2007-05-21

Känslor före verklighet.

Börje Höglund klagar på alliansens politik. Dom argment han använder är intressanta. Inte för att dom är bra, utan för vilken typ av argument han använder. Dom är konsekvent rent känslomässiga. Här är väl valda delar ur artikeln:
Jag känner förtvivlan över regeringens politik... De ser en regering som är blind och okänslig för hur verkligheten ser ut. Själv känner jag förtvivlan... Mest orolig är jag...
De upplever att regeringen är blind och okänslig för hur verkligheten ser ut... regeringen lyckats reta upp den ena gruppen efter den andra med okänsliga och illa genomtänkta åtgärder... De har fått uppleva att partier som före valet talade sig varma för småföretag börjar med att ge dem ett kraftigt "slag på käften"... "varför lämnas vi utanför?"...anledning att rysa... Finansminister Anders Borg har uttalat oro... Men riktigt orolig bör man vara... visat ringa intresse för det som rör "vanligt folk" och för Landsorts-Sverige. Bilden av nonchalans mot arbetslösa, låginkomsttagare och pensionärer har kommit att dominera... jag känner förtvivlan.. det vore både synd och skam... jag har svårt att tro på det jag hoppas på...

Börja "känner" och "förtvivlar" en hel del. Men när han kommer med sakliga påståenden, och det gör han, då låter det såhär:
Slopandet av förmögenhetsskatten tillför i stort sett dem som har det allra bäst en ytterligare guldkant på tillvaron. Slopandet av den skatten verkar dock nödvändig, eftersom de som har råd med en bra advokat och en skicklig revisor kan trolla bort den skattepliktiga förmögenheten. Socialdemokraterna har dessutom bäddat för slopandet genom att befria de allra rikaste.
[...]
Allt tyder nu på att avtalsrörelsen med centrala och lokala avtal blir en black om foten för regeringens ambitioner om flera jobb. Både regeringen och Riksbanken har anledning att rysa, men framför allt alla som befinner sig i utanförskap.
[...]
De som samlats på mynttorget måste väl hoppa högt av glädje över regeringens stora generositet åt vissa. Ja, men glädjen kan vara snabbt övergående. Socialdemokraterna, v och mp har lovat återinföra fastighetsskatten efter nästa val.

Så politiken som förs är nödvändig, men problemet är att sossarna säger att dom skall ändra tillbaka på det, och facket bråkar? Är det Alliansens fel, menar Börje? Hur tänker han då?

Börjes argument är att han är orolig för att man skall förlora nästa val, genom att inte föra en populistisk politik om helst följer och accepterar den socialdemokratiska dogmerna och propagandan. Med andra ord klagar Börje på att Alliansen inte för samma politik som socialdemokraterna, och i detta ignorerar han helt det faktum att socialdemokraternas politik inte var speciellt bra. Han har egentligen inga som helst sakliga argument mot Alliansens politik, utom att skattesänkningarna gynnar som med högst inkomst. Det gör alla skattesänknigar. Att dom gynnar dom med lägst inkomst också är inte intressant för Börje.

Börje pratar mycket om "verkligheten". Men Börjes misstag är framförallt att han är mer intresserad av makt än politik. Hans rekommendation till Alliansen är att föra en populistisk politik, fast den politiken inte håller i längden. Hur verklighetsförankrat är det?
Dessutom säger Börje att han är konservativ. Det är sossarna också. Börje bör byta parti. Han har inget i ett borgerligt parti att göra med den inställningen.


Kanske intressanta bloggar om: ,

(Björn skriver också)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Känns bra att äntligen få läsa skrifter från en bloggare som inte är kritisk till alliansen, trodde alla hade vänt kappan efter vinden.

Lennart Regebro sa...

Jag ÄR kritisk till alliansen. Det betyder inte att jag kritiserar ALLT dom gör. Jag tycker dom gör mycket som är bra, och dom är bättre än alternativet.