David Irving är en berömd förintelseförnekare, och har nyligen blivit dömd till tre års fängelse för detta i Österrike. Detta trots att han har sagt att han inte längre förnekar förintelsen. Det här visar på hur absurt det är att göra det olagligt att ha åsikter.
För det första, om man straffar nån för en åsikt, och han ändrar sig, kan man fortfarande straffa honom då? Irving förnekade förintelsen 1989, men nu har han ändrat sig, påstod han. Men han måste ju fortfarande straffas för det han gjorde 1989, eller hur? Man släpper ju inte en tjuv fri för att han har slutat stjäla! Så det blir då lite märkligt att han straffas för att han hade åsikter han inte längre har, men det blir ju ännu märkligare om han inte straffas. När båda utfallen är konstiga, så är det ju en indikation på att det är nåt grundläggande fel.
Och för det andra, kan man lita på att han har ändrat sig? Är det inte så att han säger att han har ändrat sig bara för att få kortare straff? Jo, det verkar onekligen så, efter nya uttalanden från Irving. David Irving har tidigare erkänt att det fanns gaskammare. Det fick han att låta som att han erkände förintelsen. Men nej, han erkänner nu bara att dom fann och att enstaka avrättningar förekom med dessa, men nån förintelse har inte förekommit tydligen. I alla fall inte i gaskamrarna. Och om det nu förekom en förintelse, varför överlevde folk, säger Irving med förintelseförnekarnas traditionellt vrickade logik.
Så för det tredje: Var lägger man gränsen vid den olagliga åsikten? Måste man, när det gäller förintelsen, erkänna att det fanns gaskamrar. Eller måste man erkänna att dom fanns i tyskland (en annan sak Irving förnekar, själv vet jag inte nåt om den saken) eller måste man erkänna att man dödade miljontals judar, eller måste man erkänna att minst 4 miljoner judar dog? Vad händer om man anser att det är 3.8 miljoner? Var går gränsen för förintelseförnekande?
Nej, åsikter skall inte vara olagliga. Men så länge dom är det, så skall David Irving sitta i fängelse, helst i maxstraffet 10 år. Inte för att det hjälper, han kommer vara lika äcklig när han kommer ut, men han kan gott få lida lite.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag var med dig ända fram till den sista meningen. Sen gjorde du ett logiskt klavertrampt olikt dig.
Självklart skall han inte sitta i fängelse om lagen är fel. Det finns inget som säger att en felaktig lag måste användas, tvärt om.
Jämför med att "det är fel med dödsstraff, men nu har vi ju det så då skall vi döma folk till döden".
Dubbelmoral Lennart!
Nej, en felaktig lag skall ändras. Men så länge den finns skall den följas. Och anledningen till det är att annars blir lagen ett lotteri. En lag kommer användas enbart när den anklagade har otur eller, ännu värre, lagen börjar helt plötsligt bara gälla dom som inte har råd med bra advokater. Andra bra exempel är lagarna som finns i Turkiet som tidigare har använts för att fängsla Kurder och liknande. Nu så fälls man inte längre för brott mot dom här lagarna (för EU protesterar varje gång nån kommer upp i domstol). Är det bra? Givetvis inte. OM du har otur så uppmärksammas inte ditt fall av EU, och du blir fälld. Och du kan fortfarande bli dragen inför rätta för en lag som inte bara är fel, utan som dom flesta andra som göra samma sak som du klarar sig undan.
Grunden i ett rättsamhälle är likhet inför lagen, och då måste lagarna tillämpas konsekvent, och det kan dom inte göra om man väljer att skita i dom ibland. En felaktig lag måste alltså tas bort, men tills den har tagits bort, så måste den följas.
Anser du att detta bara gäller demokratier eller skall samma princip till exempel användas även i diktaturer? I så fall varför?
Nu frågar mig i princip om vad som är bäst av en diktatur med rättstrygghet och en diktatur utan rättstrygghet. Och svaret blir givetvis att det är bättre med en dikatatur med rättstrygghet. Men det är lite som att fråga om jag föredrar min cyanid-kaka med eller utan grädde.
Frågan är kort sagt rätt fjantig. Givetvis skall man inte ha diktatur alls.
Skicka en kommentar