Lennart Regebro

Via Håkan blev jag uppmärksammad på en serie artiklar om folkpartiet och deras påstådda rasism i expressen.

Jag får börja bakifrån, med PM Nilsson artikel om att attackerna är hjärnspöken (med Mustafa Can som enda nämnt undantag). Jaha. Hjärnspöken, ja. Så hela fp har kollektivt inbillat sig att Göran Persson hävdade att folkpartiet "fiskade i grumligt vatten" i valrörelsen 2002, och att hela media då upprepade gånger frågade Leijonborg om förslaget inte lockade rasister till fp.

Är det att anklaga någon för rasism, att säga att man "fiskar i grumligt vatten" eller "flörtar med främlingsfientliga krafter"? Ja, det är det. Man säger det inte rakt ut, men alla fattar vad man menar. Och efter ett tag så har man glömt den exakta formuleringen, men man kommer ihåg avsikten. Och knepet fingerade. Fyra år senare har sossarnas implikationer blivit allmänt accepterad sanning. Nu tycks helt plötsligt folk "bara veta" att folkpartiet, trots en invandrarvänlig politik med syftet att öka invandringen, i grunden är rasister. Lena Mellin hävdar att folkpartiet har tagit sin politik från Ny Demokrati. Aftonbladet hävdar att man fiskar röster hos rasister. LOs valblogg pratar om "den främlingsfientliga delen" av fp. Masoud Kamali, Jan Guillou och Rossana Dinamarca hävdar också att folkpartiet har blivit främlingsfientliga (de tre hittade via Håkan). Till och med ett par centerpartister stämmer in i kören.

Erik Sandberg försöker i sin artikel försvara sina påhopp mot fp. Det lyckas han inte med. Som bevis för att fp de senaste åren har blivit ett elakt populistiskt parti tar han några lösryckta anteckningar från 1994. Hur detta skulle vara nåt bevis för nånting framgår inte av artikeln. Han hävdar också att han inte alls kallar för rasistiskt. Nähä. Nej, han kallar Venstre rasistiskt och sedan hävdar han att fp för samma politik som Venstre. Det är ju naturligtvis inte alls att påstå att fp är rasistiskt. Nejdå.

Lars Leijonborg blir nästan skrämd. Det blir jag också. Debattklimatet om invandring är chockerande. Och jag tvingas för mig själv erkänna en hemsk sanning, en pinsamhet för Sverige där rasister faktiskt hade rätt på en punkt: Man får inte diskutera integrations eller invandringspolitik i Sverige. Åtminstonde inte om man kritiserar socialdemokraternas politik. Det här hävdar Maria Leissner beror på socialistisk indoktrinering i artikeln som inledde serien. Det tror jag inte på alls. Som Maria Leissner påpekar så finns det en hel rad liberaler som stämmer in i kören om fps rasism, som centerpartisterna nämnda ovan, ex-luffaren Fredrik Krohnman, och den liberala online-tidningen Friktion. Även inom den liberala bloggosfären förekommer påståendena friskt, som till exempel hos Blogge Bloggelito.

Många av dom här är människor som inte vanligen uppvisar speciellt många tecken på socialistisk indoktrinering. Krohnman, bloggelito och centerpartisterna försvarar inte sossarnas politik. Dom hakar bara på drevet för att rationalisera varför man inte röstar på fp. Centerpartisterna, som numera befinner sig i ett parti som precis som fp kallar sig socialliberalt har naturligtvis lite svårt att förklara varför man skall göra c liberalt, och inte bara rösta på fp direkt. Krohman, som precis som folkpartiet verkar uppvisa allt mer kvasikonservativa drag har naturligtvis allt svårare att förklara varför han inte är folkpartist. Då kommer drevet om populism som ett brev på posten. Det är bara att haka på och hänga med.

Så jag tror inte på indoktrinering, utan på en betydligt enklare förklaring. Dom som satte igång hela drevet mot fp var nämligen socialdemokraterna, med bland annat Göran Perssons påståenden om grumligt fiske. Sedan dog den debatten, tills den ploppade upp igen förra året, återigen driven från vänster. För att förstå det här så måste man se på socialdemokraternas invandringspolitik.

Socialdemokraterna driver en rent invandringsfientlig politik. Det här gör man, inte av rasistiska skäl, utan därför att LO vill hålla invandrare borta från svensk arbetsmarknad, därför att dom tror att arbetskraftsinvandring skulle sänka lönerna (om dom har rätt eller inte är en annan fråga). Den här politiken kan inte sossarna försvara. Dom kan inte ställa sig upp och säga "svenskar skall ha jobb men inte polacker" för det är ju rasistiskt. Man kan (och försöker) försvara att man hindrar konkurens från utlandet med hänvisning till lönedumpning och andra ekonomiskt tveksamma begrepp, men så kvickt man blandar in frågan om invandring i den debatten är det uppenbart att politiken är invandringsfientlig.

Därför vill sossarna absolut inte ha en sådan debatt. Man vill inte debattera invandrings och integrationspolitik, för debatteras den så blir det omedelbart uppenbart att politiken är oförsvarlig. Därför straffar man ut alla som försöker debattera med anklagelser om rasism. Det är därför det i sverige är rasistiskt att diskutera invandringspolitik.

Det här är inte bara föraktfullt och fegt från socialdemokraternas sida, det är också farligt för Sverige. Sverige har varit tilfälligt vaccinerade mot invandringsfientlig politik tack vare Ny Demokratis spektakulära uppgång och efterföljande implosion. Andra länder, som Danmark och Frankrike, har inte haft lika stor tur. Där har man också tigit om invandringspolitiken, med resultatet att dom enda som vågar diskutera den är invandraingsfientliga partier. Resultatet är att dom invandringsfientliga partierna framstår som det enda trovärdiga alternativet mot en korrupt maktelit, och sakta tar till sig allt fler röster. När dom är så stora att man måste ta dom på allvar så är dom fortfarande isolerade och framstår som rebeller och trovärdigt alternativ.

Sverige skall vara glada att vi har ett parti som vågar ta debatten och INTE är främlingsfientligt, nämligen folkpartiet. Låt inte det här bli en debatt om debatten, eller en debatt om huruvida fp är främlingsfientliga eller inte. Det är dom inte, påståendet är bara löjligt. Debattera invandringspolitiken istället, det behövs.

---

Kanske intressanta bloggar om: invandring, rasism, folkpartiet, politik, val2006

Via Sjölander såg jag att LO har släppt en rapport om alliansens politik. Jag började läsa den, insåg snabbt att det behövs en rejäl analys av den här rapporten eftersom den innehåller så mycket retoriskt skitsnack, små luftslott av ord som löses upp om man blåser på dom. Men det är så mycket av dom, så jag har inte tid att analysera allt själv. Så här analyserar jag första sidan av den fyra-sidiga sammanfattningen. Sedan har jag bett Andreas Bergh och Håkan Jacobsson att plocka bitar att analysera, och om dom vill, skicka vidare till andra för mer analys i en liten "bloggstafett".

Rapportern går ut på att hävda att alliansens politik inte kommer skapa fler jobb. Det här gör dom mestadels genom olika debattekniska finter, och inte genom fakta eller argument. Det första exemplet dyker upp redan i sammanfattningens andra stycke:

Alliansens föreslår till exempel ett jobbavdrag som innebär att inkomsterna efter skatt för dem som har en stor andel in­komster från socialförsäkringssystemet sjunker i relation till dem som har arbetsinkomster.

Med andra ord, det gör det mer lönsamt att arbeta i förhållande till att gå på bidrag. Men så kan kan ju inte säga om man vill kritisera, så alltså använder man sig av ovanstående krystat komplicerade formulering, för att få det att låta som att det är nåt negativt att man tjänar pengar på att arbeta.

Avdraget är alltså till stor del en för­täckt skattesänkning för heltidsarbetande personer med god förankring på arbetsmarknaden.

Här hävdar dom att det är "förtäckt"? Vad är "förtäckt"? Ja, det är en skattesänkning på arbete. Varför kallar som skattesänkning på arbete för "skattesänkning för heltidsarbetande personer med god förankring på arbetsmarknaden"? Jo, för det låter som om det är en liten grupp, eftersom man kvalificerar begreppet "personer" två gånger. I själva verket är det där ju majoriteten av alla som arbetar. Dom pratar om i stort sett alla som har heltidsjobb. Man sänker skatten för dom. Ja, det var ju det var var hela syftet med jobbavdraget, så hur kan man då kalla det förtäckt? Sedan kommer ett klassisk kontextbyte:

Men skattesänkningar för höginkomst­tagare är bortkastade pengar om avsikten är att öka arbetsutbudet.

Ja, men det där är ju inte en skattesänkning för höginkomststagare. Det är en skattesänkning på arbete. Eller är det så att i LOs retoriska universum så skall nu alla som har jobb räknas som höginkomsttagare?

Sedan tar man upp att 36% av kostnaden av jobbavdraget går till folk med inkomster över 321 000. Låter det hemskt? Tjadu, såvitt jag kan lista ut av SCBs statistik så är det 28% av alla som har anställning som hamnar i den gruppen, och likaså 28% av alla med inkomst över 160.000, vilket man väl borde ha om man skall omfattas av skattesänkningen alls (det är 13.000 i månaden före skatt). Är det verkligen hemskt då? Det verkar vara en utmärkt välfördelad skattesäkning, med tanke på att dom flesta skattesänkningar sänker skatten mest för höginkomsttagarare, av självklara skäl.

Varför klagar då LO på att man sänker skatten på arbete? Jo, för man gör det lönsammare att arbeta även för låginkomsttagare. LO erkänner nämligen längst ner på första sidan av sammanfattningen att dom vill ha hög arbetslöshet. Lyssna på den här godbiten:

Arbetslinjen har två delar. Den första delen innebär att arbetslösa erbjuds alternativ sysselsättning för att förhindra att de förlorar sin arbetsförmåga. Därmed behöver de inte konkurrera om jobben genom att bjuda under lönerna.

Det här är en unik tokning av "arbetslinjen" (som vanligen innebär att man skall sätta folk i arbete). LOs tolkning av arbetslinjen går ut på att man med skattepengar (företrödesvis från höginkomsttagare, då) skall hindra arbetslösa från att få riktiga jobb i en karusell av bidrag och fuskjobb. Syftet med detta är att hålla lönerna på jobb för lågutbildade på en artificiellt hög nivå.

LO vill helt enkelt att arbetslösheten skall vara hög, i alla fall för lågutbildade. Ja, då är det knappast konstigt att dom kritiserar alliansens politik, som ju går ut på att sänka arbetslösheten.

---

Kanske intressanta bloggar om: lo, val2006, bloggstafett

Det visar sig att två tredjedelar är med i facket enbart för a-kassans skull. Intressant, eftersom man kan gå med i a-kassan utan att vara med i facket, och därmed tjäna lite kosing. Dessutom anser 43% att fackets relation med sossarna är för nära, och 63% anser att facket borde ägna sig mer åt situationen på arbetsplatserna och mindre åt politik.

Ja, det är Timbro som frågar, och som man frågar får man svar, men dom flesta frågorna är faktiskt mycket neutrala. Som frågan om man gick med i facket enbart för a-kassan.

Uppenbarligen är ungefär två tredjedelar av fackets medlemmar inte nöjda med vad facken sysslar med. Så nu är det dags att rösta med fötterna: Gå ur facket!

Du kan vara med i a-kassan ändå, och ärligt talat, vad hjälper facket dig med annars?

---

Kanske intressanta bloggar om: facket, lo

Jag har tidigare skrivit om sjukvården här i Frankrike, så reguljära läsare vet att den är bra, ja faktiskt bäst i världen. Det är dags för lite nya jämförelser mellan svenska och franska erfarenheter, som en bakgrund till min nästa del i mitt "valmanifest".

När man insåg att min mor hade höga levervärden, så fick hon en tid för en utltraljudsundersökning. Dels skall ju läkaren skicka en remiss, och sedan är det kö, så det tog en månad eller två, vilket med svenska mått får räknas som riktigt snabbt. När jag ville ha en tid så tog det lite mer än en vecka, vilket med franska mått är långsamt. Varför är det en sådan skillnad? En annan jämförelse kan kasta ljus på saken.

Jag går till en allmänläkare som har en egen liten mottagning, bara han. Jag gick till honom först för att han är engelsman (min Franska är fortfarande kass) och för att hans mottagning ligger på samma tunnelbanelinje som jag. Det innebär att när jag behöver ta prover måste jag gå nån annanstans. Det blir lite spring. Min flickvän å andra sidan, går till en klinik som har det mesta, till exempel mammografi. Så hon springer inte alls, för det mesta. Men till mammografin var det kö. På ett par dagar. Men eftersom man bara kan göra detta vissa dagar i månaden, så innebar det att hon behövde vänta en månad. Så hon knatade sonika ner till en annan klinik i närheten, och där hade dom tid dagen efter.

Och däri ligger själva knutpunkten. Det blir inga vårdköer om man sjukvården är privatdriven, för marknaden fyller isåfall upp den vårdbrist som är orsaken till köerna. Men med privat finansierad sjukvård så får bara rika vård, vilket vi inte vill ha. I frankrike har man läst detta med vad man i sverige kallar "vårdpeng". Staten betalar alltså mestadelen av vården (precis som i Sverige) men du får själv välja vilken vårdgivare du vill.

Det här systemet har i Frankrike skapat världens bästa vård. Den är jämlik och billigare för dom som behöver vård än i Sverige. Vårdköer är ett okänt, ja nästan obegripligt begrepp.

Så därför har jag som del 2 i mitt "valmanifest", att vi skall införa vårdpeng, och sakta privatisera dom svenska sjukhusen.

---

Kanske intressanta bloggar om: politik, val2006, vårdpeng, sjukvård

I dom aktuella opinionsundersökningarna från Skop, Demoskop och SIFO så går det dåligt för sossarna. Hurra, hurra. Låt mig därför passa på att klaga, när ingen kan påstå att jag klagar för att det går dåligt för alliansen.

I opinionsundersökningar så redvisas siffrorna ner till en tiondels procent. Detta trots att siffrrna bara är statistiskt säkerställda till en eller två procent. Den sista siffran kan alltså betraktas som helt slumpmässig. Och om ni inte tror på det, så kolla på hur många som intervjuas i undersökningarna. I Skops är det 1.087 personer. Ja, 1.087. 9% av dom svarade "vet inte" och därmed räknas inte dom. Det återstår 990 personer. Det innebär att varje person är 0,1% i den undersökningen. Demoskop frågade 1002 personer, så det är samma sak där. SIFO är lite bättre där är det 1894 personer dom har frågats, så där krävs det att två personer har bytt parti för att sista siffran skall ändras.

Varför bryr man sig över huvudtaget om att redovisa den sista siffran? KD har i skop gått från 6,8 till 6,2. Det är sex personer. Genom att redovisa detta ser det ut som KD sjunker, när det överhuvudtaget inte går att avgöra om nåt har hänt alls. I Demoskop har KD gått framåt från 5,3% till 5,5%. Det är två personer. I SIFO gick KD under samma period upp från 5,0 till 6,9. Det är en statistiskt säkerställd uppgång, vilket innebär att den med största sannolikhet reflekterar än äkta förändring i röstunderlaget. Ändå syns den inte i varken Skops eller Demoskops undersökning.

Och journalisterna hakar på såklart, och snackar om uppgångar och nedgångar som om dom vore riktiga, och bloggarna ryser och skrattar om vartannat för små förändringar som inte spelar nån roll.

Ignorera skiten, bara.

Edit: Två bloggare som tänker rösta vänster är sura rävar. 1 2 ;-)

---

Kanske intressanta bloggar om: val2006, opinionsundersökningar, statistik

Nu är det valtider, och jag tänkte presentera mitt valmanifest. Inte för att ni skall rösta på mig, för det kan ni inte. Eller, ja, ni kan säkert skriva mitt namn på valfritt partis valsedel, men risken är väl att det ogiltiförklaras. Men jag presenterar det valmanifest ni hade kunnat rösta om jag hade ställt upp. Så ni vet vad ni missar.

Och här är första delen av mitt, för Svenska förhållanden radikala valmanifest.

Jag lovar att om jag hade ställt upp hade jag lovat att införa skattespecifikationer. Det fungerar såhär: Istället för att, som idag, dra in alla skatter i en gigantisk hög (eller OK, tre; kommunal-, landstings- och statsskatt), och finansiera allt från högen, så föreslår jag att man delar upp skatterna i separata skatter, och låter varje skatt finansiera sin del.

Det är inte troligt att den här principen är genomförbar till 100%, men den är klart genomförbar för dom allra flesta skatter och det allra flesta saker som staten finansierar. Här är några exempel:

Man har en sjukförsäkring som finansierar sjukvården. Hela sjukvården skall finansieras via denna försäkring, som lämpligen sätts per landsting. Man kan tänka sig att tobaks och spritskatter går till sjukvården också. Landstingen brukar också syssla med lokaltrafik och kultur, och då får man ha separata skatter för detta.

A-kassan finansieras idag mestadels via staten. För detta bör införas en separat skatt (eller om man så vill, avgift). Socialbidrag, barnbidrag och dom flesta andra bidrag bör också finansieras med en socialförsäkringsavgift, och så vidare. Skatter som moms och fastighetsskatter, och skall såklart inte försvinna, men man skall klart specificera vad det är dom finansierar.

Skatter på energi skall växlas om från att vara elskatter till att vara skatter på miljöfarliga energiproduktionssätt. Dessa skatter skall tillsammans med andra miljöskatter gå till att subventionera miljövänlig produktion samt miljöforskning.

Varje separat skatt skall sedan skrivas ut på lönebeskedet (eller i alla fall på slutskattesedeln), inklusive arbetsgivaravgiften. (Idag är arbetgivaravgiften en dold löneskatt som få vet hur stor den är. Det borde faktiskt göras olagligt att INTE skriva ut arbetsgivararvgiften på lönebeskeden).

Resultatet med det här är att man direkt ser hur mycket olika saker kostar på skattsedeln, och ändringar av bidrag och subvensioner blir direkt synliga på lönebeskedet. Vill man till exempel öka subventionen för lokatrafiken så blir man också tvungen att höja lokaltrafikskatten. Det blir direkt uppenbart hur mycket varje del av staten kostar just dig, och hur mycket man får för pengarna. Jag tror att svenska folket kommer att bli glatt förvånat över hur billiga vissa saker är, och hur mycket pengar vi slösar på ingenting.

---

Andra bloggar om: val2006, vallöften

Socialismen är en rolig ideologi så tillvida att socialister som har fått makt demokratiskt sällan har försökt att faktiskt praktiskt genomföra den. Socialismens grundtanke är ju det gemensamma ägandet. Hur det skall se ut är olika, det sträcker sig från arbetarägda företag till det totala förstatligandet av allt, inklusive barnen. Men om vi tar Sverige som exempel, så har ingen socialdemokratisk regering på allvar försökt att införa nåt av detta. Branting kan väl vara förlåten, hans majoritet var inte så stor och det var mellankrigstid och allt. Per Albin Hansson satt också under krigs och kristider, så vi kanske kan bortförklara honom också. Men under Erlander ledde socialdemokraterna Sverige säkert och med god marginal. Då, om något, borde man ha försökt införa socialismen. Men icke.

Varför är det så? Jo, det är enkelt. Socialism fungerar inte, och när socialister kommer till makten så märker dom dels att folket inte är intresserat av ideologiskt mumbo jumbo, dom är intresserade av att få en bättre livskvalitet. Så Per Albin Hansson och Tage Erlander, dom gav folket det. Hur? Ja, genom att sätta sig i samma båt som kapitalet, som det ju heter. Socialdemokratiska regeringar har alltid använt sig av socialistisk retorik och kapitalistisk praktik. Några typiska indikationer på detta är att socialdemokraterna först omfamnade marknadsekonomin, och inte har pratat om gemensamt ägande av produktionsmedlen sedan 70-talet.

Nu får man istället när man debatterar med socialdemokrater ofta veta att socialdemokrater är för marknadsekonomi och privat ägande. Men socialism är, enligt alla definitioner, gemensamt ägande av produktionsmedlen, något som i praktiken innebär planekonomi. Har socialdemokratin ändrats?

Ja, det tror jag den har. Socialismen har förlorat kampen om ekonomi mot kapitalismen. Det har visat sig att kapitalism är bättre på att göra allt det socialisterna ville än vad socialismen är. Så sakta har man helt enkelt släppt själva socialismen. Men har man blivit liberala då? Nej, det har man inte. Man är fortfarande mycket fokuserade på att styra över folks liv och bestämma vad som är bra för dom. Och orättvisor skall fortfarande enligt socialdemokratin utrotas genom att man straffar den lycklige, inte genom att hjälpa den olycklige.

Men jag tycker det är olyckligt att man fortfarande kallar detta "socialdemokrati". Det orsakar förvirring. Vilken socialdemokrati menar man? Den gamla, demokratiska socialismen? Det Erlanderska folkhemmet? Den moderna kapitalistiska socialdemokratin?

Nej, vi behöver ett nytt namn för den här nya ideologin. "Socialliberalism" är upptaget, "maktkonservativa" är visserligen en bra beskrivning av dom flesta socialdemokratiska partier, men är inte en bra beskrivning av den mer principfasta högerfalangen inom sossarna som undviker gamla socialistiska slogans om klasskamp. Så jag föreslår: Socialkapitalism!

Ordet kan förstås på flera olika sätt, både som "före detta socialdemokrater som har omfamnat kapitalismen" eller med hänvisning till etymologin, "gemensam kapitalism". Det har använts tidigare, dels om blandekonomier, dels om det som annars vanligen kallas "statskapitalism", och om ett samhälle grundat på Keynes ekonomiska idéer. I den sista varianten är det närmast en synonym med det användandet jag nu föreslår.

Så, vad säger ni? Jag tänker i alla fall börja dela upp sossarna i socialdemokrater och socialkapitalister, för att minska förvirringen.

---

Andra bloggar om: politik, ideologi, socialism, socialkapitalism

Mårten Ström skriver att alliansen i norrbotten vill sälja ut sjukhusen i länet. Sedan säger han "Detta skall ske utan att de på en enda punkt kan redovisa villka ekonomiska konsekvenser det får och framför allt förmår de inte klargöra vad som skulle bli så mycket bättre för de människor som nyttjar sjukvården i Norrbotten." Ja, det är sant, om man har stoppat fingrarna i öronen och ignorerat 50 år av ekonomisk debatt. Planekonomi fungerar inte. Visste inte Mårten Ström det? Jo, det är klart han vet. Han bara spelar dum.

Här finns mer bloggar av mig om sjukvård, som förklarar saken lite djupare:

I Sverige har man ett sjukvårdssystem.
Det nya klassamhället, del 1: Sjukvården.
Varför exporterar vi inte vår sjukvård?
Svårigheten i att bedöma sjukvård.

Det finns två sätt att "sälja ut" offentligt sjukvård på. Det ena är på entreprenad, det andra är med ett "pengsystem" av skolpengsmodell. Att lägga ut sjukvården på entreprenad har fungerat hyfsat i Stockholm, men det har ibland också medfört absolut ingen förbättring alls, förutom att det blir lite billigare. Ett pengsystem, som man har i Frankrike, kommer förmodligen inte bli speciellt mycket billigare, men kommer att förbättra vården enormt.

Låt oss hoppas att alliansen i Norrbotten väljer det senare. Om dom gör det, och om dom vinner, såklart, kommer Norrbotten få Sveriges, ja kanske världens bästa sjukvård.

---

Kanske intressanta bloggar om: politik, sjukvård

(Återpost från i Söndags, eftersom Blogspot är puckat)

Man säger ofta att ideologier inte kan mörda, enbart individer kan det. Och det är principiellt korrekt, så klart. Samma slags argument är att säga att man inte har en kollektiv skuld. Bara för att vissa kommunister mördade, så är inte alla kommunister skyldiga till mord. Man är inte automatiskt skyldig bara för att man tillhör ett visst kollektiv. Skulden är alltid individuell. Men det betyder inte att man inte kan prata om en kommunistisk eller nazistisk eller liberal skuld.

Individernas skuld

Först och främst måste man ju inse och erkänna att människor inte är perfekta. Det finns massor av människor som tillskriver sig en ideologi utan att följa den i praktiken. Hinder kan vara allt från realpolitik till girighet, eller att man tillskriver sig ideologin enbart för att skaffa sig en legitimitet man inte har. Att en individ som gör fel därför inte automatiskt kastar en skuld över alla andra som tillskriver sig samma ideologi är ju därför uppenbart. En skugga faller enbart över andra om dom accepterar eller stöder det felaktiga beteendet. Ett exempel kan vara om ledningen för ett socialdemokratiskt parti för en rasistisk politik. Medlemmarna i partiet som accepterar detta har då givetvis en skuld att tampas med i att dom inte hindrade att detta skedde. En minoritet av medlemmarna kan vara skuldfria genom att dom protesterade, men man kan i längden inte vara medlem i ett parti som för en rasistisk politik utan att drabbas av den skulden heller, för även som protesterande medlem så accepterar man ju ändå att partiet inte ändrar sig om man är kvar som medlem.

Sprids den här skulden utanför partiet, till resten av dom som är del av ideologin? Nej. Om detta socialdemokratiska och rasistiska parti (låt oss låtsas att det är ett hypotetiskt parti vid pratar om) är med i en socialdemokratisk international, så sprids kanske en viss skam över dom andra partierna, som inte sparkar ut rasisterna, men utanför den organisationen faller givetvis ingen skuld på andra socialdemokrater.

Så, skulden hos personer ligger i ett sådant fall enbart hos dom som genomförde, stödde eller tyst tillät det felaktiga.

Ideologins skuld

Så att individer kan ha skuld är enkelt konstaterat. Att den skulden inte automatiskt sprids till andra ideologer är också självklart. Men kan det finnas någon slags skuld som sprids över ideologin självt, och alla som tillhör en ideologi? Ja, om ideologin i sig innehåller element som är eller leder till nåt felaktigt, så är alla som tillskriver sig ideologin delaktiga i att förespråka det dåliga. Uppenbara exempel är nazism, vars ideologi innehåller ett i sig dåligt judehat, och som leder till förföljelser av människor baserat på etnicitet, sexuell läggning eller politiska åsikter. Nazismen är alltså i sig ondskefull, och alla nazister har del i nazismens skuld, då dom förespråkar en omoralisk politik.

Mindre uppenbart blir det om resultatet av ideologins genomförande inte är det som ideologin påstår sig eftersträva. Låt oss ta anarko-kapitalism som exempel. Det är ett bra exempel då ingen har försökt genomföra den än, så anarko-kapitalismen kan inte sägas ha nån skuld eftersom ingen någonsin har dött av den. Anarko-kapitalismen är en utopisk variant av liberalism, som vill avskaffa alla monopolet på lag och ordning. Man vill alltså ha flera konkurrerande lagsystem och polisstyrkor. För dom flesta är det rätt uppenbart att det inte fungerar på det sätt anarko-kapitalister tänker sig. För dom som tror på anarko-kapitalismen har jag tidigare skrivit en längre artikel i frågan. Kort sagt menar anarko-kapitalister att man med konkurrens inte kommer få ineffektiva lagsystem och övergrepp, för om ett rättsväsende uppför sig illa så kommer folk gå över till ett annat. Men istället kommer rättsystemen så klart snart hamna i mindre krig med varandra, och samhället kommer bli ett laglöst maffiasamhälle. Inte bara skulle massor av människor dö i skärmytslingarna, ekonomin skulle gå sämre, och många skulle hamna i fattigdom. Anarko-kapitalister vill ju också avskaffa alla sociala skyddsnät och offentlig skola och sjukvård, med det resultatet att samhället snabbt skulle bli ett mycket orättvist klassamhälle.

Så ja, jag måste säga att ideologier kan ha skuld, när det är idéerna som leder till dödandet. Det är i det läget farligt att säga att det bara är dom individer som genomförde det som har skuld, för det tillåter andra med samma ideologi att göra samma sak igen.

Ideologers skuld

Så individer kan ha skuld, och en ideologi som förespråkar en politik som leder till människors död har också en skuld. Men har då människor som förespråkar en viss ideologi en skuld?

I exemplet med anarko-kapitalism ovan, så är det som jag absolut tror kommer hända precis tvärtom mot vad anarko-kapitalister faktiskt avser skall hända, och vad dom tror skall hända. Eftersom ingen har försökt införa anarko-kapitalism så finns det en teoretisk möjlighet att jag har fel, även om det faktum att få människor är anarko-kapitalister efter att dom har fyllt tjugo tycks indikera att även anarko-kapitalister brukar komma fram till att det inte fungerar efter ett tag. Men så länge man inte har försökt genomföra en ideologi så är ju både ideologin och därmed ideologerna rimligen att se som skuldfria.

Efter att man har försökt genomföra den, och resultatet har varit mångas död, då har ideologin en skuld, och dom personer som försökte genomföra den har också skulden, då dom borde ha insett att det inte fungerade och stoppade experimentet innan det gick åt helvete.

Men har dom anhängare av ideologin som inte var inblandade i försöket en skuld? Inte alltid. I fallet Nazism är det klart att så är fallet, då man direkt förespråkar en mordisk politik. Men i dom fall där ideologins effekter inte är den avsiktliga, så behöver det inte vara så. Man kan anse att människor som vill införa en ideologi som är bevisbart mordisk för onda, okunniga eller blåögda, men i grund och botten blir det nog en åsiktsfråga om dom har en skuld eller inte. Kanske har dom en liten, liten skuld i att andra länder sedan försöker införa samma ideologi igen. Men det viktiga här är att när man säger att en ideologi har skuld så betyder inte det att alla som är anhängare av ideologin är automatiskt medskyldiga.

---

Kanske intressanta bloggar om: politik, ideologi, skuld

(Återpost från igår, eftersom blogspot är puckat).

I vårt sökande efter effektiva sätt att slippa ta motståndarens argument på allvar, så har vi nu kommit till sanningsmodifikation. Det går ut på att man tar en massa sanningar och använder tveksam logik eller rena missförstånd, gärna genom att ignorera kontext, för att komma fram till nåt som är komplett fel, vilket man sedan hävdar med stort patos.

Ett av det vanligaste och tydligaste exemplen på detta är det faktum att liberaler är mördare. Det vet ju alla att det är så, och här får du reda på hur du genom stegvis sanningsmodifikation bevisar att så är fallet.

1. Pinochets ekonomiska politik var mindre socialistisk än Allendes. Detta är otvetydiga fakta. Även liberaler håller med om detta.
2. Socialism är bra, så alltså var Pinochets politik dålig.
   
3. Nyliberalism är dåligt. Alltså var Pinochets politik nyliberal.
   
4. Eftersom Pinochets politik var nyliberal så måste Pinochet vara nyliberal.
5. Alla liberaler är del av en internationell konspiration för att förtrycka arbetare.
6. Alltså samarbetar alla liberaler, inklusive Folkpartiet och Pinochet.
   
7. Folkpartiet stödjer alltså Pinochet.
   
8. Alltså är liberaler mördare.

Det här exemplet sysslar mest med kass logik. Mer subtil sanningsmodifikation är om man har påståenden som alla är korrekta inom en viss kontext, men man byter kontext på vägen.

Såhär:

1. Dom personer som är bosatta i områden ockuperade av Israel, har inte samma rättigheter som dom som är Israeliska medborgare.Om
2. Om man anser ockupationen som legitim så är denna skillnad i rättigheter orättvis.
   
3. an man kalla det för apartheid. Det är lite överdrivet, men får fram poängen bra.
4. Apartheid betyder strikt sett att man behandlar medborgare olika beroende på etnicitet.
5. Eftersom Israel sysslar med apartheid enligt punkt 3, så måste alltså Israel behandla sine medborgare olika.

Du kan alltså lugnt hävda att icke-judiska medborgare har sämre rättigheter än judiska medborgare i Israel. Om nån påpekar att det inte alls är så, så kan du med hänvisning till ovanstående logik bevisa att det MÅSTE vara så, och att om det inte är så så är det verkligheten som har fel.

---

Intressant om: retorik, stjälpdigsjälv

Angående Esbatis hyllning till Castro frågar Kalle Larsson om liberala hjärnor klarar en analys av Castro som har mer än en dimension. Javisst klarar vi det. De flesta liberalers analys av Castro brukar vara mångdimentionella. Frågan är om Esbatis analys är det. Och svaret måste vara att den är mångdimensionell enbart med stor ovilja. Artikeln är i själva verket är nästan helt ohämmad hyllning till Castro.

"Fidel Castro kommer att hyllas runtom i världen. Hans oerhörda popularitet i världens alla hörn beror knappast på att han ledde det kubanska kommunistpartiet - för övrigt bildat först sju år efter revolutionen. Det han som få andra lyckats personifiera för många, är hoppet om värdighet, om befrielse från imperialismens ok, möjligheten att bygga en egen framtid."

Sådär låter större delen av artikeln. Det är en närmast ohämmad Castro-dyrkan som rinner ur Esbatis fingrar dom ett ystert och kärleksfullt vattenfall. Men den är bara nästan ohämmad. För ingen människa med vett och sans kan ju hävda att Cuba är en demokrati. Så Esbati ser sig tvungen att erkänna att Castro är en diktator:

"Castro har varit en diktator. Han har dikterat det politiska livet på Kuba. Han har varit lagen och konstitutionen. Han har lett en enpartistat med inskränkt yttrande- och organisationsfrihet. Han har varit den yttersta ansvariga för att människor fängslats och trakasserats på grund av sina politiska åsikter. Han och hans skäggiga kamrater avskaffade inte demokratiska fri- och rättigheter." (Jag misstänker att Esbati menar att säga att dom inte införde demokratiska fri-och rättigheter).

Men detta är all kritik som framförs. Och det kan knappt en kallas kritik, utan är bara ett konstaterande av ofrånkomliga fakta. Fakta han måste nämna för att inte för all framtid avfärdas som en knäppgök. Men efter att han har klarat av detta, så är det bara lovord. I den vidare analysen menar Esbati att disktaturen inte var Castros fel utan berodde på "brist på demokratiska traditioner och det kalla krigets logik". Vi får reda på att det är farligare att vara oppositionell i Columbia än i Kuba, som om detta på nåt vis gör det okej att förtrycka oppositionen. Och enligt Esbati så "har de sociala framstegen på Kuba gett människor ett större inflytande över samhällsutvecklingen än i många andra formella demokratier i den fattiga världen". Det är säkert sant. Både Kuba och Nordkorea är ju formellt demokratier.

Att Kuba är mindre förtryckande än andra diktaturer är bara en variant av den gamla vanliga diktatorundanflykten. "Jo, visst han fängslar och dödar folk, men tågen går ju i tid/han fick ju ekonomin på fötter/sjukhusen är bra." Det håller inte. Man kan inte förtrycka folk med undanflykten att dom har det bättre så, för det är inte upp till dig att bestämma. Det är upp till folket att bestämma, och det kan dom bara göra i en demokrati. Det är detta som Esbati, Larsson och resten av diktaturkramarna i vänstern inte har förstått.


Så Esbatis artikel är inte "mångdimensionell" i nån rimlig mening. Det är inte ett försök att göra en oberoende, opartisk analys av Castros gärning. Den är en endimensionell dyrkan av Castro som fantastisk superhjälte, som gör en snabb gir för att slippa krocka med verkligheten, men lika snabbt är tillbaka på sin motorväg, i 140 knyck i fel riktning.

Intressant om ali esbati, kalle larsson, vänsterpartiet, castro, cuba, politik

Det har slagit mig att kvalitén på dom populäraste bloggarna (om man räknar i klick) är av mycket varierande kvalitet. Dels finns det ju dom stora välkända politikerna, men blandat med detta på toppen är ofta bloggar som inte kan betraktas som något annat är sinnesjuka.Och jag menar inte inte "löjliga", utan bloggar av folk som är seriöst paranoida och lagda åt konspirationsteorier eller bara sysslar med osammanhängande aggressivt svammel riktat åt nån mer eller mindre imaginär motståndare.

Och det här tror jag är ett problem för bloggosfären, men jag vet inte riktigt hur det skall ordnas. Tidningar har ju redaktioner som sorterar bort dom värsta galenskaperna, och dom tidningar som inte gör det blir snart helt fulla av enbart knäppgökar och får antingen en liten läsekrets av andra knäppgökar eller försvinner helt. Men på internet finns inget sånt filter. Tvärtom tycks dom sensationsskapande rubrikerna och arga utfallen dra till sig folk. Jag skrev nästan läsare, men läser dom verkligen inläggen? Dom flesta klickar nog bara, skummar igenom, tänker "knäppgök" och klickare vidare. Men det är ju nog för att räknas, och nog för att komma högt i alla bloggranknignar. Och det i sin tur spär såklart på bloggenergin hos bloggtomten som skriver mer inlägg och får ännu mer klick.

Så den stora frågan är: Kan man göra nåt åt det här, och isåfall vad? Hur skall man göra för att skapa en "kvalitetssäkrad" bloggosfär utan att återgå till redaktioner och tidningslik publicering?

Kom med idéerna!

---

Andra bloggar om: bloggosfären

Chomsky har blivit intervjuad angående konflikten i mellanöstern. Av någon anlending blir han det ofta, trots att han inte vet nåt speciellt mycket om den. Chomsy blir ofta intervjuad om saker han inte känner till, vilket är ett mysterium av den högre graden.

Angående den senaste tidens händelser blev han intervjuad i Democracy Now, där han börjar med att förklara att han inte har nån insides information. Senare i intervjun kommer det här guldkornet:

"Gaza, itself, the latest phase, began on June 24. It was when Israel abducted two Gaza civilians, a doctor and his brother. We don't know their names. You don’t know the names of victims. They were taken to Israel, presumably, and nobody knows their fate."

OK, så Noam Chomsky, som hävdar att han inte vet mer än några andra, vet ändå nåt ingen annan vet: Att dom personer som Israel arresterade den 24:e Juni var civila, och en doktor och hans bror. Detta vet Chomsky. Men han vet inte vad dom heter. Det är enligt Wikipedia Chomsky som är källan till dom här påståendena.

Hur exakt vet Chomsky att dom är civila, och en doktor och hans bror, när han inte vet vilka dom är och vad dom heter och Chomsky inte har nån insidesinformation? Enkelt: Han blåljuger. Chomsky hittar på att dom är civila, och han klämmer i med att det är en doktor och hans bror för det låter bra och skapar sympati. Israel hävdar att dom arresterade personerna är militanta Hamas-medlemmar. Är dom det? Är Israels arrest försvarbar? Det vet inte jag, och mer intressant, det vet inte Noam Chomsky heller. Men han påstår saker ändå.

Ändring: Det visar sig att Los Angeles times vet precis vilka det är, och lika så resten av världens media. Det är en läkarstudent och hans bror.

They were identified by neighbors as brothers Osama Muamar, 31, a medical student who returned from Sudan last week, and Mustafa, a 20-year-old university student in Gaza.

Noam Chomsky hittade inte på det. Det han hittar på för att få sympati är påståendet "Man vet inte vad dom heter", nåt han klämmer i med för att få Israel att framstå som ondare och brutalare än dom är. Resultatet är såklart att kritiskt tänkande människor reagerar. Hur fan kan man veta att dom är bröder utan att veta vad dom heter? Det kan man inte. Chomsky ljuger. Likaså är det en lögn att vi inte vet deras "öde". Även detta en lögn för att öka sympatin för bröderna och få Israel att framstå som brutalt och mordiskt. Faktum är att dom sitter i Israeliskt förvar/fängelse. (Slut på ändring.)

Angående Hizbollahs raketattacker mot Israel så säger han följande:

Yeah. Well, he's correct that hundreds of rockets have been fired, and naturally that has to be stopped. But he didn't mention, or maybe at least in this comment, that the rockets were fired after the heavy Israeli attacks against Lebanon, which killed -- well, latest reports, maybe 60 or so people and destroyed a lot of infrastructure.

Årets konflikt började den 12:e juli med att Hizbollah attackerade, med ganater och raketer, den Israeliska byn Shlomi, för att sedan attackera Israelisk soldater. Hizbollah har även innan sysslad med att göra mindre attacker mot Israel, trots att Israel drog sig ur Libanon år 2000. Chomskt försöker alltså hävda att det var Israel som startade den här aggressionen. Det är en lögn, och det vet han. Han är ju inte omedveten om Hizbollahs handlingar:

And there's a difference, incidentally, between abduction of civilians and abduction of soldiers. Even international humanitarian law makes that distinction.

Ja, men glöm inte att dom Israel kidnappade definitivt är civila är ju nåt Chomsky har hittat på själv. Varför skulle Chomky ljuga? Två anledningar. Ett, han vill ha uppmärksamhet och respekt. Det får han inom vänstern, genom att säga det vänstern vill höra. Dessutom är det nog helt enkelt så att Chomsky inte ser konflikten i mellanöstern på ett normalt moraliskt sätt, vilket man märker av följande citat från samma artikel, där han kommenterar att Hizbollah startade attackerna mot Israel:

It's a very -- mind you -- very irresponsible act. It subjects Lebanese to possible -- certainly to plenty of terror and possible extreme disaster. Whether it can achieve any result, either in the secondary question of freeing prisoners or the primary question of some form of solidarity with the people of Gaza, I hope so, but I wouldn't rank the probabilities very high.

Hans problem med Hizbollahs aggression mot Israel, är inte att det är en aggression, inte att dom skjuter på civila Israeler, utan att det har en låg chans att lyckas! Tydligen så är det helt okej att mörda civila, eller i alla fall civila israeler, så länge man har en bra chans att få politiska fördelar av det! Chomsky visar tydligt att han är en del av den totala moraliska kollaps vi vanligen kallar "vänster". Mord är inga problem, bara man mördar rätt, tydligen.



Ps. Chomsky vore inte Chomsky om han nöjer sig inte med rena lögner. Angående huruvida Syrien och Libanon ligger bakom Hizbollahs actioner så säger han såhär:

Well, the fact is that we have no information about that, and I doubt very much that the people who are writing it have any information. And frankly, I doubt that U.S. intelligence has any information. It's certainly plausible. I mean, there's no doubt that there are connections, probably strong connections, between Hezbollah and Syria and Iran, but whether those connections were instrumental in motivating these latest actions, I don't think we have the slightest idea. You can guess anything you’d like. It's a possibility. In fact, even a probability. But on the other hand, there's every reason to believe that Hezbollah has its own motivations, maybe the ones that Hearst and the Financial Times and others are pointing to. That seems plausible, too. Much more plausible, in fact.

Han säger alltså här först att ingen vet, och att dom som påstår sig ha information i frågan ljuger. Sedan säger han att det förmodligen är sant. Fast det är ännu mer förmodligen inte sant. Så vad sa han egentligen? Ingenting, som vanligt.

Edit: Och även här proclamerar Chomsky världens okunnighet. Man KAN inte veta saker, som folk faktiskt vet. Chomsky verkar tro att ingen vet mer än han, eller bortförklara sin okunskap med att man inte kan veta.

---

Andra bloggar om: Hizbollah, Noam Chomsky, Israel, Mellanöstern
Amir Sariaslan har översatt intervjun till svenska.
Intressant.se

Nyamko Sabunis förslag om att kontrollera underlivet på alla högstadieflickor tycker jag kanske är lite märkligt och överreagerande, men en sak förstår jag inte i kritiken, och det är påståendena om att det är kränkande. Vad jag vet utförs en sådan kontroll redan. På pojkar. Iaf gjorde de det på min tid. Alla killar gick ner till en läkare, drog ner brallan och fick pillesnoppen klämd på för att kolla att allt stod väl till.

Var det pinsamt? Ja. Men var det förnedrande? Nej. Och var det kränkande? Nej.

Jag fattar ärligt talat inte vad som skulle vara så kränkande med att man kollar att allt står rätt till hos högstadietjejer.

Däremot fattar jag två andra saker. För det första att om nåt är grovt kränkande så är det att enbart peka ut vissa etniska grupper, och kontrollera dom. Det är en kränkning som heter duga. Rojas förslag på det hållet är helt fel, och därmed har han gjort ett andra grovt snedsteg åt rasismens håll. Three strikes and you are out, som det heter Rojas. Nu får du faktiskt försöka bevisa att du fattar att liberalism innefattar lika rättigheter för alla.

För det andra fattar jag att om man kontrollerar flickor i tonåren kommer övergreppen bara ske efter kontrollerna. Och jag tycker väl också att man borde anstränga sig mer för att förhindra dom övergreppen här än att straffa folk efteråt.


En grej jag inte fattar är varför man tillåter grova övergrepp på pojkars snoppar. Men det får väl bli ett annat inlägg.

---

Andra bloggar om: politik, gynkontroll, nyamko sabuni, mauricio rojas
Intressant.se

Idag, när jag skrev ett helt annat inlägg som jag inte har postat än, så lade jag märke till likheten mellan hur en ung nyliberals idologiska utveckling går till och det som kallas sönderfallskedjor.

Unga liberaler brukar starta sitt politiska liv i tonåren, ofta som fanatiska objektivister, och ibland till och med som anarko-kapitalister. Det tillståndet är dock vanligen övergående, precis som om dom vore radioaktiva ämnen. Och under processen att gå från en inställning till en annan så frigörs också enorma mängder energi, oftast via debattforum på internet. Så liberalismens sönderfallskedja ser ut såhär:

Nuklid	Sönderfallstyp	Halveringstid	Sönderfalls-energi
Anarko-kapitalist	Brutalslakt på internetforum	0,04 år	1307 inlägg
Objektivist	Uppklippande av cirkelargument	3,23 år	1638 inlägg
Nyliberal	Självinsikt	7,12 år	4959 inlägg
"Bara liberal"	Upphörande att associera "social" med "socialist".	1,5 år	2 inlägg
Social-liberal	Stabilt.

Socialister har två sönderfallskedjor. Energin mäts dock i antal demontrationsplakat. Den första ser ut såhär:

Nuklid	Sönderfallstyp	Halveringstid	Sönderfalls- energi
Socialist	Besvikelse med socialdemokratiska partiet	2,23 år	5,07 plakat
Kommunist	Besvikelse med kommunistiska partiet	1,52 år	20,2 plakat
Maoist	Besvikelse med Kinas utveckling	0,34 år	58,3 plakat
Anarko-kommunist	Irritation över andra anarko-kommunisters bristande radikalitet	0,12 år	1,3 plakat
Individuell anarkist	Självinsikt	105,3 år	Artikeln varför jag blev liberal" i DN.
Liberal	Beror på typ, se tabell ovan.

Den andra sönderfallskedjan är den här:

Nuklid	Sönderfallstyp	Halveringstid	Sönderfalls-energi
Socialist	Demokratisk insikt	1,15 år	15,47 plakat
Socialdemokrat	Cynicim	5,38 år	125,8 plakat
Maktkonservativ gråsosse	Den politiska världens stabilaste ämne. Så stabil att till och med dess barn och barnbarn är gråsossar.

---

Andra bloggar om: politik, ideologi, humor

Intressant.se

Sossarna är inte så förtjusta i friskolesystemet. Vänstern argumenterar öppet för att ta bort det. Men vad för resultat hade vi egentligen av den kommunala skolan? När staten talar om vem som skall gå var, då kommer detta resultera i en segregering på ett eller annat sätt, därför att man klumpar ihop folk i grupper och trycker in dom på samma plats. I den kommunala skolan innebär det att dom invandrarbarn, som tack vare sossarnas invandringspolitik alla hamnar i förortsgetton, hamnar i samma skola, och segregering uppstår.

När staten driver skolor, så tappar skolledningen den viktiga länken mellan makt och ansvar, och skolorna blir skit. Det beror på att det enda sättet att utdela ansvar för ledningen i en kommunal skola är att rösta in ett parti i kommunen som har som ett av vallöftena att sparka skolledningen. Men eftersom man röstar om massa saker, så är det osannolikt att det parti som håller makten i en kommun blir bortröstade på en enda fråga. Skolledningen slutar bry sig om kvalitén på utbildningen, och det blir viktigare att hålla sig väl med den politiska ledningen för att få mer budget. Och om eleverna flyr till bättre skolor så är det dock inget problem, ledningen kan sitta kvar, och skolan kan arbeta med färre elever. Skolan är ju finansierad av kommunen. För att bryta detta MÅSTE man ha ett skolpengssystem med privata skolor. Det finns inga alternativ, som jag känner till. I ett skolpengssystem så kan föräldrarna sätta sina barn i bra skolor istället för dåliga. Privata friskolor måste vara bra, för att få tillräckligt med elever för att gå runt. En dålig friskola kommer alltså att antingen bli bra, eller försvinna. Dåliga friskolor kan helt enkelt inte förekomma i det långa loppet.

Och vi vet nu, efter 10 år av friskolesystem, att det fungerar. Till och med flumvänstern i miljöpartiet har insett detta. Sossarna försöker tysta ner sanningen i ett försök att slippa erkänna att dom hade fel, och i debatten med Reinfeldt försökte till och med Göran Persson ta åt sig äran för friskolorna.

I USA kämpar många republikaner för en variant av skolpeng som kallas "vouchers". Vänsterfalangen inom amerikansk politik är helt emot detta, på samma diffusa "rättvisegrunder" som den svenska vänstern. Istället kvarstår ett system där fattiga, ofta svarta eller latinamerikaner, går i innerstadsskolor och får usel utbildning, medans medelklassen går i bra kommunala skolor i "suburbia", och dom rika skickar sina barn till dom bästa, dyra, privatskolorna. En politik helt inspirerad av socialdemokratins märkliga dogmer, är idag en av dom största skaparna av klasskillnader i USA. Samma problem ser vi här i Frankrike, fast innerstad och förort i vanlig europeisk modell har bytt platser med varandra jämfört med USA.

Slutsatsen kan bara vara en: Endast liberalism kan avskaffa dom sista resterna av klassamhället. Socialistisk politik gör bara problemen värre.

---

Här är del1 och del2 i samma serie.
Andra bloggar om: politik, skolan, friskolor, klasser, klassamhället
Intressant.se

I min förra artikel om hur du skyddar dig själv från att lära dig nåt eller erkänna att du har fel fick du lära dig hur du använder nyspråk för att förhindra vettig debatt. Skulle detta misslyckas så finns som tur fler knep. Ett populärt knep kallas "halmgubbeargument", och det går ut på att istället för att lyssna på vad motståndaren säger, och argumentera emot det, så skiter du i vad motståndaren säger, och argumenterar emot nånting helt annat. På det viset slipper du riskera att märka att det motståndaren säger faktiskt är korrekt.

Det bästa halmgubbeknepet är att ha fördomar om folk och om åsiktsgrupperingar. Till exempel vet vi ju att alla liberaler vill införa privata sjukförsäkringar, och avskaffa den kommunala finansieringen av skolan. Alltså kan din konversation med en liberal se ut såhär:

Liberalen: "Vi har för hög skatt i Sverige, det är skadligt för ekonomin."
Du svarar: "Att ha offentligt finansierade skolor är i själva verket bra för ekonomin, eftersom vi får en högutbildad befolkning vilket är nödvändigt i dagens högteknologiska värld."

Eller:

Liberalen: "Det är ett problem med dom långa vårdköerna."
Du svarar: "Det är faktiskt väldigt få i Sverige som vill se ett vårdsystem av amerikansk typ där bra vård är förbehållet rika".

Som du ser har du nu helt sluppit ta liberalens argument på allvar. Det här fungerar lika bra mot andra ideologier:

Kommunist: "Sverige har rekord i antalet sjukskrivna."
Du svarar: "Jag förstår att du vill skicka dom till arbetsläger i gulag, men vi har faktiskt rättigheter i det här landet."

Det här är ett effektivt sätt att helt ignorera vad folk faktiskt säger, och ändå kunna fortsätta att argumentera mot dom. Pröva, så ser du!

Andra (intressanta) bloggar om: retorik, halmgubbar, stjälpdigsjälv

Intressant.se har gjorts om. Man skall ha fler kriterier för vad som är intressant, och framförallt har Johan Larsson nu slagit ihop pingandet för alla sina bloggportaler så att man pingar allt på en gång.

För han har ju en hel hög med bloggportaler. Och hur dom hänger ihop är inte helt uppenbart, och dom hänvisar till varandra i instruktionerna. Varför man går till nyligen.se för att pinga saker så det dyker upp på bloggar.se är ju kanske inte självklart, även om det finns en slags minimalistisk logik bakom det hela. Nu har jag slagits med det hela dagen, och det här inte helt lätt att få ihop allt. Vad som skulle behövas är en lång pedagogisk beskrivning för hur man i ett svep hamnar med på allihop. Så jag försöker här:

1. Skriv ett bra och intressant blogginlägg.


2. Märk upp blogginlägget med bloggar.se's taggar. Det gör du enklast genom att lägga till bloggar.se's lilla "bookmarklet" till din toolbar, och klicka på den när du skall tagga blogginlägget. Dom länkarna som genereras av den börjar med "Andra bloggar om: " vilket gör det lämpligt att lägga dom länkarna sist. Praktiskt för dina läsare också, som får smidiga länkar till vad andra tycker om saken.


3. Länka nånstans i inlägget till http://intressant.se/intressant. Man kan lägga länken under taggarna ovan, till exempel.


4. Spara inlägget och se till att du har ett giltigt Atom eller RSS-flöde för din blogg. Det kollar du genom att använda en validerare. Skriv in länken till framsidan på din blogg och kolla att valideraren är glad.


5. Kolla att ditt Atom eller rss-flöde innehåller hela inlägget, och framförallt att länkarna till bloggar.se och intressant.se är med, som länkar (och inte bara text). Det kan du oftast kolla genom att skriva in adressen till ditt flöde i din webbläsare. Det är också bra att dubbelkolla att allt är bra genom en extern RSS-läsare. Jag håller koll på min RSS genom att ha prenumererat på mig själv i Googles blogg-läsare.


6. När allt är bra, ditt Atom eller RSS-flöde ser fint ut, länkarna är där dom skall och inlägget är intressant, då pingar du nyligen.se.

Det där skall då vara alltihop, tror jag. Och det får vi reda på, om jag nu äntligen lyckas att komma med på alla portalerna. Håll tummarna!

Andra bloggar om: bloggportaler, intressant.se, bloggosfären

Idag är det Frankrikes nationaldag, 217 år sedan man stormade Bastille. Det blir fina fyrverkerier. Efter att ha slagits med större delen av Paris med omnejd för att få bra fyrverkeriåskådningplats har jag kommit fram till att bästa stället att se fyrverkerierna är min lägenhet. Det är lite långt borta, men man har fri syn och slipper trängas, och har full tillgång till hela barskåpet utan att behöva släpa med det på tunnelbanan.

Andra bloggar om: frankrike, fyrverkerier

I den politiska debatten finns det många knep. Vad jag dom senaste åren har insett är att dom flesta av dessa knep används inte för att lura andra, eller komma med retoriska poänger, utan för att lura sig själv. Man använder sig av knepen för att på olika sätt slippa lära sig nåt nytt, och framförallt för att slippa inse att man har fel i nåt. Jag har mer och mer kommit att betrakta intelligens som förmågan att erkänna att man hade fel när man blir överbevisad.

Så jag tänkte ta upp lite olika knep du kan använda för att slippa blir smart, och jag börjar med med "nyspråk".

Nyspråk är när man definierar om ord till att betyda nåt annat än dom betyder, gärna sin absoluta motsats. Ordet kommer från George Orwells 1984, där "newspeak" är den officiella jargongen, ett språk som är avsett att hindra folk att tänka felaktiga tankar. Det låter kanske löjligt att språk skulle kunna hindra vissa tankar, men det funkar förvånansvärt bra. Det är också enkelt och svårkritiserbart, för ord betyder ju det man menar med dom. Det finns inte nån objektivt korrekt eller inkorrekt mening av ett ord. Men ord har allmänna betydelser, och många ord har associationer.

Det enklaste sättet du kan hindra dig själv från att inse att du har fel är att omdefiniera ett ord med associationer till att betyda sin motsats. Genom att omdefiniera ett negativt ord till sin motsats kan man få nåtbra att verka dåligt. Om du till exempel vill få det att framstå som att det är fel att få betalt för ditt arbete, så kan du omdefiniera "slaveri" som att man får betalt för sitt arbete. Normalt sätt betyder slaveri att man är tvungen att arbeta utan att få betalt, men genom att omdefiniera ordet slaveri till sin motsats kan man pratar om "löneslaveri", ett koncept som med ordens normala betydelse är rent nonsens. En löneslav i normalt språkbruk är en obetald person som får betalt, vilket ju är en omöjlighet. Men med denna nya betydelse är en löneslav en betald person som får betalt. Fullt normalt. Och inte heller är det nåt fel i detta. Men när vi bytte betydelse av ordet från "obetald tvångsarbetare" till "anställd" slutade det vara nåt fel med ordet "slaveri". Men associationerna försvinner ju inte. För vi associerar fortfarande ordet "slav" till människor som är förtryckta, rika människors ägodelar som man kan göra vad man vill med. Genom att kalla anställda för "slavar" får vi det att framstå som om den som anställer folk är ett ondskefullt monster. Med den här enkla omdefinieringen kan vi nu lura i oss själva att arbete är dåligt och företag onda.

Det här knepet fungerar åt båda hållen. Genom att till exempel kalla en invasion för "befrielse", eller kalla "terror" för "strategi" kan man få det att låta som om dom som blir invaderade är glada över ett bli invaderade, och man kan få det att låta som massbombningar är nåt om är vettigt och rationellt och inte alls tar död på så många. Man kan också kalla missiler för "intelligenta" och därmed få dom att framstå som trevliga saker som man bjuder på middag när dom oväntat hälsar på.

Det sista man kan använda nyspråk till är att hindra kommunikation. Det brukar hindra kommunikation åt båda hållen, men här får du komma ihåg att du inte är intresserad av att övertyga andra om att dom har fel, du är bara intresserad av att hindra dom att bevisa att du har fel. Ett exempel är att definiera om "demokrati" till att betyda att man inte har några grundlagsskyddade rättigheter. Den omdefinitionen är dessutom extra lurig, eftersom det var ett rätt vanligt bruk av ordet. På 1700-talet. I en demokrati med den definitionen kan folk rösta om vilka strumpor du skall ha, eller kasta dig till lejonen, om bara mer än hälften anser att du skall kastas till lejonen. Det är ju inte alls bra.

Nu kan du göra två saker. Dels kan du envisas med att använda den här ovanliga definitionen, men aldrig tala om det för folk. Då kommer dom inte förstå vad du säger, och genom att envisas med att tolka det som säger enligt dina egna definitioner, så garanterar du dessutom att du aldrig fattar vad dom säger. All praktisk debatt är hopplös, och du slipper lära dig nåt. Skitbra. Du kan till exempel förklara att Storbrittanien inte är en demokrati (dom här nämligen ingen grundlag). Det kommer garanterat göra folk förvirrade eller förbannade, och dom som är förbannade kan du ju ignorera eftersom dom är otrevliga, och Hepp! så slipper du lyssna på deras motargument även om dom anpassar sig efter ditt språkbruk. Du kan dessutom deklarera att eftersom Sverige är en demokrati (i den vanliga betydelsen) så har medborgarna inga rättigheter (enligt din betydelse). Du kan alltså helt lurigt byta fram och tillbaka mellan definitionerna, för att bevisa nåt som är fullständigt fel.

På det här sättet kan du slippa lyssna på argument och fakta. Du är nu på bra väg på att stjälpa dig själv ur sanningens obekväma pinnstol ner i lögnens mjuka drömsäng. Lycka till!

Andra bloggar om: politik, retorik, stjälpdigsjälv, nyspråk

Sossarna har alltid betraktat invandrare som små barn som man måste ta hand om. Är det grundat i rasism? Nej, sossarna betraktar ALLA som små korkade barn som sossarna måste ta hand om. Det blir bara extra uppenbart när det gäller invandringen, eftersom invandrarna inte har nån praktiskt möjlighet att protestera eller rösta bort sossarna när deras mammiga detaljstyrande blir problematiskt.

Jens Orbacks senaste förslag går ut på att flyktingar skall förlora sin dagersättning om dom flyttar till annan ort än den som är anvisad. Det innebär i praktiken att dom skall placeras i dom flyktingmottagningar som finns på olika orter runt om i landet, oh att dom alltså inte får flytta därifrån. Det är ett märkligt förslag. Dels börjar flyktingmottagningarna allt mer likna fångläger. Dels flyttar dom asylsökande som inte vill bo i lägren oftast till vänner och lansmän i storstäderna. Det är säkert roligare för dom, och dessutom slipper ju staten stå för bostad. Vad är problemet, Jens Orback? Blir du sur när du inte kan leka med flyktingar som andra leker med dockor? Måste du bestämma var dom skall bo? Vad är nästa steg, skall du bestämma vad dom äter och när dom skiter också?

Det andra förslaget är att om man går på kurserna i svenska för invandrare och samhällsinformation, så skall man få högre bidrag. Man skall få betalt för att lära sig svenska alltså. OK, det är väl iofs inte ett helt vansinnigt förslag. Men notera att när folkpartiet försöker skapa incitament för invandrare att lära sig svenska, och pratar om hur viktigt det är att man kan språket (det är otroligt viktigt, faktiskt) så har sossarna som en man ställt sig upp och hävdat att fp flörtar med invandrarfientliga krafter. När får vi se Jens Orback ställa sig upp och hävda att han flörtar med invandrarfientliga krafter? När får vi se Göran Persson huffande och puffande implicera att sossarnas röster är för att dom lockar rasistiska väljare?

Andra bloggar om: politik, invandring, socialdemokraterna, jensorback

När jag bodde vid Globen så handlade jag oftast på Ica där. Affären skröt, helt välförtjänt, om att dom hade vid nåt tillfälle blivit utsedd till sveriges bästa matvaruaffär. Och den var, och är säkert fortfarande, mycket bra. En stor kött och fisk disk med massa delikatesser, bra grönsaksavdelning, osv.

Här i Frankrike handlar jag oftast hos Monoprix. Den är nästan lika bra som Ica-Globen. Det som är sämre är grönsaksavdelningen, och köttdisken. Men så har vi ju en slaktare precis bredvid. Fiskdisken är dock bättre, och trots att buriken har mycket mindre yta finns det mer att välja på av det mesta. I synnerhet mejerivaror, där det ju finns många sorters crème fraîche, massor av olika typer av mjölk och ostar till förbannelse.

Så har jag haft turen att hamna bredvid en bra affär här också? Nej. Detta är en mycket liten och dålig Monoprix. Dom flesta andra är gigantiska affärer som är rena matparadisen. Ica-Globen, släng er i väggen!

Behöver jag säga att jag har blivit tvungen att börja banta och gå på gym? Livet är hårt om man gillar mat i Frankrike. Hur fransmän håller sig så smala kommer jag nog aldrig fatta.

Andra bloggar om: frankrike, matvaruhandel

Via Håkan hittade jag den här artikeln av Hans Bergström i DN. Hans slutkläm är oerhört träffande:

"Enligt statsministern ska privata företag inom skola och sjukvård, som kunde bli framtida exportföretag för Sverige, förbjudas - medan en storsatsning ska göras på vedeldning. Detta kallas En vision för Sverige."

Och den är träffande på flera sätt. Inte bara för att den så tydligt talar om hur totalt visionslös socialdemokratisk politik är, utan för att den dessutom träffar mig rakt i självklarheten. Jag slår mig för pannan och tänker "ja, varför har jag inte tänkt på det innan, det är ju så självklart!"

Sverige har som sagt Europas bästa sjukvård när det gäller behandling av svåra, komplicerade och livsfarliga saker. Som cancer och sånt. Om vi nu är så bra, varför exporterar vi det inte? Jo, för att sossarna har bestämt att privata sjukhus är ondskans högborg, så det finns inga stora duktiga sjukhus i Sverige som har intresse av att exportera sin sjukvård.

Återigen ser vi hur sossarnas regleringar och styrningar hindrar svenskar från att göra det dom är bra på. Är det konstigt vi har hög arbetslöshet med den politiken?

Andra bloggar om: politik, sjukvård, export

Det är mycket knepigt att jämföra och bedöma sjukvård. Svenska landstingspolitiker är förtjusta i att hänvisa till undersökningar som räknar saker som hur många sjukhussängar det finns, och hur många läkare det finns, och liknande. Då hamnar Sverige alltid högt. Men sådana undersökningar säger ju inget om kvalitén, utan bara om hur mycket pengar man lägger ner på sjukvården.

Andra undersökningar tittar på hur sjuka folk är i landet. Men det säger ju ingenting om sjukvården egentligen. I sådana undersökningar hamnar Sverige ofta lågt. Svenskar är jättemycket sjukskrivna, gärna med svårdiagnisticerade saker som att folk är "utbrända" och annat.

Den bästa undersökning jag har sett blev jag tipsad om av Jörgen Modin för några veckor sedan. Den är gjord av Health Consumer Powerhouse, och tittar på fem olika saker; patienträttigheter och information, vårdköer, utfall, bidragsnivåer och mediciner. Det här verkar vara en bra utgångspunkt, och ger nog ett hyfsat svar på hur det faktiskt ligger till. Men det finns vissa problem med undersökningen också, och det gäller främst avdelningen för utfall. Två av dom (tjocktarmscancer och bröstcancer) är bara hur många som dör, och har alltså inget med sjukvården i sig att göra. Det säger inget om hur sjukvården hanterade fallen. Tre andra värden är spädbarnsdödlighet, hur många fall av MRSA infektioner man har, och hur många som överlever en hjärtinfarkt. Dom värdena är betydligt mer användbara. (Det sjätte är ett värde som har med hur många oundvikliga dödsfall det har funnits, och det värdet vet jag inte hur man räknar fram.)

Så, hur klarar sig Sverige då? Jo, bra. Svensk sjukvård är fjärde bäst enligt den här undersökningen. Och vad mer specifikt är det svenska sjuvård är bra på? Jo, utfallen. Sverige är det enda land som får bästa betyg i alla sex värdena där. Men som vi har sett är det ju också den del som är mest tveksamt mätt. Men visst, det är nog för all del så att om man får cancer eller nån annan dödlig sjukdom, då gör man bäst i att befinna sig i Sverige. Men toppbetyget i utfall vägs upp av det usla betyget när det gäller köer. Bara Irland, Finland, Estland och Storbrittanien har sämre betyg än Sverige där. Detta trots vårdgarantier och liknande. Vi är världbäst på att ta hand om hjärtinfarkter och cancer, men bland som allra sämsta på att ta hand om folk som far illa, men inte är i direkt dödsfara. Det är lite lustigt, för dom små sjukdomarna är ju dom som är enkla och billiga att ta hand om.

Vad beror det här på? Jo, jag tror det är en kombination av två saker. Dels är det läkare och landstingsgubbar som länge har satsat på "leksaker". Statusområden inom vården, som just cancer och transplantationer. Dyra mediciner, stora fina blänkande maskiner som låter "ping!" Samtidigt med koncentrationen på statusvård, så har socialistiska dogmer hindrat effektiv vård. Man vill ha planekonomi, centralstyrning och absolut inga initiativ eller mångfald. Valfriheten och alternativen klipps ner under ropen "samma vård åt alla!" När vården då blir centralstyrd och inneffektiv, så har man hindrat en kostnadsexplosion genom att se til att folk inte går till sjukhusen annat än om man absolut måste. Och det har man åstadkommit genom att medvetet skapa lång köer, i hopp om att köerna skall filtrera ut dom som "inte behöver" vård.

Resultatet är såklart istället att man får långtidssjukskrivning som behandlingsmetod. Istället för världens friskaste folk, som vi ju rimligen borde vara om vi nu har världens bästa sjukvård, så har vi istället världens mest sjukskrivna folk, där sjukskrivning och förtidspensionering är accepterade sätt att få folk att sluta gnälla.

Som tur var så finns det nåt man kan göra åt det här. Och det är faktiskt mycket enkelt, och inte speciellt kostsamt. Och det är att införa "vårdpeng" enligt skolpengssystemet. Dvs, att om du behöver en viss sorts vård, så får du betalt av försäkringskassan för att få just den vården. Men du var du får vården är upp till dig. Du kan gå till vilken läkare som helst (som är ansluten till försäkringskassan) och staten skjuter till lika mycket pengar ändå.

Glöm "husläkarsystem". Man behöver inte ha något system. Allt man behöver ha är läkare, där du själv väljer vilken läkare du vill gå till. Det här systemet har man i Frankrike, och gissa vad, Frankrike är det land som enligt undersökningen har bäst sjukvård, och den är bara lite dyrare än den svenska. Inför Sverige vårdpengar kommer Sverige ha Europas tveklöst mest överlägna europeiska sjukvård alla kategorier.

Så vem kommer att genomföra detta? En socialdemokratisk regering? Tvärtom, sossarna försöker göra det system som Frankrike, Beligen, Luxemburg och Tyskland har (som alla får full pott på köerna) olagligt. Ja, ni läste rätt. Olagligt. Socialdemokraterna försöker på fullt allvar göra det olagligt att införa det enda system vi vet kan få bort vårdköerna.

Är inte det lite märkligt, så säg?

Andra bloggar om: politik, sjukvård, healthconsumerpowerhouse

Mustafa Can har i DN klagat på folkpartiet. Det är OK, det får man göra, men det skall vara korrekt och sakligt och konsekvent, och det är inte Can.

Faktafel 1: Mustafa Can värmer upp lite med en reltivt insignifikant lögn. Leijonborg stylades om 1999 inför EU parlamentsvalet, tillsammans med Marit Paulsen. Can hävdar att det skedde 2002. Spelar det nån roll? Jo, för Can vill visa upp ett desperat folkparti som gör en tväromvändning. Det är svårt att göra om tvärvändningen inte skedde tvärt. Sedan blir lögnerna bara värre och värre.

Faktafel 2: Can hävdar att folkpartiets politik för invandrare har gått Från generell välfärd som grunden för lyckad integration till att människor med utländsk bakgrund inte gjorde rätt för sig och därför blev segregerade. Det är ren lögn. Folkpartiet har aldrig påstått att invandrare är segregerade för att dom inte gör rätt för sig.

Faktafel 3: Can säger att folkpartiet föreslog Att invandrare med fast jobb är välkomna, men förlorar man jobbet åker man ut. Det är också fel. Förlorade man jobbet skulle man få stanna kvar och söka jobb i tre månader. Efter tre år av arbete skall man enligt förslaget kunna söka permanent uppenhållstillstånd, och man skulle automatiskt erbjudas det efter fem år. Att då säga att man skulle "åka ut" om man förlorade jobbet är inte en korrekt eller rättvis beskrivning av förslaget.

Logiskt fel 1: Can hävdar att summan av förslaget om arbetskraftinvandring och språktest innebär att man säger att folk inte skall ha lika rättigheter. Dels kallar han detta "populism" vilket bara är märkligt, det finns inget populistisk med att hävda att folk skall ha olika rättigheter. Dels är det så att ingen hävdar att medborgare och icke-medborgare skall ha samma rättigheter, eller att folk med uppehållstillstånd och dom utan skall ha samma rättigheter. Upphellstillsåndet är ju i sig en rättighet. Om man verkligen anser att alla skall ha samma rättigheter, så innebär ju det isåfall att alla människor i hela världen skall ha rätt att rösta i kommunalvalet i Alvesta. Den ståndpunkten är absurd, och jag tror mig kunna lova att Mustafa Can inte tycker så. Är Mustafa Can då motståndare till lika rättigheter?

Guilt-by-association 1: Men försöker dölja att succéreceptet kom ur ett samarbete med det danska främlingsfientliga Venstre. Venstre tycker en massa saker. Är alla åsikter som Venstre har automatiskt fel? Venstre vill till exempel förkorta dom danska vårdköerna. Anser Can att man skall ha längre vårdköer? Venstre är ju rasister, menar Can, alltså måste alla deras åsikter vara rasistiska, och kortare vårdköer och mer pengar till miljöforskning är rasistiskt alltså?

Guilt-by-association 2, 3, 4 och förmodligen ännu fler: Venstre, venstre, venstre, venstre, venstre. Jaha, så Mustafa har ingen saklig kritik mot folkpartiets politik. Utan istället ägnar han sig att att kritisera Venstre, och försöker hävda att folkpartiet tycker samma saker, fast det inte är sant. Det är fegt och ohederligt.

Rasist-kortet 1: Mustafa Can kritiserar Leijonborg för att diskutera invandrings och integrationpolilik: Ändå hade han redan hunnit skriva en bok om det nya folkpartiet där invandringen för första gången kopplas ihop med bidragsberoende och kriminalitet. Integrationen skulle bli en profilfråga i valrörelsen 2002. Jaha? Så länge man inte argumenterar för en främlingsfientlig politik, så är det inte rasistiskt att diskutera invandring och integration, Mustafa. Visste du inte det?

Faktafel 4 och 5: Can skriver såhär:
Uttalanden som att kriminalitet bland invandrare beror på etnicitet.

Eller, som fp:s talesman i integrationsfrågor, Mauricio Rojas, sagt i tidningen Metro: "De har fått en fuskarmentalitet. Man får sitt bidrag, tittar på tv och köper sitt halalkött."

Ursäkta mig, men vad då "eller"? Ja, Mauricio Rojas har gjort uttalanden om att kriminalitet i vissa kretsar har sin grund i kultur. Can översätter detta med "etnicitet" vilket är fel, och genom ett litet "eller" knep får han det att låta som om det är flera som har gjort sådana uttalanden. Det är det inte, det är bara Rojas. Jag hoppar här över diskussionen om han har fel eller rätt, om han är misstolkad eller inte. Jag håller inte med Rojas i den här frågan. Men det har inte med saken att göra. Mustafa Can har ingen rätt att dels missrepresentera Rojas uttalanden, och dels få det att låta som om Rojas är två personer. Det är oärligt. Att Rojas har fel ändrar inte detta.

Och så avslutar Can med en lång tirad av massa flummiga och otydliga associationsanklagelser, där han försöker demonisera folkpartiet som onda människor som slår folk. Han säger saker som då smeker man med ena handen och slår med den andra, coh profiten går före ideologin. Vilken profit? Tror han att folkpartiet är en vinstdrivande organisation eller?

Summa summarum så är Mustafa Cans artikel en lång rad med faktafel, guilt-by-association, demoniseringar och rena lögner. Jag tycker det är skamligt att se svensk politik sänkas till den här extremt låga nivån av lögner och smutskastning, men det är väl bara ännu ett i den långa raden bevis för att den svenska vänstern inte har varken egna lösningar eller argument mot liberalismen. Istället ägnar man sig helt åt att försöka smutsa ner valrörelsen så mycket som möjligt.

Andra bloggar om: politik, valrörelse, mustafacan, folkpartiet, invandring, lögner

Martin Tunström på s-info envisas med att radera mina inlägg, med påståendet att dom är "oseriösa". Det "oseriösa" som jag hävdar är följande:

1. Om facken genom strejker tvingar fram en annan politik än vad majoriteten av den svenska befolkningen har röstat fram, så är detta att åsidosätta demokratin. LO hotar att göra detta om det blir en borgerlig regering.

2. Facken tvingar genom blockader företag att skriva på avtal där man betalar stora summor pengar till facken (utpressning, helt enkelt).

3. Facken betalar miljoner till sossarna mot att sossarna för en viss politik (mutor alltså).

Punkt två och tre här är allmänt kända punkter som absolut ingen förnekar. Utom Martin Tunström. Punkt 1 beror väl mest på hur man definierar demokrati. Många socialister jag har diskuterat med definierar demokrati så att demokrati är när socialisterna bestämmer. Och då är det såklart inte odemokratiskt så länge det är socialistiska fack som strejkar. Men jag tror att dom flesta i Sverige inte håller med om den definitionen.

Referenser:
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_13136523.asp
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=485596
http://www.timbro.se/bokhandel/books.asp?isbn=9175663899

Om du tror att kommunister och kreationister inte har mycket gemensamt så är du förlåten. Trots allt brukar som stå på var sin sida i dom flesta åsiktskonflikter. Kreationister är kristna och djupt konservativa, och tycks onekligen vara närmast motsatsen till kommunister. Men ändå finns det en djupt liggande likhet, som ligger till grunden för både kommunisters och kreationisters antiliberalism och vetenskapsförakt, och den likheten är deras oförmåga att förstå konceptet om självorganiserande system.

Ett klassiskt argument för att gud har skapat människan är den så kallade "urmakarliknelsen". Om du hittade en klocka på en strand, så inte skulle du anta att den har uppkommit av slump, utan att en urmakare har skapat den. Med det menar man att alltså borde vi anta att en livsskapare, dvs en gud, har skapat livet. Men faktum är ju att när man hittar en klocka antar man att den är tillverkad av en urmakare, för vi vet att urmakare tillverkar klockor. Gejsern "Old Faithful" i Yellowstone är en komplex skapelse som också håller hyfsat regelbunden tid. Inte tusan börjar vi söka igenom Yellowstones nationalpark efter en gubbe som tillverkar Gejsrar!

Urmakarliknelsen gör misstaget att tro att bara för att något verkar organiserat på ett visst sätt så är det därför att någon någonstans har organiserat det. Det är ett förståeligt att göra det antagandet, men likväl utan grund. Om du tar ett par hundra stålkulor och lägger dom i låda, så ser du att dom kommer bilda ett regelbundet mönster alldeles av sig själva. Det gör dom helt enkelt för att varje kula kommer av gravitationen dras så långt ner som möjligt. Och eftersom kulorna är runda, så finns inget om hindrar dom att göra detta, och dom kommer bilda ett regelbundet mönster. Men inte heller här kommer vi leta efter personen som noggrant staplade alla kulorna i just det mönstret. Det sker av sig självt. Det är ett exempel på ett mycket enkelt självorganiserande system. Och om vi skulle plocka sönder en gejser atom för atom, så kommer vi inte heller nånstans hitta den lilla saken som talar om för gejsern när den skall ha ett utbrott.

Evolutionen är ett annat exempel på hur olika funktioner agerar tillsammans för att få ett resultat som i efterhand ser uttänkt ut, fast det inte är det. Kreationister tror att en gud har sagt "nu har du vingar", medans vetenskapen kan visa på hur först fjädrar har gradvis uppstått hos vissa dinosaurier, förmodligen fört att hålla dom varma, och till sist har, efter miljoner år av sakta utveckling, fullfjädrade (haha) fåglar seglat runt bland träden.

Och hur kan en sådan sak ske? Jo, genom ärftliga egenskaper som kan blandas, och förändras. Alla vet ju att vi har ärftliga egenskaper. Vissa av dom ärftliga egenskaper gör det enklare att få många barn, och sådana egenskaper kommer då bli vanligare. Dom egenskaper som gör det lättare att få barn är ofta dom egenskaper som gör att man kan utnyttja en viss nisch i naturen bättre. Och dom barnen som är bäst på att utnyttja nichen kommer få flest barn, och så vidare tills man har en art som är helt specialiserad på att utnyttja den nischen. Något kreationister tycker ser ut som om någon har tänkt att det skall vara så, och därför tar som bevis för att en gud har styrt processen, fast det klart och tydligt inte behövs.

Vad kommer kommunister in i den här då? Jo, dom gör ofta samma misstag. Ett vanligt missförstånd är det som Adam Smith kallade "den osynliga handen". Smith menade att en fri marknad är det som är bäst för fattiga, och att detta sker även om ingen rik agerar på marknaden för att det skall bli bra för fattiga. Det blir istället så, som om en osynlig hand styr heheten. Med andra ord, en fri marknad är ett slags självorganiserande system. Men jag har flera gånger råkat ut för socialister som tar den metaforen på allvar, och tror att Smith och andra liberaler tror på marknaden som en slags gud som ser till att det blir bra. Det gör vi naturligtvis inte, men om man inte förstår att system kan organisera sig själva så blir såklart begreppet "den osynliga handen" helt obegripligt, eftersom det då måste vara en faktisk "osynlig hand" som arbetar.

Att man kan bygga ett system som får ett positivt utfall, utan att någon styr utfallet från toppen är alltså för många socialister obegripligt. En person som inte förstår självorganiserande system kommer vara för centralstyrning och för att staten och politiker bestämmer så mycket som möjligt. Ett exmpel på detta är Lars Ohlys motstånd mot friskolor. Han anser att friskolor inte medför nåt bra, utan att skolan skall vara helt kommunal, och mångfalden skall styras från toppen av politiker, och att en skola som inte styrs av politikerna måste vara dålig för vissa elever. Han förstår helt enkelt inte hur man kan få ett bra utfall, utan att det sittet nån i mitten och bestämmer att det skall bli ett bra utfall. Lars Ohly begriper inte att självorganiserande system kan fungera. Samtidigt tror han att centralstyrning kan bryta ner hierarkier och byråkrati, vilket ju bara är skrattretande naivt.

Både kommunister och kreationister kan inte föreställa sig en verklighet som fungerar om inte nån sitter i mitten och bestämmer att den skall fungera. Och eftersom hela syftet och poängen med liberalismen är att ingen skall sitta i mitten och bestämma om det inte absolut behövs, så är det inte så konstigt att både kreationister och kommunister hatar frihet. Man tror att frihet kommer förstöra allt som är bra, eftersom bara central auktoritet kan bestämma att allt skall vara bra. (Dom socialister som inte tror detta är vanligen anarkister, kan påpekas).

Som jag tidigare har skrivit om tycks Centern ha slutat virra omkring i ett ideologiskt icke-land utan med stadiga kliv allt mer blivit tydligt liberala. I torsdags presenterade man ett program för öppenhet i Visby. Det är bland annat för ökad arbetskraftsinvandring. Det är bra. Centern är på rätt väg. Men det går för sakta. Det saknas en punkt om att folk som har fått jobb i Sverige skall få uppehållstillstånd direkt. Det finns ingen anledning att hindra folk som vill bidrag till den svneska tillväxten från att göra det.

Och lite smolk i bägaren finns det allt i förslaget. Som följande punkt: "Den offentliga sektorn bör, som man gör i Kanada, i sin upphandling ställa krav på att entreprenörerna arbetar aktivt med mångfaldsfrågorn."

Det där är i praktiken bara blaj, och innebär att offentlig sektor kommer kräva i alla upphandlingar att dom som bjuder skall ha skrivit nån slags integrationspolitiskt program eller rapport. Det är bara ett onödigt jobb, och ett hinder för småföretag, nåt Centern ju säger sig värna om.

Men, som sagt, det går framåt med Centern, samtidigt som fp blir allt mer dumkonservativa.

Här i frankrike finns det en hel del politiska problem. Till exempel är ungdomsarbetslöheten ett stort problem, i synnerhet hos barn till invandrare. Dom flesta är överens om att det utanförskap och frustration detta skapar var huvudorsaken till upplopen runt om i Frankrike i höstas.

Så den demokratiskt valda regeringen lade fram ett förslag som avsåg att skapa mer jobb för ungdomar. Studentorganisationerna och fackföreningarna var inte förtjusta i förslaget, och det är naturligtvis deras fulla rätt att inte vara. Men vad som också är deras lagliga rätt i det läget, är att strejka. Och det gjorde dom. Dom strejkade till lagförslaget drogs tillbaka.

Därmed kringgick facken och studentföreningarna i frankrike den demokratiska processen. Man bestämde sig för att tvinga fram ett visst politisk beslut genom strejker och demonstrationer, och inte genom att rösta.

Jaja, säger ni, det där är ju Frankrike, alla det att fransmän är lite knäppa och Franska facket maktgalna och strejkar så ofta dom kan. Och det är helt sant. Men svenska fack är inte ett dugg bättre. Det är bara det att eftersom vi har sossarna som regering så behöver inte facken strejka. LO mutar nämligen sossarna till att göra det LO vill i alla fall. Det kan man inte med en borgerlig regering, så därför tänker man strejka i stället. Per Winberg, ordförande för Transport säger så här till SvD:

"Det blir strid nästa år om det blir en borgerlig regering. Det kan bli konflikt och om man kallar på Transport så kommer vi att gå ut."

Och även ordföranden för Kommunal och Handels säger liknande saker. LO accepterar alltså inte det svenska folkets demokratiska politik. Om det svenska folket bestämmer sig för att man vill ha en vettig ekonomisk politik i Sverige, då kommer LO försöka stoppa detta genom strejker.

"Självklart blir atmosfären sämre med en regering som vill krossa oss som facklig organisation, säger tunga Kommunals ordförande Ylva Thörn."

Det där är rent skitsnack. Fullständig lögn. Jag tror inte det kommer bli en borgerlig regering, och om det skulle bli det ändå så vill dom inte krossa facken. Tyvärr. Det borde dom vilja. LO arbetar inte för sina medlemmars bästa, och inte heller för Sveriges bästa, utan det arbetar enbart för sina fackpampars bästa. Och det gör man genom rena maffiametoder. Facken borde krossas. Och det första man borde göra är att ta bort fackens rätt att tvinga företag beala fackavgifter även för dom som inte är medlemmar. Och det andra man borde göra är att ta bort rätten för fackföreningar att strejka om lagförslag. Lagförslag skall bestämmas av riksdagen, demokratiskt vald av svenska folket. Dom skall inte bestämmas av en liten grupp myglande fackpampar.

Lars Ohlys dotter går inte i kommunal skola, utan i friskola. Vad kan Ohlys kommentar vara till detta? Jo:

"- Det är inte jag som beslutar det utan det beslutar Felicia själv. Men jag har full förståelse för hennes val och jag tycker att den kommunala skolan borde stå för den mångfald som innebär att det finns utbildningar som idag bara finns på Fryshuset, det är en estetisk utbildning med författarinriktning, säger han till Affärsvärlden.
Lars Ohly säger till tidningen att han inte ser något positivt med friskolor, de leder till en skola som inte omfattar alla."

Självmotsägelsen i dom här påståendena torde vara uppenbar för dom flesta. Men inte för Lars Ohly.

Antingen har man en skola för alla. Då går alla samma utbildning. Eller så har man många skolor med olika utbildningar där eleverna själva får välja vad för utbildningar dom får ha. Man kan inte både ha en skola för alla och och mångfald samtidigt.

Ohly menar säkert också med "en skola för alla" att den skall vara tillgänglig för alla. Det är friskolornas utbildning, eftersom den bekostas av kommunen. Så det är faktiskt så att kommunen står för mångfalden. Men det duger inte för Ohly, det måste vara kommunens skolor som står för mångfalden. Trots att detta bevisligen inte sker, och faktiskt aldrig nånsin har hänt.


Vad Ohly egentligen menar är det gamla klassiska "Kunden får köpa en T-Ford i vilken färg han vill, förutsatt att det är svart". Lars Ohly anser att man skall få ha mångfald, förutsatt att alla väljer samma sak. Du skall få välja vilken skola man vill, så länge det är den kommunen tilldelar dig. Ohlys snack om mångfald är alltså ett rent skämt. Mångfald är nåt bara hans barn skall få ha, men inte andras snorungar.

Det har diskuterats till och från om hur mycket man kan lita på Wikipedia egentligen, och om wikipedia är en bra idé, eller har grundläggande problem. Mycket av kritiken i år har centrerat runt artikeln om John Seigenthaler Sr. Förra året skrev nån en falsk artikel på Wikipedia om honom. Den stod kvar med den falska informationen i flera månader, tills John Seigenthaler Sr fick reda på det. Han blev förbannad såklart, och började säga massa saker om Wikipedia, som till exempel "Wikipedia is a flawed and irresponsible research tool."

Men är det här Wikipedias fel? Är det ett problem med själva modellen med Wikipedia?

Nej. Den synen grundar sig på ett vanligt misstag, att man inte jämför med alternativen. Vem som helst kan skriva skit om vem som helst på internet. Poängen med Wikipedia är att vem som helst kan ändra det. Om det är fel, så blir det förr eller senare ändrat. Om Brian Chase (som skrev den falska artikeln på Wikipedia) hade skrivit den nån annanstans hade John Seigenthaler inte kunnat ändra det. Då hade den stått kvar i all evighet, amen (eller nåt). John Seigenthaler hade dessutom kunnat ändra texten på Wikipedia alldeles själv, men det verkar han inte ha förstått.

Varför var den felaktiga texten kvar så länge då? Brukar det vara så på Wikipedia? Nej, felaktigheter brukar rättas fort. Wikipedia är ett fantastiskt exempel på samarbete, där varje människa som har nån mer information att ge kan göra det. Artiklar på Wikipedia brukar, om man jämför med andra uppslagsverka, vara mer kompletta och mindre vinklade än andra uppslagsverk, helt enkelt därför att artiklar inte är skrivna av en person eller ens en liten grupp, utan att alla som är intresserade av ett ämne är inte och hjälper till, gnabbas och slåss om saken.

Artikeln om John Seigenthaler Sr. var fel så länge av en enda anledning: Ingen var intresserad av honom. Innan han började gnälla om sin Wikipedia-artikel, alltså.