Det finns en liberal skuld. Inga liberaler talar om den. Men den finns.
Så började Per Wirtén artikel om den liberala skulden, och dom liberala övergreppen. Per Wirtén upprepar gång på gång i sin artikel att liberaler skall ta itu med den här skulden. För vänstern har tagit itu med sin, och rannsakat sig själva, och konservativa likaså. Så Wirtén menar att liberaler också skall göra det.
Ja, men innan man kan rannsaka sig för sina synder, då måste man ju veta vari synderna består, och det visar sig svårt att få reda på. Den liberala skulden finns, säger Wirtén, men han kan inte tala om vari den består.
Först får vi ju fråga oss hur anhängare av en viss ideologi kan ha en skuld över huvudtaget. Kommunister, när dom blir konfronterade med sin skuld, brukar ofta hävda att en ideologi inte har en skuld, det är människor som har skulden. Det är naturligtvis fullständigt sant. Så när man säger "liberalismens skuld" eller "liberalers skuld" så måste man veta vad som menas. När man säger "X-ismen har mördat minst Y miljoner" så menar man att "Människor som beskriver sig själva som X-ister har orsakat döden för minst Y miljoner personer" eller så menar man "X-istisk politik har orsakat döden för minst Y miljoner personer".
Liberalismens skuld består alltså i att liberal politik har dödat människor, och liberalers skuld består i att politik skapat av människor som beskriver sig som liberaler har dödat människor.
Liberalismens skuld och liberalers skuld behöver alltså inte vara samma. Låt oss diskutera liberalismens skuld först.
Liberalismens skuld
I debatten här man ofta påståenden från vänster att liberaler gör samma undanflykter som kommunister. Att dom varje gång man pekar på liberal politik som har dödat människor, så säger dom bara "med det där är inte liberalism, eftersom folk dog". Men jag har aldrig träffat på en liberal som resonerar så. Problemet här är att icke-liberaler pekar på saker som inte är liberala, och säger "titta vad dumma liberaler är". När liberaler då påpekar att det inte är liberalt, tar man detta som undanflykter av samma typ som när kommunister hävdar att Sovjets övergrepp inte var kommunistiska, eftersom Sovjet inte var kommunistiskt. Det är förståeligt att man misstar detta för samma sorts argument, sörskilt om man bara har en ytlig förståelse för liberalismen, och dom djupa filosofiska skillnaderna mellan liberalism och socialism, och skillnaden i attityd mellan liberaler och kommunister.
En ideologi består oftast inte bara av ett mål, utan också av en metod att ta sig till målet. Socialismen vill avskaffa skillnader i rikedom genom gemensamt ägande. Kommunismen lägger dessutom till fler metoder för hur detta skall uppnås. Det gemensamma ägandet skall införas via revolution och diktatur, och våld mot dom som motsätter sig det gemensamma ägandet. Liberalismen har också ett mål, och metoder. Målet är att öka individens frihet. Metoden är rättsstat, demokrati och kapitalism. (Sedan skiljer sig liberal åt i detaljimplementationen, men det här är dom viktiga sakerna).
Med det här som grund kan vi se på effekterna av kommunistisk och liberal politik. Kommunistisk politik, med revolution, diktatur och våld, har vid varje tillfälle lett till misär och massdöd. Hur många gånger har kombinationen av rättstat, demokrati och kapitalism lett till misär och massdöd? Dom länder som frihetens fiender pekar på som liberalismens offer saknar alltid någon av dessa tre liberala pelare. Hur kan det då vara liberalismens fel?
Fihetens fiender kallar detta undanflykter, men det påståendet grundar sig i en kombination av okunnighet om liberalism, och en stark önskan att skuldbelägga alla, för att på så sätt minska sin egen skuld.
Liberalers skuld
Eftersom det är komplicerat att diskutera liberalismens skuld, det kräver ju att alla förstår vad liberalism är, och det är det inte många socialister som gör (istället blir man överöst med påståenden om att Bush och Pinochet är liberaler, att alla kapitalister är liberaler och att liberalisme är rasistisk och andra dumheter), så försökte jag i mitt inlägg i Söndags koncentrera mig på liberalers skuld. Alltså försöka få reda på vilka övergreppen är. Jag har även försökt få svar på detta genom diskussion på andra bloggar. Svaren lät vänta på sig. Jag har fått två exempel, båda knutna till imperialism och rasism. Som vi ju ser ovan är det inte liberala idéer, och kan alltså inte skyllas på liberalismen, men väl på folk som kallar sig liberala.
Två exempel kom upp på andra bloggar. Det ena kom upp på Kerstin Berminges blogg, var Hollands koloniala övergrepp mellan 1600-och 1950. Det kom upp då jag kallade Holland liberalt. Men Holland var inte liberalt 1950 och än mindre på 1600-talet. Liberaler kom inte in i regeringsställning i Holland förrän i slutet på 40-talet. Så hur kan dom här övergreppen vara liberalernas fel? Det andra exemplet, från Mr Brown, var Australiens förtryck av sin inhemska befolkning. Även detta är nåt som försigick mycket längre, men som blev bättre och slutligen avvecklades under en regering som kallade sig liberal.
Så hur är detta liberalers fel? Möjligen kan man i båda fallen mena att liberaler skulle ha fått slut på händelserna fortare, men då skuldbelägger man alltså liberaler för att dom inte lyckades införa liberalism fortare än dom gjorde. Så kan man ju inte resonera.
Den Europeiska arvsynden
Wirtén, Mr Brown & co resonerar med utgångspunkt från en liberal skuld. Det finns en liberal skuld, säger man, punkt. Detta är en förutsättning för hela dess argumentation, och alla försök att försvara liberalismen är att sopa skulden under mattan. För trots allt, både kommunister och konservativa har ju tagit itu med sin skuld, alltså måste liberaler göra det också. Trots att ingen kan peka på varken några liberala övergrepp, eller liberalers övergrepp, så skall vi skämmas, menar Wirtén.
Det finns ett antagande här, om en arvsynd alla deltar i. Förmodligen grundar den sig i en skam för kolonialismens övergrepp, eftersom det är kolonialismen som dyker upp i debatten hela tiden. Denna skuld anser Wirtén att alla måste dela. Men jag skäms inte för kolonialismen övergrepp mer än jag skäms för kommunismens övergrepp, för jag deltog aldrig i dom, och har aldrig stött någon som har deltagit i övergeppen eller stött dom.
Wirtén grundfilosofi är tydligen djupt kollektivistisk. Om en Europé begår övergrepp så är alla Européer skyldiga, och även efterföljande generationer. Den typen av kollektivism är grunden för nästan alla konflikter i dagens värld. Mellanöstern beror på att många Palestinier ser alla Israeler som skyldiga för Israelisk ockupation, och många Israeler ser alla Palestinier som skyldiga för palestinsk terrorism. Shiiter ser Sunnis som skyldiga för Saddams övergrepp, och Sunnis ser Shiiter som skyldiga för ockupationen. Serber, Kroater, Kosovoalbaner och alla andra grupper nere i balkan ser varandra som skyldiga, ibland för övergrepp som skedde på medeltiden.
Men är jag verkligen skyldig till alla dessa övergrepp? Har jag del i denna kollektiva skuld? Är jag skyldig till övergrepp som Holländska staten gorde på 1600-talet? Är jag medskyldig till andra mäns kvinnomisshandel?
Nej, givetvis inte. Jag är enbart skyldig för övergrepp om jag deltog i dom eller stödde dom, som kommunister har stött och fortfarande stödjer diktaturer runt omkring i världen, och som nazister stödjer eller försöker dölja nazismens övergrepp. Men när man säger detta, då får man höra att det är undanflykter, precis som kommunisternas undanflykter. Liberaler skall inte bara skuldbeläggas för saker dom inte är skyldiga till, man skall skuldbeläggas för att man inte erkänner en skuld man inte har.
Det hela påminner om häxjakterna, där alla antas vara skyldiga tills motsatsen har bevisats, eller Kinesiska omskolningsläger, där man hela tiden tvingas erkänna hur ond och syndig man är. Det måste man ju vara, annars hade man ju inte varit i lägret.
Det här kollektiva skuldtänkandet måste sluta.
Det finns ingen arvssynd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
I praktiken består ju den för ett knappt halvsekel sedan avskaffade kolonialismen.
Du kan inte bara komma och påstå uppenbart felaktiga saker sådär. I synnerhet inte anonymt. Skriv in ditt namn, och argumentera för dina ståndpunkter, fegis.
Och läs den här boken.
för det är en rätt så väsentlig skillnad mellan en diktatur a la Pinochet, och proletariatets diktatur.
Nej, det är just det att det inte är nån väsentlig skillnad. Det är själva diktaturandet som är problemet. Oavsett hur du utförmar en diktatur så är det en diktatur, och en diktatur kommer alltid leda till att i alla fall en stor del av befolkningen får sina mänskliga rättigheter borttagna. Och ju hårdare ansatt diktaturen är desto större kommer den delen bli.
Och nu kommer du komma med undanflykter och tjafs om att proletariatets diktatur är en demokrati. Nej, det är den inte, det där är en modern undanflykt, det står ingenting sånt i Marx.
Jag förstår att detta blir svårt för dig att ta in, eftersom du har ett sånt innerligt behov av att befria dig själv intellektuellt genom att ge Sovjet kommunismens stämpel. Eller jag borde kanske säga ge kommunismen en Sovjet stämpel.
Jag har inget sådant behov alls. Jag skiter i om Sovjet var kommunistiskt eller inte, det rör mig inte i ryggen, eftersom jag inte är kommunist. Det är nog så att det är du som har ett innnerligt behov av att befria kommunismen från Sovjet-stämpeln.
Jag bara tittar på vad kommunism är och vad kommunistisk politik leder till. Inget annat.
Hur mycket DE än ville och hur mycket DU vill att de ska tituleras kommunister har du väldigt svårt att hitta verkligt kommunistiska idéer i praktiken (förutom en del kosmetiska inslag) hos alla de länders om definieras som kommunistiska.
Nej, det har jag inga som helst problem med att göra. I själva verket är dom här länderna starkt inspirerade av Maxrismens teorier och försöker i början alla att följa dom så gott det går. Det går inte. Att påstå att det inte går att hitta kommunistiska idéer i Sovjets politik är ju helmärkligt. Först gör man revolution. Sedan införa man diktatur. Sedan försöker man socialisera alltihop. Det följer till 100% Marxistiska huvuddrag och detaljerna är i det sammanhanget totalt irrelevanta.
Bara det faktum att alla dessa s k ”kommunistiska” länder sinsemellan skiljer sig åt så otroligt mycket måste ju leda till frågan: ”är allt detta kommunism?” För även du måste ju medge att det är stora skillnader i hur Mao, Kim Jong Il, Stalin, Pol Pot och Castro tolkar Marx.
Nej, det finns inte alls några stora skillnader. Dom tolkar Marx på samma sätt: Ta makten med våld, inför diktatur, tvinga på folk socialism. Det är dessa huvuddrag i tolkningen som orsakar förtryck och massmord.
Dom skillnader som finns, som du kallar stora, kallar jag smådetaljer. Det är det som Jörgen Modin i sin bloggpostning kallar "färg på kaklet". Irrelevanta smådetaljer som inte ändrar på det grundläggande designfelet.
Några väsentliga skillnader existerar inte, eftersom väsentliga skillnader hade varit demokrati i stället för diktatur, maktövertagande via demokrati istället för med våld, eller kapitalism istället för socialism. Det hade varit väsentliga skillnader. Men då hade det ju inte varit kommunism, eller hur?
Om vi vill skuldbelägga kommunismen för alla dessa miljontals mördade människor så måste vi först identifiera vem av dessa mördare verkligen är kommunist.
Och där kommer den gamla vanliga undanflykten "dom var inte kommunister". Nähä. Men dom kallade sig kommunister, dom genomförde en politik som var otvetydigt kommunistik och som stöddes av majoriteten av dom som kallade sig kommunister både under och ofta efter övregreppens genomfördes.
På vilket sätt är dom då inte kommunister?
Och efter att vi har identifierat den ”verklige” kommunisten i gänget, se hur mycket av deras tolkningar överensstämmer med Marx, och därigenom dra den slutsatsen att: jo Marx leder utan tvekan till Gulag.
Vilket ju är precis vad liberaler har gjort under hela 1900-talet. Allt medan kommunisterna stoppar fingrarna i öronen.
Ja, Marx leder utan tvekan till Gulag.
Jag upprepar vad som står i bloggposten: Rättsstat, demokrati och kapitalism. Det är dom sakerna som gäller. Rättsstat, demokrati och kapitalism är dom tre ben på vilken mänsklighetens välmåga består. Rättsstat, demokrati och kapitalism: Tre saker som Marxismen har valt att avstå från, ett avståndstagande som är den direkta och omedelbara orsaken till att kommunismen var 1900-talets största katastrof.
Så enkelt är det: Rättsstat, demokrati och kapitalism.
Diktatur och demokrati är ingen motsättning i marxistisk terminologi. Diktatur betyder klassherravälde, och demokrati är en statsform. Enligt marxism har vi i Sverige idag en borgerlig diktatur (kapitalisternas klassherravälde) med en borgerlig demokrati.
Precis. Vänstern har som sagt var inte förstått vad demokrati är, eller vad den är bra för.
Jodå, den är bra för att man får uttrycka sig, organisera sig, och i allmänhet tycka vad man vill (inom de ramar klassherravälddet kan tillåta). Dock så finns det ju vissa inskränkningar av demokratin i den borgerliga diktaturen, till exempel så finns inte yttrandefrihet i näringslivet: demokratin tar slut vid fabriksporten, som man säger.
Självklart kan man vinna demokratiska segrar även i de privata företagen, men det är inget som följer av det kapitalistiska klassherraväldet (vilket viss annan demokrati kan sägas göra – en repressiv regim är en sista utväg för att bevara de rådande samhällsförhållandena och ett undantag. Att upprätthålla en folkfientlig regim kostar på för mycket och det våld som krävs för att slå ner och hantera motsättningarna i samhället, driver på desamma).
Nej, yttrandefriheten tar inte slut vid fabiksporten. Och du ser demokrati som bra för att den ger yttrandefrihet, men det är lite bakvänt. Det är yttrandefriheten som är en grund för demokratin, inte en effekt av den.
Demokrati är möjligheten at avsätta styret utan våld. Nåt kommunister direkt tycker illa om, eftersom demokrati tar bort undanflykten för deras revolution.
Lennart Regebro, du har då en konstig syn på demokrati. Och en konstig verklighetsuppfattning. Den liberala eller borgerliga demokratin ger oss rätten att uttrycka oss i alla möjliga frågor, men den finns inte inne i fabriken. Faktiskt. Man får inte säga vad man vill, eller sprida vilket material man vill inne i en fabrik, det kan vara grund för avsked.
Vad gäller yttrandefriheten så är det en del av demokratin, inte en effekt av den (vi hade ju till exempel tryckfrihet i Sverige – kringskärd, men i alla fall – innan vi hade en borgerlig demokrati) precis som organisationsfriheten är en del av demokratin. Att demokratin enbart skulle bestå av att få rösta då och då skulle göra en mycket torftig demokrati, må jag säga. Som du skriver, så kan vi ju avskaffa yttrandefrihet, och fortfarande kalla oss demokrati.
Och on a personal note, just organisationsfriheten och yttrandefriheten är de friheter jag skattar högst.
Du verkar inte ha läst vad jag skrev, eftersom du implicerar att jag har en demokratisyn som är helt tvärtemot den demokratisyn jag uppgav, och upprepa ditt påstående om att yttrandefrihet inte gäller på fabriker, vilket är ett felaktigt, och mycket underligt, påstående.
Jag läste lite fel, kastade om demokrati och yttrandefrihet i din kommentar.
Och nej, de demokratiska rättigheterna gäller inte innanför fabriksporten, du har inte någon rättighet att på, säg, fabriksområdet sprida vilka budskap du vill.
Du har inte nån rättighet att sprida vilka budskap du vill nånstans. Det är inte det yttrandefrihet är. Inte heller har du rätt att kräva att få sprida dina budskap på en viss plats.
Du verkar ha en lika ytlig syn på yttrandefrihet som du har på demokrati. Yttrandefrihet är inte att du har rätt att kräva en helsida i Aftonbladet för att skriva "Ingvar Carlsson är bög".
Yttrandefrihet är rätten att få argumentera för vilken politisk ståndpunkt som helst. Men inte var som helst eller när som helst eller på vem som helsts bekostnad. Den rätten upphör inte bara för tat du går till jobbet. Ditt jobb är bara en plats, och du har inte rätten att yttra dig på vilken plats som helst.
Att hävda att yttrandefriheten upphör vid fabriksporten är lika dumt som att hävda att yttrandefriheten upphör när man loggar in på vänsterpartiets BBS, där man inte heller får säga vad som helst.
Så du menar att den plats där vi spenderar den största delen av vår vakna tid ska vara undantagen från den absolut mest grundläggande demokratiska rättigheten, att vi inte ska få sprida vilket material bland de människor vi träffar mest? Ja, tjena, fin demokratisyn.
Frågan är besvarad i förra kommentaren.
Jag tror den här debatten skulle gå fortare om du läste mina svar.
Liberalismen mördade en miljon vänstermänniskor i Indonesien 1965.
Vad avser du?
Liberalismen stödde Hitler.
Det påståendet är inte sant.
Nassarna hade en väldigt svag press i tjugotalets Tyskland. det var liberala tidningskungarna som lyfte fram Hitler.
Referens?
Därför är alla liberaler skyldiga till 57 miljoners död.
Hur resonerar du nu?
Skicka en kommentar