Lennart Regebro

Per Ahlmark delar gärna upp världen i folk som är för demokrati och mot demokrati. Detta är ett genomgående tema i hans böcker, och den senaste heter till och med "Det är demokratin, dumbom". Han har inte direkt fel, men det blir svårt att med den synen förstå dom som kallar sig demokrater och kommunister samtidigt. Ljuger dom verkligen? Dom är rätt många...

Jag tror att Per Ahlmark överförenklar. Det gör väl alla iofs, nån påstod att man behöver 11 dimensioner för att inte överförenkla den politiska skalan. Och vad vet jag, det kanske är en förenkling det med. Men jag tror att Per Ahlmarks uppdelning riskerar att bara framstå som dogmatiskt, och inte användbar.

Så, har jag nåt bättre förslag då? Nja, jag har ett förslag, om det är bättre eller inte får väl ni avgöra. Jag har nämligen under mer än tjugo år friskt politisk debatterande med folks från allehanda hörn av denna 11-dimensionella verklighet hittat ett par viktiga återkommande kännetecken. Jag har hittat tre "gränser". Det är möjligt man kan göra dom till dimensioner, men från min liberala synpunkt är det inte så intressant. Jag är bara intresserad av att se vad som gör folk oliberala, så för mig är det gränser. Linjer man stiger över när man går utanför det jag tycker är hyfsat vettig politik.

Realism - Orealism
Det här är mest en fråga om verklighetskontakt. Många är inte intresserade av ifall deras politik fungerar i verkligheten, man går efter principer, oavsett om resultaten går på tvärs av vad man hoppades på. Hur kan man förvänta sig att en statskupp efterföljd av en diktatur skall leda till ett mer demokratiskt samhälle än det vi har idag? Hur kan folk i dag fortfarande vara för planekonomi och protektonism när verkligheten gång på gång visar att det bara har dåliga effekter? Jo, man kan bara vara för detta genom att helt ignorera verkligheten.

I svensk politik går den här skiljelinjen rakt igenom socialdemokraternas led. Dom till vänster om den har taskig verklighetskoll, och ju längre till vänster dom är desto sämre är den. Kommunistiska Partiet har tappat all pretens av verklighetskontakt och hyllar Stalin och försvarar Mugabe. Svensk-Kubanska hävdar att Kuba är en demokrati och USA en diktatur. Det här är människor som har helt lämnat verkligheten därhän.

Men politik är det möjligas konst, och om man ignorerar effekten av den politk man för så är det ju bara tur om det går bra. Bra politik är realistisk, och verklighetsbaserad.

Frihetssträvande - Frihetsrädsla
Alla vill ha frihet såklart. För sig själva alltså. Men inte alla vill ha frihet för andra. Varför man tycker illa om frihet har massor av olika orsaker. Många är rädda för vad som händer om andra får frihet. Andra klarar inte av att hantera den komplexa mångfald som uppstår när folk vill vara sig själva. Vissa verkar tro att deras personiga val hotas av andras personliga val. Men resultatet blir samma, man vill hindra friheten. Från konservativt håll är det främst den personliga friheten som skall stoppas. Det skall vara så lite konstigt folk som möjligt, alla måste vara likadana.

Den här gränsen går på tvärs av allt i den svenska politiken. Konservativa och rasister hamnar förstås på fel sida, men på samma sida hamnar anti-globaliseringsrörelsen, och folkhemsnostalgiker. Och lustigt nog av ungefär samma anledning: Man verkar inte kunna hantera en komplex värld, och vill tvinga alla att uppföra sig likadant, så man kan lura in sig själv i en falsk känsla av kontroll.

Liberaler välkomnar andras frihet, för dom vet att det innebär frihet för dom själva.

Maktskeptiker - Maktdyrkare
Något jag aldrig slutar förvånas över är människor som automatiskt sluter upp bakom diktatorer. Ju mer maktgalna dom är desto mer skall dom hyllas. Efter att ha diskuterat med många sådana människor, som trots sin högljudda bekännelse till demokrati ändå envisas med att försvara diktatur efter diktatur, så har jag kommit fram till att det som driver detta är nåt så enkelt som en beundran av makt och människor med makt. Kanske har dom helt enkelt lärt sig att det lönar sig att smickra och hålla med dom som bestämmer.

Här hittar vi dom flesta socialister. Lenin var en hyvens gubbe, Castro har fint skägg, det var dumt att avsätta Hussein, Nordkorea är jättevackert. Men också Nazister hamnar här, fastklistrade i en uniformsromantisk trettiotalsdröm om likriktad makt.

Man kan inte ha rätt jämt
Dom här gränserna omringar liberalismen. En liberal har en solid verklighetskontakt, är skeptisk mot makten och gilalr frihet. Ja, inte alla liberaler då, men dom flesta. Mest märkbar är ju extremare former av nyliberalism, med Ayn Rand och anarko-kapitalister i spetsen, som ju har lika lite verklighetskontakt som Lars Ohly. Men dom är i alla fall inte maktdyrkare, som större delen av vänsterpartiet, eller frihetsrädda som anti-globaliseringsrörelsen. Och en sak skall sägas om nyliberalers orealism som inte kan sägas om vänsterns: Den brukar gå över innan man är 25.

Du definierar upp "mörkblå människor" som homofober och allmänt inhumana människor. förutom att jag gillar mörkblått som färg (men inte som politik) har jag inga problem med den definitionen. Jag gillar grönt och sitter just nu och skriver iklädd min favorit-tröja som är tegel-orange.

Men efter detta frågar du var dom humana och och icke-homofoba mörkblå människorna finns. Ja, dom finns ju inte. Du har ju definierat upp mörkblått på ett sådant sätt att dom inte existerar!

Du tror att Timbro är mörkblå, med en sådan definition. Det är dom inte. Jag kräver inte heller av folk att dom skall veta att Timbro inte är mörkblå. Det skall väl tusan känna till alla organisationer i Sverige och vad dom tycker. Du skall inte kritiseras för att du inte vet vad Timbro tycker.

Men, om man inte vet vad Timbro tycker, då skall man tametusan inte uttala sig i frågan, i SYNNERHET inte som skribent på en av Sveriges största tidningar.


p.s. Linda Skugge efterfrågar nu EN ENDA, profilerad borgerlig politiker som kämpar för homosexuellas rättigheter. Ja, vad sägs om Andreas Carlgren, Lars Leijonborg, Birgitta Ohlsson, Martin Andreasson och hela jämra liberala ungdomsförbundet? Att vara journalist är ingen ursäkt för att vara blind, Linda. d.s.

Det går dåligt för Feministiskt Initiativ. Erik Lundbom på analysföretaget Observer skyller detta på personfixerade medier och homofobi. Men... vänta lite nu. Det är här politiker det handlar om. Det är personer vi väljer (eller inte) att representera oss. Skall inte medierna vara personfixerade? När Fi bråkar internt, folk hoppar av till vänster och höger och skyller avhoppen på att dom andra är dumma, är mediernas rapportering av detta personfixering?

Tiina Rosenberg har fått ett rätt hårt drev mot sig, och det är lite synd. Medier, i synnerhet svenska medier, går i drev. Men samtidigt har hon faktiskt gjort fantastiskt idiotiska uttalanden om att kvinnor som har förhållanden med män är könsförrädare och liknande. Är man så rabiat och intolerant så får man faktiskt skylla sig själv när medierna påpekar detta.

Och nån homofobi har då jag inte sett röken av. Visst används kanske mindre trevliga ord om just Tiina Rosenberg, men att haka på hennes paranoia och undanflykt om att hon råkar ut för ett drev (eller värre, hennes löjliga påståenden om att Timbro har hotat henne) för att hon är lesbisk är ju bara löjligt. Vad tror hon skulle händer om en heterosexuell rikspolitiker hade sagt att homosexuella är förrädare?

Om det är en personfixering som har satt krokben för att Fi skall komma in i riksdagen, då beror det väl på att dom har fel personer?

Lars Ohly uppmanas att sluta kalla sig kommunist av 21 av 27 riksdagsledamöter för vänsterpartiet. Han har antytt att han skall fundera på det. Som alla vet så avslöjades ju Ohly förra året att ljuga om dom antidemokratiska åsikter han hade som ung, genom att hävda att han aldrig hade haft dom. Och nu sitter han alltså allvarligt och funderar på om han skall börja hyckla om sina nuvarade åsikter för att locka tillbaka några av dom väljare som hoppade av på grund av avslöjandet. Det är ju inte direkt förtroendeingivande måste jag säga. Och vad skall han svara på frågan om han är kommunist i framtiden? "Ja, i smyg"? Att han dessutom uppmanas att ljuga av 21 av 27 ledamöter är ju rätt skrämmande i sig.

VPK slängde ju bort K:et utan att nämvärt ändra politik eller åsikter, kanske kan Ohly göra det också, och kalla sig Ommunist i framtiden?

EU-kommissionen har yttrat att kollektivavtalen i Sverige, och svenska fackföreningars (främst Byggnads, då) försök att hindra utländsk arbetskraft från att arbeta i Sverige eventuellt bryter mot den fria rörligheten. Det är tydligen Charlie McCreevy som återigen siktar in sig på dålig svensk politik.

Arbetslivsministern hotar med folkuppror. Jo, ett sådant vore ju inte så dumt. Men MOT Hans Karlsson. Om man tittar på vilka länder som drabbas hårdast av konkurrens från utlandet så visar det sig vara just dom länder som försöker skydda sig mot konkurrensen! Att försöka skydda svenska arbetare från konkurrensen av utländska arbetare är alltså inte bara lätt rasistiskt, det är direkt kontraproduktivt! Om man stänger arbetsmarknaden för konkurrens utifrån får det bara till effekt att jobben försvinner utomlands helt.

Som vanligt framhärdar den socialdemokratiska regeringen att föra en politik baserad på ekonomiska myter, med resultat att deras politik är dålig för dom svenska arbetarna.

För övrigt beslöt EU-parlamentet idag att kalla in McCreevy till parlamentet angående hans kommentarer om den svenska socialpolitikens eventuella kompatibilitet med den europeiska. Det skall bli intressant att se vad han säger.

Från Ghost of FM, på Homerecording.com:

It's very difficult to fight group think when the group, in fact, is not actually thinking too deeply in the first place.

Jag vet inte om han har fått det från nån annan, men bra var det iaf.

Det finns en massa bloggar man behöver hänga med i. Nu finns som tur vara Googles nya blogg-reader. Tänk bara om dom gjorde en portlet till sin "Personalize Homepage" också. Det hade varit smutt.

Nåja, här finns massor av liberala bloggar som är kul att läsa.

• Johan Norbergs blogg är mest given av alla, om så bara för att han är dumvänsterns favorithatobjekt. Hans riktigt intressanta texter kommer ju ut på Timbro och inte i hans blogg, men han bloggar massa intressanta länkar så det gör inget.
• Jörgen Modin skriver om allt möjligt, och blandar intressant vetenskap, smart politik och skum humor.
• Johnny Munkhammar är inte bara liberal, han är från Gotland också.
  
• Håkan Jacobson: Über-resonlig mittenliberal. Har sådär tråkigt rätt hela tiden.
• Elias Wästberg: Liberal med lätt småkonservativa tendenser, men det kompenseras av att han befinner sig i det liberala och intressanta landet Nya Zeeland.
• Dennis Josefsson kallar sin blog "Sänd mina rötter regn". Bara det räcker ju för att man skall läsa den, men han skriver faktiskt bra saker också.
  

Sådeså!

Det här debattknepet är ett av dom jävligaste, för det är svårt att försvara sig mot. Halmgubbarna som jag tog upp i del 1 är också svåra, men det värst med dom är att folk inte upptäcker dom. Demonisering är lätt att upptäcka, men att försvara sig är närmast omöjligt. Knepet är enkelt. Det går ut på att förklara att motståndaren är omoralisk på något sätt. Debattknepet används oftast av vänstern. I själva verket är detta deras favoritargument. Istället för att förklara varför deras politik är bra tillbringar dom hela debatten med att förklara att alla andra är onda. Ett bra exempel här är Lars Ohlys påhopp på borgerliga i partiledardebatten. Nästan alla hans debattinlägg gick enbart ut på att förklara att borgerligheten var ond, och framförallt då Fredrik Reinfeldt.

Det enklaste sättet är bara att kalla motståndaren för omoralisk eller ond, eller ett svin, men det är inte speciellt effektivt. Få människor som inte redan är övertygade av att du är ond kommer att övertygas av att din debattmotståndare säger "usch vad du är tarvlig". Den typen av påhopp kan du bara ignorera.

Lite värre är när man ljuger om åsikter. Som liberal får man ofta höra det märkliga påståendet att man stödjer Pinochet. (Tydligen anser dom att man som liberal måste stödja Pinochet eftersom vänstern inte gillar Pinochets ekonomiska politik, och därför, helt felaktigt, kallar den nyliberal. Logiken bland vänstern är som alltid av en helt egen sort). Svaret är givetvis att be om hänvisning till när man yttrade nåt positivt om Pinochet. Svarar dom inte kan man snällt be dom sluta ljuga i framtiden.

Nästa steg på svårighetsskalan i försvar är när man inte direkt säger att nån är ond, men gör påståenden som implicerar ondska. Lars Ohly tog till exempel ofta upp Fredrik Reinfeldts höga lön, naturligtvis helt utan att nämna att han själv, som riksdagsledamot, innehar en fet lön. "Det tycker du är rimligt, Fredrik Reinfeldt, att en arbetslös skall ha lika mycket i månaden som du får över på två dar. Det är en fantastisk syn på rättvisa." Det här argumenterandet är svårt att försvara sig mot för implikationerna är outtalade och ligger djupt. I det här fallet är ju implikationen att man Reinfeldt är egoistisk och bara tänker på sig själv. Istället får man gå på resonemangets orimlighet. Vad är rimligt i det här exemplet? Skall alla arbetslösa ha samma lön som Lars Ohly? Är det rimligt? Givetvis inte, 46 400 i månaden är knappast en rimlig ersättning om man är arbetslös. Här kan man snabbt hamna i en debatt om vad som är rimligt och orimligt, och det är knappast nåt man är intresserad av i en TV-debatt, men det är inte motståndaren heller, för han har inte några förslag eller lösningar. I brist på egna lösningar hoppar han istället på motståndarsidans lösningar och försöker svartmåla dom.

Svårast är när motståndarens demonisering är helt och hållet känslomässig, men inte på person. Sådant är helt komplett omöjligt att argumentera mot. Typexemplet på det är när man anklagar kapitalismen för att orsaka svält. Istället för att direkt säga "du är ond" säger man "den politik du föreslår är ond", och lägger fram faktamässigt felaktiga argument för detta. Det finns bara ett sätt att försvara sig, och det är att bevisa att påståendet är faktamässigt fel, något som i dom flesta debatter är omöjligt, eftersom motståndaren inte kommer lyssna på dina resonemang.
Men anfall är bästa försvar, och man kan ibland lyckas försvara sig genom att gå direkt på slutsatsen, och vända på moralanklagelsen.

Typexemplet på detta är när man som liberal blir anklagad för att föra en politik som orsakar fattigdom. Att motbevisa det tar ofta timmar av resonerande, även om den du diskuterar med mot förmodan skulle lyssna på dig. Vad man måste göra är istället att påpeka att det är just anti-kapitalistiska och odemokratiska stater som är dom fattiga staterna, och att motståndaren stödjer just den politiken (vilket ju motståndaren alltid gör om han kommer med den typen av anklagelser). Det är aldrig kul att sluta resonera och gå på den här typen av känslomässig argumentation, men man kan ju trösta sig med att man i alla fall inte började.

Stockholm, 2010-04-01:

Idag klockan 10:35 tog Sveriges riksdag beslutet att Sverige med omedelbar verkan lämnar EU-samarbetet. För att detta skall gå så smidigt som möjligt är det viktigt att alla Svenska medborgare följer dom instruktioner som regeringen ger dom.

1. Då Sverige med omedelbar verkan har sagt upp Schengen-samarbetet är det nu olagligt att befinna sig inom Schengen-länder (EU plus Norden) utan pass samt visa eller uppehållstillstånd. Svenska medborgare som befinner sig tillfälligt utomlands på semester eller för arbete uppmanas att ta kontakt med närmaste ambassad för hjälp att ta sig hem.
   
2. Alla svenska medborgare bosatta i EU eller Norden har med omedelbar verkan förlorat all rätt till vidare förlängning av uppehållstillstånden i dessa länder. För dom som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd kommer detta fortsätta att gälla. Dom som har flyttat under dom EU-regler eller överenskommelser inom Nordiska rådet som har gett möjlighet till bosättning utomlands utan uppehållstillstånd måste snarast möjligt ta kontakt med respektive lands immigrationsmyndigheter för att se om det är möjligt för dom att att få uppehållstillstånd. Vi är medvetna om att denna kontakt medför en klar risk för omedelbar utvisning till Sverige, men uppmanar de svenska medborgarna att inte försöka stanna kvar i Schengenländer utan uppehållstillstånd, då detta är olagligt och i vissa länder kan medföra grova fängelsestraff.
   Om det visar sig omöjligt att få vidare uppehållstillstånd på kort tid uppmanas ni ta kontakt med närmaste ambassad för att få hjälp till hemflytt.
3. Alla EU-medborgare som befinner sig i Sverige har tre månader på sig att söka uppehållstillstånd. Reglerna för uppehållstillstånd är samma för EU-medborgare som andra länder. Det innebär att EU-medborgare som har anhöriga inom Sverige eller flyktingskäl kan få uppehållstillstånd. Att inneha arbete är inte tillräckligt skäl. Om man uppfyller kriterierna för att söka Svenskt medborgarskap kan man göra detta.
4. Svenskar som planerar att resa utomlands ombedes kontakta destinationslandets ambassad för att vidare förhöra sig om eventuellt visumtvång. Svenskar har tidigare haft möjlighet att resa utan visa till många länder, inklusive USA, genom Schengensamarbetet. Tills Sverige kan förhandla fram nya regler kommer visumtvång att gälla i många länder.
   
5. Med utträdet ur EU upphör också allt utbildningsamarbete. Socrates-samarbetet, och i synnerhet Erasmus-samarbetet har alltså upphört. Dom svenska studenter som för tillfället befinner sig utomlands och dom utländska studenter som befinner sig i Sverige under detta programmet kommer att få avsluta sin nuvarande vistelse, men vidare studentutbyte under dessa program kommer inte att ske. Europeiska universitet kommer att vara i praktiken stängda för Svenska studenter under den närmaste framtiden.
6. Då Sverige har utträtt ur EU-samarbetet har rörelsefriheten för varor upphört att gälla. Med omedelbart verkan sänks gränsen för hur mycket alkohol du får ta med dig över gränsen till 6 liter alkohol ooch vin samt två liter starksprit. Mängden cigaretter som får föras över gränsen begränsas till 200 ciggaretter pr person och resa.
7. Sveriges riksdags har för tillfället inga planer på att införa tullar eller handelshinder mot EU förutom på alkohol och cigaretter, men företagen varnas för att EU och EFTA (Island, Lichtenstein, Norge och Schweiz) är fria att införa handelshinder på alla varor som inte omfattas av WTO-avtal med omedelbar verkan. Kontrollera med mottagarlandet om export är möjlig innan ni sluter avtal om export.
   
8. Då svenska banker inte längre omfattas av europeiska bankreglering är svenska banker nu återigen fria att ta betalt för överföringar till EU länder, inklusive Norden.

Nej, nu orkar jag inte komma med fler dåliga saker som skulle hända om Sverige skulle gå ur EU. Men ni är välkomna att fylla på fler i kommentarerna.

I dagens politiska debatt är nödvändigt att se igenom andras fega debattekniker. Och helst skall man låta bli att använda dom själv. Jag börjar med det som är svårast att se igenom om man inte är initierad i frågan. Och jag gör det genom ett aktuellt exempel från en av SM-ledarna i Att Skriva Flest Dumheter i Dagens Nyheter; Torbjörn Tännsjö.

Torbjörn Tännsjö är för aktiv dödshjälp. I en artikel i DN tar han upp ett (1) argument mot aktiv dödshjälp och argumenterar mot det, och hävdar att eftersom det är fel bör man införa det i Sverige. Det är ett argument som jag, trots att jag har diskuterat frågan rätt mycket innan, aldrig någonsin aldrig har hört talas om.

Det här är ett klassiskt exempel på ett halmgubbe-argument. Ordet kommer från engelskans "straw man" och går ut på att man bygger upp en slags karikatyr av motståndet som man sedan sätter eld på, allt medan man låtsas att det är det riktiga motståndet man tar död på. Denna sorts voodoo fungerar, som all voodoo, enbart om man tror på den. I debatten bygger man upp en karikatyr av motståndet genom att ta upp eller rent av hitta på, riktigt usla argument. Sedan sågar man dom argumenten, medans man inte låtsas om dom riktiga argumenten. Varför gör man detta? Jo, för att man inte har något att sätta emot mot dom argument som faktiskt framförs.

Frågan om aktiv dödshjälp är komplicerad. Själv är jag mot den för att jag inte ser någon fördel, och för att jag ser risker för folks rättigheter i livets slutskede. Folk pratar om rätten att dö, jag anser snarare att man har en skyldighet att leva. Dom här sakerna kan diskuteras i all oändlighet. Att överförenkla debatten som Tännsjö gör, och låtsas att hela motståndet mot aktiv dödshjälp grundar sig på att man är orolig för att sjukvården skall sluta utvecklas bevisar bara en enda sak: Att Tännsjö inte har några hållbara motargument mot den kritik som faktiskt finns.

Lär er se skillnad på halmgubbar och riktiga gubbar, och ni kommer se igenom stora delar av dagens politiska debatt. Och er respekt för många politiker och kvasifilosofer kommer sjunka katastrofalt.

Often, what distinguishes non-doctorates from doctorates in the psychology, the social sciences, and humanities is common sense versus incomprehensible or empty rhetoric.
- R.J. Rummel