Jag hade fel. Det blev visst bråk igår kväll igen. Idag regnar det. Det kanske får barnen att lugna ner sig?
Kanske intressanta bloggar om: frankrike, upplopp
Visar inlägg med etikett frankrike. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett frankrike. Visa alla inlägg
2007-05-08
2007-05-06
Upplopp i Paris, som utlovat.
Överklassdottern Royal utlovade upplopp om invandrarsonen Sarkozy blev president. Ja så är politiken här i underlandet. Löftet är givetvis självuppfyllande, eftersom hennes supportrar känner sig manade att skapa upplopp när dom nu förlorade. Så bara minuter efter att vallokalsundersökningarna hade kommit en erkände sig Royal besegrad, och folk drog ut på gatan.
Upploppen är dock inte som förra vinterns upplopp i förorterna. Nej, dom är här inne i Paris (vid Bastille, såklart). Det är nämligen fattiga och arbetslösa som har upplopp i förorterna, medans innerstans priviligierade vänsterkids bråkar i själva Paris.
Som man säger, det svåra är inte att förutspå framtiden, det svåra är att få förutsägelserna att slå in. Royal har lyckats bra.
Uppdatering morgonen efter: Det blev lite småbråk i "förorterna" också, mest i Hauts-de-Seine, Frankrikes näst rikaste Departement efter Paris. Upploppen där var koncenterarde runt universitetsstaden Nanterre och närliggande Rueil-Malmaison, ett område med låg arbetslöshet, mycket företag, tack vare närheten till det ekonomiska centrat "La Defense" och 30% lägre kommunalskatt än genomsnittet i Frankrike. Det har blivit bilar brända i andra delar av Paris närförorter också, men det finns inga mer exakta uppgifter på var.
Vi får väl se vad som händer i natt. Mitt stalltips är att Paris är lugnt. Jag gissar att överklasskidsen har fått utlopp för sin frustration nu.
Kanske intressanta bloggar om: frankrike, sarkozy, upplopp, royal
Upploppen är dock inte som förra vinterns upplopp i förorterna. Nej, dom är här inne i Paris (vid Bastille, såklart). Det är nämligen fattiga och arbetslösa som har upplopp i förorterna, medans innerstans priviligierade vänsterkids bråkar i själva Paris.
Som man säger, det svåra är inte att förutspå framtiden, det svåra är att få förutsägelserna att slå in. Royal har lyckats bra.
Uppdatering morgonen efter: Det blev lite småbråk i "förorterna" också, mest i Hauts-de-Seine, Frankrikes näst rikaste Departement efter Paris. Upploppen där var koncenterarde runt universitetsstaden Nanterre och närliggande Rueil-Malmaison, ett område med låg arbetslöshet, mycket företag, tack vare närheten till det ekonomiska centrat "La Defense" och 30% lägre kommunalskatt än genomsnittet i Frankrike. Det har blivit bilar brända i andra delar av Paris närförorter också, men det finns inga mer exakta uppgifter på var.
Vi får väl se vad som händer i natt. Mitt stalltips är att Paris är lugnt. Jag gissar att överklasskidsen har fått utlopp för sin frustration nu.
Kanske intressanta bloggar om: frankrike, sarkozy, upplopp, royal
2007-04-22
Presidentval i Underlandet
I dag är det första omgången i presidentvalet här i Frankrike. Fransk politik är allmänt underlig, och presidentval är inget undantag. Det allra underligaste är avsaknaden av liberaler. I sverige har vi ju ett antal partier som är mer eller mindre liberala. I Frankrike finns det bara ett avlägset liberalt parti, och det får räknas som mindre liberalt.
Sju (av tolv) är nån form socialister. Trotskisterna kan som vanligt inte komma överens ens med sig själva, och det finns två trotskist-kandidater. Det finns två andra kommunister, en uttalad socialist och en grön kandidat och en antiglobalist som båda förespråkar en rent socialistisk politik, även om jag inte vet om dom själv använder ordet.
De här sju presidentkandidaterna är helt dogmatiskt emot all for av förbättring av den franska ekonomin. För det är ju så att om den franska ekonomin blir bättre så hade det ju inneburit att inte bara dom arbetslösa hade blivit färre och lönerna hade ökat. Det hade väl vart OK, men skulle detta hända skulle ju även dom i Frankrike som är rika i dag också blivit rikare, och det kan man inte stå ut med. En del är inte emot att rika blir riakre, dom är bara emot att facket inte styr allt. För i Frankrike idag är det facket som styr. Nästan allt. Lägger regeringen ett förslag som facket inte gillar så blir det upplopp och storstrejk direkt. 2003 var det massor av strejker överallt mot ett förslag på att ändra pensionerna. Förslaget var, hör och häpna, att privatanställda och offentliganställda skulle får samma villkor, så att privatanställda inte längre behövde arbeta flera år längre för att uppnå maximal pension. Denna rättvisa tyckte dom starkaste franska facken (som är fack för just offentliganställda, vilken slump va?) var alldeles för rättvis. Så kan man ju inte ha det, och facken fick igenom massa förändringar av förslagen så att förslagen blev i stort sett meningslösa. Förra året strejkade facken, och ungdomar kastade stenar, för att regeringen ville genomföra förändringar för att minska ungdomsarbetslösheten. Man får förmoda att dom blev upprörda över att någon kunde tänkas erbjuda dom jobb, dom stackars ungdomarna.
På andra sidan har vi en rasist, som inbillar sig att man kan förbättra fransk ekonomi genom att slånga ut alla invandrare, och en anti-EU konservativ, och en från det absurda partiet "Jakt, Fiske, Natur, Tradition" som är ett poppis landsbygdsparti vars huvudfråga är att ge mer bidrag till jordbruket. Dom här konservativa är mot förbättringen av fransk ekonomi, eftersom dom är konservativa, och en bra fransk ekonomi är ju nytt och skrämmande. Sånt kan man inte ha.
Sedan kommer den konservativa Nikolas Sarkozy, som hävdar att han skall satsa på att fixa den franska ekonomin genom diverse i sig liberala förslag. Men samtidigt är han förtjust i att lägga sig i företagslivet, mot Turkiets inträde till EU och väl förtjust i att göra det svårt för både personer och varor att röra sig över gränser. Han är väl i grund och botten konservativ, av den typen som gillar nyliberala ekonomiska teorier för att dom gör samhället rikare, inte för att dom är baserade på frihet. Det är för all del bättre än ingenting, men det är ju inte bra.
Sist har vi François Bayrou, en mesig mittenkandidat som inte riktigt vågar tycka nånting utom att man skall "brygga över vänster-höger-gulfen". Han betecknar sig själv, fantastiskt nog, som liberal. Eller, ja, social-liberal om man skall vara mer noggran. Det borde ju vara bra, kan man tycka, men social-liberalism utanför Sverige betyder inte samma sak som socialliberalism i Sverige. Social-liberalism är oftast, och så även i Frankrike, idén om att man skall göra samhället rikare genom att låta staten fixa ekonomin. En av effekterna av detta är att Bayrou tycker att EU med dess ogenomträngliga regel verk och enorma bidragsapparat, är "mänsklighetens vackraste konstruktion". Jo, han har sagt så.
Så det finns ingen bra kandidat. Vilken är minst dålig då? Ja, det är nog Nikolas Sarkozy. Bayrous åsikter kanske är bättre om man ser till helheten, men Frankrikes största problem är ekonomin, och det kommer Bayrou förmodligen inte göra nåt åt. Bland annat för att varje åtgärd för att förbättra fransk ekonomi kommer att åtföljas av massdemonsytrationer och masstrejker. Man måste ha både den politiska basen, och den politiska styrka, och den politiska ambitionen att genomföra det ändå. Det har inte Bayrou. Det är det enbart Sarkozy som har. Inte ens den socialistiska huvudkandidaten, Ségolène Royal, har styrkan och basen att genomföra radikala förändringar, om hon skulle vilja det.
Så vem vinner då? Ja, det är det svårt att sia om. Sarkozy ligger klart bäst till. Han leder i opinionsundersökningarna. Men då det här är ett två-omgångsval, så blir det mer komplicerat. Bayrou ligger nämlige hack i häl med Royal, och skulle han ta mer röster än Royal, så blir det i den andra omgången ett val mellan Sarkozy och Bayrou. Och då kommer alla socialister rösta på Bayrou, fast som inte gillar honom, precis som dom hellre röstade på Chirac än på rasisten Le Pen när Le Pen tog sig vidare till andra omgången 2002. Le Pens siffror är också förmodligen underskattade i opinionsundersökningarna, och det är teoretiskt möjligt att han tar sig vidare till andra omgången. Då vinner den andra kandidaten som kommer vidare, förmodligen Sarkozy.
Men troligast är att andra omgången kommer stå mellan Sarkozy och Royal. Och där är det jämnt, men för tillfället lutar det åt Sarkozy.
Och det är nog lika bra det. Han är en usel kandidat, men han är nog minst usel, förutsatt att han faktiskt gör det han säger att han skall göra. För hans partikamrat Chirac lovade ungefär samma saker innan han blev vald, och han visade sig bli Frankrikes Göran Persson: Mycket huffande och puffande, men ingen verkstad.
Så, inget hejarop för Sarkozy, men rejäla burop för alla andra, så kanske, bara kanske, Frankrike kan få någon slags framtid igen.
Kanske intressanta bloggar om: politik, frankrike
Sju (av tolv) är nån form socialister. Trotskisterna kan som vanligt inte komma överens ens med sig själva, och det finns två trotskist-kandidater. Det finns två andra kommunister, en uttalad socialist och en grön kandidat och en antiglobalist som båda förespråkar en rent socialistisk politik, även om jag inte vet om dom själv använder ordet.
De här sju presidentkandidaterna är helt dogmatiskt emot all for av förbättring av den franska ekonomin. För det är ju så att om den franska ekonomin blir bättre så hade det ju inneburit att inte bara dom arbetslösa hade blivit färre och lönerna hade ökat. Det hade väl vart OK, men skulle detta hända skulle ju även dom i Frankrike som är rika i dag också blivit rikare, och det kan man inte stå ut med. En del är inte emot att rika blir riakre, dom är bara emot att facket inte styr allt. För i Frankrike idag är det facket som styr. Nästan allt. Lägger regeringen ett förslag som facket inte gillar så blir det upplopp och storstrejk direkt. 2003 var det massor av strejker överallt mot ett förslag på att ändra pensionerna. Förslaget var, hör och häpna, att privatanställda och offentliganställda skulle får samma villkor, så att privatanställda inte längre behövde arbeta flera år längre för att uppnå maximal pension. Denna rättvisa tyckte dom starkaste franska facken (som är fack för just offentliganställda, vilken slump va?) var alldeles för rättvis. Så kan man ju inte ha det, och facken fick igenom massa förändringar av förslagen så att förslagen blev i stort sett meningslösa. Förra året strejkade facken, och ungdomar kastade stenar, för att regeringen ville genomföra förändringar för att minska ungdomsarbetslösheten. Man får förmoda att dom blev upprörda över att någon kunde tänkas erbjuda dom jobb, dom stackars ungdomarna.
På andra sidan har vi en rasist, som inbillar sig att man kan förbättra fransk ekonomi genom att slånga ut alla invandrare, och en anti-EU konservativ, och en från det absurda partiet "Jakt, Fiske, Natur, Tradition" som är ett poppis landsbygdsparti vars huvudfråga är att ge mer bidrag till jordbruket. Dom här konservativa är mot förbättringen av fransk ekonomi, eftersom dom är konservativa, och en bra fransk ekonomi är ju nytt och skrämmande. Sånt kan man inte ha.
Sedan kommer den konservativa Nikolas Sarkozy, som hävdar att han skall satsa på att fixa den franska ekonomin genom diverse i sig liberala förslag. Men samtidigt är han förtjust i att lägga sig i företagslivet, mot Turkiets inträde till EU och väl förtjust i att göra det svårt för både personer och varor att röra sig över gränser. Han är väl i grund och botten konservativ, av den typen som gillar nyliberala ekonomiska teorier för att dom gör samhället rikare, inte för att dom är baserade på frihet. Det är för all del bättre än ingenting, men det är ju inte bra.
Sist har vi François Bayrou, en mesig mittenkandidat som inte riktigt vågar tycka nånting utom att man skall "brygga över vänster-höger-gulfen". Han betecknar sig själv, fantastiskt nog, som liberal. Eller, ja, social-liberal om man skall vara mer noggran. Det borde ju vara bra, kan man tycka, men social-liberalism utanför Sverige betyder inte samma sak som socialliberalism i Sverige. Social-liberalism är oftast, och så även i Frankrike, idén om att man skall göra samhället rikare genom att låta staten fixa ekonomin. En av effekterna av detta är att Bayrou tycker att EU med dess ogenomträngliga regel verk och enorma bidragsapparat, är "mänsklighetens vackraste konstruktion". Jo, han har sagt så.
Så det finns ingen bra kandidat. Vilken är minst dålig då? Ja, det är nog Nikolas Sarkozy. Bayrous åsikter kanske är bättre om man ser till helheten, men Frankrikes största problem är ekonomin, och det kommer Bayrou förmodligen inte göra nåt åt. Bland annat för att varje åtgärd för att förbättra fransk ekonomi kommer att åtföljas av massdemonsytrationer och masstrejker. Man måste ha både den politiska basen, och den politiska styrka, och den politiska ambitionen att genomföra det ändå. Det har inte Bayrou. Det är det enbart Sarkozy som har. Inte ens den socialistiska huvudkandidaten, Ségolène Royal, har styrkan och basen att genomföra radikala förändringar, om hon skulle vilja det.
Så vem vinner då? Ja, det är det svårt att sia om. Sarkozy ligger klart bäst till. Han leder i opinionsundersökningarna. Men då det här är ett två-omgångsval, så blir det mer komplicerat. Bayrou ligger nämlige hack i häl med Royal, och skulle han ta mer röster än Royal, så blir det i den andra omgången ett val mellan Sarkozy och Bayrou. Och då kommer alla socialister rösta på Bayrou, fast som inte gillar honom, precis som dom hellre röstade på Chirac än på rasisten Le Pen när Le Pen tog sig vidare till andra omgången 2002. Le Pens siffror är också förmodligen underskattade i opinionsundersökningarna, och det är teoretiskt möjligt att han tar sig vidare till andra omgången. Då vinner den andra kandidaten som kommer vidare, förmodligen Sarkozy.
Men troligast är att andra omgången kommer stå mellan Sarkozy och Royal. Och där är det jämnt, men för tillfället lutar det åt Sarkozy.
Och det är nog lika bra det. Han är en usel kandidat, men han är nog minst usel, förutsatt att han faktiskt gör det han säger att han skall göra. För hans partikamrat Chirac lovade ungefär samma saker innan han blev vald, och han visade sig bli Frankrikes Göran Persson: Mycket huffande och puffande, men ingen verkstad.
Så, inget hejarop för Sarkozy, men rejäla burop för alla andra, så kanske, bara kanske, Frankrike kan få någon slags framtid igen.
Kanske intressanta bloggar om: politik, frankrike
2006-07-14
Grattis Frankrike!
Idag är det Frankrikes nationaldag, 217 år sedan man stormade Bastille. Det blir fina fyrverkerier. Efter att ha slagits med större delen av Paris med omnejd för att få bra fyrverkeriåskådningplats har jag kommit fram till att bästa stället att se fyrverkerierna är min lägenhet. Det är lite långt borta, men man har fri syn och slipper trängas, och har full tillgång till hela barskåpet utan att behöva släpa med det på tunnelbanan.
Andra bloggar om: frankrike, fyrverkerier
Andra bloggar om: frankrike, fyrverkerier
2006-07-13
Ica-Globen: Släng er i väggen!
När jag bodde vid Globen så handlade jag oftast på Ica där. Affären skröt, helt välförtjänt, om att dom hade vid nåt tillfälle blivit utsedd till sveriges bästa matvaruaffär. Och den var, och är säkert fortfarande, mycket bra. En stor kött och fisk disk med massa delikatesser, bra grönsaksavdelning, osv.
Här i Frankrike handlar jag oftast hos Monoprix. Den är nästan lika bra som Ica-Globen. Det som är sämre är grönsaksavdelningen, och köttdisken. Men så har vi ju en slaktare precis bredvid. Fiskdisken är dock bättre, och trots att buriken har mycket mindre yta finns det mer att välja på av det mesta. I synnerhet mejerivaror, där det ju finns många sorters crème fraîche, massor av olika typer av mjölk och ostar till förbannelse.
Så har jag haft turen att hamna bredvid en bra affär här också? Nej. Detta är en mycket liten och dålig Monoprix. Dom flesta andra är gigantiska affärer som är rena matparadisen. Ica-Globen, släng er i väggen!
Behöver jag säga att jag har blivit tvungen att börja banta och gå på gym? Livet är hårt om man gillar mat i Frankrike. Hur fransmän håller sig så smala kommer jag nog aldrig fatta.
Andra bloggar om: frankrike, matvaruhandel
Här i Frankrike handlar jag oftast hos Monoprix. Den är nästan lika bra som Ica-Globen. Det som är sämre är grönsaksavdelningen, och köttdisken. Men så har vi ju en slaktare precis bredvid. Fiskdisken är dock bättre, och trots att buriken har mycket mindre yta finns det mer att välja på av det mesta. I synnerhet mejerivaror, där det ju finns många sorters crème fraîche, massor av olika typer av mjölk och ostar till förbannelse.
Så har jag haft turen att hamna bredvid en bra affär här också? Nej. Detta är en mycket liten och dålig Monoprix. Dom flesta andra är gigantiska affärer som är rena matparadisen. Ica-Globen, släng er i väggen!
Behöver jag säga att jag har blivit tvungen att börja banta och gå på gym? Livet är hårt om man gillar mat i Frankrike. Hur fransmän håller sig så smala kommer jag nog aldrig fatta.
Andra bloggar om: frankrike, matvaruhandel
2006-01-14
Man kan inte klaga
Svenskarna är ett gnälligt folk. Jag med, vilket gör det extra irriterande. Men när man sitter i sin soffa med en nyligen inköpt och fortfarande varm baguette med lite rillette de canard som pålägg, och ser på när solen går ner bredvid Eiffeltornet...
...ja, då klagar man inte.
...ja, då klagar man inte.
2006-01-11
Sextimmarsdagen förklarad
I min post om vänsterkongressens fantastiska räcka av omöjliga förslag, så tog jag upp sextimmarsdagen. Jag fick frågor om detta på kommentarerna, och mitt svar blev så långt att det får bli en ny bloggpost istället. Så här är den. Håll till godo (varning, bloggposten innehåller matematik):
Vänsterpartiet vill införa sextimmarsdag, med bibehållen lön. Dvs, fick man innan 800 kronor för åtta timmars jobb skall man få 800 kronor för sex timmars jobb. Den blir 133 kronor i timmen istället för 100 kronor i timmen. En 33-procentig löneökning.
Produktiviten kommer alltså sänkas med 25%, och lönekostnaderna kommer gå upp med 33%. Priserna på svensktillverkade varor kommer gå upp, vilket kommer driva på inflationen. Kronan kommer sjunka, vilket till viss del kommer motverka dom ökade kostnaderna för exportmarknade, men å andra sidan göra importer dyrare, vilket kommer återigen öka på inflationen. Med minskad export och ökad import kommer handelsbalansen försämras ytterligare.
Emil undrar om detta inte bara är skrämselpropaganda. Men nej, detta är ofrånkomliga effekter. Om jag hade velat skrämmas hade jag målat upp scenarion med hyperinflation och ekonomisk bankrutt. Det är nämligen "worst case" scenariot av förslaget. "Best case" är att arbetslösheten ökar.
CleasW säger att jag måste vara medveten om att det inte är dom effekterna som 35-timmarsveckan (alltså en sjutimmarsdag) fick i Frankrike. Men, som sagt, jag bor i Frankrike, och nej, det vet jag inte alls det. I själva verket vet jag att fransk ekonomi har stagnerat, att arbetslösheten har ökat, och att man nu håller bå att återinföra 40-timmars veckan, eftersom experimentet inte fungerade. Och då skall man veta att 35-timmars veckan infördes gradvis, och i praktiken enbart infördes för arbeten där man kan kontrollera arbetstiden exakt. Dom flesta fransmän jobbar betydligt mer än 35 timmar i veckan, och själv sitter jag ofta och har dåligt samvete för att jag jobbar 7-8 timmar när mina arbetskamrater tycks jobba minst nio.
Och Frankrike har euro. Det innebär dels att man inte kan sänka valutan, men det innebär också att priskonkurrensen är så hård att inflationen knappt kan gå upp, eftersom folk då börjar handla i Tyskland istället. Sverige har inte infört euron, och har inte det skyddet.
Inte har arbetslösheten sjunkit i Frankrike heller. Istället har den ökat. Den har sjunkit lite i slutet av 2005, men det beror mest på att man har skapat en massa "fuskjobb" inom offentlig sektor. Privat sektor har skapat jobb dom också, och det beror mest på att man har gjort det möjligt att anställa folk bara i två år. Kanske beror det också till en viss del på att man nu kan anställa folk till 40 timmar i veckan igen.
Vänstern har en märklig idé om att mängden arbete är konstant, och om en person jobbar mindre så innebär det att en annan jobbar mer. Men det är snarast tvärtom. Mängden jobb beror på hur rikt landet är och landets rikedom beror på hur mycket man producerar per person. Skall vi minska arbetslösheten i Sverige genom att ändra arbetstiden borde vi snarare införa niotimmarsdag.
Men, nej, jag förslår inte niotimmarsdag. Främst för att jag tror det är missriktat och morlaiskt fel att staten skall sitta och betsämma hur mycket folk jobbar. Dessuto är det inte ens säkert det hjälper, eftersom det inte är säkert att man producerar mer. För det är ju så att om man jobbar för mycket, så blir man inneffektiv, gör fel och gör ett dåligt jobb. Särskilt är det sant om man jobbar för mycket under längre tid. Nånstans finns en "sweet spot", där man kan jobba länge och effektivt. En arbetstid där man producerar maximalt, så att säga. Kanske ligger den vid just 40 timmar i veckan, vad vet jag. Av Frankrikes experiment att döma verkar den i alla fall inte ligga lägre.
Fast egentligen varierar den ju från person till person, såklart. En del tycks kunna jobba 12 timmar om dagen år ut och år in. Mycket beror det nog också på hur roligt man tycker jobbet är. Och här kommer vi ju in på vad man bör göra, såklart. Och det som man bör göra är att ändra på arbetsreglerna så att anställda har mer möjlighet att själva avgöra hur mycket dom vill jobba. Det är inte facket som skall bestämma det, det är dom anställda själva, helst. Men att göra det är inte enkelt. Det är ju nästan omöjligt för skiftarbetare, eller butiksanställda, eller lärare, osv, osv, att bestämma sina arbetstider helt själva.
Det där, det är en intressant debatt, till skillnad från dumheterna om sextimmarsdag. Kan vi diskutera det istället?
Vänsterpartiet vill införa sextimmarsdag, med bibehållen lön. Dvs, fick man innan 800 kronor för åtta timmars jobb skall man få 800 kronor för sex timmars jobb. Den blir 133 kronor i timmen istället för 100 kronor i timmen. En 33-procentig löneökning.
Produktiviten kommer alltså sänkas med 25%, och lönekostnaderna kommer gå upp med 33%. Priserna på svensktillverkade varor kommer gå upp, vilket kommer driva på inflationen. Kronan kommer sjunka, vilket till viss del kommer motverka dom ökade kostnaderna för exportmarknade, men å andra sidan göra importer dyrare, vilket kommer återigen öka på inflationen. Med minskad export och ökad import kommer handelsbalansen försämras ytterligare.
Emil undrar om detta inte bara är skrämselpropaganda. Men nej, detta är ofrånkomliga effekter. Om jag hade velat skrämmas hade jag målat upp scenarion med hyperinflation och ekonomisk bankrutt. Det är nämligen "worst case" scenariot av förslaget. "Best case" är att arbetslösheten ökar.
CleasW säger att jag måste vara medveten om att det inte är dom effekterna som 35-timmarsveckan (alltså en sjutimmarsdag) fick i Frankrike. Men, som sagt, jag bor i Frankrike, och nej, det vet jag inte alls det. I själva verket vet jag att fransk ekonomi har stagnerat, att arbetslösheten har ökat, och att man nu håller bå att återinföra 40-timmars veckan, eftersom experimentet inte fungerade. Och då skall man veta att 35-timmars veckan infördes gradvis, och i praktiken enbart infördes för arbeten där man kan kontrollera arbetstiden exakt. Dom flesta fransmän jobbar betydligt mer än 35 timmar i veckan, och själv sitter jag ofta och har dåligt samvete för att jag jobbar 7-8 timmar när mina arbetskamrater tycks jobba minst nio.
Och Frankrike har euro. Det innebär dels att man inte kan sänka valutan, men det innebär också att priskonkurrensen är så hård att inflationen knappt kan gå upp, eftersom folk då börjar handla i Tyskland istället. Sverige har inte infört euron, och har inte det skyddet.
Inte har arbetslösheten sjunkit i Frankrike heller. Istället har den ökat. Den har sjunkit lite i slutet av 2005, men det beror mest på att man har skapat en massa "fuskjobb" inom offentlig sektor. Privat sektor har skapat jobb dom också, och det beror mest på att man har gjort det möjligt att anställa folk bara i två år. Kanske beror det också till en viss del på att man nu kan anställa folk till 40 timmar i veckan igen.
Vänstern har en märklig idé om att mängden arbete är konstant, och om en person jobbar mindre så innebär det att en annan jobbar mer. Men det är snarast tvärtom. Mängden jobb beror på hur rikt landet är och landets rikedom beror på hur mycket man producerar per person. Skall vi minska arbetslösheten i Sverige genom att ändra arbetstiden borde vi snarare införa niotimmarsdag.
Men, nej, jag förslår inte niotimmarsdag. Främst för att jag tror det är missriktat och morlaiskt fel att staten skall sitta och betsämma hur mycket folk jobbar. Dessuto är det inte ens säkert det hjälper, eftersom det inte är säkert att man producerar mer. För det är ju så att om man jobbar för mycket, så blir man inneffektiv, gör fel och gör ett dåligt jobb. Särskilt är det sant om man jobbar för mycket under längre tid. Nånstans finns en "sweet spot", där man kan jobba länge och effektivt. En arbetstid där man producerar maximalt, så att säga. Kanske ligger den vid just 40 timmar i veckan, vad vet jag. Av Frankrikes experiment att döma verkar den i alla fall inte ligga lägre.
Fast egentligen varierar den ju från person till person, såklart. En del tycks kunna jobba 12 timmar om dagen år ut och år in. Mycket beror det nog också på hur roligt man tycker jobbet är. Och här kommer vi ju in på vad man bör göra, såklart. Och det som man bör göra är att ändra på arbetsreglerna så att anställda har mer möjlighet att själva avgöra hur mycket dom vill jobba. Det är inte facket som skall bestämma det, det är dom anställda själva, helst. Men att göra det är inte enkelt. Det är ju nästan omöjligt för skiftarbetare, eller butiksanställda, eller lärare, osv, osv, att bestämma sina arbetstider helt själva.
Det där, det är en intressant debatt, till skillnad från dumheterna om sextimmarsdag. Kan vi diskutera det istället?
2005-11-30
Dominique De Villepin avoids answers on CNN
The French Prime Minister and presidential hopeful, Dominique De Villepin was interviewed on CNN yesterday. It was a brilliant display of how to not say anything substantial, something French politicians and philosophers excel at. Most significantly, De Villepin avoids all kinds of answers. He avoids answering questions, and he ducks any answers to the French problems. I can only hope that France will not reward his unsubstantial bullshitting by making him a president.
His statements on what do do are either platitudes, like "we want to make a very special effort in direction of the young people of these neighborhoods"; or saying that he will do the same thing as before (i.e. nothing), "we have created tax free zones, we want to increase the numbers of these tax free zones"; and most significantly, more state meddling: "we've decided to have our national agency of employment to receive all the young people in these neighborhood during the next month".
De Villepin can also not resist blaming others. The immigrants themselves get a little blame, of course; "we also want the people of these neighborhoods being able to accept the jobs outside of these neighborhoods". I personally am pretty sure they are very able to accept jobs outside the suburbs. The problem is that they aren't offered any. And the primary scapegoat of French politicians come up; "whatever happened in France can happen as well in other countries, in Europe or else where. It is a part of a new phenomenon of globalization." No, it's not a part of globalization. Many countries that have embraced globalization have no such problems. In fact, the problems are rather a direct effect of protectionism.
The attitude is "these people need help". No, they don't. They need jobs.
The answers that De Villepin is avoiding are not even particularily painful. France comes in 142nd place out of 154 countries when it comes to ease of hiring and firing people. Yes, France is the 12th most difficiult country in the world, only 11 other countries make it more difficult to hire people. How exactly does Dominique De Villepin expect poorly educated, muslim, black immigrants to get a job in that situation? Hiring somebody takes a lot of effort. Firing them if you made a misjudgment (either about how much work was needed or about the person) is even harder. Would you be willing to take a risk in that situation? Of course not. You'll hire somebody with the same education, looks and values as you, because that is what you trust. Preferrably somebody that has recommendations from somebody you know.
The result is that getting a job relies almost solely on contacts. You can't get a job, unless you know somebody who knows somebody. And poor kids in the suburbs don't.
There is only one solution to the problems France has; get the economy running so more jobs are created and simplify the process of hiring and firing people. A lot. Most of the difficult in doing this is hidden in a notoriously complicated French bureaucracy. This bureaucracy is full of people whose only interest is in creating more job for themselves.
Here is a completely true story about how you get a paper from the French goverment:
Do you really want to hire anybody in those circumstances? I know of several young europeans who came to Paris for a year, to have fun and see the world. Most of them work. Few of them pay any taxes. It's easy to see why, and it's not because the taxes are high. It's just too darn difficult to pay them.
The only painful part of this solution, is that the unions are running France, and French unions will stop anything that sounds like "liberalisation" or "deregulation". We need, therefore, to come up with an alternative name for these policies. Suggestions are welcome.
His statements on what do do are either platitudes, like "we want to make a very special effort in direction of the young people of these neighborhoods"; or saying that he will do the same thing as before (i.e. nothing), "we have created tax free zones, we want to increase the numbers of these tax free zones"; and most significantly, more state meddling: "we've decided to have our national agency of employment to receive all the young people in these neighborhood during the next month".
De Villepin can also not resist blaming others. The immigrants themselves get a little blame, of course; "we also want the people of these neighborhoods being able to accept the jobs outside of these neighborhoods". I personally am pretty sure they are very able to accept jobs outside the suburbs. The problem is that they aren't offered any. And the primary scapegoat of French politicians come up; "whatever happened in France can happen as well in other countries, in Europe or else where. It is a part of a new phenomenon of globalization." No, it's not a part of globalization. Many countries that have embraced globalization have no such problems. In fact, the problems are rather a direct effect of protectionism.
The attitude is "these people need help". No, they don't. They need jobs.
The answers that De Villepin is avoiding are not even particularily painful. France comes in 142nd place out of 154 countries when it comes to ease of hiring and firing people. Yes, France is the 12th most difficiult country in the world, only 11 other countries make it more difficult to hire people. How exactly does Dominique De Villepin expect poorly educated, muslim, black immigrants to get a job in that situation? Hiring somebody takes a lot of effort. Firing them if you made a misjudgment (either about how much work was needed or about the person) is even harder. Would you be willing to take a risk in that situation? Of course not. You'll hire somebody with the same education, looks and values as you, because that is what you trust. Preferrably somebody that has recommendations from somebody you know.
The result is that getting a job relies almost solely on contacts. You can't get a job, unless you know somebody who knows somebody. And poor kids in the suburbs don't.
There is only one solution to the problems France has; get the economy running so more jobs are created and simplify the process of hiring and firing people. A lot. Most of the difficult in doing this is hidden in a notoriously complicated French bureaucracy. This bureaucracy is full of people whose only interest is in creating more job for themselves.
Here is a completely true story about how you get a paper from the French goverment:
- You go to the sécurité social and ask for the paper. After one hour of waiting, they give you a completely different paper. When you point out that this is not the paper you asked for, they say the computers are broken, and ask you to come back another day.
- You come back another day and ask for the paper. They tell you that they can't give you this paper at your normal office, and that you need to go to a special office.
- You go to the special office. After one hour of waiting, they refuse to give you the paper, and say you should not have it.
- You print out the european regulation on the matter, and read through it, making sure you should have the paper.
- You go back, and ask for the paper again. This time, when they refuse to give you the paper, you read the law to them, having highlighted the required parts of the law with a handy flourescent pen. They agree that you should have the paper, and then as for a list of 10 different papers you have to give them, first, to prove that you should have the paper, several of which comes from other parts of the French administration.
- Rinse, repeat.
Do you really want to hire anybody in those circumstances? I know of several young europeans who came to Paris for a year, to have fun and see the world. Most of them work. Few of them pay any taxes. It's easy to see why, and it's not because the taxes are high. It's just too darn difficult to pay them.
The only painful part of this solution, is that the unions are running France, and French unions will stop anything that sounds like "liberalisation" or "deregulation". We need, therefore, to come up with an alternative name for these policies. Suggestions are welcome.
2005-11-13
The integrated and the rejected: The deeper causes of the French riots.
The integrated and the rejected. The whole fucking universe is split into two...
How come unemployment, and especially longterm unemployment is such a problem in France? Here we come into more statistics.
- From the movie "Immortal"
So, it seems I was wrong. I thought this whole debacle would not end until the French minister of interior, Nicolas Sarkozy, resigned. But he has played high political stakes and won before, and he seems to do that this time around as well. He first put more fuel on the fire by calling rioters "rabble" and telling the police to arrest more, and coming with obviously bogus claims that the riots were centrally organized. But then, he pulled a card from his sleeve: The state of emergency. This has never been used on mainland France before. Not even during the riots of 1968, which took place in central Paris.
Let us ponder that again. France is in a state of emergency. This feels rather bizarre. States of emergency is something usually used by oppressive governments to shut up the opposition. And when you go about your shopping, where is the emergency, you say? It is slightly otherworldly. But it seems to have worked, the riots are cooling down. The Parisian suburbs are reportedly back to normal. The sickly stench of burning rubber that blanketed the nights of Parisian suburbs are gone, no doubt thanks the the drop in car burning. During the riots several hundred cars were torched every night. Yesterday, the number was 76, which according the police is “almost normal”.
So, it might be time to sit down and look at what really happened. And I will start with a whole host of selected statistics to show the situation in France.
In France, only 24% of the youth works. Compare to for example Sweden, where the number is 46%.
10% of all who lives in France are born outside France. But only 6.2% of the workforce is born outside of France.
The unemployment rate for university graduates is 5%. The unemployment rate for university graduates of north-African origin is 26.5%
Around 40% of the unemployment in France is long-term.
The non-working class
Frances unemployment is as you see, big. And it's long-term, for the most part. People who for years and years go without a job, and live on unemployment. And remember, this numbers only include those who actively look for work. If you, after looking for job for a couple of years, give up, you are no longer counted as being unemployed. The result is obvious. France has become a modern class-society. But instead of the working class struggling against the oppression of the bourgeoisie, we now have a society split along the lines of the workers and the unemployed. France has a large group unemployed youths of mainly non-French origin. They don't feel French. They feel excluded and alienated from society. If you are a young north-African in France, no matter if you were born here or immigrated, you chance of ever getting a job is desperately close to zero.
How come unemployment, and especially longterm unemployment is such a problem in France? Here we come into more statistics.
On average, startup companies in the US 1992-97 expanded their staff by 161 percent within two years. During the same time, the much fewer French startups expanded their staff by 13 percent.
On a scale from 0 to 100, the difficulty of hiring people in France is rated as 78, which places them as the 10th most difficult country, out of 151 (tying the place with Iran, Iraq, but also Greece). This can be compared to Sweden, with a difficulty index of 28, or Denmark and UK with a difficulty index of 11, or Hong Kong, Switzerland, Australia and US, who together with 24 other countries ties the first place as the country that is most easy to hire people with 0 as the index.
The share of low-skilled jobs dropped from 28% to 20% between 1983 and 2000. This is partly because:
The minimum wage in France was in 1997 52% of the median wage i France. It has since then risen to 61%.
In short, it is very difficult to hire people in France, at it makes no sense in hiring somebody unless you know for sure that this somebody is going to be able to make you quite a lot of money. French companies will only hire people if they are desperate. This makes for a slow moving market, where the best way to get a job is to already have one. If you don't have a job, and have no education, you are in big trouble. If you in addition to that are not French, well, then you are completely out of luck, and can look ahead at a long life on handouts from the government.
Add a dose of prejudice
The French work market is highly segregated. Go into a McDonald's, and you see a French boss, arab or asian people behind the counters and black people making the hamburgers. You might see a security guard as well. He is always black, unless he has a dog, in which case he is French. I assume that black security guards are seen as scarier. In a bank or any other kind of office environment, arabs and blacks are simply missing. They are allowed on the streets, but not in an office.
When I took a night train in southern France a couple of years ago, a group of three pick pockets of French or Arab origin combed the train for sleeping passangers with their wallets in reach. The train personell was alerted and the police boarded the train, quickly arrested three black africans and left. The pick-pockets continued to walk around the train, until they jumped off in Marseille.
What should be done?
People, especially immigrants and their kids, need to get jobs. Now. French politicians will look stern and take a deep gaze into the TV cameras where they say that the work market is the most important problem in France now, which is correct. Then they will continue with that it is important to protect the work market from a diverse set of horrors, from the 150 polish plumbers that work in France, to the evils of the immigrants in the suburbs. And this is a political lie.
The most important thing France can do is to create new jobs. And doing that is not magic. It's easy. And here is the recipie:
Scrap the 35 hour work week. This is already happening in France, but the process can be sped up. People working less is not good for the economy. The idea of a 35 hour work week is that the unemployed were to fill up the missing 5 hours. Of course, that doesn't happen. Instead, people work less, less money gets created, and the country actually get poorer. The best would be if we could create a work market with a large flexibility and individual choice, so everybody could work as much or as little as they liked, but that is difficult.
Remove the minimum wage laws. France already have a social security net, and a minimum income rule that gives unemployed the money they need to live. This is all the minimum wage law you need. Nobody is going to take a job if it earns less money than being on the dole.
Remove all the bureaucratic obstacles to hiring people. Hiring somebody should just be a case of signing a paper.
Remove all efforts of “protecting” the work market. The only thing you protect by that is the unemployment.
These are the most important parts. If necessary, I'd like to see more efforts towards minimizing the racism when hiring, but that is a difficult question. These four are easy and effective.
Sources:
http://www.cerc.gouv.fr/rapports/summary-cserc6.PDF
http://www.cerc.gouv.fr/rapports/report1cerc.pdf
http://www.insee.fr/en/indicateur/smic.htm
http://www.oecd.org/dataoecd/23/47/34641829.xls
http://www.oecd.org/dataoecd/24/2/34642361.xls
Olaf Gersemann: Cowboy Capitalism, p 198, via Johan Norberg
Jennifer Buckingham, ed. State of the Nation, 2004, p 112, via Johan Norberg
2005-11-05
Paris is burning
The sickly smell of burning rubber blankets the Paris suburbs as you ride through them. The day is calm as police wander around and large groups, but during the nights the twinkling parisian streetlights has an old companion back for a visit: The fires of riots.
For those who has read any french modern history, this is all very familiar. A large part of society gets neglected and ignored, and feels left out. Frustration and anger rises. Demonstrations and protests are held, which leads to nothing, and finally some more or less unrelated event sparks riots amongst the frustrated. This is pretty much what has happened in Paris, over and over again. The last time it was this big was 1968.
The state reacts in the same way every time: By denouncing the rioters as nothing more than simple criminals, a well organized mob who is only out to fight. The reaction is therefore to throw the police-force at the problem and arrest loads of people. But of course, just as 1789 and just as 1968, one of the problems is that the angry youth sees the police as their enemy, and one of the things that make them angry is that they are being treated as criminals, even if they aren't. So that type of tactics will only make them more angry, and will only increase the riots. Which is of course exactly what happened this time to.
In 1968 the rioters had the luck of getting the unions on their side, sparking a general strike. But that requires connection in the unions, and the rioters this time is not well educated socialist youth, but low-educated immigrant youth. They have no connections to the unions. They can not grind France to a halt. On the other hand, the only way Sarkozys tactic can work, is if he succeeds in arresting almost all of the rioters.
This will probably end with Sarkozy resigning. I sure can't see any other way out of this now. The big question is if the rest of the french goverment will learn something from this, and realize that France can not go on trying to exlude it's immigrants from society. Somehow, I don't have high hopes.
For those who has read any french modern history, this is all very familiar. A large part of society gets neglected and ignored, and feels left out. Frustration and anger rises. Demonstrations and protests are held, which leads to nothing, and finally some more or less unrelated event sparks riots amongst the frustrated. This is pretty much what has happened in Paris, over and over again. The last time it was this big was 1968.
The state reacts in the same way every time: By denouncing the rioters as nothing more than simple criminals, a well organized mob who is only out to fight. The reaction is therefore to throw the police-force at the problem and arrest loads of people. But of course, just as 1789 and just as 1968, one of the problems is that the angry youth sees the police as their enemy, and one of the things that make them angry is that they are being treated as criminals, even if they aren't. So that type of tactics will only make them more angry, and will only increase the riots. Which is of course exactly what happened this time to.
In 1968 the rioters had the luck of getting the unions on their side, sparking a general strike. But that requires connection in the unions, and the rioters this time is not well educated socialist youth, but low-educated immigrant youth. They have no connections to the unions. They can not grind France to a halt. On the other hand, the only way Sarkozys tactic can work, is if he succeeds in arresting almost all of the rioters.
This will probably end with Sarkozy resigning. I sure can't see any other way out of this now. The big question is if the rest of the french goverment will learn something from this, and realize that France can not go on trying to exlude it's immigrants from society. Somehow, I don't have high hopes.
2005-11-02
When in France, do as the French.
Nobody should complain that immigrants in France don't act French. They have picked up that most French of all traditions: Street riots. I thought at first that it was just a one-off clash between police and some angry youth, Gothenburg-style, but now it's been going on for for almost a week, in true french government-vs-people-standoff. Interestingly enough, nobody in France seems to care much. I think the French sees rioting as a type of extra interesting rugby.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
