Jag skiter väl i stort sett i om det var Anna Sjödin som hoppade på vakten eller tvärtom. Men en sak jag inte förstår är alla kommentarer om att det måste vara Anna Sjödins fel "för man blir ju inte utslängd utan anledning". Eh...va? Har ni aldrig varit ute i Stockholm eller? Stockholms vakter är i allmänhet extremt otrevliga och mycket snabba att släng ut folk utan nån som helst anledning.
Vissa saker måste man förstå om vakter: En vakt bestämmer, och måste bestämma; En vakt kan inte ändra åsikt för då undermineras hans auktoritet. När jag bodde i Stockholm var jag ofta ute och festade med ett gäng kompisar, vara en var en tjej som försökte argumentera sig in överallt. Det går inte. Likaså kan man inte argumentera emot vakter när man är inne. Blir man utkörd så blir man, det kan man inte göra nåt åt. Argumentation är bara slöseri med tid (vilket jag ofta förgäves försökte få min kompis att inse). Men att man inte inser detta, skall givetvis inte vara en orsak till misshandel.
Men vakterna i Stockholm är extremt otrevliga och kallar gäster för diverse saker. Istället för att vara trevliga och ärliga och säga "Nej, du har fel stil för den här klubben" eller "sorry, det är för mycket killar, vi släpper bara in snygga tjejer just nu", så ljuger dom om icke-existerande listor eller helt enkelt skäller ut en utan anledning. Mets irriterande är klubbar som inte säger att dom inte tänker släppa in en utan låter en stå i kö i 20 minuter i minusgrader, bara för att klubben skall se mer populär ut.
Och om dom vill slänga ut nån, då gör dom den gärna tydligt och våldsamt, som för att sätta exempel. Jag har inga som helst problem att föreställa mig att Anna Sjödin och hennes kompisar irriterande nån på klubben (utan att vara för fulla), och när vakterna sa till dom att gå argumenterade emot. Detta kommer obönhörligen att leda till att dom blir våldsamt utslängda, och om man i den läget ens ser ut som man försöker kämpa emot, ja, då kan man nog räkna med att bli misshandlad. Jag har själv sett en tjej som när vakterna försökte fösa bort henne (och jo, hon var verkligen för full och fösökte komma in genom att skrika svordomar åt vakterna) började veva med armarna. Fem sekunder senare låg hon på marken med två vakter på ryggen, och där låg hon till Polisen kom. Korkat av henne? Ja. Överreaktion från vakternas sida? Ja.
Så där går det ju faktiskt till i Stockholm. Så nu vet ni bloggosfär-lantisar det. :^)
2006-01-30
Polispartiet slår till igen.
Vänsterpartiet i Växjö har fått en knäpp och föreslår utegångsförbud för ungdomar under 15 efter kl 23. Man tar sig för pannan och himlar med ögonen över dom gamla kommunisternas totalitära fasoner...
...tills man inser att en folkpartist tycker att förslaget är värt att testa. Ursäkta? Finns det fler polisfascister än Björklund och Pehrson i partiet? Har det verkligen gått så mycket utför sedan jag tröttnade på att vara politiker?
Mer poliser i förorterna, spioner i skolan, telefonavlyssningar och videoövervakning. Och nu detta. Utegångsförbud. Har folkpartiet lämnat liberala internationalen och gått med i polisstatsinternationalen eller? Nej, nu får det fan vara nog! Mer poliser, mer regler och hårdare straff är inte en lösning på många av Sveriges problem. Lägg av!
Hmm. Maud Olofsson var bra i partiledardebatten. Blir jag tvungen att rösta på bondeförbundet? Så patetiskt.
...tills man inser att en folkpartist tycker att förslaget är värt att testa. Ursäkta? Finns det fler polisfascister än Björklund och Pehrson i partiet? Har det verkligen gått så mycket utför sedan jag tröttnade på att vara politiker?
Mer poliser i förorterna, spioner i skolan, telefonavlyssningar och videoövervakning. Och nu detta. Utegångsförbud. Har folkpartiet lämnat liberala internationalen och gått med i polisstatsinternationalen eller? Nej, nu får det fan vara nog! Mer poliser, mer regler och hårdare straff är inte en lösning på många av Sveriges problem. Lägg av!
Hmm. Maud Olofsson var bra i partiledardebatten. Blir jag tvungen att rösta på bondeförbundet? Så patetiskt.
En fet morot för demokratin.
Idag har man ett EU-möte där man skall diskutera att dra in bidragen till Palestina tills Hamas erkänner Israels rätt att existera. Angela Merkel fortsätter att imponera, och säger att det är otänkbart att fortsätta stödet om inte Hamas erkänner Israel.
Hamas svarade med att böna och be och lova att pengarna skulle gå direkt till PA, och inte till Hamas, och vill ha en "förutsättningslös dialog" i frågan.
Ja, där krockade Hamas med verkligheten, och har redan börjat kompromissa med den. Det går framåt. Nu gäller det för EU och dom andra inblandade att inte ge sig, men å andra sidan vara generösa när man får igenom sina krav. Hamas bör erkänna Israels rätt till existens, och bidragen bör då omdelbart fortsätta om Hamas gör detta.
Talk softly and carry a big carrot. :-)
Hamas svarade med att böna och be och lova att pengarna skulle gå direkt till PA, och inte till Hamas, och vill ha en "förutsättningslös dialog" i frågan.
Ja, där krockade Hamas med verkligheten, och har redan börjat kompromissa med den. Det går framåt. Nu gäller det för EU och dom andra inblandade att inte ge sig, men å andra sidan vara generösa när man får igenom sina krav. Hamas bör erkänna Israels rätt till existens, och bidragen bör då omdelbart fortsätta om Hamas gör detta.
Talk softly and carry a big carrot. :-)
Den svenska sjukvården, nu med EU-förbättring.
I Sverige har man ett val i sin sjukvård. Man kan välja mellan att åka till Landstinget. Ja, det är ju inte mycket till val när det bara finns ett alternativ, kan man tycka, men har man tur så får man ingen vård på landstinget och då kan man vänta till vårdgarantierna eventuellt slår till, varvid man kan välja mellan Landstinget och ett annat Landsting.
Inte mycket val det heller.
Men det finns ljusning. Sverige är nu med i EU, och är man med i ett EU-lands sjukförsäkring har man rätt till sjukvården i alla EU-länder. Det här visste jag, men av någon anledning föreställde jag mig att detta bara gällde när man blev sjuk utomlands. Men, se, det gör det inte! Det går utmärkt att bli opererad utomlands om man inte har lust att vänta i ett par år på operation i Sverige. Det är kortare köer, och förmodligen dessutom billigare för försäkringskassan.
Är det här socialdemokraternas plan för att förbättra den svenska sjukvården? Kör den svenska sjukvården i botten, och tvinga folk att åka utomlands!? Vore det inte bättre om vi gav folk ett verkligt val i Sverige istället, genom att införa en sjukvårdspeng, liknande skolpengen? Som sagt, man har det i Frankrike, det fungerar skitbra.
Tack och lov att vi har EU, så att svenskar åtminstonde kan få vård i dom länder som fortfarande bryr sig om att ha fungerande sjukhus.
Inte mycket val det heller.
Men det finns ljusning. Sverige är nu med i EU, och är man med i ett EU-lands sjukförsäkring har man rätt till sjukvården i alla EU-länder. Det här visste jag, men av någon anledning föreställde jag mig att detta bara gällde när man blev sjuk utomlands. Men, se, det gör det inte! Det går utmärkt att bli opererad utomlands om man inte har lust att vänta i ett par år på operation i Sverige. Det är kortare köer, och förmodligen dessutom billigare för försäkringskassan.
Är det här socialdemokraternas plan för att förbättra den svenska sjukvården? Kör den svenska sjukvården i botten, och tvinga folk att åka utomlands!? Vore det inte bättre om vi gav folk ett verkligt val i Sverige istället, genom att införa en sjukvårdspeng, liknande skolpengen? Som sagt, man har det i Frankrike, det fungerar skitbra.
Tack och lov att vi har EU, så att svenskar åtminstonde kan få vård i dom länder som fortfarande bryr sig om att ha fungerande sjukhus.
2006-01-27
Folkpartiets frågelekar
Det går att på folkpartiets site bli "rådgivare" till Folkpartiet. Dom skickar ut små enkäter med dagsaktuella frågor. Skitbra idé tycker jag. Idag skickade dom ut en enkät som tog upp SÄPOs nya metoder. Men vad var frågan, jo, dom frågade om dom tyckte det var bra att lärare som fick hära om planer på terroristdåd sa det till SÄPO!
Snacka om icke-fråga! Självklart är det bra. Det är bra om sjuksköterskor, skohandlare, rörmokare och VD:ar gör det också. I själva verket är det väl grovt omoraliskt att få reda på att det planeras terrordåd och inte säga till nån! Men det är ju inte det frågan handlar om, utan SÄPOs planer på att använda sig av informatörer för att registrera folk som har radikala åsikter.
Men, se, det frågade inte folkpartiet om. Vilket innebär att svaret dom får är helt meningslöst. Dom hade lika gärna kunnat fråga "är terrorism dumt?". Är inte poängen med dom här "rådgivarna" att man skall fråga dom nåt man vill ha reda på? Har "rådgivningen" nu helt plötsligt blivit ett sätt att sprida felaktigheter på? Det är ju isåfall seriöst pinsamt för folkpartiet.
Snacka om icke-fråga! Självklart är det bra. Det är bra om sjuksköterskor, skohandlare, rörmokare och VD:ar gör det också. I själva verket är det väl grovt omoraliskt att få reda på att det planeras terrordåd och inte säga till nån! Men det är ju inte det frågan handlar om, utan SÄPOs planer på att använda sig av informatörer för att registrera folk som har radikala åsikter.
Men, se, det frågade inte folkpartiet om. Vilket innebär att svaret dom får är helt meningslöst. Dom hade lika gärna kunnat fråga "är terrorism dumt?". Är inte poängen med dom här "rådgivarna" att man skall fråga dom nåt man vill ha reda på? Har "rådgivningen" nu helt plötsligt blivit ett sätt att sprida felaktigheter på? Det är ju isåfall seriöst pinsamt för folkpartiet.
Hamas vinst: Katastrof eller möjlighet?
Hamas kräver att Israel skall helt försvinna, och dom stödjer terrorism. Kan det vara nåt annat än katastrofalt? Ja, faktiskt, det finns tre små detaljer som erbjuder hopp.
För det första visar Hamas vinst på att demokratin i Palestian har fungerat hyfsat. Det är förvånande i ett land sönderslitet av våld och med stora delar ockuperade av en fientlig armé. Att Hamas vann visar det Palestinska folket att dom kan påverka riktningen deras land skall ta. En andra positiv sak är att Hamas har större möjlighet att kontrollera terroristattackerna mot Israel än Fatah har, helt enkelt för att dom står närmare terroristerna.
Men den största ljusglimten är en effekt av det jag skrev om vad som händer när extremistisk idealism krockar med verkligheten: Man måste man välja. Och dom som har makten brukar välja verkligheten. Med andra ord, att Hamas får mak kommer med all sannolikhet betyda att dom blir mer moderata och överger terrorismen. Sådant har hänt många gånger innan, med exempel allt från Libyen till hur Kristdemokraterna i Sverige har tonat ner sitt budskap som en gång var mot både aborter och homosexuella, allt för att kunna få representation och faktiskt vara med om att påverka politiken praktiskt.
Både USA och Israel har deklarerat att man inte tänker förhandla med ett parti som kräver att Israel skall försvinna. Vilket är naturligt, med det kravet finns ju inget förhandlingsutrymme. Hamas har nu huvudansvaret för det Palestinska folkets välfärd. Om dom skall ha någon praktisk möjlighet att öka den välfärden, måste man lägga ner retoriken och borja ta tag i praktiken, och det innebär att man minskar självmordsbombandet, och släpper kravet på Israels förstörelse.
Precis som med Fatah så kommer detta innebär att extremisterna i Hamas bryter av och bildar nya terroristorganisationer. Men om det sker (och det tror jag det kommer göra) så innebär det att ännu en stor grupp har omvänts till demokratins väg i mellanöstern, och det är bra.
Håll tummarna.
För det första visar Hamas vinst på att demokratin i Palestian har fungerat hyfsat. Det är förvånande i ett land sönderslitet av våld och med stora delar ockuperade av en fientlig armé. Att Hamas vann visar det Palestinska folket att dom kan påverka riktningen deras land skall ta. En andra positiv sak är att Hamas har större möjlighet att kontrollera terroristattackerna mot Israel än Fatah har, helt enkelt för att dom står närmare terroristerna.
Men den största ljusglimten är en effekt av det jag skrev om vad som händer när extremistisk idealism krockar med verkligheten: Man måste man välja. Och dom som har makten brukar välja verkligheten. Med andra ord, att Hamas får mak kommer med all sannolikhet betyda att dom blir mer moderata och överger terrorismen. Sådant har hänt många gånger innan, med exempel allt från Libyen till hur Kristdemokraterna i Sverige har tonat ner sitt budskap som en gång var mot både aborter och homosexuella, allt för att kunna få representation och faktiskt vara med om att påverka politiken praktiskt.
Både USA och Israel har deklarerat att man inte tänker förhandla med ett parti som kräver att Israel skall försvinna. Vilket är naturligt, med det kravet finns ju inget förhandlingsutrymme. Hamas har nu huvudansvaret för det Palestinska folkets välfärd. Om dom skall ha någon praktisk möjlighet att öka den välfärden, måste man lägga ner retoriken och borja ta tag i praktiken, och det innebär att man minskar självmordsbombandet, och släpper kravet på Israels förstörelse.
Precis som med Fatah så kommer detta innebär att extremisterna i Hamas bryter av och bildar nya terroristorganisationer. Men om det sker (och det tror jag det kommer göra) så innebär det att ännu en stor grupp har omvänts till demokratins väg i mellanöstern, och det är bra.
Håll tummarna.
2006-01-26
Ondskans källa: Kapitalism eller diktatur?
Debatten om kapitalismens ondska ligger alltid och pyr, och flammar upp med jämna mellanrum. Den debatten grundar sig uteslutande i ett enkelt missförstånd: Socialister anser att socialismens skall lösa alla problem. Dom hävdar att kapitalismen är ond därför att den inte löser alla problem. Men dom har inte insett att syftet med kapitalism inte är att lösa alla problem, framförallt är kapitalismens syfte inte att fördela väsltånd. Kapitalism skall bara göra en sak: Skapa välstånd! Detta välståndet kan sedan en snäll liberal stat fördela genom omfördelningspolitik.
Likaså brukar kapitalismen få skulden för negativa effekter osakade av helt andra orsaker. De främsta mördarna under 1900-talet har varit diktatur, korruption och socialism. Gärna i skön förening. Diktatur kan fortfarande ta död på folk, men när diktaturen är kombinerad med socialism, då skyller socialisterna på demokratier. Och när diktaturen är kombinerad med kapitalism, ja, då skyller man såklart på kapitalismen.
Ett bra exempel finns i en artikel från the Economist om Kinas affärer i Afrika.
European governments are increasingly concerned at China's involvement, because it undermines their own efforts to tie trade and aid to human rights, and to help Africa overcome corruption. They fear that Chinese companies show scant regard for either consideration. In Ethiopia for instance, which has seen much of its European aid suspended because of gross human-rights abuses, China is believed to have offered to make good any shortfall. In Sudan, which has been accused of genocide, Chinese state firms have built a refinery and are getting involved in production. In repressive Equatorial Guinea, China is also sniffing out opportunities to rival the dominance of western companies.
Demokratiska kapitalistiska länder försöker alltså driva igenom mänskliga rättigheter i dom här afrikanska länderna. Det totalitära och halv-socialistiska Kina skiter i sådana saker. Men vad får skulden för detta? Jo, kapitalismen, såklart.
Varför skall det vara så svårt att erkänna att det är diktaturen som är problemet?
Likaså brukar kapitalismen få skulden för negativa effekter osakade av helt andra orsaker. De främsta mördarna under 1900-talet har varit diktatur, korruption och socialism. Gärna i skön förening. Diktatur kan fortfarande ta död på folk, men när diktaturen är kombinerad med socialism, då skyller socialisterna på demokratier. Och när diktaturen är kombinerad med kapitalism, ja, då skyller man såklart på kapitalismen.
Ett bra exempel finns i en artikel från the Economist om Kinas affärer i Afrika.
European governments are increasingly concerned at China's involvement, because it undermines their own efforts to tie trade and aid to human rights, and to help Africa overcome corruption. They fear that Chinese companies show scant regard for either consideration. In Ethiopia for instance, which has seen much of its European aid suspended because of gross human-rights abuses, China is believed to have offered to make good any shortfall. In Sudan, which has been accused of genocide, Chinese state firms have built a refinery and are getting involved in production. In repressive Equatorial Guinea, China is also sniffing out opportunities to rival the dominance of western companies.
Demokratiska kapitalistiska länder försöker alltså driva igenom mänskliga rättigheter i dom här afrikanska länderna. Det totalitära och halv-socialistiska Kina skiter i sådana saker. Men vad får skulden för detta? Jo, kapitalismen, såklart.
Varför skall det vara så svårt att erkänna att det är diktaturen som är problemet?
2006-01-25
Väntern och högern, i USA och här.
Ni kanske kommer ihåg hur Nationalencyclopedin Junior skrev en massa politiska saker som var väldigt fel? En av påståendena dom gjorde, som jag inte reagerade så mycket på, var att skillnaderna mellan partierna i USA var mindre än i Sverige.
Men, det finns en del lite märkliga likheter mellan vänsterblocket i Sverige och Demokraterna i USA, och samma sak när det gäller dom borgerliga i Sverige och Republikanerna i USA, så stämmer det där verkligen? Jag menar, vilka är för ökade skatter, mot friskolor, vill höja bidragen, är mot Irak-kriget, har händerna i fackets pengapåse och tycker Noam Chomsky är skitbra? Ja, det är vänsterblocket i Sverige, och Demokraterna i USA. Och det andra blocket gillar friskolor, vill sänka skatterna, ansåg Irak-kriget som ett nödvändigt ont, och vill satsa på företagen. Både i Sverige och USA.
Är verkligen den politiska skillnaden mindre i USA? Tja, Vänsterpartiet har ju en hel del tomtar som kallar sig kommunister. Det händer inte i USA. Där kan man inte vara kommunist. Där kallar man sig "left-liberal". Och få i USA vill socialisera företagen. Så nog går vänstern här längre vänsterut än i USA. Men dom konservativa vi har i Sverige hävdar att dom inte alls är homofober längre, och har helt släppt kravet på att man skall förbjuda abort. Dom kristna kopplingarna tonas ner. I USA däremot, så finns det en stor grupp av Republikaner som är helt för att man skall ha så mycket kristnen koppling som möjligt. Dom Republikaner som faktisk är för homosexuellas rättighet är i minoritet, och abortmotståndet är massivt.
Så nej, partierna i USA står inte närmare varann. Dom står längre till höger, med skiljelinjen mellan Demokrater och Republikaner ungefär mellan Centern och Folkpartiet och Demokraternas huvudfåra ligger politiskt där S ligger i Sverige. Visst, demokraterna kallar sig liberaler SAP socialdemokrater. Men politiken dom för är ungefär samma.
Det kan hända att det politiska spektrat i USA ser mindre ut för att det bara finns två rejäla partier. Mitten i USA är ju lika trång som mitten i Sverige, och man pratar mer och mer om "Centrists", som Bill Clinton. Men att det skulle vara mindre skillnad är nog en illusion för folk som står lång till vänster, och säger "Men, kolla! Alla här är ju höger! Det finns inget skillnad!" Jodå, det gör det. Bara inte den skillnaden ni vill ha.
Men, det finns en del lite märkliga likheter mellan vänsterblocket i Sverige och Demokraterna i USA, och samma sak när det gäller dom borgerliga i Sverige och Republikanerna i USA, så stämmer det där verkligen? Jag menar, vilka är för ökade skatter, mot friskolor, vill höja bidragen, är mot Irak-kriget, har händerna i fackets pengapåse och tycker Noam Chomsky är skitbra? Ja, det är vänsterblocket i Sverige, och Demokraterna i USA. Och det andra blocket gillar friskolor, vill sänka skatterna, ansåg Irak-kriget som ett nödvändigt ont, och vill satsa på företagen. Både i Sverige och USA.
Är verkligen den politiska skillnaden mindre i USA? Tja, Vänsterpartiet har ju en hel del tomtar som kallar sig kommunister. Det händer inte i USA. Där kan man inte vara kommunist. Där kallar man sig "left-liberal". Och få i USA vill socialisera företagen. Så nog går vänstern här längre vänsterut än i USA. Men dom konservativa vi har i Sverige hävdar att dom inte alls är homofober längre, och har helt släppt kravet på att man skall förbjuda abort. Dom kristna kopplingarna tonas ner. I USA däremot, så finns det en stor grupp av Republikaner som är helt för att man skall ha så mycket kristnen koppling som möjligt. Dom Republikaner som faktisk är för homosexuellas rättighet är i minoritet, och abortmotståndet är massivt.
Så nej, partierna i USA står inte närmare varann. Dom står längre till höger, med skiljelinjen mellan Demokrater och Republikaner ungefär mellan Centern och Folkpartiet och Demokraternas huvudfåra ligger politiskt där S ligger i Sverige. Visst, demokraterna kallar sig liberaler SAP socialdemokrater. Men politiken dom för är ungefär samma.
Det kan hända att det politiska spektrat i USA ser mindre ut för att det bara finns två rejäla partier. Mitten i USA är ju lika trång som mitten i Sverige, och man pratar mer och mer om "Centrists", som Bill Clinton. Men att det skulle vara mindre skillnad är nog en illusion för folk som står lång till vänster, och säger "Men, kolla! Alla här är ju höger! Det finns inget skillnad!" Jodå, det gör det. Bara inte den skillnaden ni vill ha.
KOSS Sparkplug
Jag har nu släpat mina gamla hörlurar fram och tillbaka till Munchen, och allt skumgummi håller på att ramla sönder. Visserligen kan man beställa nya muffar från KOSS, men samtidigt hade jag velat ha nåt som tar lite mindre plats. Det övriga huvudkravet jag har är att det skall var mycket bas. Det brukar det inte vara. I synnerhet brukar basen vara extra svag på hörlurar som det står "supermegaultra-bass" på.
Minst plats tar såklart sådana där pluttar man stoppar in i örat, men dom brukar vara obekväma. Men, så fick jag syn på några KOSS Sparkplug (som också finns en variant som inte försöker se ut som tändstift, och bara heter KOSS Plug). Jag betalade 31 euro, vilket verkar vara värsta överpriset om man tittar på nätet. Jaja. Så går det om man inte kollar upp priserna innan man handlar.
Poängen med dom här är att det långsamma skumgummit formar sig efter örat. Man använder dom som dom där gula öronpropparna, ni vet. Man rullar ihop dom, stoppar in dom i örat, och så expanderar dom långsamt.
Och, ja, det fungerar. Dom är bekväma, det dämpar faktiskt högfrekventa ljud lite (bra på flygplan) och dom låter helt OK. Ingen jättebas, men trots "hotet" om super-bas på paketet har dom faktiskt något mer bas än mina gamla KOSS. Det är helt klart en dal runt 3-4kHz i frekvensresponsen, men den går att EQa bort så att den inte stör.
Ett klart bra köp, i synnerhet om ni hittar den för ett pris närmare det amerikanska listpriset på 15 dollar.
Minst plats tar såklart sådana där pluttar man stoppar in i örat, men dom brukar vara obekväma. Men, så fick jag syn på några KOSS Sparkplug (som också finns en variant som inte försöker se ut som tändstift, och bara heter KOSS Plug). Jag betalade 31 euro, vilket verkar vara värsta överpriset om man tittar på nätet. Jaja. Så går det om man inte kollar upp priserna innan man handlar.
Poängen med dom här är att det långsamma skumgummit formar sig efter örat. Man använder dom som dom där gula öronpropparna, ni vet. Man rullar ihop dom, stoppar in dom i örat, och så expanderar dom långsamt.
Och, ja, det fungerar. Dom är bekväma, det dämpar faktiskt högfrekventa ljud lite (bra på flygplan) och dom låter helt OK. Ingen jättebas, men trots "hotet" om super-bas på paketet har dom faktiskt något mer bas än mina gamla KOSS. Det är helt klart en dal runt 3-4kHz i frekvensresponsen, men den går att EQa bort så att den inte stör.
Ett klart bra köp, i synnerhet om ni hittar den för ett pris närmare det amerikanska listpriset på 15 dollar.
2006-01-24
SÄPO: Om vi inte kan hitta terrorister så får vi väl skapa dom
I en artikel i Aftonbladet avslöjas det att SÄPO nu skall börja leta efter terrorister i skolorna ed hjälp av spioner. I bästa fall kan det här ge effekten att absolut inget händer, i det sämsta och mer sannolika fallet får det effekten att muslimer känner sig utpekade och utfrysta. Och var får det för effekt, tror ni? Jo, det kommer öka radikaliseringen av muslimer i Sverige.
Jag tror SÄPOs beskrivning av en terrorists mentala utveckling är helt korrekt. "Först blir han radikal, därefter fundamentalist, därefter extremist och slutligen terrorist." Men tydligen fattar dom inte att dom här åtgärderna kommer att få mängden unga radikala muslimer att (ursäkta skämtet) explodera, vilket kommer öka rekryteringsmöjligheten för terrorister.
Kan vi inte börja spionera efter idioter hos SÄPO istället?
Jag tror SÄPOs beskrivning av en terrorists mentala utveckling är helt korrekt. "Först blir han radikal, därefter fundamentalist, därefter extremist och slutligen terrorist." Men tydligen fattar dom inte att dom här åtgärderna kommer att få mängden unga radikala muslimer att (ursäkta skämtet) explodera, vilket kommer öka rekryteringsmöjligheten för terrorister.
Kan vi inte börja spionera efter idioter hos SÄPO istället?
Esbati blir öppet totalitär.
I en bloggpost igår hänvisar Ali Esbati till en site som heter "Nya Maoismen". En site han kallar "oerhört viktig". Han säger att sajten "med särskild skärpa reder upp saker och ting" inom modern Marxism. Här är några saker sajten reder upp med särskilt skärpa:
"Föredömet vid bildandet av folkpolisens organisation i Sverige är forna Östtyskland, DDR, det kan jag inte förneka. Det östtyska Volkspolizei var mycket effektivt och var en polisorganisation som antagligen helt saknar motstycke i världshistorien. Volkspolizei inte bara lyckades att i princip eliminera brottsligheten (som formellt är en polismans enda uppgift i borgerliga stater), utan var också mycket skickliga vad gäller att hålla folkets ideologiska övertygelser i linje med marxism-leninismen."
"Det hände ibland att människor försökte ta sig från DDR till det fascistiska Västtyskland och detta var inte bara ett slag för ”rätten att folk ska få bli utsugna och förtryckta”, ett uttryck jag tidigare använt, utan också ett svek mot den socialistiska gemenskapen. [...] De ville, i sin verklighetsfrämmande ondskefullhet, försöka få den socialistiska staten DDR absorberad av sin vedervärdiga, förtryckande granne i Väst, BRD. Fast Volkspolizei gjorde som sagt sin plikt. De avlivade helt enkelt dem som försökte slå ett slag för ondskan medan dessa var i full färd med att ta sig över gränsen."
Ur "Om behovet av en folkpolis (och folkarmé)"
"Arbetarklassens medvetna måste bedriva studiearbete hos de breda massorna, folket måste som sagts prepareras, prepareras med riktiga åsikter och idéer. Under Kulturrevolutionen i Kina gjordes allt detta på ett bra, klokt och effektivt sätt och man lyckades även korrigera felaktiga idéer inom landet under ledning av kamrat Mao Tse-Tung och enligt dennes teoretiska direktiv."
Ur "Om behovet av en folkdemokrati"
Siten är alltså helt mot åsikts och yttrandefrihet, och anser att socialismens fiender skall avrättas. Den är helt totalitär, och förespråkar en kommunism av gammalt hederlig typ, som mördar sina medborgare och förbjuder kritik.
Detta tycker Esbati är "oerhört viktigt" och "särskilt skärpt". Bra, Esbati, då vet vi var du står. Du är totalitär kommunist, och anser att jag skall avrättas så jag inte kan motarbeta kommunismen. Eller?
Skämtar Esbati? Förmodligen. Svårt att säga då, det här är ju inte dummare än det mesta kommunister klämmer ur sig. "Nya Maoismen" kan vara en satir. Å andra sidan, så är ju den politik den Nya Maosimen" förespråkar faktiskt en direkt logisk följd av Marx läror. Och det är väl det, antar jag, som är själva poängen. Att visa på hur vrickat det blir när man försöker införa Marxism. Men det tror jag inte Ali har fattat. Jag hoppas (för hans egen skull) att han har fattat att siten inte är allvarligt menad. Men det framgår inte från hans blogginlägg. För ur kommunistisk synpunkt är ju sajten faktiskt fullständigt rimlig, och Esbati är ju kommunist...
Så får jag föreslå, Ali, att du är mer uppenbar när du är satirisk nästa gång. Genom att säga saker som är uppenbart mer ute och cyklar än det du brukar säga?
"Föredömet vid bildandet av folkpolisens organisation i Sverige är forna Östtyskland, DDR, det kan jag inte förneka. Det östtyska Volkspolizei var mycket effektivt och var en polisorganisation som antagligen helt saknar motstycke i världshistorien. Volkspolizei inte bara lyckades att i princip eliminera brottsligheten (som formellt är en polismans enda uppgift i borgerliga stater), utan var också mycket skickliga vad gäller att hålla folkets ideologiska övertygelser i linje med marxism-leninismen."
"Det hände ibland att människor försökte ta sig från DDR till det fascistiska Västtyskland och detta var inte bara ett slag för ”rätten att folk ska få bli utsugna och förtryckta”, ett uttryck jag tidigare använt, utan också ett svek mot den socialistiska gemenskapen. [...] De ville, i sin verklighetsfrämmande ondskefullhet, försöka få den socialistiska staten DDR absorberad av sin vedervärdiga, förtryckande granne i Väst, BRD. Fast Volkspolizei gjorde som sagt sin plikt. De avlivade helt enkelt dem som försökte slå ett slag för ondskan medan dessa var i full färd med att ta sig över gränsen."
Ur "Om behovet av en folkpolis (och folkarmé)"
"Arbetarklassens medvetna måste bedriva studiearbete hos de breda massorna, folket måste som sagts prepareras, prepareras med riktiga åsikter och idéer. Under Kulturrevolutionen i Kina gjordes allt detta på ett bra, klokt och effektivt sätt och man lyckades även korrigera felaktiga idéer inom landet under ledning av kamrat Mao Tse-Tung och enligt dennes teoretiska direktiv."
Ur "Om behovet av en folkdemokrati"
Siten är alltså helt mot åsikts och yttrandefrihet, och anser att socialismens fiender skall avrättas. Den är helt totalitär, och förespråkar en kommunism av gammalt hederlig typ, som mördar sina medborgare och förbjuder kritik.
Detta tycker Esbati är "oerhört viktigt" och "särskilt skärpt". Bra, Esbati, då vet vi var du står. Du är totalitär kommunist, och anser att jag skall avrättas så jag inte kan motarbeta kommunismen. Eller?
Skämtar Esbati? Förmodligen. Svårt att säga då, det här är ju inte dummare än det mesta kommunister klämmer ur sig. "Nya Maoismen" kan vara en satir. Å andra sidan, så är ju den politik den Nya Maosimen" förespråkar faktiskt en direkt logisk följd av Marx läror. Och det är väl det, antar jag, som är själva poängen. Att visa på hur vrickat det blir när man försöker införa Marxism. Men det tror jag inte Ali har fattat. Jag hoppas (för hans egen skull) att han har fattat att siten inte är allvarligt menad. Men det framgår inte från hans blogginlägg. För ur kommunistisk synpunkt är ju sajten faktiskt fullständigt rimlig, och Esbati är ju kommunist...
Så får jag föreslå, Ali, att du är mer uppenbar när du är satirisk nästa gång. Genom att säga saker som är uppenbart mer ute och cyklar än det du brukar säga?
2006-01-23
Kolonialismens arvsynd
Det finns en liberal skuld. Inga liberaler talar om den. Men den finns.
Så började Per Wirtén artikel om den liberala skulden, och dom liberala övergreppen. Per Wirtén upprepar gång på gång i sin artikel att liberaler skall ta itu med den här skulden. För vänstern har tagit itu med sin, och rannsakat sig själva, och konservativa likaså. Så Wirtén menar att liberaler också skall göra det.
Ja, men innan man kan rannsaka sig för sina synder, då måste man ju veta vari synderna består, och det visar sig svårt att få reda på. Den liberala skulden finns, säger Wirtén, men han kan inte tala om vari den består.
Först får vi ju fråga oss hur anhängare av en viss ideologi kan ha en skuld över huvudtaget. Kommunister, när dom blir konfronterade med sin skuld, brukar ofta hävda att en ideologi inte har en skuld, det är människor som har skulden. Det är naturligtvis fullständigt sant. Så när man säger "liberalismens skuld" eller "liberalers skuld" så måste man veta vad som menas. När man säger "X-ismen har mördat minst Y miljoner" så menar man att "Människor som beskriver sig själva som X-ister har orsakat döden för minst Y miljoner personer" eller så menar man "X-istisk politik har orsakat döden för minst Y miljoner personer".
Liberalismens skuld består alltså i att liberal politik har dödat människor, och liberalers skuld består i att politik skapat av människor som beskriver sig som liberaler har dödat människor.
Liberalismens skuld och liberalers skuld behöver alltså inte vara samma. Låt oss diskutera liberalismens skuld först.
Liberalismens skuld
I debatten här man ofta påståenden från vänster att liberaler gör samma undanflykter som kommunister. Att dom varje gång man pekar på liberal politik som har dödat människor, så säger dom bara "med det där är inte liberalism, eftersom folk dog". Men jag har aldrig träffat på en liberal som resonerar så. Problemet här är att icke-liberaler pekar på saker som inte är liberala, och säger "titta vad dumma liberaler är". När liberaler då påpekar att det inte är liberalt, tar man detta som undanflykter av samma typ som när kommunister hävdar att Sovjets övergrepp inte var kommunistiska, eftersom Sovjet inte var kommunistiskt. Det är förståeligt att man misstar detta för samma sorts argument, sörskilt om man bara har en ytlig förståelse för liberalismen, och dom djupa filosofiska skillnaderna mellan liberalism och socialism, och skillnaden i attityd mellan liberaler och kommunister.
En ideologi består oftast inte bara av ett mål, utan också av en metod att ta sig till målet. Socialismen vill avskaffa skillnader i rikedom genom gemensamt ägande. Kommunismen lägger dessutom till fler metoder för hur detta skall uppnås. Det gemensamma ägandet skall införas via revolution och diktatur, och våld mot dom som motsätter sig det gemensamma ägandet. Liberalismen har också ett mål, och metoder. Målet är att öka individens frihet. Metoden är rättsstat, demokrati och kapitalism. (Sedan skiljer sig liberal åt i detaljimplementationen, men det här är dom viktiga sakerna).
Med det här som grund kan vi se på effekterna av kommunistisk och liberal politik. Kommunistisk politik, med revolution, diktatur och våld, har vid varje tillfälle lett till misär och massdöd. Hur många gånger har kombinationen av rättstat, demokrati och kapitalism lett till misär och massdöd? Dom länder som frihetens fiender pekar på som liberalismens offer saknar alltid någon av dessa tre liberala pelare. Hur kan det då vara liberalismens fel?
Fihetens fiender kallar detta undanflykter, men det påståendet grundar sig i en kombination av okunnighet om liberalism, och en stark önskan att skuldbelägga alla, för att på så sätt minska sin egen skuld.
Liberalers skuld
Eftersom det är komplicerat att diskutera liberalismens skuld, det kräver ju att alla förstår vad liberalism är, och det är det inte många socialister som gör (istället blir man överöst med påståenden om att Bush och Pinochet är liberaler, att alla kapitalister är liberaler och att liberalisme är rasistisk och andra dumheter), så försökte jag i mitt inlägg i Söndags koncentrera mig på liberalers skuld. Alltså försöka få reda på vilka övergreppen är. Jag har även försökt få svar på detta genom diskussion på andra bloggar. Svaren lät vänta på sig. Jag har fått två exempel, båda knutna till imperialism och rasism. Som vi ju ser ovan är det inte liberala idéer, och kan alltså inte skyllas på liberalismen, men väl på folk som kallar sig liberala.
Två exempel kom upp på andra bloggar. Det ena kom upp på Kerstin Berminges blogg, var Hollands koloniala övergrepp mellan 1600-och 1950. Det kom upp då jag kallade Holland liberalt. Men Holland var inte liberalt 1950 och än mindre på 1600-talet. Liberaler kom inte in i regeringsställning i Holland förrän i slutet på 40-talet. Så hur kan dom här övergreppen vara liberalernas fel? Det andra exemplet, från Mr Brown, var Australiens förtryck av sin inhemska befolkning. Även detta är nåt som försigick mycket längre, men som blev bättre och slutligen avvecklades under en regering som kallade sig liberal.
Så hur är detta liberalers fel? Möjligen kan man i båda fallen mena att liberaler skulle ha fått slut på händelserna fortare, men då skuldbelägger man alltså liberaler för att dom inte lyckades införa liberalism fortare än dom gjorde. Så kan man ju inte resonera.
Den Europeiska arvsynden
Wirtén, Mr Brown & co resonerar med utgångspunkt från en liberal skuld. Det finns en liberal skuld, säger man, punkt. Detta är en förutsättning för hela dess argumentation, och alla försök att försvara liberalismen är att sopa skulden under mattan. För trots allt, både kommunister och konservativa har ju tagit itu med sin skuld, alltså måste liberaler göra det också. Trots att ingen kan peka på varken några liberala övergrepp, eller liberalers övergrepp, så skall vi skämmas, menar Wirtén.
Det finns ett antagande här, om en arvsynd alla deltar i. Förmodligen grundar den sig i en skam för kolonialismens övergrepp, eftersom det är kolonialismen som dyker upp i debatten hela tiden. Denna skuld anser Wirtén att alla måste dela. Men jag skäms inte för kolonialismen övergrepp mer än jag skäms för kommunismens övergrepp, för jag deltog aldrig i dom, och har aldrig stött någon som har deltagit i övergeppen eller stött dom.
Wirtén grundfilosofi är tydligen djupt kollektivistisk. Om en Europé begår övergrepp så är alla Européer skyldiga, och även efterföljande generationer. Den typen av kollektivism är grunden för nästan alla konflikter i dagens värld. Mellanöstern beror på att många Palestinier ser alla Israeler som skyldiga för Israelisk ockupation, och många Israeler ser alla Palestinier som skyldiga för palestinsk terrorism. Shiiter ser Sunnis som skyldiga för Saddams övergrepp, och Sunnis ser Shiiter som skyldiga för ockupationen. Serber, Kroater, Kosovoalbaner och alla andra grupper nere i balkan ser varandra som skyldiga, ibland för övergrepp som skedde på medeltiden.
Men är jag verkligen skyldig till alla dessa övergrepp? Har jag del i denna kollektiva skuld? Är jag skyldig till övergrepp som Holländska staten gorde på 1600-talet? Är jag medskyldig till andra mäns kvinnomisshandel?
Nej, givetvis inte. Jag är enbart skyldig för övergrepp om jag deltog i dom eller stödde dom, som kommunister har stött och fortfarande stödjer diktaturer runt omkring i världen, och som nazister stödjer eller försöker dölja nazismens övergrepp. Men när man säger detta, då får man höra att det är undanflykter, precis som kommunisternas undanflykter. Liberaler skall inte bara skuldbeläggas för saker dom inte är skyldiga till, man skall skuldbeläggas för att man inte erkänner en skuld man inte har.
Det hela påminner om häxjakterna, där alla antas vara skyldiga tills motsatsen har bevisats, eller Kinesiska omskolningsläger, där man hela tiden tvingas erkänna hur ond och syndig man är. Det måste man ju vara, annars hade man ju inte varit i lägret.
Det här kollektiva skuldtänkandet måste sluta.
Det finns ingen arvssynd.
Så började Per Wirtén artikel om den liberala skulden, och dom liberala övergreppen. Per Wirtén upprepar gång på gång i sin artikel att liberaler skall ta itu med den här skulden. För vänstern har tagit itu med sin, och rannsakat sig själva, och konservativa likaså. Så Wirtén menar att liberaler också skall göra det.
Ja, men innan man kan rannsaka sig för sina synder, då måste man ju veta vari synderna består, och det visar sig svårt att få reda på. Den liberala skulden finns, säger Wirtén, men han kan inte tala om vari den består.
Först får vi ju fråga oss hur anhängare av en viss ideologi kan ha en skuld över huvudtaget. Kommunister, när dom blir konfronterade med sin skuld, brukar ofta hävda att en ideologi inte har en skuld, det är människor som har skulden. Det är naturligtvis fullständigt sant. Så när man säger "liberalismens skuld" eller "liberalers skuld" så måste man veta vad som menas. När man säger "X-ismen har mördat minst Y miljoner" så menar man att "Människor som beskriver sig själva som X-ister har orsakat döden för minst Y miljoner personer" eller så menar man "X-istisk politik har orsakat döden för minst Y miljoner personer".
Liberalismens skuld består alltså i att liberal politik har dödat människor, och liberalers skuld består i att politik skapat av människor som beskriver sig som liberaler har dödat människor.
Liberalismens skuld och liberalers skuld behöver alltså inte vara samma. Låt oss diskutera liberalismens skuld först.
Liberalismens skuld
I debatten här man ofta påståenden från vänster att liberaler gör samma undanflykter som kommunister. Att dom varje gång man pekar på liberal politik som har dödat människor, så säger dom bara "med det där är inte liberalism, eftersom folk dog". Men jag har aldrig träffat på en liberal som resonerar så. Problemet här är att icke-liberaler pekar på saker som inte är liberala, och säger "titta vad dumma liberaler är". När liberaler då påpekar att det inte är liberalt, tar man detta som undanflykter av samma typ som när kommunister hävdar att Sovjets övergrepp inte var kommunistiska, eftersom Sovjet inte var kommunistiskt. Det är förståeligt att man misstar detta för samma sorts argument, sörskilt om man bara har en ytlig förståelse för liberalismen, och dom djupa filosofiska skillnaderna mellan liberalism och socialism, och skillnaden i attityd mellan liberaler och kommunister.
En ideologi består oftast inte bara av ett mål, utan också av en metod att ta sig till målet. Socialismen vill avskaffa skillnader i rikedom genom gemensamt ägande. Kommunismen lägger dessutom till fler metoder för hur detta skall uppnås. Det gemensamma ägandet skall införas via revolution och diktatur, och våld mot dom som motsätter sig det gemensamma ägandet. Liberalismen har också ett mål, och metoder. Målet är att öka individens frihet. Metoden är rättsstat, demokrati och kapitalism. (Sedan skiljer sig liberal åt i detaljimplementationen, men det här är dom viktiga sakerna).
Med det här som grund kan vi se på effekterna av kommunistisk och liberal politik. Kommunistisk politik, med revolution, diktatur och våld, har vid varje tillfälle lett till misär och massdöd. Hur många gånger har kombinationen av rättstat, demokrati och kapitalism lett till misär och massdöd? Dom länder som frihetens fiender pekar på som liberalismens offer saknar alltid någon av dessa tre liberala pelare. Hur kan det då vara liberalismens fel?
Fihetens fiender kallar detta undanflykter, men det påståendet grundar sig i en kombination av okunnighet om liberalism, och en stark önskan att skuldbelägga alla, för att på så sätt minska sin egen skuld.
Liberalers skuld
Eftersom det är komplicerat att diskutera liberalismens skuld, det kräver ju att alla förstår vad liberalism är, och det är det inte många socialister som gör (istället blir man överöst med påståenden om att Bush och Pinochet är liberaler, att alla kapitalister är liberaler och att liberalisme är rasistisk och andra dumheter), så försökte jag i mitt inlägg i Söndags koncentrera mig på liberalers skuld. Alltså försöka få reda på vilka övergreppen är. Jag har även försökt få svar på detta genom diskussion på andra bloggar. Svaren lät vänta på sig. Jag har fått två exempel, båda knutna till imperialism och rasism. Som vi ju ser ovan är det inte liberala idéer, och kan alltså inte skyllas på liberalismen, men väl på folk som kallar sig liberala.
Två exempel kom upp på andra bloggar. Det ena kom upp på Kerstin Berminges blogg, var Hollands koloniala övergrepp mellan 1600-och 1950. Det kom upp då jag kallade Holland liberalt. Men Holland var inte liberalt 1950 och än mindre på 1600-talet. Liberaler kom inte in i regeringsställning i Holland förrän i slutet på 40-talet. Så hur kan dom här övergreppen vara liberalernas fel? Det andra exemplet, från Mr Brown, var Australiens förtryck av sin inhemska befolkning. Även detta är nåt som försigick mycket längre, men som blev bättre och slutligen avvecklades under en regering som kallade sig liberal.
Så hur är detta liberalers fel? Möjligen kan man i båda fallen mena att liberaler skulle ha fått slut på händelserna fortare, men då skuldbelägger man alltså liberaler för att dom inte lyckades införa liberalism fortare än dom gjorde. Så kan man ju inte resonera.
Den Europeiska arvsynden
Wirtén, Mr Brown & co resonerar med utgångspunkt från en liberal skuld. Det finns en liberal skuld, säger man, punkt. Detta är en förutsättning för hela dess argumentation, och alla försök att försvara liberalismen är att sopa skulden under mattan. För trots allt, både kommunister och konservativa har ju tagit itu med sin skuld, alltså måste liberaler göra det också. Trots att ingen kan peka på varken några liberala övergrepp, eller liberalers övergrepp, så skall vi skämmas, menar Wirtén.
Det finns ett antagande här, om en arvsynd alla deltar i. Förmodligen grundar den sig i en skam för kolonialismens övergrepp, eftersom det är kolonialismen som dyker upp i debatten hela tiden. Denna skuld anser Wirtén att alla måste dela. Men jag skäms inte för kolonialismen övergrepp mer än jag skäms för kommunismens övergrepp, för jag deltog aldrig i dom, och har aldrig stött någon som har deltagit i övergeppen eller stött dom.
Wirtén grundfilosofi är tydligen djupt kollektivistisk. Om en Europé begår övergrepp så är alla Européer skyldiga, och även efterföljande generationer. Den typen av kollektivism är grunden för nästan alla konflikter i dagens värld. Mellanöstern beror på att många Palestinier ser alla Israeler som skyldiga för Israelisk ockupation, och många Israeler ser alla Palestinier som skyldiga för palestinsk terrorism. Shiiter ser Sunnis som skyldiga för Saddams övergrepp, och Sunnis ser Shiiter som skyldiga för ockupationen. Serber, Kroater, Kosovoalbaner och alla andra grupper nere i balkan ser varandra som skyldiga, ibland för övergrepp som skedde på medeltiden.
Men är jag verkligen skyldig till alla dessa övergrepp? Har jag del i denna kollektiva skuld? Är jag skyldig till övergrepp som Holländska staten gorde på 1600-talet? Är jag medskyldig till andra mäns kvinnomisshandel?
Nej, givetvis inte. Jag är enbart skyldig för övergrepp om jag deltog i dom eller stödde dom, som kommunister har stött och fortfarande stödjer diktaturer runt omkring i världen, och som nazister stödjer eller försöker dölja nazismens övergrepp. Men när man säger detta, då får man höra att det är undanflykter, precis som kommunisternas undanflykter. Liberaler skall inte bara skuldbeläggas för saker dom inte är skyldiga till, man skall skuldbeläggas för att man inte erkänner en skuld man inte har.
Det hela påminner om häxjakterna, där alla antas vara skyldiga tills motsatsen har bevisats, eller Kinesiska omskolningsläger, där man hela tiden tvingas erkänna hur ond och syndig man är. Det måste man ju vara, annars hade man ju inte varit i lägret.
Det här kollektiva skuldtänkandet måste sluta.
Det finns ingen arvssynd.
En förbjuden bok i fickan!
Breakin the law! Breakin the law!
. Boken handlar om en skådespelare som bryter mot sina ideal och blir medlem i Nationalsocialisterna för att främja sin karriär. Det verkar vara en intressant analys av vad som driver olika människor i armen på olika ideologier. Boken bygger på Klaus Manns svåger, Gustaf Gründgens. Hans adoptivson lyckades få boken förbjuden då den målar ett inte helt smickrande porträtt av Gründgens.Men innan ni hoppar upp och ner av glädje över min omedelbara arrestering så kan jag påpeka att trots att boken formellt sett är förbjuden finns den tydligen till försäljning, och ingen har hindrat filmatiseringen med Klaus Maria Brandauer i huvudrollen. Så tyvärr har jag väl ingen större chans att slåss för Klaus Manns postuma yttrandefrihet. Men en liten protest kan man ju göra, genom att demonstrativt läsa boken på pendeltåget till München.
Stick it to the man!
2006-01-22
Åka Airbus? Nej, tack!
Nu har jag veckopendlat till München ett bra tag. Mestadels åker jag nu Airbus 319, och det är ju inte nån överdrivet trevlig upplevelse. När man taxar ut har planet en tendens av att fyllas med avgaslukt. Mycket otrevligt. Och i ett par minuter efter att planet har stannat vid gaten, samt nån minut innan man lämnar gaten, så har planet massor av väldigt högljudda och otrevliga ljud för sig. Dels ett högfrekvent vinande ljud, som verkar vara nån motor av nåt slag, och dels ett underligt hackande sågande ljud, som mest låter som om någon försöker ta sig ur bagageutrymmet med hjälp av en såg. Och det här är inga diskreta små läten, det är högt!
Nästan varje måndagmorgon blir dessutom bagageutrymmena fulla. Det planet är väl för all del oftast fullt, och många har med sig stora väskor som skall stoppas in, men jag tycker ändå det är lite märkligt att man inte ser till att det finns nog med plats för allt det handbagage folk brukar ha mig sig på ett fullt plan. Dock vet jag inte om Boeing är bättre när det gäller sånt, med dom är iaf inte sämre.
Om planet sedan hade varit tyst i luften, eller haft gott om benutrymme, eller nån annat fördel hade man kanske kunnat förlåta det, men jag kan faktiskt inte se nåt som är bätte med en Airbus 319 än med dom Boeing-plan som dominerade luftfarten för någa år sedan. Konkurrens är bra, men vad Airbus konkurrerar med vet jag inte. En sak är klar, passagerarkomfort är det INTE.
Med stor lättnad ser jag att Ryanair tänker hålla sig till Boeing ett bra tag till. Även om jag nu har utsatts för Air Frances äckliga mackor ett bra tag, så är det fortfarande Ryanair som gäller när man flyger till Swedela. Till Polen är det dock än så länge Wizzair som gäller, och dom kör tyvärr också Airbus. Jaja, Ryanair kanske kan tänka sig att flyga dit också? Dom var ju snälla nog att öppna direktlinje från Paris till min syster i Barcelona. :-)
Nästan varje måndagmorgon blir dessutom bagageutrymmena fulla. Det planet är väl för all del oftast fullt, och många har med sig stora väskor som skall stoppas in, men jag tycker ändå det är lite märkligt att man inte ser till att det finns nog med plats för allt det handbagage folk brukar ha mig sig på ett fullt plan. Dock vet jag inte om Boeing är bättre när det gäller sånt, med dom är iaf inte sämre.
Om planet sedan hade varit tyst i luften, eller haft gott om benutrymme, eller nån annat fördel hade man kanske kunnat förlåta det, men jag kan faktiskt inte se nåt som är bätte med en Airbus 319 än med dom Boeing-plan som dominerade luftfarten för någa år sedan. Konkurrens är bra, men vad Airbus konkurrerar med vet jag inte. En sak är klar, passagerarkomfort är det INTE.
Med stor lättnad ser jag att Ryanair tänker hålla sig till Boeing ett bra tag till. Även om jag nu har utsatts för Air Frances äckliga mackor ett bra tag, så är det fortfarande Ryanair som gäller när man flyger till Swedela. Till Polen är det dock än så länge Wizzair som gäller, och dom kör tyvärr också Airbus. Jaja, Ryanair kanske kan tänka sig att flyga dit också? Dom var ju snälla nog att öppna direktlinje från Paris till min syster i Barcelona. :-)
Liberalismens övergrepp
Jaha, så var det dags igen då. Per Wirthén famlar efter socialistiska halmstrån, och hittar en gammal goding: Kålsuparteorin. Alla är lika onda, jodå. Om kommunister har mördat miljontalt människor, så måste ju liberaler också ha gjort det. Andra halmstrågripare hänkar på Wirtén, och så är vi igång igen. Ropen skalla, kålsupare är alla.
Eller så är dom inte det. Norberg svarar, och Louisep svarar, och här kommer mitt enkla bidrag till debatten. Alla dessa liberala övergrepp, vilka är dom? Vilka är dessa miljotals människor som liberalismen påstås ha dödat?
Eftersom den här debatten i grunden är ett försök att släta över kommunismens övergrepp, så bör vi först se till att vi jämför saken rättvist och lika.
1. Liberala övergrepp är övergrepp beordrade eller orsakade av liberala regeringar. Kommunistiska övergrepp är övergrepp beordrade eller orsakade av kommunistiska regeringar.
2. Jag tänkte först föreslå att definitonen på liberal var "medlem i liberala internationalen", men eftersom Comintern inte existerar längre blir det orättvist. Alltså tar vi den bredaste möjliga definitionen, så att vi får med mest liberala övergrepp. Ett liberalt parti eller regering är ett parti som kaller sig liberalt. Sådär. Notera att Kerstins knep att försöka skylla övergrepp Holland begick på 1600-talet på dagens liberala holländska regering inte gills. Inte heller kan ni skylla Pinochets övergrepp på liberalismen, för trots åratal av guilt-by-association försök från vänstern, så kallade sig aldrig Pinochet för liberal. Så den gubben går inte.
3. När det gäller vad som räknas som övergrepp kan vi helt enkelt ansluta oss till världens främsta forskare på folkmord: R.J. Rummel. Och nej, han är inte liberal, och han är alltså inte extra snäll mot liberaler i sin forskning, så et skitsnacket kan ni också lägga ser (som ni ser har jag diskuterat den här frågan många gånger innan, och vet vilka undanflykter socialisterna tänker komma med).
Med denna definiton väntar jag nu på att herrar och fruar inkvisiter skall rada upp dom liberala övergreppen och massmorden. Medans vi väntar kan vi ju meditera över listan på motsvarande kommunistiska övergrepp.
Eller så är dom inte det. Norberg svarar, och Louisep svarar, och här kommer mitt enkla bidrag till debatten. Alla dessa liberala övergrepp, vilka är dom? Vilka är dessa miljotals människor som liberalismen påstås ha dödat?
Eftersom den här debatten i grunden är ett försök att släta över kommunismens övergrepp, så bör vi först se till att vi jämför saken rättvist och lika.
1. Liberala övergrepp är övergrepp beordrade eller orsakade av liberala regeringar. Kommunistiska övergrepp är övergrepp beordrade eller orsakade av kommunistiska regeringar.
2. Jag tänkte först föreslå att definitonen på liberal var "medlem i liberala internationalen", men eftersom Comintern inte existerar längre blir det orättvist. Alltså tar vi den bredaste möjliga definitionen, så att vi får med mest liberala övergrepp. Ett liberalt parti eller regering är ett parti som kaller sig liberalt. Sådär. Notera att Kerstins knep att försöka skylla övergrepp Holland begick på 1600-talet på dagens liberala holländska regering inte gills. Inte heller kan ni skylla Pinochets övergrepp på liberalismen, för trots åratal av guilt-by-association försök från vänstern, så kallade sig aldrig Pinochet för liberal. Så den gubben går inte.
3. När det gäller vad som räknas som övergrepp kan vi helt enkelt ansluta oss till världens främsta forskare på folkmord: R.J. Rummel. Och nej, han är inte liberal, och han är alltså inte extra snäll mot liberaler i sin forskning, så et skitsnacket kan ni också lägga ser (som ni ser har jag diskuterat den här frågan många gånger innan, och vet vilka undanflykter socialisterna tänker komma med).
Med denna definiton väntar jag nu på att herrar och fruar inkvisiter skall rada upp dom liberala övergreppen och massmorden. Medans vi väntar kan vi ju meditera över listan på motsvarande kommunistiska övergrepp.
2006-01-20
Dom som talar om löneslaveri
Ibland när man diskuterar med socialister så kommer termen "Löneslaveri" upp. Man kan tycka det är underligt att socialister anser att slaveri är när man betalar nån för att göra ett arbete, medans resten av världen anser att slaveri är när man tvingar någon att göra ett arbete, med det är bara en del av deras nyspråk. Men vad som gör mig riktigt förbannad är att man på det viset totalt ignorerar det faktum att det faktiskt finns människor som i praktiken blir förslavade.
ILO gjorde förra året en undersökning där dom kom fram till att mer än 10 miljoner människor utsätts för nån form av tvångsarbete. Det här låtsas inte extremvänstern om. Enligt deras sätt att se på saken, och deras sätt att resonera, så är en person som jobbar som mellanchef på ett företag precis lika mycket slav som de här 10 miljoner människorna. Mellanchefen, som kan vara rätt nöjd med livet, ha villa, volvo och vovve och rösta på sossarna, är lika förtryckt och miserabel som folk som verkligen är slavar, menar man genom ordet "löneslaveri".
Det här är naturligtvis bara ännu ett exempel på hur vänstern använder retorik för att undvika moraliska frågor. Dom som talar om löneslaveri när 10 miljoner människor faktiskt är slavar har helt gett upp alla försök att förbättra världen, till förmån för slå retoriska dunster i ögonen på sig själva. Det är ett totalt undvikande av rätt och fel, extremvänsterns totala moraliska kollaps.
ILO gjorde förra året en undersökning där dom kom fram till att mer än 10 miljoner människor utsätts för nån form av tvångsarbete. Det här låtsas inte extremvänstern om. Enligt deras sätt att se på saken, och deras sätt att resonera, så är en person som jobbar som mellanchef på ett företag precis lika mycket slav som de här 10 miljoner människorna. Mellanchefen, som kan vara rätt nöjd med livet, ha villa, volvo och vovve och rösta på sossarna, är lika förtryckt och miserabel som folk som verkligen är slavar, menar man genom ordet "löneslaveri".
Det här är naturligtvis bara ännu ett exempel på hur vänstern använder retorik för att undvika moraliska frågor. Dom som talar om löneslaveri när 10 miljoner människor faktiskt är slavar har helt gett upp alla försök att förbättra världen, till förmån för slå retoriska dunster i ögonen på sig själva. Det är ett totalt undvikande av rätt och fel, extremvänsterns totala moraliska kollaps.
2006-01-19
Dagens skandal
Nationalencyklopedins nya avdelningen "Junior" blåljuger om politik, och beskriver "höger" och "nyliberal" på sätt som enbart kan betraktas som smutskastning.
Läs mer på subjektiv.se. Varning, citaten från NE Junior är direkt kräkframkallande.
Läs mer på subjektiv.se. Varning, citaten från NE Junior är direkt kräkframkallande.
Bojkotta Toppkandidaterna!
SVTs dokusoppa fortsätter. Inte bara försökte SVTs "Toppkandidaterna" köra programmet med enbart en deltagare som var uttalat icke-vänster, och tre som var uttalat vänster, det visar sig nu att det skall spelas in på ett vänsterfik, Café Edenborg. Enligt DN på Stan så kännetecknas Café Edenborg av "bokhyllor med sönderlästa exemplar av Kapitalet och den senaste Klittydeckaren*. [...] Det doftar kaffe och revolution". Resultatet har blivit att SVT måste be och böna Timbro om att producera publik, eftersom publiken annars är så uppenbart kraftigt vänster att inte ens SVT kommer att komma undan med det.
Det finns massor av med trevliga fik i Stockholm som inte har politisk anknytning. Men SVT har ignorerat dom, och går istället på vänsterfik. Undanflykten är att dom ville ha "engegerad publik". Jaha, men då hamnar man ju på ett politiskt fik. Och förmodligen hamnar man på ett vänsterfik, eftersom borgerliga i allmänhet går på fik för att dom har bra fika, inte för att dom har rätt politisk ståndpunkt (vilket är anledningen på bristen på högerfik, och också en av anledningarna till bristen på liberala musikrörelser).
Jag föreslår att Timbro inte producerar nån publik. Bojkotta skiten, tills SVT klarar av att uppfylla kravet om opartiskhet i radio och TV-lagen. Det kan alla andra göra också. Är ni så politiskt lagda att ni ogillar statsfinansierad propaganda; Gå inte till Café Edenborg under dom här inspelningarna. Låt fiket fyllas upp av kommunister, så får vi se hur intressant det programmet blir...
Och en liten fråga, bara: Inbillar nån sig att SVT hade kunnit filma den här dokusoppan på Restaurang Snurran, där Frihetfronten håller sina talarkvällar, eller i Timbros lokaler, utan att dom ansvariga hade förlorat sina jobb?
*) Klittydeckarna är "feministisk porr" utgivna av det socialistiska bokförlaget Vertigo, som har samma ägare som cafét, Carl-Michael Edenborg. Vertigo har ett manifest, minsann, där dom skriver såhär om sig själva: "Serien av böcker bildar Vertigos antologi. Denna samling svarta blommor är de första raderna i ett nytt kommunistiskt manifest."
Det finns massor av med trevliga fik i Stockholm som inte har politisk anknytning. Men SVT har ignorerat dom, och går istället på vänsterfik. Undanflykten är att dom ville ha "engegerad publik". Jaha, men då hamnar man ju på ett politiskt fik. Och förmodligen hamnar man på ett vänsterfik, eftersom borgerliga i allmänhet går på fik för att dom har bra fika, inte för att dom har rätt politisk ståndpunkt (vilket är anledningen på bristen på högerfik, och också en av anledningarna till bristen på liberala musikrörelser).
Jag föreslår att Timbro inte producerar nån publik. Bojkotta skiten, tills SVT klarar av att uppfylla kravet om opartiskhet i radio och TV-lagen. Det kan alla andra göra också. Är ni så politiskt lagda att ni ogillar statsfinansierad propaganda; Gå inte till Café Edenborg under dom här inspelningarna. Låt fiket fyllas upp av kommunister, så får vi se hur intressant det programmet blir...
Och en liten fråga, bara: Inbillar nån sig att SVT hade kunnit filma den här dokusoppan på Restaurang Snurran, där Frihetfronten håller sina talarkvällar, eller i Timbros lokaler, utan att dom ansvariga hade förlorat sina jobb?
*) Klittydeckarna är "feministisk porr" utgivna av det socialistiska bokförlaget Vertigo, som har samma ägare som cafét, Carl-Michael Edenborg. Vertigo har ett manifest, minsann, där dom skriver såhär om sig själva: "Serien av böcker bildar Vertigos antologi. Denna samling svarta blommor är de första raderna i ett nytt kommunistiskt manifest."
2006-01-18
SVTs dokusoppa
SVT har en kul idé i programmet "Toppkandidaterna". Samhällsengegerade ungdomar skall coachas och medietränas till att bli politiker, och röstas fram som bästa kandidat i TV. Kul variant på dokusåpan.
Men, det tog inte lång tid för det att bli en dokusoppa istället. När DN kollade upp och intervjuade kandidaterna, så visar sig en ha varit medlem i SSU och en annan till och med ombudsman för SSU trots att dom skall vara partipolitisk obundna. SVT försvarade sig med att ingen av dom var medlem i ett parti nu, vilket dom har "kollat noga". Hurdå? Medlemsregistrena är ju hemliga... Nåja. En tredje har å andra sidan varit aktiv i den utomparlamentariska vänstern, så politisk erfarenhet är tydligen OK, bara man inte är bunden till ett parti. Vilket ju kan tyckas lite märkligt. Man kan alltså ha hur mycket politisk erfarenhet som helst, från Amnesty, eller AFA, eller Svenska Freds, bara man inte är medlem i ett parti!? Jaha...
Än mer graverande är dock att dom tre människorna med lite politisk erfarenhet alla är vänster. Och två av dom andra säger inget som tyder på att dom skulle vara nåt annat. En vill jobba för hållbar utveckling, en annan vill sänka arbetslösheten. Detta kan naturligtvis innebära att dom är borgerliga, men dom kan lika gärna vara kommunister båda två. Och varför har ingen en bakgrund i utomparlamentarisk höger? Frihetfronten är ju trots allt inte helt okända, till exempel.
Vi tar det igen: Av sex personer är tre uttalat vänster. En liberal och två okända kort. Tycker SVT verkligen det är en rättvis bild av Sveriges politiska sfär? Det är en folkpartist mot tre sossar, en vänsterpartist och en miljöpartist, eller?
Nåja, idag har iaf ombudsmannen blivit utbytt mot David Berg, som vill satsa på privat sjukvård och skola. Så nu är det tydligen i alla fall två liberaler på programmet. Det är ju en förbättring. Låt oss hoppas att en av dom personer med outtalad ståndpunkt visar sig luta och borgerliga lösningar, så blir det någorlunda rimligt.
Lite synd är det att ingen är uttalat konservativ eller uttalat kommunist, då hade det blivit fart på debatten. Men jag antar att det är svårt att hitta kommunister som inte är med i RKU eller UV och svårt att hitta konservativa som inte är med i KDU, så det är nog orsaken.
Programmet produceras av SVT, så förhoppningsvis kommer det upp på webben så jag kan se det. Det skall bli kul att se hur det tar sig.
Men, det tog inte lång tid för det att bli en dokusoppa istället. När DN kollade upp och intervjuade kandidaterna, så visar sig en ha varit medlem i SSU och en annan till och med ombudsman för SSU trots att dom skall vara partipolitisk obundna. SVT försvarade sig med att ingen av dom var medlem i ett parti nu, vilket dom har "kollat noga". Hurdå? Medlemsregistrena är ju hemliga... Nåja. En tredje har å andra sidan varit aktiv i den utomparlamentariska vänstern, så politisk erfarenhet är tydligen OK, bara man inte är bunden till ett parti. Vilket ju kan tyckas lite märkligt. Man kan alltså ha hur mycket politisk erfarenhet som helst, från Amnesty, eller AFA, eller Svenska Freds, bara man inte är medlem i ett parti!? Jaha...
Än mer graverande är dock att dom tre människorna med lite politisk erfarenhet alla är vänster. Och två av dom andra säger inget som tyder på att dom skulle vara nåt annat. En vill jobba för hållbar utveckling, en annan vill sänka arbetslösheten. Detta kan naturligtvis innebära att dom är borgerliga, men dom kan lika gärna vara kommunister båda två. Och varför har ingen en bakgrund i utomparlamentarisk höger? Frihetfronten är ju trots allt inte helt okända, till exempel.
Vi tar det igen: Av sex personer är tre uttalat vänster. En liberal och två okända kort. Tycker SVT verkligen det är en rättvis bild av Sveriges politiska sfär? Det är en folkpartist mot tre sossar, en vänsterpartist och en miljöpartist, eller?
Nåja, idag har iaf ombudsmannen blivit utbytt mot David Berg, som vill satsa på privat sjukvård och skola. Så nu är det tydligen i alla fall två liberaler på programmet. Det är ju en förbättring. Låt oss hoppas att en av dom personer med outtalad ståndpunkt visar sig luta och borgerliga lösningar, så blir det någorlunda rimligt.
Lite synd är det att ingen är uttalat konservativ eller uttalat kommunist, då hade det blivit fart på debatten. Men jag antar att det är svårt att hitta kommunister som inte är med i RKU eller UV och svårt att hitta konservativa som inte är med i KDU, så det är nog orsaken.
Programmet produceras av SVT, så förhoppningsvis kommer det upp på webben så jag kan se det. Det skall bli kul att se hur det tar sig.
2006-01-17
Uppdrag Chomsky, the Aftonbladet mission!
Aftonbladet hade igår en artikel av Noam Chomsky. Den är som vanligt full av skitnack, halvsanningar, bristande logik och direkta lögner. Men för att ge en så rättvis bild som möjligt av Noam Chomsky, lanserar jag härmed "Uppdrag Chomsky, the Aftonbladet mission!".
Hitta så många RÄTT som möjligt i Noam Chomskys artikel. 1 poäng för varje sak han säger som är rätt, fem poäng om det är korrekt och giltig USA-kritik.
Jag börjar med att ge mig själv två poäng, för att jag hittar att Chomsky kritiserar att man använde massförstörelsevapen som huvudargument för att invadera Irak. Det är korrekt, man använde det som huvudargument. Dessutom konstaterar han korrekt att inga vapen eller anläggningar för att tillverka vapen hittades (eller iaf inte i så stor usträckning som man påstod). Två poäng till mig alltså.
Sedan säger Chomsky att USA försöker hindra valen i Irak, vilket är så uppenbart fel, att jag inte orkar läsa resten av artikeln ordentligt. Så alla saker som är korrekt i resten av artikeln är poängtagbara.
Kör hårt! Lycka till! Berömmelse och Ära till vinnaren.
Hitta så många RÄTT som möjligt i Noam Chomskys artikel. 1 poäng för varje sak han säger som är rätt, fem poäng om det är korrekt och giltig USA-kritik.
Jag börjar med att ge mig själv två poäng, för att jag hittar att Chomsky kritiserar att man använde massförstörelsevapen som huvudargument för att invadera Irak. Det är korrekt, man använde det som huvudargument. Dessutom konstaterar han korrekt att inga vapen eller anläggningar för att tillverka vapen hittades (eller iaf inte i så stor usträckning som man påstod). Två poäng till mig alltså.
Sedan säger Chomsky att USA försöker hindra valen i Irak, vilket är så uppenbart fel, att jag inte orkar läsa resten av artikeln ordentligt. Så alla saker som är korrekt i resten av artikeln är poängtagbara.
Kör hårt! Lycka till! Berömmelse och Ära till vinnaren.
2006-01-16
I vouch for vouchers.
In Florida, a school voucher system that already have given seven hundred students from poor areas with poor schools a chance to get an education has been shot down by the Florida supreme school. Why? Well, you see, Florida's state constitution guarantees a “uniform, efficient, safe, secure and high quality system of free public schools”. Now, the schools in poor areas are neither efficient, safe, secure or high quality, meaning that the states system is in no way uniform. The are however, free and public. A voucher system can give kids access to uniform, efficient, safe, secure, high quality, free private schools. And the Florida supreme court evidently decided that it's OK to sacrifice all the other parts of that sentence, just to make sure the schools remain public.
Anybody else smell a tail wagging a dog here?
Voucher systems basically mean that kids that normally would be forced to go in public schools get the possibility to go in private schools. Sweden has had a general voucher system for everyone since the start of the 90s, and the result has been a general increase in school quality (in Florida too). Also, since more schools now are privately owned, it means teachers now have a choice of employer, which has increased tecaher salaries a bit, and increased teacher freedom a lot. By letting people choose their schools, the bad schools have to either get good, or get lost. Most problem schools in Sweden (in Sweden the problem schools are in the suburbs and the nice schools in the inner city) has cleaned up their act. And it costs very little. It's a win-win scenario.
At least, things are looking up in the rest of th US. Although Florida now will shut down their voucher system, six other states are extending or introducing systems of their own. We can either hope for better judges or an amendment to the Florida constitution.
Anybody else smell a tail wagging a dog here?
Voucher systems basically mean that kids that normally would be forced to go in public schools get the possibility to go in private schools. Sweden has had a general voucher system for everyone since the start of the 90s, and the result has been a general increase in school quality (in Florida too). Also, since more schools now are privately owned, it means teachers now have a choice of employer, which has increased tecaher salaries a bit, and increased teacher freedom a lot. By letting people choose their schools, the bad schools have to either get good, or get lost. Most problem schools in Sweden (in Sweden the problem schools are in the suburbs and the nice schools in the inner city) has cleaned up their act. And it costs very little. It's a win-win scenario.
At least, things are looking up in the rest of th US. Although Florida now will shut down their voucher system, six other states are extending or introducing systems of their own. We can either hope for better judges or an amendment to the Florida constitution.
2006-01-15
Du är lurad! (Av din historialärare )
Som skandinavier vet vi ju att Columbus inte var första europé till amerika, det var Sven Leif Eriksson som var. Än mindre var Columbus nån upptäckare av amerika, han trodde han var i Indien. Och först var han verkligen inte, det var ju indianerna. Ändå pratar man fortfarande om Columbus som Amerikas upptäckare. Sådana halvsanningar är det gott om i historieskrivningen. Oftast är det just frågan om att man säger "först" när man menar "först i Europa". Numera är det också välkänt att Gutenberg inte alls uppfann bokpressen. Han var bara först i Europa. Däremot uppfann han ju lösa metalltyper.
Eller? Nä, han gjorde ju inte det. Lösa metalltyper uppfanns i Korea långt före Gutenberg. Han var bara först i Europa med det också. Många "Europeiska" uppfinningar under industriella revolutionen, som Bessemer-processen, användes utanför europa hundratals, ibland tusentals år före dom kom till europa. När järnåldern infann sig smed man järn, en långsam och arbetskrävande process, för man hade inte tekniken att göra gjutjärn förrän i slutet på 1300-talet. I Europa alltså. För i Kina bemästrade man tekniken att göra gjutjärn nästan 2000 år tidigare, och använde den tekniken på industriell skala (i järnverk som kunde ha 1000 anställda 250 f kr). Inte heller var Vasco da Gama först med att segla runt afrika. Det gjorde muslimska handelsmän rutinmässigt vid den tiden. Vasco da Gama tog sig runt Godahoppsudden enbart för att bli utskrattad när han kom fram till Indien, för de varor han ville sälja var av så dålig kvalitet. Och inte är det bättre med dom få svenska bidrag till världshistorien vi har trott på. Centralbank och papperpengar, det är ju svenska uppfinningar, det har man ju fått lära sig. Man började använda papperspengar för att kopparmynden var så absurt tunga. Fast papperspengar hade man i Kina långt tidigare, så vi fick tji också. Den svenska stormaktstiden är bara ett svenskt utnyttjande av ett maktvacuum som uppstår pga en global kris orsakad av det som kallas den "lilla istiden", en lång period med extra kallt väder och missväxt och massvält som följd. Stormaktssverige var alltså bara en ohållbar hicka i historien, orsakad av kasst väder. Det sätter onekligen nytt perspektiv på Karl XIIs nederlag.
Var kommer då all denna misinformaation ifrån? Clive Ponting menar i sin bok World History, a new perspective, att alla böcker om världshistoria hittils egentligen är böcker om Europeisk historia, som försöker tala om hur kulturen uppstod i grekland och sedan spreds över världen av romare och sedan koloniasitörer. Min historialärare brukade ofta och gärna säga "redan dom gamla grekerna" och menade även han att där låg kulturens vagga. Och ju mer jag lär mig om historia, desto mer inser jag att han har fel. Ponting håller med, och går längre. Det enda grekerna var bra på, menar han, var geometri. Europa är ur ett global perspektiv ett hopplöst bakvatten, som hade en kort tid av världsdominans på 1800-talet, tack vare att man med hjälp av militär dominans kunde lägga beslag på massa resurser, först i Amerika och sedan Indien. Dominansen bröts av första världskriget, som Ponting kallar ett "civil war", alltså ett inbördeskrig, och av andra världskriget (som också är lokala krig som blir det första och enda världskriget när USA väljer att ge sig in även i det europeiska kriget efter att ha blivit indragen i den asiatiska kriget av attacken mot Pearl Harbour).
Ett bra exempel på hur nytt perpektivet är, är att franska revolutionen enbart nämns i förbifarten, och inte finns i indexet. Man får anta att Ponting ser den franska revolutionen 1789 som inget annat än en av tusentals smårevolter runt världen, också ibland nämda i förbifarten, utan någon större inverkan på historiens lopp. Pontings syn på världen är en där stora multikulturella imperier uppstår och skapar rikedomar (fram till 1800-talet enbart för eliten), och sedan faller sönder därför att dom blir för stora och för svåra att administrera och försvara. Med den synen är första världskriget och den europeiska delen av det andra världskriget inget annat än dom stora slutkrigen i en lång serie lokala "inbördeskrig" om makten att skapa ett europeiskt imperium.
Perspektivet är inte bara nytt, utan rent befriande, och man inser hur oerhört begränsad den europeiska synvinkel man vanligen är matad mer är för historiesynen. För hur skall man kunna lära sig av historien om man ignorerar stora delar av den? Nej, det går givetvis inte. Clive Pontings World History, a new perspective är härmed lagd till listan av nödvändig läsning.
Eller? Nä, han gjorde ju inte det. Lösa metalltyper uppfanns i Korea långt före Gutenberg. Han var bara först i Europa med det också. Många "Europeiska" uppfinningar under industriella revolutionen, som Bessemer-processen, användes utanför europa hundratals, ibland tusentals år före dom kom till europa. När järnåldern infann sig smed man järn, en långsam och arbetskrävande process, för man hade inte tekniken att göra gjutjärn förrän i slutet på 1300-talet. I Europa alltså. För i Kina bemästrade man tekniken att göra gjutjärn nästan 2000 år tidigare, och använde den tekniken på industriell skala (i järnverk som kunde ha 1000 anställda 250 f kr). Inte heller var Vasco da Gama först med att segla runt afrika. Det gjorde muslimska handelsmän rutinmässigt vid den tiden. Vasco da Gama tog sig runt Godahoppsudden enbart för att bli utskrattad när han kom fram till Indien, för de varor han ville sälja var av så dålig kvalitet. Och inte är det bättre med dom få svenska bidrag till världshistorien vi har trott på. Centralbank och papperpengar, det är ju svenska uppfinningar, det har man ju fått lära sig. Man började använda papperspengar för att kopparmynden var så absurt tunga. Fast papperspengar hade man i Kina långt tidigare, så vi fick tji också. Den svenska stormaktstiden är bara ett svenskt utnyttjande av ett maktvacuum som uppstår pga en global kris orsakad av det som kallas den "lilla istiden", en lång period med extra kallt väder och missväxt och massvält som följd. Stormaktssverige var alltså bara en ohållbar hicka i historien, orsakad av kasst väder. Det sätter onekligen nytt perspektiv på Karl XIIs nederlag.
Var kommer då all denna misinformaation ifrån? Clive Ponting menar i sin bok World History, a new perspective, att alla böcker om världshistoria hittils egentligen är böcker om Europeisk historia, som försöker tala om hur kulturen uppstod i grekland och sedan spreds över världen av romare och sedan koloniasitörer. Min historialärare brukade ofta och gärna säga "redan dom gamla grekerna" och menade även han att där låg kulturens vagga. Och ju mer jag lär mig om historia, desto mer inser jag att han har fel. Ponting håller med, och går längre. Det enda grekerna var bra på, menar han, var geometri. Europa är ur ett global perspektiv ett hopplöst bakvatten, som hade en kort tid av världsdominans på 1800-talet, tack vare att man med hjälp av militär dominans kunde lägga beslag på massa resurser, först i Amerika och sedan Indien. Dominansen bröts av första världskriget, som Ponting kallar ett "civil war", alltså ett inbördeskrig, och av andra världskriget (som också är lokala krig som blir det första och enda världskriget när USA väljer att ge sig in även i det europeiska kriget efter att ha blivit indragen i den asiatiska kriget av attacken mot Pearl Harbour).
Ett bra exempel på hur nytt perpektivet är, är att franska revolutionen enbart nämns i förbifarten, och inte finns i indexet. Man får anta att Ponting ser den franska revolutionen 1789 som inget annat än en av tusentals smårevolter runt världen, också ibland nämda i förbifarten, utan någon större inverkan på historiens lopp. Pontings syn på världen är en där stora multikulturella imperier uppstår och skapar rikedomar (fram till 1800-talet enbart för eliten), och sedan faller sönder därför att dom blir för stora och för svåra att administrera och försvara. Med den synen är första världskriget och den europeiska delen av det andra världskriget inget annat än dom stora slutkrigen i en lång serie lokala "inbördeskrig" om makten att skapa ett europeiskt imperium.
Perspektivet är inte bara nytt, utan rent befriande, och man inser hur oerhört begränsad den europeiska synvinkel man vanligen är matad mer är för historiesynen. För hur skall man kunna lära sig av historien om man ignorerar stora delar av den? Nej, det går givetvis inte. Clive Pontings World History, a new perspective är härmed lagd till listan av nödvändig läsning.
Jinge spelar poker med Uno-spel.
Det här svaret kommer här, eftersom man inte kan säga sanningen på Jinges blogg utan att få sina kommentarer borttagna. Svaret är till Jinges blogg om Johannes Wahlströms artikel i Ordfront. Jag ville få Jinges reaktion på att artikeln (som han ju gillade) var full av lögner från Wahlströms sida.
Jinge börjar såklart med att ta bort mina kommentarer. Ibland skickar han dessutom mer eller mindre ofärskämda mejl privat (det mejl han påstår i kommentarerna att han har skickat skickade han dock aldrig). Jinge ignorerar frågorna, låtsas som han inte förstår vad jag pratar om, implicerar att jag är en del av en nationalistisk pro-israelisk lobby-grupp, hävdar att Wahlström har rätt i sak fast han har fel i sak (hur går det till?) och avslutar med att implicera att jag har kognitiva problem. Till slut mejlar han mig privat, och säger att han inte tror att jag hade kognitiva problem (så trevligt) utan att han nog mer tror på att jag hade druckit.
Nå, det hela var väl ungeför vad jag hade väntat mig. Jinge är inte intresserad av sanning eller saklighet, han är bara intresserad av att spä på sina anti-israeliska fördomar, och bygga upp en påhittad konspiration som hela världen, utom han och en hög antisemiter, är en del av.
Jinge börjar såklart med att ta bort mina kommentarer. Ibland skickar han dessutom mer eller mindre ofärskämda mejl privat (det mejl han påstår i kommentarerna att han har skickat skickade han dock aldrig). Jinge ignorerar frågorna, låtsas som han inte förstår vad jag pratar om, implicerar att jag är en del av en nationalistisk pro-israelisk lobby-grupp, hävdar att Wahlström har rätt i sak fast han har fel i sak (hur går det till?) och avslutar med att implicera att jag har kognitiva problem. Till slut mejlar han mig privat, och säger att han inte tror att jag hade kognitiva problem (så trevligt) utan att han nog mer tror på att jag hade druckit.
Nå, det hela var väl ungeför vad jag hade väntat mig. Jinge är inte intresserad av sanning eller saklighet, han är bara intresserad av att spä på sina anti-israeliska fördomar, och bygga upp en påhittad konspiration som hela världen, utom han och en hög antisemiter, är en del av.
2006-01-14
Man kan inte klaga
Svenskarna är ett gnälligt folk. Jag med, vilket gör det extra irriterande. Men när man sitter i sin soffa med en nyligen inköpt och fortfarande varm baguette med lite rillette de canard som pålägg, och ser på när solen går ner bredvid Eiffeltornet...
...ja, då klagar man inte.
...ja, då klagar man inte.
2006-01-13
En mormor gör ingen anarkist
För ett tag sedan läste jag en bok som heter "Granny made me an anarchist". Det är Stuart Christies självbiografi, där han förklarar vad som fick honom att hjälpa till att försöka mörda Franco. Christie skyller på sin mormor, som gav honom en stark känsla av rätt och fel, och en moral som innebar att man alltid måste göra det rätta.
Men... en sådan moral har jag med, och jag är inte anarkist. Faktiskt är det så att frihetliga anakister inte bara har samma moral, utan till största delen samma värderingar som liberaler med individuell frihet som grundsten. En kommentar från syndikalisten "Egendom är stöld" på Ali Esbatis blogg ger ett annat förslag om vad som kan vara skillnaden mellan liberaler och anarkister:
"Det handlar om vilka man solidariserar sig med. De som har makten (även den ekonomiska, som är den viktigaste) eller de maktlösa. Wallenbergarna eller uteliggarna."
Men nej, det stämmer ju inte heller. Dom flesta liberaler skulle ta det påståendet som en ren förolämpning. Liberaler solidariserar sig inte med makten eller Wallenberg, utan med dom fattiga och förtryckta.
Men i den kommentaren finns en ledtråd, och ett frö till en del av sanningen.
Låt oss återgå till Stuart Christies uppväxt. Där finns två viktiga poänger. För det första växte han upp i Skottland, i ett samhälle som var starkt polariserat mellan katoliker och protestanter. Hela hans uppväxt präglades av "vi" och "dom". "Dom" bodde i andra områden, hejade på andra fotbollslag och sjöng andra sånger, och slagsmål mellan gäng av pojkar var vanliga. Men hans morfar var katolik, och hans mormor var protestant, och den här konflikten att dels passa in i den protestantiska "vi" gruppen, samtidigt som han visste att katoliker faktiskt inte alls var så annorlunda eller sämre än andra, plågar honom i hans uppväxt.
När han i tonåren började få en politisk medvetenhet så fick han den såklart ifrån sin styvfars arbetarkompisar, som var socialister och röstade på Labour. Här fanns också ett "vi" och "dom", men nu var "vi" var arbetarna och "dom" var alla andra. Här kunde han nu använda dn världsbild baserad på "vi" och "dom", utan konflikten med minnet av hans katolska morfar, som ju också var arbetare. Hans politiska och fackliga engemang fick sig dock hela tiden smällar då han märkte att Labour och facken inte var så radikala som han ville att dom skulle vara. Dom kompromissade för mycket, och ibland verkade ledningen vara mer intresserad av sin egen makt än arbetarnas bästa. Med "vi" och "dom" i ryggen så blev såklart både Labour och fackledningen svikare, och placerade i "dom"-facket, och Christie klev allt längre in på den radikala banan, och till slut blev han anarkist. Hans engegemang hamnade i kretsar som var oorganiserade och inte hade nån ledning som kunde korrumperas, men som därför också oftast inte åstadkom nånting. I frustration över att inget hände tog den 19-åriga Christie färjan till Frankrike, kontaktade spanska anarkister i exil, och erbjud sig att hjälpa till. Han åkte över den Spanska gränsen med sprängämnen tejpade runt magen, blev arresterad i Barcelona och satt flera år i fängelse.
Så vad är då ledtråden i citatet om solidariseringen ovan? Jo, där finns två. Det handlar mycket riktigt till stor del vem man solidariserar sig med, men det handlar inte om att solidarisera sig med arbetare eller med rika, utan det handlar om man solidariserar sig med en rörelse, ett artificiellt "vi", som lever på ett lika artificiellt och konstruerat "dom", där "vi" är goda, moraliska, solidariska, hjälpade och socialister, och "dom" är onda, rika, utsugande, egoistiska och liberaler.
Anarkister och syndikalister (och det samma gäller dom flesta inom extremvänstern och extremhögers) solidariserar sig inte med fattiga eller med arbetare eller med tredje världen. Dom solidariserar sig med en idé, och en organisation. Sedan använder man en "vi-och-dom" berättelse för att försöka associera "vi":et med en grupp utsatta människor, i socialismens fall med en förtryckt arbetarklass, och i nationalismens fall med ett hotat folk.
Stuart Christie är inte anarkist för att hans mormor hade en stark moralisk ådra. Och "Egendom är stöld" är inte syndikalist för att han solidariserar sig med arbetarklassen. Dom är det dom är främst därför att deras världsbild innebär att man kan ignorerar alla som inte redan tycker som man själv tycker. Det är en mycket snabbanvänd och enkel världsbild, som gör att världsanalysen slipper komplicerade nyanseringar och lägen där olika godheter kan inskränka på varandra. Allt blir svartvitt, där "vi" är bra och "dom" är dåliga.
Enkelt, men inte särskilt konstruktivt.
Men... en sådan moral har jag med, och jag är inte anarkist. Faktiskt är det så att frihetliga anakister inte bara har samma moral, utan till största delen samma värderingar som liberaler med individuell frihet som grundsten. En kommentar från syndikalisten "Egendom är stöld" på Ali Esbatis blogg ger ett annat förslag om vad som kan vara skillnaden mellan liberaler och anarkister:
"Det handlar om vilka man solidariserar sig med. De som har makten (även den ekonomiska, som är den viktigaste) eller de maktlösa. Wallenbergarna eller uteliggarna."
Men nej, det stämmer ju inte heller. Dom flesta liberaler skulle ta det påståendet som en ren förolämpning. Liberaler solidariserar sig inte med makten eller Wallenberg, utan med dom fattiga och förtryckta.
Men i den kommentaren finns en ledtråd, och ett frö till en del av sanningen.
Låt oss återgå till Stuart Christies uppväxt. Där finns två viktiga poänger. För det första växte han upp i Skottland, i ett samhälle som var starkt polariserat mellan katoliker och protestanter. Hela hans uppväxt präglades av "vi" och "dom". "Dom" bodde i andra områden, hejade på andra fotbollslag och sjöng andra sånger, och slagsmål mellan gäng av pojkar var vanliga. Men hans morfar var katolik, och hans mormor var protestant, och den här konflikten att dels passa in i den protestantiska "vi" gruppen, samtidigt som han visste att katoliker faktiskt inte alls var så annorlunda eller sämre än andra, plågar honom i hans uppväxt.
När han i tonåren började få en politisk medvetenhet så fick han den såklart ifrån sin styvfars arbetarkompisar, som var socialister och röstade på Labour. Här fanns också ett "vi" och "dom", men nu var "vi" var arbetarna och "dom" var alla andra. Här kunde han nu använda dn världsbild baserad på "vi" och "dom", utan konflikten med minnet av hans katolska morfar, som ju också var arbetare. Hans politiska och fackliga engemang fick sig dock hela tiden smällar då han märkte att Labour och facken inte var så radikala som han ville att dom skulle vara. Dom kompromissade för mycket, och ibland verkade ledningen vara mer intresserad av sin egen makt än arbetarnas bästa. Med "vi" och "dom" i ryggen så blev såklart både Labour och fackledningen svikare, och placerade i "dom"-facket, och Christie klev allt längre in på den radikala banan, och till slut blev han anarkist. Hans engegemang hamnade i kretsar som var oorganiserade och inte hade nån ledning som kunde korrumperas, men som därför också oftast inte åstadkom nånting. I frustration över att inget hände tog den 19-åriga Christie färjan till Frankrike, kontaktade spanska anarkister i exil, och erbjud sig att hjälpa till. Han åkte över den Spanska gränsen med sprängämnen tejpade runt magen, blev arresterad i Barcelona och satt flera år i fängelse.
Så vad är då ledtråden i citatet om solidariseringen ovan? Jo, där finns två. Det handlar mycket riktigt till stor del vem man solidariserar sig med, men det handlar inte om att solidarisera sig med arbetare eller med rika, utan det handlar om man solidariserar sig med en rörelse, ett artificiellt "vi", som lever på ett lika artificiellt och konstruerat "dom", där "vi" är goda, moraliska, solidariska, hjälpade och socialister, och "dom" är onda, rika, utsugande, egoistiska och liberaler.
Anarkister och syndikalister (och det samma gäller dom flesta inom extremvänstern och extremhögers) solidariserar sig inte med fattiga eller med arbetare eller med tredje världen. Dom solidariserar sig med en idé, och en organisation. Sedan använder man en "vi-och-dom" berättelse för att försöka associera "vi":et med en grupp utsatta människor, i socialismens fall med en förtryckt arbetarklass, och i nationalismens fall med ett hotat folk.
Stuart Christie är inte anarkist för att hans mormor hade en stark moralisk ådra. Och "Egendom är stöld" är inte syndikalist för att han solidariserar sig med arbetarklassen. Dom är det dom är främst därför att deras världsbild innebär att man kan ignorerar alla som inte redan tycker som man själv tycker. Det är en mycket snabbanvänd och enkel världsbild, som gör att världsanalysen slipper komplicerade nyanseringar och lägen där olika godheter kan inskränka på varandra. Allt blir svartvitt, där "vi" är bra och "dom" är dåliga.
Enkelt, men inte särskilt konstruktivt.
2006-01-12
Kim Jong Il har försvunnit!
Kim Jong Il skulle göra ett besök i Beijing idag, och hans specialtåg (han har tydligen flygskräck) korsade gränsen till Kina igår. Men han dök aldrig up i Beijing. Rykten säger att han flög (trots sin flygskräck) till Shanghai, men detta förnekas från Shanghais håll. Sydkoreanska säkerhetstjänsten spekulerar enligt DPA i att Kim Jong Il helt enkelt har övergetts av sina egna säkerhetsstyrkor.
Tja, man kan ju hoppas. För hur tappar man annars bort en statschef? Tänk om detta helt enkelt är en mycket snikig liten statskupp. Man tar honom till Kina, och dumpar honom där och åker hem, eftersom man är trött på att den lille killen hävdar att han är världens bästa golfspelare och andra dumheter. Det är onekligen inte förvånande, Kim Jong Il har ingen större verklighetskontakt, kraftiga mindervärdeskomplex och styr sitt land som om det är hans privata dockhus. Tröttheten med Kim Jong Il måste vara betydande även inom högre kretsar. Frågan är om dom vågar koka ihop nåt...
Tja, man kan ju hoppas. För hur tappar man annars bort en statschef? Tänk om detta helt enkelt är en mycket snikig liten statskupp. Man tar honom till Kina, och dumpar honom där och åker hem, eftersom man är trött på att den lille killen hävdar att han är världens bästa golfspelare och andra dumheter. Det är onekligen inte förvånande, Kim Jong Il har ingen större verklighetskontakt, kraftiga mindervärdeskomplex och styr sitt land som om det är hans privata dockhus. Tröttheten med Kim Jong Il måste vara betydande även inom högre kretsar. Frågan är om dom vågar koka ihop nåt...
2006-01-11
Sextimmarsdagen förklarad
I min post om vänsterkongressens fantastiska räcka av omöjliga förslag, så tog jag upp sextimmarsdagen. Jag fick frågor om detta på kommentarerna, och mitt svar blev så långt att det får bli en ny bloggpost istället. Så här är den. Håll till godo (varning, bloggposten innehåller matematik):
Vänsterpartiet vill införa sextimmarsdag, med bibehållen lön. Dvs, fick man innan 800 kronor för åtta timmars jobb skall man få 800 kronor för sex timmars jobb. Den blir 133 kronor i timmen istället för 100 kronor i timmen. En 33-procentig löneökning.
Produktiviten kommer alltså sänkas med 25%, och lönekostnaderna kommer gå upp med 33%. Priserna på svensktillverkade varor kommer gå upp, vilket kommer driva på inflationen. Kronan kommer sjunka, vilket till viss del kommer motverka dom ökade kostnaderna för exportmarknade, men å andra sidan göra importer dyrare, vilket kommer återigen öka på inflationen. Med minskad export och ökad import kommer handelsbalansen försämras ytterligare.
Emil undrar om detta inte bara är skrämselpropaganda. Men nej, detta är ofrånkomliga effekter. Om jag hade velat skrämmas hade jag målat upp scenarion med hyperinflation och ekonomisk bankrutt. Det är nämligen "worst case" scenariot av förslaget. "Best case" är att arbetslösheten ökar.
CleasW säger att jag måste vara medveten om att det inte är dom effekterna som 35-timmarsveckan (alltså en sjutimmarsdag) fick i Frankrike. Men, som sagt, jag bor i Frankrike, och nej, det vet jag inte alls det. I själva verket vet jag att fransk ekonomi har stagnerat, att arbetslösheten har ökat, och att man nu håller bå att återinföra 40-timmars veckan, eftersom experimentet inte fungerade. Och då skall man veta att 35-timmars veckan infördes gradvis, och i praktiken enbart infördes för arbeten där man kan kontrollera arbetstiden exakt. Dom flesta fransmän jobbar betydligt mer än 35 timmar i veckan, och själv sitter jag ofta och har dåligt samvete för att jag jobbar 7-8 timmar när mina arbetskamrater tycks jobba minst nio.
Och Frankrike har euro. Det innebär dels att man inte kan sänka valutan, men det innebär också att priskonkurrensen är så hård att inflationen knappt kan gå upp, eftersom folk då börjar handla i Tyskland istället. Sverige har inte infört euron, och har inte det skyddet.
Inte har arbetslösheten sjunkit i Frankrike heller. Istället har den ökat. Den har sjunkit lite i slutet av 2005, men det beror mest på att man har skapat en massa "fuskjobb" inom offentlig sektor. Privat sektor har skapat jobb dom också, och det beror mest på att man har gjort det möjligt att anställa folk bara i två år. Kanske beror det också till en viss del på att man nu kan anställa folk till 40 timmar i veckan igen.
Vänstern har en märklig idé om att mängden arbete är konstant, och om en person jobbar mindre så innebär det att en annan jobbar mer. Men det är snarast tvärtom. Mängden jobb beror på hur rikt landet är och landets rikedom beror på hur mycket man producerar per person. Skall vi minska arbetslösheten i Sverige genom att ändra arbetstiden borde vi snarare införa niotimmarsdag.
Men, nej, jag förslår inte niotimmarsdag. Främst för att jag tror det är missriktat och morlaiskt fel att staten skall sitta och betsämma hur mycket folk jobbar. Dessuto är det inte ens säkert det hjälper, eftersom det inte är säkert att man producerar mer. För det är ju så att om man jobbar för mycket, så blir man inneffektiv, gör fel och gör ett dåligt jobb. Särskilt är det sant om man jobbar för mycket under längre tid. Nånstans finns en "sweet spot", där man kan jobba länge och effektivt. En arbetstid där man producerar maximalt, så att säga. Kanske ligger den vid just 40 timmar i veckan, vad vet jag. Av Frankrikes experiment att döma verkar den i alla fall inte ligga lägre.
Fast egentligen varierar den ju från person till person, såklart. En del tycks kunna jobba 12 timmar om dagen år ut och år in. Mycket beror det nog också på hur roligt man tycker jobbet är. Och här kommer vi ju in på vad man bör göra, såklart. Och det som man bör göra är att ändra på arbetsreglerna så att anställda har mer möjlighet att själva avgöra hur mycket dom vill jobba. Det är inte facket som skall bestämma det, det är dom anställda själva, helst. Men att göra det är inte enkelt. Det är ju nästan omöjligt för skiftarbetare, eller butiksanställda, eller lärare, osv, osv, att bestämma sina arbetstider helt själva.
Det där, det är en intressant debatt, till skillnad från dumheterna om sextimmarsdag. Kan vi diskutera det istället?
Vänsterpartiet vill införa sextimmarsdag, med bibehållen lön. Dvs, fick man innan 800 kronor för åtta timmars jobb skall man få 800 kronor för sex timmars jobb. Den blir 133 kronor i timmen istället för 100 kronor i timmen. En 33-procentig löneökning.
Produktiviten kommer alltså sänkas med 25%, och lönekostnaderna kommer gå upp med 33%. Priserna på svensktillverkade varor kommer gå upp, vilket kommer driva på inflationen. Kronan kommer sjunka, vilket till viss del kommer motverka dom ökade kostnaderna för exportmarknade, men å andra sidan göra importer dyrare, vilket kommer återigen öka på inflationen. Med minskad export och ökad import kommer handelsbalansen försämras ytterligare.
Emil undrar om detta inte bara är skrämselpropaganda. Men nej, detta är ofrånkomliga effekter. Om jag hade velat skrämmas hade jag målat upp scenarion med hyperinflation och ekonomisk bankrutt. Det är nämligen "worst case" scenariot av förslaget. "Best case" är att arbetslösheten ökar.
CleasW säger att jag måste vara medveten om att det inte är dom effekterna som 35-timmarsveckan (alltså en sjutimmarsdag) fick i Frankrike. Men, som sagt, jag bor i Frankrike, och nej, det vet jag inte alls det. I själva verket vet jag att fransk ekonomi har stagnerat, att arbetslösheten har ökat, och att man nu håller bå att återinföra 40-timmars veckan, eftersom experimentet inte fungerade. Och då skall man veta att 35-timmars veckan infördes gradvis, och i praktiken enbart infördes för arbeten där man kan kontrollera arbetstiden exakt. Dom flesta fransmän jobbar betydligt mer än 35 timmar i veckan, och själv sitter jag ofta och har dåligt samvete för att jag jobbar 7-8 timmar när mina arbetskamrater tycks jobba minst nio.
Och Frankrike har euro. Det innebär dels att man inte kan sänka valutan, men det innebär också att priskonkurrensen är så hård att inflationen knappt kan gå upp, eftersom folk då börjar handla i Tyskland istället. Sverige har inte infört euron, och har inte det skyddet.
Inte har arbetslösheten sjunkit i Frankrike heller. Istället har den ökat. Den har sjunkit lite i slutet av 2005, men det beror mest på att man har skapat en massa "fuskjobb" inom offentlig sektor. Privat sektor har skapat jobb dom också, och det beror mest på att man har gjort det möjligt att anställa folk bara i två år. Kanske beror det också till en viss del på att man nu kan anställa folk till 40 timmar i veckan igen.
Vänstern har en märklig idé om att mängden arbete är konstant, och om en person jobbar mindre så innebär det att en annan jobbar mer. Men det är snarast tvärtom. Mängden jobb beror på hur rikt landet är och landets rikedom beror på hur mycket man producerar per person. Skall vi minska arbetslösheten i Sverige genom att ändra arbetstiden borde vi snarare införa niotimmarsdag.
Men, nej, jag förslår inte niotimmarsdag. Främst för att jag tror det är missriktat och morlaiskt fel att staten skall sitta och betsämma hur mycket folk jobbar. Dessuto är det inte ens säkert det hjälper, eftersom det inte är säkert att man producerar mer. För det är ju så att om man jobbar för mycket, så blir man inneffektiv, gör fel och gör ett dåligt jobb. Särskilt är det sant om man jobbar för mycket under längre tid. Nånstans finns en "sweet spot", där man kan jobba länge och effektivt. En arbetstid där man producerar maximalt, så att säga. Kanske ligger den vid just 40 timmar i veckan, vad vet jag. Av Frankrikes experiment att döma verkar den i alla fall inte ligga lägre.
Fast egentligen varierar den ju från person till person, såklart. En del tycks kunna jobba 12 timmar om dagen år ut och år in. Mycket beror det nog också på hur roligt man tycker jobbet är. Och här kommer vi ju in på vad man bör göra, såklart. Och det som man bör göra är att ändra på arbetsreglerna så att anställda har mer möjlighet att själva avgöra hur mycket dom vill jobba. Det är inte facket som skall bestämma det, det är dom anställda själva, helst. Men att göra det är inte enkelt. Det är ju nästan omöjligt för skiftarbetare, eller butiksanställda, eller lärare, osv, osv, att bestämma sina arbetstider helt själva.
Det där, det är en intressant debatt, till skillnad från dumheterna om sextimmarsdag. Kan vi diskutera det istället?
2006-01-10
Jag sparkar på den som ligger
Vänsterpartiet har krympt ordentligt senaste åren, och reagerat med att sluta leden och bli mer radikala, vilket garanterat kommer få dom att minska ännu mer. Så egentligen är det väl taskigt att sparka på V såhär. Dom ligger ju redan. Dom har allt efter att dom sparkade ut Schyman sakta marginaliserat sig själva i Svensk politik. Men jag kan inte låta bli:
Det hela visar att vänsterpartiet har slängt all verklighetskontakt åt pipan. Förmodligen har man slutat hoppas på att Vs föreslagna politik skall ha nån reell påverkan på praktiskt genomförd politik i en S-regering. Man känner på sig att man redan är så långt ute och cyklar att man lika gärna kan helt ge upp försöken att ta sig tillbaka på banan.
Frågan är hur S skall hantera det här. Alla år som sossarna har (ofta helt riktigt) pekat på sprickor i borgerligheten, så har vänsterblocket lyckats smita undan liknande frågor. Det kanske är dags att ge igen? Borde inte huvudfrågan till sossarna under valkampanjen vara "Hade ni verkligen tänkt er att regera med stöd av vänsterpartiet? Hur skall DET gå till?"
- Man vill införa 6-timmars dag med bibehållen lön. Med andra ord, man vill rakt av öka allas lön med 33%. Det komer resultera i en fantastisk inflation, recession och kraftigt ökad arbetslöshet. Hejåhå.
- Man vill skapa 200.000 jobb i den offentliga sektorn. Skattefinanserade jobb, alltså. Antalet anställda i offentlig sektor idag är ungefär 1.4 miljoner. Man vill alltså öka den offentliga sektorn med över 14 procent! Detta innebär givetvis en enorm ökning av skatten, men det vill inte V erkänna, istället låter man förslaget vara helt ofinansierat. Lars Bäckström, V, anser att förslaget kommer kosta runt 45-54 miljarder (beroende på hur många av dom anställda som går på a-kassa). Det är, om man slår ut det jämt på dom som faktiskt arbetar i Sverige, ungefär 10 papp per person i extra skatter. Och man kan kanske gissa att Lars Bäckströms siffror inte direkt lutar åt det höga hållet...
- Man vill dessutom höja a-kassan, pensionerna och bostadstilläget, slopa karensdagen och satsa miljarder på statligt bostadsbyggande. Allt "ofinansierat" (vilket är politiskt kodord för höjda skatter).
- När en ledamot vill införa sanktioner mot USA så reagerar inte partistyrelsen med att tala om att dom tycker han har fel, utan verkar hålla med om principen, men säger att det nog är meningslöst, och skulle leda till för Sverige skadliga motsanktioner. Koko...
- När vänsterpartiet i Göteborg vill förbjuda privatägda gym, svarar partistyrelsen att det "knappast är ett krav som får det svenska folket på fötter i dagsläget". Tydligen menas att det är rätt i princip att privata gym skall förbjudas, men att läget inte är rätt just nu...
Det hela visar att vänsterpartiet har slängt all verklighetskontakt åt pipan. Förmodligen har man slutat hoppas på att Vs föreslagna politik skall ha nån reell påverkan på praktiskt genomförd politik i en S-regering. Man känner på sig att man redan är så långt ute och cyklar att man lika gärna kan helt ge upp försöken att ta sig tillbaka på banan.
Frågan är hur S skall hantera det här. Alla år som sossarna har (ofta helt riktigt) pekat på sprickor i borgerligheten, så har vänsterblocket lyckats smita undan liknande frågor. Det kanske är dags att ge igen? Borde inte huvudfrågan till sossarna under valkampanjen vara "Hade ni verkligen tänkt er att regera med stöd av vänsterpartiet? Hur skall DET gå till?"
2006-01-09
Vänsterns dödsryckningar
Vänsterns retorik blir allt mer överhettad, trots att detta verkar nästan omöjligt. Varen på bloggsidor eller i TV-debatter eller i media verkar vänstern längre intresserad av att diskutera frågor eller ens framhäva sina egna åsikter. Istället är vänster-retoriken numera nästan helt uteslutande en fråga om att smutskasta sina motståndare. Exempel på detta finns tonvis av på Esbatis blog, men även i den TV-debatt jag refererade i höstas, där Ohlys hela argumentation var att moderatledaren ahde hög lön. Inte en argumentation som imponerar på borgerliga, men säkerligen mycket effektivt inom dom egna leden. Nyligen har också den höjda retoriska temperaturen inom Vänsterpartiet fungerat som exempel på detta, med anklagelser om att dom inom vänstern som inte vill kalla sig kommunister enbart är ute efter att förstöra.
Vad beror då denna panik på? Den låter ju ungefär som det brukar låta när man har slut på argument, men inte har väl vänstern mer slut på argument nu än dom hade, säg 1992? Jag tror att svaret kan finnas i en gammal uppsats som heter The Paranoid Style In American Politics av Richard Hofstader. Den är från 1964 och handlar om den paranoida och hysteriska retorik som republikanerna i USA använde sig av då, men drar paralleller till andra fall av hysterisk retorik i amerikansk politik.
Hofstader menar att den här paranoida och hysteriska debattstilen beror på en känsla av "dispossession". Man känner att man har tappat inte bara makten och inflytandet, utan man känner inte längre igen det man en gång hade makt över. Det här är definitivt sant för dagens vänsterparti, och även sant för stora delar av socialdemokratin. Det är också sant för dagens amerikanska vänster, som brukade ha makten i USA, men idag ser republikanerna ta över allt mer.
För 30 år sedan var den Marxistiska vänstern på sin höjdpunkt. Socialdemokratena styrde Sverige, och Marxistiska idéer hade sitt största inflytande på svensk politik någonsin. Vänsterpartiet hade drömpositionen av att man kunde påverka socialdemokraterna, eftersom socialdemokraterna behövde vänstern i riksdagen, men man satt inte i regeringen, och kunde därför avsäga sig allt ansvar för den faktiskt genomförda politiken. Makt utan ansvar. Marxismen genomsyrade allt så djupt att det till och med fanns människor inom Folkpartiets Ungdomsförbund som kallade sig liberaler och marxister. Någon som i dagens läge verkar fullständigt absurt.
Idag så ser vänstern sin makt försvinna. Världen blir allt mer liberal, av den enkla anledningen att liberalism fungerar. Resultatet blir en värld som man inte känner igen, med fackföreningar som mest fungerar som utpressningsrörelser, en socialdemokrati som visserligen låter som dom gamla socialdemokraterna, men i smyg genomför liberala reformer. Världen globaliseras, precis som liberalerna vill, och det värsta av allt är att den blir rikare på kuppen. Så där skall inte världen se ut, enligt vänsterns retorik. Så där står vänstern, allt mer maktlös och utan att känna igen sig i den globaliserade värld vi nu befinner oss i. Resultatet är, även i Sverige, den panikslagna retoriken som Hofstader beskriver.
Det finns två vägar ur det här. Antingen kan vänstern förnya sig, lära sig leva med den nya globaliserade världen och utgå från denna för att på nytt repositionera sig. Det är det Tony Blair gjorde. Det är det förnyarna i vänsterpartiet har försökt att göra, men misslyckades med. Det kräver mycket riktigt steg mot mitten. Man måste, som Tony Blair, bli lite liberalare. Den andra vägen är att klamra sig fast vid sin allt mer felaktiga världsbild, känna igen sig allt mindre, och därmed ha en allt mer paranoid och uppjagad retorik. Den vägen kommer göra vänsterpartiet till ännu en socialistisk sekt på vänsterkanten, utan riksdagsplatser och utan verken makt eller verklighetskontakt. Det är den väg man nu har valt.
Resultatet är ett Sverige utan en egentlig vänster, utan ett parti som populistiskt försöker motverka dom ekonomiska reformer alla egentligen vet är nödvändiga. Och svensk politik kommer kanske vara lite mindre färgglad, men desto mera vettig.
Vad beror då denna panik på? Den låter ju ungefär som det brukar låta när man har slut på argument, men inte har väl vänstern mer slut på argument nu än dom hade, säg 1992? Jag tror att svaret kan finnas i en gammal uppsats som heter The Paranoid Style In American Politics av Richard Hofstader. Den är från 1964 och handlar om den paranoida och hysteriska retorik som republikanerna i USA använde sig av då, men drar paralleller till andra fall av hysterisk retorik i amerikansk politik.
Hofstader menar att den här paranoida och hysteriska debattstilen beror på en känsla av "dispossession". Man känner att man har tappat inte bara makten och inflytandet, utan man känner inte längre igen det man en gång hade makt över. Det här är definitivt sant för dagens vänsterparti, och även sant för stora delar av socialdemokratin. Det är också sant för dagens amerikanska vänster, som brukade ha makten i USA, men idag ser republikanerna ta över allt mer.
För 30 år sedan var den Marxistiska vänstern på sin höjdpunkt. Socialdemokratena styrde Sverige, och Marxistiska idéer hade sitt största inflytande på svensk politik någonsin. Vänsterpartiet hade drömpositionen av att man kunde påverka socialdemokraterna, eftersom socialdemokraterna behövde vänstern i riksdagen, men man satt inte i regeringen, och kunde därför avsäga sig allt ansvar för den faktiskt genomförda politiken. Makt utan ansvar. Marxismen genomsyrade allt så djupt att det till och med fanns människor inom Folkpartiets Ungdomsförbund som kallade sig liberaler och marxister. Någon som i dagens läge verkar fullständigt absurt.
Idag så ser vänstern sin makt försvinna. Världen blir allt mer liberal, av den enkla anledningen att liberalism fungerar. Resultatet blir en värld som man inte känner igen, med fackföreningar som mest fungerar som utpressningsrörelser, en socialdemokrati som visserligen låter som dom gamla socialdemokraterna, men i smyg genomför liberala reformer. Världen globaliseras, precis som liberalerna vill, och det värsta av allt är att den blir rikare på kuppen. Så där skall inte världen se ut, enligt vänsterns retorik. Så där står vänstern, allt mer maktlös och utan att känna igen sig i den globaliserade värld vi nu befinner oss i. Resultatet är, även i Sverige, den panikslagna retoriken som Hofstader beskriver.
Det finns två vägar ur det här. Antingen kan vänstern förnya sig, lära sig leva med den nya globaliserade världen och utgå från denna för att på nytt repositionera sig. Det är det Tony Blair gjorde. Det är det förnyarna i vänsterpartiet har försökt att göra, men misslyckades med. Det kräver mycket riktigt steg mot mitten. Man måste, som Tony Blair, bli lite liberalare. Den andra vägen är att klamra sig fast vid sin allt mer felaktiga världsbild, känna igen sig allt mindre, och därmed ha en allt mer paranoid och uppjagad retorik. Den vägen kommer göra vänsterpartiet till ännu en socialistisk sekt på vänsterkanten, utan riksdagsplatser och utan verken makt eller verklighetskontakt. Det är den väg man nu har valt.
Resultatet är ett Sverige utan en egentlig vänster, utan ett parti som populistiskt försöker motverka dom ekonomiska reformer alla egentligen vet är nödvändiga. Och svensk politik kommer kanske vara lite mindre färgglad, men desto mera vettig.
2006-01-07
Men sluta tjata om piratpartiet!
Partiet är en ploj, den föreslagna politiken är ogenomförbar, dom kommer inte komma in i riksdagen. Varför är hela jämra bloggosfären helt fixerad vid denna fjantiga ploj?
Det är väl ett utslag av bloggosfärens navelskåderi. Det navelskåderiet är lika intressant som allt annat navelskåderi: Inte alls. Skall bloggosfären bli lika intern och meningslös som TV-program som handlar om andra TV-program, riksdagsdebatter och ledarsidor? Det vore ju trist isåfall.
Nej, skärp er nu och skriv om nåt viktigt istället!
Det är väl ett utslag av bloggosfärens navelskåderi. Det navelskåderiet är lika intressant som allt annat navelskåderi: Inte alls. Skall bloggosfären bli lika intern och meningslös som TV-program som handlar om andra TV-program, riksdagsdebatter och ledarsidor? Det vore ju trist isåfall.
Nej, skärp er nu och skriv om nåt viktigt istället!
2006-01-06
Drömmar krossas inte, dom hoppar av
Splittringen i vänsterpartiet har varit uppenbar länge. Jag har varit förvånad över att partiet inte har splittrats, som vänsterpartier brukar, men jag har nu insett varför.
Vänsterns historia, och inte bara här i Sverige, är en lång rad med partisplittringar. Alla socialistiska partier i Sverige är idag någon slags rest av ett parti som bildades genom att en grupp hoppade av ett annat parti. Dom här splittringarna händer genom en enkel mekanism som är oundviklig inom socialismen: Ideologins krock med verkligheten.
Socialismen lockar till sig anhängare på många olika sätt, genom att vara en vacker teori, genom att erbjuda ett enkelt svar på alla frågor (det är kapitalismens fel), och genom samma gemenskapskänsla som alla politiska rörelser erbjuder. Men problemet är att socialism helt enkelt inte fungerar. Socialistiska rörelser, och i synnerhet dom som bygger på Marx, har en tendens till att ha en snyggt uppbyggd teorivärld utan någon likhet med verkligheten. I alla större socialistiska rörelser kommer därför två falanger uppstå. En falang som är beredd att rucka lite på ideologin för att tillmötesgå verkligheten, och en som dogmatiskt klamrar sig fast vid en idealistisk och helt felaktig världsbild.
Alla splittringar inom vänstern, förutom möjligen den första, när socialdemokraterna splittrades i frågan om ryska revolutionen, och denna sista inom vänsterpartiet följer denna modell; Konflikten mellan ideologer och realister ställs på sin spets, och idealisterna hoppar av och bildar ett nytt parti. Och där har vi en av dom stora skillnaderna i dagens konflikt: Realisterna är i minoritet. Ganska rejäl minoritet också. Det är en följdeffekt av kommunismens fall. När Gudrun Schyman packade undan kommunismen i en låda, så blev vänsterpartiet ideologiskt odistinkt från socialdemokraterna. Det gav vänsterpartiet massor av röster, men det innebar också att den enda skillnaden var att vänsterpartiet var något mindre realistiskt i sin politik än socialdemokraterna. I praktiken var dom socialdemokrater, och tyckte samma saker som gräsrötterna i sossarna. Nu när kommunisterna har tagit makten i partiet igen, finns det inte så många socialdemokrater i partiet. För dom är ju medlemmar i socialdemokraterna. Dom enda som finns är den lilla grupp som var radikala när dom gick med, men faktiskt ändrade åsikt efter kommunismens fall. Och dom är inte många. Dessutom kan dom följa Gudrun Schyman till hennes nya parti eller få utlopp för sina åsikter igenom Vägval Vänster.
Men när Ohly nu tar till strid mot realisterna, då jublar kongressen. Och därmed är realismen inom vänsterpartiet med största sannolikhet helt död. Ideologer kan bilda ett nytt parti på få medlemmar. Dom hindras inte av sådana trivialiteter som att ett nytt smurfparti inte har en realistisk chans att komma in i riksdagen. Men realister hindras av sånt. Dom är inte intresserade av att sitta i en liten klubb för intern beundran, dom vill påverka verkligheten. Så istället hoppar dom av en och en. Antingen till andra partier, eller för att helt ge upp politiken.
Vänsterpartiet kommer inte splittras. Dom kommer bara tappa alla dom medlemmar som har någon som helst verklighetskontakt.
ps. Jo, jag vet. När Kommunistisk Ungdom bildades var det realisterna som var minoritet och bildade en ny organisation. Men det var ju bara en sidoeffekt av moderpartiets splittring, så det räknas inte riktigt. ;-) ds.
Vänsterns historia, och inte bara här i Sverige, är en lång rad med partisplittringar. Alla socialistiska partier i Sverige är idag någon slags rest av ett parti som bildades genom att en grupp hoppade av ett annat parti. Dom här splittringarna händer genom en enkel mekanism som är oundviklig inom socialismen: Ideologins krock med verkligheten.
Socialismen lockar till sig anhängare på många olika sätt, genom att vara en vacker teori, genom att erbjuda ett enkelt svar på alla frågor (det är kapitalismens fel), och genom samma gemenskapskänsla som alla politiska rörelser erbjuder. Men problemet är att socialism helt enkelt inte fungerar. Socialistiska rörelser, och i synnerhet dom som bygger på Marx, har en tendens till att ha en snyggt uppbyggd teorivärld utan någon likhet med verkligheten. I alla större socialistiska rörelser kommer därför två falanger uppstå. En falang som är beredd att rucka lite på ideologin för att tillmötesgå verkligheten, och en som dogmatiskt klamrar sig fast vid en idealistisk och helt felaktig världsbild.
Alla splittringar inom vänstern, förutom möjligen den första, när socialdemokraterna splittrades i frågan om ryska revolutionen, och denna sista inom vänsterpartiet följer denna modell; Konflikten mellan ideologer och realister ställs på sin spets, och idealisterna hoppar av och bildar ett nytt parti. Och där har vi en av dom stora skillnaderna i dagens konflikt: Realisterna är i minoritet. Ganska rejäl minoritet också. Det är en följdeffekt av kommunismens fall. När Gudrun Schyman packade undan kommunismen i en låda, så blev vänsterpartiet ideologiskt odistinkt från socialdemokraterna. Det gav vänsterpartiet massor av röster, men det innebar också att den enda skillnaden var att vänsterpartiet var något mindre realistiskt i sin politik än socialdemokraterna. I praktiken var dom socialdemokrater, och tyckte samma saker som gräsrötterna i sossarna. Nu när kommunisterna har tagit makten i partiet igen, finns det inte så många socialdemokrater i partiet. För dom är ju medlemmar i socialdemokraterna. Dom enda som finns är den lilla grupp som var radikala när dom gick med, men faktiskt ändrade åsikt efter kommunismens fall. Och dom är inte många. Dessutom kan dom följa Gudrun Schyman till hennes nya parti eller få utlopp för sina åsikter igenom Vägval Vänster.
Men när Ohly nu tar till strid mot realisterna, då jublar kongressen. Och därmed är realismen inom vänsterpartiet med största sannolikhet helt död. Ideologer kan bilda ett nytt parti på få medlemmar. Dom hindras inte av sådana trivialiteter som att ett nytt smurfparti inte har en realistisk chans att komma in i riksdagen. Men realister hindras av sånt. Dom är inte intresserade av att sitta i en liten klubb för intern beundran, dom vill påverka verkligheten. Så istället hoppar dom av en och en. Antingen till andra partier, eller för att helt ge upp politiken.
Vänsterpartiet kommer inte splittras. Dom kommer bara tappa alla dom medlemmar som har någon som helst verklighetskontakt.
ps. Jo, jag vet. När Kommunistisk Ungdom bildades var det realisterna som var minoritet och bildade en ny organisation. Men det var ju bara en sidoeffekt av moderpartiets splittring, så det räknas inte riktigt. ;-) ds.
2006-01-05
bloggarna.se vågar inte ta debatten.
Edit: KAS påpekar att han har gjort bloggen själv, men inte kommentarssystemet som är haloscan. Det är alltså möjligt att jag har blivit blockad av dom (fast varför vet jag inte) och inte av KAS själv. Att hans kommentar till detta skulle vara att jag "drömmer mardrömmar" lämnar dock frågan öppen. För varför skulle han säga så om han inte har kontroll över vem som blir blockerad? Då kan han ju rimligen inte veta...
Nåja, saken är väl därmed överspelad, får man hoppas.
Här är originalinlägget:
Jag gör som Jona Morian och börjar inlägget med en varning om att denna bloggen handlar om andra bloggar. Det blir lite navelskåderi av detta, men det finns en anledning som blir upenbar längre fram i bloggen.
Diskussionen började med att Jonas Morian klagade på att en annan förvirrad vänsterbloggare, Jinge, hävdar att de borgerliga partierna vill montera ner välfärden, vilket ju inte stämmer för fem öre, och dessutom passade på att klaga på att Jinge censurerade kommentarerna.
KAS på bloggarna.se svarade då med att dels hävda att Jonas Morian tar bort misshagliga kommentarer själv (förmodligen inte sant), dels hävda att de borgerliga partierna visst vill montera ner välfärden, och drog ett mycket långt exempel på hur jobbigt det är att vara arbetslös, utan uppenbart koppling till borgerlig politik, och naturligtvis krydda det hela med lite personangrepp.
(Jag hoppas den där länken funkar. Bloggen är rätt förvirrad, och då menar jag inte bara dom politiska åsikterna).
Jag kommenterade på det, och efter ett par kommentarer blev jag bannad, minsann. "Banned by webmaster" står det. Jaha. Så den som censurerar och ser till att inte få misshagliga kommentarer är alltså inte Jonas, utan KAS. Man dömer ofta andra efter sig själv, som det heter. Det är ett vanligt fel (som jag själv ofta gör) att tro att andra är som du är själv. Att KAS inte vill ta en saklig debatt betyder dock inte att andra inte vill det, och bland socialdemokrater är trots allt Jonas Morian en av dom som är seriösa och gärna tar en saklig debatt. Det är synd att hans politiska kamrater inte vill göra samma sak.
Så, här är iaf det svar jag hade velat skriva på KAS blogg. Det hamnar alltså här istället, eftersom han har bannat mig från sin site:
1. Att du får ett problem betyder inte att välfärden monteras ner, vilket faktiskt är det vi diskuterar. Det är alltid någon som missgynnas och alltid någon som gynnas, oavsett hur man ändrar olika ersättningsnivåer.
Din logik är tydligen att när du missgynnas av borgerliga innebär att välfärden monteras ned, och det är du emot. Samtidigt monterar sossarna faktiskt sakta ner välfärden, men det stödjer du. Den logiken får du gärna förklara för mig.
2. Problemen i dagens pensionssystem beror onekligen på socialdemokraterna. Man kan diskutera hur dessa problem bäst åtgärdas. Sossarna däremot, och du med dom, smutskastar, ljuger och undviker debatt istället för att diskutera problemen. Och där står vi. Tänk om ni i vänsterblocket kunde föra en seriös debatt istället. Vad mycket längre vi hade kommit då.
KAS är helt välkommen att fortsätta diskussionen här, då han nu inte vågar ta den på sin egen blogg.
Nåja, saken är väl därmed överspelad, får man hoppas.
Här är originalinlägget:
Jag gör som Jona Morian och börjar inlägget med en varning om att denna bloggen handlar om andra bloggar. Det blir lite navelskåderi av detta, men det finns en anledning som blir upenbar längre fram i bloggen.
Diskussionen började med att Jonas Morian klagade på att en annan förvirrad vänsterbloggare, Jinge, hävdar att de borgerliga partierna vill montera ner välfärden, vilket ju inte stämmer för fem öre, och dessutom passade på att klaga på att Jinge censurerade kommentarerna.
KAS på bloggarna.se svarade då med att dels hävda att Jonas Morian tar bort misshagliga kommentarer själv (förmodligen inte sant), dels hävda att de borgerliga partierna visst vill montera ner välfärden, och drog ett mycket långt exempel på hur jobbigt det är att vara arbetslös, utan uppenbart koppling till borgerlig politik, och naturligtvis krydda det hela med lite personangrepp.
(Jag hoppas den där länken funkar. Bloggen är rätt förvirrad, och då menar jag inte bara dom politiska åsikterna).
Jag kommenterade på det, och efter ett par kommentarer blev jag bannad, minsann. "Banned by webmaster" står det. Jaha. Så den som censurerar och ser till att inte få misshagliga kommentarer är alltså inte Jonas, utan KAS. Man dömer ofta andra efter sig själv, som det heter. Det är ett vanligt fel (som jag själv ofta gör) att tro att andra är som du är själv. Att KAS inte vill ta en saklig debatt betyder dock inte att andra inte vill det, och bland socialdemokrater är trots allt Jonas Morian en av dom som är seriösa och gärna tar en saklig debatt. Det är synd att hans politiska kamrater inte vill göra samma sak.
Så, här är iaf det svar jag hade velat skriva på KAS blogg. Det hamnar alltså här istället, eftersom han har bannat mig från sin site:
1. Att du får ett problem betyder inte att välfärden monteras ner, vilket faktiskt är det vi diskuterar. Det är alltid någon som missgynnas och alltid någon som gynnas, oavsett hur man ändrar olika ersättningsnivåer.
Din logik är tydligen att när du missgynnas av borgerliga innebär att välfärden monteras ned, och det är du emot. Samtidigt monterar sossarna faktiskt sakta ner välfärden, men det stödjer du. Den logiken får du gärna förklara för mig.
2. Problemen i dagens pensionssystem beror onekligen på socialdemokraterna. Man kan diskutera hur dessa problem bäst åtgärdas. Sossarna däremot, och du med dom, smutskastar, ljuger och undviker debatt istället för att diskutera problemen. Och där står vi. Tänk om ni i vänsterblocket kunde föra en seriös debatt istället. Vad mycket längre vi hade kommit då.
KAS är helt välkommen att fortsätta diskussionen här, då han nu inte vågar ta den på sin egen blogg.
Ommunismen: Slutet för vänsterns trovärdighet
Det är inte bara Lars Ohly som är kommunist men inte kallar sig det även Jenny Lindahl har nu anslutit sig till den skaran. Det som är förvånande är inte att vänsterpartiet hycklar, det har dom ju alltid gjort, det förvånande är att dom gör det så pass öppet. Nästan rakt ut förklarar både Ohly och nya PR-chefen att dom är kommunister men inte kallar sig det. Hur kommer vänstern (och då menar jag hela vänstern, inklusive Göran Persson) konstant undan med alla dessa lögner och allt detta hyckleri?
Mitt starkaste minne av Lindahl innan hon blev Ommunist och fortfarande var Kommunist, var att hon helt blånekade att ledande personer i Växjös Kommunistisk Ungdom (som Ung Vänster hette då) i början på 80-talet stödde Sovjet och ville göra våldsam revolution. Ett märkligt förnekande, det var ju jag som var politisk aktiv i Växjö och pratade med medlemmarna i Kommunistisk Ungdom i Växjö. Hon var inte ens tonårig, och bodde INTE i Växjö under den här perioden och borde alltså rimligen inte ha en susning i frågan. Ändå hävdade hon bergsäkert efter en debatt (med Fredrik Malm, tror jag det var) att dessa personer som jag diskuterade med inte hade existerat. Jag undrar om det är den typen av verklighetsförnekande som gör att hon tror att hon kan rädda vänsterpartiets trovärdighet genom att ljuga.
Hon försöker ha kvar kakan samtidigt som hon vill att folk skall tro att hon har slängt den i sopnedkastet. Den dödliga och totalitära kommunimen skall hållas gömd bakom ryggen, samtidigt som man ljuger och säger att man inte alls håller nåt bakom ryggen. Tanken är att kommunisterna som står bakom dig skall se vad du har i handen, medans dina motståndare inte skall förstå vad du håller bakom ryggen. Och på frågan om var kommunismen har tagit vägen så skall man inte ens hävda att den är bortslängd, utan bara prata om nåt annat, enlight Jenny.
Hur kan man ens inbilla sig att man skall ha kvar någon politisk trovärdighet när man sysslar med ett sådant dubbelspel? Finns det nån vänsterpartist som faktiskt kan tänka sig att försvara dessa lögner?
Mitt starkaste minne av Lindahl innan hon blev Ommunist och fortfarande var Kommunist, var att hon helt blånekade att ledande personer i Växjös Kommunistisk Ungdom (som Ung Vänster hette då) i början på 80-talet stödde Sovjet och ville göra våldsam revolution. Ett märkligt förnekande, det var ju jag som var politisk aktiv i Växjö och pratade med medlemmarna i Kommunistisk Ungdom i Växjö. Hon var inte ens tonårig, och bodde INTE i Växjö under den här perioden och borde alltså rimligen inte ha en susning i frågan. Ändå hävdade hon bergsäkert efter en debatt (med Fredrik Malm, tror jag det var) att dessa personer som jag diskuterade med inte hade existerat. Jag undrar om det är den typen av verklighetsförnekande som gör att hon tror att hon kan rädda vänsterpartiets trovärdighet genom att ljuga.
Hon försöker ha kvar kakan samtidigt som hon vill att folk skall tro att hon har slängt den i sopnedkastet. Den dödliga och totalitära kommunimen skall hållas gömd bakom ryggen, samtidigt som man ljuger och säger att man inte alls håller nåt bakom ryggen. Tanken är att kommunisterna som står bakom dig skall se vad du har i handen, medans dina motståndare inte skall förstå vad du håller bakom ryggen. Och på frågan om var kommunismen har tagit vägen så skall man inte ens hävda att den är bortslängd, utan bara prata om nåt annat, enlight Jenny.
Hur kan man ens inbilla sig att man skall ha kvar någon politisk trovärdighet när man sysslar med ett sådant dubbelspel? Finns det nån vänsterpartist som faktiskt kan tänka sig att försvara dessa lögner?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
