Johan Norberg tycker att Argentinas korkade energipolitik är bevis på att Ayn Rand hade rätt. Jag tycker att cred bör gå till rätt person: Adam Smith. Det var trots allt från honom som Aynd Rand och alla andra marknadsliberaler sedan slutet på 1700-talet har fått sin marknadsliberalism, direkt eller indirekt.
När man pratar om Ayn Rands idéer skall man väl ändå prata om det HON bidrog med. Vilket är sådana fantastiska idéer som att det finns objektivt god och objektivt dålig konst, och andra totala dumheter.
Och det är sånt som får mig att ruttna på Ayn Rand: Hennes försvarare är fanatiska, blinda och har en tendens till att beskriva Ayn Rand som Godhetens Ursprung, när hon i själva verket bidrog med extremt lite vettigt filosofiskt eller ideologiskt. Det bästa man kan säga om Ayn Rand är väl att hon gör fanatiska nyliberaler av människor som annars hade blivit fanatiska marxister, om dom bara hade råkat läsa Marx först. Och Marx är värre, eftersom han förklarar att man skall använda våld för att genomföra hans idéer.
Kan ni inte bli fanatiska över nån som har RÄTT? Nejvisstnej, en skribent som har rätt BEHÖVER man inte vara fanatisk om. Fanatismen behövs ju bara när dom har fel.
Kanske intressanta bloggar om: politik, ekonomi, liberalism, ayn rand, ideologi
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Cool down man...;-)
Hon skriver fantastiska böcker, som man kan läsa oavsett politisk färg. Hennes bidrag - tycker jag - är tron på sig själv, orubbligheten, och att man faktiskt kan uträtta något av egen kraft i den stora, stora världen. Inte en självklarhet för många som sitter med näsan framför TV:n varje kväll och låter dagarna passera obemärkt. Men detta är ju mer än känsla än ett filosofiskt dekret. Jag tycker att hon går till historien som en inspirerande romförfattarinna.
Glad midsommar!
Jag förstår de som inte orkar igenom Rands tegelstenar. Men man kan ju alltid läsa Det tjugonde århundradets motorfabrik. Det räcker rätt långt.
Jo, precis. Istället för att beskriva och dramatisera händelsen så har hon bara en snubbe berätta det. Ganska konstig berättarteknik.
Dessutom så säger ju det där ingenting. Det hade ju gått bra att skriva att motorfabriken hade gått jättebra och alla blev lyckliga. Hon bevisar ju inte att det måste gå illa, hon bara säger att det kommer göra det. Hon har RÄTT, men förklarar inte varför hon har det.
Och jag menar inte att man måste förklara det logiskt, det går bra att förklara med fiktion. Arthur Koestlers "Natt klockan tolv på dagen" är väldigt bra på att förklara den sjuka mentalitet som leder till politiska utrensningar i Marxist-Leninismen. Och han gör det genom att alla, inklusive huvudpersonen, som blir utrensad, accepterar mentaliteten och kommunismen som rätt och riktig.
Din kritik av Rand är lite missriktad tycker jag, Lennart.
Att du inte gillar henne, eller dem som gör det, må vara din ensak.
Men politisk påverkan eller inflytande handlar ytterst sällan om att formulera en filsoofi stringent och logiskt baserat på några få axiomatiska grundsatser.
För övrigt går inte politiska filosofier att härleda. Det går bara att argumentera mer eller mindre väl för varför man gör de avvägningar och gränsdragningar man gör på just det sättet.
Och den argumentationen kan vara av väldigt olika sort. Och i strikt mening är det resultatet av ens gärningar som är det som räknas, inte hur själv man hade eller fick rätt i hur man motiverade handlingarna.
Bra skrivet Lennart! Jag läste för en tid sedan hennes bok The Romantic Manifesto där hon går igenom sin syn på konst. Exempelvis beskriver hon James Bond (OBS! När han inte är ironisk...) som bra konst eftersom filmerna förmedlar ett gott människoideal. Genomgående gör hon ett arrogant och oresonligt intryck och genomgående har hon en tendens att älska hjältar som dessutom är snygga, "kraftfulla" osv. Det är ju tydligt i hennes romaner, men även allså i en bok som The Romantic Manifesto. Och jag får känslor av obehag när jag läser hennes romaner när hon ska beskriva svaga och parasiterande människor.
Hennes objektivism känns minst sagt filosofiskt tunn. Nozick kommer med bra kritik, men även en person som David Friedman:
http://www.daviddfriedman.com/Libertarian/My_Posts/Ought_From_Is.html
Intellektuellt sett betraktar jag Rands objektivism ungefär på samma nivå som Marx´ värdelära.
Jag såg för ett tag sedan en några år gammal intervju med Milton Friedman där han fick frågan om vad han tyckte om Ayn Rand och hans svar var något i stil med att hon var oresonlig och ensidig. En hel del libertarianer har uttryckt stor skepticism mot hennes idéer och kulten kring henne. De kalla känslorna verkar också ha varit ömsesidiga. Kolla följande intervju med henne:
http://www.aynrand.org/site/PageServer?pagename=education_campus_libertarians
"Capitalism is the one system that requires absolute objective law, yet they want to combine capitalism and anarchism" (om libertarianer)
"Moreover, most of them are my enemies: they spend their time denouncing me, while plagiarizing my ideas. Now, I think it’s a bad beginning for an allegedly pro-capitalist party to start by stealing ideas." (om libertarianska rörelsen/partiet)
Följande citat tycker jag säger en del om sinnelaget hos denna kvinna. Bara hennes filosofi, som är den SANNA, kan rädda världen...:
"I have been maintaining in everything I have said and written, that the trouble in the world today is philosophical; that only the right philosophy can save us. Now here is a party that plagiarizes some of my ideas, mixes it with the exact opposite—with religionists, anarchists, and just about every intellectual misfit and scum they can find—and they call themselves Libertarians, and run for office. I dislike Reagan and Carter; I’m not too enthusiastic about the other candidates. But the worst of them are giants compared to anybody who would attempt something as un-philosophical, low, and pragmatic as the Libertarian Party. It is the last insult to ideas and philosophical consistency."
Jag tycker tyvärr att vi är långt borta från vad som kan anses vara humanistisk liberalism. Vi är långt borta från den starka traditionen av öppenhet, debatt och tolerans som utmärkt liberalismen. Och det är ett intellektuellt haveri.
Herrejestnes.
Ju mer jag lär mig om Rand desto mindre respekt har jag för henne.
Skicka en kommentar