Lennart Regebro

Det är mycket diskussion om mänskliga rättigheter nu. Först hyllar Mikael Wiehe Castro, och nu skriver Lennart Palm om folkmord i SvD. Lennart Palms poäng är att man inte skall lagstifta mot förnekelse av olika folkmord. Det håller jag med honom om, men hans argument för detta är av det märkligare slaget.

Han verkar för det första upprörd över att förintelsen framställs som världens värsta folkmord. Det kan man iofs vara, för sex miljoner människor är inte värst i antal om man räknar in dom som Stalin lät svälta ihjäl. Det är inte heller värst i andel av befolkning per tid. Jag vet inte vilket folkmord som är värst, men Rwanda kommer högt upp på listan, där ungefär 5000 personer av en befolkning på 9 miljoner dog varje dag under 100 dagar av mördande.

Så nej, visst på vissa sätt är inte förintelsen värst. På andra sätt är den det, för det är världens enda organiserade industriella massmord där man bygger fabriken för masslakt av människor. Men att det inte är värst rent numeriskt är inte det som upprör Lennart Palm. Det som upprör honom är man inte betonar den europeiska borgerlighetens medansvar. Det som är fel i historiebeskrivningen är alltså att man inte skyller förintelsen på borgarna, utan hemska tanke, att man skyller den på nazisterna. Ja, det är ju ett fruktansvärt brott mot historien. Jag förstår att han är upprörd över att röster höjs på att man skall prata om kommunismens folkmord också med den attityden, för dom folkmorden var ju inte heller den kapitalistiska borgerlighetens fel.

Allra mest förbannad är han dock över att man inte likställer USAs brott mot mänskliga rättigheter med förintelsen. "När ska USA:s systematiska brott efter 1945 uppmärksammas?" frågar han. Det skall vara en professor i historia för att fråga det. För han har väl näsan i historieböcker istället för att följa med i den pågående debatten. För USAs brott uppmärksammas mest hela tiden. Vietnam och dom brott som begicks där kommer upp titt som tätt, särkilt i debatten om Irak, Iran och Afhanistan, som ett exempel.Vietnam och brotten i mellanamerika uppmärksammas i samband med att någon säger nåt om Kuba. Om man bara knystar om att Castro är diktator får man minsann reda alla brott USA har begått i minsta detalj på stört, som om detta skulle göra Castros brott bättre.

Och det Lennart Palm sysslar med är förstås samma sak, fast i större skala. Han försöker inte sopa Castros brott under mattan genom att hänvisa till USAs brott, han försöker relativisera förintelsen genom att hänvisa till USAs brott, och han försöker dessutom sopa undan socialismens och nationalsocialismens skuld till det hela genom att skylla på borgerligheten.

Jag vet inte vad Lennart Palms politiska åsikter är, men jag kan gissa. Jag tror att hela huvudproblemet här är att Lennart Palm har insett att inte bara Sovjets folkmord grundar sig i socialismens kollektivistiska antidemokrati, utan att dessa grundattityder också är nazismens grogrund och nödvändiga för förintelsen. Och då kan Lennart Palm göra två saken. Antingen kan han bli en liberal demokrat som tar avstånd från kollektivism och diktatur, eller så kan han syssla med historieförfalskning och ljuga ihop att det är borgerlighetens fel alltihopa. För om han ljuger för sig själv så slipper han ju erkänna att han hade fel.

---

Kanske intressanta bloggar om: lennart palm, politik, folkmord, mänskliga rättigheter

Året är 1975. Franco ligger för döden. En välkänd svensk artist skriver en artikel om varför han ställer upp på en hyllningsgala för den spanska diktaturen. Så här skriver han:

Demokrati betyder som bekant folkstyre. Jag är för demokrati. Hur folkstyret däremot skall se ut i praktiken är inte en helt enkel fråga. Skall demokratin vara representativ eller direkt? Hur skall röstandet gå till? Skall valkampanjer kunna sponsras av militär eller stat? Detta gäller inte minst den elit som styrt Sovjet allt sedan Trotsky varnade för det militärindustriella komplexets växande makt. Denna elit har under efterkrigstiden störtat folkvalda ledare och regeringar och stött olika former av diktaturer i hela världen.

Detta har Spanien sluppit. Dels tack vare den revolution som under Francos ledning segrade och därmed gjorde slut på Spaniens status som Sovjet lekstuga i medelhavet och återupprättade det nationella självbestämmandet, dels tack vare det motstånd som Spanien gjort mot den aggressionspolitik som Sovjet sedan dess fört.

Trots trycket från omvärlden har Spanien lyckats uppnå den högsta medellivslängden av alla medelhavsländer. Spanien har den bästa läkarvården för sitt lands befolkning på kontinenten och låter spanska läkare arbeta gratis i många – framför allt latinamerikanska – länder. Spanien har också ett högt utvecklat utbildningssystem – öppet också för utländska studenter – och bostäder till alla. Analfabetismen existerar inte i Spanien.
Detta är den spanska revolution jag vill försvara.
Nej, Spanien är ingen parlamentarisk demokrati. Spanien anser sig däremot genom olika massorganisationer ha byggt upp andra kanaler för att tillgodose det folkliga inflytandet.

Enligt Amnesty International finns det 69 så kallade samvetsfångar i spanska fängelser, människor som sitter inspärrade för sina åsikters skull. Varje sådan fånge är en för mycket.
Men det måste också sägas i sammanhanget att Sovjet-stödda regimer har mördat miljontals. Vi har då inte talat om de fängslade, de torterade eller de som drevs i landsflykt.
Det är i ljuset av detta som jag anser mig kunna säga att Spanien är det land i regionen som de senaste fyrtio åren bäst har försvarat de mänskliga rättigheterna.
Jag anser det därför speciellt viktigt att stödja Spaniens rätt till nationellt oberoende just nu när omvärlden har skärpt den ekonomiska blockaden, tillsatt en speciell emissarie för att ”främja Spaniens övergång till demokrati” och öppet hotar med invasion.

Jag har skrivit om vänstern och demokratin tidigare. Då kom debatten upp på grund av Harold Pinter, nu är det Mikael Wiehe som har satt igång den välbehövliga debatten. Och vi kan återigen konstatera att demokrati fortfarande inte är nåt som ligger vänstern nära om hjärtat.

Visserligen har i alla fall två vänsterbloggare, Mattias och Morian, den här gången tagit avstånd från diktaturkrameriet. Men det uppvägs av att Jonas Morian (som vanligt) blir överöst av glåpord från diktaturkramare som kallar honom diverse saker, och att bloggare som Kristoffer Ejenmark på fullt allvar hävdar att man måste stödja Kubas diktatur eftersom USA tänker invadera och kolonisera Kuba.

Visst, man kan avfärda Kristoffer och andra som honom som knäppgökar, men det gör ju inte saken bättre. För faktum är att Castro-kramarna i SVEK, Harold Pinter, Jan Myrdal och dom flesta andra inom avgrundsvänstern är just sådana knäppgökar, och resten av vänstern försvarar dom istället för att ta avstånd från dom.

Ja, med undantag för Jonas Morian och Mattias den här gången då. Och det är ju trots allt fler än när det gällde Harold Pinter för lite mer än ett år sedan. Så det går väl framåt i alla fall. Om än sakta.

---

Andra bloggar om: politik, kuba, mikael wiehe, demokrati, vänstern

I SvD så har socialdemokraterna i Stockholm en debattartikel där man säger att socialdemokraterna bör se över sin sjukvårdspolitik. Det är helt riktigt, det bör man. Dom vill också att man inte bara skall se sjukvården som en kostnad, utan som en inkomstbringare. Det är också riktigt.

Men kommer det komma ut något vettigt ur en sådan översyn av den socialdemokratiska politiken? Det är knappast sannolikt. För det kräver att socialdemokraterna slutar argumentera för en gigantisk totalitär planekonomisk vårdmaskin, och börjar driva en vårdpolitik där vårdtagarna själva får inflytande. Och det hade inneburit att alla socialdemokratiska politiker helt plötsligt säger till sina väljare att "vi skall sluta bestämma över ert privatliv", och hur sannolikt är det på en skala?

Så jag tror att om det överhvudtaget blir någon översikt av socialdemokraternas sjukvårdspolitik, så kommer man komma fram till att politiken är skitbra, och ingen förändring behövs, och att det allra bästa för Sverige är att fortsätta att köra den svenska sjukvården i botten, och att jättelånga vårdköer bara är nyttigt. Resultatet av det är att vi kommer få en sjukvård uppdelad efter klass. Bra privat vård för dom rika, dåligt offentlig vård för dom fattiga.

Jag hoppas såklart att socialdemokraterna faktiskt kan ändra sig och börja driva en vettig sjukvårdspolitik. Men jag tänker inte satsa pengar på det.

Vidare läsning om du vill veta hur sjukvården borde fungera:
I Sverige har man ett sjukvårdssystem - I Frankrike har man sjukvård.
Det nya klassamhället, del 1: Sjukvården.

---

Kanske intressanta bloggar om: politik, sjukvård, socialdemokraterna

Fackets vann och arbetarna förlorade i striden runt Wild'n Fresh. Men nu fick arbetarna ett revanchmål, tack vare Europadomstolen. Det är inte lagligt att ta ut avgifter från dom arbetare som inte är med i facket.

Det är, tror jag, dom här avgifterna som striden i mångt och mycket handlar om även när det gäller Wild'n Fresh. Byggnads själva hävdar att det handlar om minst 20 miljoner dom drar in om året i avgifter på dom som inte är medlemmar. Arbetsgivarna säger att det snarare är 35 miljoner. 20-35 miljoner som facket skaffar sig genom ren utpressning varje år.

Då det är ungefär 4000 kronor om året det här kostar kan nog byggnads räkna stenhårt med att rätt många går ur facket om dom fortsätter ta ut dom här avgifterna även för medlemmar. Totalt sett är det någonstans mellan 200 och 350 miljoner kronor som står på spel alltså. Pengar som till stora delar går till socialdemokraternas valfonder. Så bli inte förvånade om sossarna och facket tar till desperata åtgärder för att den här lilla utpressnings och muthärvan skall kunna fortgå.

Länkar:
SvD - Dom underkänner Byggnads avgifter

DN - Europadomstolen underkänner Byggnads avgifter
DN - Byggnads ordförande förvånad över dom
DN - Lättnad hos byggnadsarbetare som får ersättning

---

Andra bloggar om: politik, facket

Inte ens efter Johan Norberg påpekar att Ekot är överdrivet snälla mot Castro så skärper sig Sveriges Radio. Stefan Olsson lyssnade på P1, och det visar sig att dom fortfarande hyllar Castro. Som jag påpekade tidigare tycks dom aldrig kalla Castro för diktator och omnämner honom aldrig i negativa ordalag.

Så man måste fråga sig, finns det nån som gör program eller är journalist på SR som INTE är kommunist?

---

Andra bloggar om: politik, sveriges radio, castro

Dom som stödjer facket i konflikten med Wild'n Fresh verkar uppdelade i två läger. Dom som inbillar sig att dom anställda på Wild'n Fresh ville ha kollektivavtal, och dom som inte fattar varför dom inte ville ha kollektivavtal.

Det verkar som om alla har missat en mycket viktig punkt i kollektivavtalet: Facket har med kollektivavtal rätt till några procent av alla anställdas lön, oavsett om dom är med i facket eller inte. Jag tycker det då är rätt uppenbart varför dom anställda inte ville ha kollektivavtal. Det avtal dom hade var lika bra eller bättre än kollektivavtalet på alla punkter, men med kollektivavtalet försvinner några procent i lön till en fackförening dom inte anser sig behöva.

Jag har frågat många av dom som stödjer facket samma fråga: Varför skall facket ha rätt att tvinga till sig pengar från dom anställda? Jag har inte fått nåt svar. Ingen försöker ens svara på frågan. Frågan skrämmer så totalt slag på vänstern att två nu blockerar mina kommentarer. Red metal är iaf mogen nog att erkänna det, Antigon avslutade debatten med att blockera mig och sedan vara oförskämd. Både Johan Sjölander och Magnus Ljungkvist låtsas som det regnar, vilket ju är vettigare än att blockera folk som ställer jobbiga frågor, men som inte ger nåt svar.
(Uppdatering: Även Anne Cahling trycker på stora censurknappen och stoppar debatten.)

Om dom verkligen inte har nåt svar på den frågan, och det verkar dom ju inte ha, då innebär det ju faktiskt att facket gjorde fel i den här frågan. Så det vore kanske bra om vi kan få klarhet i den här saken? Kanske fler än jag kan fråga, så vi får svar nångång?

---

Andra bloggar om: facket, wildn fresh, politik

Några fackpampar frågar sig i SvD om löntagare skall lämnas i sticket? Det är en intressant fråga, eftersom att lämnas i sticket tydligen betyder att facket inte stjäl dina pengar. För hela den här debatten handlar ju om att facket säger "ge oss några procent av din lön, eller så sätter vi din arbetsgivare i blockad". Ren utpressning alltså. Så debattinlägget i SvD är som om maffian frågar sig om dom verkligen skall lämna sina utpressningsoffer i fred. Vilket ju inte torde vara så svårt att svara på.

Så ja, lämna löntagarna i sticket, tack! Hjälp dom löntagare som faktiskt vill ha hjälp istället för att tvinga er på dom som inte vill ha med er att göra.

---

Andra bloggar om: politik, facket, wild'n fresh