2006-02-26

Jag är inte feminist

Jag gillar inte att kalla mig feminist, och det av två anledningar. Anledning nummer 1 är att jag tycker att vi i dagens samhälle inte behöver diskutera i termer som "feminism". Jag tycker det är självklart att kvinnor skall ha samma rättigheter, möjligheter, löner och rättskydd som män. En del menar att man är feminist om man ser orättvisorna och vill göra nåt åt dom. Då är jag såklart feminist, men frågan är då, vem i Europa är inte feminist med den definitionen? Att ha en definition som är så vid att den omfattar alla är lite meningslöst.

Den andra och viktigare anledningen är att det finns massor av feminster som jag uppfattar som totala knäppskallar. Det är en grupp feminister som går från dom som ser all kritik mot deras åsikter som manligt förtryck, till rent särartfeministiska galningar som anser att kvinnor är bättre än män. Dom ser alltså orättvisor, men vill inte göra nåt åt det, utan dom vill vända på steken, så att män blir orättvist behandlade istället. Det är nåt som passar in i dom felsta definitioner av feminsim, men som inte passar mig. Jag ser istället också att män ibland behandlas orättvist. Till exempel är det ju svårare som man att få vårdnaden om barnen i en vårdnadstvist.

Så därför vill inte jag kalla mig feminist. Jag är istället vad jag i brist på bättre ord skulle kalla postfeminist. Jag anser att feminismen som politisk rörelse och idéströmning i väst (men inte i tredje världen) är överspelad. (*) Extremfeministernas dominans inom den feministiska debatten, trots stark kämpaglöd från liberalfeminister, är ett symptom på detta. När rörelsen ser sina mål genomförda höjer man bara tonen, tills diskussionen är hysterisk. Och nej, jag använder inte ordet "hysterisk" som ett sexistiskt försök att tysta debatten, utan för att den till stora delar är hysterisk, vilket om inte annat visas av dom TV-program om ROKS och debatten om Eva Lundgrens forskning som följde.

Så, välkomna till det postfeministiska samhället. Det är betydligt bättre än det förra!



(*)Noteras skall att inte alla som kallar sig postfeminister anser att feminismen är överspelad. Det verkar vara ett diffust ord, och jag gör möjligen saken värre, då jag ingalunda har läst massa postfeministisk teori. Men jag hittar inget bättre ord, så det får bli "postfeminist", åtminstonde tillsvidare.

45 kommentarer:

ab sa...

Antar att du tar upp det här för att du vill ha lite kvinnligt sällskap på din blogg!

Okidok. Feminismen är knappast överspelad, i meningen lika mänskliga rättigheter för båda könen, eftersom vi inte uppnått det än ens i västvärlden. Det är bara att läsa vanlig statistik. Män äger en överväldigande andel av allting, kvinnor dubbeljobbar fortfarande mer än karlar, och karlar står för den största delen av allt våld. Kvinnor får sämre vård osv, osv.

Vad beträffar att det är svårare att få vårdnaden om barn luckras detta upp i och med att man vill ha tvångsmässig delad vårdnad - även om föräldrarna är ogifta. För övrigt får män oftast behålla vårdnaden om barnen även om de misshandlar frun, eller t o m både barn och fru - även om de dödar mamman. Om en mamma misstänker att pappan begår våld mot barnet men han inte döms för det i domstol, kan mamman mista vårdnaden till honom helt och hållet. Det leder till att många mödrar inte vågar anmäla, utan måste tvinga iväg ungen till pappan fast den inte vill, väl medveten om vad som sedan händer där.

Både Eva Lundgren och ROKS-ordföranden förnekade att de uppträtt sin Rubar påstod. Det finns många sätt att klippa ett TV-program, och eftersom Rubar vägrar lämna ut originalbanden kan man inte utan vidare tro henne. Medierna överdrev grovt. Det gör de faktiskt ganska ofta! Jag har träffat Lundgren och hon är definitivt ingen karlhatare - tvärtom.

Så jag fortsätter att vara feminist. En realistisk sådan. F d fru till en man som var en underbar pappa, för övrigt. Men se dig om, globalt - vad har män egentligen för sig i denna värld? Är alla dessa våldsverkare, krigslorder, religiösa fanatiker etc. undantag med en olycklig barndom och sinnesförvirrade? Eller vad tror du? Det är inte bara värt att fundera över - det är absolut nödvändigt.

Lennart Regebro sa...

Antar att du tar upp det här för att du vill ha lite kvinnligt sällskap på din blogg!

Du öppnar med att sätta en seriös ton. Inte.

eftersom vi inte uppnått det än ens i västvärlden. Det är bara att läsa vanlig statistik.

Statistik är inte rättigheter.

Både Eva Lundgren och ROKS-ordföranden förnekade att de uppträtt sin Rubar påstod.

Ja, och ingen av dom kan tala om vad det var dom inte sa och vad dom egentligen menade. Eva Lundgren skrev i en intervju i SvD att hennes forskning hade blivit missrepresenterad. Sedan fortsatte hon i artikeln att diskutera sin forskning, varvid hon beskrev sin forskning exakt likadant som Evin Rubar. Missrepresenterad? Inte direkt, du.

Det finns många sätt att klippa ett TV-program, och eftersom Rubar vägrar lämna ut originalbanden kan man inte utan vidare tro henne.

Fullständgt skitsnack. Dom som har blivit intervjuade måste rimligen veta när intervjuerna är klippta. Om dom inte har sagt eller tycker dom saker dom verkar säga och tycka, så har det ju blivit klippt där, men detta kan dom ju nte framföra. Nej, det där är undanflykter.

Jag har träffat Lundgren och hon är definitivt ingen karlhatare

Påstod jag det? Jag påstod att TV-programmen om ROKS och en efterföljande debatten visar hur hysterisk tonen bland feminister är. Och Evan Lundgrens snack om djävulsdyrkare (som hon numera verkar försöka tona ner) är ett exempel på det. Och jag menar att den tonen är en effekt av att mankänner sig allt mer onödig, eftersom resten av samhället nu tycker samma saker. Feminist-rörelserna reagerar på att dom har vunnit med att bli extrema.

vad har män egentligen för sig i denna värld? Är alla dessa våldsverkare, krigslorder, religiösa fanatiker etc. undantag med en olycklig barndom och sinnesförvirrade?

Har jag sagt nåt som kan tolkas på det viset? Nej. Halmgubbeargumentation, alltså. Även du höjer tonen och blir osaklig när du diskuterar saken, och då har vi knappt ens börjat.

ab sa...

Jag öppnade som jag gjorde därför att ditt inlägg inte gav en seriöst intryck. Att säga att feminismen är överspelad ger inte ett allvarligt menat intryck. Men jag borde kanske vetat bättre. Jag tror inte mina öron när jag hör karlar säga att de tror prostituerade är det för att de gillar sex heller (vilket jag sett på ett par andra bloggar), men de tror faktiskt det.

Statistik är inte rättigheter? Har jag sagt det? Statistik är en beskrivning av världen. Kvinnor äger en bråkdel av vad män äger och har en bråkdel av inflytandet. Lägg till den sinnessjuka lagstiftningen som håller kvinnor nere i diverse länder, lägg till fenomen som könsstympning m m. Alltså behövs feminism. Inte "postfeminism".

Vi lever globalt i en sorts krigstillstånd som kvinnor. Då är det rätt övermaga att vara snarstucken.

Rubar: Nej, intervjuade vet inte "rimligen" hur ett program ska klippas. Rubar värvade Lundgren med löftet att intervjun skulle handla om normaliseringsprocessen, alltså en epokgörande forskning av EL om hur misshandlade kvinnor i en relation gradvis vänjs vid först isolering och sedan ett eskalerande våld. Jag har sett Rubars mail. Sedan tog intervjun fyra timmar, varvid Rubar ställde frågor på tusen olika sätt för att få delvis olika svar. Minsta barn vet hur man manipulerar en intervju: man frågar exvis dig om du tycker pedofili är acceptabelt och du svarar givetvis med ett rungande, eftertryckligt NEJ! Sedan klipper man ihop det med en annan fråga. För att ta ett grovt exempel. Eller visar ett gråtande barn och klipper in ett litet hånflin från dig, som egentligen gällde något annat. Liknande saker anklagar ROKS och Lundgren Rubar för. Tills vi får se originalbanden håller jag möjligheten öppen för att det kan vara så.

Jag är skittrött på att ständigt möta hån och diskriminering och våld mot kvinnor och barn - grovt våld - och höra andra, hyfsade karlar pipa om hur hysteriska feminister är.

I natt fick jag rycka ut och hjälpa en skrikande kvinna från en aggressiv man i vårt hus. För en gångs skulle ställde en karl upp (en annan granne), gick med och konfronterade mannen. Om hyggliga karlar överallt gjorde detsamma skulle hot och våld mot kvinnor kunna minskas dramatiskt. Istället har vi en pseudodebatt om hur elaka upprörda feminister är. Du får förlåta mig, men jag tycker det är ynkligt.



Nej,

Claesw sa...

"En del menar att man är feminist om man ser orättvisorna och vill göra nåt åt dom. Då är jag såklart feminist, men frågan är då, vem i Europa är inte feminist med den definitionen?"

Fler än du kan ana. Jag kan tänka mig att ungefär hälften av alla svenska män på allvar tror att det inte finns någon könsdiskriminerin annat än i enstaka fall, och då drabbar det ofast män.

Lennart Regebro sa...

Jag tror inte mina öron när jag hör karlar säga att de tror prostituerade är det för att de gillar sex heller (vilket jag sett på ett par andra bloggar), men de tror faktiskt det.

Guilt-by-association. Fult debattknep.

Statistik är inte rättigheter? Har jag sagt det?

När du säger att statistik bevisar skillnader i rättigheter, så ja.

Lägg till den sinnessjuka lagstiftningen som håller kvinnor nere i diverse länder, lägg till fenomen som könsstympning m m.

Jag påpekade tydligt att det här gällde västvärlden.

Nej, intervjuade vet inte "rimligen" hur ett program ska klippas.

Tempus är en bra sak att hålla koll på i språket.
Dom vet rimligen när dom är felciterade även om dom inte har tillgång till originalbanden. Hur kan dom annars hävda att dom är felciterade?

Eller visar ett gråtande barn och klipper in ett litet hånflin från dig, som egentligen gällde något annat.

Sbälla du, jag vet precis hur det där fungerar. Och dels såg jag inget av det i Evin Rubars program, dels beskriver hon Lundgrens Forskning precis som Lundgren själv beskriver den, dels kan inte Lundgren tala om vad som skulle vara ohederligt klippt. Om Rubar hade klippt ohederligt, borde hon då inte ha påstått nåt annat än det Evan Lundgren påstår? Det gör hon ju inte.

För en gångs skulle ställde en karl upp

Och jag är trött på skitsnack om att män inte reagerar, och att alla män är otentiella misshandlare och liknande.

Sorry, du ÄR hysterisk, du kan inte diskutera seriöst och du är en av dom personer som gör att jag inte kan kalla mig feminist.

Lennart Regebro sa...

ClaesW: Det kan inte jag tänka mig. Jag träffar på rasister lits då och då, både på nätet och ibland på verkligheten. Och undersökningar visar att dom är en minoritet. Men jag träffar aldrig på några som tycker det du säger. Om hälften av svenska män tyckte så, då skulle jag rimligtvis träffa på dom oftare än jag träffar på rasister.

ab sa...

Vi har inte ens träffats, eller diksuterat feminism på djupet, och nu vet du att JAG är hysterisk också? Varje kvinna som anser att feminism behövs är alltså per definition hysterisk?

Statistik bevisar inte "rättigheter", det är ett ordbruk som inte ens går att använda. Men den bevisar att rättigheterna inte impliceras. I västvärlden har vi de flesta medborgerliga rättigheterna men har ett jävla sjå att driva genom dem, så även en feminist som enbart vill slåss för lika rättigheter har en del att göra. Du till exempel.

Rubar sa inte "exakt vad Lundgren själv säger".
Jag tycker du är blind på båda ögonen och oerhört feg, om jag nu ska återgälda komplimangen ovan. Det är män som blir förnärmade som du som reagerar med hysteri. Här får folk slåss för livet och du trippar runt och är sur för att du anser att du anklagas för medskyldighet? Vad är det för larv? Ställ upp och hjälp till istället! Är det något vi behöver, så är det bra karlar som gör något annat än pratar.

Lennart Regebro sa...

Jag har inte påstått att du är hysterisk som person. Bara att dina inlägg här och nu är hysteriska. Jag hoppas du inser skillnaden.

Det är män som blir förnärmade som du som reagerar med hysteri.

Det händer säkert. Men nu är det du som reagerar med hysteri, och du är det därför att jag går in och argumenterar mot vissa förutfattade meningar du har, men som du inte kan rucka på utan att hela din världsbild gungar. Det är en vanlig reaktion. Oavsett om man är man eller kvinna.

Ställ upp och hjälp till istället!

Mer förolämpningar. Håhå, jaja. Dina inlägg blir bara värre och värre, och så kommer det fortsätta. Och det finns inget jag kan göra åt det, förutom att sluta svara på dina dumheter.

Som sagt, du tillhär dom personer som gär det omöjligt för sansade och vettiga människor att kalla sig feminister. Fundera över om du tycker det är bra.

ab sa...

Lennart, du tillskriver mig åsikten att jag anser alla män vara potentiella våldsverkare. Det råkar vara så att jag inte anser det. Har aldrig gjort.

Jag har faktiskt aldrig träffat någon kvinna som anser det. Inte ens de i min krets ( tre stycken) som blivit misshandlade av (numera) f d män. Det enda jag skrev var att jag själv aldrig sett en man fysiskt försvara en kvinna förrän igår. Det stämmer inte helt. Jag har sett det en gång förr - en somalisk man räddade en lynchningshotad kvinna på ett torg medan såväl medier som amerikanska ockupationssoldater endast tittade på. Heder åt honom.

Mina inlägg här är varken hysteriska eller osakliga. Jag ber dig som hygglig man att hjälpa till och du svarar håhåjaja. Jag vet inte vad jag ska säga om ett sånt svar, utom att den antingen kommer från en cyniker eller en person med skygglappar. Eller en som anser att det faktiska våldet mot kvinnor och barn inte är värt att ta på allvar eller ens diskuteras på allvar.

Det är lätt att sitta på sin stjärt och "ta avstånd från våld". Det behövs tyvärr mer än så. Men vi kan alltså inte räkna med dig?

Och därmed är diskussionen här avslutad för min del.

Lennart Regebro sa...

Lennart, du tillskriver mig åsikten att jag anser alla män vara potentiella våldsverkare.

Halmgubbeargument. Det har jag inte gjort.

Jag ber dig som hygglig man att hjälpa till

Skitsnack. Du sa att jag skulle hjälpa till *istället* vilket innebär att du menar att jag inte gör det nu. En ren förolämpning, och en ren anklagelse om att jag skulle blunda för frågan.

Eller en som anser att det faktiska våldet mot kvinnor och barn inte är värt att ta på allvar eller ens diskuteras på allvar.

Förolämpningar.

Det är lätt att sitta på sin stjärt och "ta avstånd från våld". Det behövs tyvärr mer än så. Men vi kan alltså inte räkna med dig?

Mer förolämpningar.

Mina inlägg här är varken hysteriska eller osakliga.

Nej, just det. Ovanstående är ju sakligt. Mmm. Visst.

Som sagt, du tillhör dom personer som gör det omöjligt för sansade och vettiga människor att kalla sig feminister. Fundera över om du tycker det är bra.

Johan Carlsson sa...

Varför kan du inte bara använda begreppet liberalfeminist?

Så som jag uppfattade att du beskrev det var det extremfeminismen som var problemet, inte liberalfeminismen.

ClaesW sa...

För övrigt är det konstigt att det för de flesta är feminismen som är problemet, inte diskrimineringen....

Det säger en hel del.

Lennart Regebro sa...

ClaesW: "De flesta"? Men, ja, feminismen har idag blivit ett problem snarare än en lösning, ja, som så tydligt exemplifieras av debatten med ab, ovan.

Lennart Regebro sa...

Johan: Jo, men extremfeminismen har tagit över och lagt beslag på ordet feminism, fr det första, för det andra så anser jag alltså att i väst har feminismen spelat ut sin roll. Man kan inte längre se frågan med en dikotomi mellan män och kvinnor eller en mellan feminister och mansgrisar.

Claesw sa...

Det är mer komplicerat än så. Män i allmänhet (även du) tycker att det är oerhört mycket värre med en feminist som generaliserar över t. ex mäns våld mot kvinnor än själva problemet mäns våld mot kvinnor. Du skriver om hemska feminister, men inte om diskriminering, våldtäkter eller kvinnomisshandel. Då är man inte feminist, inte på något sätt. Gör man den prioriteringen så har man långt, lååååångt kvar. Det är inte direkt så man bidrar till att jämna ut förutsäätningarna.

Lennart Regebro sa...

Du måste slå nåt slags rekord i generaliseringar och märkliga slutsatser. Men din argumentation så får man ju inte skriva om nånting annat än det som man anser är det största problemet i världen, eftersom så kvickt man skriver om nåt annat så visar det att man inte tar det problemet på allvar.

Så, alltså anser du att krig är OK, och du anser att terrorism inte är ett problem, och du tycker att svälten i världen skall ignoreras. För du skriver ju inte om nåt av detta, istället svarar du på min blogg.

Så, från och med nu får du inte överhvudtaget uttala dig om nåt annat än fattigdomen i tredje världen. OK?

Claesw sa...

Bortförklaringar...

Som sagt, för dig är inte diskrimineringen ett problem, du är ju man! Däremot finns det feminister som är jätteirriterande.

Det är möjligt att jag har fel, men när en man säger sig vara "för jämställdhet och så men det där jävla feministerna..." då blir man lite fundersam.

Lennart Regebro sa...

Det är bra att du blir fundersam. Men som vanlig funderar du på fel sak. Det är inte bara möjligt att du har fel, du är totalt ute och cyklar, och jag ser ingen anledning till att du skall börja föroläma mig bara för att vi har olika åsikter i den här frågan.

Det du borde fundera på är varför man alltid blir förolämpad bara man yttrar minsta pip till kritik mot nån som kallar sig feminist. Är det bra? Bidrar det till ett konstruktivt debattklimat?

Barbamamma sa...

Jag är lite imponerad...

SÅ oändligt många gånger jag varit i liknande debatter som spårat ur totalt. Du är skicklig, Lennart. All heder till dig som inte rubbas i ditt argumenterande.

Jag kallade mig feminist en gång i tiden... inte längre. Idag är jag bara trött. Jag är trött på snedfördelade maktstrukturer, men utmattad blir jag av sekterism och snedvridning av fakta.

Visst är män djur. Självfallet. Men det är kvinnor också.

Lennart Regebro sa...

Oj. Om du tycker att den här debatten INTE spårade ut, då måste dom debatterna du var med om verkligen varit rena tågkatastrofen. :)

Barbamamma sa...

Jodu, en hel del våldsamma tågkatastrofer har jag nog varit med om. Men urspårning är nog tyvärr vad man har att vänta så fort man ens snuddar vid ämnet. Tyvärr.

Johan Carlsson sa...

Fast den dikotomi har väl i för sig alltid varit "förlegad", precis som dikotomi arbetare vs. kapitalister alltid varit förlegad.

Men visst, med till exempel en ökad globalisering blir andra jämställdhetsproblem mer framträdande, som till exempel skillnaderna nyinflyttade medborgare och dom vars släkt bott i landet en uns längre tid.

Lennart Regebro sa...

Nej, jag tycker inte den har varit förlegad. Fram till åtminstone 60-talet, och förmodligen längre, var den absolut relevant även i Sverige, då ens chanser och möjligheter i livet till stort dikterades av om man var född som man eller kvinna. Samma sak gäller såklart dikotomin mellan arbetare och kapitalister på 1800-talet. Marx levde i ett klassamhälle. Hans analys vara bara åt pipan.

Barbamamma sa...

Genusfrågan i Sverige idag är intressant ur andra perspektiv än de "ursprungliga" feministiska frågorna (rösträtt, lika lön för lika arbete osv). Vad är det för typ av jämlikhet vi vill uppnå? Hur man ser på människa och kön bestämmer utgångspunkten.

*Människan är en social varelse, och könsrollerna är socialt och kulturellt skapade.

*Människan är en biologisk varelse, och könsrollerna är således biologiskt styrda.

Ska vi se till individens egenskaper, eller ska vi "ta till vara" könens olikheter?

När det gäller maktstrukturer finns andra arenor att spela på än den offentliga. Politisk och ekonomisk makt är det som syns, men de flesta medborgare rör sig inom andra sammanhang, där det inte är lika enkelt att se hur makten fördelar sig. Men intressant som sjutton är det. Och jag tror det är väldigt viktigt att veta vad man i grunden har för människosyn innan man ger sig in i debatten om det inte ska spåra ur.

Stefan sa...

Konstaterar att Lennart ångar på i samma gamla tråkiga stil som alltid. Jag blev just påmind om varför jag så sällan besöker den här bloggen.

;-)

Lennart Regebro sa...

Tack för att du bidrar till det sakliga debattklimatet i den här diskussionen.

Lennart Regebro sa...

Det är inte bara dom som kommenterar här som hellre smutskastar än diskuterar seriöst. Läs här.

Marianne sa...

Ordet "postfeminist" skickar enligt mig klart ut signaler om att den som kallar sig det anser att män och kvinnor har samma möjligheter i samhället och att ingen diskriminering förekommer som en måste bekämpa.

Jag är feminist. Därmed står jag inte för allt som alla andra feminister säger. Jag brukar även kallar mig för någon sorts liberal. Men det betyder inte att jag står för allt som alla liberaler säger. Om ordet "feminism" ska sluta användas för att det är luddigt gäller detsamma definitivt ordet "liberal".

Varför använder du ordet "hysteriskt"? Detta ord används nästan uteslutande om kvinnor. Om du inte vill provocera, utan ha ett seriöst debattklimat där alla känner sig välkomna att delta på samma villkor, varför inte välja ett mer neutralt ord?

Lennart Regebro sa...

Ja, jag menar att män och kvinnor i stort sett har samma möjligheter. Givetvis förekommer det diskriminering mot kvinnor, men det förekommer diskriminering mot invandrare, bögar, skåningar, korta, blondiner och handikappade också. Att då peka ut just kvinnor känns för mig lite konstigt.

Och ja, jag är medveten om att ordet "hysterisk" änvänds oftare om kvinnor och det var därför jag specifikt påpekade att jag inte använde det ordet av den anledningen. Jag använde ordet "hysteriskt" för att det är korrekt od att avnända. Folk som i höga toner och med vilt viftande armar skriker. Hysteriskt. Och det gäller både kvinnor och män i den här debatten.

Att du tar upp det ordet som någon slags sexism *trots* att jag förklarade just att det inte var menat på det viset visar att du anstränger dig för att hitta sexism även där den inte finns. Det blir en slags självupfyllande förutsägelse.

varför inte välja ett mer neutralt ord?

Därför att det var det korrekta ordet att använda här. Att du tolkar det som icke-neutralt när jag påpekar att jag menar det neutralt är inte mitt fel.

Marianne sa...

Vänta nu lite. Jag skrev inte att jag tolkade ordet sexistiskt eller att jag på något sätt tog illa upp av att du använde ordet. Det är din, grundlösa, tolkning av det jag skrev.

Men frågan varför du valt att använda ordet "hysterisk" kvarstår. Det finns andra ord att använda som också passar bra, (Hur vet du förresten att en person som kommenterar i din blogg viftar vilt med armarna? Tolkar du inte in lite väl mycket nu?)och som upplevs som könsneutrala.

Menar du att det inte finns nackdelar med att använda laddade ord? Laddningen försvinner inte för att du meddelar att du inte menar att ordet ska ha laddning. (För att ta ett banalt exempel: Om jag kallar någon idiot, är det då okej bara för att jag följer upp med att jag inte menar något nedsättande med det?)

Återigen: Jag säger inte att jag tar illa upp, och inte heller att du menade att använda ordet sexistiskt (men du valde att tolka det så). Det jag undrar är varför du inte väljer ett neutralt ord om du vill ha en seriös debatt utan upprörda känslor?

Lennart Regebro sa...

Nej, du skrev inte att du tolkade ordet sexistiskt, det är korrekt. Du tolkade däremot ordet sexistiskt. Det är skillnad på att göra nåt och skriva "nu går jag nåt".

Det är din, grundlösa, tolkning av det jag skrev.

Nej, det är en förutsättning för att du skrev som du skrev.

Det finns andra ord att använda som också passar bra, och som upplevs som könsneutrala.

Nej.

Allt annat du säger sa du redan förra gången och jag svarade på det då.

Monica sa...

Hysteri (gr. hyste'ra, "livmoder"). Termen har sitt ursprung i de gamla grekernas föreställning att livmodern kunde vandra runt i kroppen och förorsaka olika sjukdomsliknande tillstånd. "Hysteri" var fram till 1900-talet läkarvetenskapens benämning på en typ av psykiska störningar som endast eller huvudsakligen drabbade kvinnor, "hysterikor". Typiska hysteriska symptom är epilepsiliknande anfall, övergående förlamningar eller plötslig blindhet/dövhet (se bildlänkarna nedan).

Det hysteriska anfallet, liksom dess koppling till framför allt den kvinnliga sexualiteten, har en lång historia och beskrevs redan av de forna egyptierna.

Lennart Regebro sa...

Ja, precis. Där av kommentaren Och nej, jag använder inte ordet "hysterisk" som ett sexistiskt försök att tysta debatten omedelbart efter att jag använde ordet.

Emil sa...

Mycket bra skrivet!
Delar dina åsikter till 100%.

Tog själv upp detta tema för en tid sedan. Det var i samband med att Aftonbladet körde en "Vita bandet kampanj" där män skulle bära ett vitt band - för att protestera mot överfallsvåldtäkterna.

Själv tyckte jag hela idén med kampanjen var märklig, då det är uppenbart för var och en att 99,9% av alla män är emot överfallsvåldtäkter.
(http://www.tankesmedjan.se/2005/11/03/kanmanjen-mot-mans-vald-mot-kvinnor/)

Likt jag själv så stödjer 99% av alla män idén om att kvinnor skall ha samma rättigheter, möjligheter, löner och rättskydd som män och dylikt.

Men för den skull kallar jag mig inte för femenist eller bär vita band, då min ståndpunk i frågan är så uppenbar både för mig och min omgivning, att jag inte behöver skylta med den.

Hannes sa...

Sen när blev feminism ett absolut, och ofelbart svar på hur man ska bekämpa orättvisor? Vad jag har uppfattat försöker feminism lösa ett problem. Men måste det vara rätt, för att det är, just, feminism det handlar om? Det finns olika lösningar till olika problem. Det finns fler än en väg här i livet. Till exempel, alla politiska partier försöker uppnå någon slags välfärd, eller helt enkelt ett samhälle som de tror är bäst. Men genom era ögon finns det bara ett sätt att uppnå välfärd, alltså så kanske är det bara Moderaterna som kan nå till det perfekta samhället.
Angående jämställdhet, tydligen så är det att antingen är man för jämställdhet (dvs feminism, hur nu än feminism än blev den ofelbara sanningen) eller så är man en totalitär kvinnoförtryckare. Hur kan man nå den slutsatsen att det bara finns antingen eller? Allt har en motpol, men ni glömmer vad som finns emellan.

Lennart Regebro sa...

Det här är ett svar på några invändningar från Rebecka, som hon kom med efter att ha kallat mig idiot och raderat dom inlägg där jag bad henne argumentera för ståndpunkten. Efter mycket tjat kom hon med ett slags svar. Det innehöll givetvis mycket personangrepp, men jag hoppar över dom.

Man har nu stängt inlägget på gylf.se för kommentarer. När man inte längre kunde radera inlägg och hoppas att folk inte skulle märka, så blev det för mycket för dom.

Här är iaf svaret:

Den första anledningen är att han inte "tycker" att en feministisk analys behövs i dagens samhälle

Nej, det sa jag inte. Jag hade i det här läget kunnat gissa vad av det jag sa du menar, men jag vill inte, eftersom Rebecka har visat sig ointresserad av seriös debatt, och säkerligen kommer att försöka undvika alla mina försök till seriösa utvikningar, om hon hittar minsta anledning. Om jag gissar vad hon avser kommer hon bara säga "det menade jag inte", och då var gissningen ett slöseri med tid. Om Rebecka vill diskutera seriöst (vilket hon redan med all önskvärd tydlighet har bevisat att hon inte har något som helst intresse i) så får hon kritisera mig för det jag skriver. Inte för nåt jag inte skriver eller en misstolkning av det jag skriver.

men han motiverar inte varför det inte skulle behövas, eller ens varför han tycker så, vilket naturligtvis är ohållbart.

Att motivera en åsikt jag inte uttryckte hade varit ohållbart. En grund i seriös debatt är att man läser vad andra skriver och svarar på det. Att svara på och kritisera nåt helt annat är inte seriöst.

Den "andra och viktigaste" anledningen är dock att "det finns massor av feminister som (han) uppfattar som totala knäppskallar."

Onekligen är det så. Den feministiska debatten idag domineras av folk som föreslår mansskatt, hävdar att alla män är potentiella våldtäktsmän, jämför svenska män med talibaner och liknande. Och sedan finns då den stora massan av feminister, som för det första aldrig kritiserar dom dumheterna, och för det andra svarar alla försök till seriös debatt med personangrepp och osakliga påhopp.

Jag tycker att ordet "knäppskalle" är ett bra ord att beskriva dessa feminister.

Sedan påstår han att "dom felsta definitioner av feminism" handlar om att se orättvisor, men inte vilja göra någonting åt det

Nej, det sa jag inte.

utan "vända på steken, så att män blir orättvist behandlade istället."

Det var en beskrivning av vad dom ovan nämda "knäppskallarna" tycker, inte en beskrivning av "vad dom flesta definitioner av feminism" innebär.

samt att feminismens roll som politisk rörelse och ideströmning är "överspelad" i västvärlden

Korrekt. Första punkten du har rätt. Det sa jag.

här finns heller ingen motivering till varför han anser det

Hela inlägget är en motivering. Det där är en slutsats.

men "extremfeministernas dominans inom den feministiska debatten" skulle utgöra någon sorts bevis för detta.

Symptom, så jag, Inte bevis. Symptom. Olika ord, olika betydelse.

Han avslutar med att påstå att man som feminist hela tiden höjer tonen i debatten, "tills diskussionen är hysterisk"

Nej, det sa jag inte heller. Så här sa jag: "När rörelsen ser sina mål genomförda höjer man bara tonen, tills diskussionen är hysterisk." Det är inte "som feminist", utan som någon vars politiska mål är uppfyllda, men inte har lust att sluta kampen. Som Don Qijote uppfinner man då elaka jättar, och slåss mot dom, i ett försök att hindra kampen från att verka meningslös. Feminismen gör detta för att den vann. Socialismen gör samma sak, för dom har förlorat. Båda rörelserna är överspelade, båda rörelserna har urartat till hysterisk pajkastning mot påhittade monster.

Och en sak är säker, Rebecka. Mitt inlägg har helt ovantat bevisat min tes. Seriös kritik mot inlägget står knappt att finna. Däremot har en långdragen pajkastning från feminister förekommit, med dina utfall som dom allra värsta och mest hysteriska.

men förnekar att detta uttalande skulle vara någon maktstrategi, utan det är bara så att debatten faktiskt "är hysterisk". Detta är tydligen lennart i stånd att helt objektivt bedöma, och behöver således återigen inte motivera sig.

Tja, om det är nån som med god vilja kan tolka feministernas svar på mitt inlägg som nåt annat än hysterisk, så varsågod. Jag tycker ordet är mycket träffande. Och när ditt första inläggs enda kritik mot det jag sa var att jag var en idiot så gör ju inte det direkt att jag ändrar åsikt.

För flera månader sedan skrev jag en lång text där jag försökte utröna vad en "Extremfeminist" egentligen är, och lovade att inte acceptera ordet "Extremfeminism" i diskussioner utan en grundlig förklaring om dess betydelse. Någon sådan ger naturligtvis inte lennart.

Nej, det gör jag inte, för du har inte bett mig om nån förklaring. Allt du gjorde var att kalla mig idiot. Det var din totala kritik mot mitt inlägg. Hade du bett mig förklara hade ag gjort det. Men, se, det gjorde du aldrig.

Det här är alltså i ett nötskal vad lennart kallar att vara "öppen för en seriös diskussion",

Eh... nej. Det här är i ett nötskal en massa misuppffattningar om vad jag säger. Dom du sedan bemöter med ordet "idiot". Men det är ritkigt att jag är öppen för seriös diskussion, ja. Och i seriösa diskussioner börjar man inte diskussionen med att kalla den andra "idiot" innan man har fått svar på dom frågor man har. Och du har ju frågor. Du tycker att vissa saker är dåligt motiverade, och du tycker tydligen att jag skall förklara ett ord. Men bad du mig utveckla? Nej, du kallade mig idiot. Det var hela din kritik mot inlägget.

Det är tydligen det Rebecka kallar "att vara öppen för seriös debatt" då, eller? Rebeckas syn påseriös debatt är att skrika "idiot" och sedan hävda att jag försöker hindra seriös debatt. Nå, det är ju inte Rebecka ensam om. För Ace på Gylf menar att man raderar inlägg om dom är oseriösa enligt Gylf.ses definition av "seriöst". Och då måste man dra
att det tydligen seriöst att implicera negativa sker, eller rent av direkt ljuga samt att kalla folk idiot för att dom inte håller med dig. Att uppmana till debatt utan smutskastning är däremot inte seriöst. Att diskutera sakfrågan är inte heller seriöst, tydligen.

Min upplevelse är att lennart inte bemöter de resonemang som förs

Vilka resonemang anser du inte har bemötts?

utan anklagar andra för att inte kunna diskutera "seriöst", kallar saker för "skitsnack", "dumheter" och kallar folk för "hysteriska".

Ja. Skitsnack är skitsnack. Får man inte kalla skitsnack för skitsnack? Får man inte klaga på oseriös debatt? Vad får man göra enligt dig? Håller du med Ace om hans definitioner av seriöst?

Tydligen är Gylf rena upp-och-nervända världen. Man förväntas tydligen prata nån slags baklängesspråk. Om man stoppar in ett "inte" i allt Rebecka säger så blir det ju oändligt mycket mer korrekt.

"Jag blev rejält irriterad när jag inte läste lennarts text om varför han inte vill kalla sig feminist. Den första anledningen är inta att han inte "tycker" att en feministisk analys behövs i dagens samhälle, men han motiverar varför det inte skulle behövas, eller ens varför han inte tycker så, vilket naturligtvis är hållbart."

Tja. Lite bättre bev det ju.


Resten av Rebeckas inlägg är bara personangrepp och lögner om vad jag har gjort och sagt och tycker, och bör inte bemötas annat än med förakt.

Lennart Regebro sa...

Man kan också notera att Ace anser att "extremfeminist" är ett tillmäle. Intressant. Att vara feministisk är tydligen bra. Att vara jättefemnistisk är jättebra. Att vara extremtfeministisk är tydligen ett tillmäle.

Jag udrar hur det resonemanget går ihop?

Joshua_Tree sa...

Varför är det så viktigt att kalla sig något alls? Varför blir folk fullständigt rabiata om man inte vill kalla sig feminist, och ännu mer arga om man uttrycker åsikter som de anser är feministiska? "Jamen, du ÄR ju feminist". Nej, jag är ingen jävla -ist alls. Jag väljer att formulera mina åsikter själv istället för att gömma mig bakom en given mall.

Lennart Regebro sa...

Mycket bra fråga.

Magnus Ahlkvist sa...

Lennart,

Diskussionen mellan dig och ab är mycket märklig. Du gör medvetna eller omedvetna tolkningar av oskrivna saker - dvs läser mellan raderna, men blir förbannad och förvånad när detsamma händer dig. Du tillskriver ab åsikter, men blir indignerad när ab säger sig inte ha dessa åsikter, och säger att ab ljuger som säger att du påstått att ab har åsikterna.
De sakargument som bemöter dina ibland felaktiga påståenden ignorerar du helt och hållet och inriktar dig istället på att påpeka din sårade heder.
Och ja, du kommer att påstå att jag går till personangrepp eftersom jag startar en metadebatt. Men låt gå då, du och jag kommer troligen inte att bli överens om något och jag arbetar hellre pragmatiskt för ökad jämställdhet än att stångas med din sårade stolthet.

///Magnus - feminist

Lennart Regebro sa...

Och ja, du kommer att påstå att jag går till personangrepp eftersom jag startar en metadebatt.

Nej, jag påstår att du går till personangrep om du går till personangrepp. Att starta en metadebatt är inte att gå till personangrepp.

Men låt gå då, du och jag kommer troligen inte att bli överens om något och jag arbetar hellre pragmatiskt för ökad jämställdhet än att stångas med din sårade stolthet.

Däremot sätter du omedelbart igång med att spela defensivt offer, förmodligen så att andra skall tycka synd om dig i debatten och ta ställning för dig. Mycket klyftig debatteknik.

Nåja. Ditt inlägg är i grund och botten bara ett påstående om att jag gör fel när jag debatterar, men helt utan exempel på när jag gör dessa fel. Det är en ganska vanlig typ av inlägg i slutet på debatter. Folk kommer in och försker verka objektiva genom att hävda att jag är lika god kålsupare som andra.

Men jag är mycket skeptiskt till kålsuparteorier. Särskilt när dom verkar tagna ur luften.

Så:
1. Vilka åsikter tillskriver jag ab utan grund?
2. Vilka sakargument har jag ignorerat?
3. Varför hävdar du att jag skulle säga att du sysslar med personangrepp när du inte gör det?

Magnus Ahlkvist sa...

1. Vilka åsikter tillskriver jag ab utan grund?

OK, sorry, hittar faktiskt inget exempel på just detta, annat än att du ideligen säger att ab är anledningen till att du inte kan kalla dig feminist, utan att vidare specificera vilka åsikter ab har som du inte kan ställa upp på. Eller menade du att du tycker att ab är hysterisk, och att du inte vill förknippas med hysteri och därför inte vill kalla dig samma sak som ab? I så fall är det svårt att kalla sig ngt öht..

2. Vilka sakargument har jag ignorerat?

ab har i sitt första inlägg skrivit om sakförhållandet när det gäller vårdnaden av barn. Detta har du inte bemött öht, utan istället valt att angripa sättet andra saker skrivs på.

3. Varför hävdar du att jag skulle säga att du sysslar med personangrepp när du inte gör det?

Varför hävdar du att andra använder fula debattknep när de inte gör det?

Lennart Regebro sa...

utan att vidare specificera vilka åsikter ab har som du inte kan ställa upp på.

Det är inte hennes åsikter, utan det faktum att hon är osaklig och demoniserar hellre än debatterar.

ab har i sitt första inlägg skrivit om sakförhållandet när det gäller vårdnaden av barn.

Ja, där tar hon upp exempel på orättvisor. Vad menade du att jag skulle säga angående detta? Jag har aldrig förnekat att det förekommer orättvisor.

Varför hävdar du att andra använder fula debattknep när de inte gör det?

När har jag hävdat det?

Anonym sa...

Jag tycker du gör rätt i att kritisera folks inlägg för att vara osakliga. Diskussioner skulle bli så mycket mer intressanta om de som debatterar kunde hålla sig till ordentliga argument och inte använda till exempel personangrepp.

Det är första gången jag läser din blogg, och jag vet inte om den tonen du använder i just detta inlägg (eller vad det nu kallas på en blogg) är genomgående i din blogg. Av det jag har läst tycker jag i alla fall att den ton du använder är väldigt överlägsen och nedsättande. Du säger att du inte tycker om personangrepp, men du bemöter dessa med att totalt racka ner på inläggen, och förlöjligar inläggen istället för att bara bortse från de löjliga personangreppen och koncentrera dig på det som faktiskt är väsentligt.

När jag diskuterar med folk möter jag ofta personangrepp och påståenden som inte stämmer, men istället för att koncntrera mig på just de passagerna väljer jag att bortse från dem, eftersom jag inte vill vara lika löjlig själv och hänga upp mig på osakligheter.

Det jag vill säga med det här är nog: Jag blir rädd för att diskutera med dig, för jag är så rädd att råka skriva något lite osakligt eller använda ett ord i lite fel situation, och därmed bemötas med att du förlöjligar mig. Du kanske skulle säga att du inte förlöjligar utan bara pekar på fakta, men om jag skulle få sådana kommentarer som du gett till vissa inlägg skulle jag verkligen känna mig förlöjligad.

Varför bemöta ett osakligt inlägg med att racka ner på personen? Bättre att visa hur man ska göra, genom att skriva på ett sakligt sätt, men utan syrliga kommentarer.

Du vill väl inte att folk ska vara rädda för att skriva inlägg i din blogg? Jag kan ju dock bara tala för mig själv, andra kanske inte blir rädda och osäkra av det. Och kanske är också tanken med din blogg att vara tillrättavisande och ställa folk mot väggen? Kanske vill du att folk ska bli lite rädda? Detta är inte påståenden, utan frågor.

Mvh Karin

Lennart Regebro sa...

Jag bemöter inte osakliga inlägg med att racka ner på personen. Jag bemöter osakliga personer, dvs dom som i inlägg efter inlägg efter inlägg enbart sysslar med personangrepp och osakligheterm genom att racka ner på deras debatteknik.

Är det att racka ner på personen? Kanske.

Har jag en överlägsen ton som grund? Ja, tycligen, folk säger det. Det tycker inte jag, och är därmed inte mycket jag kan göra åt. Sånt är livet.

Jag ignoreara folks personangrepp och osakligheter. Ett tag. Men en del är svåra att ignorera för dom är så grova. Och andra, som dom jag refererar i och diskuterar med i detta inlägget, ger sig inte, utan kommer med personangrepp efter personangrepp.

Det här inlägget handlar dessutom till viss del om folk som konsekvent sysslar med osakligheter. :)