”Jag tycker att det blivit för slapp attityd till afrika”
Kommunpolitikern Marie-Louise Ekholm (m) vill stoppa ungdomars ”negerkompisar”.
– Jag tycker att det blivit för slapp attityd till afrika, nu finns de till exempel så kallade ”negerkompisar”, säger hon.
I måndags lämnade Marie-Louise Ekholm, som är ledamot i både kommunfullmäktige i Nässjö och landstinget i Jönköpings län, in en motion till kommunfullmäktige med förslag om insatser för att minska malaria bland unga människor.
– Den går ut på att det ska ske ett ökat samarbete mellan ungdomsmottagningen och skolan för att minska malaria bland unga människor, säger hon.
I motionen skriver hon:
”Mer antimalariatabletter är inte lösningen vid ohejdat många afrikaresor”, och fortsätter:
”Samhällets attityd till afrika har säkert påverkar ungdomar till tidig afrikadebut samt afrikaresor med olika partners utan infektionsskydd. Det är inte ovanligt med så kallade negerkompisar där man har afrikaresor med varandra utan kärlek.”
”Slapp attityd”
Hon tycker att siffrorna som visar ökningen av malaria bland ungdomar är alarmerande.
– Jag tycker att man som ung själv ska känna att man bär det största ansvaret för sitt eget beteende, säger Marie-Louise Ekholm.
– Jag tycker att det blivit för slapp attityd till afrikaresor, nu finns de till exempel så kallade ”negerkompisar”, som blivit ett begrepp i dag, att unga umgås med folk från många kulturer, säger hon.
– Det är inte min term, det är ett begrepp för att man känner folk från afrika, inte för att man har en kärleksrelation utan bara för kulturutbytet, säger Marie-Louise Ekholm.
Hon är själv läkare och säger att hon pratat med läkare på ungdomsmottagningen och med annan sjukvårdspersonal om saken. Men attityden till afrika märks även på andra håll, säger hon.
– Det kan man bara se på kvällstidningar och såpor som ”Big Brother”. Det är svårt att stå emot som ung, säger Marie-Louise Ekholm.
Andra bloggar om: politik, ironi, sex, korkade politiker
Visar inlägg med etikett övrigt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett övrigt. Visa alla inlägg
2007-05-21
Bloggosfären och demokratin, del 2: Dåligt för sossarna
(Läs gärna del 1 först)
Det kändes som om bloggarna hade del i valsegern 2006. När jag tänker efter så var det nog inte så egentligen, men för en liberal bloggare kändes det så. Det beror på att i debatt efter debatt så vann liberala argument på bloggen. Det var så illa att det har klagats på en "liberal dominans" i bloggosfären precis som det klagas över en "liberal dominans" i media. Men nån liberal dominans finns inte på vardera ställe. Journalister är minst lika vänster som folk i allmänhet, och det märks (i synnerhet på SR och SVT). Visst är ledarsidorna oftare liberala, men precis som bloggarna så läser inte folk i allmänhet ledarsidor speciellt mycket eller noggrant. Det är en övning enbart för politiskt intresserade. Och det är därför jag inte tror att bloggosfären egentligen hade nån påverkan på valet, för folk i gemen läser inte bloggar.
Men det finns en slags liberal dominans, och den finns både på ledarsidor och på bloggarna. Det är liberalerna som har argumenten. Vänsterbloggar har med få undantag lite att komma med förutom guilt-by-association eller diffusa angrepp om att alliansen "slår", "sparkar" eller "föraktar" svaga. Bästa platsen att se detta är sossarnas blogghögborg, s-info. Där bloggar massor av sossar, och där kan man lätt se hur socialdemokrater i allmänhet tänker och resonerar. Och den rätt tragiska slutsatsen är....att det gör dom inte. Att läsa på s-info är som att sugas in i ett argumentbefriat vacuum. När bloggarna på s-info tar upp borgerlig politik och kritiserar den är kritiken alltid att borgarna är dumma, onda och egoistiska. Sakliga argument lyser med sin frånvaro. Paradexempel på den här typen av argumentation är Roger Jönsson och Peter Hultqvist. Peter Hultqvist skall ha stor respekt för att han är en riksdagsman som bloggar. Sådana borde vi ha mer av. För, som min erfarenhet är med många riksdagsmän, så har Peter ingen koll på vad han snackar om. Det är tragiskt vanligt, och fler av riksdagsmännen bloggade skulle fler av dom avslöja sig som totalt inkomptenta. Några favoritinlägg av Hultqvist är när han försöker hävda att Alliansen "vittrar" eftersom Ullenhag inte centerpartist, samt när han försökte hävda att privatisering är dåligt, eftersom det då skulle ryska oligarker kunna köpa upp Telia.
Sossarna på s-info framstår med som en hejarklack för en fotbollssklubb än som politiker. Allt sossarna gör är bra och allt alliansen gör är dåligt, även när sossarna gör självmål eller faller platt på ansiktet i leran. Och när sossarna förlorade förra årets match, ja då skyller man det på att alliansens spelare är dopade, inte på att sossarna faktiskt spelade uruselt.
Och det finns en anledning till att det är såhär. I traditionella media finns en begränsad plats. Dom enda som får chansen att argumentera är alltså dom som har visat sig bäst på det. Vänstern har visat sig vara bra på att producera duktiga retoriker, troligen som en direkt effekt av bristen på sakliga argument. Borgerligheten har bra argument, och därför är det i större utsträckning dom som inte är så duktiga retoriker men har bra koll som tar sig till toppen. Resulatet är det vi har sett i traditionella media i många år nu. Duktiga argument mot duktiga retoriker. Det blir rätt jämnt. Men i bloggosfären finns ingen platsbrist, så alla tjafsar med alla. Och eftersom dom som diskuterar och bloggar med få undantag är vanliga människor som antingen är politiskt obundna eller gräsrotspolitiker så utgör bloggosfären en indikation på vad vanliga människor och dom utskicksbladande gräsrötterna i partierna tycker. Till skillnad från ledarsidor, där dom som är bäst på att uttrycka sig och har lärt sig genom åren vilka klychor som fungerar, så är bloggarna ett uttryck för hur dom som röstar på och är med i ett parti tänker. Och resultatet av detta är att man kan se vilka politiska grupperingar som faktiskt har argment som håller.
Och det är därför liberalismen har ett argumentativt överläge i bloggosfären. Och det är därför bloggosfären komemr spela roll i valet 2010. För nu har traditionella media bärjat länka till bloggarna. Ja, med Twingly kan dom som läser tidningarna på webben nu se folks kommentarer till detta. Och ännu viktigare, dom kan se diskussionerna som följer. Det här kommer inte övertyga nån som är frälst åt ena eller andra hållet, men dom i ett val så viktiga "osäkra väljarna" kommer tyst läsa inläggen, och inse vilka det är som har argumenten, och vilka det är som bara har personangrepp och demoniseringar.
Om inte socialdemokraterna lägger om politiken radikalt, och dessutom lägger om sin retorik så att den slutar handla om att demonisera folk, och börjar handla om att förklara varför deras politik är bra, så kommer dom förlora valet 2010. Demoniseringen av motståndarna kommer inte att räcka till när motståndarna har en chans att försvara sig med sakliga argument.
Andra bloggar om: politik, bloggosfären,
socialdemokraterna
Det kändes som om bloggarna hade del i valsegern 2006. När jag tänker efter så var det nog inte så egentligen, men för en liberal bloggare kändes det så. Det beror på att i debatt efter debatt så vann liberala argument på bloggen. Det var så illa att det har klagats på en "liberal dominans" i bloggosfären precis som det klagas över en "liberal dominans" i media. Men nån liberal dominans finns inte på vardera ställe. Journalister är minst lika vänster som folk i allmänhet, och det märks (i synnerhet på SR och SVT). Visst är ledarsidorna oftare liberala, men precis som bloggarna så läser inte folk i allmänhet ledarsidor speciellt mycket eller noggrant. Det är en övning enbart för politiskt intresserade. Och det är därför jag inte tror att bloggosfären egentligen hade nån påverkan på valet, för folk i gemen läser inte bloggar.
Men det finns en slags liberal dominans, och den finns både på ledarsidor och på bloggarna. Det är liberalerna som har argumenten. Vänsterbloggar har med få undantag lite att komma med förutom guilt-by-association eller diffusa angrepp om att alliansen "slår", "sparkar" eller "föraktar" svaga. Bästa platsen att se detta är sossarnas blogghögborg, s-info. Där bloggar massor av sossar, och där kan man lätt se hur socialdemokrater i allmänhet tänker och resonerar. Och den rätt tragiska slutsatsen är....att det gör dom inte. Att läsa på s-info är som att sugas in i ett argumentbefriat vacuum. När bloggarna på s-info tar upp borgerlig politik och kritiserar den är kritiken alltid att borgarna är dumma, onda och egoistiska. Sakliga argument lyser med sin frånvaro. Paradexempel på den här typen av argumentation är Roger Jönsson och Peter Hultqvist. Peter Hultqvist skall ha stor respekt för att han är en riksdagsman som bloggar. Sådana borde vi ha mer av. För, som min erfarenhet är med många riksdagsmän, så har Peter ingen koll på vad han snackar om. Det är tragiskt vanligt, och fler av riksdagsmännen bloggade skulle fler av dom avslöja sig som totalt inkomptenta. Några favoritinlägg av Hultqvist är när han försöker hävda att Alliansen "vittrar" eftersom Ullenhag inte centerpartist, samt när han försökte hävda att privatisering är dåligt, eftersom det då skulle ryska oligarker kunna köpa upp Telia.
Sossarna på s-info framstår med som en hejarklack för en fotbollssklubb än som politiker. Allt sossarna gör är bra och allt alliansen gör är dåligt, även när sossarna gör självmål eller faller platt på ansiktet i leran. Och när sossarna förlorade förra årets match, ja då skyller man det på att alliansens spelare är dopade, inte på att sossarna faktiskt spelade uruselt.
Och det finns en anledning till att det är såhär. I traditionella media finns en begränsad plats. Dom enda som får chansen att argumentera är alltså dom som har visat sig bäst på det. Vänstern har visat sig vara bra på att producera duktiga retoriker, troligen som en direkt effekt av bristen på sakliga argument. Borgerligheten har bra argument, och därför är det i större utsträckning dom som inte är så duktiga retoriker men har bra koll som tar sig till toppen. Resulatet är det vi har sett i traditionella media i många år nu. Duktiga argument mot duktiga retoriker. Det blir rätt jämnt. Men i bloggosfären finns ingen platsbrist, så alla tjafsar med alla. Och eftersom dom som diskuterar och bloggar med få undantag är vanliga människor som antingen är politiskt obundna eller gräsrotspolitiker så utgör bloggosfären en indikation på vad vanliga människor och dom utskicksbladande gräsrötterna i partierna tycker. Till skillnad från ledarsidor, där dom som är bäst på att uttrycka sig och har lärt sig genom åren vilka klychor som fungerar, så är bloggarna ett uttryck för hur dom som röstar på och är med i ett parti tänker. Och resultatet av detta är att man kan se vilka politiska grupperingar som faktiskt har argment som håller.
Och det är därför liberalismen har ett argumentativt överläge i bloggosfären. Och det är därför bloggosfären komemr spela roll i valet 2010. För nu har traditionella media bärjat länka till bloggarna. Ja, med Twingly kan dom som läser tidningarna på webben nu se folks kommentarer till detta. Och ännu viktigare, dom kan se diskussionerna som följer. Det här kommer inte övertyga nån som är frälst åt ena eller andra hållet, men dom i ett val så viktiga "osäkra väljarna" kommer tyst läsa inläggen, och inse vilka det är som har argumenten, och vilka det är som bara har personangrepp och demoniseringar.
Om inte socialdemokraterna lägger om politiken radikalt, och dessutom lägger om sin retorik så att den slutar handla om att demonisera folk, och börjar handla om att förklara varför deras politik är bra, så kommer dom förlora valet 2010. Demoniseringen av motståndarna kommer inte att räcka till när motståndarna har en chans att försvara sig med sakliga argument.
Andra bloggar om: politik, bloggosfären,
socialdemokraterna
2007-05-09
Vill Peter Eriksson ha en styrande elitklass?
Jag får gratulera Göran Persson till att han har fått ett riktigt jobb. Jag försökte lista ut vad han hade jobbat som innan, men enligt Wikipedia så är det här hans första riktiga jobb. Grattis alltså! Nu är du vuxen på riktigt, Göran!
Peter Eriksson och även nån snubbe som heter Ulf Bjäreld klagar på att Göran Persson nu har fått ett riktigt jobb. Ulf Bjäreld tycker iofs bara att Persson skulle vart arbetslös i mer än ett år först (vad det nu skulle göra för skillnad), men Peter Eriksson tycker det är fel rakt av. Han har även tidigare varit negativ till att man flyttar sig mellan arbetsliv och politik.
Peter Eriksson tycker uppenbarligen att det är problematiskt att politiker har erfarenhet från den verkliga världen. Man kan inte dra nån annan slutsats än att han anser att politiker skall vara en styrande elitklass utan koppling till vanlig folk. Jo, det brukar ju fungera bra med ett styre som inte har kontakt med folket. Marie Antoinette och Tsar Nikolai är väl två vanliga exempel på det. Skitfint, Peter.
Vi får väl förmoda at Peter Eriksson aldrig har gjort ett ärligt handtag i hela sitt liv, och tänker klamra sig fast vid sin riksdagspost tills han blir pensionär. För annars vore han ju en hycklare. Kanske är Peter Eriksson bara rädd för att en dag bli tvungen att göra ett hederligt dagsverke.
Kanske intressanta bloggar om: peter eriksson, göran persson, politik
Peter Eriksson och även nån snubbe som heter Ulf Bjäreld klagar på att Göran Persson nu har fått ett riktigt jobb. Ulf Bjäreld tycker iofs bara att Persson skulle vart arbetslös i mer än ett år först (vad det nu skulle göra för skillnad), men Peter Eriksson tycker det är fel rakt av. Han har även tidigare varit negativ till att man flyttar sig mellan arbetsliv och politik.
Peter Eriksson tycker uppenbarligen att det är problematiskt att politiker har erfarenhet från den verkliga världen. Man kan inte dra nån annan slutsats än att han anser att politiker skall vara en styrande elitklass utan koppling till vanlig folk. Jo, det brukar ju fungera bra med ett styre som inte har kontakt med folket. Marie Antoinette och Tsar Nikolai är väl två vanliga exempel på det. Skitfint, Peter.
Vi får väl förmoda at Peter Eriksson aldrig har gjort ett ärligt handtag i hela sitt liv, och tänker klamra sig fast vid sin riksdagspost tills han blir pensionär. För annars vore han ju en hycklare. Kanske är Peter Eriksson bara rädd för att en dag bli tvungen att göra ett hederligt dagsverke.
Kanske intressanta bloggar om: peter eriksson, göran persson, politik
2007-05-02
Nolltolerans är inte intolerans.
Nolltolerans är ett populärt ord. Ibland är det populärt hos folk som vill göra nåt. Ibland är det populärt hos dom som inte vill göra nåt. Populärt är det iaf.
Nolltolerans kan i princip betyda två saker, beroende på om man är för det eller emot det. Dom som är för nolltolerans menar att man inte skall tillåta regelbrott, inte ens små regelbrott. Ordet dök upp i det allmänna medvetandet med införandet av "Zero tolerance" mot brott i New York. Alltså, att även småbrott skulle motarbetas. Polisen skulle inte se över axeln med ungar som klottrade eller snattade. Teorin bakom detta var att om man tillät småbrott och bara koncentrerade sig på stora brott, så såg det ut som polisen var innefektiv, vilket i sin tur skulle skapa mer grova brott. Om detta funkade eller inte kan diskuteras. Nolltolerans var inte det enda vapnet i kampen mot brottsligheten i New York, men som helhet fungerade det iaf.
Men nolltolerans kan också betyda nåt annat, nämligen att man är intolerant. Mot allt, och i synnerhet då mot bra saker. Den betydelsen används av motståndarna till dom som gillar nolltolerans. Noteras kan att dom här personerna sällan är emot nolltolerans i den första betydelsen, eller mot dom åtgärder som faktiskt föreslås. Dom befinner sig bara i en opposition till dom som är för nolltolerans, och säger sig därför vara emot nolltolerans på pin kiv.
Ett bra exempel på detta är Catrin Larsson som på s-info skriver om nolltolerans. Jan Björklund vill ha nolltolerans i skolan. Med detta menar han att ungdomarna i skolan inte skall tillåtas bryta regler eller störa andra. Han vill ha nolltolerns mot mobbning och störande uppförande och liknande. Det kan man ju tycka är bra eller dåligt. Catrin verkar tycka det är bra, för hon skriver saker som "Nolltolerans behövs mot droger, skadegörelse, diskriminering". Så egentligen är hon nog för nolltolerans ungefär som Björklund. Ungefär, i alla fall.
Men sedan bestämmer hon sig för att definiera om nolltolerans så att det blir samma sak som "intolerans", alltså att man inte accepterar att folk är annorlunda. Det är såklart inte alls det Björklund menar, och det vet nog Catrin. Men om hon hade hållit sig till en saklig tolkning av det Jan Björklund säger så hade hon ju inte haft nån kritik att framföra, och det går ju inte för sig. Men att argumentera mot intolerans är lätt, så genom att låtsas att Björklund vill ha mer intolerans i skolan så hittar hon helt plötsligt massa argument.
Sådär är det alltid när nolltolerans kommer upp. Tröttsamt.
Kanske intressanta bloggar om: nolltolerans, politik
Nolltolerans kan i princip betyda två saker, beroende på om man är för det eller emot det. Dom som är för nolltolerans menar att man inte skall tillåta regelbrott, inte ens små regelbrott. Ordet dök upp i det allmänna medvetandet med införandet av "Zero tolerance" mot brott i New York. Alltså, att även småbrott skulle motarbetas. Polisen skulle inte se över axeln med ungar som klottrade eller snattade. Teorin bakom detta var att om man tillät småbrott och bara koncentrerade sig på stora brott, så såg det ut som polisen var innefektiv, vilket i sin tur skulle skapa mer grova brott. Om detta funkade eller inte kan diskuteras. Nolltolerans var inte det enda vapnet i kampen mot brottsligheten i New York, men som helhet fungerade det iaf.
Men nolltolerans kan också betyda nåt annat, nämligen att man är intolerant. Mot allt, och i synnerhet då mot bra saker. Den betydelsen används av motståndarna till dom som gillar nolltolerans. Noteras kan att dom här personerna sällan är emot nolltolerans i den första betydelsen, eller mot dom åtgärder som faktiskt föreslås. Dom befinner sig bara i en opposition till dom som är för nolltolerans, och säger sig därför vara emot nolltolerans på pin kiv.
Ett bra exempel på detta är Catrin Larsson som på s-info skriver om nolltolerans. Jan Björklund vill ha nolltolerans i skolan. Med detta menar han att ungdomarna i skolan inte skall tillåtas bryta regler eller störa andra. Han vill ha nolltolerns mot mobbning och störande uppförande och liknande. Det kan man ju tycka är bra eller dåligt. Catrin verkar tycka det är bra, för hon skriver saker som "Nolltolerans behövs mot droger, skadegörelse, diskriminering". Så egentligen är hon nog för nolltolerans ungefär som Björklund. Ungefär, i alla fall.
Men sedan bestämmer hon sig för att definiera om nolltolerans så att det blir samma sak som "intolerans", alltså att man inte accepterar att folk är annorlunda. Det är såklart inte alls det Björklund menar, och det vet nog Catrin. Men om hon hade hållit sig till en saklig tolkning av det Jan Björklund säger så hade hon ju inte haft nån kritik att framföra, och det går ju inte för sig. Men att argumentera mot intolerans är lätt, så genom att låtsas att Björklund vill ha mer intolerans i skolan så hittar hon helt plötsligt massa argument.
Sådär är det alltid när nolltolerans kommer upp. Tröttsamt.
Kanske intressanta bloggar om: nolltolerans, politik
2007-04-20
Lägg ner Kungliga Operan.
Via Björn ser jag ett förslag om att bygga ett nytt operahus vid Slussen. Tydligen tycker Kungliga Operans chef att han borde få ett nytt hus att leka i, för det gamla må vara snyggt, men opraktiskt.
Ärligt talat, den enda anledning jag kan hitta att överhuvudtaget ha kvar Kungliga Operan är att det skulle var asynd att riva byggnaden, och att det då tametusan inte passar till nåt annat än Opera.
Kungliga Operan fick 2005 in 59 miljoner i intänkter. Det är en inte föraktlig summa. Till detta kom lite statliga bidrag. 348 miljoner statliga bidrag, mer exakt. Trots detta lyckades man gå med 4 miljoner i förlust. Snyggt jobbat. Varje operaföreställning kostar i genomsnitt 1,71 miljoner. Per föreställning, alltså. Det finns 1100 platser i operan, och man fyller upp i genomsnitt 78% av platserna. Det ger ungefär 858 besökar per föreställning. Vilket är 2000 spänn per plats, vilket är betalt till 85% av bidrag. Varje gång du går på operna, får du alltså 1700 spänn av staten för att göra det.
1700 spänn.
Alltså, kultur i all ära, men man kan får en attans massa kultur för 1700 spänn. Man kan gå på massa rock-konserter eller se typ 20 filmer, allt utan att få många ören i bidrag av staten.
Så nej, lägg ner operan. I synnerhet om man skall slösa ytterligare pengar på ett nytt operahus. Vad sägs om att man lägger ner operna, tar ett års budget och bygger ett schysst litet konserthus för att hålla mindre, subventionerade konserter av nya band och artister? Eller håller intressant dans-konst-installationer och liknande. Det kunde behövas nåt sånt inne i stan. Det är oändligt mycket intressantare kultur än gamla Wagner-operor, och dessutom oerhört mycket billigare.
"Men då döööör operaaaan" hör jag folk skrika. Nej, det gör den inte. Folkoperan får mindre än 10% av bidragen Kungliga Operan får, och dom gör intressant och nyskapande opera som samtidigt lyckas vara lättillgänglig. Det är snarare tvärtom. Kungliga Operans dyra uppsättningar gör att man måste köra saker som man vet drar folk, och man vågar inte ta risker. Resultatet blir en dlöd, konservativ kultur, jämfört med alternativen.
Kanske intressanta bloggar om: politik, kultur, stockholm, opera
Ärligt talat, den enda anledning jag kan hitta att överhuvudtaget ha kvar Kungliga Operan är att det skulle var asynd att riva byggnaden, och att det då tametusan inte passar till nåt annat än Opera.
Kungliga Operan fick 2005 in 59 miljoner i intänkter. Det är en inte föraktlig summa. Till detta kom lite statliga bidrag. 348 miljoner statliga bidrag, mer exakt. Trots detta lyckades man gå med 4 miljoner i förlust. Snyggt jobbat. Varje operaföreställning kostar i genomsnitt 1,71 miljoner. Per föreställning, alltså. Det finns 1100 platser i operan, och man fyller upp i genomsnitt 78% av platserna. Det ger ungefär 858 besökar per föreställning. Vilket är 2000 spänn per plats, vilket är betalt till 85% av bidrag. Varje gång du går på operna, får du alltså 1700 spänn av staten för att göra det.
1700 spänn.
Alltså, kultur i all ära, men man kan får en attans massa kultur för 1700 spänn. Man kan gå på massa rock-konserter eller se typ 20 filmer, allt utan att få många ören i bidrag av staten.
Så nej, lägg ner operan. I synnerhet om man skall slösa ytterligare pengar på ett nytt operahus. Vad sägs om att man lägger ner operna, tar ett års budget och bygger ett schysst litet konserthus för att hålla mindre, subventionerade konserter av nya band och artister? Eller håller intressant dans-konst-installationer och liknande. Det kunde behövas nåt sånt inne i stan. Det är oändligt mycket intressantare kultur än gamla Wagner-operor, och dessutom oerhört mycket billigare.
"Men då döööör operaaaan" hör jag folk skrika. Nej, det gör den inte. Folkoperan får mindre än 10% av bidragen Kungliga Operan får, och dom gör intressant och nyskapande opera som samtidigt lyckas vara lättillgänglig. Det är snarare tvärtom. Kungliga Operans dyra uppsättningar gör att man måste köra saker som man vet drar folk, och man vågar inte ta risker. Resultatet blir en dlöd, konservativ kultur, jämfört med alternativen.
Kanske intressanta bloggar om: politik, kultur, stockholm, opera
2007-03-30
Såhär fördelar sig jobbavdraget: Alla har rätt.
Jag har räknat lite på jobbavdraget, efter Metros avslöjande. Enligt statistik på inkomstfördelningen från SCB, och uppgifter om hur mycket avdrag man får från Dina Pengar, så blir det såhär:
Förklaring:
%: Procent av befolkningen
Inkomst: Ungefärlig genomsnittlig årsinkomst
Avdrag: Skattereduktion per månad
Total: Total skattereduktion för inkomsgruppen
%: Procent av total skattereduktion för inkomstgruppen
% Acc: Accumulerad del av skattereduktionen för denna inkomstgrupp och lägre inkomstgrupper.
Jag har inte tillgång till detaljinformation, utan kan bara ta det som publiceras av SCB, så det här är grovt räknat. Alliansen uträkningar är förmodligen noggrannare. Men av det här så kan vi se att tre fjärdedelar av avdraget går till folk som har en årsinkomst på ungefär 325.000, eller en månadslön på 27.000 eller lägre. Med andra ord, Alliansens löfte om att tre fjärdedelar skulle gå till låg och medelinkomsttagare är helt sant.
Det lustiga är såklart, att om man räknar på vilka som är den rikaste tredjedelen av befolkningen, så är det dom som har en inkomst över ungefär 19-20.000 i månaden. 60% av skattesänkningen skall gå till dom, säger Metro, vilket också är korrekt.
Det är alltså en lek med ord från Metros sida. Och när Metro påstår att Allliansen ljög, så är det Metro som ljuger. Jag tror inte en sekund på att dom inte förstår det här.
Andra bloggar om: metro, alliansen, jobbavdrag, skatter
| % | Inkomst | Avdrag | Totalt | % | % Acc |
| 5,1 | 150 | 415 | 193441 | 6,34% | 6,34% |
| 4,9 | 170 | 480 | 217757 | 7,13% | 13,47% |
| 5 | 190 | 545 | 251266 | 8,23% | 21,70% |
| 4,8 | 210 | 615 | 273267 | 8,95% | 30,65% |
| 4,4 | 230 | 680 | 274605 | 8,99% | 39,64% |
| 3,8 | 250 | 680 | 237867 | 7,79% | 47,43% |
| 3,2 | 270 | 745 | 222464 | 7,29% | 54,72% |
| 3,1 | 290 | 810 | 232016 | 7,60% | 62,32% |
| 4,8 | 325 | 875 | 387306 | 12,69% | 75,00% |
| 2,5 | 375 | 1060 | 245403 | 8,04% | 83,04% |
| 1,5 | 425 | 1060 | 148259 | 4,86% | 87,90% |
| 1 | 475 | 1090 | 98146 | 3,21% | 91,11% |
| 1,1 | 550 | 1125 | 115337 | 3,78% | 94,89% |
| 0,9 | 700 | 1126 | 92787 | 3,04% | 97,93% |
| 0,3 | 900 | 1127 | 30202 | 0,99% | 98,92% |
| 0,9 | 2000 | 1128 | 33110 | 1,08% | 100,00% |
Förklaring:
%: Procent av befolkningen
Inkomst: Ungefärlig genomsnittlig årsinkomst
Avdrag: Skattereduktion per månad
Total: Total skattereduktion för inkomsgruppen
%: Procent av total skattereduktion för inkomstgruppen
% Acc: Accumulerad del av skattereduktionen för denna inkomstgrupp och lägre inkomstgrupper.
Jag har inte tillgång till detaljinformation, utan kan bara ta det som publiceras av SCB, så det här är grovt räknat. Alliansen uträkningar är förmodligen noggrannare. Men av det här så kan vi se att tre fjärdedelar av avdraget går till folk som har en årsinkomst på ungefär 325.000, eller en månadslön på 27.000 eller lägre. Med andra ord, Alliansens löfte om att tre fjärdedelar skulle gå till låg och medelinkomsttagare är helt sant.
Det lustiga är såklart, att om man räknar på vilka som är den rikaste tredjedelen av befolkningen, så är det dom som har en inkomst över ungefär 19-20.000 i månaden. 60% av skattesänkningen skall gå till dom, säger Metro, vilket också är korrekt.
Det är alltså en lek med ord från Metros sida. Och när Metro påstår att Allliansen ljög, så är det Metro som ljuger. Jag tror inte en sekund på att dom inte förstår det här.
Andra bloggar om: metro, alliansen, jobbavdrag, skatter
2007-03-20
Bloggosfären och demokratin, del 1: Bra för Sverige.
Jag är inte speciellt bra på att förutsäga hur datorteknik kommer att förändra världen. Detta beror nog mest på att jag i grunden är en djupt skeptiskt människa. Vissa människor tycks vara ohejdbart spirituella, men jag är ohejdbart skeptisk. Till allt. Som resultat av detta var jag djupt skeptisk till påståenden att internet skulle vara en demokratisk revolution och allt annat liknande flum.
Jag visste att internet skulle förändra rätt mycket och jag insåg det rätt tidigt, nämligen 1988-1989 när jag pluggade på det som numera är Gotlands högskola. Datorerna där var inkopplade på nåt som hette VAXnet eller VMSnet, som jag tror var Svenska universitetets nätverk för VAX/VMS datorer. Via detta nätverk var man också uppkopplad till internet och världen. Där fanns mycket roligt att göra, Man hade email. Man kunde se vilka som var uppkopplade på andra VAX/VMS-datorer på nätverket och begära att starta en chat med dom. ( Det var hejdlöst roligt. Som desperata datornördar brukade vi försöka chatta med alla som hade kvinnliga namn i sitt login. Det var oftast tjejer som satt på sina lektioner och försökte jobba på andra högskolor runt i Sverige. Vi var nog rätt störiga. Men det var kul. ) Man kunde läsa "news", internets usla diskussionforum, och man kunde koppla upp sig till diverse "KOM-system", som var KTHs utmärkta diskussionsforum. Jag minns i synnerhet med värme hur man blev mobbad som Newbie på KOM-systemet "xyzzy". OK, det var kanske inte så kul, men det kunde inte hjälpas, jag var fast. Framtiden för datorer var utan tvekan kommunikationer mellan människor. Internet skulle ta över världen, det var det ingen tvekan om.
Men vissa människor med visioner pratade om hur det skulle revolutionera och demokratisera världen. Jag var skeptisk. Visst var det kul. Och visst var det en kommuniskationsrevolution likt telefoni, men allt telefoner gjorde är att förenkla och snabba upp kommunikationer. Inte demokratiserade telefoni nåt, väl? Näe. Visst, med diskussionsforum kunde massa folk vara involverade i det demokratiska samtalet. Men det verkade inte ändra nåt. Inte fanns det mindre puckade åsikter och galningar i diskussionsforumen än ute i "verkligheten". Snarare verkade det vara tvärtom. Och inte kom nån demokratisering, inte.
Så kom webben några år senare, och folk med visioner började prata om hur detta skulle revolutionera och demokratisera världen. Jag var skeptiskt. Att webben skulle bli världens bästa kunskapskälla fattade jag, men inte hur det skulle demokratisera nåt. Och inte kom nån demokratisering, inte. Webben var bara ett nytt verktyg för masskommunikaton. Visst, fler hade tillgång till det, och jag insåg att det rent teoretiskt kunde göra så att fler kunde få ut sina idéer, men mest såg det ut som ett sätt att bryta TVn massmediala dominans. Bra, men inte nån demokratisk revolution.
Och långt senare kom bloggarna. Återigen skulle detta demokratisera världen och återigen var jag skeptisk. Jag irriterade mig på bloggar. Dom flesta vara bara meningslöst svammel, eller bara länkar, och oftast fanns det inga bra index över vad folk skrev om, så om nån skrev nåt bra kunde man inte se om dom skrev nåt mer bra.
Men det löste sig. Bloggprogramvaror idag har oftast kategorier och index, och listor över dom senaste posterna. Och det är klart att dom allra flesta bloggare skriver bara meningslös svammel eller gör inget annat än att länka till nyhetsartiklar eller andra bloggar. Men det gör inget, för många bloggar är bra. Och det är dom man läser. Och döm om min förvåning, det har börjat revolutionera och demokratisera. Om inte världen, så i alla fall Sverige, och om inte resten av världen redan genomgår samma process (svårt att säga, då jag inet hänger med i politiken i alla länder) så kommer nog resten av världen att följa efter om ett tag.
Och varför har då bloggarna åstadkommit det som inget annat har lyckats med?
Diskussionforum har ju funnits länge. Men, dom har alltid varit en sak för en liten skara människor, som gillar diskussionsforum. Jag gillar att diskutera politik, och var aktiv på diverse politiska forum fram till 2001, då jag ruttnade på online-debatter av olika anledningar. Jag har haft återfall, främst på Lunarstorm, som är intressant eftersom man där kan diskutera med 15-åriga nyfrälsta kommunister, som ännu inte har lärt sig vilka klyschor som skall försvara sig med, och därmed får man bättre insikt i hur dom faktiskt tänker. Men i stort har diskussioner på nätet tett sig som meningslös. Dom flesta väljer att vara anonyma, dom allra felsta är helt oemottagliga för argument, och oerhört få politiker har nånsin varit intresserade av att utsätta sig för kritik på det sätt man gör om man framför sina åsikter på ett diskussionsforum. Men bloggen har helt ändrat detta. Många politiker på gräsrotsnivå (och en på toppnivå) har börjat blogga. För första gången är allmänheten direkt involverad med politikerna i den politiska debatten. Det diskuteras också vilt på dom flesta av dessa bloggar, och dom som diskuterar är som vanligt inte mottagliga för argument. Men bloggarna läses av många fler än dom som diskuterar. När det gäller diskussionsforum är dom flesta medlemmar och därmed dom flesta läsare folk som gillar att diskutera och har starka åsikter. Men i bloggosfären är det inte så. I synnerhet inte nu när tidningarna har börjat länka till bloggar, och ens blogginlägg kan få hundratals läsare som kommer från DN eller SvD. Stora delar av dom som inte diskuterar utan bara läser, har inte bestämt sig och dom är mottagliga för argument. När man diskuterar på bloggen går det inte ut på att övertyga den man diskuterar med. Det går ut på att övertyga den som INTE diskuterar.
Och det är naturligtvis det här som Bertil Torekull och andra är rädda för. För alla revolutioner är dåliga för vissa. Och alla demokratiseringar krossar någons maktmonopol. Och i det här fallet är det såklart pressen som råkar illa ut. När man kan få en intressantare och bättre översikt av vad som händer inom svensk politik genom att läsa intressant.se än vad man kan genom att läsa DN, då är pressen hotad. Bloggosfären kan komma att i framtiden vara en helt demokratiserad läsar-driven mediakanal.
Andra bloggar om: politik, bloggosfären
Jag visste att internet skulle förändra rätt mycket och jag insåg det rätt tidigt, nämligen 1988-1989 när jag pluggade på det som numera är Gotlands högskola. Datorerna där var inkopplade på nåt som hette VAXnet eller VMSnet, som jag tror var Svenska universitetets nätverk för VAX/VMS datorer. Via detta nätverk var man också uppkopplad till internet och världen. Där fanns mycket roligt att göra, Man hade email. Man kunde se vilka som var uppkopplade på andra VAX/VMS-datorer på nätverket och begära att starta en chat med dom. ( Det var hejdlöst roligt. Som desperata datornördar brukade vi försöka chatta med alla som hade kvinnliga namn i sitt login. Det var oftast tjejer som satt på sina lektioner och försökte jobba på andra högskolor runt i Sverige. Vi var nog rätt störiga. Men det var kul. ) Man kunde läsa "news", internets usla diskussionforum, och man kunde koppla upp sig till diverse "KOM-system", som var KTHs utmärkta diskussionsforum. Jag minns i synnerhet med värme hur man blev mobbad som Newbie på KOM-systemet "xyzzy". OK, det var kanske inte så kul, men det kunde inte hjälpas, jag var fast. Framtiden för datorer var utan tvekan kommunikationer mellan människor. Internet skulle ta över världen, det var det ingen tvekan om.
Men vissa människor med visioner pratade om hur det skulle revolutionera och demokratisera världen. Jag var skeptisk. Visst var det kul. Och visst var det en kommuniskationsrevolution likt telefoni, men allt telefoner gjorde är att förenkla och snabba upp kommunikationer. Inte demokratiserade telefoni nåt, väl? Näe. Visst, med diskussionsforum kunde massa folk vara involverade i det demokratiska samtalet. Men det verkade inte ändra nåt. Inte fanns det mindre puckade åsikter och galningar i diskussionsforumen än ute i "verkligheten". Snarare verkade det vara tvärtom. Och inte kom nån demokratisering, inte.
Så kom webben några år senare, och folk med visioner började prata om hur detta skulle revolutionera och demokratisera världen. Jag var skeptiskt. Att webben skulle bli världens bästa kunskapskälla fattade jag, men inte hur det skulle demokratisera nåt. Och inte kom nån demokratisering, inte. Webben var bara ett nytt verktyg för masskommunikaton. Visst, fler hade tillgång till det, och jag insåg att det rent teoretiskt kunde göra så att fler kunde få ut sina idéer, men mest såg det ut som ett sätt att bryta TVn massmediala dominans. Bra, men inte nån demokratisk revolution.
Och långt senare kom bloggarna. Återigen skulle detta demokratisera världen och återigen var jag skeptisk. Jag irriterade mig på bloggar. Dom flesta vara bara meningslöst svammel, eller bara länkar, och oftast fanns det inga bra index över vad folk skrev om, så om nån skrev nåt bra kunde man inte se om dom skrev nåt mer bra.
Men det löste sig. Bloggprogramvaror idag har oftast kategorier och index, och listor över dom senaste posterna. Och det är klart att dom allra flesta bloggare skriver bara meningslös svammel eller gör inget annat än att länka till nyhetsartiklar eller andra bloggar. Men det gör inget, för många bloggar är bra. Och det är dom man läser. Och döm om min förvåning, det har börjat revolutionera och demokratisera. Om inte världen, så i alla fall Sverige, och om inte resten av världen redan genomgår samma process (svårt att säga, då jag inet hänger med i politiken i alla länder) så kommer nog resten av världen att följa efter om ett tag.
Och varför har då bloggarna åstadkommit det som inget annat har lyckats med?
Diskussionforum har ju funnits länge. Men, dom har alltid varit en sak för en liten skara människor, som gillar diskussionsforum. Jag gillar att diskutera politik, och var aktiv på diverse politiska forum fram till 2001, då jag ruttnade på online-debatter av olika anledningar. Jag har haft återfall, främst på Lunarstorm, som är intressant eftersom man där kan diskutera med 15-åriga nyfrälsta kommunister, som ännu inte har lärt sig vilka klyschor som skall försvara sig med, och därmed får man bättre insikt i hur dom faktiskt tänker. Men i stort har diskussioner på nätet tett sig som meningslös. Dom flesta väljer att vara anonyma, dom allra felsta är helt oemottagliga för argument, och oerhört få politiker har nånsin varit intresserade av att utsätta sig för kritik på det sätt man gör om man framför sina åsikter på ett diskussionsforum. Men bloggen har helt ändrat detta. Många politiker på gräsrotsnivå (och en på toppnivå) har börjat blogga. För första gången är allmänheten direkt involverad med politikerna i den politiska debatten. Det diskuteras också vilt på dom flesta av dessa bloggar, och dom som diskuterar är som vanligt inte mottagliga för argument. Men bloggarna läses av många fler än dom som diskuterar. När det gäller diskussionsforum är dom flesta medlemmar och därmed dom flesta läsare folk som gillar att diskutera och har starka åsikter. Men i bloggosfären är det inte så. I synnerhet inte nu när tidningarna har börjat länka till bloggar, och ens blogginlägg kan få hundratals läsare som kommer från DN eller SvD. Stora delar av dom som inte diskuterar utan bara läser, har inte bestämt sig och dom är mottagliga för argument. När man diskuterar på bloggen går det inte ut på att övertyga den man diskuterar med. Det går ut på att övertyga den som INTE diskuterar.
Och det är naturligtvis det här som Bertil Torekull och andra är rädda för. För alla revolutioner är dåliga för vissa. Och alla demokratiseringar krossar någons maktmonopol. Och i det här fallet är det såklart pressen som råkar illa ut. När man kan få en intressantare och bättre översikt av vad som händer inom svensk politik genom att läsa intressant.se än vad man kan genom att läsa DN, då är pressen hotad. Bloggosfären kan komma att i framtiden vara en helt demokratiserad läsar-driven mediakanal.
Andra bloggar om: politik, bloggosfären
2007-01-29
Proffspolitiker och andra
Via Jonas Morian ser jag att Peter Eriksson klagar på folk som rör sig mellan politik och näringsliv.
Jag tror att det snarare är tvärtom, men jag erkänner att det nog bara är en känsla. Inom alla täta grupper av folk utan mycket yta mot omvärlden skapas gärna konstiga världsbilder. Vi har sett detta inom politikervärlden under förra sommaren där det ses som OK inom delar folkpartiets ledning att logga in på andras konton. Om dom fick nån information eller inte spelar ingen roll, många på det kansliet visste om vad som hände, men reagerade inte. Det beror på att man ser valrörelsen som ett spel där det är okej att böja lite på reglerna. Man tar inte så allvarligt på det. Samma sak såg vi med KDUs försök att lista ut när SSU skulle börja sätta upp valafficherna. Det intressenta där är inte att KDU-tjejen ljög för att få information, det intressanta där är att hon behövde lista ut informationen. För SSU tjuvstatar nämligen med affichuppsättningen dom flesta val, och genom att tjuvstarta lyckas dom alltid få monopol på Sergels Torg. Det är väl inte så allvarlig heller, men då försöker såklart dom andra ungdomsförbunden motverka detta med andra taskspel. Det blir ett spel. En lek där man kan se vem som kan böja reglerna på effektivast sätt, och det där är ett typiskt exempel på den här typen avv "grupptänk". Man gör saker som man i andra sammanhang hade ansett vara fel, utan att tänka på att det är fel, för alla andra gör ju samma sak.
Och om man inte låter folk gå mellan näringsliv och politik, så är alla politiker bara politiker, och dom kommer umgås nästa bara med politiker, och herrejävlar vad med mutor och förturer i köer och tobleroneköp och avgångsvederlag vi kommer att få se bland politiker om DET händer. Det vill nog inte Peter Eriksson se heller. Men han uttalar sig så här ändå, och det gör han säkert för att han inte kan se utanför sin lilla sfär av umgänge, som bergis inte inkluderar många företagare. Det inkluderer nog inte ens speciellt många som faktiskt jobbar i näringslivet alls, kan man tänka.
Så, Peter Eriksson, försök vidga dina vyer lite.
Andra bloggar om: politik, peter eriksson, mutor, näringsliv, politiker
”medborgarna ska känna trygghet i att vi politiker inte springer andra ärenden än de vi fått i uppdrag att förvalta av medborgarna”.Taget ur kontext såhär är ju påståendet riktigt. Men när man adderar kontexten att detta har något att göra med politiker som kommer från eller går till näringslivet blir påståendet fullständigt urvrickat. Det Eriksson säger är att många politiker som inte är politikerbroilers är mutade, och att många politiker som slutar bli politiker gör det för att dom är mutade. Och det är tametusan inte rimligt på nåt som helst sätt.
Jag tror att det snarare är tvärtom, men jag erkänner att det nog bara är en känsla. Inom alla täta grupper av folk utan mycket yta mot omvärlden skapas gärna konstiga världsbilder. Vi har sett detta inom politikervärlden under förra sommaren där det ses som OK inom delar folkpartiets ledning att logga in på andras konton. Om dom fick nån information eller inte spelar ingen roll, många på det kansliet visste om vad som hände, men reagerade inte. Det beror på att man ser valrörelsen som ett spel där det är okej att böja lite på reglerna. Man tar inte så allvarligt på det. Samma sak såg vi med KDUs försök att lista ut när SSU skulle börja sätta upp valafficherna. Det intressenta där är inte att KDU-tjejen ljög för att få information, det intressanta där är att hon behövde lista ut informationen. För SSU tjuvstatar nämligen med affichuppsättningen dom flesta val, och genom att tjuvstarta lyckas dom alltid få monopol på Sergels Torg. Det är väl inte så allvarlig heller, men då försöker såklart dom andra ungdomsförbunden motverka detta med andra taskspel. Det blir ett spel. En lek där man kan se vem som kan böja reglerna på effektivast sätt, och det där är ett typiskt exempel på den här typen avv "grupptänk". Man gör saker som man i andra sammanhang hade ansett vara fel, utan att tänka på att det är fel, för alla andra gör ju samma sak.
Och om man inte låter folk gå mellan näringsliv och politik, så är alla politiker bara politiker, och dom kommer umgås nästa bara med politiker, och herrejävlar vad med mutor och förturer i köer och tobleroneköp och avgångsvederlag vi kommer att få se bland politiker om DET händer. Det vill nog inte Peter Eriksson se heller. Men han uttalar sig så här ändå, och det gör han säkert för att han inte kan se utanför sin lilla sfär av umgänge, som bergis inte inkluderar många företagare. Det inkluderer nog inte ens speciellt många som faktiskt jobbar i näringslivet alls, kan man tänka.
Så, Peter Eriksson, försök vidga dina vyer lite.
Andra bloggar om: politik, peter eriksson, mutor, näringsliv, politiker
2007-01-14
Bloggenkäten
Jag blev utmanad av MrBrown att svara på den här enkäten, så...
1. Hur länge har du bloggat?
Jag började blogga på order av mitt dåvarande jobb i Februari 2005. Den här politiska bloggen tillkom i september 2005, efter att jag hade sett en partiledardebatt på TV, där dom flesta politikerna undvek sakfrågorna.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Jag var irriterad på dom flesta bloggar för att det var svårt att se gamla inlägg, eller listor på inlägg och för att dom ofta var ointressenta stream-of-consciousness-tjafs eller nån slags ersättning för bookmarks. Kort sagt, jag var inte imponerad.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Bloggregeringen.
4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Dom är nästan bättre än dom jag skriver idag. "I sverige har man ett sjukvårdssystem" är från September 2005 och fortfarande ett av dom bästa och viktigaste inläggen jag har skrivit. Det går utför.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
Jag har 14 bloggar jag prenumererar på, samt ett par generella bloggfeeds, där jag prenumererar på alla bloggarna på en site.
6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
Inga är dagboksbloggar. Om mina kompisar vill prata om vad som händer i deras liv så ringer dom mig.
7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Det är väl David Byrne, då. Det finns nog ingen i Sverige som är genuint olik mig som person eller som bloggare som jag faktiskt gillar så mycket att jag läser den regelbundet. Jag blev utmanad av MrBrown, och han är väldigt olik mig, men jag har ändå respekt för honom för att han försöker vara saklig och ärlig i sitt debatterande. Det är rätt ovanligt bland vänsterbloggar. Av dom svenska bloggar jag läser regelbundet är nog Dennis mest olik mig i sitt bloggande. Hur lika vi är som person vet jag inte.
8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Om dom är väldigt lika mig så är dom outhärdliga besserwissrar. Det står jag inte ut med. Men Jörgen Modin och jag har mycket gemensamt trots att han inte är en besserwisser. Fast frågans avsikt är kanske inte att man skall länka till kompisar? ;-)
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Svårt att säga. Min flickvän är irriterad på att jag bloggar på Svenska, och mina syskon läser inte bloggen (fast det borde dom). Men dom tycker inte illa om det i alla fall.
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Ja.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag är inte speciellt privat i min blogg, så gränsen funkar nog bra.
12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Ha, den lätta går jag inte på!
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Till en början var det en stor anledning. Numera skriver jag mest av mig när jag är förbannad.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Dagboksbloggar, ja. Men dom dagboksbloggar jag har sätt verkar mest vara av störda och konstiga personer, så jag vill nog inte lära känna dom.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Nej.
16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Nej.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Ha! Eftersom jag har en politisk blogg så blir man överöst av personangrepp, dom flesta anonyma! Nej, jag har inte blivit sårad av nåt, eftersom jag ar diskuterat politik på internet i snart 20 år. Jag är van. Jag hanterar anonyma påhopp genom att radera dom (eller på senare tid genom att inte godkänna dom, efter att en annan bloggare försökte sabotera min blogg genom att spamma mina kommentarer) oavsett vem som hoppar på.
18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Javisst.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Det tar tid.
20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Vet ej.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Bloggandet innebär att alla får en enkel publiceringskanal. Innan behövde man en egen website, och innan det behövde man en tidningskolumn. Nu är alla kolumnister. Det innebär att alla kan få ut sin åsikt. I längden innebär det här att man underminerar journalisternas åsiktsmonopol, vilket är mycket positivt. I synnerhet i ett land som Sverige, där 99,9% av journalisterna är komplett inkompetenta idioter.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Nej, det kan jag inte.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Jag har lärt mig saker. Jag får mer saklig input, och jag har också insett hur få på vänstern som ens försöker ha sakliga argument.
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten
Det får bli fyra: Jag har redan nämnt Jörgen och Dennis ovan då, så jag tar dom. Och så Andreas (om han har tid) och Mikael.
1. Hur länge har du bloggat?
Jag började blogga på order av mitt dåvarande jobb i Februari 2005. Den här politiska bloggen tillkom i september 2005, efter att jag hade sett en partiledardebatt på TV, där dom flesta politikerna undvek sakfrågorna.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Jag var irriterad på dom flesta bloggar för att det var svårt att se gamla inlägg, eller listor på inlägg och för att dom ofta var ointressenta stream-of-consciousness-tjafs eller nån slags ersättning för bookmarks. Kort sagt, jag var inte imponerad.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Bloggregeringen.
4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Dom är nästan bättre än dom jag skriver idag. "I sverige har man ett sjukvårdssystem" är från September 2005 och fortfarande ett av dom bästa och viktigaste inläggen jag har skrivit. Det går utför.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
Jag har 14 bloggar jag prenumererar på, samt ett par generella bloggfeeds, där jag prenumererar på alla bloggarna på en site.
6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
Inga är dagboksbloggar. Om mina kompisar vill prata om vad som händer i deras liv så ringer dom mig.
7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Det är väl David Byrne, då. Det finns nog ingen i Sverige som är genuint olik mig som person eller som bloggare som jag faktiskt gillar så mycket att jag läser den regelbundet. Jag blev utmanad av MrBrown, och han är väldigt olik mig, men jag har ändå respekt för honom för att han försöker vara saklig och ärlig i sitt debatterande. Det är rätt ovanligt bland vänsterbloggar. Av dom svenska bloggar jag läser regelbundet är nog Dennis mest olik mig i sitt bloggande. Hur lika vi är som person vet jag inte.
8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Om dom är väldigt lika mig så är dom outhärdliga besserwissrar. Det står jag inte ut med. Men Jörgen Modin och jag har mycket gemensamt trots att han inte är en besserwisser. Fast frågans avsikt är kanske inte att man skall länka till kompisar? ;-)
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Svårt att säga. Min flickvän är irriterad på att jag bloggar på Svenska, och mina syskon läser inte bloggen (fast det borde dom). Men dom tycker inte illa om det i alla fall.
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Ja.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag är inte speciellt privat i min blogg, så gränsen funkar nog bra.
12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Ha, den lätta går jag inte på!
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Till en början var det en stor anledning. Numera skriver jag mest av mig när jag är förbannad.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Dagboksbloggar, ja. Men dom dagboksbloggar jag har sätt verkar mest vara av störda och konstiga personer, så jag vill nog inte lära känna dom.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Nej.
16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Nej.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Ha! Eftersom jag har en politisk blogg så blir man överöst av personangrepp, dom flesta anonyma! Nej, jag har inte blivit sårad av nåt, eftersom jag ar diskuterat politik på internet i snart 20 år. Jag är van. Jag hanterar anonyma påhopp genom att radera dom (eller på senare tid genom att inte godkänna dom, efter att en annan bloggare försökte sabotera min blogg genom att spamma mina kommentarer) oavsett vem som hoppar på.
18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Javisst.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Det tar tid.
20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Vet ej.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Bloggandet innebär att alla får en enkel publiceringskanal. Innan behövde man en egen website, och innan det behövde man en tidningskolumn. Nu är alla kolumnister. Det innebär att alla kan få ut sin åsikt. I längden innebär det här att man underminerar journalisternas åsiktsmonopol, vilket är mycket positivt. I synnerhet i ett land som Sverige, där 99,9% av journalisterna är komplett inkompetenta idioter.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Nej, det kan jag inte.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Jag har lärt mig saker. Jag får mer saklig input, och jag har också insett hur få på vänstern som ens försöker ha sakliga argument.
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten
Det får bli fyra: Jag har redan nämnt Jörgen och Dennis ovan då, så jag tar dom. Och så Andreas (om han har tid) och Mikael.
2006-09-26
En okvalificerad succé!
Bloggregeringen är redan en succé med massor av positiva kommentarer och uppmärksamhet, trots att vi inte har sagt så mycket än. Det engelska uttrycket "an unqualified success" känns som en bra beskrivning. Det betyder ju egentligen att det är en succé utan problem eller invändningar, men för en svensk som mig så låter det som "okvalificerad succé", att det är en succé utan att vi egentligen förtjänar det. Denna svengelska dubbelmening är mitt i prick.
Så nu är det dags att börja förtjäna all uppmärksamhet och visa att vi kan leva upp till förväntningarna. Först ut är Mikael Ståldal med en utmärkt artikel om hur man bör bedriva en liberal miljöpolitik. Obligatorisk läsning!
Kanske intressanta bloggar om: politik, bloggregeringen, miljö
Så nu är det dags att börja förtjäna all uppmärksamhet och visa att vi kan leva upp till förväntningarna. Först ut är Mikael Ståldal med en utmärkt artikel om hur man bör bedriva en liberal miljöpolitik. Obligatorisk läsning!
Kanske intressanta bloggar om: politik, bloggregeringen, miljö
2006-09-25
Vi presenterar Sveriges nya regering!
En ny svensk regering har bildats. Av bloggare! Ja, det är ju inte en riktig regering, såklart, utan en så kallad skuggregering. Vi är åtta liberala bloggare som tillsammans skall presentera ett liberalt alternativ.
Men är inte Alliansen liberal då? Njae. Det finns tre halv-liberala partier och ett konservativt, och debatten i Sverige är dominerad av frågor om varför man inte vill höja bidragen och hur det kommer sig att man inte vill förbjuda folk att få bra vård. Därför tänker vi kritisera regeringen ur ett liberalt perspektiv, för att visa att sossarnas maktkonservativa floskler inte är det enda alternativet till en alliansregering. Det finns ett annat, bättre, liberalt alternativ.
Först kommer nu regeringsförklaringen. En regeringsförklaring är ett tal som Statsministern håller i riksdagen där han förklarar vilken politik som regeringen tänker föra. Bloggregeringen har inte suttit i förhandlingar om vilken politik vi tänker föra, utan varje minister får bestämma själv. Därför kommer under en vecka dom olika ministrarna presentera sin syn på hur man borde föra politiken på sitt område.
Förutom mig så består bloggregeringen av:
Kanske intressanta bloggar om: politik, bloggregeringen, bloggosfären
Men är inte Alliansen liberal då? Njae. Det finns tre halv-liberala partier och ett konservativt, och debatten i Sverige är dominerad av frågor om varför man inte vill höja bidragen och hur det kommer sig att man inte vill förbjuda folk att få bra vård. Därför tänker vi kritisera regeringen ur ett liberalt perspektiv, för att visa att sossarnas maktkonservativa floskler inte är det enda alternativet till en alliansregering. Det finns ett annat, bättre, liberalt alternativ.
Först kommer nu regeringsförklaringen. En regeringsförklaring är ett tal som Statsministern håller i riksdagen där han förklarar vilken politik som regeringen tänker föra. Bloggregeringen har inte suttit i förhandlingar om vilken politik vi tänker föra, utan varje minister får bestämma själv. Därför kommer under en vecka dom olika ministrarna presentera sin syn på hur man borde föra politiken på sitt område.
Förutom mig så består bloggregeringen av:
Andreas Bergh, välfärdsminister
Dennis Josefsson, finansminister
Jörgen Modin, utrikesminister
Johanna Nylander, justitieminister
Louise Persson, jämställdhets och utbildningsminister
Björn Pedersen, näringsminister
Mikael Ståldal, miljö och energiminister
Kanske intressanta bloggar om: politik, bloggregeringen, bloggosfären
2006-09-20
Bloggarna slår tillbaka!
Jimmyroq har den utmärkta idén att ge Jan Guillou en bok med bra blogginlägg, som skall bevisa att Guillou har fel.
Klart jag vill vara med på det! Skall man vara elak borde man väl föreslå ett inlägg som bevisar att Guillou har fel om nåt helt annat också. Men jag efter närmare tänk så har jag bestämt mig för att föreslå följande tre bloggposter, i hopp om att Jimmyroq skall tycka nån av dom är tillräckligt bra:
I Sverige har man ett sjukvårdssystem.
Drömmar krossas inte, dom hoppar av.
Ideologiernas skuld.
Även om dom här kanske inte är mina allra bästa inlägg, så är det inlägg som inte bara inte har tagits upp i media, men inte heller kommenterar nåt i media, trots att det är viktiga saker. Det motbevisar alltså totalt påståendet att inget av vikt kan finnas på nätet utan att dessutom dyka upp i vanliga media. Och ja, jag är heltidsanställd, tack så mycket. Att blogga tar faktiskt inte speciellt mycket tid.
Kanske intressanta bloggar om: guillou, bloggosfären
Klart jag vill vara med på det! Skall man vara elak borde man väl föreslå ett inlägg som bevisar att Guillou har fel om nåt helt annat också. Men jag efter närmare tänk så har jag bestämt mig för att föreslå följande tre bloggposter, i hopp om att Jimmyroq skall tycka nån av dom är tillräckligt bra:
I Sverige har man ett sjukvårdssystem.
Drömmar krossas inte, dom hoppar av.
Ideologiernas skuld.
Även om dom här kanske inte är mina allra bästa inlägg, så är det inlägg som inte bara inte har tagits upp i media, men inte heller kommenterar nåt i media, trots att det är viktiga saker. Det motbevisar alltså totalt påståendet att inget av vikt kan finnas på nätet utan att dessutom dyka upp i vanliga media. Och ja, jag är heltidsanställd, tack så mycket. Att blogga tar faktiskt inte speciellt mycket tid.
Kanske intressanta bloggar om: guillou, bloggosfären
2006-08-29
Musikbranchen fattar äntligen galoppen
Universal Music har bestämt sig på att satsa på att låta folk ladda ner musik gratis och få in pengar på reklam istället. Med andra ord, äntligen har nån i musikbranchen fattat att det är dags att byta business model. Exakt till vad är det ingen som vet, men det märker vi.
Det här har jag sagt sedan i alla fall 2001. Musik kommer att bli gratis, det går inte att stoppa nedladdningarna. Det av dom stora bolag som först fattar hur man skall anpassa sig till detta är det som kommer ta över marknaden. Universal ligger bra till.
Kanske intressanta bloggar om: musik, piratkopiering, företagsekonomi
Det här har jag sagt sedan i alla fall 2001. Musik kommer att bli gratis, det går inte att stoppa nedladdningarna. Det av dom stora bolag som först fattar hur man skall anpassa sig till detta är det som kommer ta över marknaden. Universal ligger bra till.
Kanske intressanta bloggar om: musik, piratkopiering, företagsekonomi
2006-08-01
Bloggarna och de sinnesjuka
Det har slagit mig att kvalitén på dom populäraste bloggarna (om man räknar i klick) är av mycket varierande kvalitet. Dels finns det ju dom stora välkända politikerna, men blandat med detta på toppen är ofta bloggar som inte kan betraktas som något annat är sinnesjuka.Och jag menar inte inte "löjliga", utan bloggar av folk som är seriöst paranoida och lagda åt konspirationsteorier eller bara sysslar med osammanhängande aggressivt svammel riktat åt nån mer eller mindre imaginär motståndare.
Och det här tror jag är ett problem för bloggosfären, men jag vet inte riktigt hur det skall ordnas. Tidningar har ju redaktioner som sorterar bort dom värsta galenskaperna, och dom tidningar som inte gör det blir snart helt fulla av enbart knäppgökar och får antingen en liten läsekrets av andra knäppgökar eller försvinner helt. Men på internet finns inget sånt filter. Tvärtom tycks dom sensationsskapande rubrikerna och arga utfallen dra till sig folk. Jag skrev nästan läsare, men läser dom verkligen inläggen? Dom flesta klickar nog bara, skummar igenom, tänker "knäppgök" och klickare vidare. Men det är ju nog för att räknas, och nog för att komma högt i alla bloggranknignar. Och det i sin tur spär såklart på bloggenergin hos bloggtomten som skriver mer inlägg och får ännu mer klick.
Så den stora frågan är: Kan man göra nåt åt det här, och isåfall vad? Hur skall man göra för att skapa en "kvalitetssäkrad" bloggosfär utan att återgå till redaktioner och tidningslik publicering?
Kom med idéerna!
Andra bloggar om: bloggosfären
Och det här tror jag är ett problem för bloggosfären, men jag vet inte riktigt hur det skall ordnas. Tidningar har ju redaktioner som sorterar bort dom värsta galenskaperna, och dom tidningar som inte gör det blir snart helt fulla av enbart knäppgökar och får antingen en liten läsekrets av andra knäppgökar eller försvinner helt. Men på internet finns inget sånt filter. Tvärtom tycks dom sensationsskapande rubrikerna och arga utfallen dra till sig folk. Jag skrev nästan läsare, men läser dom verkligen inläggen? Dom flesta klickar nog bara, skummar igenom, tänker "knäppgök" och klickare vidare. Men det är ju nog för att räknas, och nog för att komma högt i alla bloggranknignar. Och det i sin tur spär såklart på bloggenergin hos bloggtomten som skriver mer inlägg och får ännu mer klick.
Så den stora frågan är: Kan man göra nåt åt det här, och isåfall vad? Hur skall man göra för att skapa en "kvalitetssäkrad" bloggosfär utan att återgå till redaktioner och tidningslik publicering?
Kom med idéerna!
Andra bloggar om: bloggosfären
2006-06-27
Sverige: Sprit. Japan: Handväskor.
Om du hade sett nyheten att en dansk ring av spritsmugglare som smugglar sprit till Sverige hade blivit krossad, hade du blivit förvånad? Förmodligen inte. Hade du blivit förvånad om du hade sett svensk ungdomar försöka folk att köpa ur sprit till dom? Förmodligen inte. Men om du hör att en ring som smugglar handväskor från Paris till Japan har blivit krossad, då hade du väl blivit förvånad?
Det borde du inte, för det är fullständigt sant, och anledningen är i grund och botten samma. Det är så höga importskatter på lyxiga modevaror i Japan att man kan tjäna grova pengar på att köpa dom i butiker här i Paris, och smuggla in dom i Japan. Så om du åker till Japan och nån säger "Psst, vill du köpa en äkta Chanel-handväska", ja, då är det faktiskt fullt tänkbart att den är äkta, men fortfarande dyr.
Men det är inte bara den nu krossade smugglar-ringen som smugglar lyxvaror. Dom höga skatterna gör också att Japanska turister gärna köper på sig massa lyxvaror när dom är här i Paris. Men dom får inte köpa hur mycket som helst. Louis Vuitton till exempel, tar köparnas passnummer och ser till att dom inte köper "för mycket", enligt uppgift för att dom är rädda för att blir kopierade. Hur detta skulle hindra dom från att bli kopierade framgår inte. Resultatet är hur som helst att Japaner kan återfinnas utanför lyxaffärerna i Paris och försöka övertala fransmän att "köpa ut" åt dom.
Det hela påminner starkt om Sverige och alkohol. Skillnaden är förstås att alkohol är farligt och beroendeframkallande, och förstör människors liv. Jag har aldrig hört att nån har fått sitt liv förstört av Christian Dior-varor.
Le Figaro, The Economist.
Det borde du inte, för det är fullständigt sant, och anledningen är i grund och botten samma. Det är så höga importskatter på lyxiga modevaror i Japan att man kan tjäna grova pengar på att köpa dom i butiker här i Paris, och smuggla in dom i Japan. Så om du åker till Japan och nån säger "Psst, vill du köpa en äkta Chanel-handväska", ja, då är det faktiskt fullt tänkbart att den är äkta, men fortfarande dyr.
Men det är inte bara den nu krossade smugglar-ringen som smugglar lyxvaror. Dom höga skatterna gör också att Japanska turister gärna köper på sig massa lyxvaror när dom är här i Paris. Men dom får inte köpa hur mycket som helst. Louis Vuitton till exempel, tar köparnas passnummer och ser till att dom inte köper "för mycket", enligt uppgift för att dom är rädda för att blir kopierade. Hur detta skulle hindra dom från att bli kopierade framgår inte. Resultatet är hur som helst att Japaner kan återfinnas utanför lyxaffärerna i Paris och försöka övertala fransmän att "köpa ut" åt dom.
Det hela påminner starkt om Sverige och alkohol. Skillnaden är förstås att alkohol är farligt och beroendeframkallande, och förstör människors liv. Jag har aldrig hört att nån har fått sitt liv förstört av Christian Dior-varor.
Le Figaro, The Economist.
2006-05-12
Sickna härmisar
2006-05-11
Bli trendig med Google
Google kommer men nya balla verktyg så ofta att ingen blir förvånad längre. Här är ett nytt: Google Trends. Här kan man se trenderna på vad folk söker efter, och även kolla i vilka städer och regioner det söks mest, och även jämföra olika saker. Mycket praktiskt.
Vad säger det om årets val? Inte så mycket, det verkar rätt jämt. Men för vänsterpartiet går det bara utför. Och det är kanske inte så konstigt. Deras ideologi är ju inte så populär.
Vad säger det om årets val? Inte så mycket, det verkar rätt jämt. Men för vänsterpartiet går det bara utför. Och det är kanske inte så konstigt. Deras ideologi är ju inte så populär.
2006-03-10
Bugga på, spana och anhålla
(Ja, titeln skall sjungas).
Jag tycker det här med buggning är en svår fråga. Buggningsförslaget innebär ju faktiskt att man måste ha domstolsbeslut på det och det måste förekomma starka misstankar om allvarliga brott. Är det verkligen automatiskt och uppenbart fel?
En del påstår att det helt enkelt inte hjälper. Är det verkligen så?
Och förslaget handlar om buggning av rum, vad jag förstår. Telefoner får man ju redan avlyssna i dom här fallen. Är det också automatiskt kränkande?
Folkpartiet är enligt uppgift kluvet i frågan. Det är jag också. Övertyga mig.
Jag tycker det här med buggning är en svår fråga. Buggningsförslaget innebär ju faktiskt att man måste ha domstolsbeslut på det och det måste förekomma starka misstankar om allvarliga brott. Är det verkligen automatiskt och uppenbart fel?
En del påstår att det helt enkelt inte hjälper. Är det verkligen så?
Och förslaget handlar om buggning av rum, vad jag förstår. Telefoner får man ju redan avlyssna i dom här fallen. Är det också automatiskt kränkande?
Folkpartiet är enligt uppgift kluvet i frågan. Det är jag också. Övertyga mig.
2006-02-28
Olagliga åsikter: Irving tar tillbaka tillbakatagandet
David Irving är en berömd förintelseförnekare, och har nyligen blivit dömd till tre års fängelse för detta i Österrike. Detta trots att han har sagt att han inte längre förnekar förintelsen. Det här visar på hur absurt det är att göra det olagligt att ha åsikter.
För det första, om man straffar nån för en åsikt, och han ändrar sig, kan man fortfarande straffa honom då? Irving förnekade förintelsen 1989, men nu har han ändrat sig, påstod han. Men han måste ju fortfarande straffas för det han gjorde 1989, eller hur? Man släpper ju inte en tjuv fri för att han har slutat stjäla! Så det blir då lite märkligt att han straffas för att han hade åsikter han inte längre har, men det blir ju ännu märkligare om han inte straffas. När båda utfallen är konstiga, så är det ju en indikation på att det är nåt grundläggande fel.
Och för det andra, kan man lita på att han har ändrat sig? Är det inte så att han säger att han har ändrat sig bara för att få kortare straff? Jo, det verkar onekligen så, efter nya uttalanden från Irving. David Irving har tidigare erkänt att det fanns gaskammare. Det fick han att låta som att han erkände förintelsen. Men nej, han erkänner nu bara att dom fann och att enstaka avrättningar förekom med dessa, men nån förintelse har inte förekommit tydligen. I alla fall inte i gaskamrarna. Och om det nu förekom en förintelse, varför överlevde folk, säger Irving med förintelseförnekarnas traditionellt vrickade logik.
Så för det tredje: Var lägger man gränsen vid den olagliga åsikten? Måste man, när det gäller förintelsen, erkänna att det fanns gaskamrar. Eller måste man erkänna att dom fanns i tyskland (en annan sak Irving förnekar, själv vet jag inte nåt om den saken) eller måste man erkänna att man dödade miljontals judar, eller måste man erkänna att minst 4 miljoner judar dog? Vad händer om man anser att det är 3.8 miljoner? Var går gränsen för förintelseförnekande?
Nej, åsikter skall inte vara olagliga. Men så länge dom är det, så skall David Irving sitta i fängelse, helst i maxstraffet 10 år. Inte för att det hjälper, han kommer vara lika äcklig när han kommer ut, men han kan gott få lida lite.
För det första, om man straffar nån för en åsikt, och han ändrar sig, kan man fortfarande straffa honom då? Irving förnekade förintelsen 1989, men nu har han ändrat sig, påstod han. Men han måste ju fortfarande straffas för det han gjorde 1989, eller hur? Man släpper ju inte en tjuv fri för att han har slutat stjäla! Så det blir då lite märkligt att han straffas för att han hade åsikter han inte längre har, men det blir ju ännu märkligare om han inte straffas. När båda utfallen är konstiga, så är det ju en indikation på att det är nåt grundläggande fel.
Och för det andra, kan man lita på att han har ändrat sig? Är det inte så att han säger att han har ändrat sig bara för att få kortare straff? Jo, det verkar onekligen så, efter nya uttalanden från Irving. David Irving har tidigare erkänt att det fanns gaskammare. Det fick han att låta som att han erkände förintelsen. Men nej, han erkänner nu bara att dom fann och att enstaka avrättningar förekom med dessa, men nån förintelse har inte förekommit tydligen. I alla fall inte i gaskamrarna. Och om det nu förekom en förintelse, varför överlevde folk, säger Irving med förintelseförnekarnas traditionellt vrickade logik.
Så för det tredje: Var lägger man gränsen vid den olagliga åsikten? Måste man, när det gäller förintelsen, erkänna att det fanns gaskamrar. Eller måste man erkänna att dom fanns i tyskland (en annan sak Irving förnekar, själv vet jag inte nåt om den saken) eller måste man erkänna att man dödade miljontals judar, eller måste man erkänna att minst 4 miljoner judar dog? Vad händer om man anser att det är 3.8 miljoner? Var går gränsen för förintelseförnekande?
Nej, åsikter skall inte vara olagliga. Men så länge dom är det, så skall David Irving sitta i fängelse, helst i maxstraffet 10 år. Inte för att det hjälper, han kommer vara lika äcklig när han kommer ut, men han kan gott få lida lite.
2006-02-27
Det finns ingen upphovsrätt på sanningen
Michael Baigent, Richard Leigh och Henry Lincoln gav 1982 ut boken "Holy Blood, Holy Grail". En bok som hävdar att den heliga graalen inte alls är en bägare, utan en helig blodslinje, alltså en släkt som i rakt nedstigande led härstammar från Jesus. Om ni känner igen den teorin så är det för att den fick förnyad aktualitet i och med Dan Browns deckare "DaVinci-koden". Ja, Dan Brown har faktiskt tagit hela "Holy Blood, Holy Grail" som grund för hela sin deckar-historia. Och som resultat så har Michael Baigent och Richard Leigh stämt Dan Brown.
Men det finns en viktig skillnad mellan böckerna. Dan Browns bok är fiktion, medans "Holy Blood, Holy Grail" påstår sig vara fakta. Ja, Dan Brown hävdar också att alla hemliga ordnar och liknande som nämns i boken är fakta, men han spinner en historia runt det som ingen hävdar är sann.
Dan Brown är alltså stämd av Michael Baigent och Richard Leigh därför att han accepterar det som dom anser vara sanning och fakta, som just fakta! Det är som om Einstein hade stämt folk för att dom använder sig av relativitetsteorin! Man har inte upphovsrätt på sanningen. Om Michael Baigent och Richard Leigh verkligen menar att "Holy Blood, Holy Grail" verkligen är non-ficktion så kan dom inte stämma Dan Brown. Det här vet dom naturligtvis. Dom är bara sura på att Dan Brown cashar in på deras idéer. För dom inbillar sig naturligtvis inte en sekund att deras teorier är sanna. Dom har bara presenterat det som en fakta-bok för att tjäna pengar på dom som gillar konspirationsteorier. Dan Brown var smartare. Genom att rama in idéerna i en deckarhistoria kan han sälja boken till alla andra också.
Om du funderar på att läsa nån av dom här böckerna, så kan jag istället rekommendera Umberto Ecos "Focaults Pendel". Det är också en spännande historia om konspirationsteorier, men till skillnad från ovanstående böcker kanske du lär dig nåt vettigt.
Men det finns en viktig skillnad mellan böckerna. Dan Browns bok är fiktion, medans "Holy Blood, Holy Grail" påstår sig vara fakta. Ja, Dan Brown hävdar också att alla hemliga ordnar och liknande som nämns i boken är fakta, men han spinner en historia runt det som ingen hävdar är sann.
Dan Brown är alltså stämd av Michael Baigent och Richard Leigh därför att han accepterar det som dom anser vara sanning och fakta, som just fakta! Det är som om Einstein hade stämt folk för att dom använder sig av relativitetsteorin! Man har inte upphovsrätt på sanningen. Om Michael Baigent och Richard Leigh verkligen menar att "Holy Blood, Holy Grail" verkligen är non-ficktion så kan dom inte stämma Dan Brown. Det här vet dom naturligtvis. Dom är bara sura på att Dan Brown cashar in på deras idéer. För dom inbillar sig naturligtvis inte en sekund att deras teorier är sanna. Dom har bara presenterat det som en fakta-bok för att tjäna pengar på dom som gillar konspirationsteorier. Dan Brown var smartare. Genom att rama in idéerna i en deckarhistoria kan han sälja boken till alla andra också.
Om du funderar på att läsa nån av dom här böckerna, så kan jag istället rekommendera Umberto Ecos "Focaults Pendel". Det är också en spännande historia om konspirationsteorier, men till skillnad från ovanstående böcker kanske du lär dig nåt vettigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
