Nej, ni kan inte rösta på mig. Men mitt valmanifest är det jag hade lovat om jag hade varit politiker, och du kan kolla del1 och del 2 också. Man kan säga att det är vad jag skulle önska att alliansen föreslog. Det gör dom tyvärr inte, med ett visst undantag för den här delen, som är något folkpartiet faktiskt har nämnt ibland. Jag tycker nämligen man skall lägga ner Arbetsmarknadsverket. Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetsförmedlingen.
AMV tycks göra i huvudsak tre saker: Dela ut a-kassan, skicka folk på kurser och kosta pengar. I den där sista biten ingår arbetsförmedlingen, och som alla vet som nånsin har varit arbetslösa så är arbetsförmedlingens utmärkande faktor att den inte förmedlar några jobb. AMVs uppdrag är att skapa en fungerande arbetsmarknad, men det gör dom inte. Tvärtom tyder allt på att AMVs och statens inblandning, från Arbetsförmedlingen till plusjobben, enbart är skadligt. Litar du inte på mig? Nähä, men du kanske litar på Riksrevisionsverket, som har släppt en rapport om Arbetsförmedlingen. Dom kommer fram till nåt intressant, nämligen att Arbetsförmedlingen inte sysslar med att förmedla arbeten, dom sysslar med att dölja arbetslösheten (via Jörgen).
Hur mycket kostar då allt detta? Tja, enligt AMV själva så kostade verksamheten 5,6 miljarder under 2005. Det är alltså ungefär 1000 spänn per arbetande person i Sverige. Så mycket kostar det bara att driva AMV. Dom bidrag och det stöd dom ger ut kostade 59 miljarder. I detta ingår arbetspraktik, flyttbidrag, friår, stöd till start av näringsverksamhet, feriearbete, bidrag till arbetslöshetsersättning, merkostnadsbidrag vid anställningsstöd, prova-på-platser, interpraktikstipendier och massa annat.
Friåret vet vi ju är en sanslöst idiotisk idé som bara är ett stort slöseri med pengar, och det är det mesta av resten också. Staten skall inte sitta och bestämma vilka nya företag som skall få extra startstöd, som dom gör idag. Prova-på-platser och liknande kan man ordna genom att göra det billigare och riskfriare att anställa. Jag kan möjligen hålla med om att flyttbidrag är vettigt av dom här bidragen, och så klart bidrag till arbetslöshetsersättning. Tyvärr talar inte AMV om hur mycket dom här kostar. Men det verkar vara en fråga om 30-35 miljarder. Och sålägger dom 5 miljarder på "kompetenshöjande insatser", dvs att skicka folk på kurs.
Med andra ord: Av dom totalt 60-65 miljarder (en siffra som stiger rejält varje år) som AMV kostar används 35-40 miljarder till nåt vettigt. Resten, 25 till 35 miljarder, används till nåt som ligger oss alla varmt om hjärtat: Att dölja hur hög arbetslösheten faktiskt är.
Du, just du, som arbetar heltid, betalar i alltså minst fem tusen kronor per år på att få det att se ut som om Göran Perssons arbetsmarknadspolitik fungerar bättre än vad den faktiskt gör.
Känner du dig som Alice i Underlandet? Jo, lite va? Det är inga småsummor vi snackar om. Det är en hel jämra semester. Det är nya cyklar till barnen. Eller kanske en ny elgitarr till coverbandet du spelar i. Detta stjäl svenska staten från dig för att förbättra Göran Perssons statistik.
Jag tycker detta är rätt brutalt korkat, och anser därför att vi skall lägga ner AMV och AMS och Arbetsförmedlingen och hela skiten. Omedelbums. Nu. Genast.
Kanske intressanta bloggar om: amv, ams, val2006, valmanifest
2006-08-29
Musikbranchen fattar äntligen galoppen
Universal Music har bestämt sig på att satsa på att låta folk ladda ner musik gratis och få in pengar på reklam istället. Med andra ord, äntligen har nån i musikbranchen fattat att det är dags att byta business model. Exakt till vad är det ingen som vet, men det märker vi.
Det här har jag sagt sedan i alla fall 2001. Musik kommer att bli gratis, det går inte att stoppa nedladdningarna. Det av dom stora bolag som först fattar hur man skall anpassa sig till detta är det som kommer ta över marknaden. Universal ligger bra till.
Kanske intressanta bloggar om: musik, piratkopiering, företagsekonomi
Det här har jag sagt sedan i alla fall 2001. Musik kommer att bli gratis, det går inte att stoppa nedladdningarna. Det av dom stora bolag som först fattar hur man skall anpassa sig till detta är det som kommer ta över marknaden. Universal ligger bra till.
Kanske intressanta bloggar om: musik, piratkopiering, företagsekonomi
Var vad det jag sa?
Än fler vänsterpartister hoppar av, enligt egen utsago därför att dom vägrar att arbeta för en komplett orealistisk politik.
Det var ju det jag sa.
(Ja, jag gillar att ha rätt. So sue me.)
Kanske intressanta bloggar om: vänsterpartiet
Det var ju det jag sa.
(Ja, jag gillar att ha rätt. So sue me.)
Kanske intressanta bloggar om: vänsterpartiet
2006-08-27
Sossarna flörtar med rasistiska krafter. Igen.
När Folkpartiet för fyra år sedan lade fram ett nytt invandringspolitiskt program, så besvarade sossarna detta med att omedelbert anklaga Folkpartiet för att fiska i grumligt vatten. Resonemanget går ut på att eftersom man ställer ett krav (fast plockar bort andra krav) så skall detta på nåt visa locka rasister att rösta på folkpartiet.
Resonemanget är naturligtvis mycket märkligt. Vilken rasist skulle börja rösta på ett parti som vill öka invandringen, bara för att dom vill återinföra språkkravet vi medborgarskap. (Ja, återinföra. Ett sådant krav hade sverige upp till i början på 1980-talet. Huvaligen vilken hemsk och rasistisk värld vi levde i på 60-talet, med all arbetskraftinvandring vi hade då.)
Som jag skrev redan för en månad sedan så föreslog Jens Orback en del förändringar i socialdemokraternas politik i frågan. Och nu har sossarna accepterat dom förslagen. Framförallt ställer man nu en hel hög med krav på invandrarna. Och det är rätt rejäla krav. Om man inte bor på den ort man är anvisad skall man tappa dagsersättningen. Staten skall med andra ord bestämma var flyktingar skall bo. Invandrare skall få mer pengar om dom går på SFI och kurser med "samhällsinformation". Det är alltså inte frågan om att erbjuda utbildning, utan det är frågan om att om dom inte går på kurserna får dom mindre pengar. Jens Orback vill också att invandrarna skriver på kontrakt som dom skall uppfylla.
Sossarna ställer alltså betydligt högre krav på invandrarna är vad folkpartiet gör!
Jag tänker inte här debattera frågan om ifall kraven är bra eller dåliga. Det är inte det jag vill prata om just nu om. Det där här handlar om är att sossarna gör precis det som dom kritiserar folkpartiet för, fast många gånger värre. Och socialdemokraterna backar upp detta med en restriktiv invandringspolitik, medans folkpartiet backar upp sina förslag med förslag om ökad invandring.
Nu tycker jag att hela vänstersfären, inklusive socialdemokratiska tidningar och bloggare, bör ställa sig upp som en man och säga att socialdemokraterna lockar rasistiska väljare, fiskar i grumligt vatten, och flörtar med rasistiska krafter.
Alliansbloggare kommer säkerligen att kritisera förslagen. Per Ankersjö har redan tagit upp saken, och kritiserar sossarna såväl som fp och samma sak gör Dennis. Högt på min önskelista ligger Annie Johansson och Fredrik Krohnman, som båda har försökt brunmåla folkpartiet, jag förutsätter dom gör samma sak med sossarna. Man kan väl också anta att vänsterpartiet kommer kritisera det. Kalle Larsson har redan gjort det i DN, och nåt osakligt dravel från Esbati kan vi nog förvänta oss. Och några vänsterbloggare jag inte vet om dom röstar på S som jag personligen vill se svara på det här är Mr Brown och Kerstin Berminge. (Kerstin har redan i en kommentar hos MrBrown försökt släta över sossarnas förslag genom att skylla dom på folkpartiet. Det betraktar jag inte som kritik mot sossarna).
Fast intressantast är ju vad socialdemokraterna själva kommer säga om det. Dels från bloggande kommunalråd och riksdagskandidater som Flora, Sven-Åke och Hannah, såklart. Hittils finns det inte en enda blogg på s-info som har skrivit om saken, men åtminstonde Erik Laakso och Peter Karlberg är konsekvent ifrågan. Det är trevligt, men två sossar gör inget parti. Pinsammast är att den vanligen pålitlige Jonas Morian inte har sagt nåt i frågan.
Men framförallt är det ju intressant att se om Lars Stjernkvist eller Göran Persson tänker ta tillbaka sina uttalanden om folkpartiet. Mitt tips är att dom inte kommer göra det. För en sak kan man säga om sossarna, dom har aldrig varit rädda för att säga en sak och göra en annan.
Edit: Annie Johansson har nu skrivit ett inlägg om saken. Hon anklagar INTE sossarna för att "ha en ovärdig syn på invandringspolitiken". Det blir minus för Annie.
Kanske intressanta bloggar om: politik, val2006, folkpartiet, socialdemokraterna, invandring, språkkrav
Resonemanget är naturligtvis mycket märkligt. Vilken rasist skulle börja rösta på ett parti som vill öka invandringen, bara för att dom vill återinföra språkkravet vi medborgarskap. (Ja, återinföra. Ett sådant krav hade sverige upp till i början på 1980-talet. Huvaligen vilken hemsk och rasistisk värld vi levde i på 60-talet, med all arbetskraftinvandring vi hade då.)
Som jag skrev redan för en månad sedan så föreslog Jens Orback en del förändringar i socialdemokraternas politik i frågan. Och nu har sossarna accepterat dom förslagen. Framförallt ställer man nu en hel hög med krav på invandrarna. Och det är rätt rejäla krav. Om man inte bor på den ort man är anvisad skall man tappa dagsersättningen. Staten skall med andra ord bestämma var flyktingar skall bo. Invandrare skall få mer pengar om dom går på SFI och kurser med "samhällsinformation". Det är alltså inte frågan om att erbjuda utbildning, utan det är frågan om att om dom inte går på kurserna får dom mindre pengar. Jens Orback vill också att invandrarna skriver på kontrakt som dom skall uppfylla.
Sossarna ställer alltså betydligt högre krav på invandrarna är vad folkpartiet gör!
Jag tänker inte här debattera frågan om ifall kraven är bra eller dåliga. Det är inte det jag vill prata om just nu om. Det där här handlar om är att sossarna gör precis det som dom kritiserar folkpartiet för, fast många gånger värre. Och socialdemokraterna backar upp detta med en restriktiv invandringspolitik, medans folkpartiet backar upp sina förslag med förslag om ökad invandring.
Nu tycker jag att hela vänstersfären, inklusive socialdemokratiska tidningar och bloggare, bör ställa sig upp som en man och säga att socialdemokraterna lockar rasistiska väljare, fiskar i grumligt vatten, och flörtar med rasistiska krafter.
Alliansbloggare kommer säkerligen att kritisera förslagen. Per Ankersjö har redan tagit upp saken, och kritiserar sossarna såväl som fp och samma sak gör Dennis. Högt på min önskelista ligger Annie Johansson och Fredrik Krohnman, som båda har försökt brunmåla folkpartiet, jag förutsätter dom gör samma sak med sossarna. Man kan väl också anta att vänsterpartiet kommer kritisera det. Kalle Larsson har redan gjort det i DN, och nåt osakligt dravel från Esbati kan vi nog förvänta oss. Och några vänsterbloggare jag inte vet om dom röstar på S som jag personligen vill se svara på det här är Mr Brown och Kerstin Berminge. (Kerstin har redan i en kommentar hos MrBrown försökt släta över sossarnas förslag genom att skylla dom på folkpartiet. Det betraktar jag inte som kritik mot sossarna).
Fast intressantast är ju vad socialdemokraterna själva kommer säga om det. Dels från bloggande kommunalråd och riksdagskandidater som Flora, Sven-Åke och Hannah, såklart. Hittils finns det inte en enda blogg på s-info som har skrivit om saken, men åtminstonde Erik Laakso och Peter Karlberg är konsekvent ifrågan. Det är trevligt, men två sossar gör inget parti. Pinsammast är att den vanligen pålitlige Jonas Morian inte har sagt nåt i frågan.
Men framförallt är det ju intressant att se om Lars Stjernkvist eller Göran Persson tänker ta tillbaka sina uttalanden om folkpartiet. Mitt tips är att dom inte kommer göra det. För en sak kan man säga om sossarna, dom har aldrig varit rädda för att säga en sak och göra en annan.
Edit: Annie Johansson har nu skrivit ett inlägg om saken. Hon anklagar INTE sossarna för att "ha en ovärdig syn på invandringspolitiken". Det blir minus för Annie.
Kanske intressanta bloggar om: politik, val2006, folkpartiet, socialdemokraterna, invandring, språkkrav
2006-08-23
Att diskutera integration är rasistiskt.
Via Håkan blev jag uppmärksammad på en serie artiklar om folkpartiet och deras påstådda rasism i expressen.
Jag får börja bakifrån, med PM Nilsson artikel om att attackerna är hjärnspöken (med Mustafa Can som enda nämnt undantag). Jaha. Hjärnspöken, ja. Så hela fp har kollektivt inbillat sig att Göran Persson hävdade att folkpartiet "fiskade i grumligt vatten" i valrörelsen 2002, och att hela media då upprepade gånger frågade Leijonborg om förslaget inte lockade rasister till fp.
Är det att anklaga någon för rasism, att säga att man "fiskar i grumligt vatten" eller "flörtar med främlingsfientliga krafter"? Ja, det är det. Man säger det inte rakt ut, men alla fattar vad man menar. Och efter ett tag så har man glömt den exakta formuleringen, men man kommer ihåg avsikten. Och knepet fingerade. Fyra år senare har sossarnas implikationer blivit allmänt accepterad sanning. Nu tycks helt plötsligt folk "bara veta" att folkpartiet, trots en invandrarvänlig politik med syftet att öka invandringen, i grunden är rasister. Lena Mellin hävdar att folkpartiet har tagit sin politik från Ny Demokrati. Aftonbladet hävdar att man fiskar röster hos rasister. LOs valblogg pratar om "den främlingsfientliga delen" av fp. Masoud Kamali, Jan Guillou och Rossana Dinamarca hävdar också att folkpartiet har blivit främlingsfientliga (de tre hittade via Håkan). Till och med ett par centerpartister stämmer in i kören.
Erik Sandberg försöker i sin artikel försvara sina påhopp mot fp. Det lyckas han inte med. Som bevis för att fp de senaste åren har blivit ett elakt populistiskt parti tar han några lösryckta anteckningar från 1994. Hur detta skulle vara nåt bevis för nånting framgår inte av artikeln. Han hävdar också att han inte alls kallar för rasistiskt. Nähä. Nej, han kallar Venstre rasistiskt och sedan hävdar han att fp för samma politik som Venstre. Det är ju naturligtvis inte alls att påstå att fp är rasistiskt. Nejdå.
Lars Leijonborg blir nästan skrämd. Det blir jag också. Debattklimatet om invandring är chockerande. Och jag tvingas för mig själv erkänna en hemsk sanning, en pinsamhet för Sverige där rasister faktiskt hade rätt på en punkt: Man får inte diskutera integrations eller invandringspolitik i Sverige. Åtminstonde inte om man kritiserar socialdemokraternas politik. Det här hävdar Maria Leissner beror på socialistisk indoktrinering i artikeln som inledde serien. Det tror jag inte på alls. Som Maria Leissner påpekar så finns det en hel rad liberaler som stämmer in i kören om fps rasism, som centerpartisterna nämnda ovan, ex-luffaren Fredrik Krohnman, och den liberala online-tidningen Friktion. Även inom den liberala bloggosfären förekommer påståendena friskt, som till exempel hos Blogge Bloggelito.
Många av dom här är människor som inte vanligen uppvisar speciellt många tecken på socialistisk indoktrinering. Krohnman, bloggelito och centerpartisterna försvarar inte sossarnas politik. Dom hakar bara på drevet för att rationalisera varför man inte röstar på fp. Centerpartisterna, som numera befinner sig i ett parti som precis som fp kallar sig socialliberalt har naturligtvis lite svårt att förklara varför man skall göra c liberalt, och inte bara rösta på fp direkt. Krohman, som precis som folkpartiet verkar uppvisa allt mer kvasikonservativa drag har naturligtvis allt svårare att förklara varför han inte är folkpartist. Då kommer drevet om populism som ett brev på posten. Det är bara att haka på och hänga med.
Så jag tror inte på indoktrinering, utan på en betydligt enklare förklaring. Dom som satte igång hela drevet mot fp var nämligen socialdemokraterna, med bland annat Göran Perssons påståenden om grumligt fiske. Sedan dog den debatten, tills den ploppade upp igen förra året, återigen driven från vänster. För att förstå det här så måste man se på socialdemokraternas invandringspolitik.
Socialdemokraterna driver en rent invandringsfientlig politik. Det här gör man, inte av rasistiska skäl, utan därför att LO vill hålla invandrare borta från svensk arbetsmarknad, därför att dom tror att arbetskraftsinvandring skulle sänka lönerna (om dom har rätt eller inte är en annan fråga). Den här politiken kan inte sossarna försvara. Dom kan inte ställa sig upp och säga "svenskar skall ha jobb men inte polacker" för det är ju rasistiskt. Man kan (och försöker) försvara att man hindrar konkurens från utlandet med hänvisning till lönedumpning och andra ekonomiskt tveksamma begrepp, men så kvickt man blandar in frågan om invandring i den debatten är det uppenbart att politiken är invandringsfientlig.
Därför vill sossarna absolut inte ha en sådan debatt. Man vill inte debattera invandrings och integrationspolitik, för debatteras den så blir det omedelbart uppenbart att politiken är oförsvarlig. Därför straffar man ut alla som försöker debattera med anklagelser om rasism. Det är därför det i sverige är rasistiskt att diskutera invandringspolitik.
Det här är inte bara föraktfullt och fegt från socialdemokraternas sida, det är också farligt för Sverige. Sverige har varit tilfälligt vaccinerade mot invandringsfientlig politik tack vare Ny Demokratis spektakulära uppgång och efterföljande implosion. Andra länder, som Danmark och Frankrike, har inte haft lika stor tur. Där har man också tigit om invandringspolitiken, med resultatet att dom enda som vågar diskutera den är invandraingsfientliga partier. Resultatet är att dom invandringsfientliga partierna framstår som det enda trovärdiga alternativet mot en korrupt maktelit, och sakta tar till sig allt fler röster. När dom är så stora att man måste ta dom på allvar så är dom fortfarande isolerade och framstår som rebeller och trovärdigt alternativ.
Sverige skall vara glada att vi har ett parti som vågar ta debatten och INTE är främlingsfientligt, nämligen folkpartiet. Låt inte det här bli en debatt om debatten, eller en debatt om huruvida fp är främlingsfientliga eller inte. Det är dom inte, påståendet är bara löjligt. Debattera invandringspolitiken istället, det behövs.
Kanske intressanta bloggar om: invandring, rasism, folkpartiet, politik, val2006
Jag får börja bakifrån, med PM Nilsson artikel om att attackerna är hjärnspöken (med Mustafa Can som enda nämnt undantag). Jaha. Hjärnspöken, ja. Så hela fp har kollektivt inbillat sig att Göran Persson hävdade att folkpartiet "fiskade i grumligt vatten" i valrörelsen 2002, och att hela media då upprepade gånger frågade Leijonborg om förslaget inte lockade rasister till fp.
Är det att anklaga någon för rasism, att säga att man "fiskar i grumligt vatten" eller "flörtar med främlingsfientliga krafter"? Ja, det är det. Man säger det inte rakt ut, men alla fattar vad man menar. Och efter ett tag så har man glömt den exakta formuleringen, men man kommer ihåg avsikten. Och knepet fingerade. Fyra år senare har sossarnas implikationer blivit allmänt accepterad sanning. Nu tycks helt plötsligt folk "bara veta" att folkpartiet, trots en invandrarvänlig politik med syftet att öka invandringen, i grunden är rasister. Lena Mellin hävdar att folkpartiet har tagit sin politik från Ny Demokrati. Aftonbladet hävdar att man fiskar röster hos rasister. LOs valblogg pratar om "den främlingsfientliga delen" av fp. Masoud Kamali, Jan Guillou och Rossana Dinamarca hävdar också att folkpartiet har blivit främlingsfientliga (de tre hittade via Håkan). Till och med ett par centerpartister stämmer in i kören.
Erik Sandberg försöker i sin artikel försvara sina påhopp mot fp. Det lyckas han inte med. Som bevis för att fp de senaste åren har blivit ett elakt populistiskt parti tar han några lösryckta anteckningar från 1994. Hur detta skulle vara nåt bevis för nånting framgår inte av artikeln. Han hävdar också att han inte alls kallar för rasistiskt. Nähä. Nej, han kallar Venstre rasistiskt och sedan hävdar han att fp för samma politik som Venstre. Det är ju naturligtvis inte alls att påstå att fp är rasistiskt. Nejdå.
Lars Leijonborg blir nästan skrämd. Det blir jag också. Debattklimatet om invandring är chockerande. Och jag tvingas för mig själv erkänna en hemsk sanning, en pinsamhet för Sverige där rasister faktiskt hade rätt på en punkt: Man får inte diskutera integrations eller invandringspolitik i Sverige. Åtminstonde inte om man kritiserar socialdemokraternas politik. Det här hävdar Maria Leissner beror på socialistisk indoktrinering i artikeln som inledde serien. Det tror jag inte på alls. Som Maria Leissner påpekar så finns det en hel rad liberaler som stämmer in i kören om fps rasism, som centerpartisterna nämnda ovan, ex-luffaren Fredrik Krohnman, och den liberala online-tidningen Friktion. Även inom den liberala bloggosfären förekommer påståendena friskt, som till exempel hos Blogge Bloggelito.
Många av dom här är människor som inte vanligen uppvisar speciellt många tecken på socialistisk indoktrinering. Krohnman, bloggelito och centerpartisterna försvarar inte sossarnas politik. Dom hakar bara på drevet för att rationalisera varför man inte röstar på fp. Centerpartisterna, som numera befinner sig i ett parti som precis som fp kallar sig socialliberalt har naturligtvis lite svårt att förklara varför man skall göra c liberalt, och inte bara rösta på fp direkt. Krohman, som precis som folkpartiet verkar uppvisa allt mer kvasikonservativa drag har naturligtvis allt svårare att förklara varför han inte är folkpartist. Då kommer drevet om populism som ett brev på posten. Det är bara att haka på och hänga med.
Så jag tror inte på indoktrinering, utan på en betydligt enklare förklaring. Dom som satte igång hela drevet mot fp var nämligen socialdemokraterna, med bland annat Göran Perssons påståenden om grumligt fiske. Sedan dog den debatten, tills den ploppade upp igen förra året, återigen driven från vänster. För att förstå det här så måste man se på socialdemokraternas invandringspolitik.
Socialdemokraterna driver en rent invandringsfientlig politik. Det här gör man, inte av rasistiska skäl, utan därför att LO vill hålla invandrare borta från svensk arbetsmarknad, därför att dom tror att arbetskraftsinvandring skulle sänka lönerna (om dom har rätt eller inte är en annan fråga). Den här politiken kan inte sossarna försvara. Dom kan inte ställa sig upp och säga "svenskar skall ha jobb men inte polacker" för det är ju rasistiskt. Man kan (och försöker) försvara att man hindrar konkurens från utlandet med hänvisning till lönedumpning och andra ekonomiskt tveksamma begrepp, men så kvickt man blandar in frågan om invandring i den debatten är det uppenbart att politiken är invandringsfientlig.
Därför vill sossarna absolut inte ha en sådan debatt. Man vill inte debattera invandrings och integrationspolitik, för debatteras den så blir det omedelbart uppenbart att politiken är oförsvarlig. Därför straffar man ut alla som försöker debattera med anklagelser om rasism. Det är därför det i sverige är rasistiskt att diskutera invandringspolitik.
Det här är inte bara föraktfullt och fegt från socialdemokraternas sida, det är också farligt för Sverige. Sverige har varit tilfälligt vaccinerade mot invandringsfientlig politik tack vare Ny Demokratis spektakulära uppgång och efterföljande implosion. Andra länder, som Danmark och Frankrike, har inte haft lika stor tur. Där har man också tigit om invandringspolitiken, med resultatet att dom enda som vågar diskutera den är invandraingsfientliga partier. Resultatet är att dom invandringsfientliga partierna framstår som det enda trovärdiga alternativet mot en korrupt maktelit, och sakta tar till sig allt fler röster. När dom är så stora att man måste ta dom på allvar så är dom fortfarande isolerade och framstår som rebeller och trovärdigt alternativ.
Sverige skall vara glada att vi har ett parti som vågar ta debatten och INTE är främlingsfientligt, nämligen folkpartiet. Låt inte det här bli en debatt om debatten, eller en debatt om huruvida fp är främlingsfientliga eller inte. Det är dom inte, påståendet är bara löjligt. Debattera invandringspolitiken istället, det behövs.
Kanske intressanta bloggar om: invandring, rasism, folkpartiet, politik, val2006
2006-08-20
Bloggstafett: Analys av LOs rapport om alliansens politik
Via Sjölander såg jag att LO har släppt en rapport om alliansens politik. Jag började läsa den, insåg snabbt att det behövs en rejäl analys av den här rapporten eftersom den innehåller så mycket retoriskt skitsnack, små luftslott av ord som löses upp om man blåser på dom. Men det är så mycket av dom, så jag har inte tid att analysera allt själv. Så här analyserar jag första sidan av den fyra-sidiga sammanfattningen. Sedan har jag bett Andreas Bergh och Håkan Jacobsson att plocka bitar att analysera, och om dom vill, skicka vidare till andra för mer analys i en liten "bloggstafett".
Rapportern går ut på att hävda att alliansens politik inte kommer skapa fler jobb. Det här gör dom mestadels genom olika debattekniska finter, och inte genom fakta eller argument. Det första exemplet dyker upp redan i sammanfattningens andra stycke:
Alliansens föreslår till exempel ett jobbavdrag som innebär att inkomsterna efter skatt för dem som har en stor andel inkomster från socialförsäkringssystemet sjunker i relation till dem som har arbetsinkomster.
Med andra ord, det gör det mer lönsamt att arbeta i förhållande till att gå på bidrag. Men så kan kan ju inte säga om man vill kritisera, så alltså använder man sig av ovanstående krystat komplicerade formulering, för att få det att låta som att det är nåt negativt att man tjänar pengar på att arbeta.
Avdraget är alltså till stor del en förtäckt skattesänkning för heltidsarbetande personer med god förankring på arbetsmarknaden.
Här hävdar dom att det är "förtäckt"? Vad är "förtäckt"? Ja, det är en skattesänkning på arbete. Varför kallar som skattesänkning på arbete för "skattesänkning för heltidsarbetande personer med god förankring på arbetsmarknaden"? Jo, för det låter som om det är en liten grupp, eftersom man kvalificerar begreppet "personer" två gånger. I själva verket är det där ju majoriteten av alla som arbetar. Dom pratar om i stort sett alla som har heltidsjobb. Man sänker skatten för dom. Ja, det var ju det var var hela syftet med jobbavdraget, så hur kan man då kalla det förtäckt? Sedan kommer ett klassisk kontextbyte:
Men skattesänkningar för höginkomsttagare är bortkastade pengar om avsikten är att öka arbetsutbudet.
Ja, men det där är ju inte en skattesänkning för höginkomststagare. Det är en skattesänkning på arbete. Eller är det så att i LOs retoriska universum så skall nu alla som har jobb räknas som höginkomsttagare?
Sedan tar man upp att 36% av kostnaden av jobbavdraget går till folk med inkomster över 321 000. Låter det hemskt? Tjadu, såvitt jag kan lista ut av SCBs statistik så är det 28% av alla som har anställning som hamnar i den gruppen, och likaså 28% av alla med inkomst över 160.000, vilket man väl borde ha om man skall omfattas av skattesänkningen alls (det är 13.000 i månaden före skatt). Är det verkligen hemskt då? Det verkar vara en utmärkt välfördelad skattesäkning, med tanke på att dom flesta skattesänkningar sänker skatten mest för höginkomsttagarare, av självklara skäl.
Varför klagar då LO på att man sänker skatten på arbete? Jo, för man gör det lönsammare att arbeta även för låginkomsttagare. LO erkänner nämligen längst ner på första sidan av sammanfattningen att dom vill ha hög arbetslöshet. Lyssna på den här godbiten:
Arbetslinjen har två delar. Den första delen innebär att arbetslösa erbjuds alternativ sysselsättning för att förhindra att de förlorar sin arbetsförmåga. Därmed behöver de inte konkurrera om jobben genom att bjuda under lönerna.
Det här är en unik tokning av "arbetslinjen" (som vanligen innebär att man skall sätta folk i arbete). LOs tolkning av arbetslinjen går ut på att man med skattepengar (företrödesvis från höginkomsttagare, då) skall hindra arbetslösa från att få riktiga jobb i en karusell av bidrag och fuskjobb. Syftet med detta är att hålla lönerna på jobb för lågutbildade på en artificiellt hög nivå.
LO vill helt enkelt att arbetslösheten skall vara hög, i alla fall för lågutbildade. Ja, då är det knappast konstigt att dom kritiserar alliansens politik, som ju går ut på att sänka arbetslösheten.
Kanske intressanta bloggar om: lo, val2006, bloggstafett
Rapportern går ut på att hävda att alliansens politik inte kommer skapa fler jobb. Det här gör dom mestadels genom olika debattekniska finter, och inte genom fakta eller argument. Det första exemplet dyker upp redan i sammanfattningens andra stycke:
Alliansens föreslår till exempel ett jobbavdrag som innebär att inkomsterna efter skatt för dem som har en stor andel inkomster från socialförsäkringssystemet sjunker i relation till dem som har arbetsinkomster.
Med andra ord, det gör det mer lönsamt att arbeta i förhållande till att gå på bidrag. Men så kan kan ju inte säga om man vill kritisera, så alltså använder man sig av ovanstående krystat komplicerade formulering, för att få det att låta som att det är nåt negativt att man tjänar pengar på att arbeta.
Avdraget är alltså till stor del en förtäckt skattesänkning för heltidsarbetande personer med god förankring på arbetsmarknaden.
Här hävdar dom att det är "förtäckt"? Vad är "förtäckt"? Ja, det är en skattesänkning på arbete. Varför kallar som skattesänkning på arbete för "skattesänkning för heltidsarbetande personer med god förankring på arbetsmarknaden"? Jo, för det låter som om det är en liten grupp, eftersom man kvalificerar begreppet "personer" två gånger. I själva verket är det där ju majoriteten av alla som arbetar. Dom pratar om i stort sett alla som har heltidsjobb. Man sänker skatten för dom. Ja, det var ju det var var hela syftet med jobbavdraget, så hur kan man då kalla det förtäckt? Sedan kommer ett klassisk kontextbyte:
Men skattesänkningar för höginkomsttagare är bortkastade pengar om avsikten är att öka arbetsutbudet.
Ja, men det där är ju inte en skattesänkning för höginkomststagare. Det är en skattesänkning på arbete. Eller är det så att i LOs retoriska universum så skall nu alla som har jobb räknas som höginkomsttagare?
Sedan tar man upp att 36% av kostnaden av jobbavdraget går till folk med inkomster över 321 000. Låter det hemskt? Tjadu, såvitt jag kan lista ut av SCBs statistik så är det 28% av alla som har anställning som hamnar i den gruppen, och likaså 28% av alla med inkomst över 160.000, vilket man väl borde ha om man skall omfattas av skattesänkningen alls (det är 13.000 i månaden före skatt). Är det verkligen hemskt då? Det verkar vara en utmärkt välfördelad skattesäkning, med tanke på att dom flesta skattesänkningar sänker skatten mest för höginkomsttagarare, av självklara skäl.
Varför klagar då LO på att man sänker skatten på arbete? Jo, för man gör det lönsammare att arbeta även för låginkomsttagare. LO erkänner nämligen längst ner på första sidan av sammanfattningen att dom vill ha hög arbetslöshet. Lyssna på den här godbiten:
Arbetslinjen har två delar. Den första delen innebär att arbetslösa erbjuds alternativ sysselsättning för att förhindra att de förlorar sin arbetsförmåga. Därmed behöver de inte konkurrera om jobben genom att bjuda under lönerna.
Det här är en unik tokning av "arbetslinjen" (som vanligen innebär att man skall sätta folk i arbete). LOs tolkning av arbetslinjen går ut på att man med skattepengar (företrödesvis från höginkomsttagare, då) skall hindra arbetslösa från att få riktiga jobb i en karusell av bidrag och fuskjobb. Syftet med detta är att hålla lönerna på jobb för lågutbildade på en artificiellt hög nivå.
LO vill helt enkelt att arbetslösheten skall vara hög, i alla fall för lågutbildade. Ja, då är det knappast konstigt att dom kritiserar alliansens politik, som ju går ut på att sänka arbetslösheten.
Kanske intressanta bloggar om: lo, val2006, bloggstafett
2006-08-19
Gå ur facket!
Det visar sig att två tredjedelar är med i facket enbart för a-kassans skull. Intressant, eftersom man kan gå med i a-kassan utan att vara med i facket, och därmed tjäna lite kosing. Dessutom anser 43% att fackets relation med sossarna är för nära, och 63% anser att facket borde ägna sig mer åt situationen på arbetsplatserna och mindre åt politik.
Ja, det är Timbro som frågar, och som man frågar får man svar, men dom flesta frågorna är faktiskt mycket neutrala. Som frågan om man gick med i facket enbart för a-kassan.
Uppenbarligen är ungefär två tredjedelar av fackets medlemmar inte nöjda med vad facken sysslar med. Så nu är det dags att rösta med fötterna: Gå ur facket!
Du kan vara med i a-kassan ändå, och ärligt talat, vad hjälper facket dig med annars?
Kanske intressanta bloggar om: facket, lo
Ja, det är Timbro som frågar, och som man frågar får man svar, men dom flesta frågorna är faktiskt mycket neutrala. Som frågan om man gick med i facket enbart för a-kassan.
Uppenbarligen är ungefär två tredjedelar av fackets medlemmar inte nöjda med vad facken sysslar med. Så nu är det dags att rösta med fötterna: Gå ur facket!
Du kan vara med i a-kassan ändå, och ärligt talat, vad hjälper facket dig med annars?
Kanske intressanta bloggar om: facket, lo
2006-08-17
Mitt valmanifest, del 2: Vårdpeng
Jag har tidigare skrivit om sjukvården här i Frankrike, så reguljära läsare vet att den är bra, ja faktiskt bäst i världen. Det är dags för lite nya jämförelser mellan svenska och franska erfarenheter, som en bakgrund till min nästa del i mitt "valmanifest".
När man insåg att min mor hade höga levervärden, så fick hon en tid för en utltraljudsundersökning. Dels skall ju läkaren skicka en remiss, och sedan är det kö, så det tog en månad eller två, vilket med svenska mått får räknas som riktigt snabbt. När jag ville ha en tid så tog det lite mer än en vecka, vilket med franska mått är långsamt. Varför är det en sådan skillnad? En annan jämförelse kan kasta ljus på saken.
Jag går till en allmänläkare som har en egen liten mottagning, bara han. Jag gick till honom först för att han är engelsman (min Franska är fortfarande kass) och för att hans mottagning ligger på samma tunnelbanelinje som jag. Det innebär att när jag behöver ta prover måste jag gå nån annanstans. Det blir lite spring. Min flickvän å andra sidan, går till en klinik som har det mesta, till exempel mammografi. Så hon springer inte alls, för det mesta. Men till mammografin var det kö. På ett par dagar. Men eftersom man bara kan göra detta vissa dagar i månaden, så innebar det att hon behövde vänta en månad. Så hon knatade sonika ner till en annan klinik i närheten, och där hade dom tid dagen efter.
Och däri ligger själva knutpunkten. Det blir inga vårdköer om man sjukvården är privatdriven, för marknaden fyller isåfall upp den vårdbrist som är orsaken till köerna. Men med privat finansierad sjukvård så får bara rika vård, vilket vi inte vill ha. I frankrike har man läst detta med vad man i sverige kallar "vårdpeng". Staten betalar alltså mestadelen av vården (precis som i Sverige) men du får själv välja vilken vårdgivare du vill.
Det här systemet har i Frankrike skapat världens bästa vård. Den är jämlik och billigare för dom som behöver vård än i Sverige. Vårdköer är ett okänt, ja nästan obegripligt begrepp.
Så därför har jag som del 2 i mitt "valmanifest", att vi skall införa vårdpeng, och sakta privatisera dom svenska sjukhusen.
Kanske intressanta bloggar om: politik, val2006, vårdpeng, sjukvård
När man insåg att min mor hade höga levervärden, så fick hon en tid för en utltraljudsundersökning. Dels skall ju läkaren skicka en remiss, och sedan är det kö, så det tog en månad eller två, vilket med svenska mått får räknas som riktigt snabbt. När jag ville ha en tid så tog det lite mer än en vecka, vilket med franska mått är långsamt. Varför är det en sådan skillnad? En annan jämförelse kan kasta ljus på saken.
Jag går till en allmänläkare som har en egen liten mottagning, bara han. Jag gick till honom först för att han är engelsman (min Franska är fortfarande kass) och för att hans mottagning ligger på samma tunnelbanelinje som jag. Det innebär att när jag behöver ta prover måste jag gå nån annanstans. Det blir lite spring. Min flickvän å andra sidan, går till en klinik som har det mesta, till exempel mammografi. Så hon springer inte alls, för det mesta. Men till mammografin var det kö. På ett par dagar. Men eftersom man bara kan göra detta vissa dagar i månaden, så innebar det att hon behövde vänta en månad. Så hon knatade sonika ner till en annan klinik i närheten, och där hade dom tid dagen efter.
Och däri ligger själva knutpunkten. Det blir inga vårdköer om man sjukvården är privatdriven, för marknaden fyller isåfall upp den vårdbrist som är orsaken till köerna. Men med privat finansierad sjukvård så får bara rika vård, vilket vi inte vill ha. I frankrike har man läst detta med vad man i sverige kallar "vårdpeng". Staten betalar alltså mestadelen av vården (precis som i Sverige) men du får själv välja vilken vårdgivare du vill.
Det här systemet har i Frankrike skapat världens bästa vård. Den är jämlik och billigare för dom som behöver vård än i Sverige. Vårdköer är ett okänt, ja nästan obegripligt begrepp.
Så därför har jag som del 2 i mitt "valmanifest", att vi skall införa vårdpeng, och sakta privatisera dom svenska sjukhusen.
Kanske intressanta bloggar om: politik, val2006, vårdpeng, sjukvård
2006-08-11
Opinionsundersökningarna är bara skit.
I dom aktuella opinionsundersökningarna från Skop, Demoskop och SIFO så går det dåligt för sossarna. Hurra, hurra. Låt mig därför passa på att klaga, när ingen kan påstå att jag klagar för att det går dåligt för alliansen.
I opinionsundersökningar så redvisas siffrorna ner till en tiondels procent. Detta trots att siffrrna bara är statistiskt säkerställda till en eller två procent. Den sista siffran kan alltså betraktas som helt slumpmässig. Och om ni inte tror på det, så kolla på hur många som intervjuas i undersökningarna. I Skops är det 1.087 personer. Ja, 1.087. 9% av dom svarade "vet inte" och därmed räknas inte dom. Det återstår 990 personer. Det innebär att varje person är 0,1% i den undersökningen. Demoskop frågade 1002 personer, så det är samma sak där. SIFO är lite bättre där är det 1894 personer dom har frågats, så där krävs det att två personer har bytt parti för att sista siffran skall ändras.
Varför bryr man sig över huvudtaget om att redovisa den sista siffran? KD har i skop gått från 6,8 till 6,2. Det är sex personer. Genom att redovisa detta ser det ut som KD sjunker, när det överhuvudtaget inte går att avgöra om nåt har hänt alls. I Demoskop har KD gått framåt från 5,3% till 5,5%. Det är två personer. I SIFO gick KD under samma period upp från 5,0 till 6,9. Det är en statistiskt säkerställd uppgång, vilket innebär att den med största sannolikhet reflekterar än äkta förändring i röstunderlaget. Ändå syns den inte i varken Skops eller Demoskops undersökning.
Och journalisterna hakar på såklart, och snackar om uppgångar och nedgångar som om dom vore riktiga, och bloggarna ryser och skrattar om vartannat för små förändringar som inte spelar nån roll.
Ignorera skiten, bara.
Edit: Två bloggare som tänker rösta vänster är sura rävar. 1 2 ;-)
Kanske intressanta bloggar om: val2006, opinionsundersökningar, statistik
I opinionsundersökningar så redvisas siffrorna ner till en tiondels procent. Detta trots att siffrrna bara är statistiskt säkerställda till en eller två procent. Den sista siffran kan alltså betraktas som helt slumpmässig. Och om ni inte tror på det, så kolla på hur många som intervjuas i undersökningarna. I Skops är det 1.087 personer. Ja, 1.087. 9% av dom svarade "vet inte" och därmed räknas inte dom. Det återstår 990 personer. Det innebär att varje person är 0,1% i den undersökningen. Demoskop frågade 1002 personer, så det är samma sak där. SIFO är lite bättre där är det 1894 personer dom har frågats, så där krävs det att två personer har bytt parti för att sista siffran skall ändras.
Varför bryr man sig över huvudtaget om att redovisa den sista siffran? KD har i skop gått från 6,8 till 6,2. Det är sex personer. Genom att redovisa detta ser det ut som KD sjunker, när det överhuvudtaget inte går att avgöra om nåt har hänt alls. I Demoskop har KD gått framåt från 5,3% till 5,5%. Det är två personer. I SIFO gick KD under samma period upp från 5,0 till 6,9. Det är en statistiskt säkerställd uppgång, vilket innebär att den med största sannolikhet reflekterar än äkta förändring i röstunderlaget. Ändå syns den inte i varken Skops eller Demoskops undersökning.
Och journalisterna hakar på såklart, och snackar om uppgångar och nedgångar som om dom vore riktiga, och bloggarna ryser och skrattar om vartannat för små förändringar som inte spelar nån roll.
Ignorera skiten, bara.
Edit: Två bloggare som tänker rösta vänster är sura rävar. 1 2 ;-)
Kanske intressanta bloggar om: val2006, opinionsundersökningar, statistik
2006-08-10
Mitt valmanifest, del 1: Skattespecifikationer
Nu är det valtider, och jag tänkte presentera mitt valmanifest. Inte för att ni skall rösta på mig, för det kan ni inte. Eller, ja, ni kan säkert skriva mitt namn på valfritt partis valsedel, men risken är väl att det ogiltiförklaras. Men jag presenterar det valmanifest ni hade kunnat rösta om jag hade ställt upp. Så ni vet vad ni missar.
Och här är första delen av mitt, för Svenska förhållanden radikala valmanifest.
Jag lovar att om jag hade ställt upp hade jag lovat att införa skattespecifikationer. Det fungerar såhär: Istället för att, som idag, dra in alla skatter i en gigantisk hög (eller OK, tre; kommunal-, landstings- och statsskatt), och finansiera allt från högen, så föreslår jag att man delar upp skatterna i separata skatter, och låter varje skatt finansiera sin del.
Det är inte troligt att den här principen är genomförbar till 100%, men den är klart genomförbar för dom allra flesta skatter och det allra flesta saker som staten finansierar. Här är några exempel:
Man har en sjukförsäkring som finansierar sjukvården. Hela sjukvården skall finansieras via denna försäkring, som lämpligen sätts per landsting. Man kan tänka sig att tobaks och spritskatter går till sjukvården också. Landstingen brukar också syssla med lokaltrafik och kultur, och då får man ha separata skatter för detta.
A-kassan finansieras idag mestadels via staten. För detta bör införas en separat skatt (eller om man så vill, avgift). Socialbidrag, barnbidrag och dom flesta andra bidrag bör också finansieras med en socialförsäkringsavgift, och så vidare. Skatter som moms och fastighetsskatter, och skall såklart inte försvinna, men man skall klart specificera vad det är dom finansierar.
Skatter på energi skall växlas om från att vara elskatter till att vara skatter på miljöfarliga energiproduktionssätt. Dessa skatter skall tillsammans med andra miljöskatter gå till att subventionera miljövänlig produktion samt miljöforskning.
Varje separat skatt skall sedan skrivas ut på lönebeskedet (eller i alla fall på slutskattesedeln), inklusive arbetsgivaravgiften. (Idag är arbetgivaravgiften en dold löneskatt som få vet hur stor den är. Det borde faktiskt göras olagligt att INTE skriva ut arbetsgivararvgiften på lönebeskeden).
Resultatet med det här är att man direkt ser hur mycket olika saker kostar på skattsedeln, och ändringar av bidrag och subvensioner blir direkt synliga på lönebeskedet. Vill man till exempel öka subventionen för lokatrafiken så blir man också tvungen att höja lokaltrafikskatten. Det blir direkt uppenbart hur mycket varje del av staten kostar just dig, och hur mycket man får för pengarna. Jag tror att svenska folket kommer att bli glatt förvånat över hur billiga vissa saker är, och hur mycket pengar vi slösar på ingenting.
Andra bloggar om: val2006, vallöften
Och här är första delen av mitt, för Svenska förhållanden radikala valmanifest.
Jag lovar att om jag hade ställt upp hade jag lovat att införa skattespecifikationer. Det fungerar såhär: Istället för att, som idag, dra in alla skatter i en gigantisk hög (eller OK, tre; kommunal-, landstings- och statsskatt), och finansiera allt från högen, så föreslår jag att man delar upp skatterna i separata skatter, och låter varje skatt finansiera sin del.
Det är inte troligt att den här principen är genomförbar till 100%, men den är klart genomförbar för dom allra flesta skatter och det allra flesta saker som staten finansierar. Här är några exempel:
Man har en sjukförsäkring som finansierar sjukvården. Hela sjukvården skall finansieras via denna försäkring, som lämpligen sätts per landsting. Man kan tänka sig att tobaks och spritskatter går till sjukvården också. Landstingen brukar också syssla med lokaltrafik och kultur, och då får man ha separata skatter för detta.
A-kassan finansieras idag mestadels via staten. För detta bör införas en separat skatt (eller om man så vill, avgift). Socialbidrag, barnbidrag och dom flesta andra bidrag bör också finansieras med en socialförsäkringsavgift, och så vidare. Skatter som moms och fastighetsskatter, och skall såklart inte försvinna, men man skall klart specificera vad det är dom finansierar.
Skatter på energi skall växlas om från att vara elskatter till att vara skatter på miljöfarliga energiproduktionssätt. Dessa skatter skall tillsammans med andra miljöskatter gå till att subventionera miljövänlig produktion samt miljöforskning.
Varje separat skatt skall sedan skrivas ut på lönebeskedet (eller i alla fall på slutskattesedeln), inklusive arbetsgivaravgiften. (Idag är arbetgivaravgiften en dold löneskatt som få vet hur stor den är. Det borde faktiskt göras olagligt att INTE skriva ut arbetsgivararvgiften på lönebeskeden).
Resultatet med det här är att man direkt ser hur mycket olika saker kostar på skattsedeln, och ändringar av bidrag och subvensioner blir direkt synliga på lönebeskedet. Vill man till exempel öka subventionen för lokatrafiken så blir man också tvungen att höja lokaltrafikskatten. Det blir direkt uppenbart hur mycket varje del av staten kostar just dig, och hur mycket man får för pengarna. Jag tror att svenska folket kommer att bli glatt förvånat över hur billiga vissa saker är, och hur mycket pengar vi slösar på ingenting.
Andra bloggar om: val2006, vallöften
2006-08-09
Får jag presentera: Socialkapitalismen!
Socialismen är en rolig ideologi så tillvida att socialister som har fått makt demokratiskt sällan har försökt att faktiskt praktiskt genomföra den. Socialismens grundtanke är ju det gemensamma ägandet. Hur det skall se ut är olika, det sträcker sig från arbetarägda företag till det totala förstatligandet av allt, inklusive barnen. Men om vi tar Sverige som exempel, så har ingen socialdemokratisk regering på allvar försökt att införa nåt av detta. Branting kan väl vara förlåten, hans majoritet var inte så stor och det var mellankrigstid och allt. Per Albin Hansson satt också under krigs och kristider, så vi kanske kan bortförklara honom också. Men under Erlander ledde socialdemokraterna Sverige säkert och med god marginal. Då, om något, borde man ha försökt införa socialismen. Men icke.
Varför är det så? Jo, det är enkelt. Socialism fungerar inte, och när socialister kommer till makten så märker dom dels att folket inte är intresserat av ideologiskt mumbo jumbo, dom är intresserade av att få en bättre livskvalitet. Så Per Albin Hansson och Tage Erlander, dom gav folket det. Hur? Ja, genom att sätta sig i samma båt som kapitalet, som det ju heter. Socialdemokratiska regeringar har alltid använt sig av socialistisk retorik och kapitalistisk praktik. Några typiska indikationer på detta är att socialdemokraterna först omfamnade marknadsekonomin, och inte har pratat om gemensamt ägande av produktionsmedlen sedan 70-talet.
Nu får man istället när man debatterar med socialdemokrater ofta veta att socialdemokrater är för marknadsekonomi och privat ägande. Men socialism är, enligt alla definitioner, gemensamt ägande av produktionsmedlen, något som i praktiken innebär planekonomi. Har socialdemokratin ändrats?
Ja, det tror jag den har. Socialismen har förlorat kampen om ekonomi mot kapitalismen. Det har visat sig att kapitalism är bättre på att göra allt det socialisterna ville än vad socialismen är. Så sakta har man helt enkelt släppt själva socialismen. Men har man blivit liberala då? Nej, det har man inte. Man är fortfarande mycket fokuserade på att styra över folks liv och bestämma vad som är bra för dom. Och orättvisor skall fortfarande enligt socialdemokratin utrotas genom att man straffar den lycklige, inte genom att hjälpa den olycklige.
Men jag tycker det är olyckligt att man fortfarande kallar detta "socialdemokrati". Det orsakar förvirring. Vilken socialdemokrati menar man? Den gamla, demokratiska socialismen? Det Erlanderska folkhemmet? Den moderna kapitalistiska socialdemokratin?
Nej, vi behöver ett nytt namn för den här nya ideologin. "Socialliberalism" är upptaget, "maktkonservativa" är visserligen en bra beskrivning av dom flesta socialdemokratiska partier, men är inte en bra beskrivning av den mer principfasta högerfalangen inom sossarna som undviker gamla socialistiska slogans om klasskamp. Så jag föreslår: Socialkapitalism!
Ordet kan förstås på flera olika sätt, både som "före detta socialdemokrater som har omfamnat kapitalismen" eller med hänvisning till etymologin, "gemensam kapitalism". Det har använts tidigare, dels om blandekonomier, dels om det som annars vanligen kallas "statskapitalism", och om ett samhälle grundat på Keynes ekonomiska idéer. I den sista varianten är det närmast en synonym med det användandet jag nu föreslår.
Så, vad säger ni? Jag tänker i alla fall börja dela upp sossarna i socialdemokrater och socialkapitalister, för att minska förvirringen.
Andra bloggar om: politik, ideologi, socialism, socialkapitalism
Varför är det så? Jo, det är enkelt. Socialism fungerar inte, och när socialister kommer till makten så märker dom dels att folket inte är intresserat av ideologiskt mumbo jumbo, dom är intresserade av att få en bättre livskvalitet. Så Per Albin Hansson och Tage Erlander, dom gav folket det. Hur? Ja, genom att sätta sig i samma båt som kapitalet, som det ju heter. Socialdemokratiska regeringar har alltid använt sig av socialistisk retorik och kapitalistisk praktik. Några typiska indikationer på detta är att socialdemokraterna först omfamnade marknadsekonomin, och inte har pratat om gemensamt ägande av produktionsmedlen sedan 70-talet.
Nu får man istället när man debatterar med socialdemokrater ofta veta att socialdemokrater är för marknadsekonomi och privat ägande. Men socialism är, enligt alla definitioner, gemensamt ägande av produktionsmedlen, något som i praktiken innebär planekonomi. Har socialdemokratin ändrats?
Ja, det tror jag den har. Socialismen har förlorat kampen om ekonomi mot kapitalismen. Det har visat sig att kapitalism är bättre på att göra allt det socialisterna ville än vad socialismen är. Så sakta har man helt enkelt släppt själva socialismen. Men har man blivit liberala då? Nej, det har man inte. Man är fortfarande mycket fokuserade på att styra över folks liv och bestämma vad som är bra för dom. Och orättvisor skall fortfarande enligt socialdemokratin utrotas genom att man straffar den lycklige, inte genom att hjälpa den olycklige.
Men jag tycker det är olyckligt att man fortfarande kallar detta "socialdemokrati". Det orsakar förvirring. Vilken socialdemokrati menar man? Den gamla, demokratiska socialismen? Det Erlanderska folkhemmet? Den moderna kapitalistiska socialdemokratin?
Nej, vi behöver ett nytt namn för den här nya ideologin. "Socialliberalism" är upptaget, "maktkonservativa" är visserligen en bra beskrivning av dom flesta socialdemokratiska partier, men är inte en bra beskrivning av den mer principfasta högerfalangen inom sossarna som undviker gamla socialistiska slogans om klasskamp. Så jag föreslår: Socialkapitalism!
Ordet kan förstås på flera olika sätt, både som "före detta socialdemokrater som har omfamnat kapitalismen" eller med hänvisning till etymologin, "gemensam kapitalism". Det har använts tidigare, dels om blandekonomier, dels om det som annars vanligen kallas "statskapitalism", och om ett samhälle grundat på Keynes ekonomiska idéer. I den sista varianten är det närmast en synonym med det användandet jag nu föreslår.
Så, vad säger ni? Jag tänker i alla fall börja dela upp sossarna i socialdemokrater och socialkapitalister, för att minska förvirringen.
Andra bloggar om: politik, ideologi, socialism, socialkapitalism
2006-08-08
Det är alltid effektivt att spela dum
Mårten Ström skriver att alliansen i norrbotten vill sälja ut sjukhusen i länet. Sedan säger han "Detta skall ske utan att de på en enda punkt kan redovisa villka ekonomiska konsekvenser det får och framför allt förmår de inte klargöra vad som skulle bli så mycket bättre för de människor som nyttjar sjukvården i Norrbotten." Ja, det är sant, om man har stoppat fingrarna i öronen och ignorerat 50 år av ekonomisk debatt. Planekonomi fungerar inte. Visste inte Mårten Ström det? Jo, det är klart han vet. Han bara spelar dum.
Här finns mer bloggar av mig om sjukvård, som förklarar saken lite djupare:
I Sverige har man ett sjukvårdssystem.
Det nya klassamhället, del 1: Sjukvården.
Varför exporterar vi inte vår sjukvård?
Svårigheten i att bedöma sjukvård.
Det finns två sätt att "sälja ut" offentligt sjukvård på. Det ena är på entreprenad, det andra är med ett "pengsystem" av skolpengsmodell. Att lägga ut sjukvården på entreprenad har fungerat hyfsat i Stockholm, men det har ibland också medfört absolut ingen förbättring alls, förutom att det blir lite billigare. Ett pengsystem, som man har i Frankrike, kommer förmodligen inte bli speciellt mycket billigare, men kommer att förbättra vården enormt.
Låt oss hoppas att alliansen i Norrbotten väljer det senare. Om dom gör det, och om dom vinner, såklart, kommer Norrbotten få Sveriges, ja kanske världens bästa sjukvård.
Kanske intressanta bloggar om: politik, sjukvård
Här finns mer bloggar av mig om sjukvård, som förklarar saken lite djupare:
I Sverige har man ett sjukvårdssystem.
Det nya klassamhället, del 1: Sjukvården.
Varför exporterar vi inte vår sjukvård?
Svårigheten i att bedöma sjukvård.
Det finns två sätt att "sälja ut" offentligt sjukvård på. Det ena är på entreprenad, det andra är med ett "pengsystem" av skolpengsmodell. Att lägga ut sjukvården på entreprenad har fungerat hyfsat i Stockholm, men det har ibland också medfört absolut ingen förbättring alls, förutom att det blir lite billigare. Ett pengsystem, som man har i Frankrike, kommer förmodligen inte bli speciellt mycket billigare, men kommer att förbättra vården enormt.
Låt oss hoppas att alliansen i Norrbotten väljer det senare. Om dom gör det, och om dom vinner, såklart, kommer Norrbotten få Sveriges, ja kanske världens bästa sjukvård.
Kanske intressanta bloggar om: politik, sjukvård
Ideologiernas skuld
(Återpost från i Söndags, eftersom Blogspot är puckat)
Man säger ofta att ideologier inte kan mörda, enbart individer kan det. Och det är principiellt korrekt, så klart. Samma slags argument är att säga att man inte har en kollektiv skuld. Bara för att vissa kommunister mördade, så är inte alla kommunister skyldiga till mord. Man är inte automatiskt skyldig bara för att man tillhör ett visst kollektiv. Skulden är alltid individuell. Men det betyder inte att man inte kan prata om en kommunistisk eller nazistisk eller liberal skuld.
Individernas skuld
Först och främst måste man ju inse och erkänna att människor inte är perfekta. Det finns massor av människor som tillskriver sig en ideologi utan att följa den i praktiken. Hinder kan vara allt från realpolitik till girighet, eller att man tillskriver sig ideologin enbart för att skaffa sig en legitimitet man inte har. Att en individ som gör fel därför inte automatiskt kastar en skuld över alla andra som tillskriver sig samma ideologi är ju därför uppenbart. En skugga faller enbart över andra om dom accepterar eller stöder det felaktiga beteendet. Ett exempel kan vara om ledningen för ett socialdemokratiskt parti för en rasistisk politik. Medlemmarna i partiet som accepterar detta har då givetvis en skuld att tampas med i att dom inte hindrade att detta skedde. En minoritet av medlemmarna kan vara skuldfria genom att dom protesterade, men man kan i längden inte vara medlem i ett parti som för en rasistisk politik utan att drabbas av den skulden heller, för även som protesterande medlem så accepterar man ju ändå att partiet inte ändrar sig om man är kvar som medlem.
Sprids den här skulden utanför partiet, till resten av dom som är del av ideologin? Nej. Om detta socialdemokratiska och rasistiska parti (låt oss låtsas att det är ett hypotetiskt parti vid pratar om) är med i en socialdemokratisk international, så sprids kanske en viss skam över dom andra partierna, som inte sparkar ut rasisterna, men utanför den organisationen faller givetvis ingen skuld på andra socialdemokrater.
Så, skulden hos personer ligger i ett sådant fall enbart hos dom som genomförde, stödde eller tyst tillät det felaktiga.
Ideologins skuld
Så att individer kan ha skuld är enkelt konstaterat. Att den skulden inte automatiskt sprids till andra ideologer är också självklart. Men kan det finnas någon slags skuld som sprids över ideologin självt, och alla som tillhör en ideologi? Ja, om ideologin i sig innehåller element som är eller leder till nåt felaktigt, så är alla som tillskriver sig ideologin delaktiga i att förespråka det dåliga. Uppenbara exempel är nazism, vars ideologi innehåller ett i sig dåligt judehat, och som leder till förföljelser av människor baserat på etnicitet, sexuell läggning eller politiska åsikter. Nazismen är alltså i sig ondskefull, och alla nazister har del i nazismens skuld, då dom förespråkar en omoralisk politik.
Mindre uppenbart blir det om resultatet av ideologins genomförande inte är det som ideologin påstår sig eftersträva. Låt oss ta anarko-kapitalism som exempel. Det är ett bra exempel då ingen har försökt genomföra den än, så anarko-kapitalismen kan inte sägas ha nån skuld eftersom ingen någonsin har dött av den. Anarko-kapitalismen är en utopisk variant av liberalism, som vill avskaffa alla monopolet på lag och ordning. Man vill alltså ha flera konkurrerande lagsystem och polisstyrkor. För dom flesta är det rätt uppenbart att det inte fungerar på det sätt anarko-kapitalister tänker sig. För dom som tror på anarko-kapitalismen har jag tidigare skrivit en längre artikel i frågan. Kort sagt menar anarko-kapitalister att man med konkurrens inte kommer få ineffektiva lagsystem och övergrepp, för om ett rättsväsende uppför sig illa så kommer folk gå över till ett annat. Men istället kommer rättsystemen så klart snart hamna i mindre krig med varandra, och samhället kommer bli ett laglöst maffiasamhälle. Inte bara skulle massor av människor dö i skärmytslingarna, ekonomin skulle gå sämre, och många skulle hamna i fattigdom. Anarko-kapitalister vill ju också avskaffa alla sociala skyddsnät och offentlig skola och sjukvård, med det resultatet att samhället snabbt skulle bli ett mycket orättvist klassamhälle.
Så ja, jag måste säga att ideologier kan ha skuld, när det är idéerna som leder till dödandet. Det är i det läget farligt att säga att det bara är dom individer som genomförde det som har skuld, för det tillåter andra med samma ideologi att göra samma sak igen.
Ideologers skuld
Så individer kan ha skuld, och en ideologi som förespråkar en politik som leder till människors död har också en skuld. Men har då människor som förespråkar en viss ideologi en skuld?
I exemplet med anarko-kapitalism ovan, så är det som jag absolut tror kommer hända precis tvärtom mot vad anarko-kapitalister faktiskt avser skall hända, och vad dom tror skall hända. Eftersom ingen har försökt införa anarko-kapitalism så finns det en teoretisk möjlighet att jag har fel, även om det faktum att få människor är anarko-kapitalister efter att dom har fyllt tjugo tycks indikera att även anarko-kapitalister brukar komma fram till att det inte fungerar efter ett tag. Men så länge man inte har försökt genomföra en ideologi så är ju både ideologin och därmed ideologerna rimligen att se som skuldfria.
Efter att man har försökt genomföra den, och resultatet har varit mångas död, då har ideologin en skuld, och dom personer som försökte genomföra den har också skulden, då dom borde ha insett att det inte fungerade och stoppade experimentet innan det gick åt helvete.
Men har dom anhängare av ideologin som inte var inblandade i försöket en skuld? Inte alltid. I fallet Nazism är det klart att så är fallet, då man direkt förespråkar en mordisk politik. Men i dom fall där ideologins effekter inte är den avsiktliga, så behöver det inte vara så. Man kan anse att människor som vill införa en ideologi som är bevisbart mordisk för onda, okunniga eller blåögda, men i grund och botten blir det nog en åsiktsfråga om dom har en skuld eller inte. Kanske har dom en liten, liten skuld i att andra länder sedan försöker införa samma ideologi igen. Men det viktiga här är att när man säger att en ideologi har skuld så betyder inte det att alla som är anhängare av ideologin är automatiskt medskyldiga.
Kanske intressanta bloggar om: politik, ideologi, skuld
Man säger ofta att ideologier inte kan mörda, enbart individer kan det. Och det är principiellt korrekt, så klart. Samma slags argument är att säga att man inte har en kollektiv skuld. Bara för att vissa kommunister mördade, så är inte alla kommunister skyldiga till mord. Man är inte automatiskt skyldig bara för att man tillhör ett visst kollektiv. Skulden är alltid individuell. Men det betyder inte att man inte kan prata om en kommunistisk eller nazistisk eller liberal skuld.
Individernas skuld
Först och främst måste man ju inse och erkänna att människor inte är perfekta. Det finns massor av människor som tillskriver sig en ideologi utan att följa den i praktiken. Hinder kan vara allt från realpolitik till girighet, eller att man tillskriver sig ideologin enbart för att skaffa sig en legitimitet man inte har. Att en individ som gör fel därför inte automatiskt kastar en skuld över alla andra som tillskriver sig samma ideologi är ju därför uppenbart. En skugga faller enbart över andra om dom accepterar eller stöder det felaktiga beteendet. Ett exempel kan vara om ledningen för ett socialdemokratiskt parti för en rasistisk politik. Medlemmarna i partiet som accepterar detta har då givetvis en skuld att tampas med i att dom inte hindrade att detta skedde. En minoritet av medlemmarna kan vara skuldfria genom att dom protesterade, men man kan i längden inte vara medlem i ett parti som för en rasistisk politik utan att drabbas av den skulden heller, för även som protesterande medlem så accepterar man ju ändå att partiet inte ändrar sig om man är kvar som medlem.
Sprids den här skulden utanför partiet, till resten av dom som är del av ideologin? Nej. Om detta socialdemokratiska och rasistiska parti (låt oss låtsas att det är ett hypotetiskt parti vid pratar om) är med i en socialdemokratisk international, så sprids kanske en viss skam över dom andra partierna, som inte sparkar ut rasisterna, men utanför den organisationen faller givetvis ingen skuld på andra socialdemokrater.
Så, skulden hos personer ligger i ett sådant fall enbart hos dom som genomförde, stödde eller tyst tillät det felaktiga.
Ideologins skuld
Så att individer kan ha skuld är enkelt konstaterat. Att den skulden inte automatiskt sprids till andra ideologer är också självklart. Men kan det finnas någon slags skuld som sprids över ideologin självt, och alla som tillhör en ideologi? Ja, om ideologin i sig innehåller element som är eller leder till nåt felaktigt, så är alla som tillskriver sig ideologin delaktiga i att förespråka det dåliga. Uppenbara exempel är nazism, vars ideologi innehåller ett i sig dåligt judehat, och som leder till förföljelser av människor baserat på etnicitet, sexuell läggning eller politiska åsikter. Nazismen är alltså i sig ondskefull, och alla nazister har del i nazismens skuld, då dom förespråkar en omoralisk politik.
Mindre uppenbart blir det om resultatet av ideologins genomförande inte är det som ideologin påstår sig eftersträva. Låt oss ta anarko-kapitalism som exempel. Det är ett bra exempel då ingen har försökt genomföra den än, så anarko-kapitalismen kan inte sägas ha nån skuld eftersom ingen någonsin har dött av den. Anarko-kapitalismen är en utopisk variant av liberalism, som vill avskaffa alla monopolet på lag och ordning. Man vill alltså ha flera konkurrerande lagsystem och polisstyrkor. För dom flesta är det rätt uppenbart att det inte fungerar på det sätt anarko-kapitalister tänker sig. För dom som tror på anarko-kapitalismen har jag tidigare skrivit en längre artikel i frågan. Kort sagt menar anarko-kapitalister att man med konkurrens inte kommer få ineffektiva lagsystem och övergrepp, för om ett rättsväsende uppför sig illa så kommer folk gå över till ett annat. Men istället kommer rättsystemen så klart snart hamna i mindre krig med varandra, och samhället kommer bli ett laglöst maffiasamhälle. Inte bara skulle massor av människor dö i skärmytslingarna, ekonomin skulle gå sämre, och många skulle hamna i fattigdom. Anarko-kapitalister vill ju också avskaffa alla sociala skyddsnät och offentlig skola och sjukvård, med det resultatet att samhället snabbt skulle bli ett mycket orättvist klassamhälle.
Så ja, jag måste säga att ideologier kan ha skuld, när det är idéerna som leder till dödandet. Det är i det läget farligt att säga att det bara är dom individer som genomförde det som har skuld, för det tillåter andra med samma ideologi att göra samma sak igen.
Ideologers skuld
Så individer kan ha skuld, och en ideologi som förespråkar en politik som leder till människors död har också en skuld. Men har då människor som förespråkar en viss ideologi en skuld?
I exemplet med anarko-kapitalism ovan, så är det som jag absolut tror kommer hända precis tvärtom mot vad anarko-kapitalister faktiskt avser skall hända, och vad dom tror skall hända. Eftersom ingen har försökt införa anarko-kapitalism så finns det en teoretisk möjlighet att jag har fel, även om det faktum att få människor är anarko-kapitalister efter att dom har fyllt tjugo tycks indikera att även anarko-kapitalister brukar komma fram till att det inte fungerar efter ett tag. Men så länge man inte har försökt genomföra en ideologi så är ju både ideologin och därmed ideologerna rimligen att se som skuldfria.
Efter att man har försökt genomföra den, och resultatet har varit mångas död, då har ideologin en skuld, och dom personer som försökte genomföra den har också skulden, då dom borde ha insett att det inte fungerade och stoppade experimentet innan det gick åt helvete.
Men har dom anhängare av ideologin som inte var inblandade i försöket en skuld? Inte alltid. I fallet Nazism är det klart att så är fallet, då man direkt förespråkar en mordisk politik. Men i dom fall där ideologins effekter inte är den avsiktliga, så behöver det inte vara så. Man kan anse att människor som vill införa en ideologi som är bevisbart mordisk för onda, okunniga eller blåögda, men i grund och botten blir det nog en åsiktsfråga om dom har en skuld eller inte. Kanske har dom en liten, liten skuld i att andra länder sedan försöker införa samma ideologi igen. Men det viktiga här är att när man säger att en ideologi har skuld så betyder inte det att alla som är anhängare av ideologin är automatiskt medskyldiga.
Kanske intressanta bloggar om: politik, ideologi, skuld
2006-08-07
Stjälp dig själv med sanningsmodifikationer
(Återpost från igår, eftersom blogspot är puckat).
I vårt sökande efter effektiva sätt att slippa ta motståndarens argument på allvar, så har vi nu kommit till sanningsmodifikation. Det går ut på att man tar en massa sanningar och använder tveksam logik eller rena missförstånd, gärna genom att ignorera kontext, för att komma fram till nåt som är komplett fel, vilket man sedan hävdar med stort patos.
Ett av det vanligaste och tydligaste exemplen på detta är det faktum att liberaler är mördare. Det vet ju alla att det är så, och här får du reda på hur du genom stegvis sanningsmodifikation bevisar att så är fallet.
Såhär:
Intressant om: retorik, stjälpdigsjälv
I vårt sökande efter effektiva sätt att slippa ta motståndarens argument på allvar, så har vi nu kommit till sanningsmodifikation. Det går ut på att man tar en massa sanningar och använder tveksam logik eller rena missförstånd, gärna genom att ignorera kontext, för att komma fram till nåt som är komplett fel, vilket man sedan hävdar med stort patos.
Ett av det vanligaste och tydligaste exemplen på detta är det faktum att liberaler är mördare. Det vet ju alla att det är så, och här får du reda på hur du genom stegvis sanningsmodifikation bevisar att så är fallet.
- Pinochets ekonomiska politik var mindre socialistisk än Allendes. Detta är otvetydiga fakta. Även liberaler håller med om detta.
- Socialism är bra, så alltså var Pinochets politik dålig.
- Nyliberalism är dåligt. Alltså var Pinochets politik nyliberal.
- Eftersom Pinochets politik var nyliberal så måste Pinochet vara nyliberal.
- Alla liberaler är del av en internationell konspiration för att förtrycka arbetare.
- Alltså samarbetar alla liberaler, inklusive Folkpartiet och Pinochet.
- Folkpartiet stödjer alltså Pinochet.
- Alltså är liberaler mördare.
Såhär:
- Dom personer som är bosatta i områden ockuperade av Israel, har inte samma rättigheter som dom som är Israeliska medborgare.Om
- Om man anser ockupationen som legitim så är denna skillnad i rättigheter orättvis.
- an man kalla det för apartheid. Det är lite överdrivet, men får fram poängen bra.
- Apartheid betyder strikt sett att man behandlar medborgare olika beroende på etnicitet.
- Eftersom Israel sysslar med apartheid enligt punkt 3, så måste alltså Israel behandla sine medborgare olika.
Intressant om: retorik, stjälpdigsjälv
2006-08-02
Esbati och Larsson hyllar Castro. Är nån förvånad?
Angående Esbatis hyllning till Castro frågar Kalle Larsson om liberala hjärnor klarar en analys av Castro som har mer än en dimension. Javisst klarar vi det. De flesta liberalers analys av Castro brukar vara mångdimentionella. Frågan är om Esbatis analys är det. Och svaret måste vara att den är mångdimensionell enbart med stor ovilja. Artikeln är i själva verket är nästan helt ohämmad hyllning till Castro.
"Fidel Castro kommer att hyllas runtom i världen. Hans oerhörda popularitet i världens alla hörn beror knappast på att han ledde det kubanska kommunistpartiet - för övrigt bildat först sju år efter revolutionen. Det han som få andra lyckats personifiera för många, är hoppet om värdighet, om befrielse från imperialismens ok, möjligheten att bygga en egen framtid."
Sådär låter större delen av artikeln. Det är en närmast ohämmad Castro-dyrkan som rinner ur Esbatis fingrar dom ett ystert och kärleksfullt vattenfall. Men den är bara nästan ohämmad. För ingen människa med vett och sans kan ju hävda att Cuba är en demokrati. Så Esbati ser sig tvungen att erkänna att Castro är en diktator:
"Castro har varit en diktator. Han har dikterat det politiska livet på Kuba. Han har varit lagen och konstitutionen. Han har lett en enpartistat med inskränkt yttrande- och organisationsfrihet. Han har varit den yttersta ansvariga för att människor fängslats och trakasserats på grund av sina politiska åsikter. Han och hans skäggiga kamrater avskaffade inte demokratiska fri- och rättigheter." (Jag misstänker att Esbati menar att säga att dom inte införde demokratiska fri-och rättigheter).
Men detta är all kritik som framförs. Och det kan knappt en kallas kritik, utan är bara ett konstaterande av ofrånkomliga fakta. Fakta han måste nämna för att inte för all framtid avfärdas som en knäppgök. Men efter att han har klarat av detta, så är det bara lovord. I den vidare analysen menar Esbati att disktaturen inte var Castros fel utan berodde på "brist på demokratiska traditioner och det kalla krigets logik". Vi får reda på att det är farligare att vara oppositionell i Columbia än i Kuba, som om detta på nåt vis gör det okej att förtrycka oppositionen. Och enligt Esbati så "har de sociala framstegen på Kuba gett människor ett större inflytande över samhällsutvecklingen än i många andra formella demokratier i den fattiga världen". Det är säkert sant. Både Kuba och Nordkorea är ju formellt demokratier.
Att Kuba är mindre förtryckande än andra diktaturer är bara en variant av den gamla vanliga diktatorundanflykten. "Jo, visst han fängslar och dödar folk, men tågen går ju i tid/han fick ju ekonomin på fötter/sjukhusen är bra." Det håller inte. Man kan inte förtrycka folk med undanflykten att dom har det bättre så, för det är inte upp till dig att bestämma. Det är upp till folket att bestämma, och det kan dom bara göra i en demokrati. Det är detta som Esbati, Larsson och resten av diktaturkramarna i vänstern inte har förstått.
Så Esbatis artikel är inte "mångdimensionell" i nån rimlig mening. Det är inte ett försök att göra en oberoende, opartisk analys av Castros gärning. Den är en endimensionell dyrkan av Castro som fantastisk superhjälte, som gör en snabb gir för att slippa krocka med verkligheten, men lika snabbt är tillbaka på sin motorväg, i 140 knyck i fel riktning.
Intressant om ali esbati, kalle larsson, vänsterpartiet, castro, cuba, politik
"Fidel Castro kommer att hyllas runtom i världen. Hans oerhörda popularitet i världens alla hörn beror knappast på att han ledde det kubanska kommunistpartiet - för övrigt bildat först sju år efter revolutionen. Det han som få andra lyckats personifiera för många, är hoppet om värdighet, om befrielse från imperialismens ok, möjligheten att bygga en egen framtid."
Sådär låter större delen av artikeln. Det är en närmast ohämmad Castro-dyrkan som rinner ur Esbatis fingrar dom ett ystert och kärleksfullt vattenfall. Men den är bara nästan ohämmad. För ingen människa med vett och sans kan ju hävda att Cuba är en demokrati. Så Esbati ser sig tvungen att erkänna att Castro är en diktator:
"Castro har varit en diktator. Han har dikterat det politiska livet på Kuba. Han har varit lagen och konstitutionen. Han har lett en enpartistat med inskränkt yttrande- och organisationsfrihet. Han har varit den yttersta ansvariga för att människor fängslats och trakasserats på grund av sina politiska åsikter. Han och hans skäggiga kamrater avskaffade inte demokratiska fri- och rättigheter." (Jag misstänker att Esbati menar att säga att dom inte införde demokratiska fri-och rättigheter).
Men detta är all kritik som framförs. Och det kan knappt en kallas kritik, utan är bara ett konstaterande av ofrånkomliga fakta. Fakta han måste nämna för att inte för all framtid avfärdas som en knäppgök. Men efter att han har klarat av detta, så är det bara lovord. I den vidare analysen menar Esbati att disktaturen inte var Castros fel utan berodde på "brist på demokratiska traditioner och det kalla krigets logik". Vi får reda på att det är farligare att vara oppositionell i Columbia än i Kuba, som om detta på nåt vis gör det okej att förtrycka oppositionen. Och enligt Esbati så "har de sociala framstegen på Kuba gett människor ett större inflytande över samhällsutvecklingen än i många andra formella demokratier i den fattiga världen". Det är säkert sant. Både Kuba och Nordkorea är ju formellt demokratier.
Att Kuba är mindre förtryckande än andra diktaturer är bara en variant av den gamla vanliga diktatorundanflykten. "Jo, visst han fängslar och dödar folk, men tågen går ju i tid/han fick ju ekonomin på fötter/sjukhusen är bra." Det håller inte. Man kan inte förtrycka folk med undanflykten att dom har det bättre så, för det är inte upp till dig att bestämma. Det är upp till folket att bestämma, och det kan dom bara göra i en demokrati. Det är detta som Esbati, Larsson och resten av diktaturkramarna i vänstern inte har förstått.
Så Esbatis artikel är inte "mångdimensionell" i nån rimlig mening. Det är inte ett försök att göra en oberoende, opartisk analys av Castros gärning. Den är en endimensionell dyrkan av Castro som fantastisk superhjälte, som gör en snabb gir för att slippa krocka med verkligheten, men lika snabbt är tillbaka på sin motorväg, i 140 knyck i fel riktning.
Intressant om ali esbati, kalle larsson, vänsterpartiet, castro, cuba, politik
2006-08-01
Bloggarna och de sinnesjuka
Det har slagit mig att kvalitén på dom populäraste bloggarna (om man räknar i klick) är av mycket varierande kvalitet. Dels finns det ju dom stora välkända politikerna, men blandat med detta på toppen är ofta bloggar som inte kan betraktas som något annat är sinnesjuka.Och jag menar inte inte "löjliga", utan bloggar av folk som är seriöst paranoida och lagda åt konspirationsteorier eller bara sysslar med osammanhängande aggressivt svammel riktat åt nån mer eller mindre imaginär motståndare.
Och det här tror jag är ett problem för bloggosfären, men jag vet inte riktigt hur det skall ordnas. Tidningar har ju redaktioner som sorterar bort dom värsta galenskaperna, och dom tidningar som inte gör det blir snart helt fulla av enbart knäppgökar och får antingen en liten läsekrets av andra knäppgökar eller försvinner helt. Men på internet finns inget sånt filter. Tvärtom tycks dom sensationsskapande rubrikerna och arga utfallen dra till sig folk. Jag skrev nästan läsare, men läser dom verkligen inläggen? Dom flesta klickar nog bara, skummar igenom, tänker "knäppgök" och klickare vidare. Men det är ju nog för att räknas, och nog för att komma högt i alla bloggranknignar. Och det i sin tur spär såklart på bloggenergin hos bloggtomten som skriver mer inlägg och får ännu mer klick.
Så den stora frågan är: Kan man göra nåt åt det här, och isåfall vad? Hur skall man göra för att skapa en "kvalitetssäkrad" bloggosfär utan att återgå till redaktioner och tidningslik publicering?
Kom med idéerna!
Andra bloggar om: bloggosfären
Och det här tror jag är ett problem för bloggosfären, men jag vet inte riktigt hur det skall ordnas. Tidningar har ju redaktioner som sorterar bort dom värsta galenskaperna, och dom tidningar som inte gör det blir snart helt fulla av enbart knäppgökar och får antingen en liten läsekrets av andra knäppgökar eller försvinner helt. Men på internet finns inget sånt filter. Tvärtom tycks dom sensationsskapande rubrikerna och arga utfallen dra till sig folk. Jag skrev nästan läsare, men läser dom verkligen inläggen? Dom flesta klickar nog bara, skummar igenom, tänker "knäppgök" och klickare vidare. Men det är ju nog för att räknas, och nog för att komma högt i alla bloggranknignar. Och det i sin tur spär såklart på bloggenergin hos bloggtomten som skriver mer inlägg och får ännu mer klick.
Så den stora frågan är: Kan man göra nåt åt det här, och isåfall vad? Hur skall man göra för att skapa en "kvalitetssäkrad" bloggosfär utan att återgå till redaktioner och tidningslik publicering?
Kom med idéerna!
Andra bloggar om: bloggosfären
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
