Lennart Regebro

Jag glömde att säga en sak om debatten mellan Persson och Reinfeldt. Det enda egentligen intressanta i hela debatten var att Göran Persson försökte ta åt sig äran av friskolorna. Vi tar det där igen: Göran Persson försökte ta åt sig äran av friskolorna. Socialdemokraterna var emot friskolor. En borgerlig regering införde det. Det går direkt på tvären av socialdemokraternas politik och retorik. Man vill förbjuda motsvarande politik inom vården. Men Göran Persson försökte i debatten häromsistens ta åt sig äran.

Det där är inte ovanligt i socialdemokratisk retorik. Allt bra som har skett är tack vare sossarna, oavsett vem som genomförde det, och allt dåligt är moderateranas fel, oavsett vem som orsakade det. Och folk tror på det.

Det är väl så att i en demokrati får ett folk den regering dom förtjänar. Det vore kul om Svenska folket bestämde sig för att förtjäna en regering som inte behandlar dom som små korkade barn.

Danielsson-härvan blir allt absurdare. Det är ju uppenbart att Danielsson ljuger, så sossarna försöker dribbla bort frågan. Detta gör man genom att ljuga mer, och hävda att folkpartiet är onda. Både Göran Persson och Helen Eduard säger samma saker:

"Om det där har orkestrerats, organiserats och opererats från de liberala krafterna, som egentligen ska stå för frihet och tolerans, det vet jag inte. Jag vill helst inte tro att det är så det ligger till." - Göran Persson

"Det är att det framförallt är folkpartibloggar som ägnar sig åt den här typen av informationsspridning. Jag kan inte säga huruvida det är en slump eller någonting annat. Jag vill helst inte tro att det finns några partipolitiska syften bakom detta." - Helen Eduards

Dom vet naturligtvis båda två, att det inte är folkpartiet som ligger bakom det. Det är därför dom formulerar sig så. Om dom hade trott att fp låg bakom det, då hade det inte vart något tjafs om "jag vill helst inte tro", det hade varit stora pukor och trumpeter om folkpartiets ondska. Men man har kommit överens om att slå två flugor i en smäll. Få slut på ryktena, och hoppa på folkpartiet samtidigt.

Så här långt är det väl inte mer absurt, utan bara sossarnas vanliga smutsiga politiska spel. Nej, det absurda är bland annat att vanligtvis vettiga socialdemokrater sluter upp bakom Ulvskogs charader och desperat försvarat lögnerna från toppen, genom att gripa dom mest galna halmstrån. Att den stora delen av sossarnas medlemskår går på deras skitsnack förstår jag, men Jonas Morian? Absurt.

Fast riktigt absurt är ju Göran Perssons och Marita Ulvskogs försök att utkräva ansvar från Lars Leijonborg. Var är Göran Perssons ansvar för sossarnas mejl-skandal? Och var är Lars Danielssons ansvar för att göra sitt jobb rätt? Är det bara andra som har ansvar i det här landet? Ja, tydligen, sossar är helt ansvarsbefriade i vilket fall.

Absurdast av allt är nog Göran Persson ändå, när han berömmer Helen Eduards för att hon dementerade kärleksryktena.
Ursäkta mig? Det går rykten om att hon är otrogen, och att dementera detta är "modigt"? Bra är det väl rimligtvis. Men hur exakt är det modigt? Möjligtvis hade det väl varit modigt att erkänna att man är otrogen, om man är det, men att förneka att man är otrogen om man inte är det är knappast modigt på nåt sätt. (Och för den delen, skulle nån ha kallat en man "modig" i det läget? Jag bara undrar?)

Och mitt i allt detta absurda försvar av Lars Danielsson, så tar Lars Danielsson en time-out! Är det den absurdistiska höjdpunkten? På sätt och vis. Det kan tyckas märkligt att sossarna först blåser upp en medie-storm om hur ondskefullt det är att ifrågasätta vad Lars Danielsson gjorde på annandagen och sedan låta honom ta en time-out. Vad var då syftet med mediastormen? En teori kommer från Bloggen Bent. Man startar ett drev, och plockar sedan bort Lars Danielsson, så när media vaknar upp ur sitt drev-tänkande, så finns inte Lars Danielsson tillgänglig för att svara på frågor. Intressant taktik. Om den lyckas.

Men om den gör det återstår att se. Aftonbladet har, absurt nog, tvärvänt, och har ingenting om folkpartibloggarna på sin hemsida, bara om att Danielsson tar time-out, och den stora frågan "Vad är det ni döljer?" Det finns inga länkar till några bloggryktesartiklar längre, dom måste man gå till direkt. DN håller sin sakliga och kritiska ton, och bara Expressen och SvD tycks vilja kännas vid den sk "folkpartikampanjen", och dom har det inte som nån huvudhyhet.

Så det sket sig nog. Media gjorde som sossarna ville, dom satte igång ett drev mot fp. Men när man sedan försökte skyffla ut Danielsson bakvägen (vilket man enligt Expressen har planerat att göra i veckor) så vände media och började dreva om det istället.

Mediadrev är svårtstyrda kompisar. Och det kan kanske tyckas absurt om man är socialdemokrat, men faktum är nog att ärlighet varar längst. För det riktigt absurda i det hela är såklart att om Danielsson bara hade hållt sig till sanningen från början, så hade den här härvan aldrig hänt.

I röran om Tsunamikatastrofen finns ett stort frågetecken: Vad sysslade egentligen Lars Danielsson med, och var var han? Det står klart att han inte säger hela sanningen. Så var han då? Tja, vägrar man tala om var man var, så uppstår såklart rykten. Ryktena som har varit har varit att han var med Helen Eduards. Några bloggare har tagit upp ryktet och frågat sig varför inte resten av media tar upp frågan om var Danielsson befann sig ordentligt, och istället bara hintar och mumlar om att det kanske var nåt fuffens, och det var hemskt vad mycket han umgås med Eduards.

Men idag fick sossarna en idé, nämligen att man skall hävda att detta är ondskefull ryktesspridning i politiskt syfte. Helen Eduards går ut och dementerar att det skulle vara nåt fuffens. Hon säger även att hon har pratat med media och dementerat ryktena tidigare, vilket tidningarna har ignorerat. Detta är tydligen, enligt Eduards, folkpartiets fel, hur det nur går ihop.

Samtidigt ställer sig Marita Ulvskog i TV och säger att detta är extra superhemskt för Eduards är tjänsteman, och tjänstemän är enligt Ulvskog försvarslösa, men det är tydligen inte "politiker" som Johanna Nylander! Hur menar hon då? Exakt hur är Helen Eduards mer försvarslös än 19-åriga studenten Johanna Nylander? Hur skall hon försvara sig? Har Johanna Nylander Sveriges största parti och deras PR-avdelning bakom sig? Nej, inte precis, du. Rapports journalist går stenhårt åt Johanna och säger i nedlåtande ton "Du kanske också skulle ta reda på ordentligt vad som händer innan du skriver om det?" Hur försvarar hon sig mot att bli avklippt och framlagd stammande på riks-TV?

Och vad är det hon inte har tagit reda på, egentligen? Johannas påståenden om att Danielsson och Eduards har ett förhållande skrivet i förbifarten, och är helt och hållet uppenbart inte huvudpoängen i hennes blogginlägg. Hon skriver själv "Det intressanta i detta fallet är inte heller att han varit otrogen mot sin fru, utan att han uppgett felaktiga uppgifter, någonting han måste gjort mycket medvetet, till riksdagens konstitutionsutskott." Borde hon skrivit "om" istället för "att"? Ja. Men gör det detta till politiskt motiverad smutskastning? Nej.

Och sedan, märkligast av allt, så kräver Marita Ulvskog att Lars Leijonborg ber om ursäkt! För vadå? Vad har han gjort för fel? Jo, förstår ni, enligt sossarna är den här ryktesspridningen på Lars Leijonborgs uppdrag, jojomensan.

Äh, dumheter. Sossarna försöker bara flytta fokus från vad Danielsson faktiskt hade för sig på annandagen. Och media, lättlurade som dom är, hoppar på och som alltid bildar svenska media drev. Att Aktuellt och Rapport numera har exakt samma inlägg får man väl acceptera, men jobbar samma journalister på SVT som på Expressen och Aftonbladet? Eller är det så att svenska journalister totalt saknar allt självständigt tänkande? Ja, så är det väl. Den svenska journalistikens majoritetsinkompetens bekräftas på nytt. Det finns enstaka duktiga journalister. Maciej Zaremba står ju ut som ett slags klippa av vettighet och kompetens, och Janne Josefsson måste ju berömmas för sin förmåga att starta dom drev resten av journalisterna hänger på. Några fler är värda att nämnas, men jag har glömt bort vad dom heter, ni får förlåta mig för det. Men så många fler är dom inte.

Istället för undersökande journalistisk sysslar svenska journalister med att skriva om vad andra journalister skriver. Det vet sossarna, och dom vet hur dom skall manipulera detta ständigt beredda mediadrev. Hur många är det egentligen som följer nyheterna och faktiskt tror på sossarnas skitsnack om att detta är en folkpartistisk komplott? Det står ju i både Aftonbladet och expressen. Både Rapport och Aktuellt. Även SvD för oemotsagt vidare Ulvskogs dumheter. Med en sådan massiv och enig kör måste det vara sant, eller hur?

Bara DN står ut från drevet och påpekar att Danielsson använder drevet för att fortsätta att hålla tyst om vad han faktiskt gjorde. Därmed får vi väl lägga Mats Carlbom till den pinsamt korta listan på svenska journalister som har en egen hjärna. Grattis, Mats!

Nu har jag tittat på partiledardebatten, och det var som väntat. Göran Persson pratar enbart om hur moderaterna riktar udden mot och straffar folk det är synd om. Ibland är hans anklagelser grundade i hur moderaternas politik faktiskt ser ut, men oftast är det bara rent skitsnack. Han pratar också om hur himla bra hans politik är, och hur bra och tryggt det är med hans politik. Han använder ofta vändningar som "en sån politik ni står för". Vad är det, mer konkret?

Göran Persson lovade också vitt och brett att saker skulle höjas, men vägrade säga med hur mycket. Det finns inga konkreta förslag, och hans hummade löften åtföljdes direkt av en brasklapp om att han faktiskt inte tänkte lova nåt.

Reinfeldt fungerade bäst när han var på en lika känslomässig offensiv. Han påpekade att sossarna klagar på moderaternas förslag, och sedan genomför ungefär samma saker senare, och sa rakt ut, och helt riktigt att det är hyckleri. Då hamnade Göran Persson med ryggen mot väggen och hade svårt att försvara sig. Han såg också generad ut när Reinfeldt påpekade att Göran Persson faktiskt inte bestämmer själv. Han bestämmer säkert alldeles själv över sossarnas praktiska politik (var resten av partiet säger kan han ignorera i praktiken). Men han bestämmer inte över v och mp.

Vem vann då? Ja, svårt. Jag känner ju inte nåt annat än förakt för att Göran Persson hycklar, och att han står och vaggar fram och till baka och säger "nej, nej, nej" när Reinfeldt säger saker som faktiskt är sanna. Göran Persson står ju och ljuger rakt ut. Men förstår folk det? Det tror inte jag. Jag tror att dom allra flesta av dom osäkra som såg debatten tror på Göran Persson. Jag tror dom gillar att han står och mumlar, dom tycker det är mysigt. Han spelar hårt på på sin överviktiga trygghet. Dom som lyssnade på Reinfeldt är dom unga som vill se förändringar, dom som är framåt och kan tänka sig att göra nya saker. Men sossarnas röstare finns bland dom konservativa. Dom vill inte ha nåt nytt. Dom tyckte Sverige var bra på 70-talet, och vill tillbaka dit. Därför har båda grupperna deklarerat att deras gubbe vann. För det tycker dom.

Jag läser ju inte Expressen, om jag kan slippa, så här kommer en måndad för sent, en liten upplysning om att dom är härmisar.

Expressen förklarade förra månaden Feminismens död i två artiklar. 1, 2.
Jaha, men det gjorde jag ju redan i februari. Är jag en trendsetter, eller? ;-)

Google kommer men nya balla verktyg så ofta att ingen blir förvånad längre. Här är ett nytt: Google Trends. Här kan man se trenderna på vad folk söker efter, och även kolla i vilka städer och regioner det söks mest, och även jämföra olika saker. Mycket praktiskt.

Vad säger det om årets val? Inte så mycket, det verkar rätt jämt. Men för vänsterpartiet går det bara utför. Och det är kanske inte så konstigt. Deras ideologi är ju inte så populär.

Dokument inifrån håller på att "granska" riksdagspartierna. Jag har bara sett ett program hittils, och jag får väl hoppas som andra håller högre kvalité. Man skulle nämligen granska folkpartiet. Och vad är det enda man kan hitta att svärta ner folkpartiet med? Jo, det blir det nu fyra år gamla frågan om svenskakunskaper hos invandrare. Man börjar programmet med att implicera att eftersom folkpartiet tog upp detta krav så är dom nu rasister, och att Bengt Westerbergs avståndstagande från Ny Demokratis populistiska invandrarattityd nu har vänts till invandrarfientlighet tillsammans med att man har slutat prata om handikappade.


Grundattityden är alltså samma som många inom media, och hela vänsterblocket har haft i fyra år: Pratar man om invandrarpolitik är man rasist. Kritiserar man socialdemokraternas invandrarpolitik, så är man rasist. Att man kritiserar socialdemokraternas politik för att man behandlar invandrare illa, segregerara dom och tar emot för få, det spelar ingen roll. Pratar man om invandare, så är man rasist, tycks Dokument Inifrån vilja säga.

Och sedan släpper man den stora bomben: Inspirationen till omvändningen av fp från det snälla partiet, till ett parti som ställer krav, kom från Danmarks Venstre. Man pratar långt och brett om hur rasistiska Venstre är, och vilka förebilden dom var för fp, och man pratar om att Venstre planerade att "spela invandrarkortet", och rådde fp att göra samma sak. I slutet av programmet, förmodligen för att slippa bli fällda för att vara rent osakliga, så erkänner man att när Venstre "spelade invandrarkortet" genom att helt ändra politik och verka för en misnkad invandring. Det har inte folkpartiet gjort. Den ökända rapporten som man pratar upp så mycket om i programmet, rekommenderar ökad invandring.

Hela programmet är alltså en enda lång övning i guilt-by-association. Eftersom folkpartiet inspirerades av Venstres uppgång i början på 90-talet, så innebär det att folkpartiet atomatiskt måste ta efter Venstres invandringspolitik i slutet på 90-talet också, försöker man alltså hävda.


Men vänta lite nu... Är det här all smuts man klarar av att kasta på fp? Folkpartiets motsvarighet i Danmark har börjat föra en anti-invandringspolitik. Det är tydligen allt. Lustigt att man glömde bort ÖVP i Österrike, ett konservativt parti som blev liberaler och sedan invandringsfientliga. Dom heter ju till och med "Volkspartei". Varför tog man inte upp dom? Det är väl lika relevant. Man drog dessutom paralleller mellan hur Venstre uttalade sig och hur Folkpartister uttalade sig, båda kallade sig nämligen "breda och moderna". Konstigt att man inte letade reda på ett klipp av Hitler när han kallar sig modern och klippte in det i sin desperation att hitta smuts på folkpartiet.


Ärligt talat, om den enda kritik man har mot fp är att Venstre för en invandringsfientlig politik, ja, då måste man ju antingen vara en rejält usel journalist, eller så är folkpartiet det mest okritiserbara partiet i politikens historia.

I en artikel på tv4.se finns en graf över partiernas ställning i en opinionsundersökning. Dels har grafikmakaren märkligt nog gjort outlines för staplarna att fylla upp. Fyrkanter som slutar vid 60%. Varför 60%? Vad slutar där? Det finns inga partier som når i närheten till det? Vanligen låter man ju det största partiet ta upp nästan hela platsen på grafen. Men det kan man naturligtvis inte göra om man har ett "slut" på stpeln. Det hade ju fått det att se ut som om sossarna och moderaterna hade nästan 100%. Mycket märkligt.

Jag fick känslan att poängen var att få småpartierna att se mindre ut, för när skalan går till 60% istället för 40%, så ser ju småpartierna extra små ut. Men det kanske inte var syftet, för sedan insåg jag varför dom var så attans små: mp, c och kd är bara ifyllda till 2.5%! Dom andra partierna är korrekt ifyllda, men dessa tre småpartier får bara ungefär hälften av stapelns dom borde ha. V, med 5.2%, ges snällt en korrekt stapel. Mp, c och kd som alla hamnar just under 5% är bara hälften så stora som v.

Är det ingen på tv4 som överhuvudtaget kollar vad man påstår? Grafen har legat ute i en vecka. Är det ingen som bryr sig om sanningen på tv4? Jag bara undrar, alltså...

Efter två veckor av strejker och protester från ena sidan, och desperata försök att diskutera frågan fråna andra sidan, har franska regeringen nu gett upp, och dragit tillbaka förslaget om ändrade uppsägningsregler för ungdomar.

Var förslaget bra? Tja, vad är ett bra förslag i sammanhanget? Jo, ett bra förslag hade väl varit ett förslag som minskade ungdomsarbetslösheten. Skulle det här förslaget ha gjort det? Kanske, med det lär vi ju nu aldrig få reda på, eftersom studentrörelsen och fackförbunden, dsv folk som har arbete eller högskoleutbildning och alltså inte behöver oroa sig för att gå utan jobb, vägrade att låta förslaget prövas. Inte ens efter att Chirac föreslog att man skulle sänka prövoperioden från 24 till12 månader (att jämföras med nuvarande 6 månader) gick det.

Facken visade återigen att det är dom som bestämmer i Frankrike, och att man på inga som helst villkor får pröva nånting som eventuellt kan sänka arbetslösheten, minska budgetunderskottet, eller på annat sätt få fart på Frankrikes ekonomi. Dom franska fackens ultrakonservatism innebär att man med vett och vilje sabbar all möjlighet för Frankrike att bli den världsledare man inbillar sig att man är.

Tragiskt, egentligen.

Socialism: Alla människor skall bo i luftslott.

Socialdemokrati: Vi skall flyga till luftslottet efter att majoriteten har börjat flaxa med armarna.

Kommunism: Anledningen till att socialdemokrater aldrig lyckas flyga till luftslottet är att dom försöker börja flyga från marken. Vi menar att man behöver ta en springande start över en klippkant.

Maoism: Man behöver inte springa över klippkanten. Allt som behövs är ett stort språng framåt.

Stalinism: Det står i Marx texter att människor kan flyga. Det är inte vårt fel att dom dog när vi kastade dom från klippan.

Anarkism: Luftslottet förstörs när någon försöker bygga det.

Miljöpartism: Världen är ett luftslott tyngt ner av kapitalistisk smuts.

Nyliberalism: Nej, under skatter vi digna ner. Avskaffar vi bara skatterna kommer världen att sväva.

Konservatism: Nej, världen tyngs ner av synd. Om alla bara gör och tycker som jag kommer världen bli ett luftslott.

Rasism: Nej, det är dom där borta som tynger världen. Och judarna.

Islamism: Det är inte alls vi. Det är ni. Och judarna.

Socialliberalism: Vi har inte nåt luftslott, men vi har en hoppborg!

Liberalism: Människor skall inte behöva bo i luftslott om dom inte vill.



Ibland undrar man varför det konceptet skall vara så svårt att acceptera.

I alla sociala sammanhang finns olika grupperingar och gemenskaper. Allt från folk på jobbet, via kvällskursen, dom gamla klasskamraterna till familjen. Dom flesta av dom här grupperingarna fungerar väl, och folk uppför sig vettigt och civiliserat.

Men det finns ju folk som gärna trampar andra på tårna för att uppnå sociala fördelar. Vi har alla råkat ut för dom. En del kör på som ångvältar och plattar till fötter med buller och brak, andra seglar smidigt igenom den sociala hierarkin utan att nån tycks märka att folk som råkar stå i vägen för personen förvinner ut ur gruppen.

Mobbning är att försöka utesluta någon från en social gemenskap genom att med olika nedvärderande metoder få personen att känna sig mindervärdig och oönskad. Metoderna är allt från att man pucklar på personen fysiskt, till aktivt ignorerande. Men vanligast är ju att man hel enkelt gaddar ihop sig för att tala om för personen hur ful/tråkig/dum/töntig personen är.

Det hela är en primitiv rest av våran tid som apor. Dom sysslar med sånt mest hela tiden. Vi, som något intelligentare djur, lär oss att det inte bara är taskigt, det är ofta dåligt för gruppen. Om man vill genomföra något politiskt är det ju ett stort problem om kunniga och arbetsvilliga människor mobbas ut. Så konstruktiva och intelligenta människor sysslar helt enkelt inte med mobbing. Men trots detta förekommer det rätt ofta. Alla är ju inte konstruktiva och smarta, tyvärr.

Så därför finns det massa sociala grupperingar som mobbar ut folk. Och lustigt nog finns dom också bland politiska grupperingar. Dom här grupperingarna är inte intresserade av att diskutera eller genomföra politik. Allt medlemmarna i grupperingen sysslar med är att dunka varandra i ryggen och förlöjliga alla som inte är med i gänget. Dessa människor kommer i politisk debatt alltid försvara andra som klistrar på sig samma politiska etikett, oavsett vad dom gör, för dom är med i gänget. Dom kommer också alltid kritisera dom som inte är med i gänget, oavsett vad dom gör. Och dom kommer mycket sällan ha sakliga argument.

Diskussioner om politiska frågor med folk i dom här mobbargrupperna blir ganska märkliga, för dom är inte intresserade av sakdebatt. Dom är bara intresserade av att stärka gemenskapen i sin grupp och att stiga i respekt inom gruppen. Och hur stiger man i respekt? Jo, antingen genom att rekrytera beundrare, eller genom att mobba ut folk som inte passar in.

Så ta två hypotetiska personer, M och O. Båda är politisk aktiva. O försöker övertyga M om att Os politiska åsikter är bättre än Ms. M reagerar med osakligheter och förlöjliganden. Ironiskt nog försöker M alltså mobba ut O, men O är inte intresserad av att bli med Ms grupp. Och därmed kommer ju inte O inse att han är utmobbad heller, för man kan ju inte bli utmobbad ur en grupp man inte vill vara med i. O kommer därför oftast att kontra med, hör och häpna, mer sakargument. För O vill ju övertyga M. Antingen bara för sakdiskussionens skull, eller för att han vill utöka sin egen grupp (som då alltså inte är en grupp vars sociala hierarki grundar sig på mobbning. Om den gjorde det skulle han inte försöka övertyga M, utan bara syssla med att tala om hur korkad han är).

Vi får då mycket snabbt en märklig situation där O allt mer frustrerad försöker få M att diskutera sakfrågan, allt medans M bara är intresserad av att förlöjliga O så mycket som möjligt. Och ironiskt nog fattar ingen vad den andra sysslar med. För M, vars hela social bild präglas av mobbningen, tror ju att O försöker mobba honom och sänka hans sociala nivå. Vilket ju också kan ske, om Ms kompisar ser honom får stryk i en diskussion. Men O försöker inte mobba M, han försker övertyga honom. Nåt M är totalt ointresserad av, Vilka politiska åsikter M har är helt sekundärt. Han är med i sin grupp för att han har status och gemenskap där. Dom politiska åsikterna är irrelevanta.

Och så fortsätter diskussionen. O försöker övertyga, M, förlöjligar, ingen förstår vad den andra sysslar med, för båda är för korkade för att förstå att dom inte pratar om samma sak. O är för korkad för att fatta att M försöker mobba ut honom, och M är för korkad för att fatta att O inte VILL vara med i hans klubb.

Och så fortsätter det tills O får spel och skäller ut M efter noter.

Det är kanske inte så konstigt att politiska diskussioner oftast är så fruktlösa.

(Ja, titeln skall sjungas).

Jag tycker det här med buggning är en svår fråga. Buggningsförslaget innebär ju faktiskt att man måste ha domstolsbeslut på det och det måste förekomma starka misstankar om allvarliga brott. Är det verkligen automatiskt och uppenbart fel?

En del påstår att det helt enkelt inte hjälper. Är det verkligen så?

Och förslaget handlar om buggning av rum, vad jag förstår. Telefoner får man ju redan avlyssna i dom här fallen. Är det också automatiskt kränkande?

Folkpartiet är enligt uppgift kluvet i frågan. Det är jag också. Övertyga mig.

Jag har röstat på Folkpartiet hela mitt liv. Och Folkpartiets politik är fortfarande hyfsat bra. Men senaste året har Folkpartiets tendens att ropa på polis i varenda fråga irriterat mig. Mer poliser löser bara problem om problemet var att det var för lite poliser. Praktexemplet är när Fp gör en jättebra analys om upploppen i Paris, och kommer fram till att det beror på utanförskap och arbetslöshet hos ungdomar med invandrarbakgrund. Fps lösning på problemet? Mer poliser! Känn på den logiken!

Samtidigt har Centern senast året lagt fram liberala förslag, och allt fler centerpartister kallar sig liberaler. Man uppfann under 90-talet begreppet "ekohumanism", och det står fortfarande kvar i idéprogrammet från 2001, men ingen idag kallar sig "centerpartistisk ekohumanist", utan det är "socialliberal" som gäller, i synnerhet bland dom från ungdomsförbundet.

Det här är trevligt, eftersom en sak som alltid har irriterat mig med Centern och CUF är att man är så slumpmässiga i sina åsikter. Man tycker i allmänhet en del bra saker och några få riktigt urkorkade saker, och jag tror det beror på att man inte har haft nån ideologi. Det har inte funnits nån måttstock för om en idé är bra eller dålig, ingen sätt att se om en idé passar in med resten av åsikterna. Dom bra åsikterna har man i allmänhet dessutom haft gemensamt med resten av dom borgerliga partierna, så att rösta på Centern har inte varit aktuellt.

Men nu är det aktuellt, och det senaste förslaget från Centern tippar slutligen över vågen för mig. Centern kallar det "köksbordsdemokrati" vilket ju är ett klatchigt och något missvisande namn, men så är det ju i politiken. Det skall låta fint. Vad det egentligen är frågan om är att man ta principen som ligger till grund för skolpengen, och anpassar den för andra frågor också. Dvs, när det är en sak som staten anser att en person eller ett företag har rätt till eller behöver hjälp med, då skall staten stå för pengarna, men inte den direkta hjälpen.

Som skolan, till exempel. Alla har rätt till utbildning. Då skall det offentliga betala utbildningen. Men det offentliga behöver inte hålla utbildningen. Genom att ge folk skolpeng, så kan dom välja den bästa utbildningen själva. Centern vill göra samma sak med barnomsorg och företagsrådgivning. Utmärkta förslag. Tyvärr vill dom inte lägga ner AMS, bara decentralisera det (fegt, AMS är meningslöst och kostar bara massa pengar och bör läggas ner helt, men det vågar inte Centern säga.)

Inget parti vågar heller föreslå att man kör denna principen inom det område där den behövs allra mest: Sjukvården. (Se även här, här och här) Men om Centern lyckas genomföra dom här två förslagen så kanske nästa borgerliga regering vågar fortsätta med att "köksbordsdemokatisera" fler delar av det statliga bidragssystemet.

Jag vill också passa på att ge Centern ett förslag till för att öka medborgarnas kontroll över sina pengar: Utbyggda lönebesked och direktskatter.

Jag vet inte om Centern verkligen är liberalare än Fp, men Centern går åt rätt håll, Folkpartiet har "peakat" och är på väg bort från liberalismen. Jag hoppas att dom skärper sig, men gör dom inte det blir det Centern i höstens val. Och att Maud Olofsson gjorde bort sig mindre i höstens TV-debatt än Lars Leijonborg skadar ju inte.

Det slog mig idag att Marxister är som kalsongtomtarna i South Park. Tomtarna har en tre-stegs plan:

1. Samla kalsonger.
3. Vinst!

Ja, du ser rätt. Steg 2 fattas. Ingen vet vad steg 2 är, och det är ju inte helt enkelt att förstå hur man skall kunna tjäna pengar på att samla in gamla kalsonger. Kalsongtomtarna är som vanligt när det gäller South Park fantastiskt rolig satir, och driver med dotcom-bolagen, som ju ofta verkade lika verklighetsförankrade.

1. Website.
3. Vinst!

Men, bra satir går att återanvända, och inte bara dotcom bolag gör såhär. Marx och hans efterföljare gör också samma logiska "leap of faith":

1. Statligt ägande av produktionsmedlen.
3. Statslöshet och slut på allt förtryck!

Men hur man går från statligt ägande till statslöshet är ytterst diffust. Marx själv är otydlig på punkten. Marx var bra på att hitta på märkliga teorietiska resonemang för att förklara allt möjligt. Det finns djupa resonemang om varför anställning är förtryck, hur revolutionen är nödvändig, varför staten är ond, osv. Men just här är det bara ett stort hål. Efter att staten har tagit över ägandet av produktionsmedlen, så uppstår statslösheten och Marx kommunistiska utopi av sig självt, tjoff bara. Eller kanske inte...

Och dom flesta Marxister man diskuterar med gör liknande logiska hopp mest jämt.

1. Globalisering!
3. Fattigdom!

1. Höjd a-kasse avgift.
3. Välfärdens kollaps!

1. Euro!
3. Fascism!

Ja, sådär går debatten mest jämt. Värst är att folk blir sura när man kräver att dom förklarar steg 2. Men jag kommer nog kräva det i fortsättningen ändå, envis som jag är.

Jag skrev ett inlägg om feminismen för några dagar sedan. Fyra bloggare har kommit med kritiska svar. Dom mest seriösta har varit ClaesW och Annika Bryn. Dom har hållit debattnivån på en jämförelsevis hög nivå, genom att begränsa sig till halmgubbar och guilt-by-association.

ClaesW: "Män i allmänhet (även du) tycker att det är oerhört mycket värre med en feminist som generaliserar över t. ex mäns våld mot kvinnor än själva problemet mäns våld mot kvinnor."

Skitsnack, det tycker jag inte alls det. Och jag tror inte för en sekund på att "män i allmänhet" tycker det heller. Jag har aldrig i hela mitt liv träffat en man som tycker så, och om dom flesta män tycker det tycker man ju att jag borde ha träffat EN i alla fall. Nej, det här är en del av en feministisk mytbildning. Man försöker måla upp män som onda skitstövlar och roten till allt ont i samhället. Man försöker måla upp motståndet som ondskefullt, eftersom man inte har några hållbara argument. Demonisering istället för diskussion.

Annika Bryn började seriöst men redan i hennes andra inlägg föll hennes argumentation sönder, och hon hängav sig åt guilt-by-association:
Jag öppnade som jag gjorde därför att ditt inlägg inte gav en seriöst intryck. [...] Jag tror inte mina öron när jag hör karlar säga att de tror prostituerade är det för att de gillar sex heller (vilket jag sett på ett par andra bloggar), men de tror faktiskt det.

Jaha, vad har det med saken att göra? Jag tror inte det, och jag har aldrig sagt nåt sånt. Och vad är det hon inte tror sina öron när jag säger? Det säger hon aldrig. Det här är bara guilt-by-association, hon försöker klumpa ihop mig med mans-chauvinister iställlet för att faktiskt läsa och seriöst kritisera det jag faktiskt sa.

Och sedan kommer mer implikationer:
Här får folk slåss för livet och du trippar runt och är sur för att du anser att du anklagas för medskyldighet? Vad är det för larv? Ställ upp och hjälp till istället! Är det något vi behöver, så är det bra karlar som gör något annat än pratar.

Och till slut går implikationen över till rena påståenden:
[Du] anser att det faktiska våldet mot kvinnor och barn inte är värt att ta på allvar eller ens diskuteras på allvar.

Ett rent personangrepp, alltså. Och påstpåendet att jag inte tycker det är värt att diskuteras på allvar är ju synnerligen skrattretande, då det är precis det jag gör, men får skit tillbaka för att jag försöker diskutera det. Annika Bryn var inte heller intresserad av att diskutera seriöst, alltså. Eller, jo, hon är nog intresserad. Men hon har helt enkelt inga argument, och kastar skit istället.

Tredje kommentaren kom från Stefan från Hit och Dit. Han nöjde sig med att bara hoppa in för att kasta skit, och försöker inte ens låtsas att han är seriös.

Men veckans värsting är ändå Rebecka på gylf.se. Hon börjar med att kalla mig idiot, utan vidare argumentation. Jag frågar varför hon anser att jag skall förolämpas bara för att vi inte är överens, och säger att jag är öppen för seriös diskussion. Nu blir allt jag skriver där borttaget illa kvickt. Rebecka är så rädd för seriös diskussion att jag numera inte ens får besvara alla dom påhopp som andra gör på hennes blogg. Jag får inte ens längre bjuda in till en seriös debatt utan påhopp. Sådana inlägg blir raderade.

Vad kan man dra för slutsats av det här? Tja, tydligen är det så att så kvickt man skriver nånting som är det minsta kritiskt mot feminister, då skall man enligt feministerna bemötas med personangrepp och påhopp. Seriös debatt måste undvikas, tydligen.


Jag är fortfarande öppen för seriös debatt i frågan, vilket jag har skrivit på Rebekas blogg fyra gånger nu. Tre gånger av dom har det blivit borttaget. Det blir nog borttaget nästa gång också, skall ni se.

Olle Wästberg förklarar i sitt nyhetsbrev att han har lämnat Elitlistan. Han har varit med i åratal, men när DN kritiserar listan så lämnar han den. Om han kunde vara med på listan och läsa det elaka skvallret innan, varför kan han helt plötsligt inte det nu?

Fegt kappvänderi, Wästberg. Skäms.

Maria Carlshamre, folkpartiet, har bytt sida och gått över till Feministiskt Initiativ. Om det hade vart en månade senare hade jag antagit att det var ett skämt, men tydligen inte.

Vad kan resultatet vara av detta? Tja, jag tror inte speciellt många folkpartister kommer rösta på Fi ändå, för Fi hör klart hemma i tokvänstern, och deras politik går helt och hållet ut på att dela ut pengar som inte finns, istället för att få igång ekonomin så det finns mer pengar att dela på. Man har också som käpphäst att göra den offentliga sektorn större, trots att detta enbart kan leda till ännu större inkomsskillnader mellan könen. Kort sagt, politiken är precis den verklighetsfrånvända och skadliga politik vänsterpartiet stod för under Schyman. Inte nåt att förvånas över, då Fi ju inte är nåt annat än Gudrun Schymans försök att hålla sig kvar i riksdagen. Kort sagt: Vänsterpartiet - kommunism + Schyman = Fi. Och att det skulle bli några större avhopp från borgerligheten till Fi är inte sannolikare än att masssor av borgerliga helt plötsligt skulle rösta på Lars Ohly.

Så kommer fler rösta på Fi för att Carlshamre är med? Kanske. Men då kommer dom från vänsterblocket. Och eftersom det inte ser ut som om Fi har en chans att ta sig in i Riksdagen just nu så är alla extra röster på Fi bra för Sverige eftersom det i praktiken minskar rösterna för vänsterblocket. Så, kör på Carlshamre. Att du hellre jobbar för politik som är dålig för kvinnor men kallar sig feministisk, än politik som är bra för kvinnor men kallar sig liberal är helt och hållet ditt problem. Lycka till!

Ibland är det tydligen jobbigt att hitta en vinkel. Så även i det här fallet, där BBC rapporterar att en katt på Rügen är det första däggdjuret i EU att falla offer för fågelinfluensan. Ja, det för står ju alla att detta är mycket hemskare än om det hade varit en ödla som dött. Vi däggdjur, vi håller ju ihop!

Suck.

Idag är det alltså 20 år sedan. Och det är idag dags att prata om vilken chock det var att höra om Palmes död, hur mordet förändrade Sverige och vilken stor man Palme var. Så jag tänker svära i kyrkan, genom att berätta min syn på saken.

Idag, för 20 år sedan, väcktes jag av John Karlsson, som jag då delade en lägenhet med. Stum räckte han fram telefonen och jag tog luren. "Palme har blivit mördad!" sa vår liberala kompis i luren. "Jaha" sa jag. "Men alltså, han har blivit MÖRDAD!" skrek hon. "Åkej" sa jag. "Får jag sova vidare nu?"

Sedan dess har det upprepats till leda vilken chock mordet var. Det har jag aldrig förstått. Han var politiker. Han var Sveriges statsminister. Han var intensivt hatad av många. Andra staters ledare blev mördade. Det förekom inbördeskrig och terrorism. Jag hade själv suttit och gapat över bilderna från västtyska ambassaden när Baader-Meinhof hade bombat den 1975. Jag hade aldrig inbillat mig att Sverige inte var ett perfekt litet underland där ingen gjorde nån annan illa. Tydligen var jag ensam om denna insikt i hela Sverige, och fick länge knata omkring i ett land som var chockat av den plötsliga insikten att man inte längre drömmer.

Och drömmen var bra, sa man. En dröm om ett perfekt samhälle, där alla svenskar är blonda och friska, bor i små tvåvåningshus, med en bjäbbig hund, handlar på IKEA, kör Volvo och jobbar på Ericsson, med en bombastisk Palme längst fram lutande över en talarstol medans han skapar fred i världen. Och Sverige ville börja drömma igen, och en del vill fortfarande drömma den drömmen. Med resultatet att man hyllar Palme som Sveriges största statsman och försöker desperat dra tillbaka Sverige till den storhetstid som var Sverige i början på 70-talet.

Men mitt Sverige såg aldrig ut så. Kanske för att jag och min syster bodde med min morsa i höghus i Alvesta. Nån Volvo hade vi inte råd med, vi hade en skruttig Fiat som stank bensin. Vi hade inte hund, vi hade en katt tog vi hand om för att den hade blivit torterad av ungarna i området. Dom ungarna var blonda, friska och kompletta arschlen vars största nöje var, förutom att tortera katter, att skrämma slag på folk som var mindre än dom (dvs mig). Visst fanns det ett idylliskt Sverige också. För mig var det hos mormor och morfar på landet. Där fanns det inte så mycket ungar, men väl äppelträd, och en allmän stämning av ett slags svunnen tid, som hos Barnen i Bullerbyn. Men ingenstans såg jag någonsin röken av nåt slags folkhem, och när jag väl började fatta vad folkhemmet var, så ser denna dröm för mig mest ut som en fascistisk mardröm, som Aldous Huxleys "Du Sköna Nya Värld", där staten genom genetik och utbildning ser till att inga av medborgarna blir för intelligenta.

Så när det svenska folket rycktes ur sin dröm, och märkte att man inte levde i folkhemmet, så skyllde man folkhemmets försvinnande på Palmes försvinnande. För trots allt, så upptäckte man förvinnandena samtidigt. Men i själva verket var folkhemmet aldrig Palmes. Palmes politik karakteriseras av en enda önskan: Makten. Det var under Palme som socialdemokraterna för första gången förlorade regeringsmakten. Det var nog mest beroende på en internationell kris som drabbade även Sverige, grundad i Oljekriserna 1973 och 1979, men socialdemokraterna verkar inte ha sett det så. Istället tog man till desperata åtgärder för att ta tillbaka makten, vilket bland annat innebar att man för att säkra stödet från facken steg bort från den storföretagsvänliga politik som hade karakteriserat socialdemokratisk ekonomisk politik sedan Per Albin Hanssons tid på 30-talet, och därmed började man nedmonteringen av det trygga 50-tals folkhem som socialdemokraterna hade omfamnat så hårt att det inte längre gick att säga var socialdemokraterna slutade och folkhemmet började.

Även i utrikespolitiken kastade Palme undan folkhemmet till fördel för sin personliga makt. Folkhemmets utrikespolitik hade karakteriserats av en låg profil, alliansfrihet och att försiktigt hålla sig undan omvärldens konflikter. Men Palme, han ville ha makt och respekt internationell sett, och gick rakt på. Och alliansfriheten förändrades till en artificiell neutralitet som resulterade i hand stora huvudtes; att USA och Soviet var lika goda kålsupare. Soviet, som spionerade på sina medborgare och fängslade och torterade oppositionella, dom var inte värre än det demokratiska USA. Franco fick välförtjänt skit från Palme, men Castro var han bundis med. Palme var helt enkelt inte demokrat. Han sket i demokratin. Hans internationella politik gick enbart ut på att försöka ta den moraliska ledningen i olika internationella kampanjer, för att på det sättet skaffa sig ett internationell rykte och maktbas. Han lyckades nog rätt bra, och hade säkert blivit en mäktig internationell politiker om han hade fått leva.

Men om han hade utnyttjad den makten till att göra nåt bra, det är en annan fråga.

David Irving är en berömd förintelseförnekare, och har nyligen blivit dömd till tre års fängelse för detta i Österrike. Detta trots att han har sagt att han inte längre förnekar förintelsen. Det här visar på hur absurt det är att göra det olagligt att ha åsikter.

För det första, om man straffar nån för en åsikt, och han ändrar sig, kan man fortfarande straffa honom då? Irving förnekade förintelsen 1989, men nu har han ändrat sig, påstod han. Men han måste ju fortfarande straffas för det han gjorde 1989, eller hur? Man släpper ju inte en tjuv fri för att han har slutat stjäla! Så det blir då lite märkligt att han straffas för att han hade åsikter han inte längre har, men det blir ju ännu märkligare om han inte straffas. När båda utfallen är konstiga, så är det ju en indikation på att det är nåt grundläggande fel.

Och för det andra, kan man lita på att han har ändrat sig? Är det inte så att han säger att han har ändrat sig bara för att få kortare straff? Jo, det verkar onekligen så, efter nya uttalanden från Irving. David Irving har tidigare erkänt att det fanns gaskammare. Det fick han att låta som att han erkände förintelsen. Men nej, han erkänner nu bara att dom fann och att enstaka avrättningar förekom med dessa, men nån förintelse har inte förekommit tydligen. I alla fall inte i gaskamrarna. Och om det nu förekom en förintelse, varför överlevde folk, säger Irving med förintelseförnekarnas traditionellt vrickade logik.

Så för det tredje: Var lägger man gränsen vid den olagliga åsikten? Måste man, när det gäller förintelsen, erkänna att det fanns gaskamrar. Eller måste man erkänna att dom fanns i tyskland (en annan sak Irving förnekar, själv vet jag inte nåt om den saken) eller måste man erkänna att man dödade miljontals judar, eller måste man erkänna att minst 4 miljoner judar dog? Vad händer om man anser att det är 3.8 miljoner? Var går gränsen för förintelseförnekande?


Nej, åsikter skall inte vara olagliga. Men så länge dom är det, så skall David Irving sitta i fängelse, helst i maxstraffet 10 år. Inte för att det hjälper, han kommer vara lika äcklig när han kommer ut, men han kan gott få lida lite.