Lennart Regebro

Finns det ett alternativ till kapitalism?

Om du läser det här är det dags att byta feed-address! :)

Nu har jag börjat blogga hos Wordpress istället, för Blogspot suger.

Ny URL är http://lennartregebro.wordpress.com/

Ny feed är http://lennartregebro.wordpress.com/feed/

Första inlägget handlar om Putin vs Chavez.

Jag har innan frågat om det finns en demokratisk vänster och lyckats hitta fem personer inom vänstern som har ansträngt sig för att argumentera mot diktatur och för demokrati även när det är vänsterdiktatur. Och med tanke på att jag har fem antidemokratiska vänsterpersoner som kommenterar bara det blogginlägget så inser ni ju ungefär hur läget är inom vänstern. Kort sagt, större delen av vänstern skiter i om det är demokrati eller inte, bara det är vänster.

Men jag har idag glädjen att utöka den lilla skaran från fem till sex med Zaida Catalán, efter hennes artikel i Expressen idag. Det innebär att den totala listan är:

• Annika Hjelm efter artikeln Tacka högern för hjälpen i Arbetaren.


• Zaida Catalán efter artikeln Blunda inte för Chávez fasoner! i Expressen.
  


• Jonas Morian efter ett antal artiklar som denna i frågan på sin blogg Promemorian.


• Mattias Axelsson efter Varför går vänstern vilse i världen? på sin blogg Utsikt från Höjden.


• Per Madsen efter att ha kritiserat Kubas diktatur i kommentarerna till min blogg.


• Ulf B Andersson, efter artikeln Förnekandets Anatomi i Ordfront. Det är dock oklart var hans politiska sympatier ligger. Han kan mycket väl vara nyliberal, jag har ingen susning. Men han antas tills vidare vara vänster eftersom han skrev i Ordfront.

Summa summarum: Jag har hittat sex personer som kallar sig vänster och som har kritiserat vänsterdiktaturer. Bland dessa finns en socialdemokrat som ofta "anklagas" för att vara liberal av andra inom vänstern, och en som vi inte är säkra på att han är vänster.

Det är ingen imponerande samling av demokrater inom vänstern, direkt.

Andra bloggar om: politik, vänstern, demokrati

Åsa Linderborg har återigen skrivit en drapa full av så dumma felaktigheter att det är svårt att tro att hon verkligen tror på det hon skriver. Så vi får väl tävla igen om vem som kan hitta flest fel. ;)

Jag börjar:

Så försöker ju till exempel borgerligheten övertyga sig själv och alla andra att man alltid har stöttat ANC:s befrielsekamp och dess ledare Nelson Mandela.

Nej, det försöker inte borgerligheten alls göra. Liberaler stödde inte ANC och Nelson Mandela under många år, eftersom ANC hade bestämt sig för att våld var den vägen som gällde. Ja, ANC var terrorister, och Nelson Mandela var terrorist, och den som grundade MK, ANCs militära avdelning. 1985 erbjöds han att bli frigiven mot att ANC avsade sig våld. Mandela sa nej. ANC gav upp den beväpnade kampen och blev demokratiska efter Nelson Mandelas frigivning 1990. Från den dagen stödde liberalerna ANCs kamp igen.

Så nej, borgerligheten försöker inte alls övertyga sig och alla andra om att vi stödde terrorister under 70-och 80-talet. Jag gjorde det definitivt inte. Men sossarna gjorde det. Och Sovjet också för den delen. Fina kompisar Åsa Linderborg har.

OK, över till er andra. Nog kan vi väl hitta fem fel här?

Andra bloggar om: politik, åsa linderborg, anc, historierevisionism, finn fem fel

I respons på min förra post har nån som går under namnet "Neoliberal agenda" svarat. Bland annat menar han att det intressanta är inte vilken grad av handlingsfrihet man har, utan enbart vad som har hänt innan. Och har man en negativ frihetssyn så tycker man kanske så. Dessutom pratade han om "negativa friheter" som tryckfrihet. Men låt oss se vad som händer omm vi tar den negativa frihetssynen och applicerar den på frågor som tryckfrihet.

Om det intressanta inte är vilken frihetsgrad man har, utan bara vad som har hänt innan, så är det ju så att så länge du inte har blivit straffad eller hotad för något du har publicerat så är ju kravet på negativ frihet uppfyllt. Du har inte blivit utsatt för våld eller hot, och det är ju bara vad som HAR HÄNT som är relevant. Att du inte VILL publicera nåt misshagligt för regeringen har ju inte med saken att göra med en rent negativ frihetssyn. Med den här synen på frihet har du alltså full negativ tryckfrihet så länge du inte har kritiserat eller tänker kritisera regeringen, detta helt oavsett om du kan kritisera regeringen eller inte. Den negativa tryckfriheten betyder alltså bara att du slipper hamna i fängelse så länge du inte tänker skriva "fel" saker. Det är ju inte din frihetsgrad som är relevant med negativ frihetssyn, och om du kan skriva saker eller inte spelar ingen roll. Bara att du inte har hamnat i fängelse.

Och det här är ju en meningslös syn på tryckfrihet. Du har full frihet att trycka vad du vill så länge det du vill trycka är godkänt. Nej, tryckfrihet är en positiv frihet. Det är en fråga om handlingsfrihet. Det handlar om ifall du har handlingsfriheten att kritisera regeringen utan att bli slängd i fängelse. Vilket enligt Neoliberal Agenda och säkert många andra libertarianer är att räkna som en positiv frihet.

Men nu kommer libertarianer och säger "vadå, skall staten betala en tryckpress för dig bara för att du skall ha tryckfrihet?" Nej, för nu pratar vi om nåt annat, nämligen rättigheter. En negativ rättighet är en rättighet som du kan utnyttja utan att någon annan behöver göra nånting. Dom behöver bara avstå från att hindra dig att utnyttja den. Tryckfrihet är alltså en negativ rättighet. Medan rättigheten till sjukvård är en positiv rättighet. Det är en rättighet till något, och nån annan måste betala den.

Notera alltså här hur negativa rättigheter är positiva friheter med den här synen, alltså friheter baserade på handlingsfrihet. Men att positiva rättigheter inte är friheter alls. Däremot kan ett positivt frihetsbegrepp leda till positiva rättigheter, medans ett negativt frihetsbegrepp inte kan göra det. Och det är ju därför libertarianer klamrar fast vid ett negativt frihetsbegrepp. För det innebär att dom kan hävda att skatt är stöld.


(ps. Det går att kritisera det här genom att säga att negativ frihet är en fråga om handlingsfrihet, men inte handlingsmöjlighet, och sätta gränsen där. Men då måste man erkänna att exemplet med källarna i mitt förra inlägg innebär att man är ofri i båda fallen, eftersom man har precislika mycket handlingsfrihet i båda falen, och då faller definitionen av negativ frihet som avsaknad av våld eller hot om våld. Så hur liberatarianerna än vrider sin negativa frihetsrumpa så är den bar.)

Andra bloggar om: politik, ideologi, libertarianism, frihet, nyliberalism, liberalism

I senaste Liberal Debatt kommer Mattias Svensson med ett utfall mot liberalismen (hittat via Norberg), det han kallar "socialliberalism". Ja, ett utfall. Det är ingen kritik, för det grundar sig på rena missförstånd och påhitt.

Socialliberalismens bidrag till frihetsdebatten är teorin om positiv frihet, ett luddigt och vitt begrepp som handlar om att staten aktivt ska gripa in och korrigera människors frivilliga sociala och ekonomiska interaktioner.

Nej, det handlar det inte alls om. Rena fantasier från Mattias håll. Positiv frihet handlar om att ha en möjlig frihet, inte en teoretiskt frihet utan verklighetskontakt. Paradexemplet är exemplet med två män instängda i två källare. Båda har exakt samma situation, nämligen att dom är fast i en källare och kan inte komma ut. Där finns varken mat eller vatten, så snart kommer dom dö, om ingen räddar dom. Den ena mannen blev instängd i källaren av en annan person. Den andra mannen blev instängd för att dörren gick i baklås.

Med libertarianernas negativa frihet är mannen vars dörr gick i baklås fri, medans mannen som blev instängd i källaren är ofri. Att dom båda männen har exakt samma möjligheter och frihetsgrad är irrelevant enligt detta sett att se det. Detta visar hur fullständigt absurd en frihetssyn som enbart tar hänsyn till negativ frihet är. En man kan vara instängd i en källare och ändå befinna sig i frihet, enligt Mattias Svensson.

Med detta i åtanke måste man avfärda en rent negativ frihetssyn som absurd. Det är en abstrakt, meningslös teoretisk frihet, som inte har något med mänsklig erfarenhet att göra. Det är därför äkta liberaler har tagit till sig en positiv frihetssyn, och tar avstånd från libertarianernas absurda moraliska universum.

Istället för att se en konflikt i detta anser sig socialliberalen vara (d)en person som är skickad att balansera den negativa och positiva frihetens motsatta principer.

Dubbelfel. Liberaler ser visst en konflikt i detta. Nej, positiv frihet är inte konfliktfri. Verkligheten är inte konfliktfri. Jag tror en anledning till libertarianernas närmast religiösa fastklamrande vid en rent negativ frihetssyn till stor del handlar om att man kan uppföra ett teoretiskt konfliktfritt universum där alla lever i harmoni. Det är en utopisk syn där en perfekt konfliktfri värld skall framskapas på politisk väg. Det bästa man kan säga om denna utopi är att den till skillnad från kommunistiska och fascistiska utopier inte skall genomföras med våld. Det innebär att libertarianismen aldrig kommer leda till de massmord andra utopiska ideologier har lett till, och det är ju skönt att veta. Men den är lika felaktig och lika grundad i någon slags absurd önskan om renhet och perfektion som alla andra utopier. Verkligheten i allmänhet, och mänskligheten i synnerhet, är inte perfekt, och vi kan inte skapa en perfekt konfliktfri värld. Det är omöjligt.

Det andra felet är att påstå att äkta liberaler anser sig vara den som är skickad att balansera konflikterna. Det gör man inte alls. Dom allra flesta konflikterna vill man föra ner på en så individuell nivå som möjligt. Och när det gäller den specifika konflikten mellan hur mycket socialt skydd man skall ha och hur mycket det skall kosta, så skall det bestämmas demokratiskt. Det är alltså inte alls så som Mattias fantiserar ihop att liberalen anser sig bättre skickad att balansera detta. Snarare är det libertarianen som anser sig bättre skickad att bestämma detta, eftersom han har bestämt att i konflikten mellan låg skatt och bra socialt skyddnät så är det det låga skatten som skall vinna, helt och hållet.

Socialliberalens själva utgångspunkt är att i polemik med liberalen se frihet som något som aldrig kan tillåtas - eller vara önskvärd - fullt ut.

Nej, äkta liberaler inser att något sådant som "frihet fullt ut" inte kan existera. Folk har inte full frihet att alltid göra vad dom vill, därför att man kommer alltid i situationer där en persons frihet krockar med en annan persons frihet. Libertarianer försök lösa den konflikten genom att skapa en definition av frihet som är så begränsad att den är meningslös. Det är som att hävda att alla kan ha bra väder, och sedan definiera "bra väder" så att allt väder är "bra". Man har då gjort hela frågan meningslös.

Ett samhälle där folk har att välja mellan att begå brott eller svälta men ändå betraktas som fria -"fullt ut", är ett samhälle där definitionen på frihet är meningslös. Det är ett samhälle där bara dom framgångsrika har en frihet värd namnet.

Överprövningen av friheten som rättighet urartar lätt till en mer eller mindre akademisk tankelek enligt avancerade modeller.

Medan libertarianens rent akademiska tankelekar aldrig ens utsätts för "avancerade modeller" eller någon slags kritisk granskning, utan bara är en ren utopisk rosa tankelek. "Om vi bara sänker skatten jättemycket kommer allt bli bra". Längre än så går inte resonemanget.

Men socialliberalen kan också vara förmyndarmässig som en kristdemokrat, teknokratisk som en socialdemokrat, fördömande av liberal frihet som en marxist-leninist och med samma vurm för makt och överhet som någon konservativ, låt vara med andra argument och bevekelsegrunder. Då finns ändå gott om socialliberaler som är än mer antiliberala än Niklas Ekdal.

Men alla libertarianer är förstås perfekta och helt likartade kloner som har samma åsikt i allt. I själva verket kan man ju inte ens se skillnad på dom. Eller? Jo, det är klart man kan. I själva verket är libertarianer uppdelade i massvis med smågrupper. Jag har diskuterat med folk som kallar sig "nyliberaler" (jag försöker undvika beteckningen då den betyder för mycket olika saker) som liksom Svensson hatar socialliberaler, och kallar dom kvasi-socialister. Och jag har diskuterat med som som kallar sig "libertarianer" som kallar nyliberaler för kvasi-socialister. Och jag har diskuterat med varianter som snarast betecknar sig som Randianer, som är folk till och med dom andra libertarianerna brukar beteckna som en fanatisk sekt. Och jag har pratat med anarko-kapitalister, som betraktar alla andra former av libertarianister som kvasi-socialister. Och dessutom går det grupperingar på tvärs av detta, med folk som är utilitaristiska libertarianer, och viftar undan rättigheterteoretikerna (som verkar vara i majoritet) med, ja, att dom är nån slags märkliga kvasi-socialister.

Splittringen inom dom grupper som klamrar sig fast vid den negativa frihetens perfektionism är stor. Det brukar bli så i utopistiska grupperingar när verkligheten knackar på.

Jag ser fram emot att den knackar på hemma hos Mattias Svensson.

Andra bloggar om: politik, liberalism, ideologi, nyliberalism, libertarianism