Lars Leijonborg ställer inte upp till omval. Förmodligen ett bra drag, han har fört in fp i en borgerlig regering, och brutit nedåttrenden. Mer än så kan han nog inte göra.
Dennis frågar om det är dags att dra igång kampanjen "Vem som helst, men inte Jan Björklund" och svaret på den frågan är "ja", det är dags för den kampanjen, och den är redan igång. Björklund skriker på polis oavsett vad problemet är (FP har till och med föreslagit mer närpoliser i förorten för att, hör och häpna, minska utanförskapet bland invandrare). Så kör på med den kampanjen. Vem som helst, men inte Jan Björklund.
Jag är dock mindre pessimistisk än Louise, och tycker att det finns vettiga kandidater. Fast jag vet inte om dom ställer upp.
Johan Pehrson nämns ibland, och han ställer säkert upp, men han är en stark motståndare till alla former av integritet, så han är nog lika katastrofal som Björklund. En partiledare som gillar spioneri, övervakning och avslyssning? I folkpartiet? Folk kommer ju skratta så dom pinkar på sig.
Nyamko Sabuni har också nämnts. Hon är en stenhård logiker, vilket vore roligt att ha som partiledare. En person som man faktiskt kan övertyga med argument. Det ni. Det hade vart nåt! Men hon är nog för ny och oerfaren, och hon har sagt nej, och om Nyamko säger nej så menar Nyamko nej. Så henne kan man glömma.
Av dom som har nämnts, återstår då Cecilia Malmström, som är trevlig men lite mesig. Men hon har ett bra stöd inom partiet och har skött sig bra i EU. Så det går väl bra.
Men media har glömt(?) två personer: Karin Pilsäter och Håkan Lind. Karin Pilsäter är dock mest förtjust i skattefrågor, och risken är att fp med henne vid rodret börjar tävla med c om att gulla med småföretagare. Bra för småföretagarna, men om alla partier utom kd bara pratar om skatter, vad händer då med resten av politiken? Men om Pilsäter är beredd att släppa småföretagarkrameriet till c kan det gå. Men som sagt, jag vet inte om hon är intresserad.
Och så har vi Håkan Lindh. Briljant politiker och allmänt smart kille som har tagit fp i Skellefteå från en flugskit på den politiska kartan till det ledande oppositionspartiet i Skellefteå. Om han är intresserad tror jag han vore perfekt!
Så, ropen skalla! Vem som helst utom Björklund eller Pehrsson, och helst Pilsäter eller Lindh! Tja, det rullar ju inte av tungan direkt, det kampanjvrålet... Jaja, man kan inte få allt.
Kanske intressanta bloggar om: jan björklund, folkpartiet, politik, håkan lindh, karin pilsäter, johan pehrsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja till Sarkozy men nej till Björklund? Jag hänger inte med här...
Äh, kom igen Frykman. Vad är oklart?
Sarkozy är den enda i fransk politik som pratar om att reformera arbetsmarknaden, vilket är huvudproblemet i Frankrike, och har varit huvudproblemet de senaste 20 åren.
Björklund är en batong-galen snubbe som visserligen är en skicklig politiker, men vars åsikter är helt uppåt väggarna (utom i skolfrågan, men det är en ren slump).
OK, en likhet finns. Båda ville sätta in poliser för att hantera problem i förorten. Skillnaden var dock att i Frankrike så var det upplopp. I Sverige var det väl möjligtvis nån som sa "Jävla AMS".
Jag hade nog också sagt ja till Björklund, om Sverige hade upplopp i förorterna och alla andra kandidater var vänsterpartister, kristdemokrater, sverigedemokrater eller Ola Ullsten. Men nu finns det ju faktiskt personer inom fp som är riktigt vettiga.
Vi är ju överens om att Pilsäter och Lindh borde ställa upp, t ex.
Jag har nog hängt alldeles för mycket med Björklund för att kunna hålla med om din beskrivning.
Jag vill också att Staffan Werme ska ställa upp. Jag kan väl avslöja att jag inte vill se Staffan Werme som partiledare.
Jag har också hängt med Björklund, och jag har inget emot Björklund som person. Men faktum är att när han uttalar sig så går det ut på att man skall ha mer poliser, eller mer ordning och reda eller mer styrsel och mer statlig inblandning, varenda jämra gång.
Om han är liberal på fler än en fläck så anstänger han sig hårt för att det inte skall märkas. Med honom som partiledare skulle folkpartiet snabbt fullfölja den väg partiet har varit på dom senaste två åren: Full fart mot batong-konservatism.
Och det är kanske förståeligt, för när moderaterna tog ett steg mot mitten så blev det trångt, och det finns nu mer plats på andra sidan moderaterna. Men jag tycker inte att folkpartiet skall ta den platsen. Jag tycker folkpartiet skall fortsätta vara ett liberalt parti.
"En person som man faktiskt kan övertyga med argument."
"...och om Nyamko säger nej så menar Nyamko nej."
Öh...
Jag antar att fröken Anonym ovan tillhör dom som anser att folk som ändrar sig när dom blir överbevisade är "veliga".
Skicka en kommentar