Men jag har idag glädjen att utöka den lilla skaran från fem till sex med Zaida Catalán, efter hennes artikel i Expressen idag. Det innebär att den totala listan är:
- Annika Hjelm efter artikeln Tacka högern för hjälpen i Arbetaren.
- Zaida Catalán efter artikeln Blunda inte för Chávez fasoner! i Expressen.
- Jonas Morian efter ett antal artiklar som denna i frågan på sin blogg Promemorian.
- Mattias Axelsson efter Varför går vänstern vilse i världen? på sin blogg Utsikt från Höjden.
- Per Madsen efter att ha kritiserat Kubas diktatur i kommentarerna till min blogg.
- Ulf B Andersson, efter artikeln Förnekandets Anatomi i Ordfront. Det är dock oklart var hans politiska sympatier ligger. Han kan mycket väl vara nyliberal, jag har ingen susning. Men han antas tills vidare vara vänster eftersom han skrev i Ordfront.
Det är ingen imponerande samling av demokrater inom vänstern, direkt.
Andra bloggar om: politik, vänstern, demokrati
7 kommentarer:
Sen när blev Zaida vänster?
Hon är miljöpartist. Miljöpartiet är ett konstigt hopkok av vänster-hippies och liberala folkpartister som sysslat med enfrågor och som på gamla dar insett att det inte bara funkar att prata miljöpolitik och då börjar man få problem.
Miljöpartiet kommer gå samma väg som de Gröna i Tyskland. Det kommer sluta med att deras egna medlemsbas inte känner igen sig i sitt eget parti. (Vilket redan händer, för någon dag sedan var det en som hoppade av MP. Birger S. har pratat mycket om att Miljöpartiet har tappat sina rötter).
Sanningen är i alla fall. Att Miljöpartiet aldrig varit och aldrig kommer bli vänster.
Miljöpartiet blir allt mindre vänster, det skall erkännas. Men jag har en bred definition på vänster här, för att vara snäll, och jag har låga krav på att vara demokrat också, för att vara snäll.
Skall man inte vara snäll är varken Morian, Per Madsen eller Zaida vänster, eftersom som är sossar eller miljöpartister, och alltså inte riktiga socialister. Och eftersom Ulf B Pettersson inte har kallat sig vänster så kan vi skippa honom också. Mattias Axelsson har i tidigare inlägg på sin blogg hävdat att liberaler är lika illa som kommunister, och då kan man ju om man inte är snäll hävda att han inte är speciellt demokratisk egentligen.
Då återstår Annika Hjelm.
Annika Hjelm. Sveriges enda vänsterdemokrat.
Nej, så elak är jag inte. Jag ger vänstern en rejäl chans. Det är inte speciellt höga krav varken på att vara vänster eller demokrat i den här listan, faktiskt. Men trots detta har jag bara hittat sex personer. Och jag har letat sedan Januari 2006.
Det är sex mer än vad jag kan hitta bland dom på den andra sidan av blockgränsen. Där vill dom införa ökad censur,mer intrång i den personliga integriteten, mer övervakning, lättare att hålla människor gripna utan bevis utökat samarbete med usa ja listan kan göras lång med inskränkningar i demokratin. Iofs så har sossarna också börjat glida åt höger i dom frågorna.
Som tur var är ditt påstående helt utan verklighetskontakt.
Du kan inte hitta några demokrater häger om miljöpartiet säger du. Nähä.
Jag tänker inte ens leta. Jag tänker bara dra upp en rad med folk som jag vet har framfört kritik mot diktaturer oavsett diktaturernas politiska tillhörighet.
Johan Norberg
R.J. Rummel
Per Ahlmark
Jörgen Modin
Mikael Ståldal
Och jag då.
Där har vi sex nu aktiva personer, i skön blandning mellan kändisar och småbloggare som jag, allt från vänsterliberaler som Ahlmark och Nyliberaler som Norberg och konservativa som Rummel. Ungefär som vänsterlistan ovan, alltså. Och detta utan att ha letat i nästan två år, utan dom här kom jag på på rak arm.
I själva verket undrar jag om du kan hitta sex nu aktiva liberaler som någonsin har stött nån diktatur. Du får två år på dig att leta kör hårt. Jag har som sagt var aldrig stött på nån.
Den här diskussionen har jag totalt missat. Intressant!
Har förut funderat lite på denna fråga själv, men aldrig så här konkret.
Det jag kommit fram till är att oftast ser "vänstern" allt som en match som det gäller att vinna.
I en match gäller det att hålla tätt, kontra, hålla backlinjen och göra mål. En del bortamatcher, men mest match hemmavid.
I laget finns det de som fäller, får gula och röda kort, men också de som sätter rökare i krysset.
Allt tillhör spelet, men det gäller att vinna, till vilket pris som helst. Även genom röda kort.
Och givetvis så har vi åskådarna, de hejar som de alltid gjort på sitt hemmalag - oavsett placering och resultat.
Det finns sådana i borgerligheten också, måste sägas. Fast visst, i vänstern, och i exremhögern, är det vanligare. Det är väldigt svårt att hitta folk inom sossarna som inte är sådana. Bland knäppgökarna till vänster om V är det omöjligt.
Listan uppdaterad med två nya tillägg.
Skicka en kommentar