Jag har tidigare skrivit om sjukvården här i Frankrike, så reguljära läsare vet att den är bra, ja faktiskt bäst i världen. Det är dags för lite nya jämförelser mellan svenska och franska erfarenheter, som en bakgrund till min nästa del i mitt "valmanifest".
När man insåg att min mor hade höga levervärden, så fick hon en tid för en utltraljudsundersökning. Dels skall ju läkaren skicka en remiss, och sedan är det kö, så det tog en månad eller två, vilket med svenska mått får räknas som riktigt snabbt. När jag ville ha en tid så tog det lite mer än en vecka, vilket med franska mått är långsamt. Varför är det en sådan skillnad? En annan jämförelse kan kasta ljus på saken.
Jag går till en allmänläkare som har en egen liten mottagning, bara han. Jag gick till honom först för att han är engelsman (min Franska är fortfarande kass) och för att hans mottagning ligger på samma tunnelbanelinje som jag. Det innebär att när jag behöver ta prover måste jag gå nån annanstans. Det blir lite spring. Min flickvän å andra sidan, går till en klinik som har det mesta, till exempel mammografi. Så hon springer inte alls, för det mesta. Men till mammografin var det kö. På ett par dagar. Men eftersom man bara kan göra detta vissa dagar i månaden, så innebar det att hon behövde vänta en månad. Så hon knatade sonika ner till en annan klinik i närheten, och där hade dom tid dagen efter.
Och däri ligger själva knutpunkten. Det blir inga vårdköer om man sjukvården är privatdriven, för marknaden fyller isåfall upp den vårdbrist som är orsaken till köerna. Men med privat finansierad sjukvård så får bara rika vård, vilket vi inte vill ha. I frankrike har man läst detta med vad man i sverige kallar "vårdpeng". Staten betalar alltså mestadelen av vården (precis som i Sverige) men du får själv välja vilken vårdgivare du vill.
Det här systemet har i Frankrike skapat världens bästa vård. Den är jämlik och billigare för dom som behöver vård än i Sverige. Vårdköer är ett okänt, ja nästan obegripligt begrepp.
Så därför har jag som del 2 i mitt "valmanifest", att vi skall införa vårdpeng, och sakta privatisera dom svenska sjukhusen.
Kanske intressanta bloggar om: politik, val2006, vårdpeng, sjukvård
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Precis! Det enda påtryckningsmedlet som finns för att höja kvalitet på en tjänst är hotet om att en vårdgivare inte får sälja den tjänsten, och därmed inte få de pengarna. Därför är det en bra princip att pengarna följer patienten, istället för att patienten följer pengarna.
Att bara privatisera sjukhus utan att också skapa påtryckningsinstrument i form av konkurrens löser ingenting. Det betyder bara att huvudmannen i systemet blir annorlunda - annars funkar det på samma sätt. Det nya privata sjukhuset anpassar sig efter den som betalar, och om den som betalar är staten...
Skicka en kommentar