Lennart Regebro

Det gränslösa Europa: Inget att deklarera

Jag pendlar mellan Paris och München just nu, och en sak är väldigt frånvarande under dom här resorna: Tullar. Att flyga mellan Charles de Gaulle och Franz Josef Strauss som flygplatserna ju officiellt heter, är som att flyga mellan Visby och Stockholm. Jo, dom kollar ID när man går på planet, men det är det hela. Ingen tull, inga pass. Inte ens en grön skylt med "Inget att deklarera". Jag har bara kabinbagage, och svichar direkt ner till pendeltågen. Snabbt och smidigt.

Det sanslösa Europa: Deklarera mera

Att prata med skattemyndigheter är inte en lika gränslöst trevlig upplevelse. Lite eftersläpning av inkomster och liknande gör att jag bor och jobbar och är anställd i Frankrike, men har lite inkomster som egenföretagare i Sverige. Och nu blir det krångligt. Häng med nu.

Man skall betala sociala avgifter för arbete som inte är lön i det land man har inkomsterna i, inte det land där man bor. Har man inkomster som inte är lön i flera länder skall man betala i det land där man har störst inkomster som inte är lön. Såvida man inte också är anställd i ett land, då skall man betala i det landet.

Skatteverket kom halvvägs i den logiken, och ansåg att jag skulle betala sociala avgifter i Sverige. Det ansåg inte jag, så vi fick läsa lagen för dom. Efter lite tjat går dom med på detta. Ett halvår senare skicka dom ett brev där dom säger att dom behöver ha ett papper som heter E101 från mig. Nästa vecka. Kunde dom inte klämt ur sig det ett halvår tidigare?

Det är, om man uttrycker sig snällt, lite lätt överoptimistiskt att förvänta sig att man skall få ett papper ur franska försäkringskassan på en vecka. Tre veckor senare har jag fortfarande inte fått papperet. Så här går det till:

1. Man går till "securité social" ("man" är oftast min flickvän, eftersom jag nu pendlar till München) och begär att få ett E101. Efter en timmes väntan får man ett helt annat papper. När man ber att få E101 får man reda på att datorerna inte funkar. Jaha, det hade dom ju kunnat sagt en timme tidigare. Och jo, man GÅR till securité social. Dom svarar inte i telefon, och att kommunicera via brev tar två veckor.

2. Man går till securité social några dagar senare och ber att få ett E101 papper. Dom säger att man skall inte gå dit, utan man skall gå till ett speciellt kontor för internationella ärenden. Jaha, det hade dom ju kunnat sagt igår!

3. Man går till det internationella kontoret och ber att få ett E101. Dom vägrar, och ber en att man skall bevisa att man skall ha ett. Det internationella kontoret hävdar att jag skall betala skatten i Sverige. Även dom kom bara halvvägs i logiken.

4. Vi översätter brevet från svenska skattemyndigheten, och letar reda på franska översättningar av lagar. Veckan efter går min flickvän igen till det internationella kontoret, pekar på lagarna och visar att jo, enligt europeiska skatteöverenskommesler så skall jag betala sociala avgifter i Frankrike. För det behöver jag ha ett E101. OK, visst, du skall ha ett E101, säger dom då äntligen. För att kunna ge dig ett E101 behöver vi ha det franska anställningskontraktet, ett papper från Sverige som säger att jag har inkomster i Sverige som inte är lön, och femtielva andra papper. Jaha, hade dom inte kunnat sagt det för tre veckor sedan?!

Så, kanske, med lite tur, kan jag få mitt papper nästa vecka. Jag bävar inför vilket krångel det skall vara att betala dom här skatterna i Frankrike. Förmodligen kommer Franska staten kräva mig på massa konstiga skatter jag inte skall betala, som vanligt. Jag får nog skaffa mig en Fransk skatteexpert, som ju givetvis kommer kosta mer än vad mina inkomster är.

Om det blir såhär nästa år också, då kan jag garantera att jag inte tänker deklarera några mer inkomster i Sverige.