Bo Malmberg gör en liten retorisk krumelur på SvD idag. Han lyckas med konststycket att få en lägre arbetslöshet än på länge att vara en "kalldush för arbetslösa". Det hade möjligen varit en rimlig rubrik om man antar att arbetslösa inte vill jobba, men det tror nog varken jag eller Bo Malmberg på.
Nej, istället klagar Bo Malmberg på att alliansen inte kommer med floskler, tom retorik eller löften man inte vill eller tror sig kunna infria. Alliansen nöjer sig med att prognoserna säger att att sysslesättningen inte kommer sjunka, utan ligga kvar på samma höga nivå. Detta tolkar Mamberg, helt utan grund, som att regeringen nu har övergett arbetslinjen. Det är en rätt radikal tolkning av en mening, och med den tolkningen lyckas han klaga på alliansen därför att dom har uppfyllt ett mål som sossarna aldrig uppfyllde. Att klaga på alliansen för att dom gör nåt som man tycker är bra verkar vara populärt nuförtiden.
Och även om han hade haft rätt, om regeringen har övergett valretoriken, vad spelar det egentligen för roll? Menar Malmberg verkligen att en sysselsättning *under* 80% och ett mål på 80% är bättre än en sysselsättning *över* 80%? Menar Bo Malmberg verkligen att det viktiga är att man har ett mål att förbättra, inte hur bra det är? Är det viktiga för Bo Malmberg vem som regerar, och vilken retorik dom har, mer än vilken politik som faktiskt förs, och hur vilka effekter den politiken?
Det verkar som om Bo Malmberg faktiskt tycker så. Och det är ärligt talat en ganska vriden inställning.
Andra bloggar om: politik, bo malmsten, arbetsmarknad, retorik
Visar inlägg med etikett socialdemokraterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett socialdemokraterna. Visa alla inlägg
2007-09-20
Din empatilöse borgare!
"Regeringen är konsekvent i sin orättvisa politik. Det är något robotliknande och kallt över Anders Borgs budget, sa Pär Nuder"
Som vanligt ser sossarna till att hellre klaga på att alliansen är onda eller empatilösa än att faktiskt bemöta sakfrågor. Ingen har ännu lyckats förklara för mig vad som är empatilöst med att minska arbetslösheten. Men det är det tydligen.
Och jag börjar misstänka att detta är en medveten strategi från sosseledningen att inte yttra sig för pressen om man inte också samtidigt slänger ur sig nåt påstående av den typen, för det här uttalandet är så märkligt i det sammanhanget. Det låter så krystat. Men det kan vara DNs rapportering också.
Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, per nuder
Som vanligt ser sossarna till att hellre klaga på att alliansen är onda eller empatilösa än att faktiskt bemöta sakfrågor. Ingen har ännu lyckats förklara för mig vad som är empatilöst med att minska arbetslösheten. Men det är det tydligen.
Och jag börjar misstänka att detta är en medveten strategi från sosseledningen att inte yttra sig för pressen om man inte också samtidigt slänger ur sig nåt påstående av den typen, för det här uttalandet är så märkligt i det sammanhanget. Det låter så krystat. Men det kan vara DNs rapportering också.
Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, per nuder
2007-09-07
Inkomstskatt är könsdiskriminering!
En av sossarnas allra mest rabiata förnedringspolitruker, Peter Hultqvist, hävdar att jobbavdraget är åldersdiskriminerande. Detta eftersom pensionärer oftast inte arbetar och därför oftast inte får nåt jobbavdrag. Utfallet blir alltså enligt Peter Hultqvist (jag har inte bekräftat att det verkligen är så) att större delen av dom utan jobbavdrag är över 65. Detta är då alltså åldersdiskriminering, menar Peter. Att pensionärer som inte jobbar inte får jobbavdrag, alltså.
Resonemanget är rätt roligt. En av effekterna av det här resomenget är att eftersom utfallet är så att män i genomsnittbetalar mer inkomstskatt än kvinnor, så måste ju rimligen inkomstskatten vara könsdiskriminerande, då.
Jag ser fram emot att Peter Hultqvist börjar argumenterar för att vi skall avskaffa inkomsskatten, utgående från denna jämställdhetssynpunkt. Eller kanske vi skall börja straffbeskatta kvinnor så att dom betalar lika mycket? Allt annat är ju konsdiskriminering, eller hur Peter? :-)
Andra bloggar om: politik, peter hultqvist, socialdemokraterna, jobbavdrag
Resonemanget är rätt roligt. En av effekterna av det här resomenget är att eftersom utfallet är så att män i genomsnittbetalar mer inkomstskatt än kvinnor, så måste ju rimligen inkomstskatten vara könsdiskriminerande, då.
Jag ser fram emot att Peter Hultqvist börjar argumenterar för att vi skall avskaffa inkomsskatten, utgående från denna jämställdhetssynpunkt. Eller kanske vi skall börja straffbeskatta kvinnor så att dom betalar lika mycket? Allt annat är ju konsdiskriminering, eller hur Peter? :-)
Andra bloggar om: politik, peter hultqvist, socialdemokraterna, jobbavdrag
2007-09-06
Förnedringspolitik.
Det är rätt fascinerande egentligen, det socialdemokratiska språkbruket. Dom verkar vara sado-masochister hela bunten, för dom är helt fixerade vi att slå och piska och jaga och trampa på folk.
Notera att alliansen inte "lägger förslag" som "drabbar" eller ens "slår mot" nånting. Nej, alliansen är enligt socialdemokratisk retorik ute och slår, piskar och jagar folk, tydligen rent personligen.
Nu senast är anledningen till att Odenberg avgick inte alls oenighet om den förda politiken. Nej, enligt Mona Sahlin avgick Odenberg för att Reinfeldt hade förnedrat honom. Den typen av språkbruk går naturligtvis hand i hand med att alla känner sig kränkta åt höger och vänster, vilket säkert är en del av det här.
För att använda modernt socialdemokratiskt språkbruk så är det socialdemokratiska språkbruket en vidrig avart som piskar på det svenska språkets ryggrad och sparkar och slår på vår historia. Dom stackars svenskspråkiga kränks djupt varenda gång en socialdemokrat trampar på dom stackare som bär upp landet under den här mandatperioden genom att kräkas ut denna typ av förnedrande språkbruk.
Eller för att vara lite mer seriös: Socialdemokraterna har inga argument. Dom kan helt enkelt inte komma fram med nån vettig, saklig kritik mot alliansregeringen. Så istället så säger man helt enkelt att dom är onda. Om och om igen. Utan någon saklig grund. Ledande socialdemokrater idag verkar knappt öppna munnen utan att använda negativt laddade känslomässiga ord i samband med allliansen. Det är så konsekvent gjort att jag funderar på om det är medvetet. Att nån sitter och påminner Mona Sahlin och dom andra i sossarnas ledning att alltid slänga in ord som sparka, slå och förnedra när dom pratar om alliansen. Man vet att man inte kan vinna i sak, och därför försöker socialdemokraterna göra politiken till en ren fråga om vem som klarar av att sprida mest skit om andra. För det är dom bra på.
I vilket fall är det tydligt att sossarna försöker vinna nästa val inte på politik eller sakfrågor, utan man försöker vinna det helt och hållet på ren smutskastning och rena lögner. Och sedan klagar dom på den låga valdeltagandet? Ja, vafan tror ni?
Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, smutskastning
Notera att alliansen inte "lägger förslag" som "drabbar" eller ens "slår mot" nånting. Nej, alliansen är enligt socialdemokratisk retorik ute och slår, piskar och jagar folk, tydligen rent personligen.
Nu senast är anledningen till att Odenberg avgick inte alls oenighet om den förda politiken. Nej, enligt Mona Sahlin avgick Odenberg för att Reinfeldt hade förnedrat honom. Den typen av språkbruk går naturligtvis hand i hand med att alla känner sig kränkta åt höger och vänster, vilket säkert är en del av det här.
För att använda modernt socialdemokratiskt språkbruk så är det socialdemokratiska språkbruket en vidrig avart som piskar på det svenska språkets ryggrad och sparkar och slår på vår historia. Dom stackars svenskspråkiga kränks djupt varenda gång en socialdemokrat trampar på dom stackare som bär upp landet under den här mandatperioden genom att kräkas ut denna typ av förnedrande språkbruk.
Eller för att vara lite mer seriös: Socialdemokraterna har inga argument. Dom kan helt enkelt inte komma fram med nån vettig, saklig kritik mot alliansregeringen. Så istället så säger man helt enkelt att dom är onda. Om och om igen. Utan någon saklig grund. Ledande socialdemokrater idag verkar knappt öppna munnen utan att använda negativt laddade känslomässiga ord i samband med allliansen. Det är så konsekvent gjort att jag funderar på om det är medvetet. Att nån sitter och påminner Mona Sahlin och dom andra i sossarnas ledning att alltid slänga in ord som sparka, slå och förnedra när dom pratar om alliansen. Man vet att man inte kan vinna i sak, och därför försöker socialdemokraterna göra politiken till en ren fråga om vem som klarar av att sprida mest skit om andra. För det är dom bra på.
I vilket fall är det tydligt att sossarna försöker vinna nästa val inte på politik eller sakfrågor, utan man försöker vinna det helt och hållet på ren smutskastning och rena lögner. Och sedan klagar dom på den låga valdeltagandet? Ja, vafan tror ni?
Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, smutskastning
2007-05-31
Peter Kennerfalks eviga skam.
Jag har tidigare skrivit om hur många socialdemokrater, i synnerhet på s-info, inte diskuterar politik utan bara svartmålar motståndare. Peter Kennerfalk är i detta inte något undantag. Men nyligen så gjorde han ett påhopp som var en liten bit grövre än tidigare. Tydligen gick detta över någon slags gräns för massor av personer har blivit skitförbannade, och Kennerfalk har tagit bort inlägget. Han ursäktar sig dock inte, utan fortsätter att hävda att han har gjort rätt och att hans kritiker bara har "tänkt fel". Här kommer därför inlägget i sin helhet, tills Peter Kennerfalks eviga skam, eller tills internet kollapsar eller nåt. :-)
En intressant sak i detta är att flera av dom som kritiserar Kennerfalk gör det för att han skapar lätt rasistiska vibbar genom att inte nämna Maciej vid namn, utan bara kalla honom "Polacken". Men ärligt talat, om man byter ut den mot hans namn, blir Peters förolämpningar OK då? Är det OK att anklaga folk för att ljuga utan att stödja det påsåendet? Är det OK att jämföra folk med dreglande hundar? Jag tycker inte det. Jag tycker att den här typen av retorik, som är den absolut vanligaste typen av retorik från vänsterhåll är vidrig i sig, även utan rasistiska vibbar.
Men tydligen är det den politisk debatton socialdemokraterna vill ha.
Andra bloggar om: politik, peter kennerfalk, socialdemokraterna
Tala alltid sanning, säger Tage Danielsson i sin monolog om kärnkraftsolyckan i Harrisburg.
Till skillnad från fackförenings hataren med polskt påbrå som sitter i kapitalets knä och påstår sig vara samhällsdebattör.
Sanningen är nog den att han är en samhällslögnare.
Att få lön och priser av sin arbetsgivare när man driver deras syn på arbetsmarknaden gör nog att vem som helst frestas att ta till vilka lögner och halvsanningar som helst.
Som den dreglande hunden, fastbunden vid hundkojan, väntande på ett köttben från husse fortsätter polacken att sprida sina hemmasnickrade teser om livet på landets arbetsplatser.
Ord som fnask, svartskallar och många andra vokabulär har alltid fyllt hans artiklar.
Men någon annan ambition än att fylla sin plånbok och bankböcker har aldrig denne rabbulist haft.
Att sedan få med sig kultureliten på skiten genom att hans allster görs om till scenkultur visar bara hur viktiga hans arbetsgivares kulturpriser är för den fria konstens företrädare.
"Att inte smörja dörrvakterna innebär att man uppmuntrar till enfaldig sammanhållning och tystnadskultur."
Vem företräder alla de utländska byggnadsarbetare som skadas och förolyckas när de jobbar i företag som inte har kollektivavtal och vem hjälper deras faderslösa barn och änkor?
Ja, inte skribenten med polskt påbrå i allafall, han företräder endast och enbart sin egen plånbok och sin arbetsgivares samhällssyn.
En intressant sak i detta är att flera av dom som kritiserar Kennerfalk gör det för att han skapar lätt rasistiska vibbar genom att inte nämna Maciej vid namn, utan bara kalla honom "Polacken". Men ärligt talat, om man byter ut den mot hans namn, blir Peters förolämpningar OK då? Är det OK att anklaga folk för att ljuga utan att stödja det påsåendet? Är det OK att jämföra folk med dreglande hundar? Jag tycker inte det. Jag tycker att den här typen av retorik, som är den absolut vanligaste typen av retorik från vänsterhåll är vidrig i sig, även utan rasistiska vibbar.
Men tydligen är det den politisk debatton socialdemokraterna vill ha.
Andra bloggar om: politik, peter kennerfalk, socialdemokraterna
2007-03-24
Raderade kommentarer 3: Bengt Silverstrand (s-info)
Bengt Silfverstrand hävdade att kapitalism var dumt och socialism bra. Jag kunde inte riktigt hitta några argument för att kapitalism var dumt i hans bloggpost, så jag frågade vad problemet var. Det var tydligen att småsparare förlorar på att spara i aktier. Det gör dom ju inte, aktier är långsiktigt ett mycket bra sparsätt för småsparare, iaf aktiefonder, där risken sprids ut över många företag. Så jag bad om förklaring på hur småspararna förlorade på det. Sju gånger har jag bett om förklaring. Fem av gångerna har min fråga blivit raderad.
Så jo, Bengt, jag vill fortfarande ha en förklaring, och nej, du har fortfarande inte gett någon. Du bara påstår att det är så, inte hur eller varför.
Andra bloggar om: politik, replik, aktier, kapitalism, socialism
Så jo, Bengt, jag vill fortfarande ha en förklaring, och nej, du har fortfarande inte gett någon. Du bara påstår att det är så, inte hur eller varför.
Andra bloggar om: politik, replik, aktier, kapitalism, socialism
2007-02-17
Mycket snack - men blir det nån verkstad?
I SvD så har socialdemokraterna i Stockholm en debattartikel där man säger att socialdemokraterna bör se över sin sjukvårdspolitik. Det är helt riktigt, det bör man. Dom vill också att man inte bara skall se sjukvården som en kostnad, utan som en inkomstbringare. Det är också riktigt.
Men kommer det komma ut något vettigt ur en sådan översyn av den socialdemokratiska politiken? Det är knappast sannolikt. För det kräver att socialdemokraterna slutar argumentera för en gigantisk totalitär planekonomisk vårdmaskin, och börjar driva en vårdpolitik där vårdtagarna själva får inflytande. Och det hade inneburit att alla socialdemokratiska politiker helt plötsligt säger till sina väljare att "vi skall sluta bestämma över ert privatliv", och hur sannolikt är det på en skala?
Så jag tror att om det överhvudtaget blir någon översikt av socialdemokraternas sjukvårdspolitik, så kommer man komma fram till att politiken är skitbra, och ingen förändring behövs, och att det allra bästa för Sverige är att fortsätta att köra den svenska sjukvården i botten, och att jättelånga vårdköer bara är nyttigt. Resultatet av det är att vi kommer få en sjukvård uppdelad efter klass. Bra privat vård för dom rika, dåligt offentlig vård för dom fattiga.
Jag hoppas såklart att socialdemokraterna faktiskt kan ändra sig och börja driva en vettig sjukvårdspolitik. Men jag tänker inte satsa pengar på det.
Vidare läsning om du vill veta hur sjukvården borde fungera:
I Sverige har man ett sjukvårdssystem - I Frankrike har man sjukvård.
Det nya klassamhället, del 1: Sjukvården.
Kanske intressanta bloggar om: politik, sjukvård, socialdemokraterna
Men kommer det komma ut något vettigt ur en sådan översyn av den socialdemokratiska politiken? Det är knappast sannolikt. För det kräver att socialdemokraterna slutar argumentera för en gigantisk totalitär planekonomisk vårdmaskin, och börjar driva en vårdpolitik där vårdtagarna själva får inflytande. Och det hade inneburit att alla socialdemokratiska politiker helt plötsligt säger till sina väljare att "vi skall sluta bestämma över ert privatliv", och hur sannolikt är det på en skala?
Så jag tror att om det överhvudtaget blir någon översikt av socialdemokraternas sjukvårdspolitik, så kommer man komma fram till att politiken är skitbra, och ingen förändring behövs, och att det allra bästa för Sverige är att fortsätta att köra den svenska sjukvården i botten, och att jättelånga vårdköer bara är nyttigt. Resultatet av det är att vi kommer få en sjukvård uppdelad efter klass. Bra privat vård för dom rika, dåligt offentlig vård för dom fattiga.
Jag hoppas såklart att socialdemokraterna faktiskt kan ändra sig och börja driva en vettig sjukvårdspolitik. Men jag tänker inte satsa pengar på det.
Vidare läsning om du vill veta hur sjukvården borde fungera:
I Sverige har man ett sjukvårdssystem - I Frankrike har man sjukvård.
Det nya klassamhället, del 1: Sjukvården.
Kanske intressanta bloggar om: politik, sjukvård, socialdemokraterna
2007-01-09
Oppositionen är fullständigt slagen.
Här kommer man tillbaka från julsemestern och får omedelbart värsta politiska chocken. Ulrica Messing anklagar Carl Bildt för att ta emot mutor, vilket är direkt häpnadsväckande, och Peter Eriksson står inte långt efter.
Ingen av dom tror naturligtvis på fullt allvar att Carl Bildt har begått något som helst fel. Dom hoppas bara på att Svenska folket skall höra "fyra komma åtta miljoner", "mutor" och "Carl Bildt" i samma andetag, och därmed tro att Carl Bildt har begått nåt fel. Man ljuger alltså, och hoppas alltså att smutskastningen mot Carl Bildt skall slå rot i det svenska medvetandet.
Och så har det vart hela hösten. Vartenda utspel från oppositionen har varit baserat på rena lögner, eller personangrepp, från början till slut. Populärast har varit att hävda att regeringen bryter vallöften när man genomför det som står i valprogrammet.
Varför ljuger dom då? Och framförallt, varför är allt dom kommer med lögner eller angrepp på person? Varför framför dom inga som helst sakliga argument? Jo, enkelt: Dom har inga. Oppositionen i sverige är idag totalt politiskt krossad. Dom har inget vettigt att säga alls. Alltså står dom helt enkelt i TV och ljuger.
Det är bara att hoppas att folk inte går på det. Men sannolikt är att stora grupper går på det, och för en annan stor grupp kommer det bara resultera i ökat politikerförakt. Det är i vilket fall svårt att se vem som tjänar på alla lögnerna. Det är möjligt att sossarna kan tjäna på det genom att skrämma fler borgerliga till sofforna i nästa val än dom skrämmer sossar till sofforna, men jag tvivlar.
Sverige hade behövt en saklig politisk debatt. Dagens oppositionspolitiker är varken kapabla eller intresserade av det. Det är ett stort demokratiskt problem.
Kanske intressanta bloggar om: politik, carl bildt, socialdemokraterna
Ingen av dom tror naturligtvis på fullt allvar att Carl Bildt har begått något som helst fel. Dom hoppas bara på att Svenska folket skall höra "fyra komma åtta miljoner", "mutor" och "Carl Bildt" i samma andetag, och därmed tro att Carl Bildt har begått nåt fel. Man ljuger alltså, och hoppas alltså att smutskastningen mot Carl Bildt skall slå rot i det svenska medvetandet.
Och så har det vart hela hösten. Vartenda utspel från oppositionen har varit baserat på rena lögner, eller personangrepp, från början till slut. Populärast har varit att hävda att regeringen bryter vallöften när man genomför det som står i valprogrammet.
Varför ljuger dom då? Och framförallt, varför är allt dom kommer med lögner eller angrepp på person? Varför framför dom inga som helst sakliga argument? Jo, enkelt: Dom har inga. Oppositionen i sverige är idag totalt politiskt krossad. Dom har inget vettigt att säga alls. Alltså står dom helt enkelt i TV och ljuger.
Det är bara att hoppas att folk inte går på det. Men sannolikt är att stora grupper går på det, och för en annan stor grupp kommer det bara resultera i ökat politikerförakt. Det är i vilket fall svårt att se vem som tjänar på alla lögnerna. Det är möjligt att sossarna kan tjäna på det genom att skrämma fler borgerliga till sofforna i nästa val än dom skrämmer sossar till sofforna, men jag tvivlar.
Sverige hade behövt en saklig politisk debatt. Dagens oppositionspolitiker är varken kapabla eller intresserade av det. Det är ett stort demokratiskt problem.
Kanske intressanta bloggar om: politik, carl bildt, socialdemokraterna
2006-10-19
Socialdemokraternas framtid: Bli moderaterna
Det här började som en kort kommentar till en artikel av Erik Laakso. Men innan jag tryckte på sänd så blev det så långt att det får bli en bloggpost.
Ett litet parti måste skaffa sig profilfrågor för att få en väljarbas. Men när dom har blivit stora så räcker inte profilfrågorna längre. Skall partiet ta många röster, så måste man attrahera många, och då måste man ligga i mitten av det politiska spektrumet, och prata breda frågor. Klamrar man sig fast vi profilfrågorna, så sätter man ett tak på hur stort man kan bli, precis som ett parti på tillbakagång dömer sig till undergång om man försöker attrahera alla. Så fungerar politik i medelklassens västvärld.
Det här har Fredrik Reinfeldt förstått, och det var därför socialdemokraterna förlorade.
Socialdemokratin var möjligen ett profilparti för hundra år sedan. Men sedan fick vi demokrati i det här landet, och socialdemokraterna fick maktvittring och omedelbart förvandlades dom till ett mittenparti, utan att egentligen någonsin försöka införa socialism. Folkhemmet var en lätt nationalistisk, lätt socialistisk och väldigt kapitalistisk mittendröm. Men tiden gick, och det politiska spektrat blev allt smalare. Extrema ideologier har prövats förlorat och marginaliserats. Men socialdemokratin står kvar på samma plats, med en folkhemsdröm och en socialistisk retorik som ser allt mer vänster ut ju smalare det politiska spektrat blir. Och som konsekvens har deras väljarunderlag sakta krympt.
Moderaterna har under 80 och 90-talet mestadels varit ett skattesänkarparti. Det är en profilfråga som heter duga, folk vill i allmänhet ha lägre skatt. Men svenskar vill också ha social trygghet och andra mittenmysigheter, och om man håller sig fast vid den trygga skattesänkarrinken så kan man aldrig ta sig in i mitten på planen.
Så anledningen till den borgerliga vinsten kan enklast sammanfattas med att Reinfeldt klippte snöret till de nyliberala skattesänkarideologerna och steg in i mitten, medans Göran Persson desperat försökte hålla fast socialdemokraterna i sin folkhemsmyt. Steget mot mitten stack hål på sossarnas favoritargument, att moderaterna är onda egoistiska människor som äter barn. Dessutom framstod alliansen som en trovärdig regering, medans Göran Persson närmast verkade medvetet begå självmord när han envist hävdade att han vill ha en ren sosseregering, fast miljöpartiet krävde ministerpost. Att skylla på "splittringar" inom borgerligheten fungerade inte längre. Men denna täta allians hade aldrig fungerat med det gamla moderata skattesänkarpartiet. Alliansen blev möjlig tack vare nya moderaternas steg mot mitten.
Socialdemokrater verkar förtjusta i att hävda att dom förlorade för att alliansen lyckades slå dom på det område där sossarna brukar vara bäst: Jobben. Men det där luktar undanflykt. Sossarna har nästan alltid hanterat jobbfrågan precis som dom gjorde nu. Genom att åtgärder och bidrag, och borgerligheten har klagat på detta. Det fanns ingen egentlig skillnad där. Möjligtvis var skillnaden att det den här gången blev alldeles uppenbart att sossarna inte hade några svar och faktiskt inte vet hur man skall skapa jobb (eller jo, dom vet, dom vill bara inte). Och jag kan inte se annat än att det blev uppenbart för att dom vanliga undanflykterna om en splittrad ondskefull borgerlighet som vill låta dina barn svälta inte längre fungerade.
Hela valrörelsen tycks kunna kokas ner till denna grund: Moderaterna klev in i mitten, fick över några procentenheter från sossarna och vann.
Socialdemokraternas framtid
Den här slitningen mellan förankringen i socialism och verkligheten har varit tydlig i socialdemokratin ett bra tag. Det är mestadels en slitning mellan en ledning som vet vilken politik man måste föra i praktiken, och gräsrötter som fortfarande tror på dom socialistiska flosklerna och slagorden.
Göran Persson var en duktig ledare genom att han lyckades överbrygga och hålla ihop gapet. Men därmed var han också stoppklossen för en förändring, och en direkt orsak till förlusten. Och ju längre valrörelsen gick, desto mer framstod han som desperat fastklamrande vid ett svunnet femtiotal.
Att Persson nu slutar, samtidigt som man har förlorat ett val i en ekonomisk uppgång kommer, tror jag, göra den här ställningen ohållbar. Partiet måste antingen bli ett mittenparti eller ett vänsterparti, för det finns ingen som kan hålla ihop båda fraktionerna längre.
Det är inte så troligt att socialdemokratin tar ett steg åt vänster och åter börjar omfamna socialismen. Jag ser en del gräsrötter och bloggar som försöker åstadkomma detta, men folk i partiledningen tycks inte som försöka göra detta, åtmisntonde syns det inte utåt. Partiledningen vet att en sådan rörelse skulle omedelbart och för evigt marginalisera socialdemokratin.
Vad som istället kommer hända beror på den nya partiledaren. En svag ledare kommer inte kunna skapa en ändring i riktningen, och kommer istället vara fortsätta att försöka överbrygga gapet. Det kommer leda till en långsam och plågsam marginalisering när partiets handlingsförlamning blir allt mer uppenbar. Nästa val kommer man då förlora stort.
En stark ledare kommer istället att ställa sig upp i talarstolen och peka med hela den retoriska floskelhanden åt mitten. Varför krävs det en stark ledare för det? Är det för att gräsrötterna inte kommer att hänga med? Nejdå, dom kommer troget följa partiledaren dit hon (eller kanske han) går. Nej, problemet är att för att åstadkomma detta måste man ta en fajt med facket. Och det är ingen liten fajt. Facket har länge totalt styrt socialdemokraternas arbetsmarknadspolitik, och styrt den stenhårt mot allt mer bidrag, allt mer marginalisering och allt större hinder för att ta sig in på jobbmarknaden. Sossarna behöver en stark ledare, som kan säga nej till facket, även när dom hotar att dra in sina mutpengar.
Men trots detta är det där mina pengar ligger. Kanske redan i vår, om inte så om ett par år, så kommer socialdemokraterna att bli ett mittenparti i Tony Blairs anda. Man slutar hacka på friskolor, man lägger ner urkorkade idéer som stopplagar och friår, man erkänner att det är bättre med jobb än bidrag och för en politik som är konsekvent med det. När det sker kommer det också ske massavhopp, kanske till vänsterpartiet som kommer ta en snabbt steg åt höger för att fånga upp socialdemokratiskt lagda väljare. Och det kommer att bli ett ramaskri från facket, som antingen kommer att tillslut resignera eftersom nu verken sossarna eller alliansen tänker genomföra LOs antijobbpolitik, eller kommer i ett sista desperat ryck gå ut i storstrejk för att fälla alliansregeringen innan sossarna hinner bli klara med förändringen mot mitten.
Om dessa "nya socialdemokrater" återfår makten 2010 så kommer vi inte se annat än små ändringar från den politik alliansen nu har riktat in Sverige på. I princip har Sverige då två stora mittenpartier, som drar ut ungefär samma håll, och småpartierna kommer fungera som möjligheter för folket att styra inriktningen i mer detalj. Och det är nog en rätt bra situation för Svensk politik.
Kanske intressanta bloggar om: politik, eftervalsanalys, socialdemokraterna, nya moderaterna
Ett litet parti måste skaffa sig profilfrågor för att få en väljarbas. Men när dom har blivit stora så räcker inte profilfrågorna längre. Skall partiet ta många röster, så måste man attrahera många, och då måste man ligga i mitten av det politiska spektrumet, och prata breda frågor. Klamrar man sig fast vi profilfrågorna, så sätter man ett tak på hur stort man kan bli, precis som ett parti på tillbakagång dömer sig till undergång om man försöker attrahera alla. Så fungerar politik i medelklassens västvärld.
Det här har Fredrik Reinfeldt förstått, och det var därför socialdemokraterna förlorade.
Socialdemokratin var möjligen ett profilparti för hundra år sedan. Men sedan fick vi demokrati i det här landet, och socialdemokraterna fick maktvittring och omedelbart förvandlades dom till ett mittenparti, utan att egentligen någonsin försöka införa socialism. Folkhemmet var en lätt nationalistisk, lätt socialistisk och väldigt kapitalistisk mittendröm. Men tiden gick, och det politiska spektrat blev allt smalare. Extrema ideologier har prövats förlorat och marginaliserats. Men socialdemokratin står kvar på samma plats, med en folkhemsdröm och en socialistisk retorik som ser allt mer vänster ut ju smalare det politiska spektrat blir. Och som konsekvens har deras väljarunderlag sakta krympt.
Moderaterna har under 80 och 90-talet mestadels varit ett skattesänkarparti. Det är en profilfråga som heter duga, folk vill i allmänhet ha lägre skatt. Men svenskar vill också ha social trygghet och andra mittenmysigheter, och om man håller sig fast vid den trygga skattesänkarrinken så kan man aldrig ta sig in i mitten på planen.
Så anledningen till den borgerliga vinsten kan enklast sammanfattas med att Reinfeldt klippte snöret till de nyliberala skattesänkarideologerna och steg in i mitten, medans Göran Persson desperat försökte hålla fast socialdemokraterna i sin folkhemsmyt. Steget mot mitten stack hål på sossarnas favoritargument, att moderaterna är onda egoistiska människor som äter barn. Dessutom framstod alliansen som en trovärdig regering, medans Göran Persson närmast verkade medvetet begå självmord när han envist hävdade att han vill ha en ren sosseregering, fast miljöpartiet krävde ministerpost. Att skylla på "splittringar" inom borgerligheten fungerade inte längre. Men denna täta allians hade aldrig fungerat med det gamla moderata skattesänkarpartiet. Alliansen blev möjlig tack vare nya moderaternas steg mot mitten.
Socialdemokrater verkar förtjusta i att hävda att dom förlorade för att alliansen lyckades slå dom på det område där sossarna brukar vara bäst: Jobben. Men det där luktar undanflykt. Sossarna har nästan alltid hanterat jobbfrågan precis som dom gjorde nu. Genom att åtgärder och bidrag, och borgerligheten har klagat på detta. Det fanns ingen egentlig skillnad där. Möjligtvis var skillnaden att det den här gången blev alldeles uppenbart att sossarna inte hade några svar och faktiskt inte vet hur man skall skapa jobb (eller jo, dom vet, dom vill bara inte). Och jag kan inte se annat än att det blev uppenbart för att dom vanliga undanflykterna om en splittrad ondskefull borgerlighet som vill låta dina barn svälta inte längre fungerade.
Hela valrörelsen tycks kunna kokas ner till denna grund: Moderaterna klev in i mitten, fick över några procentenheter från sossarna och vann.
Socialdemokraternas framtid
Den här slitningen mellan förankringen i socialism och verkligheten har varit tydlig i socialdemokratin ett bra tag. Det är mestadels en slitning mellan en ledning som vet vilken politik man måste föra i praktiken, och gräsrötter som fortfarande tror på dom socialistiska flosklerna och slagorden.
Göran Persson var en duktig ledare genom att han lyckades överbrygga och hålla ihop gapet. Men därmed var han också stoppklossen för en förändring, och en direkt orsak till förlusten. Och ju längre valrörelsen gick, desto mer framstod han som desperat fastklamrande vid ett svunnet femtiotal.
Att Persson nu slutar, samtidigt som man har förlorat ett val i en ekonomisk uppgång kommer, tror jag, göra den här ställningen ohållbar. Partiet måste antingen bli ett mittenparti eller ett vänsterparti, för det finns ingen som kan hålla ihop båda fraktionerna längre.
Det är inte så troligt att socialdemokratin tar ett steg åt vänster och åter börjar omfamna socialismen. Jag ser en del gräsrötter och bloggar som försöker åstadkomma detta, men folk i partiledningen tycks inte som försöka göra detta, åtmisntonde syns det inte utåt. Partiledningen vet att en sådan rörelse skulle omedelbart och för evigt marginalisera socialdemokratin.
Vad som istället kommer hända beror på den nya partiledaren. En svag ledare kommer inte kunna skapa en ändring i riktningen, och kommer istället vara fortsätta att försöka överbrygga gapet. Det kommer leda till en långsam och plågsam marginalisering när partiets handlingsförlamning blir allt mer uppenbar. Nästa val kommer man då förlora stort.
En stark ledare kommer istället att ställa sig upp i talarstolen och peka med hela den retoriska floskelhanden åt mitten. Varför krävs det en stark ledare för det? Är det för att gräsrötterna inte kommer att hänga med? Nejdå, dom kommer troget följa partiledaren dit hon (eller kanske han) går. Nej, problemet är att för att åstadkomma detta måste man ta en fajt med facket. Och det är ingen liten fajt. Facket har länge totalt styrt socialdemokraternas arbetsmarknadspolitik, och styrt den stenhårt mot allt mer bidrag, allt mer marginalisering och allt större hinder för att ta sig in på jobbmarknaden. Sossarna behöver en stark ledare, som kan säga nej till facket, även när dom hotar att dra in sina mutpengar.
Men trots detta är det där mina pengar ligger. Kanske redan i vår, om inte så om ett par år, så kommer socialdemokraterna att bli ett mittenparti i Tony Blairs anda. Man slutar hacka på friskolor, man lägger ner urkorkade idéer som stopplagar och friår, man erkänner att det är bättre med jobb än bidrag och för en politik som är konsekvent med det. När det sker kommer det också ske massavhopp, kanske till vänsterpartiet som kommer ta en snabbt steg åt höger för att fånga upp socialdemokratiskt lagda väljare. Och det kommer att bli ett ramaskri från facket, som antingen kommer att tillslut resignera eftersom nu verken sossarna eller alliansen tänker genomföra LOs antijobbpolitik, eller kommer i ett sista desperat ryck gå ut i storstrejk för att fälla alliansregeringen innan sossarna hinner bli klara med förändringen mot mitten.
Om dessa "nya socialdemokrater" återfår makten 2010 så kommer vi inte se annat än små ändringar från den politik alliansen nu har riktat in Sverige på. I princip har Sverige då två stora mittenpartier, som drar ut ungefär samma håll, och småpartierna kommer fungera som möjligheter för folket att styra inriktningen i mer detalj. Och det är nog en rätt bra situation för Svensk politik.
Kanske intressanta bloggar om: politik, eftervalsanalys, socialdemokraterna, nya moderaterna
2006-09-16
Ett sista valryck: Sossarnas hat-propaganda
Man sjunger sånger, och tecknar serier, ritar vad som påstås vara karikatyrer och skickar lögnmejl. Esbati försöker upprepade gånger hävda att liberalismen blir fascistisk medelst guilt-by-hallucination, Pelaseyed hävdar att alla invandrare som inte är vänsterpartister är alibin (är inte det egentligen ett rätt rasistiskt synsätt?). Jonas Lind hävdar helt perverst att valet handlar om demokrati, och att om alliansen vinner kommer demokratin att krossas.
Man kan bara gapa över alla hemskheter som tillskrivs borgerligeheten. Jag börjar misstänka att sossar på fullt allvar tror att borgerliga äter barn! Man tycker uppenbarligen att detta är saklig och vettig debatt. Det här får ju annars andra mer välkända smutskastarbloggar att se rätt tama ut i sammanhanget. Deras enda argument brukar ju inte vara värre än att kalla Reinfeldt för pajas eller snorvalp, och helt friskt hitta på självmotsägelser där inga finns eller guilt-by-association,
Jag undrar när det här egentligen blev så? När börjar sossarna använda sig mer av hatpropaganda än argument? Vi kan ialla fall konstatera att redan med Olof Palme var den här typen av rena lögner och påhopp vanliga argument:
"Jag vill påstå att moderaterna är en säkerhetsrisk för den svenska säkerhetspolitiken."
"Det betyder att man måste säga att ett borgerligt regeringsskifte skulle innebära en förändring av Sveriges utrikespolitik. Och enligt min mening en allvarlig fara för Sveriges fred."
Det kan också vara värt att fråga sig var den borgeliga motsvarigheten till rent hallicunatoriska smutskastarbloggar som "Krigskrönikan" och den nya "Självantändning" finns. Jag har inte sett några. Finns det motsvarande bloggar på högersidan? Eller är denna typ av sinnesförvirrade bloggar ett vänsterreservat, och isåfall varför?
Med detta i åtanke blir hur som helst den här artikeln rätt patetisk.
Kanske intressanta bloggar om: val2006, smutskastning, hets, socialdemokraterna, vänstern
Man kan bara gapa över alla hemskheter som tillskrivs borgerligeheten. Jag börjar misstänka att sossar på fullt allvar tror att borgerliga äter barn! Man tycker uppenbarligen att detta är saklig och vettig debatt. Det här får ju annars andra mer välkända smutskastarbloggar att se rätt tama ut i sammanhanget. Deras enda argument brukar ju inte vara värre än att kalla Reinfeldt för pajas eller snorvalp, och helt friskt hitta på självmotsägelser där inga finns eller guilt-by-association,
Jag undrar när det här egentligen blev så? När börjar sossarna använda sig mer av hatpropaganda än argument? Vi kan ialla fall konstatera att redan med Olof Palme var den här typen av rena lögner och påhopp vanliga argument:
"Hälsa honom [Ulf Adelsohn] att den svenska utrikespolitiken inte är några pajaskonster. Det är inte hä hä och hep hep."
"Jag vill påstå att moderaterna är en säkerhetsrisk för den svenska säkerhetspolitiken."
"Det betyder att man måste säga att ett borgerligt regeringsskifte skulle innebära en förändring av Sveriges utrikespolitik. Och enligt min mening en allvarlig fara för Sveriges fred."
Det kan också vara värt att fråga sig var den borgeliga motsvarigheten till rent hallicunatoriska smutskastarbloggar som "Krigskrönikan" och den nya "Självantändning" finns. Jag har inte sett några. Finns det motsvarande bloggar på högersidan? Eller är denna typ av sinnesförvirrade bloggar ett vänsterreservat, och isåfall varför?
Med detta i åtanke blir hur som helst den här artikeln rätt patetisk.
Kanske intressanta bloggar om: val2006, smutskastning, hets, socialdemokraterna, vänstern
2006-09-09
Sossarna lägger ihop två och två och får det till... noll!?
Nu skall vi se...
I slutet på Mars startade folkpartiet en site där man gissade vilka argument sossarna skulle använda sig av, och vilka löften dom skulle komma med. Mest baserat på vad dom brukar lova, men inte genomföra. Många av förutsägelserna om vallöften på sajten har uppfyllts nu under slutet av valrörelsen. Tydligen visste Folkpartiet redan i Mars om vad sossarna skulle lova i Augusti och September. Sossarnas reaktion på att folkpartiet i Mars avslöjade vallöften sossarna tänkte komma med i Augusti var... ingenting!?
Om folkpartiet fick den informationen från SAPnet, så måste ju sossarna rimligen ha känt till att dom tänkte lova detta. Men ändå verkar dom inte har reagerat över att Fp också kände till det.
Sossarna hävdade senare att dom under valrörelsen har blivit misstänksamma på folkpartiet eftersom Fp har lyckats göra utspel samtidigt som S. Denna misstänksamhet från sossarnas sida fick dom såklart att göra... ingenting!?
Sossarna försöker inte hålla utspelen mer hemliga, man talar inte om för folk att det finns spioner i leden, och mest viktigt av allt, man inte gjorde var att se till att alla bytte lösenord på SAPnet. Allt grundläggande saker att göra om organisationen läckler information. Men inte sossarna inte.
Sossarna hävdar nu i efterhand på fullt allvar att folkpartiet hade en website som avslöjade sossarnas politik fyra fem månade i förväg, och att folkpartiet var misstänkt bra på att tajma utspel. Och sossarna hävdar också på lika fullt allvar att detta på inget sätt fick sossarna att göra nånting. Man försökte inte stoppa läckorna, man fixade inte till säkerheten på SAPnet, man konfronterade inte folkpartisterna, man hintade inte om detta till media, man pratade inte med säkerhetsföretag, ingenting.
Det är inte rimligt. Ärligt talat alltså, det är helt enkelt inte möjligt att det kan ha gått till på detta viset. Det finns bara två möjligheter. Antingen är hela grejen en fälla, och man läckte lösenordet medvetet för att se om Fp plockade upp det. Eller så visste inte sossarna ett skit och hade inte minsta lilla misstanke förrän förra veckan, och ingenting på Fps valfeber-sajt är på nåt vis ett avslöjande av nån hemlighet.
Personligen lutar jag nog mer åt det senare. Man skall, som generell regel, inte skylla på elakhet det man kan skylla på dumhet. Folk är helt enkelt mycket dummare än folk tror. Socialdemokrater är på inget som helst sätt uteslutna från den regeln bara för att dom råkar ha makten.
Kanske intressanta bloggar om: socialdemokraterna, leijongate, dataintrång, valfeber, val2006
I slutet på Mars startade folkpartiet en site där man gissade vilka argument sossarna skulle använda sig av, och vilka löften dom skulle komma med. Mest baserat på vad dom brukar lova, men inte genomföra. Många av förutsägelserna om vallöften på sajten har uppfyllts nu under slutet av valrörelsen. Tydligen visste Folkpartiet redan i Mars om vad sossarna skulle lova i Augusti och September. Sossarnas reaktion på att folkpartiet i Mars avslöjade vallöften sossarna tänkte komma med i Augusti var... ingenting!?
Om folkpartiet fick den informationen från SAPnet, så måste ju sossarna rimligen ha känt till att dom tänkte lova detta. Men ändå verkar dom inte har reagerat över att Fp också kände till det.
Sossarna hävdade senare att dom under valrörelsen har blivit misstänksamma på folkpartiet eftersom Fp har lyckats göra utspel samtidigt som S. Denna misstänksamhet från sossarnas sida fick dom såklart att göra... ingenting!?
Sossarna försöker inte hålla utspelen mer hemliga, man talar inte om för folk att det finns spioner i leden, och mest viktigt av allt, man inte gjorde var att se till att alla bytte lösenord på SAPnet. Allt grundläggande saker att göra om organisationen läckler information. Men inte sossarna inte.
Sossarna hävdar nu i efterhand på fullt allvar att folkpartiet hade en website som avslöjade sossarnas politik fyra fem månade i förväg, och att folkpartiet var misstänkt bra på att tajma utspel. Och sossarna hävdar också på lika fullt allvar att detta på inget sätt fick sossarna att göra nånting. Man försökte inte stoppa läckorna, man fixade inte till säkerheten på SAPnet, man konfronterade inte folkpartisterna, man hintade inte om detta till media, man pratade inte med säkerhetsföretag, ingenting.
Det är inte rimligt. Ärligt talat alltså, det är helt enkelt inte möjligt att det kan ha gått till på detta viset. Det finns bara två möjligheter. Antingen är hela grejen en fälla, och man läckte lösenordet medvetet för att se om Fp plockade upp det. Eller så visste inte sossarna ett skit och hade inte minsta lilla misstanke förrän förra veckan, och ingenting på Fps valfeber-sajt är på nåt vis ett avslöjande av nån hemlighet.
Personligen lutar jag nog mer åt det senare. Man skall, som generell regel, inte skylla på elakhet det man kan skylla på dumhet. Folk är helt enkelt mycket dummare än folk tror. Socialdemokrater är på inget som helst sätt uteslutna från den regeln bara för att dom råkar ha makten.
Kanske intressanta bloggar om: socialdemokraterna, leijongate, dataintrång, valfeber, val2006
2006-09-08
Sossarna och LO vill ha högre arbetslöshet
Göran Persson vill inte tala om arbetslösheten, och gör sitt bästa för att inte göra detta till en valfråga. Samtidigt lägger vi 30 miljarder om året på att dölja hur hög arbetslösheten faktiskt är genom att hålla folk utanför arbetsmarknaden. Socialdemokraternas integrationspolitik tycks mest gå ut på att isolera och passivisera invandrare och flyktingar, trots att det viktigaste för integration är att man har ett jobb. Och jo, man pratar om att göra saker, men mest av allt gör Göran ingenting. Integrationspolitiken har stått helt stilla.
Socialdemokraterna hade ju naturligtvis kunnat genomföra åtgärder för att fixa arbetslösheten. Dom 30 miljarder sossarna nu slänger bort för att dölja arbetslösheten hade ju naturligtvis gjort oerhört mycket mer nytta om man hade använt dom för att skapa jobb istället. Det vet såklart socialdemokraterna. Ändå gör dom inget. Varför inte?
LO har släppt en rapport om alliansens politik. Rapporten går mest ut på att helt substanslöst upprepa att alliansens politik inte skapar fler jobb. Men den innehåller den ett märkligt påstående:
Arbetslinjen har två delar. Den första delen innebär att arbetslösa erbjuds alternativ sysselsättning för att förhindra att de förlorar sin arbetsförmåga. Därmed behöver de inte konkurrera om jobben genom att bjuda under lönerna.
Det här är en unik tokning av "arbetslinjen", som vanligen innebär att man skall sätta folk i arbete. LOs tolkning av arbetslinjen går ut på att man med skattepengar skall hindra arbetslösa från att få riktiga jobb i en karusell av bidrag och fuskjobb. Syftet med detta är att hålla lönerna på jobb för lågutbildade på en artificiellt hög nivå. Det är det det står. (Och nej, jag har inte klippt i citatet. Ja, man hade kunnat vänta sig att dom talade om vad den andra delen av arbetslinjen är, men det var uppenbart inte viktig.)
Det är bäst att upprepa det här, för det är svårsmält. LO förespråkar att man håller arbetslösa borta från arbetsmarknaden, för att skapa en artificiell arbetsbrist i syfte att höja lönerna för dom som har jobb. LO vill helt enkelt att arbetslösheten skall vara hög.
Det här är grunden till att socialdemokraterna hellre döljer arbetslösheten än fixar den, det här är anledningen till att socialdemokraterna pratar varmt om invandrare och integration, men samtidigt försöker kasta ut alla invandrare och gör allt dom kan för att hindra att invandrare kommer in på arbetsmarknaden. Det här är anledningen till att LO försöker hindra östeuropeiska företag att fungera i Sverige. LO och sossarna tror att ju fler som jobbar, desto lägre är lönerna. Om dom har rätt eller inte kan diskuteras, men det intressanta är alltså att dom arbetar för att en arbetslösheten skall vara så hög som möjligt, eftersom dom tror att detta höjer lönerna för dom som arbetar.
Är det konstigt att så mångta sitter fast i bidrgasberoende och åtgörder med en sådan politik? Nej, inte direkt. Vi behöver ha en regering som är mer intresserade av att förbättra för dom som har det sämst, än att höja lönen för dom som redan har jobb.
Kanske intressanta bloggar om: val2006, arbetslöshet, lo, socialdemokraterna, politik
Socialdemokraterna hade ju naturligtvis kunnat genomföra åtgärder för att fixa arbetslösheten. Dom 30 miljarder sossarna nu slänger bort för att dölja arbetslösheten hade ju naturligtvis gjort oerhört mycket mer nytta om man hade använt dom för att skapa jobb istället. Det vet såklart socialdemokraterna. Ändå gör dom inget. Varför inte?
LO har släppt en rapport om alliansens politik. Rapporten går mest ut på att helt substanslöst upprepa att alliansens politik inte skapar fler jobb. Men den innehåller den ett märkligt påstående:
Arbetslinjen har två delar. Den första delen innebär att arbetslösa erbjuds alternativ sysselsättning för att förhindra att de förlorar sin arbetsförmåga. Därmed behöver de inte konkurrera om jobben genom att bjuda under lönerna.
Det här är en unik tokning av "arbetslinjen", som vanligen innebär att man skall sätta folk i arbete. LOs tolkning av arbetslinjen går ut på att man med skattepengar skall hindra arbetslösa från att få riktiga jobb i en karusell av bidrag och fuskjobb. Syftet med detta är att hålla lönerna på jobb för lågutbildade på en artificiellt hög nivå. Det är det det står. (Och nej, jag har inte klippt i citatet. Ja, man hade kunnat vänta sig att dom talade om vad den andra delen av arbetslinjen är, men det var uppenbart inte viktig.)
Det är bäst att upprepa det här, för det är svårsmält. LO förespråkar att man håller arbetslösa borta från arbetsmarknaden, för att skapa en artificiell arbetsbrist i syfte att höja lönerna för dom som har jobb. LO vill helt enkelt att arbetslösheten skall vara hög.
Det här är grunden till att socialdemokraterna hellre döljer arbetslösheten än fixar den, det här är anledningen till att socialdemokraterna pratar varmt om invandrare och integration, men samtidigt försöker kasta ut alla invandrare och gör allt dom kan för att hindra att invandrare kommer in på arbetsmarknaden. Det här är anledningen till att LO försöker hindra östeuropeiska företag att fungera i Sverige. LO och sossarna tror att ju fler som jobbar, desto lägre är lönerna. Om dom har rätt eller inte kan diskuteras, men det intressanta är alltså att dom arbetar för att en arbetslösheten skall vara så hög som möjligt, eftersom dom tror att detta höjer lönerna för dom som arbetar.
Är det konstigt att så mångta sitter fast i bidrgasberoende och åtgörder med en sådan politik? Nej, inte direkt. Vi behöver ha en regering som är mer intresserade av att förbättra för dom som har det sämst, än att höja lönen för dom som redan har jobb.
Kanske intressanta bloggar om: val2006, arbetslöshet, lo, socialdemokraterna, politik
2006-08-27
Sossarna flörtar med rasistiska krafter. Igen.
När Folkpartiet för fyra år sedan lade fram ett nytt invandringspolitiskt program, så besvarade sossarna detta med att omedelbert anklaga Folkpartiet för att fiska i grumligt vatten. Resonemanget går ut på att eftersom man ställer ett krav (fast plockar bort andra krav) så skall detta på nåt visa locka rasister att rösta på folkpartiet.
Resonemanget är naturligtvis mycket märkligt. Vilken rasist skulle börja rösta på ett parti som vill öka invandringen, bara för att dom vill återinföra språkkravet vi medborgarskap. (Ja, återinföra. Ett sådant krav hade sverige upp till i början på 1980-talet. Huvaligen vilken hemsk och rasistisk värld vi levde i på 60-talet, med all arbetskraftinvandring vi hade då.)
Som jag skrev redan för en månad sedan så föreslog Jens Orback en del förändringar i socialdemokraternas politik i frågan. Och nu har sossarna accepterat dom förslagen. Framförallt ställer man nu en hel hög med krav på invandrarna. Och det är rätt rejäla krav. Om man inte bor på den ort man är anvisad skall man tappa dagsersättningen. Staten skall med andra ord bestämma var flyktingar skall bo. Invandrare skall få mer pengar om dom går på SFI och kurser med "samhällsinformation". Det är alltså inte frågan om att erbjuda utbildning, utan det är frågan om att om dom inte går på kurserna får dom mindre pengar. Jens Orback vill också att invandrarna skriver på kontrakt som dom skall uppfylla.
Sossarna ställer alltså betydligt högre krav på invandrarna är vad folkpartiet gör!
Jag tänker inte här debattera frågan om ifall kraven är bra eller dåliga. Det är inte det jag vill prata om just nu om. Det där här handlar om är att sossarna gör precis det som dom kritiserar folkpartiet för, fast många gånger värre. Och socialdemokraterna backar upp detta med en restriktiv invandringspolitik, medans folkpartiet backar upp sina förslag med förslag om ökad invandring.
Nu tycker jag att hela vänstersfären, inklusive socialdemokratiska tidningar och bloggare, bör ställa sig upp som en man och säga att socialdemokraterna lockar rasistiska väljare, fiskar i grumligt vatten, och flörtar med rasistiska krafter.
Alliansbloggare kommer säkerligen att kritisera förslagen. Per Ankersjö har redan tagit upp saken, och kritiserar sossarna såväl som fp och samma sak gör Dennis. Högt på min önskelista ligger Annie Johansson och Fredrik Krohnman, som båda har försökt brunmåla folkpartiet, jag förutsätter dom gör samma sak med sossarna. Man kan väl också anta att vänsterpartiet kommer kritisera det. Kalle Larsson har redan gjort det i DN, och nåt osakligt dravel från Esbati kan vi nog förvänta oss. Och några vänsterbloggare jag inte vet om dom röstar på S som jag personligen vill se svara på det här är Mr Brown och Kerstin Berminge. (Kerstin har redan i en kommentar hos MrBrown försökt släta över sossarnas förslag genom att skylla dom på folkpartiet. Det betraktar jag inte som kritik mot sossarna).
Fast intressantast är ju vad socialdemokraterna själva kommer säga om det. Dels från bloggande kommunalråd och riksdagskandidater som Flora, Sven-Åke och Hannah, såklart. Hittils finns det inte en enda blogg på s-info som har skrivit om saken, men åtminstonde Erik Laakso och Peter Karlberg är konsekvent ifrågan. Det är trevligt, men två sossar gör inget parti. Pinsammast är att den vanligen pålitlige Jonas Morian inte har sagt nåt i frågan.
Men framförallt är det ju intressant att se om Lars Stjernkvist eller Göran Persson tänker ta tillbaka sina uttalanden om folkpartiet. Mitt tips är att dom inte kommer göra det. För en sak kan man säga om sossarna, dom har aldrig varit rädda för att säga en sak och göra en annan.
Edit: Annie Johansson har nu skrivit ett inlägg om saken. Hon anklagar INTE sossarna för att "ha en ovärdig syn på invandringspolitiken". Det blir minus för Annie.
Kanske intressanta bloggar om: politik, val2006, folkpartiet, socialdemokraterna, invandring, språkkrav
Resonemanget är naturligtvis mycket märkligt. Vilken rasist skulle börja rösta på ett parti som vill öka invandringen, bara för att dom vill återinföra språkkravet vi medborgarskap. (Ja, återinföra. Ett sådant krav hade sverige upp till i början på 1980-talet. Huvaligen vilken hemsk och rasistisk värld vi levde i på 60-talet, med all arbetskraftinvandring vi hade då.)
Som jag skrev redan för en månad sedan så föreslog Jens Orback en del förändringar i socialdemokraternas politik i frågan. Och nu har sossarna accepterat dom förslagen. Framförallt ställer man nu en hel hög med krav på invandrarna. Och det är rätt rejäla krav. Om man inte bor på den ort man är anvisad skall man tappa dagsersättningen. Staten skall med andra ord bestämma var flyktingar skall bo. Invandrare skall få mer pengar om dom går på SFI och kurser med "samhällsinformation". Det är alltså inte frågan om att erbjuda utbildning, utan det är frågan om att om dom inte går på kurserna får dom mindre pengar. Jens Orback vill också att invandrarna skriver på kontrakt som dom skall uppfylla.
Sossarna ställer alltså betydligt högre krav på invandrarna är vad folkpartiet gör!
Jag tänker inte här debattera frågan om ifall kraven är bra eller dåliga. Det är inte det jag vill prata om just nu om. Det där här handlar om är att sossarna gör precis det som dom kritiserar folkpartiet för, fast många gånger värre. Och socialdemokraterna backar upp detta med en restriktiv invandringspolitik, medans folkpartiet backar upp sina förslag med förslag om ökad invandring.
Nu tycker jag att hela vänstersfären, inklusive socialdemokratiska tidningar och bloggare, bör ställa sig upp som en man och säga att socialdemokraterna lockar rasistiska väljare, fiskar i grumligt vatten, och flörtar med rasistiska krafter.
Alliansbloggare kommer säkerligen att kritisera förslagen. Per Ankersjö har redan tagit upp saken, och kritiserar sossarna såväl som fp och samma sak gör Dennis. Högt på min önskelista ligger Annie Johansson och Fredrik Krohnman, som båda har försökt brunmåla folkpartiet, jag förutsätter dom gör samma sak med sossarna. Man kan väl också anta att vänsterpartiet kommer kritisera det. Kalle Larsson har redan gjort det i DN, och nåt osakligt dravel från Esbati kan vi nog förvänta oss. Och några vänsterbloggare jag inte vet om dom röstar på S som jag personligen vill se svara på det här är Mr Brown och Kerstin Berminge. (Kerstin har redan i en kommentar hos MrBrown försökt släta över sossarnas förslag genom att skylla dom på folkpartiet. Det betraktar jag inte som kritik mot sossarna).
Fast intressantast är ju vad socialdemokraterna själva kommer säga om det. Dels från bloggande kommunalråd och riksdagskandidater som Flora, Sven-Åke och Hannah, såklart. Hittils finns det inte en enda blogg på s-info som har skrivit om saken, men åtminstonde Erik Laakso och Peter Karlberg är konsekvent ifrågan. Det är trevligt, men två sossar gör inget parti. Pinsammast är att den vanligen pålitlige Jonas Morian inte har sagt nåt i frågan.
Men framförallt är det ju intressant att se om Lars Stjernkvist eller Göran Persson tänker ta tillbaka sina uttalanden om folkpartiet. Mitt tips är att dom inte kommer göra det. För en sak kan man säga om sossarna, dom har aldrig varit rädda för att säga en sak och göra en annan.
Edit: Annie Johansson har nu skrivit ett inlägg om saken. Hon anklagar INTE sossarna för att "ha en ovärdig syn på invandringspolitiken". Det blir minus för Annie.
Kanske intressanta bloggar om: politik, val2006, folkpartiet, socialdemokraterna, invandring, språkkrav
2006-08-09
Får jag presentera: Socialkapitalismen!
Socialismen är en rolig ideologi så tillvida att socialister som har fått makt demokratiskt sällan har försökt att faktiskt praktiskt genomföra den. Socialismens grundtanke är ju det gemensamma ägandet. Hur det skall se ut är olika, det sträcker sig från arbetarägda företag till det totala förstatligandet av allt, inklusive barnen. Men om vi tar Sverige som exempel, så har ingen socialdemokratisk regering på allvar försökt att införa nåt av detta. Branting kan väl vara förlåten, hans majoritet var inte så stor och det var mellankrigstid och allt. Per Albin Hansson satt också under krigs och kristider, så vi kanske kan bortförklara honom också. Men under Erlander ledde socialdemokraterna Sverige säkert och med god marginal. Då, om något, borde man ha försökt införa socialismen. Men icke.
Varför är det så? Jo, det är enkelt. Socialism fungerar inte, och när socialister kommer till makten så märker dom dels att folket inte är intresserat av ideologiskt mumbo jumbo, dom är intresserade av att få en bättre livskvalitet. Så Per Albin Hansson och Tage Erlander, dom gav folket det. Hur? Ja, genom att sätta sig i samma båt som kapitalet, som det ju heter. Socialdemokratiska regeringar har alltid använt sig av socialistisk retorik och kapitalistisk praktik. Några typiska indikationer på detta är att socialdemokraterna först omfamnade marknadsekonomin, och inte har pratat om gemensamt ägande av produktionsmedlen sedan 70-talet.
Nu får man istället när man debatterar med socialdemokrater ofta veta att socialdemokrater är för marknadsekonomi och privat ägande. Men socialism är, enligt alla definitioner, gemensamt ägande av produktionsmedlen, något som i praktiken innebär planekonomi. Har socialdemokratin ändrats?
Ja, det tror jag den har. Socialismen har förlorat kampen om ekonomi mot kapitalismen. Det har visat sig att kapitalism är bättre på att göra allt det socialisterna ville än vad socialismen är. Så sakta har man helt enkelt släppt själva socialismen. Men har man blivit liberala då? Nej, det har man inte. Man är fortfarande mycket fokuserade på att styra över folks liv och bestämma vad som är bra för dom. Och orättvisor skall fortfarande enligt socialdemokratin utrotas genom att man straffar den lycklige, inte genom att hjälpa den olycklige.
Men jag tycker det är olyckligt att man fortfarande kallar detta "socialdemokrati". Det orsakar förvirring. Vilken socialdemokrati menar man? Den gamla, demokratiska socialismen? Det Erlanderska folkhemmet? Den moderna kapitalistiska socialdemokratin?
Nej, vi behöver ett nytt namn för den här nya ideologin. "Socialliberalism" är upptaget, "maktkonservativa" är visserligen en bra beskrivning av dom flesta socialdemokratiska partier, men är inte en bra beskrivning av den mer principfasta högerfalangen inom sossarna som undviker gamla socialistiska slogans om klasskamp. Så jag föreslår: Socialkapitalism!
Ordet kan förstås på flera olika sätt, både som "före detta socialdemokrater som har omfamnat kapitalismen" eller med hänvisning till etymologin, "gemensam kapitalism". Det har använts tidigare, dels om blandekonomier, dels om det som annars vanligen kallas "statskapitalism", och om ett samhälle grundat på Keynes ekonomiska idéer. I den sista varianten är det närmast en synonym med det användandet jag nu föreslår.
Så, vad säger ni? Jag tänker i alla fall börja dela upp sossarna i socialdemokrater och socialkapitalister, för att minska förvirringen.
Andra bloggar om: politik, ideologi, socialism, socialkapitalism
Varför är det så? Jo, det är enkelt. Socialism fungerar inte, och när socialister kommer till makten så märker dom dels att folket inte är intresserat av ideologiskt mumbo jumbo, dom är intresserade av att få en bättre livskvalitet. Så Per Albin Hansson och Tage Erlander, dom gav folket det. Hur? Ja, genom att sätta sig i samma båt som kapitalet, som det ju heter. Socialdemokratiska regeringar har alltid använt sig av socialistisk retorik och kapitalistisk praktik. Några typiska indikationer på detta är att socialdemokraterna först omfamnade marknadsekonomin, och inte har pratat om gemensamt ägande av produktionsmedlen sedan 70-talet.
Nu får man istället när man debatterar med socialdemokrater ofta veta att socialdemokrater är för marknadsekonomi och privat ägande. Men socialism är, enligt alla definitioner, gemensamt ägande av produktionsmedlen, något som i praktiken innebär planekonomi. Har socialdemokratin ändrats?
Ja, det tror jag den har. Socialismen har förlorat kampen om ekonomi mot kapitalismen. Det har visat sig att kapitalism är bättre på att göra allt det socialisterna ville än vad socialismen är. Så sakta har man helt enkelt släppt själva socialismen. Men har man blivit liberala då? Nej, det har man inte. Man är fortfarande mycket fokuserade på att styra över folks liv och bestämma vad som är bra för dom. Och orättvisor skall fortfarande enligt socialdemokratin utrotas genom att man straffar den lycklige, inte genom att hjälpa den olycklige.
Men jag tycker det är olyckligt att man fortfarande kallar detta "socialdemokrati". Det orsakar förvirring. Vilken socialdemokrati menar man? Den gamla, demokratiska socialismen? Det Erlanderska folkhemmet? Den moderna kapitalistiska socialdemokratin?
Nej, vi behöver ett nytt namn för den här nya ideologin. "Socialliberalism" är upptaget, "maktkonservativa" är visserligen en bra beskrivning av dom flesta socialdemokratiska partier, men är inte en bra beskrivning av den mer principfasta högerfalangen inom sossarna som undviker gamla socialistiska slogans om klasskamp. Så jag föreslår: Socialkapitalism!
Ordet kan förstås på flera olika sätt, både som "före detta socialdemokrater som har omfamnat kapitalismen" eller med hänvisning till etymologin, "gemensam kapitalism". Det har använts tidigare, dels om blandekonomier, dels om det som annars vanligen kallas "statskapitalism", och om ett samhälle grundat på Keynes ekonomiska idéer. I den sista varianten är det närmast en synonym med det användandet jag nu föreslår.
Så, vad säger ni? Jag tänker i alla fall börja dela upp sossarna i socialdemokrater och socialkapitalister, för att minska förvirringen.
Andra bloggar om: politik, ideologi, socialism, socialkapitalism
2006-07-13
Sossarna flörtar med rasistiska krafter
Sossarna har alltid betraktat invandrare som små barn som man måste ta hand om. Är det grundat i rasism? Nej, sossarna betraktar ALLA som små korkade barn som sossarna måste ta hand om. Det blir bara extra uppenbart när det gäller invandringen, eftersom invandrarna inte har nån praktiskt möjlighet att protestera eller rösta bort sossarna när deras mammiga detaljstyrande blir problematiskt.
Jens Orbacks senaste förslag går ut på att flyktingar skall förlora sin dagersättning om dom flyttar till annan ort än den som är anvisad. Det innebär i praktiken att dom skall placeras i dom flyktingmottagningar som finns på olika orter runt om i landet, oh att dom alltså inte får flytta därifrån. Det är ett märkligt förslag. Dels börjar flyktingmottagningarna allt mer likna fångläger. Dels flyttar dom asylsökande som inte vill bo i lägren oftast till vänner och lansmän i storstäderna. Det är säkert roligare för dom, och dessutom slipper ju staten stå för bostad. Vad är problemet, Jens Orback? Blir du sur när du inte kan leka med flyktingar som andra leker med dockor? Måste du bestämma var dom skall bo? Vad är nästa steg, skall du bestämma vad dom äter och när dom skiter också?
Det andra förslaget är att om man går på kurserna i svenska för invandrare och samhällsinformation, så skall man få högre bidrag. Man skall få betalt för att lära sig svenska alltså. OK, det är väl iofs inte ett helt vansinnigt förslag. Men notera att när folkpartiet försöker skapa incitament för invandrare att lära sig svenska, och pratar om hur viktigt det är att man kan språket (det är otroligt viktigt, faktiskt) så har sossarna som en man ställt sig upp och hävdat att fp flörtar med invandrarfientliga krafter. När får vi se Jens Orback ställa sig upp och hävda att han flörtar med invandrarfientliga krafter? När får vi se Göran Persson huffande och puffande implicera att sossarnas röster är för att dom lockar rasistiska väljare?
Andra bloggar om: politik, invandring, socialdemokraterna, jensorback
Jens Orbacks senaste förslag går ut på att flyktingar skall förlora sin dagersättning om dom flyttar till annan ort än den som är anvisad. Det innebär i praktiken att dom skall placeras i dom flyktingmottagningar som finns på olika orter runt om i landet, oh att dom alltså inte får flytta därifrån. Det är ett märkligt förslag. Dels börjar flyktingmottagningarna allt mer likna fångläger. Dels flyttar dom asylsökande som inte vill bo i lägren oftast till vänner och lansmän i storstäderna. Det är säkert roligare för dom, och dessutom slipper ju staten stå för bostad. Vad är problemet, Jens Orback? Blir du sur när du inte kan leka med flyktingar som andra leker med dockor? Måste du bestämma var dom skall bo? Vad är nästa steg, skall du bestämma vad dom äter och när dom skiter också?
Det andra förslaget är att om man går på kurserna i svenska för invandrare och samhällsinformation, så skall man få högre bidrag. Man skall få betalt för att lära sig svenska alltså. OK, det är väl iofs inte ett helt vansinnigt förslag. Men notera att när folkpartiet försöker skapa incitament för invandrare att lära sig svenska, och pratar om hur viktigt det är att man kan språket (det är otroligt viktigt, faktiskt) så har sossarna som en man ställt sig upp och hävdat att fp flörtar med invandrarfientliga krafter. När får vi se Jens Orback ställa sig upp och hävda att han flörtar med invandrarfientliga krafter? När får vi se Göran Persson huffande och puffande implicera att sossarnas röster är för att dom lockar rasistiska väljare?
Andra bloggar om: politik, invandring, socialdemokraterna, jensorback
2006-05-28
Persson om friskolorna: Det är tack vare mig!
Jag glömde att säga en sak om debatten mellan Persson och Reinfeldt. Det enda egentligen intressanta i hela debatten var att Göran Persson försökte ta åt sig äran av friskolorna. Vi tar det där igen: Göran Persson försökte ta åt sig äran av friskolorna. Socialdemokraterna var emot friskolor. En borgerlig regering införde det. Det går direkt på tvären av socialdemokraternas politik och retorik. Man vill förbjuda motsvarande politik inom vården. Men Göran Persson försökte i debatten häromsistens ta åt sig äran.
Det där är inte ovanligt i socialdemokratisk retorik. Allt bra som har skett är tack vare sossarna, oavsett vem som genomförde det, och allt dåligt är moderateranas fel, oavsett vem som orsakade det. Och folk tror på det.
Det är väl så att i en demokrati får ett folk den regering dom förtjänar. Det vore kul om Svenska folket bestämde sig för att förtjäna en regering som inte behandlar dom som små korkade barn.
Det där är inte ovanligt i socialdemokratisk retorik. Allt bra som har skett är tack vare sossarna, oavsett vem som genomförde det, och allt dåligt är moderateranas fel, oavsett vem som orsakade det. Och folk tror på det.
Det är väl så att i en demokrati får ett folk den regering dom förtjänar. Det vore kul om Svenska folket bestämde sig för att förtjäna en regering som inte behandlar dom som små korkade barn.
2006-05-19
Danielsson-härvan blir allt mer absurd
Danielsson-härvan blir allt absurdare. Det är ju uppenbart att Danielsson ljuger, så sossarna försöker dribbla bort frågan. Detta gör man genom att ljuga mer, och hävda att folkpartiet är onda. Både Göran Persson och Helen Eduard säger samma saker:
"Om det där har orkestrerats, organiserats och opererats från de liberala krafterna, som egentligen ska stå för frihet och tolerans, det vet jag inte. Jag vill helst inte tro att det är så det ligger till." - Göran Persson
"Det är att det framförallt är folkpartibloggar som ägnar sig åt den här typen av informationsspridning. Jag kan inte säga huruvida det är en slump eller någonting annat. Jag vill helst inte tro att det finns några partipolitiska syften bakom detta." - Helen Eduards
Dom vet naturligtvis båda två, att det inte är folkpartiet som ligger bakom det. Det är därför dom formulerar sig så. Om dom hade trott att fp låg bakom det, då hade det inte vart något tjafs om "jag vill helst inte tro", det hade varit stora pukor och trumpeter om folkpartiets ondska. Men man har kommit överens om att slå två flugor i en smäll. Få slut på ryktena, och hoppa på folkpartiet samtidigt.
Så här långt är det väl inte mer absurt, utan bara sossarnas vanliga smutsiga politiska spel. Nej, det absurda är bland annat att vanligtvis vettiga socialdemokrater sluter upp bakom Ulvskogs charader och desperat försvarat lögnerna från toppen, genom att gripa dom mest galna halmstrån. Att den stora delen av sossarnas medlemskår går på deras skitsnack förstår jag, men Jonas Morian? Absurt.
Fast riktigt absurt är ju Göran Perssons och Marita Ulvskogs försök att utkräva ansvar från Lars Leijonborg. Var är Göran Perssons ansvar för sossarnas mejl-skandal? Och var är Lars Danielssons ansvar för att göra sitt jobb rätt? Är det bara andra som har ansvar i det här landet? Ja, tydligen, sossar är helt ansvarsbefriade i vilket fall.
Absurdast av allt är nog Göran Persson ändå, när han berömmer Helen Eduards för att hon dementerade kärleksryktena.
Och mitt i allt detta absurda försvar av Lars Danielsson, så tar Lars Danielsson en time-out! Är det den absurdistiska höjdpunkten? På sätt och vis. Det kan tyckas märkligt att sossarna först blåser upp en medie-storm om hur ondskefullt det är att ifrågasätta vad Lars Danielsson gjorde på annandagen och sedan låta honom ta en time-out. Vad var då syftet med mediastormen? En teori kommer från Bloggen Bent. Man startar ett drev, och plockar sedan bort Lars Danielsson, så när media vaknar upp ur sitt drev-tänkande, så finns inte Lars Danielsson tillgänglig för att svara på frågor. Intressant taktik. Om den lyckas.
Men om den gör det återstår att se. Aftonbladet har, absurt nog, tvärvänt, och har ingenting om folkpartibloggarna på sin hemsida, bara om att Danielsson tar time-out, och den stora frågan "Vad är det ni döljer?" Det finns inga länkar till några bloggryktesartiklar längre, dom måste man gå till direkt. DN håller sin sakliga och kritiska ton, och bara Expressen och SvD tycks vilja kännas vid den sk "folkpartikampanjen", och dom har det inte som nån huvudhyhet.
Så det sket sig nog. Media gjorde som sossarna ville, dom satte igång ett drev mot fp. Men när man sedan försökte skyffla ut Danielsson bakvägen (vilket man enligt Expressen har planerat att göra i veckor) så vände media och började dreva om det istället.
Mediadrev är svårtstyrda kompisar. Och det kan kanske tyckas absurt om man är socialdemokrat, men faktum är nog att ärlighet varar längst. För det riktigt absurda i det hela är såklart att om Danielsson bara hade hållt sig till sanningen från början, så hade den här härvan aldrig hänt.
"Om det där har orkestrerats, organiserats och opererats från de liberala krafterna, som egentligen ska stå för frihet och tolerans, det vet jag inte. Jag vill helst inte tro att det är så det ligger till." - Göran Persson
"Det är att det framförallt är folkpartibloggar som ägnar sig åt den här typen av informationsspridning. Jag kan inte säga huruvida det är en slump eller någonting annat. Jag vill helst inte tro att det finns några partipolitiska syften bakom detta." - Helen Eduards
Dom vet naturligtvis båda två, att det inte är folkpartiet som ligger bakom det. Det är därför dom formulerar sig så. Om dom hade trott att fp låg bakom det, då hade det inte vart något tjafs om "jag vill helst inte tro", det hade varit stora pukor och trumpeter om folkpartiets ondska. Men man har kommit överens om att slå två flugor i en smäll. Få slut på ryktena, och hoppa på folkpartiet samtidigt.
Så här långt är det väl inte mer absurt, utan bara sossarnas vanliga smutsiga politiska spel. Nej, det absurda är bland annat att vanligtvis vettiga socialdemokrater sluter upp bakom Ulvskogs charader och desperat försvarat lögnerna från toppen, genom att gripa dom mest galna halmstrån. Att den stora delen av sossarnas medlemskår går på deras skitsnack förstår jag, men Jonas Morian? Absurt.
Fast riktigt absurt är ju Göran Perssons och Marita Ulvskogs försök att utkräva ansvar från Lars Leijonborg. Var är Göran Perssons ansvar för sossarnas mejl-skandal? Och var är Lars Danielssons ansvar för att göra sitt jobb rätt? Är det bara andra som har ansvar i det här landet? Ja, tydligen, sossar är helt ansvarsbefriade i vilket fall.
Absurdast av allt är nog Göran Persson ändå, när han berömmer Helen Eduards för att hon dementerade kärleksryktena.
"- Jag tycker det är modigt och bra, säger Göran Persson till Expressen. "
Ursäkta mig? Det går rykten om att hon är otrogen, och att dementera detta är "modigt"? Bra är det väl rimligtvis. Men hur exakt är det modigt? Möjligtvis hade det väl varit modigt att erkänna att man är otrogen, om man är det, men att förneka att man är otrogen om man inte är det är knappast modigt på nåt sätt. (Och för den delen, skulle nån ha kallat en man "modig" i det läget? Jag bara undrar?)Och mitt i allt detta absurda försvar av Lars Danielsson, så tar Lars Danielsson en time-out! Är det den absurdistiska höjdpunkten? På sätt och vis. Det kan tyckas märkligt att sossarna först blåser upp en medie-storm om hur ondskefullt det är att ifrågasätta vad Lars Danielsson gjorde på annandagen och sedan låta honom ta en time-out. Vad var då syftet med mediastormen? En teori kommer från Bloggen Bent. Man startar ett drev, och plockar sedan bort Lars Danielsson, så när media vaknar upp ur sitt drev-tänkande, så finns inte Lars Danielsson tillgänglig för att svara på frågor. Intressant taktik. Om den lyckas.
Men om den gör det återstår att se. Aftonbladet har, absurt nog, tvärvänt, och har ingenting om folkpartibloggarna på sin hemsida, bara om att Danielsson tar time-out, och den stora frågan "Vad är det ni döljer?" Det finns inga länkar till några bloggryktesartiklar längre, dom måste man gå till direkt. DN håller sin sakliga och kritiska ton, och bara Expressen och SvD tycks vilja kännas vid den sk "folkpartikampanjen", och dom har det inte som nån huvudhyhet.
Så det sket sig nog. Media gjorde som sossarna ville, dom satte igång ett drev mot fp. Men när man sedan försökte skyffla ut Danielsson bakvägen (vilket man enligt Expressen har planerat att göra i veckor) så vände media och började dreva om det istället.
Mediadrev är svårtstyrda kompisar. Och det kan kanske tyckas absurt om man är socialdemokrat, men faktum är nog att ärlighet varar längst. För det riktigt absurda i det hela är såklart att om Danielsson bara hade hållt sig till sanningen från början, så hade den här härvan aldrig hänt.
Mediadrevet går igen.
I röran om Tsunamikatastrofen finns ett stort frågetecken: Vad sysslade egentligen Lars Danielsson med, och var var han? Det står klart att han inte säger hela sanningen. Så var han då? Tja, vägrar man tala om var man var, så uppstår såklart rykten. Ryktena som har varit har varit att han var med Helen Eduards. Några bloggare har tagit upp ryktet och frågat sig varför inte resten av media tar upp frågan om var Danielsson befann sig ordentligt, och istället bara hintar och mumlar om att det kanske var nåt fuffens, och det var hemskt vad mycket han umgås med Eduards.
Men idag fick sossarna en idé, nämligen att man skall hävda att detta är ondskefull ryktesspridning i politiskt syfte. Helen Eduards går ut och dementerar att det skulle vara nåt fuffens. Hon säger även att hon har pratat med media och dementerat ryktena tidigare, vilket tidningarna har ignorerat. Detta är tydligen, enligt Eduards, folkpartiets fel, hur det nur går ihop.
Samtidigt ställer sig Marita Ulvskog i TV och säger att detta är extra superhemskt för Eduards är tjänsteman, och tjänstemän är enligt Ulvskog försvarslösa, men det är tydligen inte "politiker" som Johanna Nylander! Hur menar hon då? Exakt hur är Helen Eduards mer försvarslös än 19-åriga studenten Johanna Nylander? Hur skall hon försvara sig? Har Johanna Nylander Sveriges största parti och deras PR-avdelning bakom sig? Nej, inte precis, du. Rapports journalist går stenhårt åt Johanna och säger i nedlåtande ton "Du kanske också skulle ta reda på ordentligt vad som händer innan du skriver om det?" Hur försvarar hon sig mot att bli avklippt och framlagd stammande på riks-TV?
Och vad är det hon inte har tagit reda på, egentligen? Johannas påståenden om att Danielsson och Eduards har ett förhållande skrivet i förbifarten, och är helt och hållet uppenbart inte huvudpoängen i hennes blogginlägg. Hon skriver själv "Det intressanta i detta fallet är inte heller att han varit otrogen mot sin fru, utan att han uppgett felaktiga uppgifter, någonting han måste gjort mycket medvetet, till riksdagens konstitutionsutskott." Borde hon skrivit "om" istället för "att"? Ja. Men gör det detta till politiskt motiverad smutskastning? Nej.
Och sedan, märkligast av allt, så kräver Marita Ulvskog att Lars Leijonborg ber om ursäkt! För vadå? Vad har han gjort för fel? Jo, förstår ni, enligt sossarna är den här ryktesspridningen på Lars Leijonborgs uppdrag, jojomensan.
Äh, dumheter. Sossarna försöker bara flytta fokus från vad Danielsson faktiskt hade för sig på annandagen. Och media, lättlurade som dom är, hoppar på och som alltid bildar svenska media drev. Att Aktuellt och Rapport numera har exakt samma inlägg får man väl acceptera, men jobbar samma journalister på SVT som på Expressen och Aftonbladet? Eller är det så att svenska journalister totalt saknar allt självständigt tänkande? Ja, så är det väl. Den svenska journalistikens majoritetsinkompetens bekräftas på nytt. Det finns enstaka duktiga journalister. Maciej Zaremba står ju ut som ett slags klippa av vettighet och kompetens, och Janne Josefsson måste ju berömmas för sin förmåga att starta dom drev resten av journalisterna hänger på. Några fler är värda att nämnas, men jag har glömt bort vad dom heter, ni får förlåta mig för det. Men så många fler är dom inte.
Istället för undersökande journalistisk sysslar svenska journalister med att skriva om vad andra journalister skriver. Det vet sossarna, och dom vet hur dom skall manipulera detta ständigt beredda mediadrev. Hur många är det egentligen som följer nyheterna och faktiskt tror på sossarnas skitsnack om att detta är en folkpartistisk komplott? Det står ju i både Aftonbladet och expressen. Både Rapport och Aktuellt. Även SvD för oemotsagt vidare Ulvskogs dumheter. Med en sådan massiv och enig kör måste det vara sant, eller hur?
Bara DN står ut från drevet och påpekar att Danielsson använder drevet för att fortsätta att hålla tyst om vad han faktiskt gjorde. Därmed får vi väl lägga Mats Carlbom till den pinsamt korta listan på svenska journalister som har en egen hjärna. Grattis, Mats!
Men idag fick sossarna en idé, nämligen att man skall hävda att detta är ondskefull ryktesspridning i politiskt syfte. Helen Eduards går ut och dementerar att det skulle vara nåt fuffens. Hon säger även att hon har pratat med media och dementerat ryktena tidigare, vilket tidningarna har ignorerat. Detta är tydligen, enligt Eduards, folkpartiets fel, hur det nur går ihop.
Samtidigt ställer sig Marita Ulvskog i TV och säger att detta är extra superhemskt för Eduards är tjänsteman, och tjänstemän är enligt Ulvskog försvarslösa, men det är tydligen inte "politiker" som Johanna Nylander! Hur menar hon då? Exakt hur är Helen Eduards mer försvarslös än 19-åriga studenten Johanna Nylander? Hur skall hon försvara sig? Har Johanna Nylander Sveriges största parti och deras PR-avdelning bakom sig? Nej, inte precis, du. Rapports journalist går stenhårt åt Johanna och säger i nedlåtande ton "Du kanske också skulle ta reda på ordentligt vad som händer innan du skriver om det?" Hur försvarar hon sig mot att bli avklippt och framlagd stammande på riks-TV?
Och vad är det hon inte har tagit reda på, egentligen? Johannas påståenden om att Danielsson och Eduards har ett förhållande skrivet i förbifarten, och är helt och hållet uppenbart inte huvudpoängen i hennes blogginlägg. Hon skriver själv "Det intressanta i detta fallet är inte heller att han varit otrogen mot sin fru, utan att han uppgett felaktiga uppgifter, någonting han måste gjort mycket medvetet, till riksdagens konstitutionsutskott." Borde hon skrivit "om" istället för "att"? Ja. Men gör det detta till politiskt motiverad smutskastning? Nej.
Och sedan, märkligast av allt, så kräver Marita Ulvskog att Lars Leijonborg ber om ursäkt! För vadå? Vad har han gjort för fel? Jo, förstår ni, enligt sossarna är den här ryktesspridningen på Lars Leijonborgs uppdrag, jojomensan.
Äh, dumheter. Sossarna försöker bara flytta fokus från vad Danielsson faktiskt hade för sig på annandagen. Och media, lättlurade som dom är, hoppar på och som alltid bildar svenska media drev. Att Aktuellt och Rapport numera har exakt samma inlägg får man väl acceptera, men jobbar samma journalister på SVT som på Expressen och Aftonbladet? Eller är det så att svenska journalister totalt saknar allt självständigt tänkande? Ja, så är det väl. Den svenska journalistikens majoritetsinkompetens bekräftas på nytt. Det finns enstaka duktiga journalister. Maciej Zaremba står ju ut som ett slags klippa av vettighet och kompetens, och Janne Josefsson måste ju berömmas för sin förmåga att starta dom drev resten av journalisterna hänger på. Några fler är värda att nämnas, men jag har glömt bort vad dom heter, ni får förlåta mig för det. Men så många fler är dom inte.
Istället för undersökande journalistisk sysslar svenska journalister med att skriva om vad andra journalister skriver. Det vet sossarna, och dom vet hur dom skall manipulera detta ständigt beredda mediadrev. Hur många är det egentligen som följer nyheterna och faktiskt tror på sossarnas skitsnack om att detta är en folkpartistisk komplott? Det står ju i både Aftonbladet och expressen. Både Rapport och Aktuellt. Även SvD för oemotsagt vidare Ulvskogs dumheter. Med en sådan massiv och enig kör måste det vara sant, eller hur?
Bara DN står ut från drevet och påpekar att Danielsson använder drevet för att fortsätta att hålla tyst om vad han faktiskt gjorde. Därmed får vi väl lägga Mats Carlbom till den pinsamt korta listan på svenska journalister som har en egen hjärna. Grattis, Mats!
2006-05-13
Göran Perssons känslomässiga retorik
Nu har jag tittat på partiledardebatten, och det var som väntat. Göran Persson pratar enbart om hur moderaterna riktar udden mot och straffar folk det är synd om. Ibland är hans anklagelser grundade i hur moderaternas politik faktiskt ser ut, men oftast är det bara rent skitsnack. Han pratar också om hur himla bra hans politik är, och hur bra och tryggt det är med hans politik. Han använder ofta vändningar som "en sån politik ni står för". Vad är det, mer konkret?
Göran Persson lovade också vitt och brett att saker skulle höjas, men vägrade säga med hur mycket. Det finns inga konkreta förslag, och hans hummade löften åtföljdes direkt av en brasklapp om att han faktiskt inte tänkte lova nåt.
Reinfeldt fungerade bäst när han var på en lika känslomässig offensiv. Han påpekade att sossarna klagar på moderaternas förslag, och sedan genomför ungefär samma saker senare, och sa rakt ut, och helt riktigt att det är hyckleri. Då hamnade Göran Persson med ryggen mot väggen och hade svårt att försvara sig. Han såg också generad ut när Reinfeldt påpekade att Göran Persson faktiskt inte bestämmer själv. Han bestämmer säkert alldeles själv över sossarnas praktiska politik (var resten av partiet säger kan han ignorera i praktiken). Men han bestämmer inte över v och mp.
Vem vann då? Ja, svårt. Jag känner ju inte nåt annat än förakt för att Göran Persson hycklar, och att han står och vaggar fram och till baka och säger "nej, nej, nej" när Reinfeldt säger saker som faktiskt är sanna. Göran Persson står ju och ljuger rakt ut. Men förstår folk det? Det tror inte jag. Jag tror att dom allra flesta av dom osäkra som såg debatten tror på Göran Persson. Jag tror dom gillar att han står och mumlar, dom tycker det är mysigt. Han spelar hårt på på sin överviktiga trygghet. Dom som lyssnade på Reinfeldt är dom unga som vill se förändringar, dom som är framåt och kan tänka sig att göra nya saker. Men sossarnas röstare finns bland dom konservativa. Dom vill inte ha nåt nytt. Dom tyckte Sverige var bra på 70-talet, och vill tillbaka dit. Därför har båda grupperna deklarerat att deras gubbe vann. För det tycker dom.
Göran Persson lovade också vitt och brett att saker skulle höjas, men vägrade säga med hur mycket. Det finns inga konkreta förslag, och hans hummade löften åtföljdes direkt av en brasklapp om att han faktiskt inte tänkte lova nåt.
Reinfeldt fungerade bäst när han var på en lika känslomässig offensiv. Han påpekade att sossarna klagar på moderaternas förslag, och sedan genomför ungefär samma saker senare, och sa rakt ut, och helt riktigt att det är hyckleri. Då hamnade Göran Persson med ryggen mot väggen och hade svårt att försvara sig. Han såg också generad ut när Reinfeldt påpekade att Göran Persson faktiskt inte bestämmer själv. Han bestämmer säkert alldeles själv över sossarnas praktiska politik (var resten av partiet säger kan han ignorera i praktiken). Men han bestämmer inte över v och mp.
Vem vann då? Ja, svårt. Jag känner ju inte nåt annat än förakt för att Göran Persson hycklar, och att han står och vaggar fram och till baka och säger "nej, nej, nej" när Reinfeldt säger saker som faktiskt är sanna. Göran Persson står ju och ljuger rakt ut. Men förstår folk det? Det tror inte jag. Jag tror att dom allra flesta av dom osäkra som såg debatten tror på Göran Persson. Jag tror dom gillar att han står och mumlar, dom tycker det är mysigt. Han spelar hårt på på sin överviktiga trygghet. Dom som lyssnade på Reinfeldt är dom unga som vill se förändringar, dom som är framåt och kan tänka sig att göra nya saker. Men sossarnas röstare finns bland dom konservativa. Dom vill inte ha nåt nytt. Dom tyckte Sverige var bra på 70-talet, och vill tillbaka dit. Därför har båda grupperna deklarerat att deras gubbe vann. För det tycker dom.
2006-02-28
Den obligatoriska Palmebloggen
Idag är det alltså 20 år sedan. Och det är idag dags att prata om vilken chock det var att höra om Palmes död, hur mordet förändrade Sverige och vilken stor man Palme var. Så jag tänker svära i kyrkan, genom att berätta min syn på saken.
Idag, för 20 år sedan, väcktes jag av John Karlsson, som jag då delade en lägenhet med. Stum räckte han fram telefonen och jag tog luren. "Palme har blivit mördad!" sa vår liberala kompis i luren. "Jaha" sa jag. "Men alltså, han har blivit MÖRDAD!" skrek hon. "Åkej" sa jag. "Får jag sova vidare nu?"
Sedan dess har det upprepats till leda vilken chock mordet var. Det har jag aldrig förstått. Han var politiker. Han var Sveriges statsminister. Han var intensivt hatad av många. Andra staters ledare blev mördade. Det förekom inbördeskrig och terrorism. Jag hade själv suttit och gapat över bilderna från västtyska ambassaden när Baader-Meinhof hade bombat den 1975. Jag hade aldrig inbillat mig att Sverige inte var ett perfekt litet underland där ingen gjorde nån annan illa. Tydligen var jag ensam om denna insikt i hela Sverige, och fick länge knata omkring i ett land som var chockat av den plötsliga insikten att man inte längre drömmer.
Och drömmen var bra, sa man. En dröm om ett perfekt samhälle, där alla svenskar är blonda och friska, bor i små tvåvåningshus, med en bjäbbig hund, handlar på IKEA, kör Volvo och jobbar på Ericsson, med en bombastisk Palme längst fram lutande över en talarstol medans han skapar fred i världen. Och Sverige ville börja drömma igen, och en del vill fortfarande drömma den drömmen. Med resultatet att man hyllar Palme som Sveriges största statsman och försöker desperat dra tillbaka Sverige till den storhetstid som var Sverige i början på 70-talet.
Men mitt Sverige såg aldrig ut så. Kanske för att jag och min syster bodde med min morsa i höghus i Alvesta. Nån Volvo hade vi inte råd med, vi hade en skruttig Fiat som stank bensin. Vi hade inte hund, vi hade en katt tog vi hand om för att den hade blivit torterad av ungarna i området. Dom ungarna var blonda, friska och kompletta arschlen vars största nöje var, förutom att tortera katter, att skrämma slag på folk som var mindre än dom (dvs mig). Visst fanns det ett idylliskt Sverige också. För mig var det hos mormor och morfar på landet. Där fanns det inte så mycket ungar, men väl äppelträd, och en allmän stämning av ett slags svunnen tid, som hos Barnen i Bullerbyn. Men ingenstans såg jag någonsin röken av nåt slags folkhem, och när jag väl började fatta vad folkhemmet var, så ser denna dröm för mig mest ut som en fascistisk mardröm, som Aldous Huxleys "Du Sköna Nya Värld", där staten genom genetik och utbildning ser till att inga av medborgarna blir för intelligenta.
Så när det svenska folket rycktes ur sin dröm, och märkte att man inte levde i folkhemmet, så skyllde man folkhemmets försvinnande på Palmes försvinnande. För trots allt, så upptäckte man förvinnandena samtidigt. Men i själva verket var folkhemmet aldrig Palmes. Palmes politik karakteriseras av en enda önskan: Makten. Det var under Palme som socialdemokraterna för första gången förlorade regeringsmakten. Det var nog mest beroende på en internationell kris som drabbade även Sverige, grundad i Oljekriserna 1973 och 1979, men socialdemokraterna verkar inte ha sett det så. Istället tog man till desperata åtgärder för att ta tillbaka makten, vilket bland annat innebar att man för att säkra stödet från facken steg bort från den storföretagsvänliga politik som hade karakteriserat socialdemokratisk ekonomisk politik sedan Per Albin Hanssons tid på 30-talet, och därmed började man nedmonteringen av det trygga 50-tals folkhem som socialdemokraterna hade omfamnat så hårt att det inte längre gick att säga var socialdemokraterna slutade och folkhemmet började.
Även i utrikespolitiken kastade Palme undan folkhemmet till fördel för sin personliga makt. Folkhemmets utrikespolitik hade karakteriserats av en låg profil, alliansfrihet och att försiktigt hålla sig undan omvärldens konflikter. Men Palme, han ville ha makt och respekt internationell sett, och gick rakt på. Och alliansfriheten förändrades till en artificiell neutralitet som resulterade i hand stora huvudtes; att USA och Soviet var lika goda kålsupare. Soviet, som spionerade på sina medborgare och fängslade och torterade oppositionella, dom var inte värre än det demokratiska USA. Franco fick välförtjänt skit från Palme, men Castro var han bundis med. Palme var helt enkelt inte demokrat. Han sket i demokratin. Hans internationella politik gick enbart ut på att försöka ta den moraliska ledningen i olika internationella kampanjer, för att på det sättet skaffa sig ett internationell rykte och maktbas. Han lyckades nog rätt bra, och hade säkert blivit en mäktig internationell politiker om han hade fått leva.
Men om han hade utnyttjad den makten till att göra nåt bra, det är en annan fråga.
Idag, för 20 år sedan, väcktes jag av John Karlsson, som jag då delade en lägenhet med. Stum räckte han fram telefonen och jag tog luren. "Palme har blivit mördad!" sa vår liberala kompis i luren. "Jaha" sa jag. "Men alltså, han har blivit MÖRDAD!" skrek hon. "Åkej" sa jag. "Får jag sova vidare nu?"
Sedan dess har det upprepats till leda vilken chock mordet var. Det har jag aldrig förstått. Han var politiker. Han var Sveriges statsminister. Han var intensivt hatad av många. Andra staters ledare blev mördade. Det förekom inbördeskrig och terrorism. Jag hade själv suttit och gapat över bilderna från västtyska ambassaden när Baader-Meinhof hade bombat den 1975. Jag hade aldrig inbillat mig att Sverige inte var ett perfekt litet underland där ingen gjorde nån annan illa. Tydligen var jag ensam om denna insikt i hela Sverige, och fick länge knata omkring i ett land som var chockat av den plötsliga insikten att man inte längre drömmer.
Och drömmen var bra, sa man. En dröm om ett perfekt samhälle, där alla svenskar är blonda och friska, bor i små tvåvåningshus, med en bjäbbig hund, handlar på IKEA, kör Volvo och jobbar på Ericsson, med en bombastisk Palme längst fram lutande över en talarstol medans han skapar fred i världen. Och Sverige ville börja drömma igen, och en del vill fortfarande drömma den drömmen. Med resultatet att man hyllar Palme som Sveriges största statsman och försöker desperat dra tillbaka Sverige till den storhetstid som var Sverige i början på 70-talet.
Men mitt Sverige såg aldrig ut så. Kanske för att jag och min syster bodde med min morsa i höghus i Alvesta. Nån Volvo hade vi inte råd med, vi hade en skruttig Fiat som stank bensin. Vi hade inte hund, vi hade en katt tog vi hand om för att den hade blivit torterad av ungarna i området. Dom ungarna var blonda, friska och kompletta arschlen vars största nöje var, förutom att tortera katter, att skrämma slag på folk som var mindre än dom (dvs mig). Visst fanns det ett idylliskt Sverige också. För mig var det hos mormor och morfar på landet. Där fanns det inte så mycket ungar, men väl äppelträd, och en allmän stämning av ett slags svunnen tid, som hos Barnen i Bullerbyn. Men ingenstans såg jag någonsin röken av nåt slags folkhem, och när jag väl började fatta vad folkhemmet var, så ser denna dröm för mig mest ut som en fascistisk mardröm, som Aldous Huxleys "Du Sköna Nya Värld", där staten genom genetik och utbildning ser till att inga av medborgarna blir för intelligenta.
Så när det svenska folket rycktes ur sin dröm, och märkte att man inte levde i folkhemmet, så skyllde man folkhemmets försvinnande på Palmes försvinnande. För trots allt, så upptäckte man förvinnandena samtidigt. Men i själva verket var folkhemmet aldrig Palmes. Palmes politik karakteriseras av en enda önskan: Makten. Det var under Palme som socialdemokraterna för första gången förlorade regeringsmakten. Det var nog mest beroende på en internationell kris som drabbade även Sverige, grundad i Oljekriserna 1973 och 1979, men socialdemokraterna verkar inte ha sett det så. Istället tog man till desperata åtgärder för att ta tillbaka makten, vilket bland annat innebar att man för att säkra stödet från facken steg bort från den storföretagsvänliga politik som hade karakteriserat socialdemokratisk ekonomisk politik sedan Per Albin Hanssons tid på 30-talet, och därmed började man nedmonteringen av det trygga 50-tals folkhem som socialdemokraterna hade omfamnat så hårt att det inte längre gick att säga var socialdemokraterna slutade och folkhemmet började.
Även i utrikespolitiken kastade Palme undan folkhemmet till fördel för sin personliga makt. Folkhemmets utrikespolitik hade karakteriserats av en låg profil, alliansfrihet och att försiktigt hålla sig undan omvärldens konflikter. Men Palme, han ville ha makt och respekt internationell sett, och gick rakt på. Och alliansfriheten förändrades till en artificiell neutralitet som resulterade i hand stora huvudtes; att USA och Soviet var lika goda kålsupare. Soviet, som spionerade på sina medborgare och fängslade och torterade oppositionella, dom var inte värre än det demokratiska USA. Franco fick välförtjänt skit från Palme, men Castro var han bundis med. Palme var helt enkelt inte demokrat. Han sket i demokratin. Hans internationella politik gick enbart ut på att försöka ta den moraliska ledningen i olika internationella kampanjer, för att på det sättet skaffa sig ett internationell rykte och maktbas. Han lyckades nog rätt bra, och hade säkert blivit en mäktig internationell politiker om han hade fått leva.
Men om han hade utnyttjad den makten till att göra nåt bra, det är en annan fråga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
