Lennart Regebro

Socialism: Alla människor skall bo i luftslott.

Socialdemokrati: Vi skall flyga till luftslottet efter att majoriteten har börjat flaxa med armarna.

Kommunism: Anledningen till att socialdemokrater aldrig lyckas flyga till luftslottet är att dom försöker börja flyga från marken. Vi menar att man behöver ta en springande start över en klippkant.

Maoism: Man behöver inte springa över klippkanten. Allt som behövs är ett stort språng framåt.

Stalinism: Det står i Marx texter att människor kan flyga. Det är inte vårt fel att dom dog när vi kastade dom från klippan.

Anarkism: Luftslottet förstörs när någon försöker bygga det.

Miljöpartism: Världen är ett luftslott tyngt ner av kapitalistisk smuts.

Nyliberalism: Nej, under skatter vi digna ner. Avskaffar vi bara skatterna kommer världen att sväva.

Konservatism: Nej, världen tyngs ner av synd. Om alla bara gör och tycker som jag kommer världen bli ett luftslott.

Rasism: Nej, det är dom där borta som tynger världen. Och judarna.

Islamism: Det är inte alls vi. Det är ni. Och judarna.

Socialliberalism: Vi har inte nåt luftslott, men vi har en hoppborg!

Liberalism: Människor skall inte behöva bo i luftslott om dom inte vill.



Ibland undrar man varför det konceptet skall vara så svårt att acceptera.

I alla sociala sammanhang finns olika grupperingar och gemenskaper. Allt från folk på jobbet, via kvällskursen, dom gamla klasskamraterna till familjen. Dom flesta av dom här grupperingarna fungerar väl, och folk uppför sig vettigt och civiliserat.

Men det finns ju folk som gärna trampar andra på tårna för att uppnå sociala fördelar. Vi har alla råkat ut för dom. En del kör på som ångvältar och plattar till fötter med buller och brak, andra seglar smidigt igenom den sociala hierarkin utan att nån tycks märka att folk som råkar stå i vägen för personen förvinner ut ur gruppen.

Mobbning är att försöka utesluta någon från en social gemenskap genom att med olika nedvärderande metoder få personen att känna sig mindervärdig och oönskad. Metoderna är allt från att man pucklar på personen fysiskt, till aktivt ignorerande. Men vanligast är ju att man hel enkelt gaddar ihop sig för att tala om för personen hur ful/tråkig/dum/töntig personen är.

Det hela är en primitiv rest av våran tid som apor. Dom sysslar med sånt mest hela tiden. Vi, som något intelligentare djur, lär oss att det inte bara är taskigt, det är ofta dåligt för gruppen. Om man vill genomföra något politiskt är det ju ett stort problem om kunniga och arbetsvilliga människor mobbas ut. Så konstruktiva och intelligenta människor sysslar helt enkelt inte med mobbing. Men trots detta förekommer det rätt ofta. Alla är ju inte konstruktiva och smarta, tyvärr.

Så därför finns det massa sociala grupperingar som mobbar ut folk. Och lustigt nog finns dom också bland politiska grupperingar. Dom här grupperingarna är inte intresserade av att diskutera eller genomföra politik. Allt medlemmarna i grupperingen sysslar med är att dunka varandra i ryggen och förlöjliga alla som inte är med i gänget. Dessa människor kommer i politisk debatt alltid försvara andra som klistrar på sig samma politiska etikett, oavsett vad dom gör, för dom är med i gänget. Dom kommer också alltid kritisera dom som inte är med i gänget, oavsett vad dom gör. Och dom kommer mycket sällan ha sakliga argument.

Diskussioner om politiska frågor med folk i dom här mobbargrupperna blir ganska märkliga, för dom är inte intresserade av sakdebatt. Dom är bara intresserade av att stärka gemenskapen i sin grupp och att stiga i respekt inom gruppen. Och hur stiger man i respekt? Jo, antingen genom att rekrytera beundrare, eller genom att mobba ut folk som inte passar in.

Så ta två hypotetiska personer, M och O. Båda är politisk aktiva. O försöker övertyga M om att Os politiska åsikter är bättre än Ms. M reagerar med osakligheter och förlöjliganden. Ironiskt nog försöker M alltså mobba ut O, men O är inte intresserad av att bli med Ms grupp. Och därmed kommer ju inte O inse att han är utmobbad heller, för man kan ju inte bli utmobbad ur en grupp man inte vill vara med i. O kommer därför oftast att kontra med, hör och häpna, mer sakargument. För O vill ju övertyga M. Antingen bara för sakdiskussionens skull, eller för att han vill utöka sin egen grupp (som då alltså inte är en grupp vars sociala hierarki grundar sig på mobbning. Om den gjorde det skulle han inte försöka övertyga M, utan bara syssla med att tala om hur korkad han är).

Vi får då mycket snabbt en märklig situation där O allt mer frustrerad försöker få M att diskutera sakfrågan, allt medans M bara är intresserad av att förlöjliga O så mycket som möjligt. Och ironiskt nog fattar ingen vad den andra sysslar med. För M, vars hela social bild präglas av mobbningen, tror ju att O försöker mobba honom och sänka hans sociala nivå. Vilket ju också kan ske, om Ms kompisar ser honom får stryk i en diskussion. Men O försöker inte mobba M, han försker övertyga honom. Nåt M är totalt ointresserad av, Vilka politiska åsikter M har är helt sekundärt. Han är med i sin grupp för att han har status och gemenskap där. Dom politiska åsikterna är irrelevanta.

Och så fortsätter diskussionen. O försöker övertyga, M, förlöjligar, ingen förstår vad den andra sysslar med, för båda är för korkade för att förstå att dom inte pratar om samma sak. O är för korkad för att fatta att M försöker mobba ut honom, och M är för korkad för att fatta att O inte VILL vara med i hans klubb.

Och så fortsätter det tills O får spel och skäller ut M efter noter.

Det är kanske inte så konstigt att politiska diskussioner oftast är så fruktlösa.

(Ja, titeln skall sjungas).

Jag tycker det här med buggning är en svår fråga. Buggningsförslaget innebär ju faktiskt att man måste ha domstolsbeslut på det och det måste förekomma starka misstankar om allvarliga brott. Är det verkligen automatiskt och uppenbart fel?

En del påstår att det helt enkelt inte hjälper. Är det verkligen så?

Och förslaget handlar om buggning av rum, vad jag förstår. Telefoner får man ju redan avlyssna i dom här fallen. Är det också automatiskt kränkande?

Folkpartiet är enligt uppgift kluvet i frågan. Det är jag också. Övertyga mig.

Jag har röstat på Folkpartiet hela mitt liv. Och Folkpartiets politik är fortfarande hyfsat bra. Men senaste året har Folkpartiets tendens att ropa på polis i varenda fråga irriterat mig. Mer poliser löser bara problem om problemet var att det var för lite poliser. Praktexemplet är när Fp gör en jättebra analys om upploppen i Paris, och kommer fram till att det beror på utanförskap och arbetslöshet hos ungdomar med invandrarbakgrund. Fps lösning på problemet? Mer poliser! Känn på den logiken!

Samtidigt har Centern senast året lagt fram liberala förslag, och allt fler centerpartister kallar sig liberaler. Man uppfann under 90-talet begreppet "ekohumanism", och det står fortfarande kvar i idéprogrammet från 2001, men ingen idag kallar sig "centerpartistisk ekohumanist", utan det är "socialliberal" som gäller, i synnerhet bland dom från ungdomsförbundet.

Det här är trevligt, eftersom en sak som alltid har irriterat mig med Centern och CUF är att man är så slumpmässiga i sina åsikter. Man tycker i allmänhet en del bra saker och några få riktigt urkorkade saker, och jag tror det beror på att man inte har haft nån ideologi. Det har inte funnits nån måttstock för om en idé är bra eller dålig, ingen sätt att se om en idé passar in med resten av åsikterna. Dom bra åsikterna har man i allmänhet dessutom haft gemensamt med resten av dom borgerliga partierna, så att rösta på Centern har inte varit aktuellt.

Men nu är det aktuellt, och det senaste förslaget från Centern tippar slutligen över vågen för mig. Centern kallar det "köksbordsdemokrati" vilket ju är ett klatchigt och något missvisande namn, men så är det ju i politiken. Det skall låta fint. Vad det egentligen är frågan om är att man ta principen som ligger till grund för skolpengen, och anpassar den för andra frågor också. Dvs, när det är en sak som staten anser att en person eller ett företag har rätt till eller behöver hjälp med, då skall staten stå för pengarna, men inte den direkta hjälpen.

Som skolan, till exempel. Alla har rätt till utbildning. Då skall det offentliga betala utbildningen. Men det offentliga behöver inte hålla utbildningen. Genom att ge folk skolpeng, så kan dom välja den bästa utbildningen själva. Centern vill göra samma sak med barnomsorg och företagsrådgivning. Utmärkta förslag. Tyvärr vill dom inte lägga ner AMS, bara decentralisera det (fegt, AMS är meningslöst och kostar bara massa pengar och bör läggas ner helt, men det vågar inte Centern säga.)

Inget parti vågar heller föreslå att man kör denna principen inom det område där den behövs allra mest: Sjukvården. (Se även här, här och här) Men om Centern lyckas genomföra dom här två förslagen så kanske nästa borgerliga regering vågar fortsätta med att "köksbordsdemokatisera" fler delar av det statliga bidragssystemet.

Jag vill också passa på att ge Centern ett förslag till för att öka medborgarnas kontroll över sina pengar: Utbyggda lönebesked och direktskatter.

Jag vet inte om Centern verkligen är liberalare än Fp, men Centern går åt rätt håll, Folkpartiet har "peakat" och är på väg bort från liberalismen. Jag hoppas att dom skärper sig, men gör dom inte det blir det Centern i höstens val. Och att Maud Olofsson gjorde bort sig mindre i höstens TV-debatt än Lars Leijonborg skadar ju inte.

Det slog mig idag att Marxister är som kalsongtomtarna i South Park. Tomtarna har en tre-stegs plan:

1. Samla kalsonger.
3. Vinst!

Ja, du ser rätt. Steg 2 fattas. Ingen vet vad steg 2 är, och det är ju inte helt enkelt att förstå hur man skall kunna tjäna pengar på att samla in gamla kalsonger. Kalsongtomtarna är som vanligt när det gäller South Park fantastiskt rolig satir, och driver med dotcom-bolagen, som ju ofta verkade lika verklighetsförankrade.

1. Website.
3. Vinst!

Men, bra satir går att återanvända, och inte bara dotcom bolag gör såhär. Marx och hans efterföljare gör också samma logiska "leap of faith":

1. Statligt ägande av produktionsmedlen.
3. Statslöshet och slut på allt förtryck!

Men hur man går från statligt ägande till statslöshet är ytterst diffust. Marx själv är otydlig på punkten. Marx var bra på att hitta på märkliga teorietiska resonemang för att förklara allt möjligt. Det finns djupa resonemang om varför anställning är förtryck, hur revolutionen är nödvändig, varför staten är ond, osv. Men just här är det bara ett stort hål. Efter att staten har tagit över ägandet av produktionsmedlen, så uppstår statslösheten och Marx kommunistiska utopi av sig självt, tjoff bara. Eller kanske inte...

Och dom flesta Marxister man diskuterar med gör liknande logiska hopp mest jämt.

1. Globalisering!
3. Fattigdom!

1. Höjd a-kasse avgift.
3. Välfärdens kollaps!

1. Euro!
3. Fascism!

Ja, sådär går debatten mest jämt. Värst är att folk blir sura när man kräver att dom förklarar steg 2. Men jag kommer nog kräva det i fortsättningen ändå, envis som jag är.

Jag skrev ett inlägg om feminismen för några dagar sedan. Fyra bloggare har kommit med kritiska svar. Dom mest seriösta har varit ClaesW och Annika Bryn. Dom har hållit debattnivån på en jämförelsevis hög nivå, genom att begränsa sig till halmgubbar och guilt-by-association.

ClaesW: "Män i allmänhet (även du) tycker att det är oerhört mycket värre med en feminist som generaliserar över t. ex mäns våld mot kvinnor än själva problemet mäns våld mot kvinnor."

Skitsnack, det tycker jag inte alls det. Och jag tror inte för en sekund på att "män i allmänhet" tycker det heller. Jag har aldrig i hela mitt liv träffat en man som tycker så, och om dom flesta män tycker det tycker man ju att jag borde ha träffat EN i alla fall. Nej, det här är en del av en feministisk mytbildning. Man försöker måla upp män som onda skitstövlar och roten till allt ont i samhället. Man försöker måla upp motståndet som ondskefullt, eftersom man inte har några hållbara argument. Demonisering istället för diskussion.

Annika Bryn började seriöst men redan i hennes andra inlägg föll hennes argumentation sönder, och hon hängav sig åt guilt-by-association:
Jag öppnade som jag gjorde därför att ditt inlägg inte gav en seriöst intryck. [...] Jag tror inte mina öron när jag hör karlar säga att de tror prostituerade är det för att de gillar sex heller (vilket jag sett på ett par andra bloggar), men de tror faktiskt det.

Jaha, vad har det med saken att göra? Jag tror inte det, och jag har aldrig sagt nåt sånt. Och vad är det hon inte tror sina öron när jag säger? Det säger hon aldrig. Det här är bara guilt-by-association, hon försöker klumpa ihop mig med mans-chauvinister iställlet för att faktiskt läsa och seriöst kritisera det jag faktiskt sa.

Och sedan kommer mer implikationer:
Här får folk slåss för livet och du trippar runt och är sur för att du anser att du anklagas för medskyldighet? Vad är det för larv? Ställ upp och hjälp till istället! Är det något vi behöver, så är det bra karlar som gör något annat än pratar.

Och till slut går implikationen över till rena påståenden:
[Du] anser att det faktiska våldet mot kvinnor och barn inte är värt att ta på allvar eller ens diskuteras på allvar.

Ett rent personangrepp, alltså. Och påstpåendet att jag inte tycker det är värt att diskuteras på allvar är ju synnerligen skrattretande, då det är precis det jag gör, men får skit tillbaka för att jag försöker diskutera det. Annika Bryn var inte heller intresserad av att diskutera seriöst, alltså. Eller, jo, hon är nog intresserad. Men hon har helt enkelt inga argument, och kastar skit istället.

Tredje kommentaren kom från Stefan från Hit och Dit. Han nöjde sig med att bara hoppa in för att kasta skit, och försöker inte ens låtsas att han är seriös.

Men veckans värsting är ändå Rebecka på gylf.se. Hon börjar med att kalla mig idiot, utan vidare argumentation. Jag frågar varför hon anser att jag skall förolämpas bara för att vi inte är överens, och säger att jag är öppen för seriös diskussion. Nu blir allt jag skriver där borttaget illa kvickt. Rebecka är så rädd för seriös diskussion att jag numera inte ens får besvara alla dom påhopp som andra gör på hennes blogg. Jag får inte ens längre bjuda in till en seriös debatt utan påhopp. Sådana inlägg blir raderade.

Vad kan man dra för slutsats av det här? Tja, tydligen är det så att så kvickt man skriver nånting som är det minsta kritiskt mot feminister, då skall man enligt feministerna bemötas med personangrepp och påhopp. Seriös debatt måste undvikas, tydligen.


Jag är fortfarande öppen för seriös debatt i frågan, vilket jag har skrivit på Rebekas blogg fyra gånger nu. Tre gånger av dom har det blivit borttaget. Det blir nog borttaget nästa gång också, skall ni se.

Olle Wästberg förklarar i sitt nyhetsbrev att han har lämnat Elitlistan. Han har varit med i åratal, men när DN kritiserar listan så lämnar han den. Om han kunde vara med på listan och läsa det elaka skvallret innan, varför kan han helt plötsligt inte det nu?

Fegt kappvänderi, Wästberg. Skäms.

Maria Carlshamre, folkpartiet, har bytt sida och gått över till Feministiskt Initiativ. Om det hade vart en månade senare hade jag antagit att det var ett skämt, men tydligen inte.

Vad kan resultatet vara av detta? Tja, jag tror inte speciellt många folkpartister kommer rösta på Fi ändå, för Fi hör klart hemma i tokvänstern, och deras politik går helt och hållet ut på att dela ut pengar som inte finns, istället för att få igång ekonomin så det finns mer pengar att dela på. Man har också som käpphäst att göra den offentliga sektorn större, trots att detta enbart kan leda till ännu större inkomsskillnader mellan könen. Kort sagt, politiken är precis den verklighetsfrånvända och skadliga politik vänsterpartiet stod för under Schyman. Inte nåt att förvånas över, då Fi ju inte är nåt annat än Gudrun Schymans försök att hålla sig kvar i riksdagen. Kort sagt: Vänsterpartiet - kommunism + Schyman = Fi. Och att det skulle bli några större avhopp från borgerligheten till Fi är inte sannolikare än att masssor av borgerliga helt plötsligt skulle rösta på Lars Ohly.

Så kommer fler rösta på Fi för att Carlshamre är med? Kanske. Men då kommer dom från vänsterblocket. Och eftersom det inte ser ut som om Fi har en chans att ta sig in i Riksdagen just nu så är alla extra röster på Fi bra för Sverige eftersom det i praktiken minskar rösterna för vänsterblocket. Så, kör på Carlshamre. Att du hellre jobbar för politik som är dålig för kvinnor men kallar sig feministisk, än politik som är bra för kvinnor men kallar sig liberal är helt och hållet ditt problem. Lycka till!