Lennart Regebro

Jag har innan frågat om det finns en demokratisk vänster och lyckats hitta fem personer inom vänstern som har ansträngt sig för att argumentera mot diktatur och för demokrati även när det är vänsterdiktatur. Och med tanke på att jag har fem antidemokratiska vänsterpersoner som kommenterar bara det blogginlägget så inser ni ju ungefär hur läget är inom vänstern. Kort sagt, större delen av vänstern skiter i om det är demokrati eller inte, bara det är vänster.

Men jag har idag glädjen att utöka den lilla skaran från fem till sex med Zaida Catalán, efter hennes artikel i Expressen idag. Det innebär att den totala listan är:

• Annika Hjelm efter artikeln Tacka högern för hjälpen i Arbetaren.


• Zaida Catalán efter artikeln Blunda inte för Chávez fasoner! i Expressen.
  


• Jonas Morian efter ett antal artiklar som denna i frågan på sin blogg Promemorian.


• Mattias Axelsson efter Varför går vänstern vilse i världen? på sin blogg Utsikt från Höjden.


• Per Madsen efter att ha kritiserat Kubas diktatur i kommentarerna till min blogg.


• Ulf B Andersson, efter artikeln Förnekandets Anatomi i Ordfront. Det är dock oklart var hans politiska sympatier ligger. Han kan mycket väl vara nyliberal, jag har ingen susning. Men han antas tills vidare vara vänster eftersom han skrev i Ordfront.

Summa summarum: Jag har hittat sex personer som kallar sig vänster och som har kritiserat vänsterdiktaturer. Bland dessa finns en socialdemokrat som ofta "anklagas" för att vara liberal av andra inom vänstern, och en som vi inte är säkra på att han är vänster.

Det är ingen imponerande samling av demokrater inom vänstern, direkt.

Andra bloggar om: politik, vänstern, demokrati

Åsa Linderborg har återigen skrivit en drapa full av så dumma felaktigheter att det är svårt att tro att hon verkligen tror på det hon skriver. Så vi får väl tävla igen om vem som kan hitta flest fel. ;)

Jag börjar:

Så försöker ju till exempel borgerligheten övertyga sig själv och alla andra att man alltid har stöttat ANC:s befrielsekamp och dess ledare Nelson Mandela.

Nej, det försöker inte borgerligheten alls göra. Liberaler stödde inte ANC och Nelson Mandela under många år, eftersom ANC hade bestämt sig för att våld var den vägen som gällde. Ja, ANC var terrorister, och Nelson Mandela var terrorist, och den som grundade MK, ANCs militära avdelning. 1985 erbjöds han att bli frigiven mot att ANC avsade sig våld. Mandela sa nej. ANC gav upp den beväpnade kampen och blev demokratiska efter Nelson Mandelas frigivning 1990. Från den dagen stödde liberalerna ANCs kamp igen.

Så nej, borgerligheten försöker inte alls övertyga sig och alla andra om att vi stödde terrorister under 70-och 80-talet. Jag gjorde det definitivt inte. Men sossarna gjorde det. Och Sovjet också för den delen. Fina kompisar Åsa Linderborg har.

OK, över till er andra. Nog kan vi väl hitta fem fel här?

Andra bloggar om: politik, åsa linderborg, anc, historierevisionism, finn fem fel

I respons på min förra post har nån som går under namnet "Neoliberal agenda" svarat. Bland annat menar han att det intressanta är inte vilken grad av handlingsfrihet man har, utan enbart vad som har hänt innan. Och har man en negativ frihetssyn så tycker man kanske så. Dessutom pratade han om "negativa friheter" som tryckfrihet. Men låt oss se vad som händer omm vi tar den negativa frihetssynen och applicerar den på frågor som tryckfrihet.

Om det intressanta inte är vilken frihetsgrad man har, utan bara vad som har hänt innan, så är det ju så att så länge du inte har blivit straffad eller hotad för något du har publicerat så är ju kravet på negativ frihet uppfyllt. Du har inte blivit utsatt för våld eller hot, och det är ju bara vad som HAR HÄNT som är relevant. Att du inte VILL publicera nåt misshagligt för regeringen har ju inte med saken att göra med en rent negativ frihetssyn. Med den här synen på frihet har du alltså full negativ tryckfrihet så länge du inte har kritiserat eller tänker kritisera regeringen, detta helt oavsett om du kan kritisera regeringen eller inte. Den negativa tryckfriheten betyder alltså bara att du slipper hamna i fängelse så länge du inte tänker skriva "fel" saker. Det är ju inte din frihetsgrad som är relevant med negativ frihetssyn, och om du kan skriva saker eller inte spelar ingen roll. Bara att du inte har hamnat i fängelse.

Och det här är ju en meningslös syn på tryckfrihet. Du har full frihet att trycka vad du vill så länge det du vill trycka är godkänt. Nej, tryckfrihet är en positiv frihet. Det är en fråga om handlingsfrihet. Det handlar om ifall du har handlingsfriheten att kritisera regeringen utan att bli slängd i fängelse. Vilket enligt Neoliberal Agenda och säkert många andra libertarianer är att räkna som en positiv frihet.

Men nu kommer libertarianer och säger "vadå, skall staten betala en tryckpress för dig bara för att du skall ha tryckfrihet?" Nej, för nu pratar vi om nåt annat, nämligen rättigheter. En negativ rättighet är en rättighet som du kan utnyttja utan att någon annan behöver göra nånting. Dom behöver bara avstå från att hindra dig att utnyttja den. Tryckfrihet är alltså en negativ rättighet. Medan rättigheten till sjukvård är en positiv rättighet. Det är en rättighet till något, och nån annan måste betala den.

Notera alltså här hur negativa rättigheter är positiva friheter med den här synen, alltså friheter baserade på handlingsfrihet. Men att positiva rättigheter inte är friheter alls. Däremot kan ett positivt frihetsbegrepp leda till positiva rättigheter, medans ett negativt frihetsbegrepp inte kan göra det. Och det är ju därför libertarianer klamrar fast vid ett negativt frihetsbegrepp. För det innebär att dom kan hävda att skatt är stöld.


(ps. Det går att kritisera det här genom att säga att negativ frihet är en fråga om handlingsfrihet, men inte handlingsmöjlighet, och sätta gränsen där. Men då måste man erkänna att exemplet med källarna i mitt förra inlägg innebär att man är ofri i båda fallen, eftersom man har precislika mycket handlingsfrihet i båda falen, och då faller definitionen av negativ frihet som avsaknad av våld eller hot om våld. Så hur liberatarianerna än vrider sin negativa frihetsrumpa så är den bar.)

Andra bloggar om: politik, ideologi, libertarianism, frihet, nyliberalism, liberalism

I senaste Liberal Debatt kommer Mattias Svensson med ett utfall mot liberalismen (hittat via Norberg), det han kallar "socialliberalism". Ja, ett utfall. Det är ingen kritik, för det grundar sig på rena missförstånd och påhitt.

Socialliberalismens bidrag till frihetsdebatten är teorin om positiv frihet, ett luddigt och vitt begrepp som handlar om att staten aktivt ska gripa in och korrigera människors frivilliga sociala och ekonomiska interaktioner.

Nej, det handlar det inte alls om. Rena fantasier från Mattias håll. Positiv frihet handlar om att ha en möjlig frihet, inte en teoretiskt frihet utan verklighetskontakt. Paradexemplet är exemplet med två män instängda i två källare. Båda har exakt samma situation, nämligen att dom är fast i en källare och kan inte komma ut. Där finns varken mat eller vatten, så snart kommer dom dö, om ingen räddar dom. Den ena mannen blev instängd i källaren av en annan person. Den andra mannen blev instängd för att dörren gick i baklås.

Med libertarianernas negativa frihet är mannen vars dörr gick i baklås fri, medans mannen som blev instängd i källaren är ofri. Att dom båda männen har exakt samma möjligheter och frihetsgrad är irrelevant enligt detta sett att se det. Detta visar hur fullständigt absurd en frihetssyn som enbart tar hänsyn till negativ frihet är. En man kan vara instängd i en källare och ändå befinna sig i frihet, enligt Mattias Svensson.

Med detta i åtanke måste man avfärda en rent negativ frihetssyn som absurd. Det är en abstrakt, meningslös teoretisk frihet, som inte har något med mänsklig erfarenhet att göra. Det är därför äkta liberaler har tagit till sig en positiv frihetssyn, och tar avstånd från libertarianernas absurda moraliska universum.

Istället för att se en konflikt i detta anser sig socialliberalen vara (d)en person som är skickad att balansera den negativa och positiva frihetens motsatta principer.

Dubbelfel. Liberaler ser visst en konflikt i detta. Nej, positiv frihet är inte konfliktfri. Verkligheten är inte konfliktfri. Jag tror en anledning till libertarianernas närmast religiösa fastklamrande vid en rent negativ frihetssyn till stor del handlar om att man kan uppföra ett teoretiskt konfliktfritt universum där alla lever i harmoni. Det är en utopisk syn där en perfekt konfliktfri värld skall framskapas på politisk väg. Det bästa man kan säga om denna utopi är att den till skillnad från kommunistiska och fascistiska utopier inte skall genomföras med våld. Det innebär att libertarianismen aldrig kommer leda till de massmord andra utopiska ideologier har lett till, och det är ju skönt att veta. Men den är lika felaktig och lika grundad i någon slags absurd önskan om renhet och perfektion som alla andra utopier. Verkligheten i allmänhet, och mänskligheten i synnerhet, är inte perfekt, och vi kan inte skapa en perfekt konfliktfri värld. Det är omöjligt.

Det andra felet är att påstå att äkta liberaler anser sig vara den som är skickad att balansera konflikterna. Det gör man inte alls. Dom allra flesta konflikterna vill man föra ner på en så individuell nivå som möjligt. Och när det gäller den specifika konflikten mellan hur mycket socialt skydd man skall ha och hur mycket det skall kosta, så skall det bestämmas demokratiskt. Det är alltså inte alls så som Mattias fantiserar ihop att liberalen anser sig bättre skickad att balansera detta. Snarare är det libertarianen som anser sig bättre skickad att bestämma detta, eftersom han har bestämt att i konflikten mellan låg skatt och bra socialt skyddnät så är det det låga skatten som skall vinna, helt och hållet.

Socialliberalens själva utgångspunkt är att i polemik med liberalen se frihet som något som aldrig kan tillåtas - eller vara önskvärd - fullt ut.

Nej, äkta liberaler inser att något sådant som "frihet fullt ut" inte kan existera. Folk har inte full frihet att alltid göra vad dom vill, därför att man kommer alltid i situationer där en persons frihet krockar med en annan persons frihet. Libertarianer försök lösa den konflikten genom att skapa en definition av frihet som är så begränsad att den är meningslös. Det är som att hävda att alla kan ha bra väder, och sedan definiera "bra väder" så att allt väder är "bra". Man har då gjort hela frågan meningslös.

Ett samhälle där folk har att välja mellan att begå brott eller svälta men ändå betraktas som fria -"fullt ut", är ett samhälle där definitionen på frihet är meningslös. Det är ett samhälle där bara dom framgångsrika har en frihet värd namnet.

Överprövningen av friheten som rättighet urartar lätt till en mer eller mindre akademisk tankelek enligt avancerade modeller.

Medan libertarianens rent akademiska tankelekar aldrig ens utsätts för "avancerade modeller" eller någon slags kritisk granskning, utan bara är en ren utopisk rosa tankelek. "Om vi bara sänker skatten jättemycket kommer allt bli bra". Längre än så går inte resonemanget.

Men socialliberalen kan också vara förmyndarmässig som en kristdemokrat, teknokratisk som en socialdemokrat, fördömande av liberal frihet som en marxist-leninist och med samma vurm för makt och överhet som någon konservativ, låt vara med andra argument och bevekelsegrunder. Då finns ändå gott om socialliberaler som är än mer antiliberala än Niklas Ekdal.

Men alla libertarianer är förstås perfekta och helt likartade kloner som har samma åsikt i allt. I själva verket kan man ju inte ens se skillnad på dom. Eller? Jo, det är klart man kan. I själva verket är libertarianer uppdelade i massvis med smågrupper. Jag har diskuterat med folk som kallar sig "nyliberaler" (jag försöker undvika beteckningen då den betyder för mycket olika saker) som liksom Svensson hatar socialliberaler, och kallar dom kvasi-socialister. Och jag har diskuterat med som som kallar sig "libertarianer" som kallar nyliberaler för kvasi-socialister. Och jag har diskuterat med varianter som snarast betecknar sig som Randianer, som är folk till och med dom andra libertarianerna brukar beteckna som en fanatisk sekt. Och jag har pratat med anarko-kapitalister, som betraktar alla andra former av libertarianister som kvasi-socialister. Och dessutom går det grupperingar på tvärs av detta, med folk som är utilitaristiska libertarianer, och viftar undan rättigheterteoretikerna (som verkar vara i majoritet) med, ja, att dom är nån slags märkliga kvasi-socialister.

Splittringen inom dom grupper som klamrar sig fast vid den negativa frihetens perfektionism är stor. Det brukar bli så i utopistiska grupperingar när verkligheten knackar på.

Jag ser fram emot att den knackar på hemma hos Mattias Svensson.

Andra bloggar om: politik, liberalism, ideologi, nyliberalism, libertarianism

Syrran klagar på att att liberaler tycker att det är fel att vissa "antifascister" inom vänstern använder våld för att främja sin ståndpunkt. Det är tydligen "hyckleri" att tycka att det är fel. Hur det är hyckleri är oklart.

Kan nån förklara vad det är som är bra med att använda våld för att främföra eller genomföra politiska ståndpunkter? För det inser faktiskt varken jag eller andra "pissliberaler".

Andra bloggar om: våld, politik, vänstern, fascism, liberalism, ideologi, demokrati, pissliberaler

Bo Malmberg gör en liten retorisk krumelur på SvD idag. Han lyckas med konststycket att få en lägre arbetslöshet än på länge att vara en "kalldush för arbetslösa". Det hade möjligen varit en rimlig rubrik om man antar att arbetslösa inte vill jobba, men det tror nog varken jag eller Bo Malmberg på.

Nej, istället klagar Bo Malmberg på att alliansen inte kommer med floskler, tom retorik eller löften man inte vill eller tror sig kunna infria. Alliansen nöjer sig med att prognoserna säger att att sysslesättningen inte kommer sjunka, utan ligga kvar på samma höga nivå. Detta tolkar Mamberg, helt utan grund, som att regeringen nu har övergett arbetslinjen. Det är en rätt radikal tolkning av en mening, och med den tolkningen lyckas han klaga på alliansen därför att dom har uppfyllt ett mål som sossarna aldrig uppfyllde. Att klaga på alliansen för att dom gör nåt som man tycker är bra verkar vara populärt nuförtiden.

Och även om han hade haft rätt, om regeringen har övergett valretoriken, vad spelar det egentligen för roll? Menar Malmberg verkligen att en sysselsättning *under* 80% och ett mål på 80% är bättre än en sysselsättning *över* 80%? Menar Bo Malmberg verkligen att det viktiga är att man har ett mål att förbättra, inte hur bra det är? Är det viktiga för Bo Malmberg vem som regerar, och vilken retorik dom har, mer än vilken politik som faktiskt förs, och hur vilka effekter den politiken?

Det verkar som om Bo Malmberg faktiskt tycker så. Och det är ärligt talat en ganska vriden inställning.

Andra bloggar om: politik, bo malmsten, arbetsmarknad, retorik

"Regeringen är konsekvent i sin orättvisa politik. Det är något robotliknande och kallt över Anders Borgs budget, sa Pär Nuder"

Som vanligt ser sossarna till att hellre klaga på att alliansen är onda eller empatilösa än att faktiskt bemöta sakfrågor. Ingen har ännu lyckats förklara för mig vad som är empatilöst med att minska arbetslösheten. Men det är det tydligen.

Och jag börjar misstänka att detta är en medveten strategi från sosseledningen att inte yttra sig för pressen om man inte också samtidigt slänger ur sig nåt påstående av den typen, för det här uttalandet är så märkligt i det sammanhanget. Det låter så krystat. Men det kan vara DNs rapportering också.

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, per nuder

Via Gudmundsons ledare om gårdagens demonstration blev jag upplyst om existensen av en ny vänsterorganisation. "Vår makt" heter dom, och dom är ganska roliga, för dom försöker faktiskt argumentera för sina våldsförhärligande ståndpunkter med mer än bara avgrundsbröl om fascister.

Bäst är deras text om varför liberalism är våld. Den innehåller en hel del intressanta vändningar och förvridningar.

Om våld definieras som att en människa på något vis försöker tvinga någon annan att ingå i en viss relation

Varför skulle det definieras så? Våld är ett ganska grundläggande begrepp, jag vet inte om det behöver definieras alls, för det första. För det andra använder man begreppet "tvång" i definitionen, vilket är betydligt svårare att definiera. I synnerhet är det svårt att definiera tvång utan att hänvisa till våld, och då skulle man ju få en cirkeldefinition. Men det tredje och mest intressanta är begränsningen att det bara är våld om man försöker tvinga fram en viss relation. Så om jag slår sönder dina knän för att det är kul så är det alltså inte våld? Man undrar varför dom har bestämt sig för en sådan märklig definition. Men det blir nog klart senare...

Men bara det våld som lyckas uppnå legitimitet kan undgå att kallas för våld. Det våld som är institutionaliserat erkänns inte och är därmed osynligt

Jaså? Vanligtvis brukar man erkänna att om en person slår en annan så är det våld, även om våldet är institutionaliserat. Poliser använder institutionaliserat våld, till exempel. Ingen förnekar att det är våld.

det är de tvingande relationer som ses som en utgångspunkt och mot vilka varje form av ingripande kommer att ses som en våldshandling.

Vänta här nu... Innan var våld att tvinga in nån i en relation. Nu har man omdefinierat det som att tvingande relationer är våld. Nu kan man alltså definiera en relation som våld, om man bara klarar av att hävda att relationen är "tvingande". Vilket man fortfarande inte har definierat. Intressant. Vad kan detta tänkas leda till, tror ni?

Således är privategendomen eller ägandet av produktionsmedel, även om vi tar ett extremt (men högst realistiskt) exempel där någon lever i enormt överflöd bredvid någon som svälter ihjäl, inte att ses som en våldsrelation. Det är, i liberal diskurs, mindre våldsamt att låta den en person svälta ihjäl i enlighet med rådande egendomsförhållanden än att ifrågasätta dem genom att ta av överflödet och fördela det till de svältande. Stöld är således mer våldsamt än döden genom svält. Strejk är mer våldsamt än invaliditet genom arbetsskada. Klasskamp är mer våldsamt än imperialistiska krig osv.

Japp, ingen större förvåning där. Det ledde till att man definierar ägande som våld. När jag äger en dator, och du inte gör det så slår jag dig. Bara så du vet, alltså.

Nej, stöld är inte våld i "liberal diskurs" (ordet diskurs framstår dom lite av ett modeord inom vänstern just nu. "Liberal diskurs" betyder "verklighetskontakt", så vitt jag kan bedöma). Att låta nån svälta ihjäl är inte heller våld. Våld är när man använder, ja...våld. Du vet, att man slår nån eller skjuter nån. Tvång är när man använder våld eller hot om våld för att tvinga någon att göra nåt. Det här gör det inte moraliskt rätt att låta folk svälta ihjäl utom hos en del nyreligiösa libertarianer.

Det var nu en gång för alla inte vi som uppfann våldet, vi kom till världen utsatta för det.

Vi? Vilka vi menar du? Människor?

Eftersom vårt våld erkänns som våld finns det dock ett hopp för att det ska tas på allvar och en gång försvinna.

Nähä. Du menar "vi" som i "dom som anses använda våld". Här försöker dela upp mänskligheten i goda människor som använder våld, och demonisera alla andra som människor som har "uppfunnit våld" och använder det men på ett hemligt sätt som inte erkänns som våld.

Vi som utövar det revolutionära våldet har det gemensamt att vi alla är berövade möjligheterna till försörjning annat än genom att sälja våra liv till kapitalet, och i detta känner vi igen varandra och organiserar oss för att få ett slut på exploatering, utsugning och våld.

Jaja, ni använder våld för att få slut på våld. Ja, det har ju funkat bra innan. Inte. Och dessutom är det ju inte ert fel att ni använder våld, för det var ju inte ni som uppfann det, det var ju dom ni använder våld MOT som uppfann våldet. Jojo, så är det.

Det stora problemet när vårt våld ifrågasätts är helt enkelt att det våld på vilket det liberala samhället bygger varit så effektivt i sitt osynliggörande av sig självt.

"Det liberala våldet är ett magiskt osynligt våld. Du är faktiskt utsatt för våld hela tiden, du bara inte märker det!" Här försöker man definiera upp en parallell verklighet som är mer verklig än verkligheten. En egentlig verklighet. Folk är egentligen utsatta för våld, fast dom inte ens märker det. Folk är egentligen tvingade att göra saker som dom gör frivilligt.

Därför är det svårt att övertyga människor om att status quo är ett våldsamt tillstånd.

Jaha. Det har inget att göra med att om du försöker tala om för människor att dom egentligen är utsatta för våld fast dom inte märker det så kommer dom flesta tro att du är helt sinnesförvirrad?

I tider där progressiva rörelser är starkare finns det en större acceptans för våldsamma metoder som en effekt av att en progressiv rörelse ifrågasätter den borgerliga hegemonin och därmed effektivare påvisar de våldsamma grunder på vilken den vilar.

Så ju mer våld ni använder, desto mer bevisar det att det inte är ni som använder våldet? Jahaaa... Logiken är fin där.

Vi vet alla att liberalismen påstår sig stå för individens friheter och möjligheter, en jämlik demokrati och den bästa av alla världar. Vi vet också, likt realsocialismens försök, att dess verkliga resultat är något helt annat.

Så att liberalism har skapat de mest individuellt fria, jämlika och demokratiska samhällena i mänsklighetens historia är bevis på att det inte är så? Intressant. Javisst ja, det var ju det där med "egentligen". Visst, visserligen är liberala samhällen demokratiska och jämlika, men egentligen så är det tvärtom.

Jag föreslår därför att vi konstaterar att vi, likt alla andra människor, vill slippa våld i den utsträckning vi kan. Men vi hoppas på ett samhälle vars själva grund inte är ett våldsförhållande, och därför måste vi försöka etablera nya mänskliga relationer.

Kommer detta att vara våldsamt? Tveklöst.

Jaja, ni skall avskaffa våldet och förtrycket genom att införa mer våld och förtryck. För det funkar ju. Egentligen. Att realsocialismen just är försök att göra precis exakt det som ni föreslår, och att den har misslyckats om och om igen spelar ingen roll. För egentligen är det ju inte så. Egentligen. Gud vad lätt allt blir när man kan ignorera verkligheten.

Men för vår rörelse finns egentligen ingen distinktion mellan medel och mål

Men medlet är ju våld, och målet är icke-våld sa du ju. Är våld och avsaknad av våld samma sak? Egentligen?

Det osynliga partiet är lika kritiskt till våld som alla andra partier, men medan vi är ett osynligt parti med synligt våld så är de synliga partier med osynligt våld.

Ja, icke-våld är tydligen våld. Och krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka.

Andra bloggar om: vår makt, politik, kommunism, våld, ideologi

Först så går det upp så går det ner så går det upp. Sen så går det ner så går det ännu mera ner. Sen så går det upp så går det ner så går det upp och sen så blir det inget mer sjöng Tage Danielsson en gång i tiden, vilket roligt nog passar bra på denna lilla graf:



Vad är det här då? Jo, det är skillnaden mellan den svenska tillväxten och OECD-genomsnittet. Kort sagt, den visar ungefär om Sverige går bättre eller sämre än världskonjunkturen. Är det minus går Sverige sämre, är det plus går Sverige bättre. Jag har markerat borgerliga regeringar med blått.

Början av 70-talet är intressant. 1971 hade vi en tillväxt på 0,6% medans OECD i allmänhet hade en tillväxt på 3,8%. Jag har ingen aning om skillnaden. 1972 har vi en bättre tillväxt, och 1973 riktigt bra 4,2%. Men vi ligger under OECD ändå, för OECD hade 6,3%. Men sedan slår oljekrisen till 1973. Och den drabbar inte Sverige lika hårt som omvärlden, och ett tag där ser det ut som det går jättebra för Sverige. Men Sverige går bara OK, med en tillväxt på 3,3% och 2,7% under 1973 och 1974. Det är bara att OECD går dåligt, med bara 0,7% tillväxt 1974.

Av någon anledning, jag vet inte vilken, blir det inte kris i Sverige förrän 1976. Samtidigt som resten av världen går bra och växer så det knakar, så stannar Sverige. Svenska befolkningen bestämmer sig för att skylla problemen på sossarna, och kallar in Borgerligheten, som yrvaket och chockat försöker lära sig hur man styr Sverige. Det går sådär, men under 1979 har vi kommit upp till OECDs nivå på tillväxten. Sedan slår en internationell lågkonjunktur till, men Sverige håller ungefär ämna steg med OECD. Det går sämre 1981, men bättre 1982. Den borgerliga regeringen har avvärjt den Svenska krisen, och sossarna tar över i slutet av 1982.

OECD hämtar sig och 1984 är man tillbaka i full fart, med 4,8% tillväxt. Sverige hänger fortfarande med, men 4,3%. Men sedan slackar Sverige under sossarna av. Sveriges tillväxt lägger sig mellan 2 och 3% och OECDs ligger mellan 3 och 4%.

Sedan kommer 1990, och Sverige får en kris. En alldeles egen kris tydligen för OECD fortsätter växa med 3,1%. Men 1991 kommer även en internationell lågkonjunktur, och Sveriges tillväxt hamnar på minus för första gången sedan 1976. Svenska folket kallar in borgerligheten. Och tyvärr gör borgerligheten ett stort fel i kronförsvaret, och förlänger krisen. Men 1994 lyfter både den internationella lågkonjunkturen, och den svenska. Sverige växer med 3,8% och OECD med 3,3%, och året efter är skillanden ännu större. Krisen är över.

Så 1994 får sossarna komma tillbaka. Och 1996, när deras ekonomi börjar få effekt, så vänder den svenska ekonomin huvudstupa neråt igen, och sjunker från 4,1 till 1,4%, samtidigt som resten av världen är inne i en av världens stora uppåtgångar.

Vad kan vi dra för slutsatser av detta? Den första och uppenbara är ju att sossarna två gånger har skapat ekonomiska kriser som inte enbart kan skyllas på omvärlden. Och det andra är att dom borgerliga regeringarna båda gångerna har suttit kvar till kriserna tagit slut. Man kan diskutera om den borgerliga regeringens politik verkligen fixade problemen. Jag är inte övertygad om att så var fallet 1976-1982, till exempel, även om den här grafen har fått mig att fundera på om den regeringen verligen var så inkompetent som jag trodde. Men att skylla kriserna på borgerligheten, som sossarna försöker göra i nån slags historierevisionism, är helt klart totalt omöjligt. Kriserna började innan borgerligheten tillträdde, och slutade innan sossarna kom tillbaka. Och båda gångerna har den svenska ekonomin jämfört med världskonjunkturen tydligt blivit sämre med sossarna, fram till 1997.

Men, som ni ser, 1997 är det slut på det, och Sverige ligger sedan och puttrar på lite över OECD. Vad är det som gör det? Tja, min gissning att det är Göran Perssons tillträde 1996 som är orsaken. Perssons politik var hyperkonservativ, och hans styre karakteriseras av att regeringen i stort sett inte gör nånting. Göran Persson hyllade ju som bekant "stabilitet", och när det gäller ekonomi verkar han ju ha haft en poäng.

Så, bäst för ekonomin är borgare, näst bäst är Göran Persson och sämst är Palme och Carlsson. Inte mycket nytt, egentligen.

---

Andra bloggar om: politik, ekonomi, kriser, alliansen, borgerligheten, Göran Persson, socialdemokraterna

En av sossarnas allra mest rabiata förnedringspolitruker, Peter Hultqvist, hävdar att jobbavdraget är åldersdiskriminerande. Detta eftersom pensionärer oftast inte arbetar och därför oftast inte får nåt jobbavdrag. Utfallet blir alltså enligt Peter Hultqvist (jag har inte bekräftat att det verkligen är så) att större delen av dom utan jobbavdrag är över 65. Detta är då alltså åldersdiskriminering, menar Peter. Att pensionärer som inte jobbar inte får jobbavdrag, alltså.

Resonemanget är rätt roligt. En av effekterna av det här resomenget är att eftersom utfallet är så att män i genomsnittbetalar mer inkomstskatt än kvinnor, så måste ju rimligen inkomstskatten vara könsdiskriminerande, då.

Jag ser fram emot att Peter Hultqvist börjar argumenterar för att vi skall avskaffa inkomsskatten, utgående från denna jämställdhetssynpunkt. Eller kanske vi skall börja straffbeskatta kvinnor så att dom betalar lika mycket? Allt annat är ju konsdiskriminering, eller hur Peter? :-)

---

Andra bloggar om: politik, peter hultqvist, socialdemokraterna, jobbavdrag

Ali Esbati, Kalle Larsson, Eva Björklund och dom andra kommunisterna i vänsterpartiet existerar inte, enligt socialdemokraten Bengt Silfverstrand. Bengt hävdade på sin blogg att

det var som bekant också det socialdemokratiska partiet som utgjorde bålverket mot kommunismen

Jag påpekade då att sossarna faktiskt samarbetade med VPK, och fortfarande samarbetar med vänsterpartiet, där det finns gott om kommunister, (som dom tre ovan nämnda, till exempel). detta blev kallat

grundlösa beskyllningar för att socialdemokratin skulle ha något gemensamt med kommunismen

När jag då återigen påminde honom om samarbetet med Vänsterpartiet, så fick jag till svar att

Den kommunism vi alltid bekämpat är ett minne blott.

Det är oklart om han menar att kommunister inte längre existerar generellt, eller bara inom vänsterpartiet, men i vilket fall torde det komma som en smärre chock för Vänsterpartiets kommunister att få reda på att dom inte finns.

Hur gör Ali när han bloggar om han inte existerar? :-)

Andra bloggar om: politik, humor, kommunism

Det är rätt fascinerande egentligen, det socialdemokratiska språkbruket. Dom verkar vara sado-masochister hela bunten, för dom är helt fixerade vi att slå och piska och jaga och trampa på folk.

Notera att alliansen inte "lägger förslag" som "drabbar" eller ens "slår mot" nånting. Nej, alliansen är enligt socialdemokratisk retorik ute och slår, piskar och jagar folk, tydligen rent personligen.

Nu senast är anledningen till att Odenberg avgick inte alls oenighet om den förda politiken. Nej, enligt Mona Sahlin avgick Odenberg för att Reinfeldt hade förnedrat honom. Den typen av språkbruk går naturligtvis hand i hand med att alla känner sig kränkta åt höger och vänster, vilket säkert är en del av det här.

För att använda modernt socialdemokratiskt språkbruk så är det socialdemokratiska språkbruket en vidrig avart som piskar på det svenska språkets ryggrad och sparkar och slår på vår historia. Dom stackars svenskspråkiga kränks djupt varenda gång en socialdemokrat trampar på dom stackare som bär upp landet under den här mandatperioden genom att kräkas ut denna typ av förnedrande språkbruk.

Eller för att vara lite mer seriös: Socialdemokraterna har inga argument. Dom kan helt enkelt inte komma fram med nån vettig, saklig kritik mot alliansregeringen. Så istället så säger man helt enkelt att dom är onda. Om och om igen. Utan någon saklig grund. Ledande socialdemokrater idag verkar knappt öppna munnen utan att använda negativt laddade känslomässiga ord i samband med allliansen. Det är så konsekvent gjort att jag funderar på om det är medvetet. Att nån sitter och påminner Mona Sahlin och dom andra i sossarnas ledning att alltid slänga in ord som sparka, slå och förnedra när dom pratar om alliansen. Man vet att man inte kan vinna i sak, och därför försöker socialdemokraterna göra politiken till en ren fråga om vem som klarar av att sprida mest skit om andra. För det är dom bra på.

I vilket fall är det tydligt att sossarna försöker vinna nästa val inte på politik eller sakfrågor, utan man försöker vinna det helt och hållet på ren smutskastning och rena lögner. Och sedan klagar dom på den låga valdeltagandet? Ja, vafan tror ni?

---

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, smutskastning

Stefan Sanneskär är en mycket narcisstisk person som gärna hoppar in i debatter enbart för att skriva om hur taskiga folk är mot honom och hiva personangrepp mot folk åt höger och vänster. Eftersom han gärna vill göra alla debatter till att handla om honom så får han här ett eget inlägg där han kan skriva om sig själv i kommentarerna så mycket han vill. Så slipper han förstöra andra debatter.

Som början så klipper jag in hela debatten som startar saken här:

---

Stefan said...

Välkommen i klubben, Lennart. Din käre "minister"-kollega Björn på Bloggen Bent gör precis likadant mot dem som han inte kan bemöta.

Och eftersom bedömningen om ett argument är rätt eller fel, giltigt eller ogiltigt är subjektiv så kanske det är något vi får leva med?

Eller vad säger du, kompis? ;-)

22:20

---

Lennart Regebro said...

Stefan: Du måste förstå att varje person är själv ansvarig för sina egna handlingar. Jag är inte ansvarig för vad Björn gör. Jag vet att det är obegripligt för dig, men så är det.

Men hur som helst är det helt begripligt att Björn blockerar dig. Du kommer aldrig med sakliga argument, utan dina kommentarer går alltid på person. Det är oroligt ovanligt att du skriver en enda kommentar utan ett fult personangrepp.

Det går naturligtvis att säga att Björn inte kan bemöta det du säger, och att det är därför han blockerade dig. För det går inte att bemöta personangrepp, såklart. Men när du nu implicerar at du skulle ha blivit blockerad för att du har sakliga argument så påvisar du en monumental avsaknad av självinsikt.

23:09

---

Stefan said...

Tack Lennart. Du inskärpte det som jag redan påpekade.
Du och Björn (och alla andra liberaler) har alltid rätt per definition.

För mig är det lika begripligt att Palm blockerar dig. Det stora problemet är just att du aldrig kan ha fel.

Jag har skrivit tusentals kommentarer utan personangrepp. Visst kan du välja att bortse ifrån dem. Din världsbild blir ju mer "sann" på det viset.

Ta nu och sov på saken, Oh, du store mästare i självinsikt.

23:15

---

Lennart Regebro said...

Undrar var du skrev dom kommentarerna. Jag har då inte sett dom. Hur vore det om du började här, med att inte i fortsättningen skriva en enda kommentar på min blogg om du inte kan vara saklig, och låta bli att gå på person? Tror du du klarar det, Stefan?

23:38

---

Stefan said...

Men Lennart. Inlägget handlar om person. Skulle jag då inte kunna kommentera det?

Vi hamnar alltid i dilemmat att du tolkar mina kommentarer som personliga och diskvalificerar därmed all saklighet.

Som du på ett påtagligt sätt har upptäckt så har även andra människor upptäckt din Übermentalitet.

Eftersom jag återigen har utmanat dig så kommer du naturligtvis att skriva en massa dynga om mig här men glöm inte att även påvisa vad som är personangrepp i min första kommentar i det här inlägget.

Sedan kan du jämföra det med ditt eget svar.

Tack för att du personifierar liberalismen. Ingen gör det bättre än du.

23:51

---

Lennart Regebro said...

Det klarade du alltså inte. Det var väntat.

00:00

---

Björn said...

Så är vi där igen. Stefan tar upp sina problem med mig på en blogg som inte har det minsta att göra med mig.

I över ett års tid har Stefan varit blockerad på min blogg. Det är sant. Långt innan valet blev han blockerad. Skälet var ett jättegräl med en annan kommentator på min blogg som hotade att sumpa hela stämningen där. Sen blev han arg på mig. Ja, och så är han homofob också.

Då och då försöker han snärja sig förbi min blockering, och aldrig handlar det om ämnet utan alltid denna fixering vid mig som person.

Jag har nog kommit fram till att Stefan är hemligt förälskad i mig. Det måste vara skälet till att han efter så lång tid ägnar alla sina kommentarer på andra människors bloggar åt lilla mig.

Så fort han dyker upp någonstans, så dras jag in i det hela, istället för att han rycker på axlarna, avfärda mig och går vidare med sitt liv och sitt bloggande.

00:46

---

Stefan said...

Oj, nu krossar ni mina illussioner, grabbar. Eller ska vi kalla era svar för "Finn fem fel"?

Vi börjar med Lennart: Tycker du själv att du är saklig och att du avstår från personangrepp?
(Påminner igen om min begäran av redovisning från din sida vad jag gjorde fel i min första kommentar.)

Med andra ord var det du som inte klarade av något denna gång.

Och så Björn... Var tycker du att jag ska ta upp mina problem med dig om inte här, hos din låtsas-kollega-minister Regebro?

Ni har ju så mycket gemensamt och jag gissar att ni dagligen dryftar världens problem via telefon eller mail.

Dessutom handlade Lennarts inlägg om hur dumma herr Palm kunde ha fräckheten att blockera honom från sin blogg. Sådant kan man ju bara göra mot sådana som mig. Inte mot Lennart och inte mot Björn. Nej, som liberalernas främste vapendragare bör ni inneha en särskild ställning i bloggosfären.

Kul att du äntligen berättar vad min avstängning berodde på. Fast i vanlig ordning missar du det faktum att den "andre" ingalunda blev blockerad trots att vi gick på lika hårt båda två.

Detta kan väl inte ha att göra med att denne andre person råkar vara centerpartist? Ohhh nej, eller hur?

Det där med att jag är hemligt kär i dig är något du har snöat in i. Tyvärr motsäger du dig själv rejält eftersom du samtidigt deklarerar att jag är homofob. Hur får du ihop det?

Till din stora lycka kan jag meddela att jag inte är och har aldrig varit homofob. Fast då reses två nya stora hinder mellan oss.

1. Att du redan är lyckligt partnerregistrerad.

2. Att jag har sett dig på TV och måste meddela att du inte är min typ.

Hoppas att du inte blir alltför otröstlig nu. Lennart kanske kan låna ut en famn att gråta ut i.

Lennart och Björn:

Jag har ett förslag: Björn handlade rätt som blockerade mig och Palm gjorde rätt som blockerade Lennart. Vidare minns jag inte vem det var som blockerade Lennart förra gången men det måste också ha varit rätt handlat.

Är vi överens? ;-)

02:57

---

Lennart Regebro said...

Det du gjorde fel, Stefan, var att du skrev en kommentar som inte hade med saken att göra. En osakligt kommentar, alltså. Som dessutom drar in Björn i frågan, trots att han inte har med frågan att göra.

Kommer du begripa att du gjorde fel? Nej, aldrig. För, som jag har påpekat innan, Stefan, så förstår du inte skillnaden mellan personangrepp och saklig debatt. Det beror på att du tar sakliga argument personligen. Om man lägger fram ett argument som visar att du har fel, så tror du att det är en förolämpning. Det innebär att för dig så finns det bara två sorters argument: Medhåll och förolämpningar.

Det är klart att du inte kan debattera med en sådan världssyn.

08:10

---

Stefan said...

Lennart, du påstår väl ändå inte att du själv är saklig?

Min kommentar hade verkligen med saken att göra men ditt stora problem blev att jag gjorde en relevant jämförelse med vad din kollega pysslar med på sin blogg.

Hur kommer det sig att du alltid tror att du har rätt när du själv blir drabbad?

Inte ens när jag senare blir mycket saklig och ställer konkreta frågor, mäktar du med att svara.
Det är så otroligt typiskt dig, Lennart.

Jag är inte det minsta förolämpad av någon men det är tydligt att du känner dig pressad och skiten på näsan.

Ps. Jag upprepar stycket där du valde att blunda:
"Jag har ett förslag: Björn handlade rätt som blockerade mig och Palm gjorde rätt som blockerade Lennart. Vidare minns jag inte vem det var som blockerade Lennart förra gången men det måste också ha varit rätt handlat.

Är vi överens? ;-)"

10:55

---

Lennart Regebro said...

Jo, Stefan, jag är oftast saklig. Du är nästan aldrig saklig. Jag förklarade ovan varför du aldrig kommer kunna förstå skillnaden.

11:05

---

Stefan said...

Låt mig påminna om vad du skrev i ditt inlägg: "Dom jag debatterar med blir förbannade för att jag har argument, och dom inte har det, börjar spy ur sig riktigt rejäla personangrepp för att sedan hota med blockering.

Stackars dig, Lennart. Är alla debattörer dumma emot dig?

Jag håller med dig om att jag aldrig kommer att förstå vad du menar är skillnaden. Å andra sidan är det troligen bara du själv som förstår det.

Men det är trist att du ska vara så feg. Är det en egenskap som alla liberaler har?

11:09

---

Lennart Regebro said...

"Är alla debattörer dumma emot dig?"

Långt ifrån. Det finns många som klarar av att debattera sakligt, även om dom inte håller med mig. Ett väldgt tydligt exempel är det här:

http://www.avgrunden.org/20070527/liberalempiri/

Här finns det tre skribenter. Oskar, Daniel och Anna. Daniel och Anna gör inget annat än häver ur sig personangrepp (fast Daniel blir lite bättre på slutet, men ite mycket). Oskar däremot strävar stenhårt för att vara saklig (även om han blir arg och låter undslippa sig lite otrevligheter ibland). Oskar klarar alltså utmärkt av att hålla en saklig debatt. Läs igenom dom 120+ inläggen där, och notera hur Anna och Daniel bara skriver om mig, medans Oskar skriver om sakfrågan. Det är den tydligaste huvudskillnaden. Notera också hur varkn Oskar eller jag tar sakargument som förolämpningar. Dte är skillnaden mellan oss och dig.

"Å andra sidan är det troligen bara du själv som förstår det."

Inte alls. Problemet är som sagt att du tar sakliga argument som förolämpningar, eftersom ett sakligt argument innebär att man anser att du har fel, och du tar det som en förolämpning när man säger att du har fel. Jag har ingen aning om hur vanlig den inställningen är, men jag tippar att dom flesta som är som du inte debatterar speciellt mycket på internet.

Känn dig unik, Stefan.

11:34

---

Stefan said...

Men Lennart, nu blandar ju du in andra i frågan. Betyder det att även på den punkten är det skillnad när du gör något jämfört med när andra gör något?

Ok, Oskar, Daniel och Anna säger du. En av dessa klarar av de "Regebroska" reglerna i ämnet saklighet. Om vi nu låter dem stå som ett bra exempel så är det bara 33,3% av alla debattörer som uppfyller dina kriterier.

Då vill jag nog påstå att de övriga 66% är dumma emot dig. (Fast de kanske egentligen bara är socialistiska mobbare, vem vet?)

Återigen, jag känner mig inte förolämpad. Varför skulle jag det?

Självklart är jag unik, Lennart. Det är du också.

12:01

---

Lennart Regebro said...

"Återigen, jag känner mig inte förolämpad."

Allt du gör nuförtiden är ju att lägga kommentarer på folks bloggar om hur tarvliga folk är, i synnerhet mot dig. Du är välkommen att komma med en alternativ förklaring till detta, men jag tror nog att du känner dig förolmpad, tills bättre förklaring har producerats.

"Då vill jag nog påstå att de övriga 66% är dumma emot dig."

Stryk "emot mig" i den meningen så är du nog sanningen närmare.

"Fast de kanske egentligen bara är socialistiska mobbare, vem vet?"

Skulle det vara nån skillnad?

12:18

---

Stefan said...

En liten rättelse:
Jag lämnar tarvliga kommentarer på tarvliga bloggar i tarvligt skrivna inlägg. Så långt stämmer det.

Du har ingen aning om alla de diskussioner och debatter där jag har varit långt ifrån överens i sakfrågan med debattörer men där man ändå kan enas om att man är oense.

Du däremot, har enligt egen definition, alltid rätt och alla andra har fel.

Kom också ihåg att det är du som två gånger har gråtit ut i inlägg om hur dumma andra bloggare är mot dig. Inte jag.

Det är också du som har bevisbördan när du hävdar i din rubrik: "Blockerad för att jag har rätt. Återigen"

Det verkar ju faktiskt som om ingen annan delar din uppfattning. Kan det vara ett tecken på att du har fel?

Ditt resonemang om varför jag ändå ska ses som förolämpad är skrattretande. Låt mig få avgöra den saken själv.

"Fast de kanske egentligen bara är socialistiska mobbare, vem vet?" (skrev jag)Skulle det vara nån skillnad?"(svarade Lennart)

Snälla, kan du inte peka ut någon sådan? Du verkar ju ha två tredjedelar av alla debattörer att välja ifrån.

12:36

---

Lennart Regebro said...

"Jag lämnar tarvliga kommentarer på tarvliga bloggar i tarvligt skrivna inlägg. Så långt stämmer det."

Som sagt, du tror att det är tarvligt att komma med sakliga argument.

"Du har ingen aning om alla de diskussioner och debatter där jag har varit långt ifrån överens i sakfrågan med debattörer men där man ändå kan enas om att man är oense."

Nej, dom har jag ingen aning om, som sagt. Tänk om du kunde uppföra dig så även i bloggosfären, och inte bara på vad det nu är för hemligt debattforum där du uppför dig så bra. Hade inte det varit trevligt?

"Kom också ihåg att det är du som två gånger har gråtit ut i inlägg om hur dumma andra bloggare är mot dig. Inte jag."

Jag har aldrig någonsin gråtit ut hur dumma andra är mot mig. Det här inlägget är inte en klagan. Jag har påpekat många gånger att det är helt och hållet upp till andra vilka dom blockerar på sina bloggar. Jag bara förklarar varför jag inte kan delta i diskussionen längre: Jag har blivit blockerad. Det är inte en klagan, det är en upplysning. Jag anser inte att H Palm har gjort fel eller uppfört sig dumt mot mig.

Men när du, om och om, en lång tid efter att et hela skedde, drar upp hur ndra har uppfört sig mot dig, vad är det om inte en klagan om hur dumma dom är? Alla vet att du är blockerad och utkastad lite varstans ifrån. Varför tjatar du om det?

"Det är också du som har bevisbördan när du hävdar i din rubrik: "Blockerad för att jag har rätt. Återigen"

Sant. Och jag hade tänkt att återskapa dom argument som har blivit raderade från bloggen och skriva dom här. Men se det gick inte, för du kom in och förpestade debatten och såg till att den handlar om dig istället.

"Ditt resonemang om varför jag ändå ska ses som förolämpad är skrattretande."

Jag har aldrig sagt att du skall ses som förolämpad. Jag har sagt att jag tror att DU känner dig förolämpad. Och det kommer jag fortsätta tro tills du kommer med en bättre förklaring till varför du inte gör annat än öser ur dig otrevligheter.

"Snälla, kan du inte peka ut någon sådan?"

Det behövs nog inte. Jag tror att folk klarar av att själva se vilka det är som inte kan skriva ett inlägg utan personangrepp.


Du hävdar att du kan vara trevlig och saklig, Stefan. Bevisa det. Skriv inget om du inte kan vara trevlig och saklig.

13:13

---

Stefan said...

Jag är inte blockerad någonstans, Lennart. Däremot kan jag inte kommentera på Bloggen Bent eftersom han har valt att syssla med censur.

Och du, du är varken bättre eller sämre än mig i något som helst avseende.
Du har inte alltid rätt. Världen kretsar inte kring dig. Är det så svårt att förstå?

Du kanske ska tacka mig för att jag kom hit och "förpestade". På det viset blir det ju ännu mer synd om dig.

Jag är gärna trevlig mot dig och alla som är trevliga tillbaks.
Men ta återigen och läs min första kommentar i det här inlägget och sedan ditt svar.
Man kan kalla min kommentar för ironisk och möjligen lite vass. Ditt svar däremot är rent otrevligt och därmed lade du ribban.

Kommer poletten någonsin att trilla ned hos dig?

13:36.

---

Eftersom Stefan inbillar sig att det är sakligt att diskutera mig i andra inlägg, så skapar jag här ett inlägg som handlar bara om mig. Me myself and I. På detta inlägg kan man skriva kommentarer om mig om man så vill. Så slipper man vräka ur sig osakligheter på andra inlägg och därmed förpesta debatten.

Ny regel på denna blogg: Skriver man inlägg om mig eller min debattstil någon annanstans på den här bloggen blir inlägget raderat. Om man har nåt att säga gör man det här. Man får skriva att man har skrivit nåt här för att göra andra debattörer uppmärksam på saken.

Anonyma kommentarer (dvs kommentarer som inte kan kopplas till en person eller en blogg) som bara är personpåhopp (mot mig eller andra) kommer raderas.

Venezuelas ekonomi lider av 16%-ig inflation, en praktisk devaluering av valutan på 30%, och brist på många grundläggande matvaror. Detta mitt under värsta oljeboomen. (Via Björn)

Så, socialismen misslyckades igen. När skall socialisterna koppla slutsaten?

Nåja, det intressanta blir att se vad som händer i Venezuela, nu när verkligheten och kartan som vanligt inte stämmer överens. Att Chavez väljer kartan framför verkligheten är det ingen tvekan om. I en demokrati hade det inte nödvändigtvis varit ett stort problem, eftersom folket snart skulle rösta bort honom. Men Chavez har inte direkt uppvisat några större demokratiska tendenser, så förmodligen kommer vi nu få se Chavez att ta ett allt starkare tag om makten, och slutligen göra Venezuela till en full diktatur. Det är min gissning, iaf.

---

Andra bloggar om: politik, socialism, venezuela, chavez

Story of my life: Dom jag debatterar med blir förbannade för att jag har argument, och dom inte har det, börjar spy ur sig riktigt rejäla personangrepp för att sedan hota med blockering. Och ibland faktiskt blockera mig. Det har hänt igen, såklart.

Jag är nu blockerad på "Kulturjord" , efter mängder med grova personangrepp. Han har raderader två av mina inlägg, och det av sina egna som innehöll dom värsta påhoppen, men dom personangrepp som finns kvar i hans andra inlägg räcker för att ni skall förstå tonen. Tyvärr sparade jag det inte, för jag trodde inte han skulle radera sina egna inlägg, men där fanns en riktig höjdar-argumentation. Han menade att han hade ställt böcker mot varandra för att provicera in mig i fällan att ställa böcker mot varandra, vilket av någon oklar andledning var hemskt fult att göra. Den argumentationen heter minsann duga. Kan man använda den i nåt annat fall? Kanske skulle Saddam Hussein använt den 1991? "Eh, jag anföll oprovicerat Kuwait bara för att provocera er till att anfalla mig, och därmed bevisa att västlandet är omoraliska svin som anfaller folk oprovocerat!" Funkar alltid. "Jag nitade dig för att provocera dig till att nita mig och därmed bevisa att du är ett arschle som slåss". Världens bästa argumentation. Kan förklara vad som helst, det där. :-)

Nåja. Kulturjords H Palm censurerar alltså mig, i en debatt där han anklagar mig för att vilja inskränka åsikts och yttrandefriheten. Lite ironiskt, kanske? Men, men, som vi vet är socialism bara en mobbarideologi, så det är ju bara att vänta sig.

---

Andra bloggar om: politik, replik, kulturjord

Nu är det dags för en ny tävling där med Åsa Linderborgs debatt-artiklar. Nu är det dags för hennes artikel om finska skolor. Den här artikeln är så kort att det inte finns nåt hopp om att hitta fem rätt, men fem fel borde gå bra.

Grupparbeten - i Sverige symbolen för den urartade skolan

Sedan när då? Jag har följt skoldebatten i tio år nu och har ALDRIG hört någon klaga på grupparbeten.

Anmärkningsvärt är också att ”ett stort prestationstryck” anses ha en negativ effekt. Kunskapsinhämtning befrämjas inte med ”hårdare tag” och betygshets, utan med stor pedagogisk frihet och lustfylld studiemiljö.

Här framställs det som om pedagogisk frihet, lustfylld studiemiljö och betyg är motsatser. Det är inte sant.

När de nu - utan anledning - inför friskolesystem,

Det finns massor med anledningar, och i Sverige har införandet av friskolor haft positiva effekter. Att hävda att det då inte finns någon anledning att göra det i Finland är ju bara löjligt.

På bara några år har den så kallade skolpengen ökat klassklyftorna och raserat den demokratiska idén om en likvärdig skola för alla.

Ren lögn.

Som vanligt ljuger Åsa Linderborg rakt ut om det mesta. Fascinerande med en människa som så totalt saknar etik. Fyra fel hittade jag vid en snabb genomläsning. Hitta det femte och vinn evig ära och berömmelse. Eller nåt. :-)

---

Andra bloggar om: politik, åsa linderborg, skolan

Jag har blivit blockerad igen. Fascinerande eftersom Daniel som har blockerat mig inte ens bryr sig om att försöka hävda att jag är oseriös, osaklig eller liknande, utan helt enkelt blockerar mig (igen, säger han, fast jag har inte märkt att jag var blockerad tidigare) därför att han inte har några argument. Extra intressant är det eftersom Daniel också precis har skrivit ett utmärkt inlägg med massa argument mot kommunism. Framförallt påpekandet att individen är helt oväsentlig i kommunismen är ju ett mycket bra argument.

Hur som helst kommer här svaret till Daniels senaste kommentar på det här inlägget. Läsarna får ursäkta om det blir internt, debatten har dragit ut till 95 kommentarer, och är formodligen extremt tråkig läsning.

---

Daniel: "Och jag håller fortfarande inte med om din verklighet"

Det är inte min verklighet. Det är inte din verklighet heller. Det finns bara EN verklighet och den är vår. Allt annat är fantasier. När ni sätter era idéer före fakta så ignorerar ni verklighetEN. Inte MIN verklighet. VerklighetEN.

Daniel: "Du må tro att du har mest rätt i din verklighet men jag är inte alls övertygad om 1) objektivismen eller 2) att din argumentationsförmåga är så bra att du sprang i “logiska varv” runt oss."

Vad kom objektivism in i saken att göra? Jag är inte objektivist i nåt av ordens alla normala betydelser. Du kanske har nån egen definition? Inte heller springer jag i några logiska varv runt er. Jag har bara presenterat verkligheten som den ser ut. Du har mest varit otrevlig, och Oskar har misstolkat massa saker. Så mycket logik har inte förekommit.

Daniel: "När du började med att bomba redundanss brevlåda"

Jag har aldrig bombat någons brevlåda, allra minst Redundans. Försök vara ärlig. Eller det kanske helt enkelt är du som fantiserar ihop ett verklighetsalternativ? :-)

Daniel: "Du beter dig som en tv-pastor som skriker sig hes… om inte för Guds lov så för Verklighetens."

Det har alltså gått så långt att du hävdar att fakta är religion i dina försök att slippa lyssna på vad jag säger. Det är rätt intressant. Att diskutera med dig är rätt fascinerande, för du är den första vänstertomte jag har stött på som inte bara mobbar folk, och sätter kartan före verkligheten, utan också erkänner att du gör detta, och inte heller kommer med ursäkter för varför du gör så. Det har jag inte stött på innan. Du har i stort sett erkänt att du skiter i vem som har rätt eller fel, och att du är mer intresserad av personangrepp än debatt. Hur kan du då inbilla dig att någon bryr sig om vad du säger?

---

Andra bloggar om: politik, replik, ideologi, globalisering

”Jag tycker att det blivit för slapp attityd till afrika”

Kommunpolitikern Marie-Louise Ekholm (m) vill stoppa ungdomars ”negerkompisar”.

– Jag tycker att det blivit för slapp attityd till afrika, nu finns de till exempel så kallade ”negerkompisar”, säger hon.

I måndags lämnade Marie-Louise Ekholm, som är ledamot i både kommunfullmäktige i Nässjö och landstinget i Jönköpings län, in en motion till kommunfullmäktige med förslag om insatser för att minska malaria bland unga människor.

– Den går ut på att det ska ske ett ökat samarbete mellan ungdomsmottagningen och skolan för att minska malaria bland unga människor, säger hon.

I motionen skriver hon:

”Mer antimalariatabletter är inte lösningen vid ohejdat många afrikaresor”, och fortsätter:

”Samhällets attityd till afrika har säkert påverkar ungdomar till tidig afrikadebut samt afrikaresor med olika partners utan infektionsskydd. Det är inte ovanligt med så kallade negerkompisar där man har afrikaresor med varandra utan kärlek.”

”Slapp attityd”

Hon tycker att siffrorna som visar ökningen av malaria bland ungdomar är alarmerande.

– Jag tycker att man som ung själv ska känna att man bär det största ansvaret för sitt eget beteende, säger Marie-Louise Ekholm.

– Jag tycker att det blivit för slapp attityd till afrikaresor, nu finns de till exempel så kallade ”negerkompisar”, som blivit ett begrepp i dag, att unga umgås med folk från många kulturer, säger hon.

– Det är inte min term, det är ett begrepp för att man känner folk från afrika, inte för att man har en kärleksrelation utan bara för kulturutbytet, säger Marie-Louise Ekholm.

Hon är själv läkare och säger att hon pratat med läkare på ungdomsmottagningen och med annan sjukvårdspersonal om saken. Men attityden till afrika märks även på andra håll, säger hon.

– Det kan man bara se på kvällstidningar och såpor som ”Big Brother”. Det är svårt att stå emot som ung, säger Marie-Louise Ekholm.

---

Andra bloggar om: politik, ironi, sex, korkade politiker

Socialstyrelsens nya förslag är inte hårdare tag, sägs det. Och det är väl inte.

Diskussionen i media verkar ha mest varit om utbrändhet, och jag misstänker att problemet där är att man har fel jobb eller att man inte kan säga nej och går in i väggen. Och ärligt talat, inget av det kommer bli bättre av att man är sjukskriven. Samma sak med depression. Inbillar sig nån att man blir BÄTTRE av att gå hemma om man är deprimerad? Ja, jo, om det är jobbet man blir deppad av såklart, men inte annars.

Annars är det mycket frågan om att riktlinjerna är flexiblare. Och det är väl inget fel. Men nog fan är rekommendationerna rätt konstiga i en del fall. Blindtarmsinflammation skall man inte sjukskrivas för alls, utom om man har ett fysiskt krävande arbete. Men hallå!? EN dag kan man väl få vara hemma och vila sig efter operationen iaf? Eller?

Andra bloggar om: politik, sjukvård