Lennart Regebro

Rapport påstod i Torsdags att regeringen hade brutit ett vallöfte. Man hävdade, helt korrekt, att Fredrik Reinfeldt har sagt att man inte har planer på att sälja ut akutsjukhusen. Man sa också, lika riktigt, att regeringen nu tänker avskaffa stopplagen, dvs den lag som säger att man inte får sälja ut sjukhus. Man hävdade också att detta innebär att detta innebär ett brott med det man lovade. Och det är en ren lögn.

Alliansen lovade före valet att avskaffa stopplagen, och inte sälja ut akutsjukhus. Nu avskaffar man stopplagen, och det finns fortfarande inge planer på att sälja ut några akutsjukhus. Så var är löftesbrottet? Är det så att journalisterna på rapport inte fattat skillnaden mellan akutsjukhus och andra sjukhus? Eller fattar dom inte skillnaden mellan att sälja ut och att ta bort ett förbud? Eller ljuger dom helt medvetet?

---

Kanske intressanta bloggar om: rapport, stopplagen, politik

Tyvärr är jag inte i Göteborg just nu. Men tydligen sysslar facket där just nu med utpressning mot en restaurang. Det är ju inte första gången. Det vore jävligt skönt om det vore den sista. Jag föreslår att folk som är hungriga går och käkar på restaurangen i fråga, och folk som har tråkigt går och mot-demonstrerar.

---

Andra bloggar om: facket, göteborg, wild n fresh

Johan Norberg frågade varför man kallade Castro för ledare och Pinochet för diktator. Han fick ett svar också, från någon som hade kollat vad man kallade Castro egentligen. Dom har hittat nio olika beteckningar på Castro, varvid en kallar honom diktator och en kallar honom enväldig. Jag gjorde min egen liten undersökning, och kollade dom tolv första artiklarna jag hittade hos Ekot om Castro och Pinochet (antalet tolv är valt för att jag tröttnade, inte nån annan anledning).

I ingen av dessa tolv artiklar omnäms Castro eller Castros regering i negativa ordalag. Dom flesta artiklar handlar om att han är friskare. Några om att han har blivit sjuk. En artikel handlar om hur det skall gå för Kuba utan Castro. Bland annat framställs Kuba utan Castro som "ett skört samhälle". I en annan artikel är Batista omnämnd som diktator. Castro och hans styre benämns enbart i positiva ordalag i den artikeln.

Benämningarna på Castro i dom tolv artiklarna är:
"den kubanske ledaren" (två gånger)
"Kubas ledare Fidel Castro" (fyra gånger)
"Kubas president Fidel Castro" (två gånger)
I hela artikeln enbart benämd vid namn: (fyra gånger)

Hur Ekot lyckades hitta nio olika benämningar kan man fråga sig. Dom måste ha letat länge.

Ingen av dom tolv artiklarna om Pinochet framställer honom i nån som helst positiv dager. Dom handlar oftast om att han inte har immunitet för sina brott (oftast skattebrott). Pinochet omnämns i dom här artiklarna på följande sätt:
"ex-diktatorn Augusto Pinochet"
"exdiktatorn Augusto Pinochet"
"Chiles förre diktator Augusto Pinochet" (fem gånger)
"den tidigare diktatorn Augusto Pinochet"
"tidigare militärdiktatorn Augusto Pinochet"
"landets förre diktator, Augusto Pinochet"
"Chiles tidigare diktator Augusto Pinochet"
"Chiles förre diktator, den snart 90-årige Augusto Pinochet"

Dessutom plockade jag i båda fallen den första artikel som dök upp som inte handlade om Castro eller Pinochet direkt, men omnämnde dom. I Pinochets fall var det en artikel om hur hemskt det var under Pinochet. Artikelns rubrik börjar med ordet "Pinochet-diktaturens". I Castros fall var det en artikel med rubriken "Afrika tackar Castro för självständigheten", som handlar om hur olika Afrikanska länder hyllar Castro och vilken stor insats Castro har gjort för den afrikanska självständigheten.

Vi kan alltså notera att Pinochet alltid omnämns i negativa sammanhang och ordalag, och alltid benämns som diktator. Castro betecknas aldrig negativt och kallas aldrig diktator.

Detta är mycket anmärkningsvärt.

---

Andra bloggar om: Ekot, SR, public service

Lars Säfström påstår att man bjöd in folk som var kritiska både mot regimen på Kuba och mot USAs politik mot Kuba. Det är rent skitsnack, för då hade man kunnat bjuda in folk som inte är vänsteraktivister. Jag känner inte till nån inom den liberala rörelsen som stödjer USAs Kuba-politik, och däremot är dom alla kritiska till den Kubanska regimen. Varför blev ingen av dessa liberala ledande svenska Kuba-kritiker inbjudna?

Dessutom, om dom nu var kritiska mot den Kubanska regimen, som Säfström påstår, varför kunde en av dom inte kalla Kuba en diktatur, och en annan inte säga nåt hon inte höll med Castro om (via Norberg). Är det att vara kritisk? Nej.

Säfström bjöd in folk som stödjer det Kubanska systemet, men bjöd inte in nån kritiker. Och hans undanflykt är USA. Det är patetiskt. Killen bör sparkas med omedelbar verkan, han klarar uppenbarligen inte av att sköta sitt jobb, vilket på SVT faktiskt innebär att man skall vara opartiska. Lars Säfström har uppenbarligen inte ens försökt.

---

Kanske intressanta bloggar om: kuba, svt, lars säfström

Politiker behöver avgå för småsaker. Chefer för privata firmor blir sparkade om dom klantar sig. Inbillar sig nån att SVT-chefen Eva Hamilton kommer ta sitt ansvar och avgå efter Kvällens helt okritiska hyllningar av en totalitär diktator? Knappast. Hon kommer sitta kvar, och SVT kommer fortsätta hylla vänsterdiktaturer och skylla all världens fel på människors frihet, precis som dom alltid har gjort.

Nej, SVT behöver läggas ner. Vi skall inte ha nån public service-TV i Sverige om den ser ut såhär.

---

Kanske intressanta bloggar om: svt, politik, eva hamilton

Professor R J Rummel is complaining about IFPRIs Global Hunger Index, because they exclude "developed countries" from their data, simply because there is no hunger there. I agree with him, it makes the data much harder to use. It also, more specifically, makes it hard to know if a country missing from the data is there because they don't think the country is big or significant enough to be in there, or because they have decided that it is a "developed country".

However, I may make Professor Rummel happy by noticing that it doesn't matter when it comes to showing what he wants to show. Even though developed countries (and thereby most democracies) are excluded, the data that exists are still so overwhelmingly clear that it is almost scary.

"Hunger" in this graph measured on the IFPRI hunger index and "Democracy" is a measure on how free/democratic countries are on a scale from one to twelve, with the data coming from Freedom house. I simply grouped all countries that had a particular democracy level, and took an average of the hunger index for these countries.

So, simply speaking, if a country is extremely totalitarian or just averagely oppressive doesn't matter, people will still starve. But when countries are moving out from what Freedomhouse calls "Partly Free" into what they call "Free" countries (8-12 on my scale above) we see a significant drop in hunger, that directly follows the level of freedom!

It couldn't be much clearer than that, really. Freedom, baby, yeah.

---

Kanske intressanta bloggar om: politik, demokrati, svält, rummel

Det här började som en kort kommentar till en artikel av Erik Laakso. Men innan jag tryckte på sänd så blev det så långt att det får bli en bloggpost.

Ett litet parti måste skaffa sig profilfrågor för att få en väljarbas. Men när dom har blivit stora så räcker inte profilfrågorna längre. Skall partiet ta många röster, så måste man attrahera många, och då måste man ligga i mitten av det politiska spektrumet, och prata breda frågor. Klamrar man sig fast vi profilfrågorna, så sätter man ett tak på hur stort man kan bli, precis som ett parti på tillbakagång dömer sig till undergång om man försöker attrahera alla. Så fungerar politik i medelklassens västvärld.

Det här har Fredrik Reinfeldt förstått, och det var därför socialdemokraterna förlorade.

Socialdemokratin var möjligen ett profilparti för hundra år sedan. Men sedan fick vi demokrati i det här landet, och socialdemokraterna fick maktvittring och omedelbart förvandlades dom till ett mittenparti, utan att egentligen någonsin försöka införa socialism. Folkhemmet var en lätt nationalistisk, lätt socialistisk och väldigt kapitalistisk mittendröm. Men tiden gick, och det politiska spektrat blev allt smalare. Extrema ideologier har prövats förlorat och marginaliserats. Men socialdemokratin står kvar på samma plats, med en folkhemsdröm och en socialistisk retorik som ser allt mer vänster ut ju smalare det politiska spektrat blir. Och som konsekvens har deras väljarunderlag sakta krympt.

Moderaterna har under 80 och 90-talet mestadels varit ett skattesänkarparti. Det är en profilfråga som heter duga, folk vill i allmänhet ha lägre skatt. Men svenskar vill också ha social trygghet och andra mittenmysigheter, och om man håller sig fast vid den trygga skattesänkarrinken så kan man aldrig ta sig in i mitten på planen.

Så anledningen till den borgerliga vinsten kan enklast sammanfattas med att Reinfeldt klippte snöret till de nyliberala skattesänkarideologerna och steg in i mitten, medans Göran Persson desperat försökte hålla fast socialdemokraterna i sin folkhemsmyt. Steget mot mitten stack hål på sossarnas favoritargument, att moderaterna är onda egoistiska människor som äter barn. Dessutom framstod alliansen som en trovärdig regering, medans Göran Persson närmast verkade medvetet begå självmord när han envist hävdade att han vill ha en ren sosseregering, fast miljöpartiet krävde ministerpost. Att skylla på "splittringar" inom borgerligheten fungerade inte längre. Men denna täta allians hade aldrig fungerat med det gamla moderata skattesänkarpartiet. Alliansen blev möjlig tack vare nya moderaternas steg mot mitten.

Socialdemokrater verkar förtjusta i att hävda att dom förlorade för att alliansen lyckades slå dom på det område där sossarna brukar vara bäst: Jobben. Men det där luktar undanflykt. Sossarna har nästan alltid hanterat jobbfrågan precis som dom gjorde nu. Genom att åtgärder och bidrag, och borgerligheten har klagat på detta. Det fanns ingen egentlig skillnad där. Möjligtvis var skillnaden att det den här gången blev alldeles uppenbart att sossarna inte hade några svar och faktiskt inte vet hur man skall skapa jobb (eller jo, dom vet, dom vill bara inte). Och jag kan inte se annat än att det blev uppenbart för att dom vanliga undanflykterna om en splittrad ondskefull borgerlighet som vill låta dina barn svälta inte längre fungerade.

Hela valrörelsen tycks kunna kokas ner till denna grund: Moderaterna klev in i mitten, fick över några procentenheter från sossarna och vann.

Socialdemokraternas framtid

Den här slitningen mellan förankringen i socialism och verkligheten har varit tydlig i socialdemokratin ett bra tag. Det är mestadels en slitning mellan en ledning som vet vilken politik man måste föra i praktiken, och gräsrötter som fortfarande tror på dom socialistiska flosklerna och slagorden.

Göran Persson var en duktig ledare genom att han lyckades överbrygga och hålla ihop gapet. Men därmed var han också stoppklossen för en förändring, och en direkt orsak till förlusten. Och ju längre valrörelsen gick, desto mer framstod han som desperat fastklamrande vid ett svunnet femtiotal.

Att Persson nu slutar, samtidigt som man har förlorat ett val i en ekonomisk uppgång kommer, tror jag, göra den här ställningen ohållbar. Partiet måste antingen bli ett mittenparti eller ett vänsterparti, för det finns ingen som kan hålla ihop båda fraktionerna längre.

Det är inte så troligt att socialdemokratin tar ett steg åt vänster och åter börjar omfamna socialismen. Jag ser en del gräsrötter och bloggar som försöker åstadkomma detta, men folk i partiledningen tycks inte som försöka göra detta, åtmisntonde syns det inte utåt. Partiledningen vet att en sådan rörelse skulle omedelbart och för evigt marginalisera socialdemokratin.

Vad som istället kommer hända beror på den nya partiledaren. En svag ledare kommer inte kunna skapa en ändring i riktningen, och kommer istället vara fortsätta att försöka överbrygga gapet. Det kommer leda till en långsam och plågsam marginalisering när partiets handlingsförlamning blir allt mer uppenbar. Nästa val kommer man då förlora stort.

En stark ledare kommer istället att ställa sig upp i talarstolen och peka med hela den retoriska floskelhanden åt mitten. Varför krävs det en stark ledare för det? Är det för att gräsrötterna inte kommer att hänga med? Nejdå, dom kommer troget följa partiledaren dit hon (eller kanske han) går. Nej, problemet är att för att åstadkomma detta måste man ta en fajt med facket. Och det är ingen liten fajt. Facket har länge totalt styrt socialdemokraternas arbetsmarknadspolitik, och styrt den stenhårt mot allt mer bidrag, allt mer marginalisering och allt större hinder för att ta sig in på jobbmarknaden. Sossarna behöver en stark ledare, som kan säga nej till facket, även när dom hotar att dra in sina mutpengar.

Men trots detta är det där mina pengar ligger. Kanske redan i vår, om inte så om ett par år, så kommer socialdemokraterna att bli ett mittenparti i Tony Blairs anda. Man slutar hacka på friskolor, man lägger ner urkorkade idéer som stopplagar och friår, man erkänner att det är bättre med jobb än bidrag och för en politik som är konsekvent med det. När det sker kommer det också ske massavhopp, kanske till vänsterpartiet som kommer ta en snabbt steg åt höger för att fånga upp socialdemokratiskt lagda väljare. Och det kommer att bli ett ramaskri från facket, som antingen kommer att tillslut resignera eftersom nu verken sossarna eller alliansen tänker genomföra LOs antijobbpolitik, eller kommer i ett sista desperat ryck gå ut i storstrejk för att fälla alliansregeringen innan sossarna hinner bli klara med förändringen mot mitten.

Om dessa "nya socialdemokrater" återfår makten 2010 så kommer vi inte se annat än små ändringar från den politik alliansen nu har riktat in Sverige på. I princip har Sverige då två stora mittenpartier, som drar ut ungefär samma håll, och småpartierna kommer fungera som möjligheter för folket att styra inriktningen i mer detalj. Och det är nog en rätt bra situation för Svensk politik.

---

Kanske intressanta bloggar om: politik, eftervalsanalys, socialdemokraterna, nya moderaterna

Det är mycket nu. Kort sagt jobbar jag ett och ett halvt jobb, och det är därför jag inte har bloggat nåt här på ett tag. Det kommer fortsätta vara så resten av året, ser det ut som. Men nu har jag iaf äntligen tagit mig tid att skriva lite om den nya regeringen. Det kommer mera om det under helgen.

---

Kanske intressanta bloggar om: politik, regeringen

Bloggregeringen är redan en succé med massor av positiva kommentarer och uppmärksamhet, trots att vi inte har sagt så mycket än. Det engelska uttrycket "an unqualified success" känns som en bra beskrivning. Det betyder ju egentligen att det är en succé utan problem eller invändningar, men för en svensk som mig så låter det som "okvalificerad succé", att det är en succé utan att vi egentligen förtjänar det. Denna svengelska dubbelmening är mitt i prick.

Så nu är det dags att börja förtjäna all uppmärksamhet och visa att vi kan leva upp till förväntningarna. Först ut är Mikael Ståldal med en utmärkt artikel om hur man bör bedriva en liberal miljöpolitik. Obligatorisk läsning!

---

Kanske intressanta bloggar om: politik, bloggregeringen, miljö

En ny svensk regering har bildats. Av bloggare! Ja, det är ju inte en riktig regering, såklart, utan en så kallad skuggregering. Vi är åtta liberala bloggare som tillsammans skall presentera ett liberalt alternativ.

Men är inte Alliansen liberal då? Njae. Det finns tre halv-liberala partier och ett konservativt, och debatten i Sverige är dominerad av frågor om varför man inte vill höja bidragen och hur det kommer sig att man inte vill förbjuda folk att få bra vård. Därför tänker vi kritisera regeringen ur ett liberalt perspektiv, för att visa att sossarnas maktkonservativa floskler inte är det enda alternativet till en alliansregering. Det finns ett annat, bättre, liberalt alternativ.

Först kommer nu regeringsförklaringen. En regeringsförklaring är ett tal som Statsministern håller i riksdagen där han förklarar vilken politik som regeringen tänker föra. Bloggregeringen har inte suttit i förhandlingar om vilken politik vi tänker föra, utan varje minister får bestämma själv. Därför kommer under en vecka dom olika ministrarna presentera sin syn på hur man borde föra politiken på sitt område.

Förutom mig så består bloggregeringen av:

Andreas Bergh, välfärdsminister
Dennis Josefsson, finansminister
Jörgen Modin, utrikesminister
Johanna Nylander, justitieminister
Louise Persson, jämställdhets och utbildningsminister
Björn Pedersen, näringsminister
Mikael Ståldal, miljö och energiminister

---

Kanske intressanta bloggar om: politik, bloggregeringen, bloggosfären

Jimmyroq har den utmärkta idén att ge Jan Guillou en bok med bra blogginlägg, som skall bevisa att Guillou har fel.

Klart jag vill vara med på det! Skall man vara elak borde man väl föreslå ett inlägg som bevisar att Guillou har fel om nåt helt annat också. Men jag efter närmare tänk så har jag bestämt mig för att föreslå följande tre bloggposter, i hopp om att Jimmyroq skall tycka nån av dom är tillräckligt bra:

I Sverige har man ett sjukvårdssystem.
Drömmar krossas inte, dom hoppar av.
Ideologiernas skuld.

Även om dom här kanske inte är mina allra bästa inlägg, så är det inlägg som inte bara inte har tagits upp i media, men inte heller kommenterar nåt i media, trots att det är viktiga saker. Det motbevisar alltså totalt påståendet att inget av vikt kan finnas på nätet utan att dessutom dyka upp i vanliga media. Och ja, jag är heltidsanställd, tack så mycket. Att blogga tar faktiskt inte speciellt mycket tid.

---

Kanske intressanta bloggar om: guillou, bloggosfären

Det var en spännande valvaka, men nu är det 177 mot 172 riksdagen. Ni vann. Ja, ni. Inte jag, för jag bor i Frankrike, och det här valresultatet påverkar inte mig alls. Det är du, som bor i Sverige som vann, oavsett vem du röstade på.

Och om du röstade på Alliansen, då har du hjälpt till med nåt stort. Det är det första gången i efterkrigstid som vi har en icke-socialdemokratisk regering utan att det är ekonomisk kris. Borgerliga partier har kallats in för att ta hand om Sverige när det är kris, men för första gången får Sverige chansen att pröva en vettig politik förankrad i verkligheten, och inte baserad på gamla klyschor, maktkonservatism och LOs mutor.

Det här är en politisk revolution. Om fyra år kommer Sverige ha lägre arbetslöshet, vi kommer ha bättre statsekonomi, och landet kommer kännas som att det går framåt, inte som att det står still. Och då kommer alliansen vinna ännu större, och revolutionen är klar. Då har den politiska kartan ritats om, och vi kan fokusera på vilket typ av vettig politik som skall föras, istället för att förklara för folk varför vi inte skall föra en skitpolitik.

Det här är en vändpunkt i svensk politik. The future's so bright, I gotta wear shades.

---

Kanske intressanta bloggar om: val2006

Man sjunger sånger, och tecknar serier, ritar vad som påstås vara karikatyrer och skickar lögnmejl. Esbati försöker upprepade gånger hävda att liberalismen blir fascistisk medelst guilt-by-hallucination, Pelaseyed hävdar att alla invandrare som inte är vänsterpartister är alibin (är inte det egentligen ett rätt rasistiskt synsätt?). Jonas Lind hävdar helt perverst att valet handlar om demokrati, och att om alliansen vinner kommer demokratin att krossas.

Man kan bara gapa över alla hemskheter som tillskrivs borgerligeheten. Jag börjar misstänka att sossar på fullt allvar tror att borgerliga äter barn! Man tycker uppenbarligen att detta är saklig och vettig debatt. Det här får ju annars andra mer välkända smutskastarbloggar att se rätt tama ut i sammanhanget. Deras enda argument brukar ju inte vara värre än att kalla Reinfeldt för pajas eller snorvalp, och helt friskt hitta på självmotsägelser där inga finns eller guilt-by-association,

Jag undrar när det här egentligen blev så? När börjar sossarna använda sig mer av hatpropaganda än argument? Vi kan ialla fall konstatera att redan med Olof Palme var den här typen av rena lögner och påhopp vanliga argument:


"Jag vill påstå att moderaterna är en säkerhetsrisk för den svenska säkerhetspolitiken."

"Det betyder att man måste säga att ett borgerligt regeringsskifte skulle innebära en förändring av Sveriges utrikespolitik. Och enligt min mening en allvarlig fara för Sveriges fred."

Det kan också vara värt att fråga sig var den borgeliga motsvarigheten till rent hallicunatoriska smutskastarbloggar som "Krigskrönikan" och den nya "Självantändning" finns. Jag har inte sett några. Finns det motsvarande bloggar på högersidan? Eller är denna typ av sinnesförvirrade bloggar ett vänsterreservat, och isåfall varför?

Med detta i åtanke blir hur som helst den här artikeln rätt patetisk.

---

Kanske intressanta bloggar om: val2006, smutskastning, hets, socialdemokraterna, vänstern

Många pratar om två block i svensk politik, men det är snarare tre:

1. Alliansen som har förslag och idéer och vill förändra.
   
2. Sossarna med knähunden vänsterpartiet, som sätter i hälarna mot all förändring samtidigt som dom har misslyckats med politiken under de senaste fyra åren.
   
3. Miljöpartiet. För mp sitter mitt i mellan. Peter Eriksson satt massor av gånger och höll med borgerligheten.

Det här tycker jag är trevligt, för det innebär att mp fortsätter sina steg mot mitten från den förvirrade grönmålade Marxism dom har haft innan. Skiljelinjen mellan mp och s är lika tydligen som den mellan mp och alliansen. Det kan väl inte nån tro att s+v+mp skulle vara mer eniga och bråka mindre än alliansen i det här läget?


Andra saker att kommentera är...

...att sossarna och alliansen är helt överens om att inte lägga ner kärnkraften, men Göran Persson vågar inte erkänna det och försöker måla upp en åsiktskillnad som inte finns.

...att Göran Persson återigen försökte ta åt sig äran av friskolorna, vilket alliansen förvånansvärt inte protesterade emot. Klantigt.

...att Göran Persson avbröt andra hela tiden. Som vanligt. Och den här gången kommer ingen ens kommetera det i media tror jag, för nu har dom vant sig.

...att det hettade till ordentligt när det gällde skydd av kvinnor, där påståendena var dom mest absurda. Peter Eriksson hävdade till exempel att alliansen ville gå tillbaka till gamla könsrollerm vilket är ju fullständigt vrickat. Lars Ohlys huvudargument var tydligen att man i alliansen inte använde just hans ordalydelser är ju bara löjligt.

...att Lars Ohly som vanligt gilalr att prata om att slå på folk. Jag vet inte varför han är så fixerad om att slå på människor, men det är han tydligen.

Sammantaget så var slutdebatten samma som tidigare debatter. Sossarna kan inte försvara sin egen politik, och koncenterar sig helt på att ljuga om alliansens politik. Mer än så behöver väl inte sägas för att tala om vem du skall rösta på.

---

Kanske intressanta bloggar om: val2006, slutdebatten

Dels har jag drabbats av att min sajt på blogspot har varit nere hela dagen. Ytterst irriterande. Problemet kvarstår, men jag lyckades lura blogspot genom att uppgradera till "blogspot.beta". Ny version med mer funktioner.

Jag har dessutom drabbats av att minst två användare (kanske fler) har börjat posta massvis av kommentarer på den här bloggen som enbart består av personangrepp, på mig och andra. Mest på mig och Fredrik Reinfeldt, om man skall vara noggrann. :-)

Jag fick i går kväll sammanlagt 30-40 av dessa påhopp. Ingen har någon rätt att använda den här bloggen för att kräkas ur sig personangrepp, vare sig mot mig eller andra. Vill ni kommentera här så får ni göra det seriöst. Seriösa kommentarer får stå kvar, oavsett vem som skriver dom, och oavsett om man har fel. Personangrepp raderas. Allt bedöms subjektivt av mig. Gillar ni inte det, så skriv på er egen blogg.

Jag slår nu på kommentarsmodereringen, och den kommer vara på tills dom här dumheterna upphör.

I debatten i TV4 i går så försvarade Göran Persson och Lars Ohly upprepade gånger stopplagen, med argumentet att privatisering introducerar vinstintressen. Exakt varför vinstintressen i vården måste stoppas framgick inte. Kanske kan vi ta reda på på det genom att se hur hemska länder med vinstintressen är. Vi kan ju jämföra dom länder med bäst offentlig sjukvård i världen. Om vinstintressen är dåligt, så kommer ju dom länder med bäst offentlig sjukvård inte ha vinstintressen, eller hur?

Health Consumer Powerhouse har gjort just en sådan undersökning på länder i Europa. Dom anser att Europas bästa sjukvård är Frankrikes (och bäst i världen enligt WHO). HCP sätter Nederländerna och Tyskland på andra och tredje plats. Och alla dom här länderna har såklart förbjudit privata vinstintressen?

Nej, dom har inte det. Tvärtom faktiskt. Alla dom här länderna har precis det som alliansen vill införa: Offentlig finansiering och privata vårdgivare. Detta är den hemska katastrof som kommer drabba sverige om vi får vinstintressen i vården: Vi kommer få bättre vård. Kan ni tänka er, vilken mardröm.

Det är syn att Göran Persson och Lars Ohly inte läser min blogg. Hade dom gjort det hade dom sluppit sitta och bevisa sin okunnighet i frågan i TV igår. För jag har skrivit om detta innan. Här, här, här och här.

---

Kanske intressanta bloggar om: val2006, sjukvård, vinstintressen

Sossarnas och vänsterpartiets huvudargument i föregående valrörelser åtminstonde sedan Palmes tid, kanske längre, har varit att försöka framställa borgeligheten i allmänhet, och moderaterna i synnerhet, som onda människor. Människor som vill göra fattiga ännu fattigare, och som gillar att slå på svaga. Lars Ohlys huvudargument i partiledardebatten förra året (som var den som fick mig att börja blogga) var att moderaterna ville piska och slå folk, samt att Reinfeldt hade mycket pengar. Och taktiken lyckades. Många gånger hörde jag "Jo, visst, folkpartiet är bra, men jag kan ju inte rösta på dom när dom samarbetar med moderaterna". För moderaterna, dom vill avskaffa välfärden och göra alla till slavar i koncentrationsläger, jojo. Så är det ju.

Men förra året lanserades "nya moderaterna". Moderaterna har satsat hårt på att bryta myten, och plocka bort vänsterns kraftigaste argument från banan. Vänsterkartellen står därmed argumentslösa med skägget i brevlådan. Vad göra?

Ja, tyvärr så kommer folkpartiet till vänsterns undsättning. Folkpartiet har just tagit sig ur snällfällan och raketat upp från att nästan ramla ur riksdagen till att bli landets tredje största parti. Man misstar sig och tror att det är att man för en politik med mer krav som ger rösterna, och börjar ställa krav lite väl hej vilt. Men inte har partiet för detta helt plötsligt blivit onda? Nej, såklart inte. I grund och botten är det samma socialliberala parti, fast ett parti som vågar uttrycka sig lite kraftfullare och hårdare.

Och vänstern hoppar på detta som en utsvulten varg, och börjar en kampanj som går ut på att det är folkpartiet som är det onda partiet som äter barn och piskar dom svaga. Att måla upp moderaterna som onda fungerar inte så bra längre (vilket dock inte alla sossar har insett ännu), men sedan folkpartiet kom med språkkrav, och en rad andra extremt radikala och vansinnigt ondskefulla påståenden (som att det är mer synd om dom som blir mobbade än dom som mobbar och sånt) så är dom ett lätt mål för smutskastningen. Och eftersom folkpartiet gärna pratar om invandringspolitik, så går man över från anklagelser om att man vill piska och slå arbetare till att man vill piska och slå invandrare.

Vi har sedan ungefär ett år tillbaka sett en aldrig sinande ström av vänstermänniskor i olika ordalag anklaga folkpartiet för allt mer absurda rasistiska påhitt. Vissa, som Aron Etzler och Ali Esbati, försöker till och med ljuga ihop en slags generell liberal brunvandring. Andra lägger ner enorm tid och massor av energi på att detaljstudera uttalanden för att eventuellt kunna hitta nåt som ur kontext kan tolkas som eventuellt lite skumt. Allt i desperata försök att bevisa att folkpartiet nog innerst inne är onda.


Så där har ni det. Hela sanningen om folkpartiets brunvandring och flört med grumliga vattendrag och allt vad det nu är. Folkpartiets flört med främlingsfientliga krafter består helt och hållet av att moderaterna är det nya arbetarpartiet, och när man kastar skit på dom så fastnar det inte längre. Så då kastar man det på folkpartiet i stället.

Och förmodligen gick du på det. Känner du dig lurad?

---

Kanske intressanta bloggar om: val2006, folkpartiet, debatt

Det här blir sista delen i mitt "valmanifest". Saker som jag vill att partierna skall lova, men ingen gör. Här finns också del 1, 2 och 3. Och mitt fjärde del handlar, som den första, om skatterna. Den första delen handlade om att man skall få reda på hur mycket man betalar i skatt. Denna delen handlar om att man skall enkelt få reda på hur man kan betala mindre, eller för all del mer, i skatt.

Ett aktuellt exempel är Junilistans Nils Lundgren, som har köpt och sålt sin villa mellan sig och sitt bolag. Han har låtit bolaget köpa när prierna är höga, och han har köpt villan själv när priserna är låga. Varför gör han detta om det är hans eget bolag som köper villan? Jo, genom att göra detta tar han ut pengar från företaget, inte som lön utan som betalning för villan. Dom här pengarna får han givetvis också skatta för, men det är reavinstskatt, inte lön. Och reavinstskatten är lägre. Det är alltså ett, förmodligen fullt lagligt, sätt att sänka sin inkomstskatt på. Men ett sätt som bara är tillgängligt för dom som har ett företag, och en villa, och en duktig revisor som vet att man kan göra så. Det är dessutom bara meningsfullt att göra så om man har nog inkomst som sitter i företaget och väntar på att bli utbetalade.

Det är alltså ett sätt att sänka sin skatt som bara fungerar för dom som har rätt mycket pengar. Inte speciellt rättvist. Vad skall man då göra åt det här? Tja, anledningen till att det här fungerar är ju att reavinst har lägre skatt än inkomst. Mitt förslag är alltså att sluta skilja på olika sorters inkomster. Inkomst som inkomst, det räknas alltihop likadant, och skattas likadant. Antalet sätt att skatteplanera sjunker drastiskt. Dom enda som förlorar på detta är revisorerna.

Den här typen av förenklingar finns det många av att göra. Jag känner inte till alla och tänker inte försöka mig på en uppradning, men huvudpoängen är att ju färre reglerna är desto färre är kryphålen.

---

Kanske intressanta bloggar om: valmanifest, val2006, skatter, nils lundgren

Nu skall vi se...

I slutet på Mars startade folkpartiet en site där man gissade vilka argument sossarna skulle använda sig av, och vilka löften dom skulle komma med. Mest baserat på vad dom brukar lova, men inte genomföra. Många av förutsägelserna om vallöften på sajten har uppfyllts nu under slutet av valrörelsen. Tydligen visste Folkpartiet redan i Mars om vad sossarna skulle lova i Augusti och September. Sossarnas reaktion på att folkpartiet i Mars avslöjade vallöften sossarna tänkte komma med i Augusti var... ingenting!?

Om folkpartiet fick den informationen från SAPnet, så måste ju sossarna rimligen ha känt till att dom tänkte lova detta. Men ändå verkar dom inte har reagerat över att Fp också kände till det.


Sossarna hävdade senare att dom under valrörelsen har blivit misstänksamma på folkpartiet eftersom Fp har lyckats göra utspel samtidigt som S. Denna misstänksamhet från sossarnas sida fick dom såklart att göra... ingenting!?

Sossarna försöker inte hålla utspelen mer hemliga, man talar inte om för folk att det finns spioner i leden, och mest viktigt av allt, man inte gjorde var att se till att alla bytte lösenord på SAPnet. Allt grundläggande saker att göra om organisationen läckler information. Men inte sossarna inte.


Sossarna hävdar nu i efterhand på fullt allvar att folkpartiet hade en website som avslöjade sossarnas politik fyra fem månade i förväg, och att folkpartiet var misstänkt bra på att tajma utspel. Och sossarna hävdar också på lika fullt allvar att detta på inget sätt fick sossarna att göra nånting. Man försökte inte stoppa läckorna, man fixade inte till säkerheten på SAPnet, man konfronterade inte folkpartisterna, man hintade inte om detta till media, man pratade inte med säkerhetsföretag, ingenting.

Det är inte rimligt. Ärligt talat alltså, det är helt enkelt inte möjligt att det kan ha gått till på detta viset. Det finns bara två möjligheter. Antingen är hela grejen en fälla, och man läckte lösenordet medvetet för att se om Fp plockade upp det. Eller så visste inte sossarna ett skit och hade inte minsta lilla misstanke förrän förra veckan, och ingenting på Fps valfeber-sajt är på nåt vis ett avslöjande av nån hemlighet.

Personligen lutar jag nog mer åt det senare. Man skall, som generell regel, inte skylla på elakhet det man kan skylla på dumhet. Folk är helt enkelt mycket dummare än folk tror. Socialdemokrater är på inget som helst sätt uteslutna från den regeln bara för att dom råkar ha makten.

---

Kanske intressanta bloggar om: socialdemokraterna, leijongate, dataintrång, valfeber, val2006

Göran Persson vill inte tala om arbetslösheten, och gör sitt bästa för att inte göra detta till en valfråga. Samtidigt lägger vi 30 miljarder om året på att dölja hur hög arbetslösheten faktiskt är genom att hålla folk utanför arbetsmarknaden. Socialdemokraternas integrationspolitik tycks mest gå ut på att isolera och passivisera invandrare och flyktingar, trots att det viktigaste för integration är att man har ett jobb. Och jo, man pratar om att göra saker, men mest av allt gör Göran ingenting. Integrationspolitiken har stått helt stilla.

Socialdemokraterna hade ju naturligtvis kunnat genomföra åtgärder för att fixa arbetslösheten. Dom 30 miljarder sossarna nu slänger bort för att dölja arbetslösheten hade ju naturligtvis gjort oerhört mycket mer nytta om man hade använt dom för att skapa jobb istället. Det vet såklart socialdemokraterna. Ändå gör dom inget. Varför inte?

LO har släppt en rapport om alliansens politik. Rapporten går mest ut på att helt substanslöst upprepa att alliansens politik inte skapar fler jobb. Men den innehåller den ett märkligt påstående:

Arbetslinjen har två delar. Den första delen innebär att arbetslösa erbjuds alternativ sysselsättning för att förhindra att de förlorar sin arbetsförmåga. Därmed behöver de inte konkurrera om jobben genom att bjuda under lönerna.

Det här är en unik tokning av "arbetslinjen", som vanligen innebär att man skall sätta folk i arbete. LOs tolkning av arbetslinjen går ut på att man med skattepengar skall hindra arbetslösa från att få riktiga jobb i en karusell av bidrag och fuskjobb. Syftet med detta är att hålla lönerna på jobb för lågutbildade på en artificiellt hög nivå. Det är det det står. (Och nej, jag har inte klippt i citatet. Ja, man hade kunnat vänta sig att dom talade om vad den andra delen av arbetslinjen är, men det var uppenbart inte viktig.)

Det är bäst att upprepa det här, för det är svårsmält. LO förespråkar att man håller arbetslösa borta från arbetsmarknaden, för att skapa en artificiell arbetsbrist i syfte att höja lönerna för dom som har jobb. LO vill helt enkelt att arbetslösheten skall vara hög.

Det här är grunden till att socialdemokraterna hellre döljer arbetslösheten än fixar den, det här är anledningen till att socialdemokraterna pratar varmt om invandrare och integration, men samtidigt försöker kasta ut alla invandrare och gör allt dom kan för att hindra att invandrare kommer in på arbetsmarknaden. Det här är anledningen till att LO försöker hindra östeuropeiska företag att fungera i Sverige. LO och sossarna tror att ju fler som jobbar, desto lägre är lönerna. Om dom har rätt eller inte kan diskuteras, men det intressanta är alltså att dom arbetar för att en arbetslösheten skall vara så hög som möjligt, eftersom dom tror att detta höjer lönerna för dom som arbetar.

Är det konstigt att så mångta sitter fast i bidrgasberoende och åtgörder med en sådan politik? Nej, inte direkt. Vi behöver ha en regering som är mer intresserade av att förbättra för dom som har det sämst, än att höja lönen för dom som redan har jobb.

---

Kanske intressanta bloggar om: val2006, arbetslöshet, lo, socialdemokraterna, politik