2007-08-13

Inte hårdare tag. Men en del rätt korkade tag.

Socialstyrelsens nya förslag är inte hårdare tag, sägs det. Och det är väl inte.

Diskussionen i media verkar ha mest varit om utbrändhet, och jag misstänker att problemet där är att man har fel jobb eller att man inte kan säga nej och går in i väggen. Och ärligt talat, inget av det kommer bli bättre av att man är sjukskriven. Samma sak med depression. Inbillar sig nån att man blir BÄTTRE av att gå hemma om man är deprimerad? Ja, jo, om det är jobbet man blir deppad av såklart, men inte annars.

Annars är det mycket frågan om att riktlinjerna är flexiblare. Och det är väl inget fel. Men nog fan är rekommendationerna rätt konstiga i en del fall. Blindtarmsinflammation skall man inte sjukskrivas för alls, utom om man har ett fysiskt krävande arbete. Men hallå!? EN dag kan man väl få vara hemma och vila sig efter operationen iaf? Eller?

Andra bloggar om: ,

12 kommentarer:

Anonym sa...

Du ger uttryck för den klassiska oförståelsen för psykiska sjukdomar. Många är de som bara kan begripa somatiska åkommor och ofta är det dessa människor som oförstående säger "ryck upp dig". Vad dessa inte beaktar är att även sjukdomar som depression, schizofreni e t c, ofta har ett somatiskt ursprung. Signalsubstanser är inget man sätter sig över med viljan. Ofta får man dessutom medicinera för dessa sjukdomar, inte sällan med initiala biverkningar. Psykofarmaka kan ge ohyggliga biverkningar som inte tillåter patienten att vistas på sin arbetsplats.

Nej, en deprimerad person kanske inte blir BÄTTRE av att vistas på sin arbetsplats, men ofta är det högst olämpligt att denne befinner sig där. En deprimerad läkare är inget jag vill bli behandlad av. Jag vill inte att mina barn ska åka på läger med en djupt deprimerad lärare. Jag vill inte flyga med en neurotisk pilot och jag vill inte köra på en bro konstruerad av en psykotisk ingenjör. Låt dessa vara sjukskrivna under behandlingsperioden. En deprimerad byggarbetare som sitter och gråter på sin arbetsplats eller tänker självmordstankar bör vara hemma. För allas bästa.

En flygledare med nyopererad blindtarm blir inte heller BÄTTRE av att stanna hemma, men smärtan efter ingreppet är kraftig och denne gör ett sämre arbete. En nystrålad cancerpatient på cellgifter blir inte heller BÄTTRE av att stanna hemma, men när denne är lokförare och var 45:e minut utan förvarning måste spy av biverkningarna är sjukskrivning ett måste för passagernas skull.

Socialstyrelsen och Regebro har förmodligen ett annat perspektiv. / A g o g o

Anonym sa...

Rättelse. Menar ovan naturligtvis. "...kanske inte blir BÄTTRE av att vistas hemma, men ofta är det högst olämpligt att denne befinner sig på sin arbetsplats".

Lennart Regebro sa...

"Du ger uttryck för den klassiska oförståelsen för psykiska sjukdomar."

Nej.

"Många är de som bara kan begripa somatiska åkommor och ofta är det dessa människor som oförstående säger "ryck upp dig"."

Tur att jag inte är sån då, och inte sa så.

Anonym sa...

"Du ger uttryck för den klassiska oförståelsen för psykiska sjukdomar."

"Nej."

Jo, jag tog inte upp det i mitt inlägg, men att säga att man blir inte bättre av att vara hemma är en vanlig kommentar hos människor som inte själva varit deprimerade eller som inte har någon djupare förståelse i mentala sjukdomar.

Det är inte många som blir bättre av att vara hemma - varken människor med rent kroppsliga besvär eller med själsliga - men ofta krävs det ändå att kunna vara borta från arbetsplatsen p g a sjukdom.


"Tur att jag inte är sån då, och inte sa så."

Ja, det är skönt.

Lennart Regebro sa...

Som du påpekar är det givetvis så att man ofta som deprimerad inte kan sköta sitt jobb. Då är sjukskrivning naturlig. Men att i riktlinjerna, som innan, rekommendera att man för depression blir sjukskriven i ett år är precis lika fel, om inte mer fel.

Anonym sa...

Sant, sjukskrivning ska inte ske per automatik utan efter ordination.

Skywatcher sa...

Riktlinjer är bra, men som redan sagts inte om dom är totalt fyrkantiga. Håller med om "utbrändhetsbegreppet" till viss del beror på att man t.ex inte längre klarar/trivs med sitt jobb. Tyvärr är det så att går man kvar för länge på ett sådant så är risken överhängande att man till sist drabbas av symtom som ångest, trötthet osv. Så eventuellt kanske det ändå är vettigt med en begränsad sjukskrivning där man samtidigt får återhämta sina krafter och ett proffessionellt stöd och hjälp att hitta något annat som passar bättre. Sen så tillhör jag dom som faktiskt anser att en arbetsgivare också har ett ansvar. Faktum är att arbetstempot är hårt uppdrivet idag. Ibland mycket hårt uppdrivet. T.ex inom sjukvården som jag arbetar inom har ju ständiga nedskärningar det vill säga mindre personal ska klara ibland ett ökande antal patienter. Det finns ingen som på allvar säger stopp! Uppifrån. Det kan man nog till viss del skylla det svenska hierarkiska sjukvårdssystemet för. Hursomhelst. Det är sällan schysst att rikta udden mot dom som står längst nere på golvet, närmast patienterna som t.ex sjuksköterskor, läkare, undersköterskor, kuratorer etc. Där, ser jag en stor del av lösningen. Men en förändring av detta kostar pengar. Och mantrat är ju allt som oftast att allt ska lösas inom befintliga ramar.

/Hälsningar från en inkonsekvent vänstermänniska.

Lennart Regebro sa...

Visst kostar det pengar, men inte mycket. En privatisering av vårdens utförande skulle lösa dom flesta problem inom sjukvården, och även detta skulle bli bättre, eftersom sjuksköterskorna skulle få mer makt. Som allra minsta maktutövande skulle dom kunna byta jobb till en arbetsgivare som lyssnar på dom och inte bara kör folk i botten därför att det är enklare än att slå sig igenom den kafkaeska byråkratier.

Att införa kundstyrd sjukvård är utan tvekan den viktigaste frågan i svensk socialpolitik.

Skywatcher sa...

En sak som glöms, och så som faktiskt framtörallt moderaterena drev förr som jag kan skriva under på är att skrota dessa jättelika regioner. Är det något som hållt nere lönerna för oss på golvet så är det dom. Jag jobbar i Västra Götalandsregionen. Som har en skriftligt bestämmelse att om jag byter arbete inom regionen så är det min "hör och häpna" nuvarande chef som ska sätta min lön. Mitt förslag är att göra som Norge, flytta upp allt ansvar för vården på staten. Sen kan man driva många olika sjukhus på olika sätt, möjligen, privat, där det passar, kooperativt eller i vissa fall dirket statligt. Tror vi skulle få en mer övergripande styrning då. Staten står för övergripande riktlinjer t.ex genom socialstyrelsen, Dessutom tror jag kanske att vi skulle få möjlighet till en mer rättvist fördelad sjukvård även om vissa extremt specialiserade behandlingar kanske måste finnas i mer begränat antal för att upprätthålla kvalitetr inteen. Det får helle givetvis finnas
några specialavtal om hur lönerna ska fördelas utan det skulle helt få avgöras av det lokala sjukhuset, privat eller statligt, kooperativt, eller styrt på annat sätt. Jag kan bara tala för VG-region, men där har man lagt en stor blöt filt över all lönekonkurrens. Innan regionen skapades så fanns det betydligt mer självstyrande enheter, i form av många fler landsting som kunde och konkurrerade med löner etc. Detta har effektivt strypts. Tänk också på att VG-region kanske är den största regionen som slingar sig i princip från Hallandsgränser upp genom hela götborgssjukvården och vidare upp genom Trollhättan och GÖteborg ända upp till Strömstad eller om det är upp till värmlandsgränsen även det tidigare södra älvsborg med Borås, Skövde m.m har också slukats upp av regionen.

Lennart Regebro sa...

Visst. Allmän statlig sjukförsäkring, och så skrotar man inte bara regionerna utan även landstingen.

Skywatcher sa...

Fantastiskt, jag kom överrens med en politisk motståndare ... Sånt är väl stort :-)

Ha det Gott!

Lennart Regebro sa...

Det är inte så svårt om man lyssnar på varandra och inte sitter fast i massa dogmer. :-)