Lennart Regebro

I den politiska debatten finns det många knep. Vad jag dom senaste åren har insett är att dom flesta av dessa knep används inte för att lura andra, eller komma med retoriska poänger, utan för att lura sig själv. Man använder sig av knepen för att på olika sätt slippa lära sig nåt nytt, och framförallt för att slippa inse att man har fel i nåt. Jag har mer och mer kommit att betrakta intelligens som förmågan att erkänna att man hade fel när man blir överbevisad.

Så jag tänkte ta upp lite olika knep du kan använda för att slippa blir smart, och jag börjar med med "nyspråk".

Nyspråk är när man definierar om ord till att betyda nåt annat än dom betyder, gärna sin absoluta motsats. Ordet kommer från George Orwells 1984, där "newspeak" är den officiella jargongen, ett språk som är avsett att hindra folk att tänka felaktiga tankar. Det låter kanske löjligt att språk skulle kunna hindra vissa tankar, men det funkar förvånansvärt bra. Det är också enkelt och svårkritiserbart, för ord betyder ju det man menar med dom. Det finns inte nån objektivt korrekt eller inkorrekt mening av ett ord. Men ord har allmänna betydelser, och många ord har associationer.

Det enklaste sättet du kan hindra dig själv från att inse att du har fel är att omdefiniera ett ord med associationer till att betyda sin motsats. Genom att omdefiniera ett negativt ord till sin motsats kan man få nåtbra att verka dåligt. Om du till exempel vill få det att framstå som att det är fel att få betalt för ditt arbete, så kan du omdefiniera "slaveri" som att man får betalt för sitt arbete. Normalt sätt betyder slaveri att man är tvungen att arbeta utan att få betalt, men genom att omdefiniera ordet slaveri till sin motsats kan man pratar om "löneslaveri", ett koncept som med ordens normala betydelse är rent nonsens. En löneslav i normalt språkbruk är en obetald person som får betalt, vilket ju är en omöjlighet. Men med denna nya betydelse är en löneslav en betald person som får betalt. Fullt normalt. Och inte heller är det nåt fel i detta. Men när vi bytte betydelse av ordet från "obetald tvångsarbetare" till "anställd" slutade det vara nåt fel med ordet "slaveri". Men associationerna försvinner ju inte. För vi associerar fortfarande ordet "slav" till människor som är förtryckta, rika människors ägodelar som man kan göra vad man vill med. Genom att kalla anställda för "slavar" får vi det att framstå som om den som anställer folk är ett ondskefullt monster. Med den här enkla omdefinieringen kan vi nu lura i oss själva att arbete är dåligt och företag onda.

Det här knepet fungerar åt båda hållen. Genom att till exempel kalla en invasion för "befrielse", eller kalla "terror" för "strategi" kan man få det att låta som om dom som blir invaderade är glada över ett bli invaderade, och man kan få det att låta som massbombningar är nåt om är vettigt och rationellt och inte alls tar död på så många. Man kan också kalla missiler för "intelligenta" och därmed få dom att framstå som trevliga saker som man bjuder på middag när dom oväntat hälsar på.

Det sista man kan använda nyspråk till är att hindra kommunikation. Det brukar hindra kommunikation åt båda hållen, men här får du komma ihåg att du inte är intresserad av att övertyga andra om att dom har fel, du är bara intresserad av att hindra dom att bevisa att du har fel. Ett exempel är att definiera om "demokrati" till att betyda att man inte har några grundlagsskyddade rättigheter. Den omdefinitionen är dessutom extra lurig, eftersom det var ett rätt vanligt bruk av ordet. På 1700-talet. I en demokrati med den definitionen kan folk rösta om vilka strumpor du skall ha, eller kasta dig till lejonen, om bara mer än hälften anser att du skall kastas till lejonen. Det är ju inte alls bra.

Nu kan du göra två saker. Dels kan du envisas med att använda den här ovanliga definitionen, men aldrig tala om det för folk. Då kommer dom inte förstå vad du säger, och genom att envisas med att tolka det som säger enligt dina egna definitioner, så garanterar du dessutom att du aldrig fattar vad dom säger. All praktisk debatt är hopplös, och du slipper lära dig nåt. Skitbra. Du kan till exempel förklara att Storbrittanien inte är en demokrati (dom här nämligen ingen grundlag). Det kommer garanterat göra folk förvirrade eller förbannade, och dom som är förbannade kan du ju ignorera eftersom dom är otrevliga, och Hepp! så slipper du lyssna på deras motargument även om dom anpassar sig efter ditt språkbruk. Du kan dessutom deklarera att eftersom Sverige är en demokrati (i den vanliga betydelsen) så har medborgarna inga rättigheter (enligt din betydelse). Du kan alltså helt lurigt byta fram och tillbaka mellan definitionerna, för att bevisa nåt som är fullständigt fel.

På det här sättet kan du slippa lyssna på argument och fakta. Du är nu på bra väg på att stjälpa dig själv ur sanningens obekväma pinnstol ner i lögnens mjuka drömsäng. Lycka till!

Andra bloggar om: politik, retorik, stjälpdigsjälv, nyspråk