Lennart Regebro

Socialstyrelsens nya förslag är inte hårdare tag, sägs det. Och det är väl inte.

Diskussionen i media verkar ha mest varit om utbrändhet, och jag misstänker att problemet där är att man har fel jobb eller att man inte kan säga nej och går in i väggen. Och ärligt talat, inget av det kommer bli bättre av att man är sjukskriven. Samma sak med depression. Inbillar sig nån att man blir BÄTTRE av att gå hemma om man är deprimerad? Ja, jo, om det är jobbet man blir deppad av såklart, men inte annars.

Annars är det mycket frågan om att riktlinjerna är flexiblare. Och det är väl inget fel. Men nog fan är rekommendationerna rätt konstiga i en del fall. Blindtarmsinflammation skall man inte sjukskrivas för alls, utom om man har ett fysiskt krävande arbete. Men hallå!? EN dag kan man väl få vara hemma och vila sig efter operationen iaf? Eller?

Andra bloggar om: politik, sjukvård

Gode vännen Tobias Krantz gör ett utspel idag, och säger att vi skall ge mer pengar till höginkomsttagare, när dom blir sjuka. Det tycker jag verkar ytterst dumt.

Möjligtvis är det så att höjningen av taket ser bra ut men kostar lite. Trots allt är det väl så att den här gruppen inte är sjukskrivna speciellt länge. Att göra nåt meningsfullt, som att höja ersättningsnivån, kostar väl mer. Så det är väl populustiskt och kortsiktigt. Som all folkpartistisk politik det senaste åren.

Det är normalt för folkpartiet, alltså, men jag är lite besviken på att Tobbe spelar med i populismen.

---

Kanske intressanta bloggar om: politik, folkpartiet, tobias krantz

I debatten i TV4 i går så försvarade Göran Persson och Lars Ohly upprepade gånger stopplagen, med argumentet att privatisering introducerar vinstintressen. Exakt varför vinstintressen i vården måste stoppas framgick inte. Kanske kan vi ta reda på på det genom att se hur hemska länder med vinstintressen är. Vi kan ju jämföra dom länder med bäst offentlig sjukvård i världen. Om vinstintressen är dåligt, så kommer ju dom länder med bäst offentlig sjukvård inte ha vinstintressen, eller hur?

Health Consumer Powerhouse har gjort just en sådan undersökning på länder i Europa. Dom anser att Europas bästa sjukvård är Frankrikes (och bäst i världen enligt WHO). HCP sätter Nederländerna och Tyskland på andra och tredje plats. Och alla dom här länderna har såklart förbjudit privata vinstintressen?

Nej, dom har inte det. Tvärtom faktiskt. Alla dom här länderna har precis det som alliansen vill införa: Offentlig finansiering och privata vårdgivare. Detta är den hemska katastrof som kommer drabba sverige om vi får vinstintressen i vården: Vi kommer få bättre vård. Kan ni tänka er, vilken mardröm.

Det är syn att Göran Persson och Lars Ohly inte läser min blogg. Hade dom gjort det hade dom sluppit sitta och bevisa sin okunnighet i frågan i TV igår. För jag har skrivit om detta innan. Här, här, här och här.

---

Kanske intressanta bloggar om: val2006, sjukvård, vinstintressen

Jag har tidigare skrivit om sjukvården här i Frankrike, så reguljära läsare vet att den är bra, ja faktiskt bäst i världen. Det är dags för lite nya jämförelser mellan svenska och franska erfarenheter, som en bakgrund till min nästa del i mitt "valmanifest".

När man insåg att min mor hade höga levervärden, så fick hon en tid för en utltraljudsundersökning. Dels skall ju läkaren skicka en remiss, och sedan är det kö, så det tog en månad eller två, vilket med svenska mått får räknas som riktigt snabbt. När jag ville ha en tid så tog det lite mer än en vecka, vilket med franska mått är långsamt. Varför är det en sådan skillnad? En annan jämförelse kan kasta ljus på saken.

Jag går till en allmänläkare som har en egen liten mottagning, bara han. Jag gick till honom först för att han är engelsman (min Franska är fortfarande kass) och för att hans mottagning ligger på samma tunnelbanelinje som jag. Det innebär att när jag behöver ta prover måste jag gå nån annanstans. Det blir lite spring. Min flickvän å andra sidan, går till en klinik som har det mesta, till exempel mammografi. Så hon springer inte alls, för det mesta. Men till mammografin var det kö. På ett par dagar. Men eftersom man bara kan göra detta vissa dagar i månaden, så innebar det att hon behövde vänta en månad. Så hon knatade sonika ner till en annan klinik i närheten, och där hade dom tid dagen efter.

Och däri ligger själva knutpunkten. Det blir inga vårdköer om man sjukvården är privatdriven, för marknaden fyller isåfall upp den vårdbrist som är orsaken till köerna. Men med privat finansierad sjukvård så får bara rika vård, vilket vi inte vill ha. I frankrike har man läst detta med vad man i sverige kallar "vårdpeng". Staten betalar alltså mestadelen av vården (precis som i Sverige) men du får själv välja vilken vårdgivare du vill.

Det här systemet har i Frankrike skapat världens bästa vård. Den är jämlik och billigare för dom som behöver vård än i Sverige. Vårdköer är ett okänt, ja nästan obegripligt begrepp.

Så därför har jag som del 2 i mitt "valmanifest", att vi skall införa vårdpeng, och sakta privatisera dom svenska sjukhusen.

---

Kanske intressanta bloggar om: politik, val2006, vårdpeng, sjukvård

Mårten Ström skriver att alliansen i norrbotten vill sälja ut sjukhusen i länet. Sedan säger han "Detta skall ske utan att de på en enda punkt kan redovisa villka ekonomiska konsekvenser det får och framför allt förmår de inte klargöra vad som skulle bli så mycket bättre för de människor som nyttjar sjukvården i Norrbotten." Ja, det är sant, om man har stoppat fingrarna i öronen och ignorerat 50 år av ekonomisk debatt. Planekonomi fungerar inte. Visste inte Mårten Ström det? Jo, det är klart han vet. Han bara spelar dum.

Här finns mer bloggar av mig om sjukvård, som förklarar saken lite djupare:

I Sverige har man ett sjukvårdssystem.
Det nya klassamhället, del 1: Sjukvården.
Varför exporterar vi inte vår sjukvård?
Svårigheten i att bedöma sjukvård.

Det finns två sätt att "sälja ut" offentligt sjukvård på. Det ena är på entreprenad, det andra är med ett "pengsystem" av skolpengsmodell. Att lägga ut sjukvården på entreprenad har fungerat hyfsat i Stockholm, men det har ibland också medfört absolut ingen förbättring alls, förutom att det blir lite billigare. Ett pengsystem, som man har i Frankrike, kommer förmodligen inte bli speciellt mycket billigare, men kommer att förbättra vården enormt.

Låt oss hoppas att alliansen i Norrbotten väljer det senare. Om dom gör det, och om dom vinner, såklart, kommer Norrbotten få Sveriges, ja kanske världens bästa sjukvård.

---

Kanske intressanta bloggar om: politik, sjukvård

Via Håkan hittade jag den här artikeln av Hans Bergström i DN. Hans slutkläm är oerhört träffande:

"Enligt statsministern ska privata företag inom skola och sjukvård, som kunde bli framtida exportföretag för Sverige, förbjudas - medan en storsatsning ska göras på vedeldning. Detta kallas En vision för Sverige."

Och den är träffande på flera sätt. Inte bara för att den så tydligt talar om hur totalt visionslös socialdemokratisk politik är, utan för att den dessutom träffar mig rakt i självklarheten. Jag slår mig för pannan och tänker "ja, varför har jag inte tänkt på det innan, det är ju så självklart!"

Sverige har som sagt Europas bästa sjukvård när det gäller behandling av svåra, komplicerade och livsfarliga saker. Som cancer och sånt. Om vi nu är så bra, varför exporterar vi det inte? Jo, för att sossarna har bestämt att privata sjukhus är ondskans högborg, så det finns inga stora duktiga sjukhus i Sverige som har intresse av att exportera sin sjukvård.

Återigen ser vi hur sossarnas regleringar och styrningar hindrar svenskar från att göra det dom är bra på. Är det konstigt vi har hög arbetslöshet med den politiken?

Andra bloggar om: politik, sjukvård, export

Det är mycket knepigt att jämföra och bedöma sjukvård. Svenska landstingspolitiker är förtjusta i att hänvisa till undersökningar som räknar saker som hur många sjukhussängar det finns, och hur många läkare det finns, och liknande. Då hamnar Sverige alltid högt. Men sådana undersökningar säger ju inget om kvalitén, utan bara om hur mycket pengar man lägger ner på sjukvården.

Andra undersökningar tittar på hur sjuka folk är i landet. Men det säger ju ingenting om sjukvården egentligen. I sådana undersökningar hamnar Sverige ofta lågt. Svenskar är jättemycket sjukskrivna, gärna med svårdiagnisticerade saker som att folk är "utbrända" och annat.

Den bästa undersökning jag har sett blev jag tipsad om av Jörgen Modin för några veckor sedan. Den är gjord av Health Consumer Powerhouse, och tittar på fem olika saker; patienträttigheter och information, vårdköer, utfall, bidragsnivåer och mediciner. Det här verkar vara en bra utgångspunkt, och ger nog ett hyfsat svar på hur det faktiskt ligger till. Men det finns vissa problem med undersökningen också, och det gäller främst avdelningen för utfall. Två av dom (tjocktarmscancer och bröstcancer) är bara hur många som dör, och har alltså inget med sjukvården i sig att göra. Det säger inget om hur sjukvården hanterade fallen. Tre andra värden är spädbarnsdödlighet, hur många fall av MRSA infektioner man har, och hur många som överlever en hjärtinfarkt. Dom värdena är betydligt mer användbara. (Det sjätte är ett värde som har med hur många oundvikliga dödsfall det har funnits, och det värdet vet jag inte hur man räknar fram.)

Så, hur klarar sig Sverige då? Jo, bra. Svensk sjukvård är fjärde bäst enligt den här undersökningen. Och vad mer specifikt är det svenska sjuvård är bra på? Jo, utfallen. Sverige är det enda land som får bästa betyg i alla sex värdena där. Men som vi har sett är det ju också den del som är mest tveksamt mätt. Men visst, det är nog för all del så att om man får cancer eller nån annan dödlig sjukdom, då gör man bäst i att befinna sig i Sverige. Men toppbetyget i utfall vägs upp av det usla betyget när det gäller köer. Bara Irland, Finland, Estland och Storbrittanien har sämre betyg än Sverige där. Detta trots vårdgarantier och liknande. Vi är världbäst på att ta hand om hjärtinfarkter och cancer, men bland som allra sämsta på att ta hand om folk som far illa, men inte är i direkt dödsfara. Det är lite lustigt, för dom små sjukdomarna är ju dom som är enkla och billiga att ta hand om.

Vad beror det här på? Jo, jag tror det är en kombination av två saker. Dels är det läkare och landstingsgubbar som länge har satsat på "leksaker". Statusområden inom vården, som just cancer och transplantationer. Dyra mediciner, stora fina blänkande maskiner som låter "ping!" Samtidigt med koncentrationen på statusvård, så har socialistiska dogmer hindrat effektiv vård. Man vill ha planekonomi, centralstyrning och absolut inga initiativ eller mångfald. Valfriheten och alternativen klipps ner under ropen "samma vård åt alla!" När vården då blir centralstyrd och inneffektiv, så har man hindrat en kostnadsexplosion genom att se til att folk inte går till sjukhusen annat än om man absolut måste. Och det har man åstadkommit genom att medvetet skapa lång köer, i hopp om att köerna skall filtrera ut dom som "inte behöver" vård.

Resultatet är såklart istället att man får långtidssjukskrivning som behandlingsmetod. Istället för världens friskaste folk, som vi ju rimligen borde vara om vi nu har världens bästa sjukvård, så har vi istället världens mest sjukskrivna folk, där sjukskrivning och förtidspensionering är accepterade sätt att få folk att sluta gnälla.

Som tur var så finns det nåt man kan göra åt det här. Och det är faktiskt mycket enkelt, och inte speciellt kostsamt. Och det är att införa "vårdpeng" enligt skolpengssystemet. Dvs, att om du behöver en viss sorts vård, så får du betalt av försäkringskassan för att få just den vården. Men du var du får vården är upp till dig. Du kan gå till vilken läkare som helst (som är ansluten till försäkringskassan) och staten skjuter till lika mycket pengar ändå.

Glöm "husläkarsystem". Man behöver inte ha något system. Allt man behöver ha är läkare, där du själv väljer vilken läkare du vill gå till. Det här systemet har man i Frankrike, och gissa vad, Frankrike är det land som enligt undersökningen har bäst sjukvård, och den är bara lite dyrare än den svenska. Inför Sverige vårdpengar kommer Sverige ha Europas tveklöst mest överlägna europeiska sjukvård alla kategorier.

Så vem kommer att genomföra detta? En socialdemokratisk regering? Tvärtom, sossarna försöker göra det system som Frankrike, Beligen, Luxemburg och Tyskland har (som alla får full pott på köerna) olagligt. Ja, ni läste rätt. Olagligt. Socialdemokraterna försöker på fullt allvar göra det olagligt att införa det enda system vi vet kan få bort vårdköerna.

Är inte det lite märkligt, så säg?

Andra bloggar om: politik, sjukvård, healthconsumerpowerhouse

I Sverige har man ett val i sin sjukvård. Man kan välja mellan att åka till Landstinget. Ja, det är ju inte mycket till val när det bara finns ett alternativ, kan man tycka, men har man tur så får man ingen vård på landstinget och då kan man vänta till vårdgarantierna eventuellt slår till, varvid man kan välja mellan Landstinget och ett annat Landsting.

Inte mycket val det heller.

Men det finns ljusning. Sverige är nu med i EU, och är man med i ett EU-lands sjukförsäkring har man rätt till sjukvården i alla EU-länder. Det här visste jag, men av någon anledning föreställde jag mig att detta bara gällde när man blev sjuk utomlands. Men, se, det gör det inte! Det går utmärkt att bli opererad utomlands om man inte har lust att vänta i ett par år på operation i Sverige. Det är kortare köer, och förmodligen dessutom billigare för försäkringskassan.

Är det här socialdemokraternas plan för att förbättra den svenska sjukvården? Kör den svenska sjukvården i botten, och tvinga folk att åka utomlands!? Vore det inte bättre om vi gav folk ett verkligt val i Sverige istället, genom att införa en sjukvårdspeng, liknande skolpengen? Som sagt, man har det i Frankrike, det fungerar skitbra.

Tack och lov att vi har EU, så att svenskar åtminstonde kan få vård i dom länder som fortfarande bryr sig om att ha fungerande sjukhus.

I Stockholms sjukvårdsområde kunde det ibland ta upp till ett år att få tid hos ortopeden. Ni är det infört vårdgaranti, och det skall nu gå på tre månader. Bra va?

Jo, fast, det förstås, nu får man inte längre komma till ortopeden utan remiss från distriktsläkare. Det tar en vecka. Innan distriktsläkaren skriver remissen skall man på röntgen, dit det kan vara kö på upp till tre månader, plus den tid det tar att skicka remissen. Sedan återbesök hos distriktsläkaren, en vecka till, och sedan upp till tre månaders väntan (plus återigen ett par veckor av remiss-skrivning och internpost. Sedan har dom tre månader på sig innan dom behöver påbörja behandlingen.

Nio månader plus lite extra. Med lite tur kan dom dra ut på tiden till ett år innan man får hjälp. Ungefär lika lång tid som före vårdgarantin, alltså.

I en offentlig planekonomi, som landstinget, är patienter bara utgifter, och alltså nåt som helst skall undvikas om man skall hålla budgeten. Reguljära läsare av den här bloggen vet redan hur man löser detta: Det enda sättet man kan bli av med köerna är att se till att det lönar sig att ta emot patienter.

Se även bloggposterna I Sverige har man ett sjukvårdssystem samt Det nya klassamhället.

Mina nära och kära i Sverige oroar sig för sin sjukvård. Vissa av dom kan göra nåt åt det. Man kan nämligen sedan en tid tillbaka i Sverige skaffa sig privat sjukförsäkring. Ja, just det, precis det ni har hört om i USA; man skaffar sig en privat sjukförsäkring och får sedan extra bra vård hos privata läkare och privata sjukhus. Bätter vård än dom som inte har nån sjukförsäkring. Medans den svenska vården sakta blir sämre och sämre, och dyrare och dyrare, och sjuksköterskorna blir allt mer utbrända, så kommer den här typen av privata sjukförsäkringar öka, och den privatfinansierade vården i Sverige kommer bli allt större.

Kan alla skaffa privat sjukförsäkring? Nej, arbetslösa kommer naturligtvis inte ha råd. Och inte heller ensamstående föräldrar. Förmodligen kommer dom flesta i dom lägsta inkomstklasserna hitta saker som verkar vettigare att lägga pengarna på. Min mor, som har haft diverse krämpor rätt länge nu, kommer aldrig kunna få en privat sjukvårdsförsäkring ens om hon hade råd. Inget försäkringsbolag skulle ta i henne med tång.

Så vad kommer det här få för resultat? Jo, vi kommer få bra sjukvård för dom rika, och usel sjukvård för dom fattiga. Den modell vi har i USA, och som alla politiker, åtminstone officiellt, säger sig inte vilja ha. Och varför kommer vi att få den här modellen? Jo, för att socialdemokraterna vägrar att fixa den svenska sjukvården. Socialdemokraterna vägrar att införa den enda modell som har en chans att stoppa den här utvecklingen: En offentlig gemensam sjukförsäkring, men privatiserade sjukhus. Den modell man har i bland annat Frankrike.

Ironiskt va? Under förespeglingen att man inte vill ha en amerikansk modell av sjukvård, så håller socialdemokraterna på att införa den amerikanska modellen.

Socialdemokraterna håller på att återinföra klassamhället, just när vi nästan helt hade avskaffat det. Samma sak sker i Frankrike (fast inte med sjukvården), och jag har turen att befinna mig på "rätt" sida. Men som liberal anser jag inte att det skall vara en fråga om tur. Jag vill inte ha tillbaka klassamhället. Man får fråga sig varför socialdemokraterna vill det.

Oj vad länge sedan det var jag skrev nåt. Det beror, om ni undrar, på en kombination av panik på jobbet och konferens i Österrike.

Hur som helst var det idag dags för årets besök till företagsläkaren, för i Frankrike så är man per lag tvungen att skicka alla sina anställda till läkaren en gång om året. Och skall jag vara fullständigt ärlig så fattar jag inte varför man inte gör så överallt. Borde inte alla gå till läkaren en gång om året egentligen? Bara för att kolla att allt rullar på?

Överhuvudtaget tycker jag preventiv medicin borde vara av mer intresse. Borde det inte vara billigare att fixa problemen när dom är små, eller innan dom blir ett problem alls, än att göra stora dyra operationer senare?

Som vanligt tar vi bättre hand om våra bilar än om oss själva. Vi skickar ju trots allt våra bilar på besiktning en gång om året.

Jag har blivit ombedd att förklara min negativa inställning till planekonomin inom den svenska sjukvården. Det kan tyckas som konstigt att man i dessa tider skall behöva förklara varför man tycker planekonomi är dåligt, men så är det i alla fall.

Så här är det första inlägget på bloggen om svensk sjukvård. Det blir nog fler. Jag har nämligen tidigare suttit i folkpartiets landstingsgrupp i Stockholm, och sjukvården ligger mig sedan dess nära hjärtat.

Så här gick det till när jag behövde gå till en läkare i Sverige:

Först skall man lista ut vart jag skall ringa för att träffa en läkare. Man skall tydligen ringa till sin vårdcentral. Jaha, vilken är min vårdcentral? Jag ringer någon slags sjukvårdsupplysning. Efter att han väntat i telefonkö i 20 minuter upplyser mig någon surt om vilken vårdcentral jag skall ringa. Jag ringer dit, och blir upplyst om att jag kan få träffa en läkare om tre veckor. Jag träffar läkaren och talar om att jag har haft ont i knät sedan jag var 13. Då sa man att jag skulle växa i från det men uppenbarligen inte. Han klämmer lite på mitt knä, och tycker att vi skall vänta lite för att se om det går över. Jag tycker att 15 år är att vänta lite, och motvilligt ger han mig en remiss.

Vid ett annat tillfälle har jag en beläggning på tungan efter att ha varit rejält förkyld. Återigen ringer jag vårdcentralen, och blir upplyst om att jag kan få träffa en läkare om tre veckor. Det tycker jag är lite länge. Men jag kan komma ner till nån slags öppen mottagning som är tidigt som fan på mornarna på Tisdagar och Torsdagar. Så jag går dit, väntar en timme och blir upplyst av en sjuksköterska om att jag kan få träffa en läkare lite fortare än om två veckor, så jag kan få ett recept på sugtabletter. Så snällt.

Läkare, specialist och provtagningslaboratorium väljes av nån annan än mig. Normal väntetid för att få träffa en läkare om det inte är akut: Veckor. Kostnad för ett läkarbesök:150 kronor.


Så här gick det till när jag behövde träffa en läkare i Frankrike:

Först försöker jag lista ut hur sjukvårdssystemet fungerar i Frankrike. "Vad gör man när man behöver en läkare? Vart ringer man?" Alla tittar på mig som om jag är dum i huvudet. Det visar sig att jag frågar ungefär samma fråga som "Vad gör man om man behöver köpa en bok?" Man går till en bokhandel, såklart, pucko!

Ja, vill man träffa en läkare i Frankrike, så ringer man en läkare. Så svårt var det. Jag ringer en läkare. "Vill du komma imorgon?" frågar läkaren. "Eh, det är ju en lördag!" säger jag. "Ja, måndag går bra också, om du inte har tid" säger läkaren. I chock över att en läkare ställer sig frågande till om jag har tid och inte kräver att jag skall anpassa mig efter honom, så stammar jag fram att lördag går utmärkt. Om jag känner mig för dassig för att ta mig till läkaren kan jag ringa nåt som heter "SOS Medecins". Dom kommer samma dag. Ja, just det, hembesök alltså. Mycket praktiskt om man har flunsan eller nåt.

Jag går till läkaren, och läkare ger mig ett "recept" på prover som skall tas. Detta recept visar det sig att man kan ta till vilket "laboratoire" som helst. Jag knatar in på ett på måndag morgon, eftersom jag inte orkar leta efter ett som är öppet på lördagar. Tisdag eftermiddag har jag svaren. Jag ringer läkaren igen, får en ny tid på Onsdagen, knatar in och får en remiss till en läkare han tycker är bra, men varnar mig att han är upptagen och att jag nog får vänta en vecka på tid. Jag överlever tänker jag.

Jag väljer läkare, specialist och provtagningslabratorium själv. Normal väntetid för att få träffa en läkare om det inte är akut: En halv dag. Kostnad för ett läkarbesök: Mellan 6 och 20 Euro beroende på läkare.


Så här går det till om man behöver ta ett prov:

Min mor ringer och säger att hon har nåt ärftliga problem som gör att hon får blodproppar lätt, och vill att alla barnen skall gå till en läkare och få ett prov taget. I Sverige gör syskonen som man gör i Sverige. Man ringer och bokar tid hos läkare om några veckor. Läkaren skickar en till provtagning. Man får svar några veckor senare.

Här i Paris knatar jag ner till samma "Laboratoire" som tidigare. Dom ursäktar sig att dom inte gör dom proven, utan att dom måste skicka i väg provet, och att dom därför inte vet hur lång tid det tar. Jag skall få svaret med brev lovar dom. Jag får brevet morgonen efter, klockan 10.


Ser ni skillnaden mellan svensk och fransk sjukvård här? En bekant till mig uttryckte samma skillnad (fast om Belgien) såhär: "I Sverige har man ett husläkarsystem. Här har man husläkare". Jag skulle nästan vilka utvidga det: I Sverige har man ett sjukvårdssystem. I Frankrike har man sjukvård.