan självständigheten.

Plats 170: Etiopien
Ethiopien, som aldrig har varit kolonialiserat (det var DEN teorin om fattigdomens orsaker) blev
Marxist-Leninistiskt efter en kupp 1974. Efter en period av "röd terror" som bland annat orsakade den välkända massvälten i Etiopien, och därmed gav oss Live Aid, så blev han avsatt 1991 av EPRDF, en annan socialistisk grupp. Man har sedan mitten på 90-talet krigat till och från med Eritrea.

Plats 171: Tchad
Pågående inbördeskrig sedan 2005. Chad har varit i mer eller mindre konstant inbördeskrig sedan självständigheten, och dessutom krigat mot Libyen 1978 till 1987.

Plats 172: Centralafrikanska republiken
Interna stridigheter (kallat "myteri" på Wikipedia vilket verkar vara en eufemism för inbördeskrig mellan olika delar av armén) under hela 90-talet och slutligen en kupp 2003.

Plats 173: Guinea-Bissau
Upprepade kupper och kuppförsök under hela självständigheten, den senaste 1999 (om man inte räknar den oblodiga kuppen 2003). Inbördeskrig 1998-1999.

Plats 174: Burkina Faso
60 och 70-talet var konfliktrika med många kupper. Landet blev Marxist-Leninistiskt efter 1983, medans kuppandet fortsatte. Det styrande partiet övergav officellt Marxismen 1997, men ekonomin är fortfarande starkt statsstyrd och statsägd. Ekonomin har expanderat dom senaste åren, men det beror mestadels på ökade bomullspriser.

Plats 175: Mali
Socialism under 60-70 talet, sedan långdragna interna konflikter
med ett flertal kupper och etniska konflikter inklusive inbördeskrig 1990-1996 (the Tuareg insurgency). Demokratiskt sedan 2002, och liberala ekonomiska reformer har börjat genomföras sedan dess (återigen är det ingen nyliberalism vi snackar om här, utan man har börjat lätta lite på dom ekonomiska restriktionerna. Landet är fortfarande bland världens 40 mest ofria ekonomier), vilket har resulterat i ekonomin har vänts till en god tillväxt runt 5% per år.

Plats 176: Sierra Leone
Efter stora interna oroligheter under 60-talet stabiliserades politiken under en korrupt diktatur under 80-talet. Ett inbördeskrig mellan 1991 och 2002 nästan halverade GDP/capita. Politisk stabilitet har fått ekonomin att gå från katastrofal till något mindre katastrofal, men ekonomin är fortfarade mycket restriktiv.

Plats 177: Niger
Mycket oro och flertal kupper under hela självständigheten, i synnerhet under 90-talet.
Ett mindre inbördeskrig 1990-1994 (the Tuareg insurgency). Senaste kuppen 1999, stora demokratiska reformer i början av 2000-talet. En extremt ofri ekonomi under 90-talet har nu börjat reformeras. Det senaste åren har haft en god ekonomisk tillväxt som följd.

Som ni ser här finns det ett klart samband. ALLA dessa länder har haft inbördeskrig nån gång efter 80-talet. Problemet här, tror jag, är egentligen inte inbördeskriget i sig, utan den laglöshet som följer av inbördeskrig. Det kan man se av det som händer i länder där strider eller annat gör att staten helt kollapsar, så kallade "failed states". Paradexemplet på detta är Somalia som i princip har varit en ren anarki sedan 1991. Varför är så inte Somalia med på listan ovan? Jo, för att kaoset och våldet i landet gör det omöjligt att samla in nog med data för att beräkna HDI. Samma läge är det i Liberia, som har varit extremt våldsamt upp till rätt nyligen. Man kan nog rätt lugnt gissa att dom länderna skulle ha hamnat på plats 178 och 179 ovan, om det bara hade gått att få tillräckligt med pålitlig information.

Kanske intressanta bloggar om: politik, inbördeskrig, fattigdom

Ekonomisk frihet och ojämlikhet

2007-06-19T17:10:00.000+02:00

Efter mitt förra inlägg blev jag uppmanad att kolla på om det finns något samband mellan fri ekonomi och inkomstfördelning. Det är ju ett av dom vanligaste argumenten mot kapitalism, globalisering och frihandel, att fria länder är ojämlikare.

Såvitt jag kan se, så stämmer dock inte det. Hur ojämlik inkomstdistributionen är verkar inte ha något som helst samband med hur fri ekonomin är. Jag har tittat på lite olika mått på ojämlikhet, och graferna slutar alla upp ungefär såhär:

Ett stort runt moln av pluttar, och inget uppenbart samband alltså, och definitivt inget som helst stöd för påståendet att länder med mycket ekonomisk frihet skulle ha en ojämlikare inkomstdistribution.

Med är det är ju såklart så att det egentligen är rätt ointressant att se på inkomstfördelning. Det intressanta är såklart hur dåligt dom sämst ställda har det. Och där är den här grafen rätt upplysande:

[Källa]
Grafen jämför inkomster hos rika och fattiga i rika länder och fattiga länder. Man jämför visserligen inte med ekonomisk frihet, men vi har redan sett att ekonomisk frihet skapar välstånd. Och vad är det intressantaste med den här grafen? Jo, att fattiga i rika länder har det betydligt bättre än rika i fattiga länder.

Bästa sättet att avskaffa fattigdom är inte att omfördela den rikedom som finns (den räcker inte långt) utan att skapa MER rikedom. Vilket bäst görs med kapitalism, globalisering och frihet.

Kanske intressanta bloggar om: politik, ekonomi, liberalism, fattigdom

Vad orsakar fattigdom? Del 1: Ja, inte är det liberalism iaf.

2007-06-08T10:00:00.000+02:00

Många gånger i dagens debatt får man höra att det är globalisering, kapitalism eller liberalisering av ekonomin som orsakar fattigdom och som håller dagens fattigaste länder i sin extrema fattigdom. Dom fattigaste länderna skulle alltså vara fattiga för att dom har tvingats liberalisera sin ekonomi och handla med omvärlden.

Men isåfall skulle rika länder har skyddad, styrd ekonomi, och fattiga länder ha fri kapitalism och mycket handel. I själva verket är det tvärtom, som man kan se av den här grafen.

Snarare skapar alltså fri ekonomi rikedom, och oavsett om den är driven av korruption, företagarlobbyer eller socialistiska dogmer så orsakar en ofri ekonomi fattigdom.

Men ofri ekonomi är inte den enda, eller ens den största anledningen till fattigdom. Värst av alla är krig och andra oroligheter. Men det blir nästa del.

Kanske intressanta bloggar om: politik, ekonomi, liberalism, fattigdom

Peter Kennerfalks eviga skam.

2007-05-31T12:26:00.000+02:00

Jag har tidigare skrivit om hur många socialdemokrater, i synnerhet på s-info, inte diskuterar politik utan bara svartmålar motståndare. Peter Kennerfalk är i detta inte något undantag. Men nyligen så gjorde han ett påhopp som var en liten bit grövre än tidigare. Tydligen gick detta över någon slags gräns för massor av personer har blivit skitförbannade, och Kennerfalk har tagit bort inlägget. Han ursäktar sig dock inte, utan fortsätter att hävda att han har gjort rätt och att hans kritiker bara har "tänkt fel". Här kommer därför inlägget i sin helhet, tills Peter Kennerfalks eviga skam, eller tills internet kollapsar eller nåt. :-)

Tala alltid sanning, säger Tage Danielsson i sin monolog om kärnkraftsolyckan i Harrisburg.

Till skillnad från fackförenings hataren med polskt påbrå som sitter i kapitalets knä och påstår sig vara samhällsdebattör.

Sanningen är nog den att han är en samhällslögnare.

Att få lön och priser av sin arbetsgivare när man driver deras syn på arbetsmarknaden gör nog att vem som helst frestas att ta till vilka lögner och halvsanningar som helst.

Som den dreglande hunden, fastbunden vid hundkojan, väntande på ett köttben från husse fortsätter polacken att sprida sina hemmasnickrade teser om livet på landets arbetsplatser.

Ord som fnask, svartskallar och många andra vokabulär har alltid fyllt hans artiklar.

Men någon annan ambition än att fylla sin plånbok och bankböcker har aldrig denne rabbulist haft.

Att sedan få med sig kultureliten på skiten genom att hans allster görs om till scenkultur visar bara hur viktiga hans arbetsgivares kulturpriser är för den fria konstens företrädare.

"Att inte smörja dörrvakterna innebär att man uppmuntrar till enfaldig sammanhållning och tystnadskultur."

Vem företräder alla de utländska byggnadsarbetare som skadas och förolyckas när de jobbar i företag som inte har kollektivavtal och vem hjälper deras faderslösa barn och änkor?

Ja, inte skribenten med polskt påbrå i allafall, han företräder endast och enbart sin egen plånbok och sin arbetsgivares samhällssyn.

En intressant sak i detta är att flera av dom som kritiserar Kennerfalk gör det för att han skapar lätt rasistiska vibbar genom att inte nämna Maciej vid namn, utan bara kalla honom "Polacken". Men ärligt talat, om man byter ut den mot hans namn, blir Peters förolämpningar OK då? Är det OK att anklaga folk för att ljuga utan att stödja det påsåendet? Är det OK att jämföra folk med dreglande hundar? Jag tycker inte det. Jag tycker att den här typen av retorik, som är den absolut vanligaste typen av retorik från vänsterhåll är vidrig i sig, även utan rasistiska vibbar.

Men tydligen är det den politisk debatton socialdemokraterna vill ha.

Andra bloggar om: politik, peter kennerfalk, socialdemokraterna

Men kompis, vad sysslar du med?

2007-05-24T11:27:00.000+02:00

Gode vännen Tobias Krantz gör ett utspel idag, och säger att vi skall ge mer pengar till höginkomsttagare, när dom blir sjuka. Det tycker jag verkar ytterst dumt.

Möjligtvis är det så att höjningen av taket ser bra ut men kostar lite. Trots allt är det väl så att den här gruppen inte är sjukskrivna speciellt länge. Att göra nåt meningsfullt, som att höja ersättningsnivån, kostar väl mer. Så det är väl populustiskt och kortsiktigt. Som all folkpartistisk politik det senaste åren.

Det är normalt för folkpartiet, alltså, men jag är lite besviken på att Tobbe spelar med i populismen.

Kanske intressanta bloggar om: politik, folkpartiet, tobias krantz

Michale Moore är (förmodligen) en idiot.

2007-05-21T22:04:00.000+02:00

Att Michael Moore är en oärlig filmmakare vet vi sedan tidigare. Nu verkar det som om han inte vet vad han pratar om när det gäller ämnet för hans senaste film: Sjukvård. Han verkar ha fått för sig att allmän sjukvård är samma sak som offentligägd sjukvård. Så är inte fallet, vilket bevisas av världens bästa allmänna sjukvård, till stor del privatägd: Den franska.

Men det passar väl inte i Michael Moores världsbild, så det skiter han i. Eller så är han helt enkelt för lat för att ta reda på hur saker ligger till innan han gör filmer om det.

Eller så är det så att den som intervjuade honom ljög, och sa att man håller på att montera ner sjukvårdssystemet. Du är intervjuaren en jubelidiot som inte vet vad han pratar om. Det är en möjlighet som inte skall uteslutas. Mest troligt är väl att dom är okunniga idioter båda två.

Vill ni ha reda på hur det faktiskt ligger till, så finns det massa inlägg om vård här på bloggen. Bara klicka på länken till höger.

Kanske intressanta bloggar om: politik, vård, michael moore

Känslor före verklighet.

2007-05-21T14:14:00.000+02:00

Börje Höglund klagar på alliansens politik. Dom argment han använder är intressanta. Inte för att dom är bra, utan för vilken typ av argument han använder. Dom är konsekvent rent känslomässiga. Här är väl valda delar ur artikeln:

Jag känner förtvivlan över regeringens politik... De ser en regering som är blind och okänslig för hur verkligheten ser ut. Själv känner jag förtvivlan... Mest orolig är jag...
De upplever att regeringen är blind och okänslig för hur verkligheten ser ut... regeringen lyckats reta upp den ena gruppen efter den andra med okänsliga och illa genomtänkta åtgärder... De har fått uppleva att partier som före valet talade sig varma för småföretag börjar med att ge dem ett kraftigt "slag på käften"... "varför lämnas vi utanför?"...anledning att rysa... Finansminister Anders Borg har uttalat oro... Men riktigt orolig bör man vara... visat ringa intresse för det som rör "vanligt folk" och för Landsorts-Sverige. Bilden av nonchalans mot arbetslösa, låginkomsttagare och pensionärer har kommit att dominera... jag känner förtvivlan.. det vore både synd och skam... jag har svårt att tro på det jag hoppas på...

Börja "känner" och "förtvivlar" en hel del. Men när han kommer med sakliga påståenden, och det gör han, då låter det såhär:

Slopandet av förmögenhetsskatten tillför i stort sett dem som har det allra bäst en ytterligare guldkant på tillvaron. Slopandet av den skatten verkar dock nödvändig, eftersom de som har råd med en bra advokat och en skicklig revisor kan trolla bort den skattepliktiga förmögenheten. Socialdemokraterna har dessutom bäddat för slopandet genom att befria de allra rikaste.
[...]
Allt tyder nu på att avtalsrörelsen med centrala och lokala avtal blir en black om foten för regeringens ambitioner om flera jobb. Både regeringen och Riksbanken har anledning att rysa, men framför allt alla som befinner sig i utanförskap.
[...]
De som samlats på mynttorget måste väl hoppa högt av glädje över regeringens stora generositet åt vissa. Ja, men glädjen kan vara snabbt övergående. Socialdemokraterna, v och mp har lovat återinföra fastighetsskatten efter nästa val.

Så politiken som förs är nödvändig, men problemet är att sossarna säger att dom skall ändra tillbaka på det, och facket bråkar? Är det Alliansens fel, menar Börje? Hur tänker han då?

Börjes argument är att han är orolig för att man skall förlora nästa val, genom att inte föra en populistisk politik om helst följer och accepterar den socialdemokratiska dogmerna och propagandan. Med andra ord klagar Börje på att Alliansen inte för samma politik som socialdemokraterna, och i detta ignorerar han helt det faktum att socialdemokraternas politik inte var speciellt bra. Han har egentligen inga som helst sakliga argument mot Alliansens politik, utom att skattesänkningarna gynnar som med högst inkomst. Det gör alla skattesänknigar. Att dom gynnar dom med lägst inkomst också är inte intressant för Börje.

Börje pratar mycket om "verkligheten". Men Börjes misstag är framförallt att han är mer intresserad av makt än politik. Hans rekommendation till Alliansen är att föra en populistisk politik, fast den politiken inte håller i längden. Hur verklighetsförankrat är det?
Dessutom säger Börje att han är konservativ. Det är sossarna också. Börje bör byta parti. Han har inget i ett borgerligt parti att göra med den inställningen.

Kanske intressanta bloggar om: politik, centern

(Björn skriver också)

Bloggosfären och demokratin, del 2: Dåligt för sossarna

2007-05-21T09:12:00.000+02:00

(Läs gärna del 1 först)

Det kändes som om bloggarna hade del i valsegern 2006. När jag tänker efter så var det nog inte så egentligen, men för en liberal bloggare kändes det så. Det beror på att i debatt efter debatt så vann liberala argument på bloggen. Det var så illa att det har klagats på en "liberal dominans" i bloggosfären precis som det klagas över en "liberal dominans" i media. Men nån liberal dominans finns inte på vardera ställe. Journalister är minst lika vänster som folk i allmänhet, och det märks (i synnerhet på SR och SVT). Visst är ledarsidorna oftare liberala, men precis som bloggarna så läser inte folk i allmänhet ledarsidor speciellt mycket eller noggrant. Det är en övning enbart för politiskt intresserade. Och det är därför jag inte tror att bloggosfären egentligen hade nån påverkan på valet, för folk i gemen läser inte bloggar.

Men det finns en slags liberal dominans, och den finns både på ledarsidor och på bloggarna. Det är liberalerna som har argumenten. Vänsterbloggar har med få undantag lite att komma med förutom guilt-by-association eller diffusa angrepp om att alliansen "slår", "sparkar" eller "föraktar" svaga. Bästa platsen att se detta är sossarnas blogghögborg, s-info. Där bloggar massor av sossar, och där kan man lätt se hur socialdemokrater i allmänhet tänker och resonerar. Och den rätt tragiska slutsatsen är....att det gör dom inte. Att läsa på s-info är som att sugas in i ett argumentbefriat vacuum. När bloggarna på s-info tar upp borgerlig politik och kritiserar den är kritiken alltid att borgarna är dumma, onda och egoistiska. Sakliga argument lyser med sin frånvaro. Paradexempel på den här typen av argumentation är Roger Jönsson och Peter Hultqvist. Peter Hultqvist skall ha stor respekt för att han är en riksdagsman som bloggar. Sådana borde vi ha mer av. För, som min erfarenhet är med många riksdagsmän, så har Peter ingen koll på vad han snackar om. Det är tragiskt vanligt, och fler av riksdagsmännen bloggade skulle fler av dom avslöja sig som totalt inkomptenta. Några favoritinlägg av Hultqvist är när han försöker hävda att Alliansen "vittrar" eftersom Ullenhag inte centerpartist, samt när han försökte hävda att privatisering är dåligt, eftersom det då skulle ryska oligarker kunna köpa upp Telia.

Sossarna på s-info framstår med som en hejarklack för en fotbollssklubb än som politiker. Allt sossarna gör är bra och allt alliansen gör är dåligt, även när sossarna gör självmål eller faller platt på ansiktet i leran. Och när sossarna förlorade förra årets match, ja då skyller man det på att alliansens spelare är dopade, inte på att sossarna faktiskt spelade uruselt.

Och det finns en anledning till att det är såhär. I traditionella media finns en begränsad plats. Dom enda som får chansen att argumentera är alltså dom som har visat sig bäst på det. Vänstern har visat sig vara bra på att producera duktiga retoriker, troligen som en direkt effekt av bristen på sakliga argument. Borgerligheten har bra argument, och därför är det i större utsträckning dom som inte är så duktiga retoriker men har bra koll som tar sig till toppen. Resulatet är det vi har sett i traditionella media i många år nu. Duktiga argument mot duktiga retoriker. Det blir rätt jämnt. Men i bloggosfären finns ingen platsbrist, så alla tjafsar med alla. Och eftersom dom som diskuterar och bloggar med få undantag är vanliga människor som antingen är politiskt obundna eller gräsrotspolitiker så utgör bloggosfären en indikation på vad vanliga människor och dom utskicksbladande gräsrötterna i partierna tycker. Till skillnad från ledarsidor, där dom som är bäst på att uttrycka sig och har lärt sig genom åren vilka klychor som fungerar, så är bloggarna ett uttryck för hur dom som röstar på och är med i ett parti tänker. Och resultatet av detta är att man kan se vilka politiska grupperingar som faktiskt har argment som håller.

Och det är därför liberalismen har ett argumentativt överläge i bloggosfären. Och det är därför bloggosfären komemr spela roll i valet 2010. För nu har traditionella media bärjat länka till bloggarna. Ja, med Twingly kan dom som läser tidningarna på webben nu se folks kommentarer till detta. Och ännu viktigare, dom kan se diskussionerna som följer. Det här kommer inte övertyga nån som är frälst åt ena eller andra hållet, men dom i ett val så viktiga "osäkra väljarna" kommer tyst läsa inläggen, och inse vilka det är som har argumenten, och vilka det är som bara har personangrepp och demoniseringar.

Om inte socialdemokraterna lägger om politiken radikalt, och dessutom lägger om sin retorik så att den slutar handla om att demonisera folk, och börjar handla om att förklara varför deras politik är bra, så kommer dom förlora valet 2010. Demoniseringen av motståndarna kommer inte att räcka till när motståndarna har en chans att försvara sig med sakliga argument.

Andra bloggar om: politik, bloggosfären,
socialdemokraterna

Kommunism är en religion

2007-05-18T12:02:00.000+02:00

Vilken religion är det som tror följande:

I början bodde människorna i Edens lustgård, en oskyldig, primitiv och lycklig värld.
Detta Eden förlorades på grund av girighet, och sedan dess har människor levt i misär och olycka.
Männskligheten delas sedan länge in i olika grupper.
En av dessa grupper är destinerade att ta över världen.
Detta övertagande kommer att ske i en våldsam kamp mellan denna grupp och alla andra.
Efter kampen kommer ett nytt rike att införas där alla människor lever i harmoni och lycka.

Ja, precis. Kommunism! Eden är den "primitiva kommunismen", grupperna är klasser, arbetarklassen är ödesbestämd att ta över efter en våldsam revolution, och historiens slut uppstår när arbetarklassen genom proletariatets diktatur inför det kommunistiska samhället. Det följer exakt samma historiska förklaringsmodell som kristendomen: Världen är egentligen lycklig och perfekt, men människan har påkallat sin misär och olycka genom sin dumhet och girighet. Men dom som har den rätta tron (kommunister alltså) kommer en dag att efter ett krig mot ondskan (kapitalismen) ta över världen och återigen kommer ett lyckligt tusenårsrike införas under Jesus. Förlåt, jag menar Che.

Och om någon fortfarande tvivlar på att kommunism är en religion, så kan man ju läsa det här.

Kanske intressanta bloggar om: ideologi, kommunism, religion

Ylva Thörn: Lögnare eller korkad?

2007-05-16T07:25:00.000+02:00

Ylva Thörn, kommunal ordförande, har en debattartikel i DN i dag. Den handlar om hur det står till i Sverige i allmänhet och bland kommunalmedlemmar i synnerhet. Man har gjort statistik på medlemmar i 10 år för att se vad som händer. Resultatet av undersökningen är mycket intressant, och inledningen börjar bra.

Ny undersökning från Kommunal: Var femte person inom kommun och landsting som slutat under de senaste tio åren har gått i förtidspension. Andelen förtidspensionerade och sjukskrivna är nu mer än dubbelt så hög som för hela befolkningen. Och andelen arbetslösa ungdomar är tre gånger högre i Sverige än i Danmark och Irland. Det framgår av en ny undersökning från Kommunal som har följt medlemmar som slutat sina anställningar under tio år.

Det här är naturligtvis inte alls bra. Men direkt efter kommer följande märkliga utfall:

De här grupperna bryr sig regeringen Reinfeldt inte om.

Va? Hallå, kommunal är nån hemma!? Undersökningen handlar om dom tio senaste åren. Det parti vars politik har lett till den här situationen är socialdemokraternas! Alliansen vann valet på en plattform som explicit säger sig vilja åtgärda just ungdomsarbetslöshet och minska allt förtidspensionerande. Men säger sig alltså vilja fixa just dom problem Kommunals undersökning visar på. Och kommunals slutsats är att alliansen inte bryr sig.

Kan det vara så att kommunal inte alls ser det här som ett problem, utan i själva verket anser att det är bra att man har hög ungdomsarbetslöshet och förtidspensionering? Nej, för sen säger dom.

Men man måste ge dessa människor en chans att komma tillbaka på arbetsmarknaden.
[...]
Ungdomarnas situation har försämrats i Sverige jämfört med andra länder. Ett markant exempel är att ungdomsarbetslösheten utvecklats mycket negativt och år 2005 var ungefär tre gånger högre i Sverige än i Danmark och Irland.

Kommunal tycker inte alls situationen är bra alltså. Är det så att problemen för kommunal har skapats sedan Alliansen fick makten? Nej, och det vet Kommunal, för dom skriver såhär:

Sverige bekämpade framgångsrikt den statsfinansiella krisen under 1990-talet. Den ekonomiska politiken som då etablerades skapade goda offentliga finanser, låg ränta och inflation. Tillväxten är hög och reallönerna ökar.

Trots detta guldläge fick en stor andel av befolkningen i arbetsför ålder fortsätta utanför arbetsmarknaden. Medlemmarna i Kommunal fick betala ett högt pris för vändningen av samhällsekonomin. Antalet arbetare inom vård, omsorg och utbildning minskade med mer än ett hundratusen under krisåren. Andelen sjukskrivna undersköterskor, barnskötare och andra inom vård, omsorg och utbildning har det senaste decenniet ökat och ligger nu på en betydligt högre nivå än för andra arbetare.

Här säger alltå kommunal rakt ut att dom här problemen hände som ett resultat av krisen i början av 90-talet. En kris som skapades av sossarna. Och sossarna har sedan haft tolv år på sig att fixa dom här problemen, men det har man inte gjort. Ändå hävdar alltsp Ylva Thörn att det är Alliansens fel! Kan hon vara så dum i huvudet? Kan verkligen kommunals ordförande vara så brutalt blåst att hon tror på det hon säger här? Eller ljuger hon?

Jag vet inte. Vad tror ni?

Kanske intressanta bloggar om: facket, kommunal, politik, ylva thörn

Kommunismens skuld

2007-05-12T08:39:00.000+02:00

(Detta inlägg kan ses som en sen uppföljare på Ideologiernas skuld)

Egentligen borde man väl ignorera kommunisterna, dom är ju trots allt inte så jättemånga, och dom har absolut noll praktiskt inflytande på förd politik. Men likaväl som det är svårt att ignorera nationella¹ är det svårt att ignorera kommunister, eftersom det dom förespråkar är så vansinnigt. Och tack vare UOKs undersökning om ungdomars kunskaper och attityder till kommunism (och avståndet till Tallin) så är ämnet aktuellt igen, och det drösar av mer eller mindre (mest mindre) insiktsfulla kommentarer om saken i bloggosfären². Men låt oss kolla lite djupare på saken.

Vad är kommunism?
Innan man kan diskutera kommunism måste man veta vad det är. Jag tror att mycket av den svenska ungdomens missförstånd om kommunism är att man inte vet vad det är. Man tror att kommunism är att "folk skall vara snälla mot varandra, typ". Det är klart att kommunismens brott blir svåra att skylla på den kommunistiska ideologin med den missuppfattningen.

Kommunism är två olika saker. Dels är det namnet på en viss typ av utopiskt samhälle. Dels är det namnet på en ideologi. Det vi skall koncentrera oss på här är ideologin, så när jag säger "kommunism" här så menar jag ideologin, och inget annat.

Kommunismen är en variant av socialism. Socialism är åsikten om att alla produktionsmedel skall vara gemensamt ägda (det är i stort en smaksak vad som är produktionsmedel och inte). Vad skiljer då kommunism från annan socialism? Ordet kommunism och socialism var på 1800-talet synonymer, och sin distinkta mening fick ordet kommunism först med ryska revolutionen och Lenin (även Bolsjevikernas officiella namn var "Ryska Socialdemokratiska Arbetarpartiet" fram till 1918). Sedan ryska revolutionen har ordet kommunism därför avsett en revolutionär Marxistisk variant av socialismen. Efter Sovjets fall har kommunister desperat försökt omdefiniera ordet så att det kan betyda lite vad som helst, och det påstås ofta att kommunism minsann kan vara icke-Marxistisk, men även dom som säger det brukar vara Marxister och hänvisa till Marx teorier när dom argumenterar. Därför kan man lugnt säga att kommunismen är Marxistisk och revolutionär. Det är det som särskiljer kommunism från andra ideologier (som kan vara Marxistiska eller revolutionära, men sällan båda).

Vad vill kommunismen?
Kommunismen vill alltså införa ett statslöst samhälle med gemensamt ägande av produktionmedlen. Statslöst därför att kommunister anser att staten är det verktyg som den härskande klassen använde för att förtrycka andra. Staten är enligt dom här teorierna alltid förtryckande och instrumental i att upprätthålla klassamhället. Det är sant att stater ofta har varit just detta. Men när man antar att det måste vara så, så är det lätt att hamna fel. För om staten inte kan användas till något bra, så kan den inte reformeras. Demokrati blir meningslöst, utan den enda vägen framåt är att störta staten i en revolution. Det är en stor anledning till varför kommunismen är revolutionär³.

Om vi fokuserar på Marx ett tag, så ansåg han att att arbetarklassen skulle ta över staten i en revolution och sedan använda den för att förtrycka alla klassfiender, under en övergångsperiod under vilken man skall förstatliga alla produktionsmedel. Detta skall i sin tur enligt ett klassiskt kalsongtomteresonemang leda till statens upphävande, och allas befriande från förtryck. Andra revolutionära socialister (då främst anarkister) menar att man bara med våld skall krossa staten, så löser sig resten. Även vissa kommunister (som Pol Pot) har menat att staten måste avskaffas så fort som möjligt för att inte ett nytt förtryck skall uppstå. Kambodja är ju bra bevis på hur det gick.

Vi ser här hur det här resonemanget kräver att man låter ändamålet, den kommunistiska utopin, helga medlen, våld och förtryck. Och medlen blir snabbt ganska hårda. För få kommunister inbillar sig att när man väl har tagit makten, att alla bara helt plötsligt skall inse att kommunism är bra. Man tror på en period efter revolutionen, där det blir nödvändigt att med våld trycka ner dom kapitalister som, likaså med våld, kommer att försöka åstakomma en kontrarevolution. Under den här perioden av förmodat inbördeskrig är det alltså nödvändigt att med våld förtrycka alla antikommunistiska åsikter.

Allt det här är helt logiskt, och nödvändigt från en kommunistisk synpunkt. Eftersom den kapitalistiska staten inte kan reformeras demokratiskt så måste man störta den med våld och sedan förtrycka oppositionen medans man inför den kommunistiska utopin. Kommunism leder alltså alltid, även i teorin, till våld och förtryck. Det är en i grunden antidemokratisk ideologi, eftersom man inte tror på demokrati.

Tror man på demokrati, och istället vill reformera staten gradvis med demokratiska medel, då är man inte kommunist, då är man socialdemokrat. Det är det ordet socialdemokrat betyder: Någon som vill införa den klasslösa utopin med demokratiska reformer.

Men vad händer sedan?
Det är alltså inte konstigt att kommunism leder till våld och förtryck. Det finns inbyggt direkt i ideologin. Kommunismen anser allt våld och förtryck är nödvändiga men tillfälliga medel som berättigas av målet: Den kommunistiska utopin. För en liberal är det här illa nog, eftersom vi inte anser att förtryck rättfärdigas av en ventuell framtida utopi. Men det som gör det riktigt illa är att denna kommunistiska utopi är ogenomförbar, och det av två anledningar. Dels leder statslöshet till våldsamt kaos, och slutar ofta i en mycket statlig diktatur⁴, men det är mindre viktigt, för man kommer aldrg så långt i genomförandet. Innan statslösheten skall nämligen produktionsmedlen socialiseras. Men gemensamt ägande fungerar extremt dåligt och leder till extrem fattigdom, och ofta svält. Det är alltså bara en dålig idé.

I en demokratisk stat leder det gradvisa genomförandet av en dålig idé till att det blir gradvis sämre, och oppositionen kan då kritisera detta och försöka få till stånd en annan politik. Men den stat som skall genomföra införandet av den kommunistiska utopin skall enligt teorierna inte göra detta demokratiskt. Dom som skulle kunna kritisera politiken och dess effekter är per definition kontrarevolutionära och skall, enligt teorierna, förtryckas. Resultatet är att man försöker genomföra idéerna trots att dom inte fungerar, och så skyller man misslyckandet på yttre omständigheter, eller på att dom som skall genomföra det är kontra-revolutionära. Den kombinationen av attityder har vi sett både under dom stora svältkatastroferna i Sovjet, och under kulturrevolutionen i Kina, där svältkatastrofer orsakade av socialisering av jordbruk skylldes på kontrarevolutionära element, och ledde till omfattande mördande av dom som (ofta felaktigt) uppfattades som oppositionella i rena häxjakter. Förtrycket av oppositionella, som i sig är dåligt nog, övergår i ett förtryck av hela befolkningen, när verkligheten vägrar att uppföra sig som dom kommunistiska teorierna säger.

Effekten av en kommunistisk revolution kan alltså bara bli mer och mer förtryck, tills ledningen själva slutar att tro på kommunismen, och istället bara är intresserade av att ha makt. Det såg vi hända i Sovjet med Chrustjov, som slutade försöka tvinga på folket mer socialism, men trivdes bra med att vara diktator. I Kina hände det i slutet på 70-talet, och Kina har sedan dess transformerats från en socialistisk diktatur till en mestadels kapitalistisk diktatur, och är som ett resultat av detta på väg ur fattigdomen med hög fart.

Förtrycket och våldet är alltså inbyggt i kommunismens ideologi. Om man plockar bort detta, och istället säger att den kommunistiska utopin skall genomföras demokratiskt, då är man inte kommunist, då är man socialdemokrat. Och då kan man försöka införa ett statslöst samhälle med genmensamma produktionsmedel på demokratisk väg. Det är det många som har försökt. Det går så klart fortfarande inte för det är fortfarande en dålig idé, men när man försöker genomföra det demokratiskt så leder det inte till våld och förtryck eller omfattande massvält. Det enda det leder till är kass ekonomi och att socialisterna blir bortröstade, vilket också har skett i flera länder. I ännu fler länder, däribland Sverige, har dom demokratiska socialisterna fått makten och snabbt börjat koncentera sig på att göra det bättre för fattiga istället för att försöka införa en utopi. För det är ju det folket är intresserade av: Att det skall bli bättre. Dom är inte intresserade av ideologiska teoribyggen och ogenomförbara utopier. Dom vill bara ha friheten att skaffa sig ett bättre liv. En frihet kommunismen inte är intresserad av.

Kanske intressanta bloggar om: ideologi, kommunism, politik

Fotnoter:

1) Ja, det heter så nu. Det är nationalisterna själva som kallar sig så numera, dom kunde väl inte stava till "nationalister" dom små patetiska stackarna.

2) En lång lista på bloggosfärkommentarer. Säkert inte alla:

Approximation - Sveriges ungdomar är inte indoktrinerade (men vi jobbar på det)
Danne Nordling - Okunskapen om Stalin-kommunismen
Eklind - Sovjets propaganda lever kvar
Fridholm - UOK skjuter nära men darrar på handen och missar målet
Frihetens Grip - Kommunismens försvarare
Gnistor - Lågvattenmärke; högerns intellektuella kollaps
Loke - Debattartikeln är ett skämt
Petter Nilsson- Nu har vi bevisat vad?, Smoke and mirrors
Red Metal - Därför är jag kommunist!
Röda Raketer - Kommunismen Lever

3) Det här i sin tur är en effekt av det att den Ryska staten inte kunde reformeras, för Tsarerna blockerade alla former av reformer. Det gjorde att socialisterna i Ryssland blev revolutionära, dom blev kommunister, alltså. I Marx hittade man en snubbe som hade teorier om varför det var så, och resultatet var att Marx var oerhört mer läst och poppis i Ryssland än nån annanstans, där han var i stort ignorerad utanför vissa små kretsar.

4) Läs mer om mina tankar om detta här: http://www.liberalism.nu/ideologier/anarkism/

Vill Peter Eriksson ha en styrande elitklass?

2007-05-09T08:55:00.000+02:00

Jag får gratulera Göran Persson till att han har fått ett riktigt jobb. Jag försökte lista ut vad han hade jobbat som innan, men enligt Wikipedia så är det här hans första riktiga jobb. Grattis alltså! Nu är du vuxen på riktigt, Göran!

Peter Eriksson och även nån snubbe som heter Ulf Bjäreld klagar på att Göran Persson nu har fått ett riktigt jobb. Ulf Bjäreld tycker iofs bara att Persson skulle vart arbetslös i mer än ett år först (vad det nu skulle göra för skillnad), men Peter Eriksson tycker det är fel rakt av. Han har även tidigare varit negativ till att man flyttar sig mellan arbetsliv och politik.

Peter Eriksson tycker uppenbarligen att det är problematiskt att politiker har erfarenhet från den verkliga världen. Man kan inte dra nån annan slutsats än att han anser att politiker skall vara en styrande elitklass utan koppling till vanlig folk. Jo, det brukar ju fungera bra med ett styre som inte har kontakt med folket. Marie Antoinette och Tsar Nikolai är väl två vanliga exempel på det. Skitfint, Peter.

Vi får väl förmoda at Peter Eriksson aldrig har gjort ett ärligt handtag i hela sitt liv, och tänker klamra sig fast vid sin riksdagspost tills han blir pensionär. För annars vore han ju en hycklare. Kanske är Peter Eriksson bara rädd för att en dag bli tvungen att göra ett hederligt dagsverke.

Kanske intressanta bloggar om: peter eriksson, göran persson, politik

Vem som helst utom Björklund, sa vi ju!

2007-05-08T09:22:00.000+02:00

Stödet för Björklund ökar. Är det ingen som lyssnar på vad vi säger?

Tydligen inte.

Flers distrikt verkar ha ändrat åsikt för att Björklunds tal på riksmötet nyligen "präglades av humanism". Men hallå! Det talet var ju skrivet just för att lura i dom inom partiet som inte gillar Björklunds batong-liberalism att han "egentligen" är snäll och god socialliberal. Det är han inte. Det är bara båg. Precis som hans "Jag har inte tänkt färdigt"-tjafs. Han bestämde sig senast 2001, när en stor grupp inom fp, inklusive Björklund själv, ville kuppa ut Leijonborg och ersätta honom med Björklund. Den kuppen dog dock när man inte fick tillräckligt stort stöd internt för att tvinga Leijonborg att avgå. Istället hade man varit tvungen att ha omröstning på riksmötet, och det hade skapat splittring inom partiet, och man hade riskerat att förlora. Så vad "Jag har inte tänkt färdigt" betyder är "jag är inte säker på att jag vinner än". Tänkte färdigt gjorde han redan 2001. Senast.

Kanske intressanta bloggar om: jan björklund, folkpartiet, politik

Nähä, det blev mer bråk.

2007-05-08T08:45:00.000+02:00

Jag hade fel. Det blev visst bråk igår kväll igen. Idag regnar det. Det kanske får barnen att lugna ner sig?

Kanske intressanta bloggar om: frankrike, upplopp

Upplopp i Paris, som utlovat.

2007-05-06T23:37:00.000+02:00

Överklassdottern Royal utlovade upplopp om invandrarsonen Sarkozy blev president. Ja så är politiken här i underlandet. Löftet är givetvis självuppfyllande, eftersom hennes supportrar känner sig manade att skapa upplopp när dom nu förlorade. Så bara minuter efter att vallokalsundersökningarna hade kommit en erkände sig Royal besegrad, och folk drog ut på gatan.

Upploppen är dock inte som förra vinterns upplopp i förorterna. Nej, dom är här inne i Paris (vid Bastille, såklart). Det är nämligen fattiga och arbetslösa som har upplopp i förorterna, medans innerstans priviligierade vänsterkids bråkar i själva Paris.

Som man säger, det svåra är inte att förutspå framtiden, det svåra är att få förutsägelserna att slå in. Royal har lyckats bra.

Uppdatering morgonen efter: Det blev lite småbråk i "förorterna" också, mest i Hauts-de-Seine, Frankrikes näst rikaste Departement efter Paris. Upploppen där var koncenterarde runt universitetsstaden Nanterre och närliggande Rueil-Malmaison, ett område med låg arbetslöshet, mycket företag, tack vare närheten till det ekonomiska centrat "La Defense" och 30% lägre kommunalskatt än genomsnittet i Frankrike. Det har blivit bilar brända i andra delar av Paris närförorter också, men det finns inga mer exakta uppgifter på var.

Vi får väl se vad som händer i natt. Mitt stalltips är att Paris är lugnt. Jag gissar att överklasskidsen har fått utlopp för sin frustration nu.

Kanske intressanta bloggar om: frankrike, sarkozy, upplopp, royal

Nolltolerans är inte intolerans.

2007-05-02T18:31:00.000+02:00

Nolltolerans är ett populärt ord. Ibland är det populärt hos folk som vill göra nåt. Ibland är det populärt hos dom som inte vill göra nåt. Populärt är det iaf.

Nolltolerans kan i princip betyda två saker, beroende på om man är för det eller emot det. Dom som är för nolltolerans menar att man inte skall tillåta regelbrott, inte ens små regelbrott. Ordet dök upp i det allmänna medvetandet med införandet av "Zero tolerance" mot brott i New York. Alltså, att även småbrott skulle motarbetas. Polisen skulle inte se över axeln med ungar som klottrade eller snattade. Teorin bakom detta var att om man tillät småbrott och bara koncentrerade sig på stora brott, så såg det ut som polisen var innefektiv, vilket i sin tur skulle skapa mer grova brott. Om detta funkade eller inte kan diskuteras. Nolltolerans var inte det enda vapnet i kampen mot brottsligheten i New York, men som helhet fungerade det iaf.

Men nolltolerans kan också betyda nåt annat, nämligen att man är intolerant. Mot allt, och i synnerhet då mot bra saker. Den betydelsen används av motståndarna till dom som gillar nolltolerans. Noteras kan att dom här personerna sällan är emot nolltolerans i den första betydelsen, eller mot dom åtgärder som faktiskt föreslås. Dom befinner sig bara i en opposition till dom som är för nolltolerans, och säger sig därför vara emot nolltolerans på pin kiv.

Ett bra exempel på detta är Catrin Larsson som på s-info skriver om nolltolerans. Jan Björklund vill ha nolltolerans i skolan. Med detta menar han att ungdomarna i skolan inte skall tillåtas bryta regler eller störa andra. Han vill ha nolltolerns mot mobbning och störande uppförande och liknande. Det kan man ju tycka är bra eller dåligt. Catrin verkar tycka det är bra, för hon skriver saker som "Nolltolerans behövs mot droger, skadegörelse, diskriminering". Så egentligen är hon nog för nolltolerans ungefär som Björklund. Ungefär, i alla fall.

Men sedan bestämmer hon sig för att definiera om nolltolerans så att det blir samma sak som "intolerans", alltså att man inte accepterar att folk är annorlunda. Det är såklart inte alls det Björklund menar, och det vet nog Catrin. Men om hon hade hållit sig till en saklig tolkning av det Jan Björklund säger så hade hon ju inte haft nån kritik att framföra, och det går ju inte för sig. Men att argumentera mot intolerans är lätt, så genom att låtsas att Björklund vill ha mer intolerans i skolan så hittar hon helt plötsligt massa argument.

Sådär är det alltid när nolltolerans kommer upp. Tröttsamt.

Kanske intressanta bloggar om: nolltolerans, politik

Vem som helst, men inte Jan Björklund!

2007-04-23T16:16:00.000+02:00

Lars Leijonborg ställer inte upp till omval. Förmodligen ett bra drag, han har fört in fp i en borgerlig regering, och brutit nedåttrenden. Mer än så kan han nog inte göra.

Dennis frågar om det är dags att dra igång kampanjen "Vem som helst, men inte Jan Björklund" och svaret på den frågan är "ja", det är dags för den kampanjen, och den är redan igång. Björklund skriker på polis oavsett vad problemet är (FP har till och med föreslagit mer närpoliser i förorten för att, hör och häpna, minska utanförskapet bland invandrare). Så kör på med den kampanjen. Vem som helst, men inte Jan Björklund.

Jag är dock mindre pessimistisk än Louise, och tycker att det finns vettiga kandidater. Fast jag vet inte om dom ställer upp.

Johan Pehrson nämns ibland, och han ställer säkert upp, men han är en stark motståndare till alla former av integritet, så han är nog lika katastrofal som Björklund. En partiledare som gillar spioneri, övervakning och avslyssning? I folkpartiet? Folk kommer ju skratta så dom pinkar på sig.

Nyamko Sabuni har också nämnts. Hon är en stenhård logiker, vilket vore roligt att ha som partiledare. En person som man faktiskt kan övertyga med argument. Det ni. Det hade vart nåt! Men hon är nog för ny och oerfaren, och hon har sagt nej, och om Nyamko säger nej så menar Nyamko nej. Så henne kan man glömma.

Av dom som har nämnts, återstår då Cecilia Malmström, som är trevlig men lite mesig. Men hon har ett bra stöd inom partiet och har skött sig bra i EU. Så det går väl bra.

Men media har glömt(?) två personer: Karin Pilsäter och Håkan Lind. Karin Pilsäter är dock mest förtjust i skattefrågor, och risken är att fp med henne vid rodret börjar tävla med c om att gulla med småföretagare. Bra för småföretagarna, men om alla partier utom kd bara pratar om skatter, vad händer då med resten av politiken? Men om Pilsäter är beredd att släppa småföretagarkrameriet till c kan det gå. Men som sagt, jag vet inte om hon är intresserad.

Och så har vi Håkan Lindh. Briljant politiker och allmänt smart kille som har tagit fp i Skellefteå från en flugskit på den politiska kartan till det ledande oppositionspartiet i Skellefteå. Om han är intresserad tror jag han vore perfekt!

Så, ropen skalla! Vem som helst utom Björklund eller Pehrsson, och helst Pilsäter eller Lindh! Tja, det rullar ju inte av tungan direkt, det kampanjvrålet... Jaja, man kan inte få allt.

Kanske intressanta bloggar om: jan björklund, folkpartiet, politik, håkan lindh, karin pilsäter, johan pehrsson

Presidentval i Underlandet

2007-04-22T14:17:00.000+02:00

I dag är det första omgången i presidentvalet här i Frankrike. Fransk politik är allmänt underlig, och presidentval är inget undantag. Det allra underligaste är avsaknaden av liberaler. I sverige har vi ju ett antal partier som är mer eller mindre liberala. I Frankrike finns det bara ett avlägset liberalt parti, och det får räknas som mindre liberalt.

Sju (av tolv) är nån form socialister. Trotskisterna kan som vanligt inte komma överens ens med sig själva, och det finns två trotskist-kandidater. Det finns två andra kommunister, en uttalad socialist och en grön kandidat och en antiglobalist som båda förespråkar en rent socialistisk politik, även om jag inte vet om dom själv använder ordet.

De här sju presidentkandidaterna är helt dogmatiskt emot all for av förbättring av den franska ekonomin. För det är ju så att om den franska ekonomin blir bättre så hade det ju inneburit att inte bara dom arbetslösa hade blivit färre och lönerna hade ökat. Det hade väl vart OK, men skulle detta hända skulle ju även dom i Frankrike som är rika i dag också blivit rikare, och det kan man inte stå ut med. En del är inte emot att rika blir riakre, dom är bara emot att facket inte styr allt. För i Frankrike idag är det facket som styr. Nästan allt. Lägger regeringen ett förslag som facket inte gillar så blir det upplopp och storstrejk direkt. 2003 var det massor av strejker överallt mot ett förslag på att ändra pensionerna. Förslaget var, hör och häpna, att privatanställda och offentliganställda skulle får samma villkor, så att privatanställda inte längre behövde arbeta flera år längre för att uppnå maximal pension. Denna rättvisa tyckte dom starkaste franska facken (som är fack för just offentliganställda, vilken slump va?) var alldeles för rättvis. Så kan man ju inte ha det, och facken fick igenom massa förändringar av förslagen så att förslagen blev i stort sett meningslösa. Förra året strejkade facken, och ungdomar kastade stenar, för att regeringen ville genomföra förändringar för att minska ungdomsarbetslösheten. Man får förmoda att dom blev upprörda över att någon kunde tänkas erbjuda dom jobb, dom stackars ungdomarna.

På andra sidan har vi en rasist, som inbillar sig att man kan förbättra fransk ekonomi genom att slånga ut alla invandrare, och en anti-EU konservativ, och en från det absurda partiet "Jakt, Fiske, Natur, Tradition" som är ett poppis landsbygdsparti vars huvudfråga är att ge mer bidrag till jordbruket. Dom här konservativa är mot förbättringen av fransk ekonomi, eftersom dom är konservativa, och en bra fransk ekonomi är ju nytt och skrämmande. Sånt kan man inte ha.

Sedan kommer den konservativa Nikolas Sarkozy, som hävdar att han skall satsa på att fixa den franska ekonomin genom diverse i sig liberala förslag. Men samtidigt är han förtjust i att lägga sig i företagslivet, mot Turkiets inträde till EU och väl förtjust i att göra det svårt för både personer och varor att röra sig över gränser. Han är väl i grund och botten konservativ, av den typen som gillar nyliberala ekonomiska teorier för att dom gör samhället rikare, inte för att dom är baserade på frihet. Det är för all del bättre än ingenting, men det är ju inte bra.

Sist har vi François Bayrou, en mesig mittenkandidat som inte riktigt vågar tycka nånting utom att man skall "brygga över vänster-höger-gulfen". Han betecknar sig själv, fantastiskt nog, som liberal. Eller, ja, social-liberal om man skall vara mer noggran. Det borde ju vara bra, kan man tycka, men social-liberalism utanför Sverige betyder inte samma sak som socialliberalism i Sverige. Social-liberalism är oftast, och så även i Frankrike, idén om att man skall göra samhället rikare genom att låta staten fixa ekonomin. En av effekterna av detta är att Bayrou tycker att EU med dess ogenomträngliga regel verk och enorma bidragsapparat, är "mänsklighetens vackraste konstruktion". Jo, han har sagt så.

Så det finns ingen bra kandidat. Vilken är minst dålig då? Ja, det är nog Nikolas Sarkozy. Bayrous åsikter kanske är bättre om man ser till helheten, men Frankrikes största problem är ekonomin, och det kommer Bayrou förmodligen inte göra nåt åt. Bland annat för att varje åtgärd för att förbättra fransk ekonomi kommer att åtföljas av massdemonsytrationer och masstrejker. Man måste ha både den politiska basen, och den politiska styrka, och den politiska ambitionen att genomföra det ändå. Det har inte Bayrou. Det är det enbart Sarkozy som har. Inte ens den socialistiska huvudkandidaten, Ségolène Royal, har styrkan och basen att genomföra radikala förändringar, om hon skulle vilja det.

Så vem vinner då? Ja, det är det svårt att sia om. Sarkozy ligger klart bäst till. Han leder i opinionsundersökningarna. Men då det här är ett två-omgångsval, så blir det mer komplicerat. Bayrou ligger nämlige hack i häl med Royal, och skulle han ta mer röster än Royal, så blir det i den andra omgången ett val mellan Sarkozy och Bayrou. Och då kommer alla socialister rösta på Bayrou, fast som inte gillar honom, precis som dom hellre röstade på Chirac än på rasisten Le Pen när Le Pen tog sig vidare till andra omgången 2002. Le Pens siffror är också förmodligen underskattade i opinionsundersökningarna, och det är teoretiskt möjligt att han tar sig vidare till andra omgången. Då vinner den andra kandidaten som kommer vidare, förmodligen Sarkozy.

Men troligast är att andra omgången kommer stå mellan Sarkozy och Royal. Och där är det jämnt, men för tillfället lutar det åt Sarkozy.

Och det är nog lika bra det. Han är en usel kandidat, men han är nog minst usel, förutsatt att han faktiskt gör det han säger att han skall göra. För hans partikamrat Chirac lovade ungefär samma saker innan han blev vald, och han visade sig bli Frankrikes Göran Persson: Mycket huffande och puffande, men ingen verkstad.

Så, inget hejarop för Sarkozy, men rejäla burop för alla andra, så kanske, bara kanske, Frankrike kan få någon slags framtid igen.

Kanske intressanta bloggar om: politik, frankrike

Lägg ner Kungliga Operan.

2007-04-20T20:34:00.000+02:00

Via Björn ser jag ett förslag om att bygga ett nytt operahus vid Slussen. Tydligen tycker Kungliga Operans chef att han borde få ett nytt hus att leka i, för det gamla må vara snyggt, men opraktiskt.

Ärligt talat, den enda anledning jag kan hitta att överhuvudtaget ha kvar Kungliga Operan är att det skulle var asynd att riva byggnaden, och att det då tametusan inte passar till nåt annat än Opera.

Kungliga Operan fick 2005 in 59 miljoner i intänkter. Det är en inte föraktlig summa. Till detta kom lite statliga bidrag. 348 miljoner statliga bidrag, mer exakt. Trots detta lyckades man gå med 4 miljoner i förlust. Snyggt jobbat. Varje operaföreställning kostar i genomsnitt 1,71 miljoner. Per föreställning, alltså. Det finns 1100 platser i operan, och man fyller upp i genomsnitt 78% av platserna. Det ger ungefär 858 besökar per föreställning. Vilket är 2000 spänn per plats, vilket är betalt till 85% av bidrag. Varje gång du går på operna, får du alltså 1700 spänn av staten för att göra det.

1700 spänn.

Alltså, kultur i all ära, men man kan får en attans massa kultur för 1700 spänn. Man kan gå på massa rock-konserter eller se typ 20 filmer, allt utan att få många ören i bidrag av staten.

Så nej, lägg ner operan. I synnerhet om man skall slösa ytterligare pengar på ett nytt operahus. Vad sägs om att man lägger ner operna, tar ett års budget och bygger ett schysst litet konserthus för att hålla mindre, subventionerade konserter av nya band och artister? Eller håller intressant dans-konst-installationer och liknande. Det kunde behövas nåt sånt inne i stan. Det är oändligt mycket intressantare kultur än gamla Wagner-operor, och dessutom oerhört mycket billigare.

"Men då döööör operaaaan" hör jag folk skrika. Nej, det gör den inte. Folkoperan får mindre än 10% av bidragen Kungliga Operan får, och dom gör intressant och nyskapande opera som samtidigt lyckas vara lättillgänglig. Det är snarare tvärtom. Kungliga Operans dyra uppsättningar gör att man måste köra saker som man vet drar folk, och man vågar inte ta risker. Resultatet blir en dlöd, konservativ kultur, jämfört med alternativen.

Kanske intressanta bloggar om: politik, kultur, stockholm, opera

Adaktusson undergräver sig själv.

2007-04-12T14:30:00.000+02:00

I en artikel i SvD så kritiserar Lars Adaktusson grävande journalistisk, eller åtminstånde det som han tycker man kallar grävande journalistik i Sverige. Han huvudkritik mot den svenska grävande journalistisken är att det är syn om dom det skrivs om, för uppmärksamheten förstör deras privatliv.

Det är en bitvis intressant vinkel. Men Adaktusson skjuter sig totalt i foten när han som enda exempel på detta tar Lars Danielsson. Tydligen har Lars Danielsson blivit överfallen, och hotad. Detta är enligt Adaktusson mediadrevets orsak. Och visst är det så att ett mediadrev kan orsaka sådana effekter. Medias makt är stor, och när man drevar mot en oskyldig människa hamnar inte bara den personen utan även närstående i kläm. Men det är ju där som Adaktussons val är så märkligt. För Lars Danielsson hade kunnat slippa hela mediadrevet på ett mycket enkelt sätt: Han kunde ha talat sanning.

Nu har medias rapportering om hanteringen av Tsunamin handlat orättvist mycket om Lars Danielssons förehavanden, men det beror ju på att han ljuger. Han döljer något. Media försöker därför, helt riktigt, lista ut vad han döljer, i tron att det är nåt viktigt. Det kanske det inte är, men det vet inte Lars Adaktusson rimligen inte.

Ännu märkligare är valet av Danielsson som exempel när det finns en person i Danielssons närhet som har råkat ut för drevet utan synbar egen förskyllan nämligen Helen Eduards. Hon har väl inte blivit hotad och överfallen, får man anta, men hon har ändå fått stå ut med hintar och gliringar i kvällspressen, och sedan mer öppna påståenden på ett par bloggar. Så om Adaktussons poäng är att oskyldiga inte skall hängas ut i media är det ju märkligt att ta en skyldig som exempel när en oskyldig finns så nära till hands.

Och vill Adaktusson mot förmodan hävda att även dom som begått fel skall slippa mediagranskning så finns ju Per Jodenius som utmärkt exempel. Det är väl egentligen ingen tvekan om att resten av LUF-ledningen visste om vad som försiggick, inte fan satt Per Jodenius och var hemlig på LUF-expen och dolde för dom andra att han hade ett lösenord till SAPnets inre, det tror jag inte en sekund på. Men Per Jodenius var den som loggade in. Det går att hävda att Per Jodenius inte skall stå ensam för hundhuvudet, eller att han var offfer för en gruppmentalitet då dom andra inte stoppade honom, och kanske till och me uppmuntrade honom. Om Adaktussons poäng är att man skall slippa hängas ut i media oavsett om man faktiskt gör fel, så är Jodenius ett mycket bättre exempel än Danielsson, eftersom han faktiskt gjorde fel, men förmodligen inte är den enda som gjorde det, men ändå har fått ta hela smällen.

Så vad är Lars Adaktussons poäng egentligen? Att journalister inte skall gräva, utan bara rapportera vad politiker säger? Att det är OK att ljuga om man är sosse? Att han är sur på att han inte är bra på grävande journalistisk? Jag vet inte, men Adaktusson skall ju tydligen skriva regelbundet i SvD, så han kanske förklarar sig senare.

Andra bloggar om: lars adaktusson, media

Finns det en demokratisk vänster?

2007-04-11T19:01:00.000+02:00

Här är nu ett utmärkt tillfälle för demokraterna inom vänstern att bekänna färg. Aron Etzler skrev förra månaden i Flamman ett försvar för diktaturerna i Latinamerika. Hade det varit postat två veckor senare hade det passat bra som aprilskämt, men så var alltså inte fallet. Läs dom här godbitarna till exempel:

Val anses ju i vår del av världen vara en garant för stabilitet och civiliserat beteende. I Latinamerika har det under decennier varit en inbjudan till problem. Röster kan köpas, valfusk kan arrangeras. Påstått valfusk kan vara ett skäl till militärt ingripande.

Man bör alltså, enligt Aron Etzler, inte ha några val i Latinamerika. Mmhm. Samtidigt försvarar han den Kubanska diktaturen, som ju håller val. Fuskval, förstås, och då kanske det är OK, enligt Etzler? Eller?

USA har gjort det till ett oändligt mödosamt riskprojekt att vara demokratiskt statsöverhuvud med reformambitioner i Latinamerika. Förutom risken att bli mördad eller avsatt, finns alltid möjligheten att statens ekonomi undergrävs genom uteblivna krediter och handel.

Tydligen mördar USA demokratiskt valda statsöverhuvud på löpande band, och dessutom vägrar dom låna pengar och handla med vissa demokratier (vilka då egentligen?) menar Etzler.

Det kubanska kommunistpartiet har under snart ett halvsekel haft ett gott empiriskt underlag för sitt påstående att enpartisystemet är nödvändigt för landets självständighet.

Jaha, hade man haft demokrati, och därmed med största sannolikhet en bra relation med USA och därmed krediter och handel, så hade man alltså inte varit självständiga, utan kontrollerade av USA. Ah, så när USA inte ger krediter och handlar, då är det fel, och när dom ger krediter och handlar, då är det fel. Jag förstår. Oavsett vad USA gör och vad som händer så är det fel, alltså.

Liberaler tycks ha ett klart svar, en invasion eller regimskifte med tvång i landet skulle kunna innebära demokrati.

Jag har aldrig hört en enda liberal argumentera för en invasion av Kuba eller nåt annat latinamerikanskt land. Vad svamlar Etzler om egentligen?

Etzler avslutar med att försiktigt hoppas på att representativ demokrati kanske komemr att kunna fungera i Latinamerika och också Kuba i framtiden. Men det är helt klart att han anser att diktatur har varit bra för Latinamerika fram till nu. Om detta gäller enbart vänsterdiktaturer framgår inte, men det verkar inte så.

Hur har då vänstern reagerat på detta? Tja, Eva Björklund svarade i Flamman, med att i en artikel helt sonika förklara att Kuba visst är en fullgod demokrati. Det är så vrickat att man kan förstå resten av vänsterns tystnad över hennes pinsamma utfall, men var är resten av vänsterns mothugg mot Etzler, som ju försvarar diktatur? Dom lyser helt med sin frånvaro. Två boggar har kommenterat, en som verkar hävda att någon av artiklarna (oklart vilken) inte är diktatur-krameri, och en annan som kallar debatten för "nyanserad", vilket måste vara årets mest felaktigt använda adjektiv.

Men sen då? Jag hittar inte en enda vänsterartikel som kritiserar eller arumenterar mot Etzler. Nada. Inte en. Finns dom? Finns det en demokratisk vänster?

Andra bloggar om: vänstern, aron etzler, eva björklund, kuba, flamman

Stoppa pressarna, jag hade fel! (Och Metro också)

2007-03-31T11:18:00.000+02:00

Jag var lite snabb i gårdagens post om jobbavdraget. Där kom jag fram till att både regeringen och Metro hade rätt i sinda påståenden. Att det är sant att 75% av jobbacdraget går till låg och medelinkomsttagare (vanligen definierat som dom som har under 27.500 i månadsinkomst), samt att det också är sant att 60% av jobbavdraget går till den rikaste tredjedelen, som Metro påstod.

Men så är det ju inte! Jag läste fel i min egen tabell. Jag läste tabellen vid 50% av jobbavdraget. 50% går till dom som har en lön över 22.000, vilket mycket riktigt är den rikaste tredjedelen av befolkningen mellan 20 och 64 år. Men Metro sa ju 60%, inte 50%, och den gränsen går ungefär runt 19-20.000 i inkomst. Det är minsann inte alls den rikaste tredjedelen av befolkningen mellan 20-64 år. Det är snarare 40-45%. Mindre än den rikaste tredjedelen blir det bara om man räknar in barn och pensionärer, och då är det närmare den rikaste fjärdedelen av befolkningen.

Så Metro hade fel alltså. Dom försöker skapa indignation över att den hemska "rikaste tredjedelen" (visst får man en bild av Östermalmsmoderater på golfrunda) får alla pengarna, när denna "rikaste tredejel" i själva verket är ungefär 50% av alla som arbetar.

Ja, så där har ni det. Dom 50% som betalar högst skatt får 60% av skattesänkningen. Vilken otroligt hemsk orättvisa.

Andra bloggar om: jobbavdrag, skatter, metro, alliansen

Såhär fördelar sig jobbavdraget: Alla har rätt.

2007-03-30T14:55:00.000+02:00

Jag har räknat lite på jobbavdraget, efter Metros avslöjande. Enligt statistik på inkomstfördelningen från SCB, och uppgifter om hur mycket avdrag man får från Dina Pengar, så blir det såhär:

%	Inkomst	Avdrag	Totalt	%	% Acc
5,1	150	415	193441	6,34%	6,34%
4,9	170	480	217757	7,13%	13,47%
5	190	545	251266	8,23%	21,70%
4,8	210	615	273267	8,95%	30,65%
4,4	230	680	274605	8,99%	39,64%
3,8	250	680	237867	7,79%	47,43%
3,2	270	745	222464	7,29%	54,72%
3,1	290	810	232016	7,60%	62,32%
4,8	325	875	387306	12,69%	75,00%
2,5	375	1060	245403	8,04%	83,04%
1,5	425	1060	148259	4,86%	87,90%
1	475	1090	98146	3,21%	91,11%
1,1	550	1125	115337	3,78%	94,89%
0,9	700	1126	92787	3,04%	97,93%
0,3	900	1127	30202	0,99%	98,92%
0,9	2000	1128	33110	1,08%	100,00%

Förklaring:
%: Procent av befolkningen
Inkomst: Ungefärlig genomsnittlig årsinkomst
Avdrag: Skattereduktion per månad
Total: Total skattereduktion för inkomsgruppen
%: Procent av total skattereduktion för inkomstgruppen
% Acc: Accumulerad del av skattereduktionen för denna inkomstgrupp och lägre inkomstgrupper.

Jag har inte tillgång till detaljinformation, utan kan bara ta det som publiceras av SCB, så det här är grovt räknat. Alliansen uträkningar är förmodligen noggrannare. Men av det här så kan vi se att tre fjärdedelar av avdraget går till folk som har en årsinkomst på ungefär 325.000, eller en månadslön på 27.000 eller lägre. Med andra ord, Alliansens löfte om att tre fjärdedelar skulle gå till låg och medelinkomsttagare är helt sant.

Det lustiga är såklart, att om man räknar på vilka som är den rikaste tredjedelen av befolkningen, så är det dom som har en inkomst över ungefär 19-20.000 i månaden. 60% av skattesänkningen skall gå till dom, säger Metro, vilket också är korrekt.

Det är alltså en lek med ord från Metros sida. Och när Metro påstår att Allliansen ljög, så är det Metro som ljuger. Jag tror inte en sekund på att dom inte förstår det här.

Andra bloggar om: metro, alliansen, jobbavdrag, skatter

Så var det klart...

2007-03-28T00:31:00.000+02:00

Nu har designat om och satt kategorier på alla inlägg. Det var jobbigt. Och det visade sig att bloggen inte alls handlade om politik, människor och frankrike, utan om vänstern, media och demokrati. Nåja.

Eftersom jag har satt kategorier på alla inlägg är det mycket sannolikt att ni som läser den här bloggen via nån feed kommer få alla inläggen igen, eftersom dom räknas som modifierade.

Som sagt, Blogspot är puckat.

(Inte) Raderade kommentarer 4: Anne Cahling (s-info)

2007-03-25T15:12:00.000+02:00

En liten klargröning kan vara på sin plats. Dom tidigare inläggen om raderade kommentarer är inte klagomål. Som bloggare har man full rätt att välja vilka kommentarer man vill ha kvar. Det är naturligtvis lite fegt att radera en kommentar bara för att man inte kan svara på den, men det är ändå deras bloggar, och jag har ingen som helst rätt att skriva kommentarer på dom, mer än jag har rätt att knata in på deras tomt och vifta med banderoller.

Jag skriver dom här inläggen som svar här eftersom jag inte får skriva på deras bloggar. Nåt annat än så är det inte. Det är ju en av dom bra sakerna med bloggosfären. Man kan alltid svara på sin egen blogg.

Men nu skall jag klaga. Inte för att Anne Cahling raderade kommentarer, för det gjorde hon inte. Hon gjorde nåt jag tycker är dålig stil. Hon stängde inlägget för diskussion efter att hon själv hade skrivit ett svar som grovt missrepresenterar min och andras åsikter. Det tycker jag faktiskt är betydligt värre än att man raderar kommentarer, för hon skriver alltså felaktigheter om andras åsikter och sedan ger hon dom ingen chans att rätta till det. Och det tycker jag är dåligt.

Anne Cahling skrev såhär:

Johan, Lennart:
Om eran utgångspunkt är att det är omoraliskt av en fackförening att organisera arbetskraften, och/eller att alla som motbevisar era påståenden är lögnare, så finns det inte mycket mera att diskutera tycker jag för att vi har ingen gemensam verklighetsbild att utgå ifrån."

Det är naturligtvis inte min utgångspunkt. Varken jag eller Johan Paulsson hade skrivit någonting som kunde tolkas som att det skulle vara fel eller omoraliskt att organisera arbetskraften. Om Anne Cahling ljuger för sina läsare eller om hon ljuger för sig själv vågar jag inte uttala mig om. Men att klämma ur sig ett sådan rent ogrundat påstående tycker jag nästan är förolämpande, så jag blir lite sur faktiskt.

Andra bloggar om: politik, replik, facket

Nu händer det saker!

2007-03-25T13:19:00.000+02:00

Egentligen tycker jag inte Blogspot är speciellt bra. Jag använder det bara för att jag använder så mycket andra google-saker. Jag håller på att jobba på att gå över till en egen-hostad blogg som jag själv är med att utvecklar, men det kommer ta lite tid.

Det fina med att köra nåt eget är att jag har full koll och kontroll och kan lägga till precis dom funktioner jag vill ha. Det fina med att ha Blogspot är att nån annan gör det åt mig. Och nu har dom gjort det. Det finsn en massa nya käcka funktioner i Blogspot, främst genom att dom nu har uppdaterat template-systemet till något som faktiskt inte är rena stenåldern.

Och resultatet ser ni här: En ny design, med en fungerande arkiv-lista, en lista på ämnen, och en lista med lästips. Vassegoda!

Raderade kommentarer 3: Bengt Silverstrand (s-info)

2007-03-24T09:03:00.000+01:00

Bengt Silfverstrand hävdade att kapitalism var dumt och socialism bra. Jag kunde inte riktigt hitta några argument för att kapitalism var dumt i hans bloggpost, så jag frågade vad problemet var. Det var tydligen att småsparare förlorar på att spara i aktier. Det gör dom ju inte, aktier är långsiktigt ett mycket bra sparsätt för småsparare, iaf aktiefonder, där risken sprids ut över många företag. Så jag bad om förklaring på hur småspararna förlorade på det. Sju gånger har jag bett om förklaring. Fem av gångerna har min fråga blivit raderad.

Så jo, Bengt, jag vill fortfarande ha en förklaring, och nej, du har fortfarande inte gett någon. Du bara påstår att det är så, inte hur eller varför.

Andra bloggar om: politik, replik, aktier, kapitalism, socialism

Raderade kommentarer 2: "Tänk om"-Uno

2007-03-24T09:00:00.000+01:00

Ju längre till vänster man går desto oftare blir sakliga kommentarer raderade när bloggaren inte har svar. Men i bloggosfären kan man alltid svara på sin egen blogg. Det har blivit några stycken senaste veckan. Här kommer den andra.

Uno på "Tänk om" skrev också om "kubakrisen". Mina kommentarer blir inte godkända längre (jag har inget konto på Aftonbladet, och ingen svensk mobiltelefon, så jag kan inte skaffa ett konto ens om jag vill). Slutklämmen från Uno innehåller påståendet "Castro har inte gjort våldtäkt på sitt folk." Det är givetvis fel. Jag tippar på att Uno inte vill godkänna mina kommentarer av den enkla anledning att dom innehåller följande länkar:

http://web.amnesty.org/report2006/cub-summary-eng
http://www.rsf.org/country-47.php3?id_mot=109
http://hrw.org/english/docs/2006/01/18/cuba12207.htm
http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=22&year=2006&country=6947

Det måste vara lite svårt att hävda att Kubas regering inte förtrycker sitt folk när varenda oberoende människorättsorganisation har bevis för motsatsen. Det är väl bäst att ignorera, helt enkelt, eller hur Uno?

Andra bloggar om: politik, replik, kuba

Raderade kommentarer 1: Adamski

2007-03-24T08:30:00.000+01:00

Ju längre till vänster man går desto oftare blir sakliga kommentarer raderade när bloggaren inte har svar. Men i bloggosfären kan man alltid svara på sin egen blogg. Det har blivit några stycken senaste veckan. Här kommer den första.

Adamski skrev en bloggpost om Sveriges lilla "kubakris" och tyckte att Bildt skulle kritisera USA istället. Debatten blev snabbt om Kuba, såklart, och ett par dagar senare slog Adamski av debattfunktionen och raderade alla kommentarer han inte klarade av att svara på.

Så här kommer mina svar. Först det som raderades:

Adamski:
"Ta Noam Chomsky till exempel, allt han skriver i sin bok har vetenskaplig grund. Hans litteratur är prövad och diskuterad på den vetenskapliga arenan. Där har du ingen populärvänstergormare."

Hans litteratur om SPRÅKVETENSKAP är vetenskapligt prövad. Det han skriver om politik är inte vetenskapligt prövat [och överhuvudtaget inte vetenskap].

"Det är hans skrifter jag har baserat det mesta av min USA-kritik på."

Det är synd, för han har fel.
http://lennartregebro.blogspot.com/2006/01/uppdrag-chomsky-aftonbladet-mission.html
http://lennartregebro.blogspot.com/2006/07/chomsky-ljuger-om-konflikten-i.html

Men han förklarar själv varför:

rich, privileged westerners [...] are well educated and therefore deeply irrational".

Det är väl få den beskrivningen passar bättre in på än Chomsky. Synd bara att han dömer alla andra efter sig själv.

Och här kommentarer jag inte kan göra, för att han har stängt av kommentarerna på den bloggposten:

"Hans slutsatser kan du angripa, men angrip aldrig Chomskys källor, där har du ingenting att hämta."

Det är det ingen som har gjort heller. Det är hans slutsatser som är fel. Och det faktum att han ljuger rätt friskt.

"Jag vet inte om du ens har läst Chomsky, men han bygger allting på simpel logik och svidande rationalitet samt fakta."

Nej, han bygger på förvridningar, ensidighet och undanhållande av fakta, kombinerat med en irrationell känslomässig logik. Så visst bygger han det på fakta. Om dom stödjer honom. Fakta som inte stödjer honom ignoreras. Och det är inte att bygga saker på fakta. Det kan du läsa i artiklarna ovan.

"Fan det finns verkligen inte någon kärlek eller solidaritet i den blå politiken, det är så att man blir ledsen och deprimerad."

Jo, det gör det. Men det är enklare för dig att låtsas som det inte gör det, för då slipper du lyssna på vad andra säger.

Andra bloggar om: politik, replik, chomsky, kuba, bloggosfären

Bloggosfären och demokratin, del 1: Bra för Sverige.

2007-03-20T21:36:00.000+01:00

Jag är inte speciellt bra på att förutsäga hur datorteknik kommer att förändra världen. Detta beror nog mest på att jag i grunden är en djupt skeptiskt människa. Vissa människor tycks vara ohejdbart spirituella, men jag är ohejdbart skeptisk. Till allt. Som resultat av detta var jag djupt skeptisk till påståenden att internet skulle vara en demokratisk revolution och allt annat liknande flum.

Jag visste att internet skulle förändra rätt mycket och jag insåg det rätt tidigt, nämligen 1988-1989 när jag pluggade på det som numera är Gotlands högskola. Datorerna där var inkopplade på nåt som hette VAXnet eller VMSnet, som jag tror var Svenska universitetets nätverk för VAX/VMS datorer. Via detta nätverk var man också uppkopplad till internet och världen. Där fanns mycket roligt att göra, Man hade email. Man kunde se vilka som var uppkopplade på andra VAX/VMS-datorer på nätverket och begära att starta en chat med dom. ( Det var hejdlöst roligt. Som desperata datornördar brukade vi försöka chatta med alla som hade kvinnliga namn i sitt login. Det var oftast tjejer som satt på sina lektioner och försökte jobba på andra högskolor runt i Sverige. Vi var nog rätt störiga. Men det var kul. ) Man kunde läsa "news", internets usla diskussionforum, och man kunde koppla upp sig till diverse "KOM-system", som var KTHs utmärkta diskussionsforum. Jag minns i synnerhet med värme hur man blev mobbad som Newbie på KOM-systemet "xyzzy". OK, det var kanske inte så kul, men det kunde inte hjälpas, jag var fast. Framtiden för datorer var utan tvekan kommunikationer mellan människor. Internet skulle ta över världen, det var det ingen tvekan om.

Men vissa människor med visioner pratade om hur det skulle revolutionera och demokratisera världen. Jag var skeptisk. Visst var det kul. Och visst var det en kommuniskationsrevolution likt telefoni, men allt telefoner gjorde är att förenkla och snabba upp kommunikationer. Inte demokratiserade telefoni nåt, väl? Näe. Visst, med diskussionsforum kunde massa folk vara involverade i det demokratiska samtalet. Men det verkade inte ändra nåt. Inte fanns det mindre puckade åsikter och galningar i diskussionsforumen än ute i "verkligheten". Snarare verkade det vara tvärtom. Och inte kom nån demokratisering, inte.

Så kom webben några år senare, och folk med visioner började prata om hur detta skulle revolutionera och demokratisera världen. Jag var skeptiskt. Att webben skulle bli världens bästa kunskapskälla fattade jag, men inte hur det skulle demokratisera nåt. Och inte kom nån demokratisering, inte. Webben var bara ett nytt verktyg för masskommunikaton. Visst, fler hade tillgång till det, och jag insåg att det rent teoretiskt kunde göra så att fler kunde få ut sina idéer, men mest såg det ut som ett sätt att bryta TVn massmediala dominans. Bra, men inte nån demokratisk revolution.

Och långt senare kom bloggarna. Återigen skulle detta demokratisera världen och återigen var jag skeptisk. Jag irriterade mig på bloggar. Dom flesta vara bara meningslöst svammel, eller bara länkar, och oftast fanns det inga bra index över vad folk skrev om, så om nån skrev nåt bra kunde man inte se om dom skrev nåt mer bra.

Men det löste sig. Bloggprogramvaror idag har oftast kategorier och index, och listor över dom senaste posterna. Och det är klart att dom allra flesta bloggare skriver bara meningslös svammel eller gör inget annat än att länka till nyhetsartiklar eller andra bloggar. Men det gör inget, för många bloggar är bra. Och det är dom man läser. Och döm om min förvåning, det har börjat revolutionera och demokratisera. Om inte världen, så i alla fall Sverige, och om inte resten av världen redan genomgår samma process (svårt att säga, då jag inet hänger med i politiken i alla länder) så kommer nog resten av världen att följa efter om ett tag.

Och varför har då bloggarna åstadkommit det som inget annat har lyckats med?
Diskussionforum har ju funnits länge. Men, dom har alltid varit en sak för en liten skara människor, som gillar diskussionsforum. Jag gillar att diskutera politik, och var aktiv på diverse politiska forum fram till 2001, då jag ruttnade på online-debatter av olika anledningar. Jag har haft återfall, främst på Lunarstorm, som är intressant eftersom man där kan diskutera med 15-åriga nyfrälsta kommunister, som ännu inte har lärt sig vilka klyschor som skall försvara sig med, och därmed får man bättre insikt i hur dom faktiskt tänker. Men i stort har diskussioner på nätet tett sig som meningslös. Dom flesta väljer att vara anonyma, dom allra felsta är helt oemottagliga för argument, och oerhört få politiker har nånsin varit intresserade av att utsätta sig för kritik på det sätt man gör om man framför sina åsikter på ett diskussionsforum. Men bloggen har helt ändrat detta. Många politiker på gräsrotsnivå (och en på toppnivå) har börjat blogga. För första gången är allmänheten direkt involverad med politikerna i den politiska debatten. Det diskuteras också vilt på dom flesta av dessa bloggar, och dom som diskuterar är som vanligt inte mottagliga för argument. Men bloggarna läses av många fler än dom som diskuterar. När det gäller diskussionsforum är dom flesta medlemmar och därmed dom flesta läsare folk som gillar att diskutera och har starka åsikter. Men i bloggosfären är det inte så. I synnerhet inte nu när tidningarna har börjat länka till bloggar, och ens blogginlägg kan få hundratals läsare som kommer från DN eller SvD. Stora delar av dom som inte diskuterar utan bara läser, har inte bestämt sig och dom är mottagliga för argument. När man diskuterar på bloggen går det inte ut på att övertyga den man diskuterar med. Det går ut på att övertyga den som INTE diskuterar.

Och det är naturligtvis det här som Bertil Torekull och andra är rädda för. För alla revolutioner är dåliga för vissa. Och alla demokratiseringar krossar någons maktmonopol. Och i det här fallet är det såklart pressen som råkar illa ut. När man kan få en intressantare och bättre översikt av vad som händer inom svensk politik genom att läsa intressant.se än vad man kan genom att läsa DN, då är pressen hotad. Bloggosfären kan komma att i framtiden vara en helt demokratiserad läsar-driven mediakanal.

Andra bloggar om: politik, bloggosfären

Folkmordschic historieförfalskning.

2007-02-23T09:32:00.000+01:00

Det är mycket diskussion om mänskliga rättigheter nu. Först hyllar Mikael Wiehe Castro, och nu skriver Lennart Palm om folkmord i SvD. Lennart Palms poäng är att man inte skall lagstifta mot förnekelse av olika folkmord. Det håller jag med honom om, men hans argument för detta är av det märkligare slaget.

Han verkar för det första upprörd över att förintelsen framställs som världens värsta folkmord. Det kan man iofs vara, för sex miljoner människor är inte värst i antal om man räknar in dom som Stalin lät svälta ihjäl. Det är inte heller värst i andel av befolkning per tid. Jag vet inte vilket folkmord som är värst, men Rwanda kommer högt upp på listan, där ungefär 5000 personer av en befolkning på 9 miljoner dog varje dag under 100 dagar av mördande.

Så nej, visst på vissa sätt är inte förintelsen värst. På andra sätt är den det, för det är världens enda organiserade industriella massmord där man bygger fabriken för masslakt av människor. Men att det inte är värst rent numeriskt är inte det som upprör Lennart Palm. Det som upprör honom är man inte betonar den europeiska borgerlighetens medansvar. Det som är fel i historiebeskrivningen är alltså att man inte skyller förintelsen på borgarna, utan hemska tanke, att man skyller den på nazisterna. Ja, det är ju ett fruktansvärt brott mot historien. Jag förstår att han är upprörd över att röster höjs på att man skall prata om kommunismens folkmord också med den attityden, för dom folkmorden var ju inte heller den kapitalistiska borgerlighetens fel.

Allra mest förbannad är han dock över att man inte likställer USAs brott mot mänskliga rättigheter med förintelsen. "När ska USA:s systematiska brott efter 1945 uppmärksammas?" frågar han. Det skall vara en professor i historia för att fråga det. För han har väl näsan i historieböcker istället för att följa med i den pågående debatten. För USAs brott uppmärksammas mest hela tiden. Vietnam och dom brott som begicks där kommer upp titt som tätt, särkilt i debatten om Irak, Iran och Afhanistan, som ett exempel.Vietnam och brotten i mellanamerika uppmärksammas i samband med att någon säger nåt om Kuba. Om man bara knystar om att Castro är diktator får man minsann reda alla brott USA har begått i minsta detalj på stört, som om detta skulle göra Castros brott bättre.

Och det Lennart Palm sysslar med är förstås samma sak, fast i större skala. Han försöker inte sopa Castros brott under mattan genom att hänvisa till USAs brott, han försöker relativisera förintelsen genom att hänvisa till USAs brott, och han försöker dessutom sopa undan socialismens och nationalsocialismens skuld till det hela genom att skylla på borgerligheten.

Jag vet inte vad Lennart Palms politiska åsikter är, men jag kan gissa. Jag tror att hela huvudproblemet här är att Lennart Palm har insett att inte bara Sovjets folkmord grundar sig i socialismens kollektivistiska antidemokrati, utan att dessa grundattityder också är nazismens grogrund och nödvändiga för förintelsen. Och då kan Lennart Palm göra två saken. Antingen kan han bli en liberal demokrat som tar avstånd från kollektivism och diktatur, eller så kan han syssla med historieförfalskning och ljuga ihop att det är borgerlighetens fel alltihopa. För om han ljuger för sig själv så slipper han ju erkänna att han hade fel.

Kanske intressanta bloggar om: lennart palm, politik, folkmord, mänskliga rättigheter

Välkänd svensk musiker stödjer fascismen i spanien.

2007-02-21T19:42:00.000+01:00

Året är 1975. Franco ligger för döden. En välkänd svensk artist skriver en artikel om varför han ställer upp på en hyllningsgala för den spanska diktaturen. Så här skriver han:

Demokrati betyder som bekant folkstyre. Jag är för demokrati. Hur folkstyret däremot skall se ut i praktiken är inte en helt enkel fråga. Skall demokratin vara representativ eller direkt? Hur skall röstandet gå till? Skall valkampanjer kunna sponsras av militär eller stat? Detta gäller inte minst den elit som styrt Sovjet allt sedan Trotsky varnade för det militärindustriella komplexets växande makt. Denna elit har under efterkrigstiden störtat folkvalda ledare och regeringar och stött olika former av diktaturer i hela världen.
Detta har Spanien sluppit. Dels tack vare den revolution som under Francos ledning segrade och därmed gjorde slut på Spaniens status som Sovjet lekstuga i medelhavet och återupprättade det nationella självbestämmandet, dels tack vare det motstånd som Spanien gjort mot den aggressionspolitik som Sovjet sedan dess fört.

Trots trycket från omvärlden har Spanien lyckats uppnå den högsta medellivslängden av alla medelhavsländer. Spanien har den bästa läkarvården för sitt lands befolkning på kontinenten och låter spanska läkare arbeta gratis i många – framför allt latinamerikanska – länder. Spanien har också ett högt utvecklat utbildningssystem – öppet också för utländska studenter – och bostäder till alla. Analfabetismen existerar inte i Spanien.
Detta är den spanska revolution jag vill försvara.
Nej, Spanien är ingen parlamentarisk demokrati. Spanien anser sig däremot genom olika massorganisationer ha byggt upp andra kanaler för att tillgodose det folkliga inflytandet.

Enligt Amnesty International finns det 69 så kallade samvetsfångar i spanska fängelser, människor som sitter inspärrade för sina åsikters skull. Varje sådan fånge är en för mycket.
Men det måste också sägas i sammanhanget att Sovjet-stödda regimer har mördat miljontals. Vi har då inte talat om de fängslade, de torterade eller de som drevs i landsflykt.
Det är i ljuset av detta som jag anser mig kunna säga att Spanien är det land i regionen som de senaste fyrtio åren bäst har försvarat de mänskliga rättigheterna.
Jag anser det därför speciellt viktigt att stödja Spaniens rätt till nationellt oberoende just nu när omvärlden har skärpt den ekonomiska blockaden, tillsatt en speciell emissarie för att ”främja Spaniens övergång till demokrati” och öppet hotar med invasion.

Ja, så stod det i Sydsvenskan 1975. Eller? Nej, året är inte 1975. Året är 2007, och det är inte Franco som ligger för döden, det är Castro, och den som hyllar honom är Mikael Wiehe. Men försvaret är precis lika rubbat. Det är som om Mikael Wiehe 1938 hade sagt "Jo, visst Hitler är en totalitär mördare, men han bygger motorvägar, så jag stödjer honom ändå. Dessutom är ju inte Storbrittanien några änglar heller, precis." Jämförelsen haltar på en punkt: Storbrittanien hotade faktiskt med krig. Påståendena att USA hotar att invadera Kuba är rena påhitt.

Och inledningen har ju stora chancer att bli klassisk. Vi har väl alla råkat ut för "jag är inte rasist, men..." Jag tror att Mikael Wiehes "Jag är för demokrati, men..." kan bli en ny ledsång för dikaturkramarna inom vänstern.

Varför skall det vara så förbannat svårt för vänstern att omfamna demkrati?

Andra bloggar om: mikael wiehe, politik, kuba, demokrati

Vänstern och demokratin: Diktaturkrameriet fortsätter.

2007-02-20T15:34:00.000+01:00

Jag har skrivit om vänstern och demokratin tidigare. Då kom debatten upp på grund av Harold Pinter, nu är det Mikael Wiehe som har satt igång den välbehövliga debatten. Och vi kan återigen konstatera att demokrati fortfarande inte är nåt som ligger vänstern nära om hjärtat.

Visserligen har i alla fall två vänsterbloggare, Mattias och Morian, den här gången tagit avstånd från diktaturkrameriet. Men det uppvägs av att Jonas Morian (som vanligt) blir överöst av glåpord från diktaturkramare som kallar honom diverse saker, och att bloggare som Kristoffer Ejenmark på fullt allvar hävdar att man måste stödja Kubas diktatur eftersom USA tänker invadera och kolonisera Kuba.

Visst, man kan avfärda Kristoffer och andra som honom som knäppgökar, men det gör ju inte saken bättre. För faktum är att Castro-kramarna i SVEK, Harold Pinter, Jan Myrdal och dom flesta andra inom avgrundsvänstern är just sådana knäppgökar, och resten av vänstern försvarar dom istället för att ta avstånd från dom.

Ja, med undantag för Jonas Morian och Mattias den här gången då. Och det är ju trots allt fler än när det gällde Harold Pinter för lite mer än ett år sedan. Så det går väl framåt i alla fall. Om än sakta.

Andra bloggar om: politik, kuba, mikael wiehe, demokrati, vänstern

Mycket snack - men blir det nån verkstad?

2007-02-17T13:52:00.000+01:00

I SvD så har socialdemokraterna i Stockholm en debattartikel där man säger att socialdemokraterna bör se över sin sjukvårdspolitik. Det är helt riktigt, det bör man. Dom vill också att man inte bara skall se sjukvården som en kostnad, utan som en inkomstbringare. Det är också riktigt.

Men kommer det komma ut något vettigt ur en sådan översyn av den socialdemokratiska politiken? Det är knappast sannolikt. För det kräver att socialdemokraterna slutar argumentera för en gigantisk totalitär planekonomisk vårdmaskin, och börjar driva en vårdpolitik där vårdtagarna själva får inflytande. Och det hade inneburit att alla socialdemokratiska politiker helt plötsligt säger till sina väljare att "vi skall sluta bestämma över ert privatliv", och hur sannolikt är det på en skala?

Så jag tror att om det överhvudtaget blir någon översikt av socialdemokraternas sjukvårdspolitik, så kommer man komma fram till att politiken är skitbra, och ingen förändring behövs, och att det allra bästa för Sverige är att fortsätta att köra den svenska sjukvården i botten, och att jättelånga vårdköer bara är nyttigt. Resultatet av det är att vi kommer få en sjukvård uppdelad efter klass. Bra privat vård för dom rika, dåligt offentlig vård för dom fattiga.

Jag hoppas såklart att socialdemokraterna faktiskt kan ändra sig och börja driva en vettig sjukvårdspolitik. Men jag tänker inte satsa pengar på det.

Vidare läsning om du vill veta hur sjukvården borde fungera:
I Sverige har man ett sjukvårdssystem - I Frankrike har man sjukvård.
Det nya klassamhället, del 1: Sjukvården.

Kanske intressanta bloggar om: politik, sjukvård, socialdemokraterna

Facket 1 - Arbetarna 1

2007-02-13T14:12:00.000+01:00

Fackets vann och arbetarna förlorade i striden runt Wild'n Fresh. Men nu fick arbetarna ett revanchmål, tack vare Europadomstolen. Det är inte lagligt att ta ut avgifter från dom arbetare som inte är med i facket.

Det är, tror jag, dom här avgifterna som striden i mångt och mycket handlar om även när det gäller Wild'n Fresh. Byggnads själva hävdar att det handlar om minst 20 miljoner dom drar in om året i avgifter på dom som inte är medlemmar. Arbetsgivarna säger att det snarare är 35 miljoner. 20-35 miljoner som facket skaffar sig genom ren utpressning varje år.

Då det är ungefär 4000 kronor om året det här kostar kan nog byggnads räkna stenhårt med att rätt många går ur facket om dom fortsätter ta ut dom här avgifterna även för medlemmar. Totalt sett är det någonstans mellan 200 och 350 miljoner kronor som står på spel alltså. Pengar som till stora delar går till socialdemokraternas valfonder. Så bli inte förvånade om sossarna och facket tar till desperata åtgärder för att den här lilla utpressnings och muthärvan skall kunna fortgå.

Länkar:
SvD - Dom underkänner Byggnads avgifter

DN - Europadomstolen underkänner Byggnads avgifter
DN - Byggnads ordförande förvånad över dom
DN - Lättnad hos byggnadsarbetare som får ersättning

Andra bloggar om: politik, facket

Finns det någon på Sveriges Radio som INTE är kommunist?

2007-02-12T13:28:00.000+01:00

Inte ens efter Johan Norberg påpekar att Ekot är överdrivet snälla mot Castro så skärper sig Sveriges Radio. Stefan Olsson lyssnade på P1, och det visar sig att dom fortfarande hyllar Castro. Som jag påpekade tidigare tycks dom aldrig kalla Castro för diktator och omnämner honom aldrig i negativa ordalag.

Så man måste fråga sig, finns det nån som gör program eller är journalist på SR som INTE är kommunist?

Andra bloggar om: politik, sveriges radio, castro

Frågan som skrämmer skiten ut vänstern

2007-02-10T18:00:00.000+01:00

Dom som stödjer facket i konflikten med Wild'n Fresh verkar uppdelade i två läger. Dom som inbillar sig att dom anställda på Wild'n Fresh ville ha kollektivavtal, och dom som inte fattar varför dom inte ville ha kollektivavtal.

Det verkar som om alla har missat en mycket viktig punkt i kollektivavtalet: Facket har med kollektivavtal rätt till några procent av alla anställdas lön, oavsett om dom är med i facket eller inte. Jag tycker det då är rätt uppenbart varför dom anställda inte ville ha kollektivavtal. Det avtal dom hade var lika bra eller bättre än kollektivavtalet på alla punkter, men med kollektivavtalet försvinner några procent i lön till en fackförening dom inte anser sig behöva.

Jag har frågat många av dom som stödjer facket samma fråga: Varför skall facket ha rätt att tvinga till sig pengar från dom anställda? Jag har inte fått nåt svar. Ingen försöker ens svara på frågan. Frågan skrämmer så totalt slag på vänstern att två nu blockerar mina kommentarer. Red metal är iaf mogen nog att erkänna det, Antigon avslutade debatten med att blockera mig och sedan vara oförskämd. Både Johan Sjölander och Magnus Ljungkvist låtsas som det regnar, vilket ju är vettigare än att blockera folk som ställer jobbiga frågor, men som inte ger nåt svar.
(Uppdatering: Även Anne Cahling trycker på stora censurknappen och stoppar debatten.)

Om dom verkligen inte har nåt svar på den frågan, och det verkar dom ju inte ha, då innebär det ju faktiskt att facket gjorde fel i den här frågan. Så det vore kanske bra om vi kan få klarhet i den här saken? Kanske fler än jag kan fråga, så vi får svar nångång?

Andra bloggar om: facket, wildn fresh, politik

Bort med fingrarna, facket!

2007-02-08T10:41:00.000+01:00

Några fackpampar frågar sig i SvD om löntagare skall lämnas i sticket? Det är en intressant fråga, eftersom att lämnas i sticket tydligen betyder att facket inte stjäl dina pengar. För hela den här debatten handlar ju om att facket säger "ge oss några procent av din lön, eller så sätter vi din arbetsgivare i blockad". Ren utpressning alltså. Så debattinlägget i SvD är som om maffian frågar sig om dom verkligen skall lämna sina utpressningsoffer i fred. Vilket ju inte torde vara så svårt att svara på.

Så ja, lämna löntagarna i sticket, tack! Hjälp dom löntagare som faktiskt vill ha hjälp istället för att tvinga er på dom som inte vill ha med er att göra.

Andra bloggar om: politik, facket, wild'n fresh

Betyg. Nu.

2007-01-31T12:30:00.000+01:00

Mikael skriver om betyg i skolan, och hävdar att innan man kräver betyg eller skriftliga omdömen för barnen i skolorna måste man kräva det samma för folk i arbetslivet.

Innan vi börjar sätta betyg på 7-åringar, så borde vi införa betygsättning på alla arbetsplatser. Offentliga skall dessa betyg också vara. Sedan kan vi börja prata om 7-åringar. För varför skulle inte vi vuxna behöva lite riktiga incitament vi också?

Det resonemanget vore relevant om man i arbetslivet aldrig får löneförhöjningar, och inte kan arbeta sig upp i en hierarki och aldrig kan byta jobb. Kort sagt, om hur väl du utför ditt arbete inte på något sätt påverkar din lön eller ditt jobb, då hade Mikael haft en poäng.

För hur bra man är i skolan påverkar inte skolgången. När jag började skolan kunde jag läsa och skriva och räkna. Nån gång i 2:a eller 3:e klass hittade jag en bok på bibliotket som förklarade matematik från grunden och upp. Jag läste den boken tills jag inte fattade längre. Jag insåg på gymnasiet att jag under den vecka jag tragglade mig igenom den boken hade förstått hela grundskolematten. Hur påverkade det här min skolgång? Inte ett dugg. Jag behövde fortfarande sitta igenom hela första klass, fast jag inte lärde mig nånting. Jag kommer ihåg att jag älskade engelska, som vi började med i tredje klass, för att jag lärde mig nåt. Förälskelsen tog slut några år senare, när min allmänna brist på språkkänsla hann ifatt mig.

Och hur påverkade denna bristande språkkänsla min skoltid? Igen, inte alls. Jag hade franska på högstadiet. Jag var värdelös och lätt sämst i klassen. Men innebar det att jag behövde gå om franskan? Nej. Jag satt fortfarande där i klassen, och kom längre och längre efter mina klasskamrater, och fick det allt svårare att ens försöka lära mig nåt. I nionde klass hade jag ju helt gett upp, och tillbringade mina franska-lektioner på samma sätt som mina matte-lektioner: Genom att titta ut genom fönstret.

Det enda som överhuvudtaget gav mig nåt incintament var betygen. I synnerhet i nian, där jag helt plötsligt insåg att jag behövde höja mitt genomsnitt från 2,9 till 4,1 (tror jag) för att komma in på 4-årig teknisk, som det hette på den tiden. Jag satte igång att vrålplugga, och lyckades precis komma in.

Så ja, elever behöver incintament, Mikael, för till skillnad mot dom flesta vuxna som arbetar, så har dom inga incintament. Inga alls. Och betyg är dom enda incintament som är möjliga utan att radikalt bygga om hela skolsystemet från grunden. Det bör man göra (men hur man bör bygga om det är ett ämne stort nog för en annan bloggpost) men att göra det tar tid. Att införa betyg och omdömen kan man göra imorgon.

Andra bloggar om: betyg, skola, politik

Proffspolitiker och andra

2007-01-29T12:00:00.000+01:00

Via Jonas Morian ser jag att Peter Eriksson klagar på folk som rör sig mellan politik och näringsliv.

”medborgarna ska känna trygghet i att vi politiker inte springer andra ärenden än de vi fått i uppdrag att förvalta av medborgarna”.

Taget ur kontext såhär är ju påståendet riktigt. Men när man adderar kontexten att detta har något att göra med politiker som kommer från eller går till näringslivet blir påståendet fullständigt urvrickat. Det Eriksson säger är att många politiker som inte är politikerbroilers är mutade, och att många politiker som slutar bli politiker gör det för att dom är mutade. Och det är tametusan inte rimligt på nåt som helst sätt.

Jag tror att det snarare är tvärtom, men jag erkänner att det nog bara är en känsla. Inom alla täta grupper av folk utan mycket yta mot omvärlden skapas gärna konstiga världsbilder. Vi har sett detta inom politikervärlden under förra sommaren där det ses som OK inom delar folkpartiets ledning att logga in på andras konton. Om dom fick nån information eller inte spelar ingen roll, många på det kansliet visste om vad som hände, men reagerade inte. Det beror på att man ser valrörelsen som ett spel där det är okej att böja lite på reglerna. Man tar inte så allvarligt på det. Samma sak såg vi med KDUs försök att lista ut när SSU skulle börja sätta upp valafficherna. Det intressenta där är inte att KDU-tjejen ljög för att få information, det intressanta där är att hon behövde lista ut informationen. För SSU tjuvstatar nämligen med affichuppsättningen dom flesta val, och genom att tjuvstarta lyckas dom alltid få monopol på Sergels Torg. Det är väl inte så allvarlig heller, men då försöker såklart dom andra ungdomsförbunden motverka detta med andra taskspel. Det blir ett spel. En lek där man kan se vem som kan böja reglerna på effektivast sätt, och det där är ett typiskt exempel på den här typen avv "grupptänk". Man gör saker som man i andra sammanhang hade ansett vara fel, utan att tänka på att det är fel, för alla andra gör ju samma sak.

Och om man inte låter folk gå mellan näringsliv och politik, så är alla politiker bara politiker, och dom kommer umgås nästa bara med politiker, och herrejävlar vad med mutor och förturer i köer och tobleroneköp och avgångsvederlag vi kommer att få se bland politiker om DET händer. Det vill nog inte Peter Eriksson se heller. Men han uttalar sig så här ändå, och det gör han säkert för att han inte kan se utanför sin lilla sfär av umgänge, som bergis inte inkluderar många företagare. Det inkluderer nog inte ens speciellt många som faktiskt jobbar i näringslivet alls, kan man tänka.

Så, Peter Eriksson, försök vidga dina vyer lite.

Andra bloggar om: politik, peter eriksson, mutor, näringsliv, politiker

Bloggenkäten

2007-01-14T08:22:00.000+01:00

Jag blev utmanad av MrBrown att svara på den här enkäten, så...

1. Hur länge har du bloggat?

Jag började blogga på order av mitt dåvarande jobb i Februari 2005. Den här politiska bloggen tillkom i september 2005, efter att jag hade sett en partiledardebatt på TV, där dom flesta politikerna undvek sakfrågorna.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?

Jag var irriterad på dom flesta bloggar för att det var svårt att se gamla inlägg, eller listor på inlägg och för att dom ofta var ointressenta stream-of-consciousness-tjafs eller nån slags ersättning för bookmarks. Kort sagt, jag var inte imponerad.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?

Bloggregeringen.

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?

Dom är nästan bättre än dom jag skriver idag. "I sverige har man ett sjukvårdssystem" är från September 2005 och fortfarande ett av dom bästa och viktigaste inläggen jag har skrivit. Det går utför.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?

Jag har 14 bloggar jag prenumererar på, samt ett par generella bloggfeeds, där jag prenumererar på alla bloggarna på en site.

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?

Inga är dagboksbloggar. Om mina kompisar vill prata om vad som händer i deras liv så ringer dom mig.

7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.

Det är väl David Byrne, då. Det finns nog ingen i Sverige som är genuint olik mig som person eller som bloggare som jag faktiskt gillar så mycket att jag läser den regelbundet. Jag blev utmanad av MrBrown, och han är väldigt olik mig, men jag har ändå respekt för honom för att han försöker vara saklig och ärlig i sitt debatterande. Det är rätt ovanligt bland vänsterbloggar. Av dom svenska bloggar jag läser regelbundet är nog Dennis mest olik mig i sitt bloggande. Hur lika vi är som person vet jag inte.

8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.

Om dom är väldigt lika mig så är dom outhärdliga besserwissrar. Det står jag inte ut med. Men Jörgen Modin och jag har mycket gemensamt trots att han inte är en besserwisser. Fast frågans avsikt är kanske inte att man skall länka till kompisar? ;-)

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?

Svårt att säga. Min flickvän är irriterad på att jag bloggar på Svenska, och mina syskon läser inte bloggen (fast det borde dom). Men dom tycker inte illa om det i alla fall.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Ja.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?

Jag är inte speciellt privat i min blogg, så gränsen funkar nog bra.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.

Ha, den lätta går jag inte på!

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?

Till en början var det en stor anledning. Numera skriver jag mest av mig när jag är förbannad.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?

Dagboksbloggar, ja. Men dom dagboksbloggar jag har sätt verkar mest vara av störda och konstiga personer, så jag vill nog inte lära känna dom.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?

Nej.

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?

Nej.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?

Ha! Eftersom jag har en politisk blogg så blir man överöst av personangrepp, dom flesta anonyma! Nej, jag har inte blivit sårad av nåt, eftersom jag ar diskuterat politik på internet i snart 20 år. Jag är van. Jag hanterar anonyma påhopp genom att radera dom (eller på senare tid genom att inte godkänna dom, efter att en annan bloggare försökte sabotera min blogg genom att spamma mina kommentarer) oavsett vem som hoppar på.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?

Javisst.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?

Det tar tid.

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?

Vet ej.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?

Bloggandet innebär att alla får en enkel publiceringskanal. Innan behövde man en egen website, och innan det behövde man en tidningskolumn. Nu är alla kolumnister. Det innebär att alla kan få ut sin åsikt. I längden innebär det här att man underminerar journalisternas åsiktsmonopol, vilket är mycket positivt. I synnerhet i ett land som Sverige, där 99,9% av journalisterna är komplett inkompetenta idioter.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?

Nej, det kan jag inte.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?

Jag har lärt mig saker. Jag får mer saklig input, och jag har också insett hur få på vänstern som ens försöker ha sakliga argument.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten
Det får bli fyra: Jag har redan nämnt Jörgen och Dennis ovan då, så jag tar dom. Och så Andreas (om han har tid) och Mikael.

Oppositionen är fullständigt slagen.

2007-01-09T16:41:00.000+01:00

Här kommer man tillbaka från julsemestern och får omedelbart värsta politiska chocken. Ulrica Messing anklagar Carl Bildt för att ta emot mutor, vilket är direkt häpnadsväckande, och Peter Eriksson står inte långt efter.

Ingen av dom tror naturligtvis på fullt allvar att Carl Bildt har begått något som helst fel. Dom hoppas bara på att Svenska folket skall höra "fyra komma åtta miljoner", "mutor" och "Carl Bildt" i samma andetag, och därmed tro att Carl Bildt har begått nåt fel. Man ljuger alltså, och hoppas alltså att smutskastningen mot Carl Bildt skall slå rot i det svenska medvetandet.

Och så har det vart hela hösten. Vartenda utspel från oppositionen har varit baserat på rena lögner, eller personangrepp, från början till slut. Populärast har varit att hävda att regeringen bryter vallöften när man genomför det som står i valprogrammet.

Varför ljuger dom då? Och framförallt, varför är allt dom kommer med lögner eller angrepp på person? Varför framför dom inga som helst sakliga argument? Jo, enkelt: Dom har inga. Oppositionen i sverige är idag totalt politiskt krossad. Dom har inget vettigt att säga alls. Alltså står dom helt enkelt i TV och ljuger.

Det är bara att hoppas att folk inte går på det. Men sannolikt är att stora grupper går på det, och för en annan stor grupp kommer det bara resultera i ökat politikerförakt. Det är i vilket fall svårt att se vem som tjänar på alla lögnerna. Det är möjligt att sossarna kan tjäna på det genom att skrämma fler borgerliga till sofforna i nästa val än dom skrämmer sossar till sofforna, men jag tvivlar.

Sverige hade behövt en saklig politisk debatt. Dagens oppositionspolitiker är varken kapabla eller intresserade av det. Det är ett stort demokratiskt problem.

Kanske intressanta bloggar om: politik, carl bildt, socialdemokraterna

Rapport ljuger om stopplagen

2006-12-17T16:55:00.000+01:00

Rapport påstod i Torsdags att regeringen hade brutit ett vallöfte. Man hävdade, helt korrekt, att Fredrik Reinfeldt har sagt att man inte har planer på att sälja ut akutsjukhusen. Man sa också, lika riktigt, att regeringen nu tänker avskaffa stopplagen, dvs den lag som säger att man inte får sälja ut sjukhus. Man hävdade också att detta innebär att detta innebär ett brott med det man lovade. Och det är en ren lögn.

Alliansen lovade före valet att avskaffa stopplagen, och inte sälja ut akutsjukhus. Nu avskaffar man stopplagen, och det finns fortfarande inge planer på att sälja ut några akutsjukhus. Så var är löftesbrottet? Är det så att journalisterna på rapport inte fattat skillnaden mellan akutsjukhus och andra sjukhus? Eller fattar dom inte skillnaden mellan att sälja ut och att ta bort ett förbud? Eller ljuger dom helt medvetet?

Kanske intressanta bloggar om: rapport, stopplagen, politik

Fack it!

2006-12-06T16:03:00.000+01:00

Tyvärr är jag inte i Göteborg just nu. Men tydligen sysslar facket där just nu med utpressning mot en restaurang. Det är ju inte första gången. Det vore jävligt skönt om det vore den sista. Jag föreslår att folk som är hungriga går och käkar på restaurangen i fråga, och folk som har tråkigt går och mot-demonstrerar.

Andra bloggar om: facket, göteborg, wild n fresh

Ekot: Castro vs Pinochet

2006-12-05T13:52:00.000+01:00

Johan Norberg frågade varför man kallade Castro för ledare och Pinochet för diktator. Han fick ett svar också, från någon som hade kollat vad man kallade Castro egentligen. Dom har hittat nio olika beteckningar på Castro, varvid en kallar honom diktator och en kallar honom enväldig. Jag gjorde min egen liten undersökning, och kollade dom tolv första artiklarna jag hittade hos Ekot om Castro och Pinochet (antalet tolv är valt för att jag tröttnade, inte nån annan anledning).

I ingen av dessa tolv artiklar omnäms Castro eller Castros regering i negativa ordalag. Dom flesta artiklar handlar om att han är friskare. Några om att han har blivit sjuk. En artikel handlar om hur det skall gå för Kuba utan Castro. Bland annat framställs Kuba utan Castro som "ett skört samhälle". I en annan artikel är Batista omnämnd som diktator. Castro och hans styre benämns enbart i positiva ordalag i den artikeln.

Benämningarna på Castro i dom tolv artiklarna är:
"den kubanske ledaren" (två gånger)
"Kubas ledare Fidel Castro" (fyra gånger)
"Kubas president Fidel Castro" (två gånger)
I hela artikeln enbart benämd vid namn: (fyra gånger)

Hur Ekot lyckades hitta nio olika benämningar kan man fråga sig. Dom måste ha letat länge.

Ingen av dom tolv artiklarna om Pinochet framställer honom i nån som helst positiv dager. Dom handlar oftast om att han inte har immunitet för sina brott (oftast skattebrott). Pinochet omnämns i dom här artiklarna på följande sätt:
"ex-diktatorn Augusto Pinochet"
"exdiktatorn Augusto Pinochet"
"Chiles förre diktator Augusto Pinochet" (fem gånger)
"den tidigare diktatorn Augusto Pinochet"
"tidigare militärdiktatorn Augusto Pinochet"
"landets förre diktator, Augusto Pinochet"
"Chiles tidigare diktator Augusto Pinochet"
"Chiles förre diktator, den snart 90-årige Augusto Pinochet"

Dessutom plockade jag i båda fallen den första artikel som dök upp som inte handlade om Castro eller Pinochet direkt, men omnämnde dom. I Pinochets fall var det en artikel om hur hemskt det var under Pinochet. Artikelns rubrik börjar med ordet "Pinochet-diktaturens". I Castros fall var det en artikel med rubriken "Afrika tackar Castro för självständigheten", som handlar om hur olika Afrikanska länder hyllar Castro och vilken stor insats Castro har gjort för den afrikanska självständigheten.

Vi kan alltså notera att Pinochet alltid omnämns i negativa sammanhang och ordalag, och alltid benämns som diktator. Castro betecknas aldrig negativt och kallas aldrig diktator.

Detta är mycket anmärkningsvärt.

Andra bloggar om: Ekot, SR, public service

Lars Säfström slingrar sig och ljuger

2006-12-04T11:19:00.000+01:00

Lars Säfström påstår att man bjöd in folk som var kritiska både mot regimen på Kuba och mot USAs politik mot Kuba. Det är rent skitsnack, för då hade man kunnat bjuda in folk som inte är vänsteraktivister. Jag känner inte till nån inom den liberala rörelsen som stödjer USAs Kuba-politik, och däremot är dom alla kritiska till den Kubanska regimen. Varför blev ingen av dessa liberala ledande svenska Kuba-kritiker inbjudna?

Dessutom, om dom nu var kritiska mot den Kubanska regimen, som Säfström påstår, varför kunde en av dom inte kalla Kuba en diktatur, och en annan inte säga nåt hon inte höll med Castro om (via Norberg). Är det att vara kritisk? Nej.

Säfström bjöd in folk som stödjer det Kubanska systemet, men bjöd inte in nån kritiker. Och hans undanflykt är USA. Det är patetiskt. Killen bör sparkas med omedelbar verkan, han klarar uppenbarligen inte av att sköta sitt jobb, vilket på SVT faktiskt innebär att man skall vara opartiska. Lars Säfström har uppenbarligen inte ens försökt.

Kanske intressanta bloggar om: kuba, svt, lars säfström

Kommer Eva Hamilton ta sitt ansvar?

2006-12-02T11:18:00.000+01:00

Politiker behöver avgå för småsaker. Chefer för privata firmor blir sparkade om dom klantar sig. Inbillar sig nån att SVT-chefen Eva Hamilton kommer ta sitt ansvar och avgå efter Kvällens helt okritiska hyllningar av en totalitär diktator? Knappast. Hon kommer sitta kvar, och SVT kommer fortsätta hylla vänsterdiktaturer och skylla all världens fel på människors frihet, precis som dom alltid har gjort.

Nej, SVT behöver läggas ner. Vi skall inte ha nån public service-TV i Sverige om den ser ut såhär.

Kanske intressanta bloggar om: svt, politik, eva hamilton

Democracy vs Hunger

2006-11-08T22:35:00.000+01:00

Professor R J Rummel is complaining about IFPRIs Global Hunger Index, because they exclude "developed countries" from their data, simply because there is no hunger there. I agree with him, it makes the data much harder to use. It also, more specifically, makes it hard to know if a country missing from the data is there because they don't think the country is big or significant enough to be in there, or because they have decided that it is a "developed country".

However, I may make Professor Rummel happy by noticing that it doesn't matter when it comes to showing what he wants to show. Even though developed countries (and thereby most democracies) are excluded, the data that exists are still so overwhelmingly clear that it is almost scary.

"Hunger" in this graph measured on the IFPRI hunger index and "Democracy" is a measure on how free/democratic countries are on a scale from one to twelve, with the data coming from Freedom house. I simply grouped all countries that had a particular democracy level, and took an average of the hunger index for these countries.

So, simply speaking, if a country is extremely totalitarian or just averagely oppressive doesn't matter, people will still starve. But when countries are moving out from what Freedomhouse calls "Partly Free" into what they call "Free" countries (8-12 on my scale above) we see a significant drop in hunger, that directly follows the level of freedom!

It couldn't be much clearer than that, really. Freedom, baby, yeah.

Kanske intressanta bloggar om: politik, demokrati, svält, rummel

Socialdemokraternas framtid: Bli moderaterna

2006-10-19T08:45:00.000+02:00

Det här började som en kort kommentar till en artikel av Erik Laakso. Men innan jag tryckte på sänd så blev det så långt att det får bli en bloggpost.

Ett litet parti måste skaffa sig profilfrågor för att få en väljarbas. Men när dom har blivit stora så räcker inte profilfrågorna längre. Skall partiet ta många röster, så måste man attrahera många, och då måste man ligga i mitten av det politiska spektrumet, och prata breda frågor. Klamrar man sig fast vi profilfrågorna, så sätter man ett tak på hur stort man kan bli, precis som ett parti på tillbakagång dömer sig till undergång om man försöker attrahera alla. Så fungerar politik i medelklassens västvärld.

Det här har Fredrik Reinfeldt förstått, och det var därför socialdemokraterna förlorade.

Socialdemokratin var möjligen ett profilparti för hundra år sedan. Men sedan fick vi demokrati i det här landet, och socialdemokraterna fick maktvittring och omedelbart förvandlades dom till ett mittenparti, utan att egentligen någonsin försöka införa socialism. Folkhemmet var en lätt nationalistisk, lätt socialistisk och väldigt kapitalistisk mittendröm. Men tiden gick, och det politiska spektrat blev allt smalare. Extrema ideologier har prövats förlorat och marginaliserats. Men socialdemokratin står kvar på samma plats, med en folkhemsdröm och en socialistisk retorik som ser allt mer vänster ut ju smalare det politiska spektrat blir. Och som konsekvens har deras väljarunderlag sakta krympt.

Moderaterna har under 80 och 90-talet mestadels varit ett skattesänkarparti. Det är en profilfråga som heter duga, folk vill i allmänhet ha lägre skatt. Men svenskar vill också ha social trygghet och andra mittenmysigheter, och om man håller sig fast vid den trygga skattesänkarrinken så kan man aldrig ta sig in i mitten på planen.

Så anledningen till den borgerliga vinsten kan enklast sammanfattas med att Reinfeldt klippte snöret till de nyliberala skattesänkarideologerna och steg in i mitten, medans Göran Persson desperat försökte hålla fast socialdemokraterna i sin folkhemsmyt. Steget mot mitten stack hål på sossarnas favoritargument, att moderaterna är onda egoistiska människor som äter barn. Dessutom framstod alliansen som en trovärdig regering, medans Göran Persson närmast verkade medvetet begå självmord när han envist hävdade att han vill ha en ren sosseregering, fast miljöpartiet krävde ministerpost. Att skylla på "splittringar" inom borgerligheten fungerade inte längre. Men denna täta allians hade aldrig fungerat med det gamla moderata skattesänkarpartiet. Alliansen blev möjlig tack vare nya moderaternas steg mot mitten.

Socialdemokrater verkar förtjusta i att hävda att dom förlorade för att alliansen lyckades slå dom på det område där sossarna brukar vara bäst: Jobben. Men det där luktar undanflykt. Sossarna har nästan alltid hanterat jobbfrågan precis som dom gjorde nu. Genom att åtgärder och bidrag, och borgerligheten har klagat på detta. Det fanns ingen egentlig skillnad där. Möjligtvis var skillnaden att det den här gången blev alldeles uppenbart att sossarna inte hade några svar och faktiskt inte vet hur man skall skapa jobb (eller jo, dom vet, dom vill bara inte). Och jag kan inte se annat än att det blev uppenbart för att dom vanliga undanflykterna om en splittrad ondskefull borgerlighet som vill låta dina barn svälta inte längre fungerade.

Hela valrörelsen tycks kunna kokas ner till denna grund: Moderaterna klev in i mitten, fick över några procentenheter från sossarna och vann.

Socialdemokraternas framtid

Den här slitningen mellan förankringen i socialism och verkligheten har varit tydlig i socialdemokratin ett bra tag. Det är mestadels en slitning mellan en ledning som vet vilken politik man måste föra i praktiken, och gräsrötter som fortfarande tror på dom socialistiska flosklerna och slagorden.

Göran Persson var en duktig ledare genom att han lyckades överbrygga och hålla ihop gapet. Men därmed var han också stoppklossen för en förändring, och en direkt orsak till förlusten. Och ju längre valrörelsen gick, desto mer framstod han som desperat fastklamrande vid ett svunnet femtiotal.

Att Persson nu slutar, samtidigt som man har förlorat ett val i en ekonomisk uppgång kommer, tror jag, göra den här ställningen ohållbar. Partiet måste antingen bli ett mittenparti eller ett vänsterparti, för det finns ingen som kan hålla ihop båda fraktionerna längre.

Det är inte så troligt att socialdemokratin tar ett steg åt vänster och åter börjar omfamna socialismen. Jag ser en del gräsrötter och bloggar som försöker åstadkomma detta, men folk i partiledningen tycks inte som försöka göra detta, åtmisntonde syns det inte utåt. Partiledningen vet att en sådan rörelse skulle omedelbart och för evigt marginalisera socialdemokratin.

Vad som istället kommer hända beror på den nya partiledaren. En svag ledare kommer inte kunna skapa en ändring i riktningen, och kommer istället vara fortsätta att försöka överbrygga gapet. Det kommer leda till en långsam och plågsam marginalisering när partiets handlingsförlamning blir allt mer uppenbar. Nästa val kommer man då förlora stort.

En stark ledare kommer istället att ställa sig upp i talarstolen och peka med hela den retoriska floskelhanden åt mitten. Varför krävs det en stark ledare för det? Är det för att gräsrötterna inte kommer att hänga med? Nejdå, dom kommer troget följa partiledaren dit hon (eller kanske han) går. Nej, problemet är att för att åstadkomma detta måste man ta en fajt med facket. Och det är ingen liten fajt. Facket har länge totalt styrt socialdemokraternas arbetsmarknadspolitik, och styrt den stenhårt mot allt mer bidrag, allt mer marginalisering och allt större hinder för att ta sig in på jobbmarknaden. Sossarna behöver en stark ledare, som kan säga nej till facket, även när dom hotar att dra in sina mutpengar.

Men trots detta är det där mina pengar ligger. Kanske redan i vår, om inte så om ett par år, så kommer socialdemokraterna att bli ett mittenparti i Tony Blairs anda. Man slutar hacka på friskolor, man lägger ner urkorkade idéer som stopplagar och friår, man erkänner att det är bättre med jobb än bidrag och för en politik som är konsekvent med det. När det sker kommer det också ske massavhopp, kanske till vänsterpartiet som kommer ta en snabbt steg åt höger för att fånga upp socialdemokratiskt lagda väljare. Och det kommer att bli ett ramaskri från facket, som antingen kommer att tillslut resignera eftersom nu verken sossarna eller alliansen tänker genomföra LOs antijobbpolitik, eller kommer i ett sista desperat ryck gå ut i storstrejk för att fälla alliansregeringen innan sossarna hinner bli klara med förändringen mot mitten.

Om dessa "nya socialdemokrater" återfår makten 2010 så kommer vi inte se annat än små ändringar från den politik alliansen nu har riktat in Sverige på. I princip har Sverige då två stora mittenpartier, som drar ut ungefär samma håll, och småpartierna kommer fungera som möjligheter för folket att styra inriktningen i mer detalj. Och det är nog en rätt bra situation för Svensk politik.

Kanske intressanta bloggar om: politik, eftervalsanalys, socialdemokraterna, nya moderaterna

Om folkpartiets statsråd

2006-10-13T12:10:00.000+02:00

Det är mycket nu. Kort sagt jobbar jag ett och ett halvt jobb, och det är därför jag inte har bloggat nåt här på ett tag. Det kommer fortsätta vara så resten av året, ser det ut som. Men nu har jag iaf äntligen tagit mig tid att skriva lite om den nya regeringen. Det kommer mera om det under helgen.

Kanske intressanta bloggar om: politik, regeringen

En okvalificerad succé!

2006-09-26T13:43:00.000+02:00

Bloggregeringen är redan en succé med massor av positiva kommentarer och uppmärksamhet, trots att vi inte har sagt så mycket än. Det engelska uttrycket "an unqualified success" känns som en bra beskrivning. Det betyder ju egentligen att det är en succé utan problem eller invändningar, men för en svensk som mig så låter det som "okvalificerad succé", att det är en succé utan att vi egentligen förtjänar det. Denna svengelska dubbelmening är mitt i prick.

Så nu är det dags att börja förtjäna all uppmärksamhet och visa att vi kan leva upp till förväntningarna. Först ut är Mikael Ståldal med en utmärkt artikel om hur man bör bedriva en liberal miljöpolitik. Obligatorisk läsning!

Kanske intressanta bloggar om: politik, bloggregeringen, miljö

Vi presenterar Sveriges nya regering!

2006-09-25T09:22:00.000+02:00

En ny svensk regering har bildats. Av bloggare! Ja, det är ju inte en riktig regering, såklart, utan en så kallad skuggregering. Vi är åtta liberala bloggare som tillsammans skall presentera ett liberalt alternativ.

Men är inte Alliansen liberal då? Njae. Det finns tre halv-liberala partier och ett konservativt, och debatten i Sverige är dominerad av frågor om varför man inte vill höja bidragen och hur det kommer sig att man inte vill förbjuda folk att få bra vård. Därför tänker vi kritisera regeringen ur ett liberalt perspektiv, för att visa att sossarnas maktkonservativa floskler inte är det enda alternativet till en alliansregering. Det finns ett annat, bättre, liberalt alternativ.

Först kommer nu regeringsförklaringen. En regeringsförklaring är ett tal som Statsministern håller i riksdagen där han förklarar vilken politik som regeringen tänker föra. Bloggregeringen har inte suttit i förhandlingar om vilken politik vi tänker föra, utan varje minister får bestämma själv. Därför kommer under en vecka dom olika ministrarna presentera sin syn på hur man borde föra politiken på sitt område.

Förutom mig så består bloggregeringen av:

Andreas Bergh, välfärdsminister
Dennis Josefsson, finansminister
Jörgen Modin, utrikesminister
Johanna Nylander, justitieminister
Louise Persson, jämställdhets och utbildningsminister
Björn Pedersen, näringsminister
Mikael Ståldal, miljö och energiminister

Kanske intressanta bloggar om: politik, bloggregeringen, bloggosfären

Bloggarna slår tillbaka!

2006-09-20T14:14:00.000+02:00

Jimmyroq har den utmärkta idén att ge Jan Guillou en bok med bra blogginlägg, som skall bevisa att Guillou har fel.

Klart jag vill vara med på det! Skall man vara elak borde man väl föreslå ett inlägg som bevisar att Guillou har fel om nåt helt annat också. Men jag efter närmare tänk så har jag bestämt mig för att föreslå följande tre bloggposter, i hopp om att Jimmyroq skall tycka nån av dom är tillräckligt bra:

I Sverige har man ett sjukvårdssystem.
Drömmar krossas inte, dom hoppar av.
Ideologiernas skuld.

Även om dom här kanske inte är mina allra bästa inlägg, så är det inlägg som inte bara inte har tagits upp i media, men inte heller kommenterar nåt i media, trots att det är viktiga saker. Det motbevisar alltså totalt påståendet att inget av vikt kan finnas på nätet utan att dessutom dyka upp i vanliga media. Och ja, jag är heltidsanställd, tack så mycket. Att blogga tar faktiskt inte speciellt mycket tid.

Kanske intressanta bloggar om: guillou, bloggosfären

Svenskarna gör revolution!

2006-09-17T22:52:00.000+02:00

Det var en spännande valvaka, men nu är det 177 mot 172 riksdagen. Ni vann. Ja, ni. Inte jag, för jag bor i Frankrike, och det här valresultatet påverkar inte mig alls. Det är du, som bor i Sverige som vann, oavsett vem du röstade på.

Och om du röstade på Alliansen, då har du hjälpt till med nåt stort. Det är det första gången i efterkrigstid som vi har en icke-socialdemokratisk regering utan att det är ekonomisk kris. Borgerliga partier har kallats in för att ta hand om Sverige när det är kris, men för första gången får Sverige chansen att pröva en vettig politik förankrad i verkligheten, och inte baserad på gamla klyschor, maktkonservatism och LOs mutor.

Det här är en politisk revolution. Om fyra år kommer Sverige ha lägre arbetslöshet, vi kommer ha bättre statsekonomi, och landet kommer kännas som att det går framåt, inte som att det står still. Och då kommer alliansen vinna ännu större, och revolutionen är klar. Då har den politiska kartan ritats om, och vi kan fokusera på vilket typ av vettig politik som skall föras, istället för att förklara för folk varför vi inte skall föra en skitpolitik.

Det här är en vändpunkt i svensk politik. The future's so bright, I gotta wear shades.

Kanske intressanta bloggar om: val2006

Ett sista valryck: Sossarnas hat-propaganda

2006-09-16T12:26:00.000+02:00

Man sjunger sånger, och tecknar serier, ritar vad som påstås vara karikatyrer och skickar lögnmejl. Esbati försöker upprepade gånger hävda att liberalismen blir fascistisk medelst guilt-by-hallucination, Pelaseyed hävdar att alla invandrare som inte är vänsterpartister är alibin (är inte det egentligen ett rätt rasistiskt synsätt?). Jonas Lind hävdar helt perverst att valet handlar om demokrati, och att om alliansen vinner kommer demokratin att krossas.

Man kan bara gapa över alla hemskheter som tillskrivs borgerligeheten. Jag börjar misstänka att sossar på fullt allvar tror att borgerliga äter barn! Man tycker uppenbarligen att detta är saklig och vettig debatt. Det här får ju annars andra mer välkända smutskastarbloggar att se rätt tama ut i sammanhanget. Deras enda argument brukar ju inte vara värre än att kalla Reinfeldt för pajas eller snorvalp, och helt friskt hitta på självmotsägelser där inga finns eller guilt-by-association,

Jag undrar när det här egentligen blev så? När börjar sossarna använda sig mer av hatpropaganda än argument? Vi kan ialla fall konstatera att redan med Olof Palme var den här typen av rena lögner och påhopp vanliga argument:

"Hälsa honom [Ulf Adelsohn] att den svenska utrikespolitiken inte är några pajaskonster. Det är inte hä hä och hep hep."

"Jag vill påstå att moderaterna är en säkerhetsrisk för den svenska säkerhetspolitiken."

"Det betyder att man måste säga att ett borgerligt regeringsskifte skulle innebära en förändring av Sveriges utrikespolitik. Och enligt min mening en allvarlig fara för Sveriges fred."

Det kan också vara värt att fråga sig var den borgeliga motsvarigheten till rent hallicunatoriska smutskastarbloggar som "Krigskrönikan" och den nya "Självantändning" finns. Jag har inte sett några. Finns det motsvarande bloggar på högersidan? Eller är denna typ av sinnesförvirrade bloggar ett vänsterreservat, och isåfall varför?

Med detta i åtanke blir hur som helst den här artikeln rätt patetisk.

Kanske intressanta bloggar om: val2006, smutskastning, hets, socialdemokraterna, vänstern

Slutdebatten: Miljöpartiet hänger på gärsgårn

2006-09-15T22:00:00.001+02:00

Många pratar om två block i svensk politik, men det är snarare tre:

Alliansen som har förslag och idéer och vill förändra.
Sossarna med knähunden vänsterpartiet, som sätter i hälarna mot all förändring samtidigt som dom har misslyckats med politiken under de senaste fyra åren.
Miljöpartiet. För mp sitter mitt i mellan. Peter Eriksson satt massor av gånger och höll med borgerligheten.

Det här tycker jag är trevligt, för det innebär att mp fortsätter sina steg mot mitten från den förvirrade grönmålade Marxism dom har haft innan. Skiljelinjen mellan mp och s är lika tydligen som den mellan mp och alliansen. Det kan väl inte nån tro att s+v+mp skulle vara mer eniga och bråka mindre än alliansen i det här läget?

Andra saker att kommentera är...

...att sossarna och alliansen är helt överens om att inte lägga ner kärnkraften, men Göran Persson vågar inte erkänna det och försöker måla upp en åsiktskillnad som inte finns.

...att Göran Persson återigen försökte ta åt sig äran av friskolorna, vilket alliansen förvånansvärt inte protesterade emot. Klantigt.

...att Göran Persson avbröt andra hela tiden. Som vanligt. Och den här gången kommer ingen ens kommetera det i media tror jag, för nu har dom vant sig.

...att det hettade till ordentligt när det gällde skydd av kvinnor, där påståendena var dom mest absurda. Peter Eriksson hävdade till exempel att alliansen ville gå tillbaka till gamla könsrollerm vilket är ju fullständigt vrickat. Lars Ohlys huvudargument var tydligen att man i alliansen inte använde just hans ordalydelser är ju bara löjligt.

...att Lars Ohly som vanligt gilalr att prata om att slå på folk. Jag vet inte varför han är så fixerad om att slå på människor, men det är han tydligen.

Sammantaget så var slutdebatten samma som tidigare debatter. Sossarna kan inte försvara sin egen politik, och koncenterar sig helt på att ljuga om alliansens politik. Mer än så behöver väl inte sägas för att tala om vem du skall rösta på.

Kanske intressanta bloggar om: val2006, slutdebatten

Tillfälligt avbrott.

2006-09-15T14:44:00.000+02:00

Dels har jag drabbats av att min sajt på blogspot har varit nere hela dagen. Ytterst irriterande. Problemet kvarstår, men jag lyckades lura blogspot genom att uppgradera till "blogspot.beta". Ny version med mer funktioner.

Jag har dessutom drabbats av att minst två användare (kanske fler) har börjat posta massvis av kommentarer på den här bloggen som enbart består av personangrepp, på mig och andra. Mest på mig och Fredrik Reinfeldt, om man skall vara noggrann. :-)

Jag fick i går kväll sammanlagt 30-40 av dessa påhopp. Ingen har någon rätt att använda den här bloggen för att kräkas ur sig personangrepp, vare sig mot mig eller andra. Vill ni kommentera här så får ni göra det seriöst. Seriösa kommentarer får stå kvar, oavsett vem som skriver dom, och oavsett om man har fel. Personangrepp raderas. Allt bedöms subjektivt av mig. Gillar ni inte det, så skriv på er egen blogg.

Jag slår nu på kommentarsmodereringen, och den kommer vara på tills dom här dumheterna upphör.

Vinstintressen i vården, värsta katastrofen?

2006-09-15T09:09:00.000+02:00

I debatten i TV4 i går så försvarade Göran Persson och Lars Ohly upprepade gånger stopplagen, med argumentet att privatisering introducerar vinstintressen. Exakt varför vinstintressen i vården måste stoppas framgick inte. Kanske kan vi ta reda på på det genom att se hur hemska länder med vinstintressen är. Vi kan ju jämföra dom länder med bäst offentlig sjukvård i världen. Om vinstintressen är dåligt, så kommer ju dom länder med bäst offentlig sjukvård inte ha vinstintressen, eller hur?

Health Consumer Powerhouse har gjort just en sådan undersökning på länder i Europa. Dom anser att Europas bästa sjukvård är Frankrikes (och bäst i världen enligt WHO). HCP sätter Nederländerna och Tyskland på andra och tredje plats. Och alla dom här länderna har såklart förbjudit privata vinstintressen?

Nej, dom har inte det. Tvärtom faktiskt. Alla dom här länderna har precis det som alliansen vill införa: Offentlig finansiering och privata vårdgivare. Detta är den hemska katastrof som kommer drabba sverige om vi får vinstintressen i vården: Vi kommer få bättre vård. Kan ni tänka er, vilken mardröm.

Det är syn att Göran Persson och Lars Ohly inte läser min blogg. Hade dom gjort det hade dom sluppit sitta och bevisa sin okunnighet i frågan i TV igår. För jag har skrivit om detta innan. Här, här, här och här.

Kanske intressanta bloggar om: val2006, sjukvård, vinstintressen

Sanningen bakom folkpartiets "brunvandring"

2006-09-14T20:30:00.000+02:00

Sossarnas och vänsterpartiets huvudargument i föregående valrörelser åtminstonde sedan Palmes tid, kanske längre, har varit att försöka framställa borgeligheten i allmänhet, och moderaterna i synnerhet, som onda människor. Människor som vill göra fattiga ännu fattigare, och som gillar att slå på svaga. Lars Ohlys huvudargument i partiledardebatten förra året (som var den som fick mig att börja blogga) var att moderaterna ville piska och slå folk, samt att Reinfeldt hade mycket pengar. Och taktiken lyckades. Många gånger hörde jag "Jo, visst, folkpartiet är bra, men jag kan ju inte rösta på dom när dom samarbetar med moderaterna". För moderaterna, dom vill avskaffa välfärden och göra alla till slavar i koncentrationsläger, jojo. Så är det ju.

Men förra året lanserades "nya moderaterna". Moderaterna har satsat hårt på att bryta myten, och plocka bort vänsterns kraftigaste argument från banan. Vänsterkartellen står därmed argumentslösa med skägget i brevlådan. Vad göra?

Ja, tyvärr så kommer folkpartiet till vänsterns undsättning. Folkpartiet har just tagit sig ur snällfällan och raketat upp från att nästan ramla ur riksdagen till att bli landets tredje största parti. Man misstar sig och tror att det är att man för en politik med mer krav som ger rösterna, och börjar ställa krav lite väl hej vilt. Men inte har partiet för detta helt plötsligt blivit onda? Nej, såklart inte. I grund och botten är det samma socialliberala parti, fast ett parti som vågar uttrycka sig lite kraftfullare och hårdare.

Och vänstern hoppar på detta som en utsvulten varg, och börjar en kampanj som går ut på att det är folkpartiet som är det onda partiet som äter barn och piskar dom svaga. Att måla upp moderaterna som onda fungerar inte så bra längre (vilket dock inte alla sossar har insett ännu), men sedan folkpartiet kom med språkkrav, och en rad andra extremt radikala och vansinnigt ondskefulla påståenden (som att det är mer synd om dom som blir mobbade än dom som mobbar och sånt) så är dom ett lätt mål för smutskastningen. Och eftersom folkpartiet gärna pratar om invandringspolitik, så går man över från anklagelser om att man vill piska och slå arbetare till att man vill piska och slå invandrare.

Vi har sedan ungefär ett år tillbaka sett en aldrig sinande ström av vänstermänniskor i olika ordalag anklaga folkpartiet för allt mer absurda rasistiska påhitt. Vissa, som Aron Etzler och Ali Esbati, försöker till och med ljuga ihop en slags generell liberal brunvandring. Andra lägger ner enorm tid och massor av energi på att detaljstudera uttalanden för att eventuellt kunna hitta nåt som ur kontext kan tolkas som eventuellt lite skumt. Allt i desperata försök att bevisa att folkpartiet nog innerst inne är onda.

Så där har ni det. Hela sanningen om folkpartiets brunvandring och flört med grumliga vattendrag och allt vad det nu är. Folkpartiets flört med främlingsfientliga krafter består helt och hållet av att moderaterna är det nya arbetarpartiet, och när man kastar skit på dom så fastnar det inte längre. Så då kastar man det på folkpartiet i stället.

Och förmodligen gick du på det. Känner du dig lurad?

Kanske intressanta bloggar om: val2006, folkpartiet, debatt

Mitt valmanifest, del 4: Förenkla skatterna

2006-09-12T10:15:00.000+02:00

Det här blir sista delen i mitt "valmanifest". Saker som jag vill att partierna skall lova, men ingen gör. Här finns också del 1, 2 och 3. Och mitt fjärde del handlar, som den första, om skatterna. Den första delen handlade om att man skall få reda på hur mycket man betalar i skatt. Denna delen handlar om att man skall enkelt få reda på hur man kan betala mindre, eller för all del mer, i skatt.

Ett aktuellt exempel är Junilistans Nils Lundgren, som har köpt och sålt sin villa mellan sig och sitt bolag. Han har låtit bolaget köpa när prierna är höga, och han har köpt villan själv när priserna är låga. Varför gör han detta om det är hans eget bolag som köper villan? Jo, genom att göra detta tar han ut pengar från företaget, inte som lön utan som betalning för villan. Dom här pengarna får han givetvis också skatta för, men det är reavinstskatt, inte lön. Och reavinstskatten är lägre. Det är alltså ett, förmodligen fullt lagligt, sätt att sänka sin inkomstskatt på. Men ett sätt som bara är tillgängligt för dom som har ett företag, och en villa, och en duktig revisor som vet att man kan göra så. Det är dessutom bara meningsfullt att göra så om man har nog inkomst som sitter i företaget och väntar på att bli utbetalade.

Det är alltså ett sätt att sänka sin skatt som bara fungerar för dom som har rätt mycket pengar. Inte speciellt rättvist. Vad skall man då göra åt det här? Tja, anledningen till att det här fungerar är ju att reavinst har lägre skatt än inkomst. Mitt förslag är alltså att sluta skilja på olika sorters inkomster. Inkomst som inkomst, det räknas alltihop likadant, och skattas likadant. Antalet sätt att skatteplanera sjunker drastiskt. Dom enda som förlorar på detta är revisorerna.

Den här typen av förenklingar finns det många av att göra. Jag känner inte till alla och tänker inte försöka mig på en uppradning, men huvudpoängen är att ju färre reglerna är desto färre är kryphålen.

Kanske intressanta bloggar om: valmanifest, val2006, skatter, nils lundgren

Sossarna lägger ihop två och två och får det till... noll!?

2006-09-09T15:03:00.000+02:00

Nu skall vi se...

I slutet på Mars startade folkpartiet en site där man gissade vilka argument sossarna skulle använda sig av, och vilka löften dom skulle komma med. Mest baserat på vad dom brukar lova, men inte genomföra. Många av förutsägelserna om vallöften på sajten har uppfyllts nu under slutet av valrörelsen. Tydligen visste Folkpartiet redan i Mars om vad sossarna skulle lova i Augusti och September. Sossarnas reaktion på att folkpartiet i Mars avslöjade vallöften sossarna tänkte komma med i Augusti var... ingenting!?

Om folkpartiet fick den informationen från SAPnet, så måste ju sossarna rimligen ha känt till att dom tänkte lova detta. Men ändå verkar dom inte har reagerat över att Fp också kände till det.

Sossarna hävdade senare att dom under valrörelsen har blivit misstänksamma på folkpartiet eftersom Fp har lyckats göra utspel samtidigt som S. Denna misstänksamhet från sossarnas sida fick dom såklart att göra... ingenting!?

Sossarna försöker inte hålla utspelen mer hemliga, man talar inte om för folk att det finns spioner i leden, och mest viktigt av allt, man inte gjorde var att se till att alla bytte lösenord på SAPnet. Allt grundläggande saker att göra om organisationen läckler information. Men inte sossarna inte.

Sossarna hävdar nu i efterhand på fullt allvar att folkpartiet hade en website som avslöjade sossarnas politik fyra fem månade i förväg, och att folkpartiet var misstänkt bra på att tajma utspel. Och sossarna hävdar också på lika fullt allvar att detta på inget sätt fick sossarna att göra nånting. Man försökte inte stoppa läckorna, man fixade inte till säkerheten på SAPnet, man konfronterade inte folkpartisterna, man hintade inte om detta till media, man pratade inte med säkerhetsföretag, ingenting.

Det är inte rimligt. Ärligt talat alltså, det är helt enkelt inte möjligt att det kan ha gått till på detta viset. Det finns bara två möjligheter. Antingen är hela grejen en fälla, och man läckte lösenordet medvetet för att se om Fp plockade upp det. Eller så visste inte sossarna ett skit och hade inte minsta lilla misstanke förrän förra veckan, och ingenting på Fps valfeber-sajt är på nåt vis ett avslöjande av nån hemlighet.

Personligen lutar jag nog mer åt det senare. Man skall, som generell regel, inte skylla på elakhet det man kan skylla på dumhet. Folk är helt enkelt mycket dummare än folk tror. Socialdemokrater är på inget som helst sätt uteslutna från den regeln bara för att dom råkar ha makten.

Kanske intressanta bloggar om: socialdemokraterna, leijongate, dataintrång, valfeber, val2006

Sossarna och LO vill ha högre arbetslöshet

2006-09-08T00:13:00.000+02:00

Göran Persson vill inte tala om arbetslösheten, och gör sitt bästa för att inte göra detta till en valfråga. Samtidigt lägger vi 30 miljarder om året på att dölja hur hög arbetslösheten faktiskt är genom att hålla folk utanför arbetsmarknaden. Socialdemokraternas integrationspolitik tycks mest gå ut på att isolera och passivisera invandrare och flyktingar, trots att det viktigaste för integration är att man har ett jobb. Och jo, man pratar om att göra saker, men mest av allt gör Göran ingenting. Integrationspolitiken har stått helt stilla.

Socialdemokraterna hade ju naturligtvis kunnat genomföra åtgärder för att fixa arbetslösheten. Dom 30 miljarder sossarna nu slänger bort för att dölja arbetslösheten hade ju naturligtvis gjort oerhört mycket mer nytta om man hade använt dom för att skapa jobb istället. Det vet såklart socialdemokraterna. Ändå gör dom inget. Varför inte?

LO har släppt en rapport om alliansens politik. Rapporten går mest ut på att helt substanslöst upprepa att alliansens politik inte skapar fler jobb. Men den innehåller den ett märkligt påstående:

Arbetslinjen har två delar. Den första delen innebär att arbetslösa erbjuds alternativ sysselsättning för att förhindra att de förlorar sin arbetsförmåga. Därmed behöver de inte konkurrera om jobben genom att bjuda under lönerna.

Det här är en unik tokning av "arbetslinjen", som vanligen innebär att man skall sätta folk i arbete. LOs tolkning av arbetslinjen går ut på att man med skattepengar skall hindra arbetslösa från att få riktiga jobb i en karusell av bidrag och fuskjobb. Syftet med detta är att hålla lönerna på jobb för lågutbildade på en artificiellt hög nivå. Det är det det står. (Och nej, jag har inte klippt i citatet. Ja, man hade kunnat vänta sig att dom talade om vad den andra delen av arbetslinjen är, men det var uppenbart inte viktig.)

Det är bäst att upprepa det här, för det är svårsmält. LO förespråkar att man håller arbetslösa borta från arbetsmarknaden, för att skapa en artificiell arbetsbrist i syfte att höja lönerna för dom som har jobb. LO vill helt enkelt att arbetslösheten skall vara hög.

Det här är grunden till att socialdemokraterna hellre döljer arbetslösheten än fixar den, det här är anledningen till att socialdemokraterna pratar varmt om invandrare och integration, men samtidigt försöker kasta ut alla invandrare och gör allt dom kan för att hindra att invandrare kommer in på arbetsmarknaden. Det här är anledningen till att LO försöker hindra östeuropeiska företag att fungera i Sverige. LO och sossarna tror att ju fler som jobbar, desto lägre är lönerna. Om dom har rätt eller inte kan diskuteras, men det intressanta är alltså att dom arbetar för att en arbetslösheten skall vara så hög som möjligt, eftersom dom tror att detta höjer lönerna för dom som arbetar.

Är det konstigt att så mångta sitter fast i bidrgasberoende och åtgörder med en sådan politik? Nej, inte direkt. Vi behöver ha en regering som är mer intresserade av att förbättra för dom som har det sämst, än att höja lönen för dom som redan har jobb.

Kanske intressanta bloggar om: val2006, arbetslöshet, lo, socialdemokraterna, politik

Idag är jag förbannad. Tre gånger om.

2006-09-05T21:50:00.000+02:00

Det här är inte en bra dag. Det finns mycket att vara arg på idag.

Jag är arg på media, för att dom är så satans lättlurade. Alla visste om att Johanna Nylander och Johan Ingerö vidarebefordrade rykten om Lars Danielsson. Det gjorde dom länge. Men sossarna kallar till presskonferens och agerar förvånade, och media drevar. Allt fokus på sossarna, inget fokus på alliansens framtidskonferens. Sossarna visste om "KDU-spioneriet" i ett par veckor. Men man kallar till presskonferens och agerar förvånade och media drevar. Allt fokus på sossarna, inget fokus på Göran Hägglunds utfrågning. Hur länge visste man att en folkpartist hade loggat in på en socialdemokrats konto på SAPnet? Ingen vet, men dom kallar till presskonferens precis efter Reinfeldts utfrågning, och agerar förvånade. Och media, som vanligt, drevar. Inte en jävel skriver om Reinfeldt. Alla skriver om dataintrånget.

Svenska journalister är helt enkelt dumma i huvudet, och klarar bara av att skriva om sånt andra redan skriver om eller som nån talar om för dom att dom skall skriva om. Denna nån är tyvärr ofta sossarna. Det finns en liten klick som inte är helt utan självständigt tänkande. Jag kan komma på två: Janne Josefsson och Maciej Zaremba. Så om du läser detta, och är journalist, och inte är Janne Josefsson eller Maciej Zaremba: Grattis, du är blåst! Känns det bra?

Jag är också förbannad på sossarna. Och jag är förbannad på dom för att dom sätter sin egen makt framför sina väljares väl. Ulvskog uttalade profetiskt påståendet att den här valrörelsen skulle bli den smutsigaste på länge. Hon hade rätt. Och hur kunde hon veta det, frågar man sig? Jo, det är rätt enkelt, så här i efterhand. Sossarnas enda argument mot alliansen är att alliansen är onda och vill göra dig fattig. Alla argument sossarna framför är varianter av detta. Ja, alla. Man har inte ett enda argument som inte går ut på att alliansen vill skada människor det är synd om. Moderaterna har i år försökt slå hål på den myten. Dels med "nya moderaterna", dels med löftet att matcha sossarnas vallöften om höjd budget till kärnverksamheter. Man har gett sig fan på att inte låta sossarna klämma till med sin demonisering av moderaterna. Och alla som har diskuterat politik vet att när argumenten tar slut så kommer personangreppen fram, och så har också skett.

Men var årets valrörelse var tvungen att handla om nåt annat än argumenterande? Var den tvungen att bli smutsig. Nej, sossarna hade istället kunnat hålla fast vid makten genom att ändra sin politik så att dom för en politik som är bra för Sverige. Hade man gjort det hade folk fortsatt att rösta på sossarna. Det hade inte vart jämnt mellan blocken. Men istället för att göra detta så väljer man att hålla fast vid en felaktig politik, och en gammal retorik. Och när det inte längre fungerar, så blir valrörelsen smutsig.

Då säger ni "men det är ju dom borgerliga som gör fel!" Men det är ju inte helt sant. För det första har sossarna också har haft sina skandaler, som mejlskandalen, och bilden av Reindfeldt som varulv. Men dom borgerliga skandalerna har slagits upp större, inte för att dom är värre, utan för att sossarna är bättre på att hantera Sveriges korkade journalister. För det andra händer saker på nivån av "KDU-spionen" massor av gånger i varenda valrörelse. Valrörelser hanteras nämligen av folk som en sport, och inte alla människor är goda sportsmän. Politiker är vanliga människor, och en del kan knuffas lite för hårt och hoppas att domaren inte ser. Och det här gäller alla, åtminstonde alla ungdomsförbunden. Men samtidigt accepterar man oftast lite småknuffar. Visst är det fel att luras. Det är inget snack om det. Men i tidigare valrörelser hade sossarna inte kallat till presskonferens därför att en tjej hade ringt till SSU och försökt lista ut när dom skulle börja sätta upp valaffischerna. Dom hade på sin höjt ringt KDU-ordföranden och sagt till honom att ta tjejen i örat och inte göra om det. Mest troligt är att dom inte hade gjort nåt alls. Men i år ringde dom media och fick media att snacka om "spioneri" och "infiltration". Att man drar upp sådana småsaker (medans sossarna fortfarande bli mutade med miljonbelopp av LO, och låter släktingar gå före i bostadsköer och liknande) är helt enkelt en effekt av att man är desperata. Man känner att man förlorar makten, men man är inte beredd att ändra sin retorik, och det är så jävla onödigt. Så om du är sosse, och läser detta: Grattis, din partiledning har inga argument. Känns det bra?

Men dom jag är allra mest förbannad på är Folkpartiet och Liberala ungdomsförbundet. Dels för att det här dataintrånget är ett allvarlig övertramp. Men också för dom borde veta bättre. Och det har med en annan typ av lögner att göra, nämligen medlemsfusk. Bidrag baserade på medlemsantal är nämligen tacksamma att fuska med, eftersom medlemsregistrena är hemliga, och man alltså inte kan kontrollera dom. Det är därför medlemsfusk dras upp i tidningarna med jämna mellanrum, men ingen åker dit för det. Det fuskas helt enkelt konsekvent inom dom flesta ungdomsförbund, men det är omöjligt att bevisa. LUF har bestämt sig för lösa problemet genom att inte ta emot bidragen alls. Den typen av väg är den enda möjliga vägen inom politiken. Man måste ta en stenhård moralisk linje och inte tillåta några övertramp alls. Detta för att man som politiker granskas hårt, och gör man fel så smutsar det ner hela partiet. Därför är jag förbannad på Per Jodenius som gjorde något han rimligen måste ha fattat var jävligt fel. Herregud Per, hur skulle DU känna dig om nån loggade in på ditt konto och läste all DIN privata mejl? Jaha, den kanske du skulle ha tänkt på INNAN? Och jag är förbannad på Johan Jakobsson, som inte omedelbart erkände att han visste om, eller i alla fall misstänkte, Per Jodenius inloggningar.

För även om en del ser politik som en sport så är det inte det. Det borde är en kamp som till stora delar är om moraliska frågor. Och i en moralisk kamp kan man inte spela fult. För du kan lura några hela tiden, och du kan lura alla några gånger, men du kan inte lura alla hela tiden. Inte ens om du är socialdemokrat, vilket dom märker nu. För fuskarnas högborg är ju fortfarande arbetarrörelsen, med deras aldrig sinande ström av mutor och fringisar. Varför ringde KDU tjejen till SSU? Jo, för att lista ut när SSU skule börja sätta upp afficher. Varför behövde hon lista ut det? Jo, för SSU brukar tjuvstarta. När så KDU-tjejen ringde till SSU och uppgav falsk namn och ville ha reda på när SSU skulle sätta upp affischerna vid Sergels Torg, då fattade SSU misstankar, kollade upp telefonnumret tjejen ringde ifrån, hittade vem det verkligen var, googlade på hennes namn och fick reda på att hon var aktiv KDU:are. Vad tror ni hade hänt om en SSU:are hade ringt till LUFs expedition? Tjadu, dom LUF:are jag känner hade sagt "Vi börjar klockan 6 vid Odenplan, kul att du vill hjälpa till". Varför? Därför att LUF inte tjuvstartar (iaf inte när jag var med). Uppgiften är därför inte hemlig, och man blir inte misstänksam när nån försöker ta reda på den.

You can't trick a trickster. Du kan inte vinna över omoral med mer omoral. Och du kan inte sitta på dina höga hästar som LUF:are och säga "titta vi fuskar inte med medlemssiffrorna", och sedan logga in på andras konton på SAPnet. För hur fan skall vi kunna protestera mot sossarnas mygel om vi är lika jävliga själva? Nej, just det, det kan vi inte. Så om du läser detta, och är folkpartist: Din partiledning är hycklare. Känns DET bra?

Vilken jävla tur att jag har bestämt mig för att rösta på Centern. Eller... vänta lite... Har Maud Olofsson blivit utfrågad? Ja, den 31:a. Och det hände inget, så sossarna har nog inga fulisar från centern att dra upp. *Pust!* ;-)

Kanske intressanta bloggar om: val2006, lögner, dataintrång, media, politik

Så här kommer DU in på sossarnas "interna" databas.

2006-09-05T15:58:00.000+02:00

Nina Larsson har nu i massor av tidningar blivit anklagad för att ha försökt "bryta" sig in på SAPnet, socialdemokraternas databas. Hon försvarar sig i DN med att "hon trodde det fanns öppna konton". Men vet ni vad? Hon hade rätt.

Så här skapar du ett konto och loggar in. Först går du till den här sidan och fyller in dina uppgifter för att skapa ett konto. Sedan går du till inloggningssidan och loggar in. Nu har du lyckats med det Nina Larsson är anklagad för att ha försökt. Logga in på SAPnet under eget namn.

Nina Larsson försvarar sig också med att inloggningen till FPs databas ser likadan ut på SAPnet som på sossarnas. Det beror nämligen på att regelbundna användare använder en speciell klient, First Class. Och då ser inte alls inloggningen "mycket lik ut". Den ser exakt likadan ut, förutom att det typiskt står sap.fc istället för nubbs.fc på ett ställe. Det är enda skillnaden.

Nina menar också att hon borde kanske ha reagerat på att den stod på SAPnet istället för Nubbs. Det borde hon inte alls det. Massor av liberaler har konton på SAPnet, för att där debattera politik med sossarna. Jag hade när jag var politisk aktiv konton på alla partiers databaser, utom möjligen centerns. Detta för att jag tycker det är kul att diskutera politik.

Men det här är inte det Per Jodenius gjorde. Han loggade in på en annans konto. Det är fult, ohederligt och förmodligen olagligt. Men det finns uppenbarligen ingenting som tyder på att Nina Larsson har gjort samma sak. Så varför jagar svenska journalister Nina Larsson när hon inte har gjort nåt fel? Jo, därför att dom är idioter som inte kan tänka självständigt, utan bara hakar på drev. Så sossarna hintar lite lätt om att en riksdagskandidat minsann kanske och eventuellt kan tänkas ha möjligen försökt logga in på SAPnet, och svenska journalister sväljer som vanligt betet och hoppar på Nina Larsson som en hög utsvultna varulvar. Jag finner i synnerhet DNs uppförande klandervärt, dom försöker ju framställa sig som en seriös tidning, men är tydligen inte bättre än att dom kan syssla med den här sortens spekulerande kvällstidningsdravel.

Usch!

Kanske intressanta bloggar om: folkpartiet, sapnet, dataintrång, media, politik

Mitt valmanifest, del 3: Lägg ner Arbetsmarknadsverket.

2006-08-31T10:31:00.000+02:00

Nej, ni kan inte rösta på mig. Men mitt valmanifest är det jag hade lovat om jag hade varit politiker, och du kan kolla del1 och del 2 också. Man kan säga att det är vad jag skulle önska att alliansen föreslog. Det gör dom tyvärr inte, med ett visst undantag för den här delen, som är något folkpartiet faktiskt har nämnt ibland. Jag tycker nämligen man skall lägga ner Arbetsmarknadsverket. Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetsförmedlingen.

AMV tycks göra i huvudsak tre saker: Dela ut a-kassan, skicka folk på kurser och kosta pengar. I den där sista biten ingår arbetsförmedlingen, och som alla vet som nånsin har varit arbetslösa så är arbetsförmedlingens utmärkande faktor att den inte förmedlar några jobb. AMVs uppdrag är att skapa en fungerande arbetsmarknad, men det gör dom inte. Tvärtom tyder allt på att AMVs och statens inblandning, från Arbetsförmedlingen till plusjobben, enbart är skadligt. Litar du inte på mig? Nähä, men du kanske litar på Riksrevisionsverket, som har släppt en rapport om Arbetsförmedlingen. Dom kommer fram till nåt intressant, nämligen att Arbetsförmedlingen inte sysslar med att förmedla arbeten, dom sysslar med att dölja arbetslösheten (via Jörgen).

Hur mycket kostar då allt detta? Tja, enligt AMV själva så kostade verksamheten 5,6 miljarder under 2005. Det är alltså ungefär 1000 spänn per arbetande person i Sverige. Så mycket kostar det bara att driva AMV. Dom bidrag och det stöd dom ger ut kostade 59 miljarder. I detta ingår arbetspraktik, flyttbidrag, friår, stöd till start av näringsverksamhet, feriearbete, bidrag till arbetslöshetsersättning, merkostnadsbidrag vid anställningsstöd, prova-på-platser, interpraktikstipendier och massa annat.

Friåret vet vi ju är en sanslöst idiotisk idé som bara är ett stort slöseri med pengar, och det är det mesta av resten också. Staten skall inte sitta och bestämma vilka nya företag som skall få extra startstöd, som dom gör idag. Prova-på-platser och liknande kan man ordna genom att göra det billigare och riskfriare att anställa. Jag kan möjligen hålla med om att flyttbidrag är vettigt av dom här bidragen, och så klart bidrag till arbetslöshetsersättning. Tyvärr talar inte AMV om hur mycket dom här kostar. Men det verkar vara en fråga om 30-35 miljarder. Och sålägger dom 5 miljarder på "kompetenshöjande insatser", dvs att skicka folk på kurs.

Med andra ord: Av dom totalt 60-65 miljarder (en siffra som stiger rejält varje år) som AMV kostar används 35-40 miljarder till nåt vettigt. Resten, 25 till 35 miljarder, används till nåt som ligger oss alla varmt om hjärtat: Att dölja hur hög arbetslösheten faktiskt är.

Du, just du, som arbetar heltid, betalar i alltså minst fem tusen kronor per år på att få det att se ut som om Göran Perssons arbetsmarknadspolitik fungerar bättre än vad den faktiskt gör.

Känner du dig som Alice i Underlandet? Jo, lite va? Det är inga småsummor vi snackar om. Det är en hel jämra semester. Det är nya cyklar till barnen. Eller kanske en ny elgitarr till coverbandet du spelar i. Detta stjäl svenska staten från dig för att förbättra Göran Perssons statistik.

Jag tycker detta är rätt brutalt korkat, och anser därför att vi skall lägga ner AMV och AMS och Arbetsförmedlingen och hela skiten. Omedelbums. Nu. Genast.

Kanske intressanta bloggar om: amv, ams, val2006, valmanifest

Musikbranchen fattar äntligen galoppen

2006-08-29T23:32:00.000+02:00

Universal Music har bestämt sig på att satsa på att låta folk ladda ner musik gratis och få in pengar på reklam istället. Med andra ord, äntligen har nån i musikbranchen fattat att det är dags att byta business model. Exakt till vad är det ingen som vet, men det märker vi.

Det här har jag sagt sedan i alla fall 2001. Musik kommer att bli gratis, det går inte att stoppa nedladdningarna. Det av dom stora bolag som först fattar hur man skall anpassa sig till detta är det som kommer ta över marknaden. Universal ligger bra till.

Kanske intressanta bloggar om: musik, piratkopiering, företagsekonomi

Var vad det jag sa?

2006-08-29T23:21:00.000+02:00

Än fler vänsterpartister hoppar av, enligt egen utsago därför att dom vägrar att arbeta för en komplett orealistisk politik.

Det var ju det jag sa.

(Ja, jag gillar att ha rätt. So sue me.)

Kanske intressanta bloggar om: vänsterpartiet

Sossarna flörtar med rasistiska krafter. Igen.

2006-08-27T18:04:00.000+02:00

När Folkpartiet för fyra år sedan lade fram ett nytt invandringspolitiskt program, så besvarade sossarna detta med att omedelbert anklaga Folkpartiet för att fiska i grumligt vatten. Resonemanget går ut på att eftersom man ställer ett krav (fast plockar bort andra krav) så skall detta på nåt visa locka rasister att rösta på folkpartiet.

Resonemanget är naturligtvis mycket märkligt. Vilken rasist skulle börja rösta på ett parti som vill öka invandringen, bara för att dom vill återinföra språkkravet vi medborgarskap. (Ja, återinföra. Ett sådant krav hade sverige upp till i början på 1980-talet. Huvaligen vilken hemsk och rasistisk värld vi levde i på 60-talet, med all arbetskraftinvandring vi hade då.)

Som jag skrev redan för en månad sedan så föreslog Jens Orback en del förändringar i socialdemokraternas politik i frågan. Och nu har sossarna accepterat dom förslagen. Framförallt ställer man nu en hel hög med krav på invandrarna. Och det är rätt rejäla krav. Om man inte bor på den ort man är anvisad skall man tappa dagsersättningen. Staten skall med andra ord bestämma var flyktingar skall bo. Invandrare skall få mer pengar om dom går på SFI och kurser med "samhällsinformation". Det är alltså inte frågan om att erbjuda utbildning, utan det är frågan om att om dom inte går på kurserna får dom mindre pengar. Jens Orback vill också att invandrarna skriver på kontrakt som dom skall uppfylla.

Sossarna ställer alltså betydligt högre krav på invandrarna är vad folkpartiet gör!

Jag tänker inte här debattera frågan om ifall kraven är bra eller dåliga. Det är inte det jag vill prata om just nu om. Det där här handlar om är att sossarna gör precis det som dom kritiserar folkpartiet för, fast många gånger värre. Och socialdemokraterna backar upp detta med en restriktiv invandringspolitik, medans folkpartiet backar upp sina förslag med förslag om ökad invandring.

Nu tycker jag att hela vänstersfären, inklusive socialdemokratiska tidningar och bloggare, bör ställa sig upp som en man och säga att socialdemokraterna lockar rasistiska väljare, fiskar i grumligt vatten, och flörtar med rasistiska krafter.

Alliansbloggare kommer säkerligen att kritisera förslagen. Per Ankersjö har redan tagit upp saken, och kritiserar sossarna såväl som fp och samma sak gör Dennis. Högt på min önskelista ligger Annie Johansson och Fredrik Krohnman, som båda har försökt brunmåla folkpartiet, jag förutsätter dom gör samma sak med sossarna. Man kan väl också anta att vänsterpartiet kommer kritisera det. Kalle Larsson har redan gjort det i DN, och nåt osakligt dravel från Esbati kan vi nog förvänta oss. Och några vänsterbloggare jag inte vet om dom röstar på S som jag personligen vill se svara på det här är Mr Brown och Kerstin Berminge. (Kerstin har redan i en kommentar hos MrBrown försökt släta över sossarnas förslag genom att skylla dom på folkpartiet. Det betraktar jag inte som kritik mot sossarna).

Fast intressantast är ju vad socialdemokraterna själva kommer säga om det. Dels från bloggande kommunalråd och riksdagskandidater som Flora, Sven-Åke och Hannah, såklart. Hittils finns det inte en enda blogg på s-info som har skrivit om saken, men åtminstonde Erik Laakso och Peter Karlberg är konsekvent ifrågan. Det är trevligt, men två sossar gör inget parti. Pinsammast är att den vanligen pålitlige Jonas Morian inte har sagt nåt i frågan.

Men framförallt är det ju intressant att se om Lars Stjernkvist eller Göran Persson tänker ta tillbaka sina uttalanden om folkpartiet. Mitt tips är att dom inte kommer göra det. För en sak kan man säga om sossarna, dom har aldrig varit rädda för att säga en sak och göra en annan.

Edit: Annie Johansson har nu skrivit ett inlägg om saken. Hon anklagar INTE sossarna för att "ha en ovärdig syn på invandringspolitiken". Det blir minus för Annie.

Kanske intressanta bloggar om: politik, val2006, folkpartiet, socialdemokraterna, invandring, språkkrav

Att diskutera integration är rasistiskt.

2006-08-23T09:24:00.000+02:00

Via Håkan blev jag uppmärksammad på en serie artiklar om folkpartiet och deras påstådda rasism i expressen.

Jag får börja bakifrån, med PM Nilsson artikel om att attackerna är hjärnspöken (med Mustafa Can som enda nämnt undantag). Jaha. Hjärnspöken, ja. Så hela fp har kollektivt inbillat sig att Göran Persson hävdade att folkpartiet "fiskade i grumligt vatten" i valrörelsen 2002, och att hela media då upprepade gånger frågade Leijonborg om förslaget inte lockade rasister till fp.

Är det att anklaga någon för rasism, att säga att man "fiskar i grumligt vatten" eller "flörtar med främlingsfientliga krafter"? Ja, det är det. Man säger det inte rakt ut, men alla fattar vad man menar. Och efter ett tag så har man glömt den exakta formuleringen, men man kommer ihåg avsikten. Och knepet fingerade. Fyra år senare har sossarnas implikationer blivit allmänt accepterad sanning. Nu tycks helt plötsligt folk "bara veta" att folkpartiet, trots en invandrarvänlig politik med syftet att öka invandringen, i grunden är rasister. Lena Mellin hävdar att folkpartiet har tagit sin politik från Ny Demokrati. Aftonbladet hävdar att man fiskar röster hos rasister. LOs valblogg pratar om "den främlingsfientliga delen" av fp. Masoud Kamali, Jan Guillou och Rossana Dinamarca hävdar också att folkpartiet har blivit främlingsfientliga (de tre hittade via Håkan). Till och med ett par centerpartister stämmer in i kören.

Erik Sandberg försöker i sin artikel försvara sina påhopp mot fp. Det lyckas han inte med. Som bevis för att fp de senaste åren har blivit ett elakt populistiskt parti tar han några lösryckta anteckningar från 1994. Hur detta skulle vara nåt bevis för nånting framgår inte av artikeln. Han hävdar också att han inte alls kallar för rasistiskt. Nähä. Nej, han kallar Venstre rasistiskt och sedan hävdar han att fp för samma politik som Venstre. Det är ju naturligtvis inte alls att påstå att fp är rasistiskt. Nejdå.

Lars Leijonborg blir nästan skrämd. Det blir jag också. Debattklimatet om invandring är chockerande. Och jag tvingas för mig själv erkänna en hemsk sanning, en pinsamhet för Sverige där rasister faktiskt hade rätt på en punkt: Man får inte diskutera integrations eller invandringspolitik i Sverige. Åtminstonde inte om man kritiserar socialdemokraternas politik. Det här hävdar Maria Leissner beror på socialistisk indoktrinering i artikeln som inledde serien. Det tror jag inte på alls. Som Maria Leissner påpekar så finns det en hel rad liberaler som stämmer in i kören om fps rasism, som centerpartisterna nämnda ovan, ex-luffaren Fredrik Krohnman, och den liberala online-tidningen Friktion. Även inom den liberala bloggosfären förekommer påståendena friskt, som till exempel hos Blogge Bloggelito.

Många av dom här är människor som inte vanligen uppvisar speciellt många tecken på socialistisk indoktrinering. Krohnman, bloggelito och centerpartisterna försvarar inte sossarnas politik. Dom hakar bara på drevet för att rationalisera varför man inte röstar på fp. Centerpartisterna, som numera befinner sig i ett parti som precis som fp kallar sig socialliberalt har naturligtvis lite svårt att förklara varför man skall göra c liberalt, och inte bara rösta på fp direkt. Krohman, som precis som folkpartiet verkar uppvisa allt mer kvasikonservativa drag har naturligtvis allt svårare att förklara varför han inte är folkpartist. Då kommer drevet om populism som ett brev på posten. Det är bara att haka på och hänga med.

Så jag tror inte på indoktrinering, utan på en betydligt enklare förklaring. Dom som satte igång hela drevet mot fp var nämligen socialdemokraterna, med bland annat Göran Perssons påståenden om grumligt fiske. Sedan dog den debatten, tills den ploppade upp igen förra året, återigen driven från vänster. För att förstå det här så måste man se på socialdemokraternas invandringspolitik.

Socialdemokraterna driver en rent invandringsfientlig politik. Det här gör man, inte av rasistiska skäl, utan därför att LO vill hålla invandrare borta från svensk arbetsmarknad, därför att dom tror att arbetskraftsinvandring skulle sänka lönerna (om dom har rätt eller inte är en annan fråga). Den här politiken kan inte sossarna försvara. Dom kan inte ställa sig upp och säga "svenskar skall ha jobb men inte polacker" för det är ju rasistiskt. Man kan (och försöker) försvara att man hindrar konkurens från utlandet med hänvisning till lönedumpning och andra ekonomiskt tveksamma begrepp, men så kvickt man blandar in frågan om invandring i den debatten är det uppenbart att politiken är invandringsfientlig.

Därför vill sossarna absolut inte ha en sådan debatt. Man vill inte debattera invandrings och integrationspolitik, för debatteras den så blir det omedelbart uppenbart att politiken är oförsvarlig. Därför straffar man ut alla som försöker debattera med anklagelser om rasism. Det är därför det i sverige är rasistiskt att diskutera invandringspolitik.

Det här är inte bara föraktfullt och fegt från socialdemokraternas sida, det är också farligt för Sverige. Sverige har varit tilfälligt vaccinerade mot invandringsfientlig politik tack vare Ny Demokratis spektakulära uppgång och efterföljande implosion. Andra länder, som Danmark och Frankrike, har inte haft lika stor tur. Där har man också tigit om invandringspolitiken, med resultatet att dom enda som vågar diskutera den är invandraingsfientliga partier. Resultatet är att dom invandringsfientliga partierna framstår som det enda trovärdiga alternativet mot en korrupt maktelit, och sakta tar till sig allt fler röster. När dom är så stora att man måste ta dom på allvar så är dom fortfarande isolerade och framstår som rebeller och trovärdigt alternativ.

Sverige skall vara glada att vi har ett parti som vågar ta debatten och INTE är främlingsfientligt, nämligen folkpartiet. Låt inte det här bli en debatt om debatten, eller en debatt om huruvida fp är främlingsfientliga eller inte. Det är dom inte, påståendet är bara löjligt. Debattera invandringspolitiken istället, det behövs.

Kanske intressanta bloggar om: invandring, rasism, folkpartiet, politik, val2006

Bloggstafett: Analys av LOs rapport om alliansens politik

2006-08-20T13:51:00.000+02:00

Via Sjölander såg jag att LO har släppt en rapport om alliansens politik. Jag började läsa den, insåg snabbt att det behövs en rejäl analys av den här rapporten eftersom den innehåller så mycket retoriskt skitsnack, små luftslott av ord som löses upp om man blåser på dom. Men det är så mycket av dom, så jag har inte tid att analysera allt själv. Så här analyserar jag första sidan av den fyra-sidiga sammanfattningen. Sedan har jag bett Andreas Bergh och Håkan Jacobsson att plocka bitar att analysera, och om dom vill, skicka vidare till andra för mer analys i en liten "bloggstafett".

Rapportern går ut på att hävda att alliansens politik inte kommer skapa fler jobb. Det här gör dom mestadels genom olika debattekniska finter, och inte genom fakta eller argument. Det första exemplet dyker upp redan i sammanfattningens andra stycke:

Alliansens föreslår till exempel ett jobbavdrag som innebär att inkomsterna efter skatt för dem som har en stor andel inkomster från socialförsäkringssystemet sjunker i relation till dem som har arbetsinkomster.

Med andra ord, det gör det mer lönsamt att arbeta i förhållande till att gå på bidrag. Men så kan kan ju inte säga om man vill kritisera, så alltså använder man sig av ovanstående krystat komplicerade formulering, för att få det att låta som att det är nåt negativt att man tjänar pengar på att arbeta.

Avdraget är alltså till stor del en förtäckt skattesänkning för heltidsarbetande personer med god förankring på arbetsmarknaden.

Här hävdar dom att det är "förtäckt"? Vad är "förtäckt"? Ja, det är en skattesänkning på arbete. Varför kallar som skattesänkning på arbete för "skattesänkning för heltidsarbetande personer med god förankring på arbetsmarknaden"? Jo, för det låter som om det är en liten grupp, eftersom man kvalificerar begreppet "personer" två gånger. I själva verket är det där ju majoriteten av alla som arbetar. Dom pratar om i stort sett alla som har heltidsjobb. Man sänker skatten för dom. Ja, det var ju det var var hela syftet med jobbavdraget, så hur kan man då kalla det förtäckt? Sedan kommer ett klassisk kontextbyte:

Men skattesänkningar för höginkomsttagare är bortkastade pengar om avsikten är att öka arbetsutbudet.

Ja, men det där är ju inte en skattesänkning för höginkomststagare. Det är en skattesänkning på arbete. Eller är det så att i LOs retoriska universum så skall nu alla som har jobb räknas som höginkomsttagare?

Sedan tar man upp att 36% av kostnaden av jobbavdraget går till folk med inkomster över 321 000. Låter det hemskt? Tjadu, såvitt jag kan lista ut av SCBs statistik så är det 28% av alla som har anställning som hamnar i den gruppen, och likaså 28% av alla med inkomst över 160.000, vilket man väl borde ha om man skall omfattas av skattesänkningen alls (det är 13.000 i månaden före skatt). Är det verkligen hemskt då? Det verkar vara en utmärkt välfördelad skattesäkning, med tanke på att dom flesta skattesänkningar sänker skatten mest för höginkomsttagarare, av självklara skäl.

Varför klagar då LO på att man sänker skatten på arbete? Jo, för man gör det lönsammare att arbeta även för låginkomsttagare. LO erkänner nämligen längst ner på första sidan av sammanfattningen att dom vill ha hög arbetslöshet. Lyssna på den här godbiten:

Arbetslinjen har två delar. Den första delen innebär att arbetslösa erbjuds alternativ sysselsättning för att förhindra att de förlorar sin arbetsförmåga. Därmed behöver de inte konkurrera om jobben genom att bjuda under lönerna.

Det här är en unik tokning av "arbetslinjen" (som vanligen innebär att man skall sätta folk i arbete). LOs tolkning av arbetslinjen går ut på att man med skattepengar (företrödesvis från höginkomsttagare, då) skall hindra arbetslösa från att få riktiga jobb i en karusell av bidrag och fuskjobb. Syftet med detta är att hålla lönerna på jobb för lågutbildade på en artificiellt hög nivå.

LO vill helt enkelt att arbetslösheten skall vara hög, i alla fall för lågutbildade. Ja, då är det knappast konstigt att dom kritiserar alliansens politik, som ju går ut på att sänka arbetslösheten.

Kanske intressanta bloggar om: lo, val2006, bloggstafett

Gå ur facket!

2006-08-19T18:38:00.000+02:00

Det visar sig att två tredjedelar är med i facket enbart för a-kassans skull. Intressant, eftersom man kan gå med i a-kassan utan att vara med i facket, och därmed tjäna lite kosing. Dessutom anser 43% att fackets relation med sossarna är för nära, och 63% anser att facket borde ägna sig mer åt situationen på arbetsplatserna och mindre åt politik.

Ja, det är Timbro som frågar, och som man frågar får man svar, men dom flesta frågorna är faktiskt mycket neutrala. Som frågan om man gick med i facket enbart för a-kassan.

Uppenbarligen är ungefär två tredjedelar av fackets medlemmar inte nöjda med vad facken sysslar med. Så nu är det dags att rösta med fötterna: Gå ur facket!

Du kan vara med i a-kassan ändå, och ärligt talat, vad hjälper facket dig med annars?

Kanske intressanta bloggar om: facket, lo

Mitt valmanifest, del 2: Vårdpeng

2006-08-17T12:14:00.000+02:00

Jag har tidigare skrivit om sjukvården här i Frankrike, så reguljära läsare vet att den är bra, ja faktiskt bäst i världen. Det är dags för lite nya jämförelser mellan svenska och franska erfarenheter, som en bakgrund till min nästa del i mitt "valmanifest".

När man insåg att min mor hade höga levervärden, så fick hon en tid för en utltraljudsundersökning. Dels skall ju läkaren skicka en remiss, och sedan är det kö, så det tog en månad eller två, vilket med svenska mått får räknas som riktigt snabbt. När jag ville ha en tid så tog det lite mer än en vecka, vilket med franska mått är långsamt. Varför är det en sådan skillnad? En annan jämförelse kan kasta ljus på saken.

Jag går till en allmänläkare som har en egen liten mottagning, bara han. Jag gick till honom först för att han är engelsman (min Franska är fortfarande kass) och för att hans mottagning ligger på samma tunnelbanelinje som jag. Det innebär att när jag behöver ta prover måste jag gå nån annanstans. Det blir lite spring. Min flickvän å andra sidan, går till en klinik som har det mesta, till exempel mammografi. Så hon springer inte alls, för det mesta. Men till mammografin var det kö. På ett par dagar. Men eftersom man bara kan göra detta vissa dagar i månaden, så innebar det att hon behövde vänta en månad. Så hon knatade sonika ner till en annan klinik i närheten, och där hade dom tid dagen efter.

Och däri ligger själva knutpunkten. Det blir inga vårdköer om man sjukvården är privatdriven, för marknaden fyller isåfall upp den vårdbrist som är orsaken till köerna. Men med privat finansierad sjukvård så får bara rika vård, vilket vi inte vill ha. I frankrike har man läst detta med vad man i sverige kallar "vårdpeng". Staten betalar alltså mestadelen av vården (precis som i Sverige) men du får själv välja vilken vårdgivare du vill.

Det här systemet har i Frankrike skapat världens bästa vård. Den är jämlik och billigare för dom som behöver vård än i Sverige. Vårdköer är ett okänt, ja nästan obegripligt begrepp.

Så därför har jag som del 2 i mitt "valmanifest", att vi skall införa vårdpeng, och sakta privatisera dom svenska sjukhusen.

Kanske intressanta bloggar om: politik, val2006, vårdpeng, sjukvård

Opinionsundersökningarna är bara skit.

2006-08-11T09:00:00.000+02:00

I dom aktuella opinionsundersökningarna från Skop, Demoskop och SIFO så går det dåligt för sossarna. Hurra, hurra. Låt mig därför passa på att klaga, när ingen kan påstå att jag klagar för att det går dåligt för alliansen.

I opinionsundersökningar så redvisas siffrorna ner till en tiondels procent. Detta trots att siffrrna bara är statistiskt säkerställda till en eller två procent. Den sista siffran kan alltså betraktas som helt slumpmässig. Och om ni inte tror på det, så kolla på hur många som intervjuas i undersökningarna. I Skops är det 1.087 personer. Ja, 1.087. 9% av dom svarade "vet inte" och därmed räknas inte dom. Det återstår 990 personer. Det innebär att varje person är 0,1% i den undersökningen. Demoskop frågade 1002 personer, så det är samma sak där. SIFO är lite bättre där är det 1894 personer dom har frågats, så där krävs det att två personer har bytt parti för att sista siffran skall ändras.

Varför bryr man sig över huvudtaget om att redovisa den sista siffran? KD har i skop gått från 6,8 till 6,2. Det är sex personer. Genom att redovisa detta ser det ut som KD sjunker, när det överhuvudtaget inte går att avgöra om nåt har hänt alls. I Demoskop har KD gått framåt från 5,3% till 5,5%. Det är två personer. I SIFO gick KD under samma period upp från 5,0 till 6,9. Det är en statistiskt säkerställd uppgång, vilket innebär att den med största sannolikhet reflekterar än äkta förändring i röstunderlaget. Ändå syns den inte i varken Skops eller Demoskops undersökning.

Och journalisterna hakar på såklart, och snackar om uppgångar och nedgångar som om dom vore riktiga, och bloggarna ryser och skrattar om vartannat för små förändringar som inte spelar nån roll.

Ignorera skiten, bara.

Edit: Två bloggare som tänker rösta vänster är sura rävar. 1 2 ;-)

Kanske intressanta bloggar om: val2006, opinionsundersökningar, statistik

Mitt valmanifest, del 1: Skattespecifikationer

2006-08-10T00:13:00.000+02:00

Nu är det valtider, och jag tänkte presentera mitt valmanifest. Inte för att ni skall rösta på mig, för det kan ni inte. Eller, ja, ni kan säkert skriva mitt namn på valfritt partis valsedel, men risken är väl att det ogiltiförklaras. Men jag presenterar det valmanifest ni hade kunnat rösta om jag hade ställt upp. Så ni vet vad ni missar.

Och här är första delen av mitt, för Svenska förhållanden radikala valmanifest.

Jag lovar att om jag hade ställt upp hade jag lovat att införa skattespecifikationer. Det fungerar såhär: Istället för att, som idag, dra in alla skatter i en gigantisk hög (eller OK, tre; kommunal-, landstings- och statsskatt), och finansiera allt från högen, så föreslår jag att man delar upp skatterna i separata skatter, och låter varje skatt finansiera sin del.

Det är inte troligt att den här principen är genomförbar till 100%, men den är klart genomförbar för dom allra flesta skatter och det allra flesta saker som staten finansierar. Här är några exempel:

Man har en sjukförsäkring som finansierar sjukvården. Hela sjukvården skall finansieras via denna försäkring, som lämpligen sätts per landsting. Man kan tänka sig att tobaks och spritskatter går till sjukvården också. Landstingen brukar också syssla med lokaltrafik och kultur, och då får man ha separata skatter för detta.

A-kassan finansieras idag mestadels via staten. För detta bör införas en separat skatt (eller om man så vill, avgift). Socialbidrag, barnbidrag och dom flesta andra bidrag bör också finansieras med en socialförsäkringsavgift, och så vidare. Skatter som moms och fastighetsskatter, och skall såklart inte försvinna, men man skall klart specificera vad det är dom finansierar.

Skatter på energi skall växlas om från att vara elskatter till att vara skatter på miljöfarliga energiproduktionssätt. Dessa skatter skall tillsammans med andra miljöskatter gå till att subventionera miljövänlig produktion samt miljöforskning.

Varje separat skatt skall sedan skrivas ut på lönebeskedet (eller i alla fall på slutskattesedeln), inklusive arbetsgivaravgiften. (Idag är arbetgivaravgiften en dold löneskatt som få vet hur stor den är. Det borde faktiskt göras olagligt att INTE skriva ut arbetsgivararvgiften på lönebeskeden).

Resultatet med det här är att man direkt ser hur mycket olika saker kostar på skattsedeln, och ändringar av bidrag och subvensioner blir direkt synliga på lönebeskedet. Vill man till exempel öka subventionen för lokatrafiken så blir man också tvungen att höja lokaltrafikskatten. Det blir direkt uppenbart hur mycket varje del av staten kostar just dig, och hur mycket man får för pengarna. Jag tror att svenska folket kommer att bli glatt förvånat över hur billiga vissa saker är, och hur mycket pengar vi slösar på ingenting.

Andra bloggar om: val2006, vallöften