2007-01-29

Proffspolitiker och andra

Via Jonas Morian ser jag att Peter Eriksson klagar på folk som rör sig mellan politik och näringsliv.
”medborgarna ska känna trygghet i att vi politiker inte springer andra ärenden än de vi fått i uppdrag att förvalta av medborgarna”.
Taget ur kontext såhär är ju påståendet riktigt. Men när man adderar kontexten att detta har något att göra med politiker som kommer från eller går till näringslivet blir påståendet fullständigt urvrickat. Det Eriksson säger är att många politiker som inte är politikerbroilers är mutade, och att många politiker som slutar bli politiker gör det för att dom är mutade. Och det är tametusan inte rimligt på nåt som helst sätt.

Jag tror att det snarare är tvärtom, men jag erkänner att det nog bara är en känsla. Inom alla täta grupper av folk utan mycket yta mot omvärlden skapas gärna konstiga världsbilder. Vi har sett detta inom politikervärlden under förra sommaren där det ses som OK inom delar folkpartiets ledning att logga in på andras konton. Om dom fick nån information eller inte spelar ingen roll, många på det kansliet visste om vad som hände, men reagerade inte. Det beror på att man ser valrörelsen som ett spel där det är okej att böja lite på reglerna. Man tar inte så allvarligt på det. Samma sak såg vi med KDUs försök att lista ut när SSU skulle börja sätta upp valafficherna. Det intressenta där är inte att KDU-tjejen ljög för att få information, det intressanta där är att hon behövde lista ut informationen. För SSU tjuvstatar nämligen med affichuppsättningen dom flesta val, och genom att tjuvstarta lyckas dom alltid få monopol på Sergels Torg. Det är väl inte så allvarlig heller, men då försöker såklart dom andra ungdomsförbunden motverka detta med andra taskspel. Det blir ett spel. En lek där man kan se vem som kan böja reglerna på effektivast sätt, och det där är ett typiskt exempel på den här typen avv "grupptänk". Man gör saker som man i andra sammanhang hade ansett vara fel, utan att tänka på att det är fel, för alla andra gör ju samma sak.

Och om man inte låter folk gå mellan näringsliv och politik, så är alla politiker bara politiker, och dom kommer umgås nästa bara med politiker, och herrejävlar vad med mutor och förturer i köer och tobleroneköp och avgångsvederlag vi kommer att få se bland politiker om DET händer. Det vill nog inte Peter Eriksson se heller. Men han uttalar sig så här ändå, och det gör han säkert för att han inte kan se utanför sin lilla sfär av umgänge, som bergis inte inkluderar många företagare. Det inkluderer nog inte ens speciellt många som faktiskt jobbar i näringslivet alls, kan man tänka.

Så, Peter Eriksson, försök vidga dina vyer lite.


Andra bloggar om: , , , ,

1 kommentar:

Kalle E sa...

Word! Som vi säger på svenska...

Sedan skulle jag själv efterlysa någon slags inträdeskrav i riksdagen. Krav på att ha spenderat minst 5 år som anställd inom privat eller offentlig sektor, eller företagare.

Det kanske skulle vidga lite vyer.

För att till slut citera ex-statsministern:

"Nu när jag har blivit bruksägare själv, så har jag större förståelse för LF:s krav".

Grattis. Vad med ska vi göra med politikerna för att de ska förstå? Låt dem gå arbetslösa. Låt dem starta företag. Låt dem söka jobb. Låt dem stå på bandet. Låt dem vara förskollärare.

Liten förmåga att sätta sig in i andras problem kanske vi kan kräva av våra folkvalda?