Angående Esbatis hyllning till Castro frågar Kalle Larsson om liberala hjärnor klarar en analys av Castro som har mer än en dimension. Javisst klarar vi det. De flesta liberalers analys av Castro brukar vara mångdimentionella. Frågan är om Esbatis analys är det. Och svaret måste vara att den är mångdimensionell enbart med stor ovilja. Artikeln är i själva verket är nästan helt ohämmad hyllning till Castro.
"Fidel Castro kommer att hyllas runtom i världen. Hans oerhörda popularitet i världens alla hörn beror knappast på att han ledde det kubanska kommunistpartiet - för övrigt bildat först sju år efter revolutionen. Det han som få andra lyckats personifiera för många, är hoppet om värdighet, om befrielse från imperialismens ok, möjligheten att bygga en egen framtid."
Sådär låter större delen av artikeln. Det är en närmast ohämmad Castro-dyrkan som rinner ur Esbatis fingrar dom ett ystert och kärleksfullt vattenfall. Men den är bara nästan ohämmad. För ingen människa med vett och sans kan ju hävda att Cuba är en demokrati. Så Esbati ser sig tvungen att erkänna att Castro är en diktator:
"Castro har varit en diktator. Han har dikterat det politiska livet på Kuba. Han har varit lagen och konstitutionen. Han har lett en enpartistat med inskränkt yttrande- och organisationsfrihet. Han har varit den yttersta ansvariga för att människor fängslats och trakasserats på grund av sina politiska åsikter. Han och hans skäggiga kamrater avskaffade inte demokratiska fri- och rättigheter." (Jag misstänker att Esbati menar att säga att dom inte införde demokratiska fri-och rättigheter).
Men detta är all kritik som framförs. Och det kan knappt en kallas kritik, utan är bara ett konstaterande av ofrånkomliga fakta. Fakta han måste nämna för att inte för all framtid avfärdas som en knäppgök. Men efter att han har klarat av detta, så är det bara lovord. I den vidare analysen menar Esbati att disktaturen inte var Castros fel utan berodde på "brist på demokratiska traditioner och det kalla krigets logik". Vi får reda på att det är farligare att vara oppositionell i Columbia än i Kuba, som om detta på nåt vis gör det okej att förtrycka oppositionen. Och enligt Esbati så "har de sociala framstegen på Kuba gett människor ett större inflytande över samhällsutvecklingen än i många andra formella demokratier i den fattiga världen". Det är säkert sant. Både Kuba och Nordkorea är ju formellt demokratier.
Att Kuba är mindre förtryckande än andra diktaturer är bara en variant av den gamla vanliga diktatorundanflykten. "Jo, visst han fängslar och dödar folk, men tågen går ju i tid/han fick ju ekonomin på fötter/sjukhusen är bra." Det håller inte. Man kan inte förtrycka folk med undanflykten att dom har det bättre så, för det är inte upp till dig att bestämma. Det är upp till folket att bestämma, och det kan dom bara göra i en demokrati. Det är detta som Esbati, Larsson och resten av diktaturkramarna i vänstern inte har förstått.
Så Esbatis artikel är inte "mångdimensionell" i nån rimlig mening. Det är inte ett försök att göra en oberoende, opartisk analys av Castros gärning. Den är en endimensionell dyrkan av Castro som fantastisk superhjälte, som gör en snabb gir för att slippa krocka med verkligheten, men lika snabbt är tillbaka på sin motorväg, i 140 knyck i fel riktning.
Intressant om ali esbati, kalle larsson, vänsterpartiet, castro, cuba, politik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Esbati och Larsson hyllar Castro. Är nån förvånad?
Nej.
Mannen är värd att hylla. :)
Nej, ingen är förvånad. Esbati och Larsson gillar att provocera, och vad bättre sätt än att hylla en kommunist som mördat minst 70 000 människor? Det är lite som att hylla Marc Dutroux.
Kan det verkligen vara så trivialt, att allt dom är ute efter är uppmärksamhet? Esbati och Larsson är politikens mostvarighet till klassens bråkstake, han som förstör för andra bara för att läraren skall märka honom?
Som sagt, Esbati bryr sig nog inte särskilt mycket om kubanerna i den här frågan. Som jag skrev här så är det formen som är det viktiga för Esbati, och vem statschefen är emot.
C. L. K. Aqurette:
Hur fan kan man sätta någon slags tillit till matematikern Rummels infantila försök till statistik? En statistik som till större delen är baserad på officiella Amerikanska och brittiska publikationer och, om jag inte missminner mig, New York Times.
Han menar ju på fullt allvar att USA under Vietnamkriget dödade absolut max 213 000 pers. Detta i ett krig då man fällde mer bomber än under hela andra världskriget.
Han har också ett väldigt tydligt bias eftersom han håller bosljeviker na fullt ansvariga för varenda person som svalt ihjäl i Sovjet medan Storbrittanien helt frias för svältkatastroferna i brittiskstyrda Irland och Bengalen. De senare kommenterade visst Churchill med att bengalerna förökade sig som kaniner.
Personligen har jag alltjämt en väldigt negativ syn på Castro men man måste förstå varför många miljoner fattiga i främst latinamerika ser honom som en hjälte.
Naturligtvis osmakligt men varken oväntat eller odemokratiskt (att tidningar tar in artiklarna kan möjligen ses som dåligt omdöme (en nazisthyllning till en nazistledare skulle inte tas in), alternativt som ett sätt att ge läsarna nåt makabert säljande).
Vill Vänsterpartiet påskynda grävandet på sin grav så är det ju utmärkt, och din uppmärksamhet av deras idoga spad-verksamhet är iofs alldeles utmärkt!
Nu till en utsvävning:
Vad värre är -- som företeelse betraktat -- än Esbatis diktatorshyllning anser jag är att SVT ägnat sig åt Castro-hyllningar. Man hyllade i en nyhetssändning Castro på hans födelsedag (med ett fokus som nog aldrig t ex Raul Wallenberg haft i en längre nyhetssändning). Även andra program i SVT, såsom UR-reportage, har ju hyllat Kuba som land. Hörde att Chaves berömdes i samma sändning! (Denne demokratiavskaffande kommunist som nu bildar allians med Vitryssland, eller hur det var...) SVT ska ju vara politiskt neutrala, vilket man förstås aldrig varit sedan 30-40 år tillbaka.
Att de övervintrade revolutionsromantikerna tillvänster om V, Guillou och Rosenberg, leder TV4:s partiledarutfrågning (även TV4-VD:s en gammal revolutinärskamrat) är naturligtvis skandal. (Att t ex Göran Skytte och någon annan till höger (varför inte Dick Erixon :-) skule få leda partiledarutfrågningar finns ju inte i detta universum, men skulle faktiskt såsom motvikt bidra till balans!)
Svensk journalistik -- åtminstone Public Service-radio och -TV och samhällsjournalistisk i stort (exkl ekonomi), liksom vissa tidningars kulturjournalistik, får nog intellektuellt sett betraktas som VÄNSTER-RESERVAT. Och vi som läsare, lyssnare och tittare har bara att, som Tomas Ledin uttryckt det, gilla läget. :-/
(Fast nyheter via Internet och bloggosfären är iofs en räddning och egentligen ett alternativ som gör att traditinoell och framför allt statlig mediekonsumtion kan minskas och på sikt överges. Såg nu att BBC:s nyhetsankare deltagit i BBC-skämt om terrordåd och att Blair mördas. Detta fast man t ex tidigare vägrade visa Muhammed-bilderna av hänsyn till god smak och att inte uppröra allmänheten. Vad som är roligt med terrordåds-skämten framgår inte. Vänsterslödder i media!)
(Hm, detta blev en sån där'n ilsken lång monolog-kommentar som man inte borde skicka, men jag trycker nog ändå på *sänd* .... Förlåt... :-/ )
(Det bisarra BBC-skämtet om terrorattentat jag nämnde beskriver Michelle Malkin här.)
Findus: Sanningen är svåråtkomlig. Men efter mcyket experimenterande och funderande har man kommit fram till en metod att komma så nära sanningen som möjligt. Den kallas "den vetenskapliga metoden". I den ingår att man granskar och kritiserar varandra.
Om du har seriös kritik mot Rummels forskning så är du välkommen att framföra den, lämpligen i historievetenskapliga fora. Jag har konverserat lite med Rummel, och han är en djupt vetenskapligt ärlig person, och om du hittar felaktigheter i hans forskning så tror jag att han kommer att ändra sig.
Men tills sådan kritik kommer fram, från dig eller andra, så är det faktiskt så att Rummels siffror representerar den bästa kunskapen vi har i frågan. Och om du undrar varför han har räknat på ett visst sätt så redovisar han allt här:
http://www.hawaii.edu/powerkills/
Vad du INTE kan göra med forskning, är att bara vifta undan den med "Äh, han har ett bias" eller "hans källor är fel". Vetenskap fungerar inte så. Och att han skulel enbart grunda sig på amerikanska källor är dessutom fel. Bara en undanflykt.
Jag tycker BBC-skämtet är mycket roligt. Om man stödjer terrorism ock diktatur, varför inte dela ut priser också?
Föreställ dig bara Ali Esbati och Andreas Malm som presentatörerna istället. :)
Hm.... Tja, det låter onekligen som ultimat! Men om inte Ali och Andreas förstår att det är humor de deltar i, d v s är självironiska, så är det nog lite inhumant utnyttjande underhållning... (ofrivilligt utnyttjande i politisk lyteskomik) Men för att det ska bli riktigt kul så måste de ju å andra sidan vara just ovetande -- huh, vad inhuman jag verkar vara... ;-)
BBC-grejen förstår jag -- även om den vore på pricken med Ali och Andreas i rollerna -- fortfarande inte. Kanske var den en mix av ironiska generationens spermaharestil (som inte är min kopp te) och en postmodernistiskt strävan att det SKA vara obegripligt eftersom det bara är i det obegripliga som vi når fram till det vi inte begriper inom ramen för vår såsom människor begränsade perceptionsförmåga, och alltså därmed först genom det obegripliga kan nå insikter i vad som döljer sig i tillvarons och vår existens skuggpartier? Att endast de ogrundade infallen, fantasierna eller kanske nojjorna(?), totalt frikopplade i förhållande till vårt befintliga tänkande, är dörren till nya och djupa insikter om oss själva. Typ... (undrars om ens 1 av 100 fattar detta? Eller jag själv :-/ )
Kortfattat: Jag anser att postmodernistisk metodologi i hög grad är en paradox och humbug. Blev visst en (postmodernistisk?) utsvävning, denna min kommentar också... Tvi! Tusan oxå!
fidel castro är samtidens obelix okcså asterix
cuba kuba är lika med gallien
cuba cola är etta cokelikola näst sist efter cokelikola lime hur kan man hittra på det
har han någnon idefix hund
krossa alla imperier nu leve den lilla menniskan
yo
Ja, men postmodernism funkar bra som konst. Jag har alltid varit förbannad över att filmen "Starship Troopers" har ett i grunden fascistiskt samhälle som "den goda sidan" men blev övertygad om att poängen med filmen är att, grundat i nåt slags postmodernistiskt flum, just visa "Kolla hur lätt det är att få folk att heja på fascisterna".
Att lura Ali Esbati och Andreas malm att ställa upp i ett sådant program är meningslöst. Dom gör det ju redan, i pappersmedia.
yo.
men det är ju lätt att lura folkc att heja på fascisterna
ellrer på kommunistrerna om man kan jämföra på samma dag
solidaritet ellrer förtryck dom svagrare vad väljer man
över hela halva tyskcland röstrade nazister till makcten
lättlurad lättlurad
sednan finskc det ju massor av fascister som har tagit makcten gjenom våld det är klart
pinochet mördare är lika med plakcaten på sjuttitalet var sanna det säjer jag nu
yo
folkcet är bäst makcteliten ska skötra jobbret administrera fördela se till att det solidariska skeppet hålls flytrande
politikrer är våra tjänare
tjenare det säjer jag nu yo
Skicka en kommentar