Lennart Regebro

Jag var lite snabb i gårdagens post om jobbavdraget. Där kom jag fram till att både regeringen och Metro hade rätt i sinda påståenden. Att det är sant att 75% av jobbacdraget går till låg och medelinkomsttagare (vanligen definierat som dom som har under 27.500 i månadsinkomst), samt att det också är sant att 60% av jobbavdraget går till den rikaste tredjedelen, som Metro påstod.

Men så är det ju inte! Jag läste fel i min egen tabell. Jag läste tabellen vid 50% av jobbavdraget. 50% går till dom som har en lön över 22.000, vilket mycket riktigt är den rikaste tredjedelen av befolkningen mellan 20 och 64 år. Men Metro sa ju 60%, inte 50%, och den gränsen går ungefär runt 19-20.000 i inkomst. Det är minsann inte alls den rikaste tredjedelen av befolkningen mellan 20-64 år. Det är snarare 40-45%. Mindre än den rikaste tredjedelen blir det bara om man räknar in barn och pensionärer, och då är det närmare den rikaste fjärdedelen av befolkningen.

Så Metro hade fel alltså. Dom försöker skapa indignation över att den hemska "rikaste tredjedelen" (visst får man en bild av Östermalmsmoderater på golfrunda) får alla pengarna, när denna "rikaste tredejel" i själva verket är ungefär 50% av alla som arbetar.

Ja, så där har ni det. Dom 50% som betalar högst skatt får 60% av skattesänkningen. Vilken otroligt hemsk orättvisa.

---

Andra bloggar om: jobbavdrag, skatter, metro, alliansen

Jag har räknat lite på jobbavdraget, efter Metros avslöjande. Enligt statistik på inkomstfördelningen från SCB, och uppgifter om hur mycket avdrag man får från Dina Pengar, så blir det såhär:

%	Inkomst	Avdrag	Totalt	%	% Acc
5,1	150	415	193441	6,34%	6,34%
4,9	170	480	217757	7,13%	13,47%
5	190	545	251266	8,23%	21,70%
4,8	210	615	273267	8,95%	30,65%
4,4	230	680	274605	8,99%	39,64%
3,8	250	680	237867	7,79%	47,43%
3,2	270	745	222464	7,29%	54,72%
3,1	290	810	232016	7,60%	62,32%
4,8	325	875	387306	12,69%	75,00%
2,5	375	1060	245403	8,04%	83,04%
1,5	425	1060	148259	4,86%	87,90%
1	475	1090	98146	3,21%	91,11%
1,1	550	1125	115337	3,78%	94,89%
0,9	700	1126	92787	3,04%	97,93%
0,3	900	1127	30202	0,99%	98,92%
0,9	2000	1128	33110	1,08%	100,00%

Förklaring:
%: Procent av befolkningen
Inkomst: Ungefärlig genomsnittlig årsinkomst
Avdrag: Skattereduktion per månad
Total: Total skattereduktion för inkomsgruppen
%: Procent av total skattereduktion för inkomstgruppen
% Acc: Accumulerad del av skattereduktionen för denna inkomstgrupp och lägre inkomstgrupper.

Jag har inte tillgång till detaljinformation, utan kan bara ta det som publiceras av SCB, så det här är grovt räknat. Alliansen uträkningar är förmodligen noggrannare. Men av det här så kan vi se att tre fjärdedelar av avdraget går till folk som har en årsinkomst på ungefär 325.000, eller en månadslön på 27.000 eller lägre. Med andra ord, Alliansens löfte om att tre fjärdedelar skulle gå till låg och medelinkomsttagare är helt sant.

Det lustiga är såklart, att om man räknar på vilka som är den rikaste tredjedelen av befolkningen, så är det dom som har en inkomst över ungefär 19-20.000 i månaden. 60% av skattesänkningen skall gå till dom, säger Metro, vilket också är korrekt.

Det är alltså en lek med ord från Metros sida. Och när Metro påstår att Allliansen ljög, så är det Metro som ljuger. Jag tror inte en sekund på att dom inte förstår det här.

---

Andra bloggar om: metro, alliansen, jobbavdrag, skatter

Nu har designat om och satt kategorier på alla inlägg. Det var jobbigt. Och det visade sig att bloggen inte alls handlade om politik, människor och frankrike, utan om vänstern, media och demokrati. Nåja.

Eftersom jag har satt kategorier på alla inlägg är det mycket sannolikt att ni som läser den här bloggen via nån feed kommer få alla inläggen igen, eftersom dom räknas som modifierade.

Som sagt, Blogspot är puckat.

En liten klargröning kan vara på sin plats. Dom tidigare inläggen om raderade kommentarer är inte klagomål. Som bloggare har man full rätt att välja vilka kommentarer man vill ha kvar. Det är naturligtvis lite fegt att radera en kommentar bara för att man inte kan svara på den, men det är ändå deras bloggar, och jag har ingen som helst rätt att skriva kommentarer på dom, mer än jag har rätt att knata in på deras tomt och vifta med banderoller.

Jag skriver dom här inläggen som svar här eftersom jag inte får skriva på deras bloggar. Nåt annat än så är det inte. Det är ju en av dom bra sakerna med bloggosfären. Man kan alltid svara på sin egen blogg.

Men nu skall jag klaga. Inte för att Anne Cahling raderade kommentarer, för det gjorde hon inte. Hon gjorde nåt jag tycker är dålig stil. Hon stängde inlägget för diskussion efter att hon själv hade skrivit ett svar som grovt missrepresenterar min och andras åsikter. Det tycker jag faktiskt är betydligt värre än att man raderar kommentarer, för hon skriver alltså felaktigheter om andras åsikter och sedan ger hon dom ingen chans att rätta till det. Och det tycker jag är dåligt.

Anne Cahling skrev såhär:

Johan, Lennart:
Om eran utgångspunkt är att det är omoraliskt av en fackförening att organisera arbetskraften, och/eller att alla som motbevisar era påståenden är lögnare, så finns det inte mycket mera att diskutera tycker jag för att vi har ingen gemensam verklighetsbild att utgå ifrån."

Det är naturligtvis inte min utgångspunkt. Varken jag eller Johan Paulsson hade skrivit någonting som kunde tolkas som att det skulle vara fel eller omoraliskt att organisera arbetskraften. Om Anne Cahling ljuger för sina läsare eller om hon ljuger för sig själv vågar jag inte uttala mig om. Men att klämma ur sig ett sådan rent ogrundat påstående tycker jag nästan är förolämpande, så jag blir lite sur faktiskt.

---

Andra bloggar om: politik, replik, facket

Egentligen tycker jag inte Blogspot är speciellt bra. Jag använder det bara för att jag använder så mycket andra google-saker. Jag håller på att jobba på att gå över till en egen-hostad blogg som jag själv är med att utvecklar, men det kommer ta lite tid.

Det fina med att köra nåt eget är att jag har full koll och kontroll och kan lägga till precis dom funktioner jag vill ha. Det fina med att ha Blogspot är att nån annan gör det åt mig. Och nu har dom gjort det. Det finsn en massa nya käcka funktioner i Blogspot, främst genom att dom nu har uppdaterat template-systemet till något som faktiskt inte är rena stenåldern.

Och resultatet ser ni här: En ny design, med en fungerande arkiv-lista, en lista på ämnen, och en lista med lästips. Vassegoda!

Bengt Silfverstrand hävdade att kapitalism var dumt och socialism bra. Jag kunde inte riktigt hitta några argument för att kapitalism var dumt i hans bloggpost, så jag frågade vad problemet var. Det var tydligen att småsparare förlorar på att spara i aktier. Det gör dom ju inte, aktier är långsiktigt ett mycket bra sparsätt för småsparare, iaf aktiefonder, där risken sprids ut över många företag. Så jag bad om förklaring på hur småspararna förlorade på det. Sju gånger har jag bett om förklaring. Fem av gångerna har min fråga blivit raderad.

Så jo, Bengt, jag vill fortfarande ha en förklaring, och nej, du har fortfarande inte gett någon. Du bara påstår att det är så, inte hur eller varför.

---

Andra bloggar om: politik, replik, aktier, kapitalism, socialism

Ju längre till vänster man går desto oftare blir sakliga kommentarer raderade när bloggaren inte har svar. Men i bloggosfären kan man alltid svara på sin egen blogg. Det har blivit några stycken senaste veckan. Här kommer den andra.

Uno på "Tänk om" skrev också om "kubakrisen". Mina kommentarer blir inte godkända längre (jag har inget konto på Aftonbladet, och ingen svensk mobiltelefon, så jag kan inte skaffa ett konto ens om jag vill). Slutklämmen från Uno innehåller påståendet "Castro har inte gjort våldtäkt på sitt folk." Det är givetvis fel. Jag tippar på att Uno inte vill godkänna mina kommentarer av den enkla anledning att dom innehåller följande länkar:

http://web.amnesty.org/report2006/cub-summary-eng
http://www.rsf.org/country-47.php3?id_mot=109
http://hrw.org/english/docs/2006/01/18/cuba12207.htm
http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=22&year=2006&country=6947

Det måste vara lite svårt att hävda att Kubas regering inte förtrycker sitt folk när varenda oberoende människorättsorganisation har bevis för motsatsen. Det är väl bäst att ignorera, helt enkelt, eller hur Uno?

---

Andra bloggar om: politik, replik, kuba

Ju längre till vänster man går desto oftare blir sakliga kommentarer raderade när bloggaren inte har svar. Men i bloggosfären kan man alltid svara på sin egen blogg. Det har blivit några stycken senaste veckan. Här kommer den första.

Adamski skrev en bloggpost om Sveriges lilla "kubakris" och tyckte att Bildt skulle kritisera USA istället. Debatten blev snabbt om Kuba, såklart, och ett par dagar senare slog Adamski av debattfunktionen och raderade alla kommentarer han inte klarade av att svara på.

Så här kommer mina svar. Först det som raderades:

Adamski:
"Ta Noam Chomsky till exempel, allt han skriver i sin bok har vetenskaplig grund. Hans litteratur är prövad och diskuterad på den vetenskapliga arenan. Där har du ingen populärvänstergormare."

Hans litteratur om SPRÅKVETENSKAP är vetenskapligt prövad. Det han skriver om politik är inte vetenskapligt prövat [och överhuvudtaget inte vetenskap].

"Det är hans skrifter jag har baserat det mesta av min USA-kritik på."

Det är synd, för han har fel.
http://lennartregebro.blogspot.com/2006/01/uppdrag-chomsky-aftonbladet-mission.html
http://lennartregebro.blogspot.com/2006/07/chomsky-ljuger-om-konflikten-i.html

Men han förklarar själv varför:

rich, privileged westerners [...] are well educated and therefore deeply irrational".

Det är väl få den beskrivningen passar bättre in på än Chomsky. Synd bara att han dömer alla andra efter sig själv.


Och här kommentarer jag inte kan göra, för att han har stängt av kommentarerna på den bloggposten:

"Hans slutsatser kan du angripa, men angrip aldrig Chomskys källor, där har du ingenting att hämta."

Det är det ingen som har gjort heller. Det är hans slutsatser som är fel. Och det faktum att han ljuger rätt friskt.

"Jag vet inte om du ens har läst Chomsky, men han bygger allting på simpel logik och svidande rationalitet samt fakta."

Nej, han bygger på förvridningar, ensidighet och undanhållande av fakta, kombinerat med en irrationell känslomässig logik. Så visst bygger han det på fakta. Om dom stödjer honom. Fakta som inte stödjer honom ignoreras. Och det är inte att bygga saker på fakta. Det kan du läsa i artiklarna ovan.

"Fan det finns verkligen inte någon kärlek eller solidaritet i den blå politiken, det är så att man blir ledsen och deprimerad."

Jo, det gör det. Men det är enklare för dig att låtsas som det inte gör det, för då slipper du lyssna på vad andra säger.

---

Andra bloggar om: politik, replik, chomsky, kuba, bloggosfären

Jag är inte speciellt bra på att förutsäga hur datorteknik kommer att förändra världen. Detta beror nog mest på att jag i grunden är en djupt skeptiskt människa. Vissa människor tycks vara ohejdbart spirituella, men jag är ohejdbart skeptisk. Till allt. Som resultat av detta var jag djupt skeptisk till påståenden att internet skulle vara en demokratisk revolution och allt annat liknande flum.

Jag visste att internet skulle förändra rätt mycket och jag insåg det rätt tidigt, nämligen 1988-1989 när jag pluggade på det som numera är Gotlands högskola. Datorerna där var inkopplade på nåt som hette VAXnet eller VMSnet, som jag tror var Svenska universitetets nätverk för VAX/VMS datorer. Via detta nätverk var man också uppkopplad till internet och världen. Där fanns mycket roligt att göra, Man hade email. Man kunde se vilka som var uppkopplade på andra VAX/VMS-datorer på nätverket och begära att starta en chat med dom. ( Det var hejdlöst roligt. Som desperata datornördar brukade vi försöka chatta med alla som hade kvinnliga namn i sitt login. Det var oftast tjejer som satt på sina lektioner och försökte jobba på andra högskolor runt i Sverige. Vi var nog rätt störiga. Men det var kul. ) Man kunde läsa "news", internets usla diskussionforum, och man kunde koppla upp sig till diverse "KOM-system", som var KTHs utmärkta diskussionsforum. Jag minns i synnerhet med värme hur man blev mobbad som Newbie på KOM-systemet "xyzzy". OK, det var kanske inte så kul, men det kunde inte hjälpas, jag var fast. Framtiden för datorer var utan tvekan kommunikationer mellan människor. Internet skulle ta över världen, det var det ingen tvekan om.

Men vissa människor med visioner pratade om hur det skulle revolutionera och demokratisera världen. Jag var skeptisk. Visst var det kul. Och visst var det en kommuniskationsrevolution likt telefoni, men allt telefoner gjorde är att förenkla och snabba upp kommunikationer. Inte demokratiserade telefoni nåt, väl? Näe. Visst, med diskussionsforum kunde massa folk vara involverade i det demokratiska samtalet. Men det verkade inte ändra nåt. Inte fanns det mindre puckade åsikter och galningar i diskussionsforumen än ute i "verkligheten". Snarare verkade det vara tvärtom. Och inte kom nån demokratisering, inte.

Så kom webben några år senare, och folk med visioner började prata om hur detta skulle revolutionera och demokratisera världen. Jag var skeptiskt. Att webben skulle bli världens bästa kunskapskälla fattade jag, men inte hur det skulle demokratisera nåt. Och inte kom nån demokratisering, inte. Webben var bara ett nytt verktyg för masskommunikaton. Visst, fler hade tillgång till det, och jag insåg att det rent teoretiskt kunde göra så att fler kunde få ut sina idéer, men mest såg det ut som ett sätt att bryta TVn massmediala dominans. Bra, men inte nån demokratisk revolution.

Och långt senare kom bloggarna. Återigen skulle detta demokratisera världen och återigen var jag skeptisk. Jag irriterade mig på bloggar. Dom flesta vara bara meningslöst svammel, eller bara länkar, och oftast fanns det inga bra index över vad folk skrev om, så om nån skrev nåt bra kunde man inte se om dom skrev nåt mer bra.

Men det löste sig. Bloggprogramvaror idag har oftast kategorier och index, och listor över dom senaste posterna. Och det är klart att dom allra flesta bloggare skriver bara meningslös svammel eller gör inget annat än att länka till nyhetsartiklar eller andra bloggar. Men det gör inget, för många bloggar är bra. Och det är dom man läser. Och döm om min förvåning, det har börjat revolutionera och demokratisera. Om inte världen, så i alla fall Sverige, och om inte resten av världen redan genomgår samma process (svårt att säga, då jag inet hänger med i politiken i alla länder) så kommer nog resten av världen att följa efter om ett tag.

Och varför har då bloggarna åstadkommit det som inget annat har lyckats med?
Diskussionforum har ju funnits länge. Men, dom har alltid varit en sak för en liten skara människor, som gillar diskussionsforum. Jag gillar att diskutera politik, och var aktiv på diverse politiska forum fram till 2001, då jag ruttnade på online-debatter av olika anledningar. Jag har haft återfall, främst på Lunarstorm, som är intressant eftersom man där kan diskutera med 15-åriga nyfrälsta kommunister, som ännu inte har lärt sig vilka klyschor som skall försvara sig med, och därmed får man bättre insikt i hur dom faktiskt tänker. Men i stort har diskussioner på nätet tett sig som meningslös. Dom flesta väljer att vara anonyma, dom allra felsta är helt oemottagliga för argument, och oerhört få politiker har nånsin varit intresserade av att utsätta sig för kritik på det sätt man gör om man framför sina åsikter på ett diskussionsforum. Men bloggen har helt ändrat detta. Många politiker på gräsrotsnivå (och en på toppnivå) har börjat blogga. För första gången är allmänheten direkt involverad med politikerna i den politiska debatten. Det diskuteras också vilt på dom flesta av dessa bloggar, och dom som diskuterar är som vanligt inte mottagliga för argument. Men bloggarna läses av många fler än dom som diskuterar. När det gäller diskussionsforum är dom flesta medlemmar och därmed dom flesta läsare folk som gillar att diskutera och har starka åsikter. Men i bloggosfären är det inte så. I synnerhet inte nu när tidningarna har börjat länka till bloggar, och ens blogginlägg kan få hundratals läsare som kommer från DN eller SvD. Stora delar av dom som inte diskuterar utan bara läser, har inte bestämt sig och dom är mottagliga för argument. När man diskuterar på bloggen går det inte ut på att övertyga den man diskuterar med. Det går ut på att övertyga den som INTE diskuterar.

Och det är naturligtvis det här som Bertil Torekull och andra är rädda för. För alla revolutioner är dåliga för vissa. Och alla demokratiseringar krossar någons maktmonopol. Och i det här fallet är det såklart pressen som råkar illa ut. När man kan få en intressantare och bättre översikt av vad som händer inom svensk politik genom att läsa intressant.se än vad man kan genom att läsa DN, då är pressen hotad. Bloggosfären kan komma att i framtiden vara en helt demokratiserad läsar-driven mediakanal.

---

Andra bloggar om: politik, bloggosfären