2007-05-31

Peter Kennerfalks eviga skam.

Jag har tidigare skrivit om hur många socialdemokrater, i synnerhet på s-info, inte diskuterar politik utan bara svartmålar motståndare. Peter Kennerfalk är i detta inte något undantag. Men nyligen så gjorde han ett påhopp som var en liten bit grövre än tidigare. Tydligen gick detta över någon slags gräns för massor av personer har blivit skitförbannade, och Kennerfalk har tagit bort inlägget. Han ursäktar sig dock inte, utan fortsätter att hävda att han har gjort rätt och att hans kritiker bara har "tänkt fel". Här kommer därför inlägget i sin helhet, tills Peter Kennerfalks eviga skam, eller tills internet kollapsar eller nåt. :-)

Tala alltid sanning, säger Tage Danielsson i sin monolog om kärnkraftsolyckan i Harrisburg.

Till skillnad från fackförenings hataren med polskt påbrå som sitter i kapitalets knä och påstår sig vara samhällsdebattör.

Sanningen är nog den att han är en samhällslögnare.

Att få lön och priser av sin arbetsgivare när man driver deras syn på arbetsmarknaden gör nog att vem som helst frestas att ta till vilka lögner och halvsanningar som helst.

Som den dreglande hunden, fastbunden vid hundkojan, väntande på ett köttben från husse fortsätter polacken att sprida sina hemmasnickrade teser om livet på landets arbetsplatser.

Ord som fnask, svartskallar och många andra vokabulär har alltid fyllt hans artiklar.

Men någon annan ambition än att fylla sin plånbok och bankböcker har aldrig denne rabbulist haft.

Att sedan få med sig kultureliten på skiten genom att hans allster görs om till scenkultur visar bara hur viktiga hans arbetsgivares kulturpriser är för den fria konstens företrädare.

"Att inte smörja dörrvakterna innebär att man uppmuntrar till enfaldig sammanhållning och tystnadskultur."

Vem företräder alla de utländska byggnadsarbetare som skadas och förolyckas när de jobbar i företag som inte har kollektivavtal och vem hjälper deras faderslösa barn och änkor?

Ja, inte skribenten med polskt påbrå i allafall, han företräder endast och enbart sin egen plånbok och sin arbetsgivares samhällssyn.


En intressant sak i detta är att flera av dom som kritiserar Kennerfalk gör det för att han skapar lätt rasistiska vibbar genom att inte nämna Maciej vid namn, utan bara kalla honom "Polacken". Men ärligt talat, om man byter ut den mot hans namn, blir Peters förolämpningar OK då? Är det OK att anklaga folk för att ljuga utan att stödja det påsåendet? Är det OK att jämföra folk med dreglande hundar? Jag tycker inte det. Jag tycker att den här typen av retorik, som är den absolut vanligaste typen av retorik från vänsterhåll är vidrig i sig, även utan rasistiska vibbar.

Men tydligen är det den politisk debatton socialdemokraterna vill ha.



Andra bloggar om: , ,

2007-05-24

Men kompis, vad sysslar du med?

Gode vännen Tobias Krantz gör ett utspel idag, och säger att vi skall ge mer pengar till höginkomsttagare, när dom blir sjuka. Det tycker jag verkar ytterst dumt.

Möjligtvis är det så att höjningen av taket ser bra ut men kostar lite. Trots allt är det väl så att den här gruppen inte är sjukskrivna speciellt länge. Att göra nåt meningsfullt, som att höja ersättningsnivån, kostar väl mer. Så det är väl populustiskt och kortsiktigt. Som all folkpartistisk politik det senaste åren.

Det är normalt för folkpartiet, alltså, men jag är lite besviken på att Tobbe spelar med i populismen.


Kanske intressanta bloggar om: , ,

2007-05-21

Michale Moore är (förmodligen) en idiot.

Att Michael Moore är en oärlig filmmakare vet vi sedan tidigare. Nu verkar det som om han inte vet vad han pratar om när det gäller ämnet för hans senaste film: Sjukvård. Han verkar ha fått för sig att allmän sjukvård är samma sak som offentligägd sjukvård. Så är inte fallet, vilket bevisas av världens bästa allmänna sjukvård, till stor del privatägd: Den franska.

Men det passar väl inte i Michael Moores världsbild, så det skiter han i. Eller så är han helt enkelt för lat för att ta reda på hur saker ligger till innan han gör filmer om det.

Eller så är det så att den som intervjuade honom ljög, och sa att man håller på att montera ner sjukvårdssystemet. Du är intervjuaren en jubelidiot som inte vet vad han pratar om. Det är en möjlighet som inte skall uteslutas. Mest troligt är väl att dom är okunniga idioter båda två.

Vill ni ha reda på hur det faktiskt ligger till, så finns det massa inlägg om vård här på bloggen. Bara klicka på länken till höger.


Kanske intressanta bloggar om: , ,

Känslor före verklighet.

Börje Höglund klagar på alliansens politik. Dom argment han använder är intressanta. Inte för att dom är bra, utan för vilken typ av argument han använder. Dom är konsekvent rent känslomässiga. Här är väl valda delar ur artikeln:
Jag känner förtvivlan över regeringens politik... De ser en regering som är blind och okänslig för hur verkligheten ser ut. Själv känner jag förtvivlan... Mest orolig är jag...
De upplever att regeringen är blind och okänslig för hur verkligheten ser ut... regeringen lyckats reta upp den ena gruppen efter den andra med okänsliga och illa genomtänkta åtgärder... De har fått uppleva att partier som före valet talade sig varma för småföretag börjar med att ge dem ett kraftigt "slag på käften"... "varför lämnas vi utanför?"...anledning att rysa... Finansminister Anders Borg har uttalat oro... Men riktigt orolig bör man vara... visat ringa intresse för det som rör "vanligt folk" och för Landsorts-Sverige. Bilden av nonchalans mot arbetslösa, låginkomsttagare och pensionärer har kommit att dominera... jag känner förtvivlan.. det vore både synd och skam... jag har svårt att tro på det jag hoppas på...

Börja "känner" och "förtvivlar" en hel del. Men när han kommer med sakliga påståenden, och det gör han, då låter det såhär:
Slopandet av förmögenhetsskatten tillför i stort sett dem som har det allra bäst en ytterligare guldkant på tillvaron. Slopandet av den skatten verkar dock nödvändig, eftersom de som har råd med en bra advokat och en skicklig revisor kan trolla bort den skattepliktiga förmögenheten. Socialdemokraterna har dessutom bäddat för slopandet genom att befria de allra rikaste.
[...]
Allt tyder nu på att avtalsrörelsen med centrala och lokala avtal blir en black om foten för regeringens ambitioner om flera jobb. Både regeringen och Riksbanken har anledning att rysa, men framför allt alla som befinner sig i utanförskap.
[...]
De som samlats på mynttorget måste väl hoppa högt av glädje över regeringens stora generositet åt vissa. Ja, men glädjen kan vara snabbt övergående. Socialdemokraterna, v och mp har lovat återinföra fastighetsskatten efter nästa val.

Så politiken som förs är nödvändig, men problemet är att sossarna säger att dom skall ändra tillbaka på det, och facket bråkar? Är det Alliansens fel, menar Börje? Hur tänker han då?

Börjes argument är att han är orolig för att man skall förlora nästa val, genom att inte föra en populistisk politik om helst följer och accepterar den socialdemokratiska dogmerna och propagandan. Med andra ord klagar Börje på att Alliansen inte för samma politik som socialdemokraterna, och i detta ignorerar han helt det faktum att socialdemokraternas politik inte var speciellt bra. Han har egentligen inga som helst sakliga argument mot Alliansens politik, utom att skattesänkningarna gynnar som med högst inkomst. Det gör alla skattesänknigar. Att dom gynnar dom med lägst inkomst också är inte intressant för Börje.

Börje pratar mycket om "verkligheten". Men Börjes misstag är framförallt att han är mer intresserad av makt än politik. Hans rekommendation till Alliansen är att föra en populistisk politik, fast den politiken inte håller i längden. Hur verklighetsförankrat är det?
Dessutom säger Börje att han är konservativ. Det är sossarna också. Börje bör byta parti. Han har inget i ett borgerligt parti att göra med den inställningen.


Kanske intressanta bloggar om: ,

(Björn skriver också)

Bloggosfären och demokratin, del 2: Dåligt för sossarna

(Läs gärna del 1 först)

Det kändes som om bloggarna hade del i valsegern 2006. När jag tänker efter så var det nog inte så egentligen, men för en liberal bloggare kändes det så. Det beror på att i debatt efter debatt så vann liberala argument på bloggen. Det var så illa att det har klagats på en "liberal dominans" i bloggosfären precis som det klagas över en "liberal dominans" i media. Men nån liberal dominans finns inte på vardera ställe. Journalister är minst lika vänster som folk i allmänhet, och det märks (i synnerhet på SR och SVT). Visst är ledarsidorna oftare liberala, men precis som bloggarna så läser inte folk i allmänhet ledarsidor speciellt mycket eller noggrant. Det är en övning enbart för politiskt intresserade. Och det är därför jag inte tror att bloggosfären egentligen hade nån påverkan på valet, för folk i gemen läser inte bloggar.

Men det finns en slags liberal dominans, och den finns både på ledarsidor och på bloggarna. Det är liberalerna som har argumenten. Vänsterbloggar har med få undantag lite att komma med förutom guilt-by-association eller diffusa angrepp om att alliansen "slår", "sparkar" eller "föraktar" svaga. Bästa platsen att se detta är sossarnas blogghögborg, s-info. Där bloggar massor av sossar, och där kan man lätt se hur socialdemokrater i allmänhet tänker och resonerar. Och den rätt tragiska slutsatsen är....att det gör dom inte. Att läsa på s-info är som att sugas in i ett argumentbefriat vacuum. När bloggarna på s-info tar upp borgerlig politik och kritiserar den är kritiken alltid att borgarna är dumma, onda och egoistiska. Sakliga argument lyser med sin frånvaro. Paradexempel på den här typen av argumentation är Roger Jönsson och Peter Hultqvist. Peter Hultqvist skall ha stor respekt för att han är en riksdagsman som bloggar. Sådana borde vi ha mer av. För, som min erfarenhet är med många riksdagsmän, så har Peter ingen koll på vad han snackar om. Det är tragiskt vanligt, och fler av riksdagsmännen bloggade skulle fler av dom avslöja sig som totalt inkomptenta. Några favoritinlägg av Hultqvist är när han försöker hävda att Alliansen "vittrar" eftersom Ullenhag inte centerpartist, samt när han försökte hävda att privatisering är dåligt, eftersom det då skulle ryska oligarker kunna köpa upp Telia.

Sossarna på s-info framstår med som en hejarklack för en fotbollssklubb än som politiker. Allt sossarna gör är bra och allt alliansen gör är dåligt, även när sossarna gör självmål eller faller platt på ansiktet i leran. Och när sossarna förlorade förra årets match, ja då skyller man det på att alliansens spelare är dopade, inte på att sossarna faktiskt spelade uruselt.

Och det finns en anledning till att det är såhär. I traditionella media finns en begränsad plats. Dom enda som får chansen att argumentera är alltså dom som har visat sig bäst på det. Vänstern har visat sig vara bra på att producera duktiga retoriker, troligen som en direkt effekt av bristen på sakliga argument. Borgerligheten har bra argument, och därför är det i större utsträckning dom som inte är så duktiga retoriker men har bra koll som tar sig till toppen. Resulatet är det vi har sett i traditionella media i många år nu. Duktiga argument mot duktiga retoriker. Det blir rätt jämnt. Men i bloggosfären finns ingen platsbrist, så alla tjafsar med alla. Och eftersom dom som diskuterar och bloggar med få undantag är vanliga människor som antingen är politiskt obundna eller gräsrotspolitiker så utgör bloggosfären en indikation på vad vanliga människor och dom utskicksbladande gräsrötterna i partierna tycker. Till skillnad från ledarsidor, där dom som är bäst på att uttrycka sig och har lärt sig genom åren vilka klychor som fungerar, så är bloggarna ett uttryck för hur dom som röstar på och är med i ett parti tänker. Och resultatet av detta är att man kan se vilka politiska grupperingar som faktiskt har argment som håller.

Och det är därför liberalismen har ett argumentativt överläge i bloggosfären. Och det är därför bloggosfären komemr spela roll i valet 2010. För nu har traditionella media bärjat länka till bloggarna. Ja, med Twingly kan dom som läser tidningarna på webben nu se folks kommentarer till detta. Och ännu viktigare, dom kan se diskussionerna som följer. Det här kommer inte övertyga nån som är frälst åt ena eller andra hållet, men dom i ett val så viktiga "osäkra väljarna" kommer tyst läsa inläggen, och inse vilka det är som har argumenten, och vilka det är som bara har personangrepp och demoniseringar.

Om inte socialdemokraterna lägger om politiken radikalt, och dessutom lägger om sin retorik så att den slutar handla om att demonisera folk, och börjar handla om att förklara varför deras politik är bra, så kommer dom förlora valet 2010. Demoniseringen av motståndarna kommer inte att räcka till när motståndarna har en chans att försvara sig med sakliga argument.


Andra bloggar om: , ,

2007-05-18

Kommunism är en religion

Vilken religion är det som tror följande:
  1. I början bodde människorna i Edens lustgård, en oskyldig, primitiv och lycklig värld.
  2. Detta Eden förlorades på grund av girighet, och sedan dess har människor levt i misär och olycka.
  3. Männskligheten delas sedan länge in i olika grupper.
  4. En av dessa grupper är destinerade att ta över världen.
  5. Detta övertagande kommer att ske i en våldsam kamp mellan denna grupp och alla andra.
  6. Efter kampen kommer ett nytt rike att införas där alla människor lever i harmoni och lycka.
Ja, precis. Kommunism! Eden är den "primitiva kommunismen", grupperna är klasser, arbetarklassen är ödesbestämd att ta över efter en våldsam revolution, och historiens slut uppstår när arbetarklassen genom proletariatets diktatur inför det kommunistiska samhället. Det följer exakt samma historiska förklaringsmodell som kristendomen: Världen är egentligen lycklig och perfekt, men människan har påkallat sin misär och olycka genom sin dumhet och girighet. Men dom som har den rätta tron (kommunister alltså) kommer en dag att efter ett krig mot ondskan (kapitalismen) ta över världen och återigen kommer ett lyckligt tusenårsrike införas under Jesus. Förlåt, jag menar Che.

Och om någon fortfarande tvivlar på att kommunism är en religion, så kan man ju läsa det här.


Kanske intressanta bloggar om: , ,

2007-05-16

Ylva Thörn: Lögnare eller korkad?

Ylva Thörn, kommunal ordförande, har en debattartikel i DN i dag. Den handlar om hur det står till i Sverige i allmänhet och bland kommunalmedlemmar i synnerhet. Man har gjort statistik på medlemmar i 10 år för att se vad som händer. Resultatet av undersökningen är mycket intressant, och inledningen börjar bra.

Ny undersökning från Kommunal: Var femte person inom kommun och landsting som slutat under de senaste tio åren har gått i förtidspension. Andelen förtidspensionerade och sjukskrivna är nu mer än dubbelt så hög som för hela befolkningen. Och andelen arbetslösa ungdomar är tre gånger högre i Sverige än i Danmark och Irland. Det framgår av en ny undersökning från Kommunal som har följt medlemmar som slutat sina anställningar under tio år.

Det här är naturligtvis inte alls bra. Men direkt efter kommer följande märkliga utfall:

De här grupperna bryr sig regeringen Reinfeldt inte om.

Va? Hallå, kommunal är nån hemma!? Undersökningen handlar om dom tio senaste åren. Det parti vars politik har lett till den här situationen är socialdemokraternas! Alliansen vann valet på en plattform som explicit säger sig vilja åtgärda just ungdomsarbetslöshet och minska allt förtidspensionerande. Men säger sig alltså vilja fixa just dom problem Kommunals undersökning visar på. Och kommunals slutsats är att alliansen inte bryr sig.

Kan det vara så att kommunal inte alls ser det här som ett problem, utan i själva verket anser att det är bra att man har hög ungdomsarbetslöshet och förtidspensionering? Nej, för sen säger dom.

Men man måste ge dessa människor en chans att komma tillbaka på arbetsmarknaden.
[...]
Ungdomarnas situation har försämrats i Sverige jämfört med andra länder. Ett markant exempel är att ungdomsarbetslösheten utvecklats mycket negativt och år 2005 var ungefär tre gånger högre i Sverige än i Danmark och Irland.

Kommunal tycker inte alls situationen är bra alltså. Är det så att problemen för kommunal har skapats sedan Alliansen fick makten? Nej, och det vet Kommunal, för dom skriver såhär:

Sverige bekämpade framgångsrikt den statsfinansiella krisen under 1990-talet. Den ekonomiska politiken som då etablerades skapade goda offentliga finanser, låg ränta och inflation. Tillväxten är hög och reallönerna ökar.

Trots detta guldläge fick en stor andel av befolkningen i arbetsför ålder fortsätta utanför arbetsmarknaden. Medlemmarna i Kommunal fick betala ett högt pris för vändningen av samhällsekonomin. Antalet arbetare inom vård, omsorg och utbildning minskade med mer än ett hundratusen under krisåren. Andelen sjukskrivna undersköterskor, barnskötare och andra inom vård, omsorg och utbildning har det senaste decenniet ökat och ligger nu på en betydligt högre nivå än för andra arbetare.

Här säger alltå kommunal rakt ut att dom här problemen hände som ett resultat av krisen i början av 90-talet. En kris som skapades av sossarna. Och sossarna har sedan haft tolv år på sig att fixa dom här problemen, men det har man inte gjort. Ändå hävdar alltsp Ylva Thörn att det är Alliansens fel! Kan hon vara så dum i huvudet? Kan verkligen kommunals ordförande vara så brutalt blåst att hon tror på det hon säger här? Eller ljuger hon?

Jag vet inte. Vad tror ni?



Kanske intressanta bloggar om: , , ,

2007-05-12

Kommunismens skuld

(Detta inlägg kan ses som en sen uppföljare på Ideologiernas skuld)

Egentligen borde man väl ignorera kommunisterna, dom är ju trots allt inte så jättemånga, och dom har absolut noll praktiskt inflytande på förd politik. Men likaväl som det är svårt att ignorera nationella1 är det svårt att ignorera kommunister, eftersom det dom förespråkar är så vansinnigt. Och tack vare UOKs undersökning om ungdomars kunskaper och attityder till kommunism (och avståndet till Tallin) så är ämnet aktuellt igen, och det drösar av mer eller mindre (mest mindre) insiktsfulla kommentarer om saken i bloggosfären2. Men låt oss kolla lite djupare på saken.

Vad är kommunism?
Innan man kan diskutera kommunism måste man veta vad det är. Jag tror att mycket av den svenska ungdomens missförstånd om kommunism är att man inte vet vad det är. Man tror att kommunism är att "folk skall vara snälla mot varandra, typ". Det är klart att kommunismens brott blir svåra att skylla på den kommunistiska ideologin med den missuppfattningen.

Kommunism är två olika saker. Dels är det namnet på en viss typ av utopiskt samhälle. Dels är det namnet på en ideologi. Det vi skall koncentrera oss på här är ideologin, så när jag säger "kommunism" här så menar jag ideologin, och inget annat.

Kommunismen är en variant av socialism. Socialism är åsikten om att alla produktionsmedel skall vara gemensamt ägda (det är i stort en smaksak vad som är produktionsmedel och inte). Vad skiljer då kommunism från annan socialism? Ordet kommunism och socialism var på 1800-talet synonymer, och sin distinkta mening fick ordet kommunism först med ryska revolutionen och Lenin (även Bolsjevikernas officiella namn var "Ryska Socialdemokratiska Arbetarpartiet" fram till 1918). Sedan ryska revolutionen har ordet kommunism därför avsett en revolutionär Marxistisk variant av socialismen. Efter Sovjets fall har kommunister desperat försökt omdefiniera ordet så att det kan betyda lite vad som helst, och det påstås ofta att kommunism minsann kan vara icke-Marxistisk, men även dom som säger det brukar vara Marxister och hänvisa till Marx teorier när dom argumenterar. Därför kan man lugnt säga att kommunismen är Marxistisk och revolutionär. Det är det som särskiljer kommunism från andra ideologier (som kan vara Marxistiska eller revolutionära, men sällan båda).

Vad vill kommunismen?
Kommunismen vill alltså införa ett statslöst samhälle med gemensamt ägande av produktionmedlen. Statslöst därför att kommunister anser att staten är det verktyg som den härskande klassen använde för att förtrycka andra. Staten är enligt dom här teorierna alltid förtryckande och instrumental i att upprätthålla klassamhället. Det är sant att stater ofta har varit just detta. Men när man antar att det måste vara så, så är det lätt att hamna fel. För om staten inte kan användas till något bra, så kan den inte reformeras. Demokrati blir meningslöst, utan den enda vägen framåt är att störta staten i en revolution. Det är en stor anledning till varför kommunismen är revolutionär3.

Om vi fokuserar på Marx ett tag, så ansåg han att att arbetarklassen skulle ta över staten i en revolution och sedan använda den för att förtrycka alla klassfiender, under en övergångsperiod under vilken man skall förstatliga alla produktionsmedel. Detta skall i sin tur enligt ett klassiskt kalsongtomteresonemang leda till statens upphävande, och allas befriande från förtryck. Andra revolutionära socialister (då främst anarkister) menar att man bara med våld skall krossa staten, så löser sig resten. Även vissa kommunister (som Pol Pot) har menat att staten måste avskaffas så fort som möjligt för att inte ett nytt förtryck skall uppstå. Kambodja är ju bra bevis på hur det gick.

Vi ser här hur det här resonemanget kräver att man låter ändamålet, den kommunistiska utopin, helga medlen, våld och förtryck. Och medlen blir snabbt ganska hårda. För få kommunister inbillar sig att när man väl har tagit makten, att alla bara helt plötsligt skall inse att kommunism är bra. Man tror på en period efter revolutionen, där det blir nödvändigt att med våld trycka ner dom kapitalister som, likaså med våld, kommer att försöka åstakomma en kontrarevolution. Under den här perioden av förmodat inbördeskrig är det alltså nödvändigt att med våld förtrycka alla antikommunistiska åsikter.

Allt det här är helt logiskt, och nödvändigt från en kommunistisk synpunkt. Eftersom den kapitalistiska staten inte kan reformeras demokratiskt så måste man störta den med våld och sedan förtrycka oppositionen medans man inför den kommunistiska utopin. Kommunism leder alltså alltid, även i teorin, till våld och förtryck. Det är en i grunden antidemokratisk ideologi, eftersom man inte tror på demokrati.

Tror man på demokrati, och istället vill reformera staten gradvis med demokratiska medel, då är man inte kommunist, då är man socialdemokrat. Det är det ordet socialdemokrat betyder: Någon som vill införa den klasslösa utopin med demokratiska reformer.

Men vad händer sedan?
Det är alltså inte konstigt att kommunism leder till våld och förtryck. Det finns inbyggt direkt i ideologin. Kommunismen anser allt våld och förtryck är nödvändiga men tillfälliga medel som berättigas av målet: Den kommunistiska utopin. För en liberal är det här illa nog, eftersom vi inte anser att förtryck rättfärdigas av en ventuell framtida utopi. Men det som gör det riktigt illa är att denna kommunistiska utopi är ogenomförbar, och det av två anledningar. Dels leder statslöshet till våldsamt kaos, och slutar ofta i en mycket statlig diktatur4, men det är mindre viktigt, för man kommer aldrg så långt i genomförandet. Innan statslösheten skall nämligen produktionsmedlen socialiseras. Men gemensamt ägande fungerar extremt dåligt och leder till extrem fattigdom, och ofta svält. Det är alltså bara en dålig idé.

I en demokratisk stat leder det gradvisa genomförandet av en dålig idé till att det blir gradvis sämre, och oppositionen kan då kritisera detta och försöka få till stånd en annan politik. Men den stat som skall genomföra införandet av den kommunistiska utopin skall enligt teorierna inte göra detta demokratiskt. Dom som skulle kunna kritisera politiken och dess effekter är per definition kontrarevolutionära och skall, enligt teorierna, förtryckas. Resultatet är att man försöker genomföra idéerna trots att dom inte fungerar, och så skyller man misslyckandet på yttre omständigheter, eller på att dom som skall genomföra det är kontra-revolutionära. Den kombinationen av attityder har vi sett både under dom stora svältkatastroferna i Sovjet, och under kulturrevolutionen i Kina, där svältkatastrofer orsakade av socialisering av jordbruk skylldes på kontrarevolutionära element, och ledde till omfattande mördande av dom som (ofta felaktigt) uppfattades som oppositionella i rena häxjakter. Förtrycket av oppositionella, som i sig är dåligt nog, övergår i ett förtryck av hela befolkningen, när verkligheten vägrar att uppföra sig som dom kommunistiska teorierna säger.

Effekten av en kommunistisk revolution kan alltså bara bli mer och mer förtryck, tills ledningen själva slutar att tro på kommunismen, och istället bara är intresserade av att ha makt. Det såg vi hända i Sovjet med Chrustjov, som slutade försöka tvinga på folket mer socialism, men trivdes bra med att vara diktator. I Kina hände det i slutet på 70-talet, och Kina har sedan dess transformerats från en socialistisk diktatur till en mestadels kapitalistisk diktatur, och är som ett resultat av detta på väg ur fattigdomen med hög fart.


Förtrycket och våldet är alltså inbyggt i kommunismens ideologi. Om man plockar bort detta, och istället säger att den kommunistiska utopin skall genomföras demokratiskt, då är man inte kommunist, då är man socialdemokrat. Och då kan man försöka införa ett statslöst samhälle med genmensamma produktionsmedel på demokratisk väg. Det är det många som har försökt. Det går så klart fortfarande inte för det är fortfarande en dålig idé, men när man försöker genomföra det demokratiskt så leder det inte till våld och förtryck eller omfattande massvält. Det enda det leder till är kass ekonomi och att socialisterna blir bortröstade, vilket också har skett i flera länder. I ännu fler länder, däribland Sverige, har dom demokratiska socialisterna fått makten och snabbt börjat koncentera sig på att göra det bättre för fattiga istället för att försöka införa en utopi. För det är ju det folket är intresserade av: Att det skall bli bättre. Dom är inte intresserade av ideologiska teoribyggen och ogenomförbara utopier. Dom vill bara ha friheten att skaffa sig ett bättre liv. En frihet kommunismen inte är intresserad av.

Kanske intressanta bloggar om: , ,

Fotnoter:

1) Ja, det heter så nu. Det är nationalisterna själva som kallar sig så numera, dom kunde väl inte stava till "nationalister" dom små patetiska stackarna.

2) En lång lista på bloggosfärkommentarer. Säkert inte alla:


3) Det här i sin tur är en effekt av det att den Ryska staten inte kunde reformeras, för Tsarerna blockerade alla former av reformer. Det gjorde att socialisterna i Ryssland blev revolutionära, dom blev kommunister, alltså. I Marx hittade man en snubbe som hade teorier om varför det var så, och resultatet var att Marx var oerhört mer läst och poppis i Ryssland än nån annanstans, där han var i stort ignorerad utanför vissa små kretsar.

4) Läs mer om mina tankar om detta här: http://www.liberalism.nu/ideologier/anarkism/

2007-05-09

Vill Peter Eriksson ha en styrande elitklass?

Jag får gratulera Göran Persson till att han har fått ett riktigt jobb. Jag försökte lista ut vad han hade jobbat som innan, men enligt Wikipedia så är det här hans första riktiga jobb. Grattis alltså! Nu är du vuxen på riktigt, Göran!

Peter Eriksson och även nån snubbe som heter Ulf Bjäreld klagar på att Göran Persson nu har fått ett riktigt jobb. Ulf Bjäreld tycker iofs bara att Persson skulle vart arbetslös i mer än ett år först (vad det nu skulle göra för skillnad), men Peter Eriksson tycker det är fel rakt av. Han har även tidigare varit negativ till att man flyttar sig mellan arbetsliv och politik.

Peter Eriksson tycker uppenbarligen att det är problematiskt att politiker har erfarenhet från den verkliga världen. Man kan inte dra nån annan slutsats än att han anser att politiker skall vara en styrande elitklass utan koppling till vanlig folk. Jo, det brukar ju fungera bra med ett styre som inte har kontakt med folket. Marie Antoinette och Tsar Nikolai är väl två vanliga exempel på det. Skitfint, Peter.

Vi får väl förmoda at Peter Eriksson aldrig har gjort ett ärligt handtag i hela sitt liv, och tänker klamra sig fast vid sin riksdagspost tills han blir pensionär. För annars vore han ju en hycklare. Kanske är Peter Eriksson bara rädd för att en dag bli tvungen att göra ett hederligt dagsverke.


Kanske intressanta bloggar om: , ,

2007-05-08

Vem som helst utom Björklund, sa vi ju!

Stödet för Björklund ökar. Är det ingen som lyssnar vad vi säger?

Tydligen inte.

Flers distrikt verkar ha ändrat åsikt för att Björklunds tal på riksmötet nyligen "präglades av humanism". Men hallå! Det talet var ju skrivet just för att lura i dom inom partiet som inte gillar Björklunds batong-liberalism att han "egentligen" är snäll och god socialliberal. Det är han inte. Det är bara båg. Precis som hans "Jag har inte tänkt färdigt"-tjafs. Han bestämde sig senast 2001, när en stor grupp inom fp, inklusive Björklund själv, ville kuppa ut Leijonborg och ersätta honom med Björklund. Den kuppen dog dock när man inte fick tillräckligt stort stöd internt för att tvinga Leijonborg att avgå. Istället hade man varit tvungen att ha omröstning på riksmötet, och det hade skapat splittring inom partiet, och man hade riskerat att förlora. Så vad "Jag har inte tänkt färdigt" betyder är "jag är inte säker på att jag vinner än". Tänkte färdigt gjorde han redan 2001. Senast.

Kanske intressanta bloggar om: , ,

Nähä, det blev mer bråk.

Jag hade fel. Det blev visst bråk igår kväll igen. Idag regnar det. Det kanske får barnen att lugna ner sig?

Kanske intressanta bloggar om: ,

2007-05-06

Upplopp i Paris, som utlovat.

Överklassdottern Royal utlovade upplopp om invandrarsonen Sarkozy blev president. Ja så är politiken här i underlandet. Löftet är givetvis självuppfyllande, eftersom hennes supportrar känner sig manade att skapa upplopp när dom nu förlorade. Så bara minuter efter att vallokalsundersökningarna hade kommit en erkände sig Royal besegrad, och folk drog ut på gatan.

Upploppen är dock inte som förra vinterns upplopp i förorterna. Nej, dom är här inne i Paris (vid Bastille, såklart). Det är nämligen fattiga och arbetslösa som har upplopp i förorterna, medans innerstans priviligierade vänsterkids bråkar i själva Paris.

Som man säger, det svåra är inte att förutspå framtiden, det svåra är att få förutsägelserna att slå in. Royal har lyckats bra.

Uppdatering morgonen efter: Det blev lite småbråk i "förorterna" också, mest i Hauts-de-Seine, Frankrikes näst rikaste Departement efter Paris. Upploppen där var koncenterarde runt universitetsstaden Nanterre och närliggande Rueil-Malmaison, ett område med låg arbetslöshet, mycket företag, tack vare närheten till det ekonomiska centrat "La Defense" och 30% lägre kommunalskatt än genomsnittet i Frankrike. Det har blivit bilar brända i andra delar av Paris närförorter också, men det finns inga mer exakta uppgifter på var.

Vi får väl se vad som händer i natt. Mitt stalltips är att Paris är lugnt. Jag gissar att överklasskidsen har fått utlopp för sin frustration nu.


Kanske intressanta bloggar om: , , ,

2007-05-02

Nolltolerans är inte intolerans.

Nolltolerans är ett populärt ord. Ibland är det populärt hos folk som vill göra nåt. Ibland är det populärt hos dom som inte vill göra nåt. Populärt är det iaf.

Nolltolerans kan i princip betyda två saker, beroende på om man är för det eller emot det. Dom som är för nolltolerans menar att man inte skall tillåta regelbrott, inte ens små regelbrott. Ordet dök upp i det allmänna medvetandet med införandet av "Zero tolerance" mot brott i New York. Alltså, att även småbrott skulle motarbetas. Polisen skulle inte se över axeln med ungar som klottrade eller snattade. Teorin bakom detta var att om man tillät småbrott och bara koncentrerade sig på stora brott, så såg det ut som polisen var innefektiv, vilket i sin tur skulle skapa mer grova brott. Om detta funkade eller inte kan diskuteras. Nolltolerans var inte det enda vapnet i kampen mot brottsligheten i New York, men som helhet fungerade det iaf.

Men nolltolerans kan också betyda nåt annat, nämligen att man är intolerant. Mot allt, och i synnerhet då mot bra saker. Den betydelsen används av motståndarna till dom som gillar nolltolerans. Noteras kan att dom här personerna sällan är emot nolltolerans i den första betydelsen, eller mot dom åtgärder som faktiskt föreslås. Dom befinner sig bara i en opposition till dom som är för nolltolerans, och säger sig därför vara emot nolltolerans på pin kiv.

Ett bra exempel på detta är Catrin Larsson som på s-info skriver om nolltolerans. Jan Björklund vill ha nolltolerans i skolan. Med detta menar han att ungdomarna i skolan inte skall tillåtas bryta regler eller störa andra. Han vill ha nolltolerns mot mobbning och störande uppförande och liknande. Det kan man ju tycka är bra eller dåligt. Catrin verkar tycka det är bra, för hon skriver saker som "Nolltolerans behövs mot droger, skadegörelse, diskriminering". Så egentligen är hon nog för nolltolerans ungefär som Björklund. Ungefär, i alla fall.

Men sedan bestämmer hon sig för att definiera om nolltolerans så att det blir samma sak som "intolerans", alltså att man inte accepterar att folk är annorlunda. Det är såklart inte alls det Björklund menar, och det vet nog Catrin. Men om hon hade hållit sig till en saklig tolkning av det Jan Björklund säger så hade hon ju inte haft nån kritik att framföra, och det går ju inte för sig. Men att argumentera mot intolerans är lätt, så genom att låtsas att Björklund vill ha mer intolerans i skolan så hittar hon helt plötsligt massa argument.

Sådär är det alltid när nolltolerans kommer upp. Tröttsamt.

Kanske intressanta bloggar om: ,